Frostigt

Ett kyligt inlägg.

---

 

Ful får en va men inte dum. Här värmer jag näsan med hjälp av min tischa.

Kylan tycks hålla i sig. Vi har vackra morgnar, med stor och klar sol mot blå himmel, men kylan… Den har jag svårt för… I morse noterade jag säsongens första minusgrader på kökstermometern. I natt sov jag för första gången på länge med stängt vädringsfönster i sovrummet. Jag frös nåt förskräckligt. Det känns som om jag har en infektion som hänger och såsar. Min kropp är emellertid stark och envis och bekämpar den. Det enda kroppen inte riktigt fixar är min istapp till näsa. På jobbet får jag ibland gå in i lunchrummet och tina min kran. Hemma använder jag plädar, t-shirtar eller vad som finns att tillgå.

 

 

 

Det var frost i gräset i morse.

Det var i vart fall skönt att slippa stressa i morse. Det är underbart att ha parkeringsfrågan löst, om än tillfälligt. Jag åkte till och med efter halv åtta och var ändå framme fem minuter innan jag kommer in med passerkortet, det vill säga fem i åtta. Då kunde jag sitta kvar i värmen i bilen tills passerkortet funkade. Inte nog med att jag slipper oroa mig för att få parkeringsplats, jag slipper oroa mig för böter också. De där 800 kronorna sved nog mer än jag vill medge. De hade varit ett fint tillskott till de cirka 5 000 kronor som service och nya vinterdäck till bilen kostar den 26:e. En full lön får jag inte förrän i slutet av november. Men då jädrar lär jag känna mig rikare än på länge!

Idag på jobbet har jag kämpat på med tre beskrivningar. De ska in i en mall och mallen och jag kommer inte riktigt överens. Därför tar det lite tid. I övrigt är själva granskningarna inte så tunga, även om jag fick bakläxa och behöver granska hårdare. Jag lär mig massor. Somligt lär stanna kvar en stund, annat inte. Men det är fortfarande roligt och det är med lätt hjärta jag skuttar ur sängen om morgnarna – förutom när fötterna eller benen krampar. Då är jag tung och trött och svär som en borstbindare. I natt var det dags igen. Irriterande sömnstörning!

I eftermiddags hade jag sällskap hem med grannen. Eller det vill säga, vi kompiskörde. En dag när jag kom ut från jobbet stannade nämligen en bil nära mig och föraren ropade. Liten värld är det, för det visade sig vara en granne! Tyvärr har vi inte alltid samma arbetstider annars hade vi kunnat samåka. Idag följde jag efter grannen och upptäckte då den snabbaste vägen hem, om än den längsta. Vägarbeten, vägarbeten, vägarbeten…

Nån på jobbet hade uppenbarligen tagit en promenad i skogen…

Dagarna rullar på. Jag orkar inte mycket mer än att jobba för tillfället, men gissar att det snart blir bättre ju varmare i kläderna jag blir. (Hoppas näsan tinar också.) Jag skulle ha velat leta svamp före frosten. Extra påmind blev jag av att nån hade ställt fram en massa svamp som en fick köpa i fikarummet. Kvällarna ägnar jag åt att skriva och läsa privat. Jag öppnade Liv till varje pris igår kväll, den sista delen i Kristina Sandbergs Maj-trilogi. Nu när jag har kommit in i hennes sätt att skriva läser jag ganska snabbt. Ibland blir det nåt TV-program också. I kväll ska jag se Modus. Modus och Bron är de bästa TV-serierna som går just nu. Medan det är lite frostigt utanför… Och jag får tända såväl lampor som levande ljus. Jag älskar hösten.

Följer DU några TV-serier och vilka då i såna fall??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tisdag med administration, jobb och virusbekämpning

Ett tisdags-inlägg.

---

 

Åter en solig dag, men oj så kall!

Tisdag är inte min favoritdag i veckan, men idag var jag mycket spänd. Skälet var att huvudredaktören skulle dimpa ner från norr. H*n ska vara här i tre dar och bland annat delta i en utbildning. Dagen idag var lite vikt åt mig och mina frågor.

Eftersom jag inte vågade riskera att bli nerslagen eller få böter parkerade jag på stora parkeringen och betalade en svindyr dygnsavgift. Jag ville inte heller komma försent. Hittills har jag fått åka hemifrån tidigt för att leta parkeringsplats. Sen har jag fått vänta tills klockan har blivit åtta och mitt passerkort fungerar eller tills nån kollega har kommit. Under dagen löste sig parkeringseländet för oktober månad, tack och lov. Nu räknar jag med att sova bättre om nätterna, slippa stressa och inte behöva frysa så mycket om morgnarna.

För kallt har det blivit i Uppsala, Sverige. När jag kikade på termometern nån gång strax efter klockan sex i morse visade den på nollan. Jag kör ännu på sommardäck, men den 26 oktober ska Clark Kent* få sprillans nya vinterskor** i samband med hans årliga hälsoundersökning***. Den fina Trissvinsten i söndags hade varit ett bra bidrag till däcken. Nu fick den gå till parkeringsboten i stället. Och även om det kan tyckas trist är jag tacksam att jag vann pengar så jag kan betala böterna! Var jag ska hitta pengar till däck återstår att se. Förhoppningsvis kan jag dela upp kostnaden, som landar på cirka 5 000 kronor.

Huvudredaktören visade sig vara en skärpt och trevlig person i min ålder. Vi gick igenom det jag tycker är krångligt, framför allt rutinerna för hantering av ärendena (jag vill inte gå in på djupare detaljer än så). Själva språk- och textgranskningen är inget problem (även om jag naturligtvis inte ”kan allt”), men den ska göras så att den funkar för alla inblandade. Från och med nu gör den förhoppningsvis det. Därför började jag helt enkelt om, nästan, på tre dokument. Jag har jobbat intensivt – med ett avbrott för lunch med huvudredaktör och min närmaste kollega och en kort fika – och hunnit ungefär halvvägs. I morgon har jag hela dan på mig att göra klart och på torsdag ska jag och huvudredaktören ha en genomgång av vad jag har gjort. Det blir nog bra i slutänden, även om polletten inte riktigt har trillat ner än. Den beräknas emellertid göra det snart. Annars blir jag galen på mig själv.

Efter jobbet behövde jag svänga in och handla lite mat. Det blev ICA Heidan som fick besök av mig. Jag passade på att lösa in min Trissvinst förutom att jag shoppade tre frysta färdigrätter till kommande luncher. Tyvärr glömde jag köpa apelsiner. Jag gillar mest apelsiner för deras snigga färg. Däremot estimerar jag inte att skala dem. I stället brukar jag dela dem på mitten och handpressa dem. Två lagom stora apelsiner blir ett glas färskpressad och jättegod juice. Juice är inte så bra för min mage, men jag behöver C-vitamin. Min kropp bekämpar just nu en infektion och målet är att slå ut viruset innan det slår rot. Det går ju så där, dårå, om en glömmer att köpa ”meducin”. Men jag fick i alla fall i mig en clementin på arbetstid, alltid något!

Det blev i alla fall en clementin idag…

Sen är det ytterligare en grej med att handla. Tro inte att jag är färdig när jag har lämnat affären och åkt hem. Nej, sen ska varorna skannas en gång till här hemma och kvitton registreras. Jag är nämligen med i ett projekt kring dagligvaruhandel. Tanken var att ge mig nåt att göra om jag inte jobbade, så just nu känns det mest jobbigt. Fast… jag handlar inte särskilt ofta, så ett par gånger i veckan ska jag väl stå ut att administrera mina inköp.

Efter jobbet finns även annan administration att ta tag i. Jag ska tidrapportera och jag ska kolla eventuella svar på sökta tjänster, nåt jag registrerar i en Excel-fil.

Nu tänker jag emellertid administrera ett par rostade mackor. Kvällen är vikt för att läsa ut en rätt tradig bok så att jag kan börja på nåt nytt, troligen sista delen i Kristina Sandbergs Maj-trilogi. Om lust och och ork infinner sig ska jag läsa och recensera Professor Frans i serieform, som landade i min postbox igår, i helgen.

Vad händer hos DIG i kväll??? Har du orkat läsa ända hit pallar du säkert med att skriva några rader och berätta i en kommentar. Men skynda! Det återstår bara åtta procents utrymme på den här bloggen.

*Clark Kent = min lille bilman
**vinterskor = vinterdäck
*** hälsoundersökning = service

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En resande

Ett resande inlägg.

---

 

Resväg.

En kan likna livet vid en resa. Jag reser hela tiden. I mitt inre. Några längre yttre resor kan det emellertid inte bli tal om för min del. Det är därför jag är så otroligt beroende av min lille bilman Clark Kent. Ibland kan jag åka buss, ibland tåg. Men jag gör det ovilligt. Bilen gäller för korta, yttre resor. Då ser jag en hel del som händer på våra vägar. Ibland tar jag mig för min panna. Skriker i min kupé.

Det har skett så många olyckor på sista tiden, inte minst på sträckan mellan New Village och Förorten. I nio fall av tio är jag säker på att olyckorna har med mobiltelefoni att göra. Det inte bara rings bakom ratten, det messas och surfas också. Och då kan man ju inte hålla ögonen på vägen och medtrafikanter.

Häromdan läste jag på nätet att Mats Östman, han som är polisens trafikchef i region mitt, vill stoppa så kallade epa-traktorer. Det tycker jag är ett bra förslag, särskilt som dessa är lätta att trimma och förs fram av tonåringar som ibland tycks tro att de är odödliga. Alla andra är visst odödliga också, enligt en del. En olycka drabbar ju sällan bara den egna personen utan flera andra. Men nej. Ingen är ju odödlig. Bilar, inklusive epa-traktorer är hårda, människor är mjuka. Dessutom har epa-traktorerna inget existensberättigande generellt sett längre. De kommer från tiden efter andra världskriget när det behövdes jordbrukstraktorer för att modernisera jordbruket. Dagens epa-traktorer har inget med jordbruk att göra. I vårt län finns det 769 epa-traktorer som får köras av den som är 15 år och äldre och har mopedkörkort. Ett sånt körkort tar en över en helg. Ett körkort för bil tar många månader att ”få” och det krävs både flera teorilektioner och flera körlektioner. Sen skadar det inte heller om barn får trafikundervisning i skolan. För en parkeringsplats, till exempel, är inte nån lekplats lika lite som en gata. För övrigt kör jag bäst i hela världen. Enligt mig själv. Och jag kör aldrig – och har aldrig gjort! – med alkohol i kroppen.

Ingen alkohol vid ratten! Den här resväskan är dock antik och observerades vid Mjödstugan i Gamla Uppsala för ett tag sen. Pris: 3 500 kronor.

Den inre resan… Jag vill helst inte tänka på den. Inte formulera ord om den heller. Glädjen är borta från skrivandet. Ändå fortsätter jag, som driven av demoner, tycker somliga. Det skiter jag i. Jag gör det jag måste. En andra del, en fortsättning, i annan riktning, på den första, på berättelsen om det som hände, börjar formulera sig i huvudet trots allt, men att få ner den när jag inte ens vill tänka på den… Ja, ekvationen blir omöjlig. Och bloggen, som har varit ett andningshål och nästan ett rent nöje, har blivit nåt kvävande och en ren belastning. Men jag har lovat mig själv att driva den till målet, slutet. Nio procent kvar av utrymmet. Se Skoga och sedan…

De allra sista orden i en författares allra sista verk.

För övrigt blir det inget besök på nåt boksläpp i kväll. Det känns inte… bra.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Återhämtning och dummisar

Ett dundrande inlägg.

---

 

Först, innan jag börjar dundra: TACK till alla som gav mig vägledning i det låsta inlägget nedan! Det hela lär gå enligt planen!

---

 

Återhämtningsdryck för en tia? Nä, jag kör med kaffe och Ipren.

Det verkade som om alla i familjen hade ont i huvet med mera igår. Själv sparade jag min klumpvärk till idag. Ont, ont, ont i skallen och värk ner i nacke och axlar. Jag var trött i morse, men skuttade upp och skjutsade Fästmön till jobbet vid halv sju. De senaste morgnarna har jag varit pigg och vaken så dags, idag var det bara att krypa ner i sängen igen och dra täcket över sig. En tablett har jag tagit och nu är jag inne på min andra senapsmugg starkt kaffe – och det funkar! Jag känner tacksamt hur värken drar sig bort…

Igår kväll, när jag hämtade Anna efter jobbet, svängde vi in på ICA Heidan för ett par snabba inköp. Då såg jag på en skylt att man sålde Återhämtningsdryck för tio spänn. Ha, jag tror inte ett smack på såna drycker, jag återhämtade mig ju skitfint på egen hand, med tablett och starkt kaffe! Kanske jag ska tillverka en egen skylt samt ställa mig nånstans och sälja kaffe och Ipren? Fast nej. Då blir jag ju egenföretagare och såna gillar inte a-kassan. Däremot tycker alla på Arbetsförmedlingen att man ska starta eget. Då slipper de ju förmedla några jobb, vilket de ju inte gör där ändå. Snacka om att myndigheterna

1. inte samarbetar
2. drar åt olika håll
3. förvirrar ”kunderna”

Ja, jag dundrar idag, jag skrev ju det i början! Och nu fortsätter jag:

Ägaren till den här cykeln skulle troligen bötfällas för fara för annan genom att saker kan ramla av.

För ett tag sen läste jag i Metro att polisen hade gjort en insats (tidningens ordval) mot cyklister i Stockholm. Bland annat kontrollerade polisen cyklister i Götgatsbacken. På en och en halv timme tog de 19 cyklister som körde mot rött. Men det var ungefär dubbelt så många som bröt mot denna trafikregel. Polisen hann inte med att stoppa resten. En cyklist som bryter mot trafikreglerna riskerar att bli bötfälld, precis som andra trafikanter. Tyvärr kan man ju inte bli av med sitt körkort för cykel. Det är beklämmande hur många som inte klarar av ens de basala reglerna. Stopplikt och rödlysekörning är de vanligaste brotten cyklister begår. Men smakar det så kostar det! Här kan du läsa hur mycket!

Några som definitivt inte kan trafikreglerna är harpaltar och fåglar. Anna räddade livet på två harar i morse när hon gjorde mig observant på paret som stod vid vägkanten, redo att kasta sig framför Clark Kent*. När jag hade släppt av Anna vid jobbet och Clark och jag styrde hemåt igen observerade jag ytterligare en hare som skuttade – kors och tvärs som en cyklist – på gatan. Även denna klarade livhanken. Men hur det gick med kråkan, som flaxade in i min bil med en duns några minuter senare, vet jag inte. Jag stannade inte för att kontrollera. Nånstans måste jag dra min barmhärtighetsgräns och kråkor tillhör inte mina favoritdjur.

Har somliga ätit Dummy-piller, tro?

Andra levande varelser som inte kan trafikregler – eller i vart fall inte klarar av att parkera – är vissa bilister som stannar vid Tokerian. Man kan tro att de har ätit Dummy-piller. Utanför affären finns en vidsträckt parkeringsplats med infarten emellan. Det finns alltid lediga platser. Men framför allt ägare till BMW, Mercedes och Audi tycks ha problem att göra som man ska: ställa fordonet på avsedd plats. I stället stannar man helt enkelt utanför entréerna (det finns, förutom Tokerian, ytterligare tre affärer) – eller i närheten av, på gångbanan. Där sitter man sen, gärna med motorn på för det kan ju vara varmt eller kallt ute, och så måste man ju dundra musik, och fipplar med sin mobil medan ens sällskap är inne och handlar. För min del är det inga större problem. Även om jag har ont i fötterna orkar jag gå runt bilarna. Men jag tänker på dem som är rörelsehindrade och kanske kommer med rollatorer, rullstolar eller permobiler. De kommer inte fram utan tvingas ut på ett ställe där många bilar passerar. (Bilar, i vilka det sitter bilister som letar parkeringsplatser och kanske inte är helt fokuserade på annat.) Personerna i bilarna som står utanför entréerna är inte ett dugg handikappade. Jag har aldrig nånsin sett nåt handikapptillstånd i ett enda sånt bilfönster. Annars finns det ju ganska många handikapplatser på själva parkeringen, men nära ingångarna.  Jag tycker att det är dåligt, dåligt, dåligt – och framför allt, jävligt slött. Det är några meter till närmaste parkeringsplats, liksom! Orkar inte den fina bilen ta sig dit eller klarar föraren inte av att parkera i en ruta? Jag undrar – och dundrar!

Slutligen: Jag har så otroligt svårt för den där människan som varje morgon ser samma TV-program och bara Twittrar en massa negativ kritik om programmet, programledare, gäster, innehåll etc. Ett tips: stäng av TV:n!!!

Nu ska jag sluta innan taket flyger av. Det är dags att inta lite frukost och därefter ta tag i hushållsarbete. Jag har lakan att vika, sopor att gå ut med, sängar att bädda och inte 17 blev det städat här igår, heller… Dessutom… vad i hela friden ska jag laga för mat idag till mig och Anna??? Det är mycket att tänka på.

Ha en skön söndag! 

 

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hem, ljuva hem…

Ett rätt trött inlägg.

---

 

Östgötamjölk var gött, dä döh!

Nu är jag hemma! Eller jag anlände till Uppsala redan 16.30. Hann med en snabbvisit hos vännen M i Metropolen Byhålan och en slät kopp kaffe innan jag gav mig ut på vägarna. Men dessförinnan hann jag deklarera åt mamma också.

Det var faktiskt inte världsamycket trafik på den sträckan jag körde, men redan ett par, tre mil utanför Metropolen råkade jag ut för en idiot till bilist som körde om trots att han mötte mig. Jag fick hålla rejält till höger på den tämligen smala vägen. Alles gut, dock, ingen krock där och då, i alla fall. Ett litet stopp gjorde jag för output och input, utan att gå djupare in i detaljer.

Fick med mig alla väskor och kassar på en vända från bilen här hemma. Kylvarorna åkte in i kylen innan jag svängde in till Äldreboendet för att pussa på min fästmö och skjutsa hem henne. Vi handlade lite mat var för sig på vägen och innan jag lämnade Himlen kunde jag överlämna den reflexvästfärgade Dramaten från vännen I till Anna. Det enda som jag har kvar här hemma nu från Östergyllen är en liter mjölk som jag öppnade och drack av till den grillade kyckling som blev min middag. Mamma, som jag självklart har ringt, dricker inte mjölk, så hon skickade med den liter jag köpte i onsdags samt en halv liten hink (!) saltgurka. Mums!

Har haft sms-kontakt med min goa lägenhetsvakt som är på middag i afton. Nyckeln levereras i kväll eller under morgondagen. Mina femtiotalet växter mådde alla jättebra, så C ska jag definitivt anlita igen! I utbyte får C med familj låna min parkeringsplats då och då, bland annat några dar i maj (fast inte när vännen FEM kommer på besök).

Nu är jag så trött att jag inte vet var jag är nästan. Men jag bläddrade igenom UppsalaTidningen vid middagen och hittade en LUSTIG notis. Här i Uppsala är folk minsann femte snyggast i landet, enligt en nätdejtingsajt – medan Metropolitanerna finns i botten. Fyyyy…  Men man kan väl säga att jag är Uppsalabo – jag har ju trots allt bott här i… 33 år i höst. Eller..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen fritt wi-fi i centrala Uppsala

Ett hurrande inlägg.

---

 

Äntligen har det blivit fritt att surfa trådlöst inne i centrala Uppsala! Det är Uppsala Citysamverkan som åtminstone testar att erbjuda detta just nu, enligt lokalblaskan. I hela stan finns det inte wi-fi, utan det är vid Stora torget, gågatan, Svartbäcksgatan och Gamla torget som det går att surfa trådlöst och gratis upp mot 300 Mbit/sekunden sen i torsdags.

För att använda gratisnätet i centrum behöver man ingen kod eller så. Man söker helt enkelt

!Uppsala WiFi

och ansluter sig enkelt genom att godkänna användarvillkoren. Ett tips är förstås att LÄSA dessa villkor först… Man kan också ansluta sig via Uppsala wifiportalen. (Där finns instruktioner på engelska, svenska är visst inte förstaspråket när IP Only och Wermeland lanserar gratis surf i Uppsala.)

Syftet med det hela är förstås att handeln ska öka. För Uppsala Citysamverkan består ju av representanter från handeln och fastighetsägare. Uppsala kommun är med på ett hörn också. (Synd att man inte ordnade lite fler parkeringsplatser strax utanför stadskärnan när man ändå höll på att förbättra saker inne i stan. Jag åker nämligen fortfarande helst bil till stan, men försöker ta bussen ibland när jag kan. Och det kostar mig 25 spänn eller mer i timmen att parkera bilen på vissa ställen.)

Nåja, man kan inte få allt på sin önskelista. Gratis surf på vissa ställen i centrala Uppsala är en bra början, även om det är en Betaversion. Jag har ett ärende inne i stan i morgon, tisdag, och tänker testa funktionaliteten då!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hyndan har fyndat

Ett fyndigt inlägg.

---

 

Det var länge sen Fästmön och jag besökte Röda Korset (jag var rätt arg på dem för ett tag sen, så jag tog en paus) och vi hade aldrig varit på Erikshjälpen (så det var dags nu). Dagens utflykt blev en tur till två second hand-affärer, alltså. Fast först hade jag rotat runt i de två papperskassarna från A bland alla böcker. Maj gadd, nu har jag massor av läsning! Och jag måste skaffa en bokhylla till. Faktiskt. Nån som har en Billy rödbrun att sälja???

Innan vi gav oss iväg fotograferade jag våra fötter. Antingen är vi väldigt fantasilösa eller också är vi Bill & Bull. För sockorna rockade vi inte, det skulle vi ju ha gjort igår. Döm själv och tyck till – fantasilösa eller Bill & Bull???

Fantasilöst eller Bill & Bull?

Vi tuffade först iväg till Röda Hund, som jag envisades med att säga – inte på nåt sätt nedsättande eller illvilligt utan det bara blev sagt så. Där var vi inte ett dugg ensamma, vi hade tur och knep den sista parkeringsplatsen! Det var inte bara fullt av folk i affären, där var fullt av fina prylar också. Dock ingen Billy rödbrun. Jag kikade på glas med tjejer, sura gubbar x 2 (varav ett par var Jan Ersa och Per Persa), Buddha med mera. Och så böcker, förstås… Jag återkommer till detta… 😳

Här är några bilder från Röda Korset idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa stopp på dagens utflykt blev Erikshjälpen. Det var aningen svårt att hitta det via våra mobiler, men Erikshjälpen låg en minut ifrån Röda Hun… Röda Korset fågelvägen sett. Vi tog förstås bilen dit. En stor och ljus lokal välkomnade oss med ljuvlig doft av kaffe och kanelbullar. Det första jag såg var en helt underbar kapellinredning! Vem vill köpa och till vad? Skapa en sekt? Därefter såg jag inte bara en utan två föreföreföreföre detta kollegor som jag bland annat suttit i samma korridor som. Jag tänkte ställa till en scen och närmade mig först den ena, sen den andra. Men kan du tänka dig hur skickligt de manövrerade sig bort från mig?! Om jag hade lyckats kanske ett och annat glas gått i kras. Jag är nöjd att jag behärskade mig, men som du förstår var det inte lätt när den ena var den som godkände min dödsdom. Smärtan var nästan outhärdlig fortfarande, de sex åren till trots.

Men livet går vidare och jag har ju överlevt hittills. Det var roligt att titta på fina saker hos Erikshjälpen. Även där upptäckte vi en bra bokavdelning. Trevlig personal i kassan såg sorgset på när jag… gjorde affärer. Vi pep därefter in på kaféet och drack kaffe i små, skira koppar. Fast före oss i kön stod tre riktiga sölkorvar, så jag trängde mig fräckt förbi. Det finns gränser för mitt tålamod när jag är fikasugen! Jag goffade en mazarin till, Anna satt och grät över att hon inte fick äta nån kanelbulle. Stackars Kickan!!!

Här är några bilder från Erikshjälpen idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och nu kommer min bekännelse: Jag handlade! För ovanlighetens skull köpte jag saker. Notera pluralformen. Inte en sak, tre. Två var dessutom böcker, dagens två papperskassar till trots… Men det var två riktiga fynd – den ena har en lesbisk polis som huvudkaraktär och den andra kom ut strax före jul. Båda hittade jag på Röda Hu… Korset för 20 respektive 25 kronor, inbundna och säkert bara lästa en gång. På Erikshjälpen fyndade jag en äppelskål i grönt glas, cirka 25 centimeter i diameter, för 30 kronor. Den matchar en mindre (cirka 15 centimeter i diameter) som jag redan har i mitt köksskåp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu blir det vatten och bröd och nudlar för ett tag framöver! Fast i kväll blir det grillad kyckling. Vad ska du äta???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vård och omsorg – i praktiken

Ett vårdande och omsorgsfullt inlägg.

---

 

När jag skulle ge mig iväg i morse höll jag på att komma försent – jag fick inte upp garageporten. För ganska länge sen backade nån in i den och åstadkom en buckla i dörren. Men också en skevhet som gör att jag måste sparka till dörren för att den ska stängas ordentligt. Nu har jag väl sparkat så många gånger att dörren snart blir helskev. Det är inte första gången den krånglar så här, men den här gången hade Blondin-Tofflan tur! Ett par garage bort stod en man och grejade med sin bil. Jag bad helt sonika om hjälp. Jorå, han tryckte på inifrån, men det tog sin lilla tid att få upp porten. Den satt fast rejält. Mannen rekommenderade att jag skulle testa lite 5.56 för att smörja upp metallen på ena sidan. Jag hann fram till mitt besök i vården med ett par minuters marginal…

Efter varje besök i vården försöker jag göra en meningsfull utflykt i verkligheten. Idag hade jag ett ärende, men tyvärr var jag försent ute. Som vanligt. Men jag gjorde ett fynd i min påse (plastkasse från Tokerian i stället för handväska – hur skulle det se ut om Tofflan kom med en handväska?!) som förde med sig en snabb träff med Fästmön mellan hennes buss och jobbet. Vi skrattade lite åt fyndet – påsen det låg i var dessutom full av hål! – men mest känns det skönt att vara ärlig.

Även idag är det en underbar vårdag med strålande sol och ljumma vindar. Jag skämdes för att Clark Kent* var en sån smutsgris att man nästan inte ville ta i honom – varken på utsidan eller insidan. Därför styrde vi kosan till St1 där Clark fick sig en välbehövlig dusch** till ett specialpris. Och som tack för det fick jag en kopp gott kaffe och en kanelbulle av Frendo! Jag torkade min lille man torr med sämskskinn och medan solen torkade resten intog jag min gratisfika. Det smakade extra bra i solskenet. Både bil och dess ägare fick lite vård och omsorg.

Kaffe och kanelbulle smakade extra bra idag – det var ju gratis och kunde dessutom intas utomhus.

 

Min skinande bilmans vänstra bakdel.

Efter besöket i vården, dejten med Anna och biltvätten tog jag sen inte 5.56 men ett liknande medel jag har, färgstiften och dammsugaren och gick ut till min parkeringsplats. Stod där och dammsög (el via motorvärmar-stolpen), putsade, polerade och duttade i både färg och lack. Nu skiner min bilman ikapp med solen! Själv är jag nöjd för att jag har gjort nånting meningsfullt idag. Då kan jag med gott samvete ägna lite tid åt De tysta innan jag värmer tomatsoppan jag fick av Anna till middag. Hittade en bit bröd i frysen som jag försöker tina med lite allmän vård och omsorg i mitt varma kök (förmiddagssol). Bröd och soppa smakar alltid bra, allra helst efter en dag som denna (utan att förklara mig närmare än det du får läsa ovan).

 

==> Slutligen vill jag påminna om den pågående tävlingen! Du som klickar här och skriver en kommentar är med i utlottningen av ett unikt armband. Och dragningen av en vinnare sker i morgon förmiddag, tisdagen den 10 mars! Så skynda, skynda!

*Clark Kent = min lille bilman
**dusch = biltvätt

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgbilder

Ett avkopplat inlägg.

---

 

Det har varit en bra helg som för min del har inneburit avkoppling från en del svåra saker. Fredagen var fin, lördagen inleddes med irritation över LinkedIn-bugen som inte går att fixa. Men under lördagen lyckades jag själv fixa en Instagrambug på iPhonen. Helt blåst är jag alltså inte. Felet bestod i att jag inte fick pushnotiser, trots att jag ställt in det i själva appen. Det skumma var att Instagrams inställningar inte syntes sen i mobilens inställningar. Läste mig till att det kunde vara en bug i och med operativsystem iOS 8, men att logga ut och logga in i appen kanske kunde lösa det hela. Det gjorde det INTE, så jag installerade om hela appen i stället. DÅ funkade det! Och alla bilder var ju kvar uppe i molnet, så det vara bara att logga in och köra igen. Det var helt rätt beslut att skaffa Instagramkonto, för jag gillar verkligen att fota. Sen är jag inte ute efter att en massa andra människor måste gilla mina bilder, men visst är det roligt när kända och okända människor gör det. Och så älskar jag att kolla på andras fina bilder. Jag blir riktigt inspirerad!

Jag åkte ut till Fästmön nån gång mitt på dan efter att ha inhandlat ett par specialvaror till henne från Tokerian. Parkeringsplatsen ute i Himlen var inte skottad, så jag fick ett gympapass innan vi åkte till ICA Solen och handlade diverse tillbehör till middagen. Ryggen höll, men klagade förstås lite som den måste göra.

Det blev kyckling till middag och vi öppnade Chunky red zinfandel-flaskan, det vill säga elefantvinet Anna fick i julklapp av mig. Vinet var mycket fylligt och gott, men jag tog bara ett glas – det var ju en julklapp till Anna. I stället sprättade jag en starköl lite senare på kvällen när jag hade blivit törstig efter allt lördagsgodis jag maniskt hade goffat. Jag tröståt väl till melodifestivalsdeltävlingen, som mest var skräp. Vi tittade i alla fall tillsammans med yngsta bonussonen. Den äldsta var inte så intresserad. Och tjejerna bor ju inte här längre… Det är väldigt tomt och tyst utan dem!!! Två rum står välstädade och obebodda i Annas lägenhet.

Klockan blev närmare ett innan vi kom i säng, så i morse tog vi sovmorgon ända till efter nio. Det var skönt att ta det lugnt och trots att det blev en vacker och solig vinterdag tog vi ingen söndagspromenad. I stället blev det en tur till Förortens båda affärer där vi bland annat lämpade av alla pantflaskor som fyllde Annas städskåp. Det blev några hundralappar i pant…

Jag återvände till New Village på eftermiddagen och har med mamma i örat via telefonluren skrapat veckans Trisslott. Ingen vinst, tyvärr. Nu måste jag ta tag i boken jag har lovat att recensera. Det går trögt, kan jag meddela, för boken är tung på flera sätt. Men jag ger inte upp än. Nu är jag på sidan 260nånting av 710.

I morgon blir det sedvanlig start på dagen följt av städning. Belöningen blir ett besök hos frissan framåt kvällen – håret är ostyrigt och ska klippas och rakas.

Här kommer några bilder från min helg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att synas, men icke höras

Ett inlägg med ett visst mått av självironi, men mest en uppmaning att du ska vara rädd om dig.

---

 

Ängel eller djävul bakom ratten? Om du frågar min familj är jag det senare. Jag skriker och gapar, gör fula gester, kallar andra trafikanter för

Idiot!

och liknande. Men det hörs och syns förhoppningsvis inte så mycket utåt. Jag försöker lära mig att lägga band på mig och lyckas bättre och bättre, om jag får säga det själv. Fast jag är ju förstås jävig…

Även cyklar ska ha reflexer.

Allvarligt talat är det inte så farligt. Men jag har helt klart ett temperament när jag kör bil. Och det kanske inte är så konstigt när andra moderna bilar inte tycks vara utrustade med blinkers, men med mobiltelefoner. Eller cyklister, som tror att de har nio liv och, utan lysen i novembermörkret, korsar en gata mitt framför min bils nos. För att inte tala om alla fotgängare som tror att de är STJÄRNOR. Lysande, sådana. Bara det att det måtte vara osynligt ljus…

Igår kväll läste jag om två bilister som kivades mitt i centrala stan på självaste vilodagen – över en parkeringsplats! Men hallå! Den som först ger tecken – det vill säga blinkar att h*n ska svänga in och parkera borde vara den som har rätten till platsen. Att bråka högljutt offentligt och kanske slåss är sandlådenivå, enligt min mening. För jag sitter ju bara inne i min bil och gapar har synpunkter…

Och nu måste jag komma med en synpunkt i form av en pekpinne! Men faktum är att den handlar om omtanke om oss båda – mig i bilen och dig som cyklar eller går.

Snälla, snälla, använd reflexer!!!

Reklamreflexer är gratis. Dessa har jag fått från ett företag som arbetar med tandvård.

Så här i novembermörkret syns du nämligen inte, eftersom de flesta av oss är iförda för säsongen färganpassade – det vill säga mörka – kläder. Allra bäst är förstås reflexväst, men jag vet att det är töntvarning på det, så det begär jag inte. Samtidigt är det alldeles ypperligt om du går ut med hunden när det är mörkt eller cyklar en tur. Men reflexer… Små reflexer på armar och ben och gärna fötter – det är både billigt och kan vara livräddande!!! Om du syns ser jag dig!

Själv bär jag reflexband, två stycken, som jag slår om smalbenen när jag går till garaget i mörkret. De kostade ett par selmor på apoteket. Sen har jag ett hjärta i plast på en jacka och reklamreflexer (gratis!) i form av klämmor kompletterar den (jackan är svart). Mina vita gympaskor, som jag fortfarande går i, har påsydda reflexer. Så ja. Jag föregår med gott exempel.

Men nu vill jag veta vad har DU för reflexer på dig???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »