Finns det knopp, finns det nog… hopp..?

Ett kraftfullt inlägg.

---

 

Före jul fick Fästmön och jag en fin amaryllis med lite jularrangemang i en kruka av vännen L. Och som den har blommat! Flera stänglar, massor av klockor. Anna var lite putt eftersom hon trodde att hon inte skulle få njuta av blomman. Men där tog hon fel. I morse såg den ut så här:

I morse…

Nu i afton ser den ut så här:

Kvällsblomning!

Jag tror att jag ska tolka detta just som rubriken: Finns det knopp, finns det nog hopp! Eller vad tror du???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den unge Morse: Nocturne

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Lewis och Morse… Men i begynnelsen var Den unge Morse. En ny säsong av den senare startade i förra veckan. Nu i kväll såg jag den andra, långfilmslånga delen, Den unge Morse: Nocturne. Serien är alltså en så kallad prequel till både Morse och Lewis och visas på SvT1. Jag spelade in den igår på DVD-hårddisken och tittade i kväll.

Den unge Morse himself.

Det är 1966 och fotbolls-VM. Alla följer evenemanget via TV eller radio. Utom Morse, förstås. Han jagar bovar och banditer. Eller rättare sagt mördare. En äldre man mördas på ett museum. Detta leder polisen till en flickskola som tycks vara hemsökt av spöken. Morse gräver i historien och inser att att några barn och deras barnflickor blev mördade i det som nu är flickskola, men då var ett hem. Hundraårsdagen för dådet närmar sig och även nutida (det vill säga år 1966) flickor råkar illa ut.

Igår kväll var det en riktigt bra TV-film. Den var spännande och spöklik och framför allt händelserik. Det ger högsta Toffelomdöme!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Usch och aj!

Ett ömkligt inlägg.

---

 

Det var inte alls planerat, men jag är sjuk. Jag blev sjuk i natt och jag mår fortfarande inte bra. Först hörde jag ett gäng utanför mitt öppna sovrumsfönster. (Det brukar ofta samlas folk just där och gapa, skrika och röka.) En upprörd kille skrek:

Hon är en jävla fitta. En hora!

Gissningsvis hade han fått nobben av en tjej. Då brukar en del uttrycka sig så där moget. Gänget stod kvar och diskuterade en stund, uppenbarligen försökte nån lugna den upprörde. Det var väl runt klockan ett. Sen somnade jag.

Typ så här gjorde jag en sex, sju gånger under de tidiga morgontimmarna.

Runt halv fyra i morse vaknade jag med en ohygglig magvärk. Jag har haft det några gånger tidigare, bland annat en gång när vi var i Stockholm på Pride. Det gör fruktansvärt ont högt upp i magen, på höger sida. Min vanliga magmedicin, den mot bråcket på magmunnen, hjälper inte alls. Alltså måste det vara nåt annat. Nån gång har jag tänkt att det kanske är gallen. Fast borde det inte komma oftare då?

Hela morgonen sprang jag mellan sängen och toa och kräktes typ en sex, sju gånger. Jag körde fingrarna i halsen för magen var så spänd och jag hittade inget annat sätt att få lindring. Nånstans vid halv nio-tiden somnade jag till ordentligt. Sen har jag sovit av och till med diverse avbrott av telefonsamtal och sms från Fästmön, mamma och vännen FEM. Det är gott att det finns människor som bryr sig. Det finns folk som inte har nån som bryr sig. Och det finns folk som inte bryr sig alls.

Klockan 15 klev jag ur sängen. Jag har druckit ett glas Pro Viva svartvinbär. Magen är lite mindre  stinn och värker lite mindre. Jag tror att värken håller på att gå över. Men jag känner också att jag nog inte orkar sitta uppe. Ska leta upp ett par strumpor till mina frusna fötter och sen vika ner mig i bästefåtöljen.

Hoppas att du har en bättre söndag än jag har! Jag känner mig rätt ynklig när det blir så här.

PS Jag ska aldrig mer äta ostbågar… Det var inte gott att spy.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Näthatare – de bortsorterades röst?

Ett inlägg om en artikel om näthatare.

---

Uppdaterat inlägg med ny länk i slutet!

I morse läste jag en debattartikel i Dagens Nyheter som gav mig en intressant och annan vinkling av mina åsikter om näthat. Jag har medvetet själv inte skrivit så mycket i frågan, men nu fick jag en liten öppning.

Det är Jonas Thente som skriver om att näthatarna ger uttryck för de bortsorterades röst. Jag har faktiskt inte alls tänkt i de banorna. Märkligt, för det borde jag. Jonas Thente menar att det anonyma näthatet är ett tecken på samhällets kris. För det är inte näthatarna som är problemet utan alla andra.

Jonas Thente menar att journalister inte brukar sparka neråt, på dem som redan ligger, så att säga. I stället ger journalisterna röst åt de svaga. Där rynkar jag lite på ögonbrynen och grinar allmänt illa. Det är långt ifrån alla journalister som tänker så – de flesta är ute efter att göra sig ett namn och tjäna pengar. Faktiskt. Dock inte alla! Men kom inte och säg att det finns nån total idealism i journalistkåren. Det köper jag inte! Journalister måste nämligen också kunna försörja sig. Och det gör mindre ont om man samtidigt blir lite känd.

Journalister är emellertid en grupp som ofta också blir näthatade. Är de dessutom bloggare är lyckan total för trollen. Många får dödshot – inte heller jag själv är undantagen detta. Detta har förstås hämmat mitt skrivande, det går inte att komma ifrån. Men liksom Jonas Thente har jag också varit lite taskig då och då mot näthatarna. Jonas Thente skriver:

[…] Jag kan räkna till åtminstone fem uselt stavade dödshot.

Men det där med ‘uselt stavade’ har fått mig att fundera mer på upphovsmännen. Även jag har raljerat med detta att näthatarna i allmänhet brister i språkbehandlingen. Man brukar lustfyllt citera deras åsikter ordagrant. Poängen man vill få fram är förstås att detta är obildade människor – i motsats till oss medelklasspersoner som angrips, vi som läser ledar- och kultursidorna och hånflinar åt barbarerna som kan stava till ‘fitta’ men aldrig till ‘recension’. […]

Om programmet Trolljägarna på TV3 skriver Jonas Thente:

[…] Och avskydda och föraktade har de sannerligen blivit, näthatarna. Hela det officiella Sverige står enat mot denna pest. I tv-programmet ”Trolljägarna” (namnet bygger på en missuppfattning av nätbegreppet ”troll”, men det låter ju klatschigt) letar Robert Aschberg upp hatarna och får dem att stå där blinkande i ljuset med skammen.

Det känns skönt att lindra obehaget med lite traditionell klassmobbning. […]

Det vimlar alltså av puckon och nollor, mer eller mindre… Intressant i sammanhanget är emellertid att se att anonymt hat inte är nånting nytt. Enligt historikern E P Thompson fanns det anonymare hatare redan på 1700-talet. Och de fanns även i Sverige! Jonas Thente citerar Elisabeth Mansén i femte bandet av Norstedts Sveriges historia:

[…] För Sveriges del hade anonymiteten under 1700-talet en stark ställning i det anonyma medvetandet […] Rätten att publicera sig anonymt ansågs både rimlig och önskvärd. […]

Särskilt användes anonymiteten av kvinnorna på den tiden – då fick de ju möjlighet att debattera sånt som jämställdhet och orättvisor…

Nu vill Jonas Thente inte försvara näthatarna – och det vill inte jag heller. Men är det en demokratisk fråga? Jonas Thente försöker i stället förstå näthatarna. Förstå varför de hatar. Det skulle jag också vilja kunna. Förstå, alltså.

Jag tycker att Jonas Thentes ganska långa debattartikel lyfter fram flera tänkvärda saker. Så jag rekommenderar en läsning och därefter en fundering över saker och ting. Här är länken om du missade den i början av inlägget!

Läs här vad Maria Sveland skriver om Jonas Thentes artikel!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Doktor Mugg har jag hört talas om, men…

Ja alltså Doktor Mugg har jag hört talas om! Det är ju en läskig figur i nåt barnprogram. Men visste du att en av de större affärskedjorna saluför Pappa Mugg? Jag blev väldigt förvånad i morse och undrade om det finns en marknad för såna… avträden..?

Finns det nån marknad för Pappa Mugg, verkligen..?

Livet är kort. 

Read Full Post »

Tusen klassiker

Det var en stor ära, tyckte jag, att bli kontaktad av mitt favoritförlag som undrade om jag ville recensera en av deras böcker på min blogg. Självklart ville jag läsa och skriva om Tusen klassiker, en uppföljare till Tusen svenska klassiker.

En klassisk tegelsten igen!

Liksom sin föregångare är Tusen klassiker en riktig tegelsten. Och egentligen en blädderbok, en bok man lägger på sitt coffeetable. Där ska i alla fall Tusen klassiker få ligga hos mig, över Tusen svenska klassiker. Men precis som Tusen svenska klassiker läste jag boken från pärm till pärm – och markerade med blyertskryss vad jag kände till av de böcker, filmer, musik och TV-program som boken behandlar.

Det första som slog mig med Tusen klassiker var den väldigt passande bilden av JR Ewing. Så rätt i tiden, liksom, när nu TV4 har en Dallas-serie tusen år flera år senare som rullar! För den här boken handlar om klassiker från hela världen som har påverkat Sverige från 1956 till idag, den tidigare bestod ju av svenska klassiker.

Jag gillar såna här böcker! Jag gillar, som sagt, att läsa dem från pärm till pärm och glänsa med kunskaper som att bara 38 betalade för att se Frank Sinatra uppträda i Finspång 1953, att The Lovin’ Spoonful hade en singel som hette Baldheaded Lena och som bara släpptes i Sverige, att Colin Dexter, som skapade deckarböckerna som TV-serien Morse bygger på, gillade att medverka ungefär som Alfred Hitchcock, genom att cyka förbi eller sitta på puben och telefonen var ett attribut som drev handlingen framåt i Dallas…

Men jag gillar också att äga den här typen av böcker bara för att när jag får lust plocka upp den, bläddra i den och hitta nåt intressant och roande.

Ska jag vara kritisk över nånting kring boken – jag hittar inte så mycket att var kritisk till, nämligen – är det att jag saknar uppgifter på när nämnda personer föds och dör. Det finns på en del, men inte på alla. Och sen är väl Tom Cruise och Katy Holmes skilda numera, eller..?

Det här är bok som jag skulle vara självisk nog att köpa för att ge bort i present, men behålla själv… Högsta betyg!

Livet är kort. 

Read Full Post »