Lördagsfullt

Ett fullständigt inlägg.

---

 

Kattflickan Citrus.

Denna lördag har vi haft

fullt program,

som pappas båda mostrar Kärleken (Ljuba) och Tron (Vera) skulle ha sagt. (Min farmor, deras syster, var Hoppet, Nadjersta.) Vi försökte ändå sprida ut saker, ta bort saker och ta det lite lugnt däremellan. Det vi till exempel tog bort var en försenad Alla Hjärtans-middag på stan i kväll. Jag känner mig trött och risig och är kanske på väg att bli förkyld (nyser, ont i musklerna etc) och Fästmön är jättetrött och frusen. Att fatta det beslutet kändes helt rätt när det började komma snöblandat regn på seneftermiddagen.

Dagens viktigaste ärende gjorde vi först, när vi var piggast. Därefter blev det en tur till Himlen, där tre kattstollar mötte oss. Mamma Mini är riktigt gosig mot mig, lilla kickan Citrus är en tekniknörd (hon älskar datorer och mobiler) och Lucifer… Han ska snart bli Lucy. Annars lär trion nog utökas.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Anna hade babblat om en retroaffär i Eriksberg här i Uppsala, så vi styrde kosan dit. Det fanns verkligen fina prylar på Retrolyckan. Bland annat noterade jag många gamla skolplanscher, små gafflar och skedar (som inte är ett dugg löjliga som Anna tycker), karaffer med mera. Mest av allt gillade jag att affärsinnehavaren hade grupperat sina saker i olika färger. Det gjorde det hela väldigt överskådligt. Hit åker vi definitivt igen!

Här är några saker från Retrolyckan:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi körde förbi min läkarmottagning och mitt jobb innan vi landade hos Helping Hand i Boländerna. Där hittade vi några roliga saker. Jag såg bland annat min gamla favoritbok om Tant Mittiprick och lite annat. Mindre roligt för köparna, men roligt för oss, var den fina dubbelsängen som var betald och skulle hemlevereras. När en lyfte på madrassen fann en inte nån peng, utan… ett kex. Ett Digestivekex. Vi var dock oskyldiga denna gång.

Här är några bilder från Helping Hand:

Detta bildspel kräver JavaScript.

På väg mot en toalett Erikshjälpen stannade vi till vid Myrorna i Boländerna. Jag har inte varit där på bra länge eftersom min äldste bonusson inte jobbar där längre. Men idag blev det en titt in. Medan Anna telefonerade konverserade jag en amerikansk kvinna som hade hittat ett föremål hon försökte lista ut funktionen med. Föremålet följde inte med nån av oss hem, men det gjorde Gustavs grabb, inbunden och i fint skick för 15 kronor. Affären hade nämligen halva priset på alla inbundna böcker. Pocketböckerna såldes för endast en guldpeng.

Här är några bilder från Myrorna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

På Erikshjälpen var det mest folktätt. Medan somliga uträttade vissa ärenden glodde andra på… böcker och annat skumt. Sen behövde vi sitta ner en stund och på Erikshjälpen gör en det bäst med en kopp kaffe och nåt till. Idag blev det en Hallongrotta. Det tyckte jag att jag kunde unna mig eftersom jag har gått ner ytterligare i vikt (nu totalt nästan nio kilo).

Här är lite konstigt och lite gott från Erikshjälpen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Innan vi anlände hem stannade vi till vid min nya favvoaffär Årstahallen. Vi storhandlade vid delikatessdisken och godiset. Mätta i magarna tar vi nu resten av kvällen med ro – och kanske ytterligare ett glas vin av A wanted Zin… Kanske, kanske lyssnar vi på aftonens musiktävling på TV om det går att sila bort det andra tjafset runt omkring. Det är lördag, det är gott att leva idag och jag är varm av vinet och inte ett dugg ensam. Tack!

Kycklingspett, potatisgratäng med västerbottenost, ett glas zinfandel, grekisk sallad och tzatziki – lördagsmiddag.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kontraster

Ett amazing inlägg.

---

 

Häromdan fick jag besök i mitt lilla hörn av arbetsrummet. Inte vet jag hur det kom sig, men plötsligt fick jag veta saker som gjorde ont i mig. Inte för att de hade drabbat mig utan för att såna saker hade drabbat personen som talade. Det var inget Niagarafall som forsade utmed våra kinder. Men tårarna droppade både hos berättaren och hos mig. Det gick inte att vara oberörd inför det förtroende jag fick.

Som så ofta på arbetet blev vi avbrutna av att telefonen ringde och jag var naturligtvis tvungen att svara. Min arbetskamrat gick. I luren mötte mitt hörselorgan rösten av en rabiat person som skällde ut mig för en skitsak – ett fel som dessutom inte jag hade begått. En ren och skär bagatell som den rabiata la ner tid och energi på att gapa om i min telefonlur. Fem minuter av att vara otrevlig.

Strax därpå poppade det upp ett mejl. En byråkratdrapa som skulle hit och dit för att Mrs Si af Så vill. Just det där sista…

mrs Si af Så vill

är ett mantra som nio av tio här kör med för att lägga tyngd bakom sina bagateller. Tänk om nån enda kunde ägna sig åt att göra nåt vettigt, nåt meningsfullt, nåt som är viktigt för andra. Är det ingen mer än jag som hör hur löjligt det låter när vuxna människor hänvisar till att mrs Si och Så vill? Ungefär som att säga att tomten vill att alla barn ska vara snälla, fast det egentligen är mamma och pappa som vill det.

Som att ge en gråtande arbetskamrat lite tid och lyssna på det svåra som vi kallar Verkligheten.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skrevgreppet – behov av kroppskontakt, skydd eller bara egendomligt?

Ett undrande inlägg.

Sitter och läser lite tidningar på nätet innan jag fortsätter städa mitt hem. Halkar då in hos Magdalena Ribbings, min husgudinna, spalt hos Dagens Nyheter och frustar. Av skratt.

En läsare undrar om det verkligen är gott uppförande att ta sig i skrevet. Frågeställaren förstår inte varför vissa människor gör så och undrar vidare:

Kan man säga till folk som gör så att dom är löjliga?

Magdalena Ribbing svarar, sval som en skål med filmjölk:

Vi får väl vara tacksamma så länge artisterna tar sig själva i skrevet på scenen och inte någon annan. Men visst ser det ytterst egendomligt ut. Precis detta slags gester hör till sådant som många föräldrar försöker förklara för sina barn att de ska låta bli. I en hel del kulturer förekommer att män även i sociala sammanhang håller en hand över sina könsorgan – kanhända en markering av manlighet, att skydda det finaste de anser att de har?  Men skrevgreppet ingår trots detta inte i det som du (och jag) kallar gott uppförande. Det är ett icke accepterat beteende i stora delar av världen, åtminstone i offentliga situationer där man förväntar sig att betraktas som professionell. Vem har sett en statschef, läkare, präst, lärare i arbete stå med en hand över gylfen och kommunicera med andra? […]

Nu tycker förmodligen många att detta är larviga ”regler” som i nutid gärna kan glömmas bort. Men oavsett detta ser den som håller en hand på sina könsorgan i andras närvaro ut som om sagda organ kliar, är till besvär, kalsongerna för trånga, paniken nära. […] 

Nej, man kan inte säga till andra att de ska låta bli att göra sådant som de förmodligen gör mer eller mindre omedvetet, näs- och öronpetande i synnerhet. Så hur äckligt sådant än må te sig för andra måste man stå ut med att människor uppför sig olika, och inte alltid fattar att det de gör påverkar andras syn på dem.

Skrevgreppet tror jag är avsiktligt. Det ingår som jag har förstått det i koreografin till en del sångnummer. Artisterna eller koreografen hoppas kanske att det ska ge intrycket av oemotståndlig kättja. Eller vad det kan vara. För mig – och för dig och vi är inte ensamma, ser jag av frågorna till spalten – ser det enbart pinsamt ut.

Läs hela svaret här!

Livet är kort.

Read Full Post »

Omvärldsåk

Ett inlägg i vilket Tofflan åker omkring lite i omvärlden på nätet, bland media och så.

Det är svårt att ta sig ut hemifrån ibland. Vissa dar får man tvinga sig. Men idag ska vi nicka pick framåt seneftermiddagen och det blir gott! Först gör jag emellertid ett åk bland nättidningarna. Man måste ju hålla sig lite à jour… Häng med om du vill, stå kvar om du känner för det. Dä bar’ å åk, annars!

 

En del människor är katter utan stake svans.

Pelle Svanslös hus stänger. Och skälet är att ekonomin inte går ihop. Redan på söndag den 25 slår portarna igen. Huset invigdes 2004. Lite synd, dårå, tycker jag, för Pelle Svanslös är ju liksom en riktig Uppsalaprofil. (Sen finns ju Pelle utan Svans, men vad jag har hört av en liten fågel har denne flyttat till en mindre ort utanför stan. Eller… hur var det nu? Var Pelle utan Svans sambo eller..?)

Köerna till UL-center är kvar. Men jisses… Nu har ju till och med jag lyckas läsa mig till att jag kan byta in mitt värdekort hos ett ombud och inte nödvändigtvis hos UL-center på stan. Jag åker hellre bil till mitt ombud än till centrum med mitt kort. Före den 29 augusti bör jag byta in värdekortet, för efter den dan kan det inte användas längre. Men när de nya värdekorten kan börja användas förtäljer inte historien. Lär inte bli mycket folk på stan den sista helgen i augusti… Om folk inte åker bil. Men det har man knappast råd med med tanke på de parkeringsavgifter som är i centrum.

 

Nu får doktorn remittera till UCC!

Landstinget kovänder om UCC. Och DET tycker jag är bra! För det här har varit en av de löjligaste och mest prestigefyllda dumheterna jag har varit med om! I vintras vägrade Sjukstugan i Backen att skicka patienter till kliniken, där det finns såväl medicinsk expertis som högteknologisk utrustning för behandling av patienter med bukhinnecancer. Alltså i vårt landsting. Andra landsting har remitterat sina patienter hit. Våra patienter har fått remiss till exempel till Frankrike. Eller betalat själva för vård på UCC.
Som han den där i rosa tränkan brukar säga när Horace avslöjar namnet på Nobelpristagaren i litteratur:

Äntligen!

”Fler borde tänka på språklagen”. Det säger författaren Thomas Bannerhed och då tar Dagens Nyheter och slår upp det stort. Inte när en ödmjuk – HA! -Toffla bloggar om det, inte (det har jag gjort så många gånger att det inte går att länka till allt jag har skrivit om klarspråk…). Då reagerar knappt nån. Men detta ÄR ett problem och myndigheter följer inte språklagen som de borde! Så bra att även Thomas och Dagens Nyheter uppmärksammar det, ändå.

 

Min egen kamera.

De använder Instagram mest. Jag har inte reggat mig på Instagram, för jag fotar, publicerar och sparar bilder på annat sätt. Men lite sugen är jag allt… Inte hade jag nån aning om att det redan är 1,2 miljoner svenskar som finns där! Uj, uj, uj… Den typiska instagrammaren är en ung jämtländsk kvinna, enligt en studie som nyligen gjorts. Där ser man!

Sveriges mest populära kaka. Gissa vilken det är? Jag kan bara hålla med och hoppas på att NÅN bakar nåt smarrigt åt mig endera dan… Har jag inte namnsdag snart? Är det inte Toffledagen? Eller… fyller jag inte 51 och ett halvt alldeles strax..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Vacancy

Ett inlägg om en film.

Vi orkade inte vara så seriösa i kväll. Men vad gör man när det inte är nåt att slöglo på på TV:n? Kollar Tofflans inspelade filmer på DVD:n. Fästmön och jag såg filmen Vacancy (2007) som TV3 visade i våras.

En ruskig film.

Varför tar man en genväg på ödsliga vägar när det finns en motorväg nära? Enkelt svar: då får man vara med i en skräckfilm. Ett ungt par som har förlorat sitt barn är på väg hem från en familjehögtid. Mannen som kör är trött och tar en genväg. Det blir minst sagt en senväg. Bilen börjar krångla, men paret lyckas rulla in i en byhåla med en mack. Där dyker det upp en gubbe i lådan och hjälper dem igång med bilen. Paret kör iväg – fast en och en halv kilometer senare stannar bilen definitivt. Deras mobiltelefoner har naturligtvis ingen täckning. De beslutar sig för att gå tillbaka till macken, där det också finns ett motell. Trots att det är sunkigt och inga andra gäster syns till stannar de. Det visar sig vara helt fel val…

Det här är en klassisk, modern skräckfilm. Det mesta är så förutsägbart att det blir löjligt och pekoral. Ändå blir jag stundtals… skiträdd…

Medelbetyg får filmen efter alla mina skrik och hjärtsnörp!

Livet är kort.

Read Full Post »

Salt och söndagsskoj

Ett inlägg om lördagskvällen och en tramsig shoppingrunda idag.

Det var så himla varmt igår!!! Vi satt ute ganska länge och det var nästan 24 grader vid 23-tiden!.. Underbart, men också väldigt tröttande. Jag blir saltsugen som tusan, antagligen försvinner det en massa salt ur kroppen när det är så här varma dagar. Vi inledde därför lördagskvällen med salta pinnar och en öl på ballen*. Detta snaskade vi på medan ett kilo räkor låg och tinade. Sen kladdade vi med räkmackor… Och ja, Fästmön diskade och jag gick ut med räkskalen. Räkskal måste ut direkt till soprummet på sommaren!

Idag var klockan nästan tio innan vi vaknade. Jag drömde en konstig dröm om ett av mina normala X. Det var lustigt. Vet inte varför jag kom att tänka på just henne, men uppenbarligen gjorde jag det.

Vi tog det lugnt resten av förmiddagen. Jag tvättade mitt urskitiga hår och smorde in mina soleksem som kliade som tusan i natt. Tycker inte att salvan som doktorn skrev ut mot mina generella eksem är särskilt bra, föredrog den jag hade tidigare. Men det hjälpte inte att jag protesterade, just nu är det Emovat som är ”inne” och säkerligen står på läkemedelslistan.

Det började regna fram på morgonen och fortsatte en stund in på förmiddagen. Runt 16 grader var det bara. Men när regnet hade upphört traskade vi över rondellen. Passade på att titta in till Arge Kaj för att se vad han var förbannad på sålde för roliga saker. Jag kom ut med ett par insektsfria trosor, piprensare (jaa, gissa vad jag ska ha dem till!..), en ful fisk och ett par svindyra läsglasögon (20 spänn).

Sen gick vi vidare till Tokerian. Somliga börjar ju arbeta i morgon och behövde inhandla lite lunchprylar. Andra behövde handla annat – men glömde hälften. Såg snart f d kollegan S, men eftersom S inte visade att h*n hade sett mig klev jag inte fram. Löjligt av mig, kanske, men jag mår inte så bra efter beskedet jag fick dan före midsommarafton.

Ringde mamma när vi kom hem. Jag har inte pratat med henne sen i torsdags, så jag ville höra läget lite. Idag var det ganska bra – det är ju mycket sport på TV och sånt gillar mamma!

Anna fixade kaffe och vi hällde i oss detta tillsammans med kanelbullar från Tokerian, allt medan vi glodde på en film som berörde. Jaa, till och med den hårdhudade Tofflan fällde en tår.

Jag lagade till en nyttig (ehum…) måltid bestående av tomater, potatisklyftor, kalkon och hot béarnaisesås. Till det korkade jag upp en Villa Puccini (2006).

I kväll blir det Miss Marple och sen läggdags. Anna börjar 7.30 i morgon bitti och jag ska skjutsa henne. I morgon eftermiddag ska jag träffa min uppdragsgivare på Uppsalanyheter.se för en försenad födelsedagsfika på Fågelsången vid Svandammen. Detta innebär att jag måste åka buss och det bävar jag för…

Här kan du se några bilder från igår kväll och idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*ballen = balkongen

Livet är kort. Det är semestern också.

Read Full Post »

iPhone 4S – fån eller smartphone?

Igår var det två månader sen jag blev med iPhone som tjänstemobil, här på bloggen ofta kallad Ajfån. Men vad tycker jag nu då? Är jag nöjd, till och med glatt överraskad? Eller är jag missnöjd och grinig?

iPhone 4S svart – en sån har jag som tjänstemobil.

Det jag gillar allt mer med iPhonen är apparna. Jag har insett att de verkligen kan vara användbara, nyttiga – och ganska underhållande. Det finns dessutom många bra gratis-appar. Bra!

När det gäller apparna måste man emellertid ha i åtanke att dessa finns i cyberspace och alltså kostar surftid att använda. För många ingår en viss mängd gratis surfande, så även för mig. Men vad som är bra är att jag har snäll familj och vänner som när jag är på besök låter mig åka snålskjuts på deras trådlösa nätverk. Då kostar det ingenting att använda appar som Wordfeud. Bra! Familj och vänner, alltså!

En riktigt kass app är Kartor. Två gånger har jag provat att använda den på resor – båda gångerna dirigerade den mig helt fel. Dåligt!

En negativ sak med iPhonen generellt är den korta tiden batteriet håller laddningen. Nu är jag van vid att ladda min mobil var och varannan dag, men med iPhonen är batteritiden smått löjligt. Så fort jag petar på den sjunker batterinivån en procent. Man skulle ha trott att Apple hade hittat nån bra lösning med ett batteri som håller laddningstiden lite längre, men icke. Dåligt!

Kameran då? Den var jag ju väldigt sugen på! Tja, med kameran kan man ta jättebra ögonblicksbilder – i bra ljus. Bilder i dåligt ljus blir skitdåliga. Jag har svårt att få närbilder riktigt skarpa. Bilderna blir tunga och stora, men optiken lämnar mycket att önska. Nej, jag är besviken på kameran. Men fem år gamla Nokias Karl Zeiss-optik står i särklass mot den nya iPhonens optik. Dåligt!

Mejl – det är fantastiskt bra att kunna läsa jobbmejl på iPhonen! Kontakter och kalender delar min iPhone och datorn. Kontakter, e-post och kalender är synkade, så där är alltid aktuella uppgifter både på datorn och i iPhonen. Bra! Mina privata mejl läser jag via iPhonens webbläsare. Lite mindre bra att jag inte kan få nån signal när jag får privata mejl, men det är ju faktiskt en tjänstemobil.

Apparna för bloggen och Twitter är suveränt bra! Jag ser – och hör! – när jag får kommentarer och tweets och kan svara om jag så önskar. Bra! Lite mindre bra är att Twitter-appen hänger sig ganska ofta. Och då menar jag tvärhänger sig så att jag får starta om hela iPhonen. Dåligt!

Klockan har flera suveräna funktioner. Bland annat kan jag ställa in en väckarklocka för vardagar när jag ska jobba och därför måste kliva upp vid samma klockslag. Då behöver jag inte ställa larmet varje dag – det går att ställa in vilka dagar det ska gå på. Bra!

Sms mellan iPhones är gratis via så kallade iMessages. Jag messar mycket och ofta och gillar detta. Bra! Tyvärr messar jag därför inte personer som har andra mobiler än iPhone alltför ofta – det kostar ju.

Utseendet har jag inga större synpunkter på. Jag har en svart iPhone för att jag gillar svart. Bra! Displayen är av glas och måste skyddas med en skyddsfilm. Displayen är känslig för repor. Det känns lite… sårbart. Det finns väl inte nån som inte har tappat sin mobil nån gång, eller? Dåligt! Bakstycket, däremot, har jag ett bra skydd till. Bra! Men varför finns det inte lika bra skydd för displayen??? Dåligt!

När jag räknar samman ovanstående får iPhone 4S åtta stycken Bra! och sex stycken Dåligt! Det ger den ett toffelbetyg strax över medel, typ.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 26: Glass och Morot

Torsdag och dags för veckans höjder (Glass) och dalar (Morot – för nej, jag gillar inte morötter). Det är inte svårare än så här:

Glass

• Roliga strumpor (ibland är det gratis att skratta – kolla på strumporna kan räcka)
• Sverker Åström (en modig hjälte i mina ögon)
• Mognadstest för sexåringar (jag tycker det är bra, men det ska också leda till att den unge som behöver får hjälp!)
• En midsommardagspromenad med Fästmön (precis så som jag ville tillbringa den dan!)
• The Changeling (en bra film som jag hade lyckats spela in på DVD:n!)

Morot

• Löjligt att tvingas köpa Expressen för att FÅ KÖPA TV-tidningen också (trams!)
• Frågesport med betoning på SPORTfrågor (helt bortkastat på mig)
• Köa för rutten penis (hur kan man?!)
• Äta penis (hur kan man????????)
• Slangar (nej, det är inte min grej!)

Read Full Post »

Svenskars hemliga liv: Hanna, Maria och Marcus

Jag bänkade mig som tänkt framför TV3 i afton och andra delen av Svenskars hemliga liv. Tidigare idag skrev jag att jag tyckte titeln på programmet var rätt fläng och det står jag fast vid. Men programmet som visades i kväll var mycket bra!

Marcus föddes som flicka. (Bilden är lånad för TV3:s hemsida.)

Det är ganska mycket fokus på Marcus i programmet. Marcus, som föddes som flicka, men som ville vara pojke och blev det. Han var grabbig som tjej, men såg ändå kvinnlig ut. År 2010 opererade han bort brösten och hormonbehandlingen har gett honom ett mer manligt utseende med skäggväxt, till exempel. I programmet ser vi honom på besök hos läkaren för att diskutera en eventuell operation av könsorganet. Marcus är ung och ser bra ut.

Hanna och Maria föddes båda som pojkar. Hanna växte upp i en kristen familj, men för fyra år sen började hennes förvandling till tjej. Hanna är också ung och ser bra ut precis som Marcus. Tittarna får följa med på en resa till Thailand där hon ska kolla upp hur en underlivsoperation går till.

Maria är 58 år och har först nu tagit steget att leva som kvinna. Ett steg som har  inneburit en tillfällig eller permanent förlust av de tre barnen, vilket Maria förstås sörjer. Men annars är hon ganska lycklig och just nu väntar hon på att få bröst.

Det jag gillar med det här programmet är att det är positivt! Även om man förstår att de tre personerna verkligen har haft det tufft och kämpat för att komma dit de är nu, känns det som om de är glada och nöjda med det val de har gjort. Det är jättebra!

Det jag inte gillar med programmet är den löjliga titeln och att två av tre är unga och vackra. Inte för att det är nåt fel på att vara ung och vacker, men jag hade gärna sett nån mer lite äldre för att få ytterligare perspektiv. Det blir annars lätt att tro att det här är en utseendegrej och det är mycket, mycket mer än så.

Trots det, högt betyg!

Read Full Post »