Söndagsgöra

Ett vilodagsinlägg.

---

 

Plötsligt inser jag att jag är vrålhungrig. Det är söndag och jag har tagit sovmorgon. Jag låg kvar i sängen och läste med en senapsmugg nyperkolerat kaffe intill på nattduksbordet. Nu har jag cirka 50 sidor kvar i den andra delen av Kristina Sandbergs Maj-trilogi. Efter den behöver jag en paus, så det blir en deckare av en för mig helt ny bekantskap, Tom Rob Smith. Jag köpte hans bok Barn 44 på Myrorna i förra månaden för en guldpeng. Sen inser jag att många brittiska deckare står på ett eget hyllplan och väntar på mig tack vare vännen Agneta. Men helt klart hinner en inte läsa lika mycket nu när en jobbar som när en var arbetssökande.

Maj behöver pauseras med lite spänning.

Skälet till att jag är vrålhungrig beror kanske på att jag har skrivit fem jobbansökningar nu på vilodagens förmiddag. Nej, det är inte så att jag inte trivs med mitt nya jobb, men det är ett konsultuppdrag och sträcker sig bara fram till årsskiftet. Då måste en ligga steget före och försöka hitta nåt mer permanent innan uppdraget tar slut. Alla säger att det är lättare att få jobb när en redan har nåt. Det är säkert sant. Men visst är lite märkligt att det dyker upp fem intressanta lediga tjänster just när jag har skrivit kontrakt för ett uppdrag?!

Idag är himlen blå och solen skiner. Jo, jag borde gå ut… Jag borde dammsuga också. Vådan av att ha starkare linser är att en ser skräp mycket bättre…. Men varken promenad eller städning lockar. Jag ska ta en dusch, inta frukost och läsa ut min bok. Igår kväll orkade jag inte skjutsa hem Fästmön från jobbet, men jag erbjöd per sms att göra det idag i stället. Hon kunde inte svara på mitt erbjudande igår eftersom hon kanske behöver jobba över, men jag utgår från att hon hör av sig om hon är intresserad. I såna fall blir det en bilutflykt i eftermiddag.

Jag har gjort iordning växterna jag köpte igår och fixat krukor från förrådet till dem. Kaffemugg är också framplockad, vattenflaska på gång. Egentligen är jag redo för en arbetsdag i skrivande stund! Jag ska emellertid lägga band på mig och försöka koppla av. Kanske blir det trots allt en söndagspromenad efter frukost. Det känns som jag inte pallar med ytterligare en dag av grannens skrikgullande med sin unge. Igår var jag till och med tvungen att dra på Spotify för att slippa höra gapandet.

Redo att gå till jobbet.

Lite datorfix borde jag ta itu med, men lusten saknas. Jag säkerhetskopierade i alla fall igår. Tyvärr beter sig datorn konstigt ibland. När jag ska dra över bilder från min iPhone påstår den sen igår att jag inte har installerat drivrutiner till min scanner. Eh? Den scanner jag hade var för gammal för att funka ihop med den här datorn, så den och datorn har aldrig varit ihop, så att säga. Vidare krånglar musen. Plötsligt slutar den fungera när jag sitter och skriver ett inlägg, till exempel. Men tar jag upp Anteckningar och börjar skriva fungerar musen igen. Märkligheter som det säkert inte finns nån förklaring till.

Igår kväll hade jag ett gott och långt mobilsamtal med vännen FEM. I kväll väntar inget babblande utan säsongsstarten av Bron på SvT1. Tio söndagskvällar, inklusive denna, framöver är räddade!

Vad håller DU på med då??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Första skol… eh, jag menar arbetsdagen

Ett snurrigt inlägg.

---

 

Jobbväskan dammades av igår och fylldes med nya prylar idag.

Faktum är att jag grinade i bilen på väg hem. Men… du ska ha klart för dig att det var glädjetårar! Och även om den arbetsplats jag från och med nu ska åka till varje dag bara är min arbetsplats fram till årsskiftet är det en helt underbar känsla att få höra till nånstans igen. Att vara behövd, att nån hälsar en god morgon, att nån frågar om jag vill ta en fika, att nån försöker mata mig med information, att nån hjälper mig när tekniken är motvillig… Den som inte har varit i min situation, varit där nere på brunnens botten, kan aldrig förstå. Den som har varit där förstår precis. Bara känslan av att plocka fram jobbväskan igår och damma av den… Den känslan går inte att beskriva, nästan.

Min jobbväska har hängt med ett tag. Nu är den inne på min fjärde arbetsplats. Den börjar bli lite sliten och tunn på sina ställen. Tills vidare får den hänga med, som en gammal go och trygg bekant. Det kanske blir en ny sen, men min första fulla lön lär jag inte få förrän i slutet av november. Så till dess får min trotjänare följa med till jobbet.

Jag tog lagom med tid på mig i morse och jag sov ganska bra i natt. Den första jag mötte när jag slank in med städarna var en bekanting från SLU. Sen kom chefen, nästan lika tidigt som jag. Jag blev väl emottagen och fick till och med en parkeringslapp av chefen. Min dag ägnades först åt introduktion och rundvandring – av chef, kollega och kollega som jag ska hoppa in för. Chefen bjöd oss tre (jag, min kollega och kollegan som jag ska jobba för) på lunch. När jag såg att det var pannkakor och jag kunde få ärtsoppa utan gris i kände jag mig riktigt hemma, nästan som på SLU*. Nästan.

Pannkakor och ärtsoppa utan gris i – nästan lika gott som på SLU!

 

Jag fick igång datorn, kunde logga in och har faktiskt jobbat lite. Men tangentbordet har jag bytt sen jag tog bilden i morse.

Jag fick igång min dator, fixade lösenord, kunde logga in överallt där jag ska – vid dagens slut. Jag har fått passerkort. Kortet fungerar bara mellan klockan 8 och 16.30 och det är mina arbetstider. Det tog en kvart att köra bil till jobbet och en kvart hem. Jag är hemma före klockan 17, alltså. Det enda som ännu inte är löst är frågan om parkering. Min snälla chef har gett mig ett parkeringskort för i morgon, men jag hoppas förstås kunna köpa månadsparkeringskort.

Ett enda surkart har jag mött idag på jobbet. Det är ju så att en faktiskt inte kan älska alla. Men en behöver inte ha närmare relationer med alla heller. Resten av människorna på jobbet är trevliga, smarta, kompetenta, glada, öppna, trötta, engagerade, busiga, roliga, tråkiga – precis som vilka människor som helst.

Idag har jag fikat två gånger på Café Java.

Det snurrar rejält i min skalle just nu, men jag har faktiskt jobbat lite på riktigt idag också. Jag tror att det här kommer att bli väldigt bra – även om jag troligen är totalförvirrad i helgen. Än så länge känner jag att det är ett roligt jobb jag ska utföra, där jag får använda min språk- och skrivkompetens. Som redaktör ska jag jobba med språkgranskning av rapporter. Ett litet tilläggsuppdrag – ifall det skulle råka vara lite att göra – är att översätta webbsidor från svenska till engelska, nåt som var min allra första arbetsuppgift på SLU.

Min huvudarbetsgivare gör ett imponerande arbete med att bygga skolor i ett afrikanskt land. Barnen på chokladbitarna kanske rentav går i nån av dessa skolor.

I skrivande stund känner jag mig lyckligt lottad. Jag har fått en fin övergripande arbetsgivare. Vid tillfälle ska jag skriva mer om den, vars arbete med att bygga och underhålla skolor i ett land i Afrika är väldigt imponerande. Faktum är att en viss procent av företagets vinst går till dessa skolor.

På plats här i Uppsala har jag fått en chef som är rakt på sak och som jag tror att jag lär funka urbra med. Min närmaste kollega är en pigg person som förstår att jag behöver den sociala biten mycket. Än så länge tänker jag inte avslöja var jag arbetar och vid vilken övergripande organisation jag har min visstidsanställning. Men det kanske kommer. Att världen är liten vet vi ju ibland och jag ska börja med att avslöja för en av mina Instagramvänner att jag jobbar på samma ställe som vederbörandes dotter!

Jaa… kort sagt… Min första arbetsdag har varit riktigt, riktigt bra. Men nu är jag trött, så det blir nog en mugg kaffe och ett par rostade mackor till middag innan jag häller ner mig i bästefåtöljen klockan 21 framför 100 Code.

Det snurrar i skallen…

Stort TACK till alla som på olika sätt har peppat – och peppar – mig och som har önskat lycka till

 

*SLU har Öppet Campus nu på lördag mellan klockan 10 och 16. Passa på och ta en titt på Ultunas nybyggen. Det går gratis bussar från Uppsala Konsert & Kongress och programmet är fullt av spännande föreläsningar, rundvandringar, demonstrationer med mera för såväl stora som små! Här hittar du programmet!!! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Solen skiner, fast det regnar

Ett inlägg om inre och yttre väder och om nyttigheter.

---

 

Solen skiner här fast det regnar.

Igår blev det en riktigt solig dag. Det blev definitivt inte nån soppdag, vilket det i stället är idag. Under den gångna natten har jag hört regnet smattra hårt och ihållande mot tak och fönster. Det brukar söva mig, men som du kanske förstår är det en massa saker som snurrar i skallen just nu. Och på tal om skallen har den fortsatt att göra ont. Jag tvingade mig kvar i sängen till halv nio i morse. Sen blev jag tvungen att gå upp och ta en tablett.

Idag är det regn här, men här inne är det soligt.

Det var bra att jag klev upp, för du som har gissat rätt – jag kanske inte var så tydlig i förra inlägget, även om många fick veta på annat sätt – förstår att jag har en del att fixa nu. Det första jag gjorde var att beställa en skattsedel. Sen behövde jag kontakta referenter, för strax före klockan nio ringde Tim och kom på att han inte hade fått några såna av mig. Jag har en lista som jag mejlade över, men ville ändå höra av mig till några av personerna på den. Vidare är det inbokade saker som måste bokas om och hur jag ska göra med skrivkursen vet jag ännu inte.

Det var/är många som hörde/hör av sig igår och idag. Tänk så lätt det är att göra det när det handlar om roliga saker och så svårt det är att göra det när nån har det tufft. Igår kväll, när jag försökte landa i upplevelserna, gick mobilen varm. Så nu skriver jag lite mer och berättar vad det är som har hänt så att fler får ta del av det samtidigt. Det blir så jobbigt att skriva samma sak till flera olika personer. Dessutom behöver min mobil vara laddad och tillgänglig för inkommande samtal. Till exempel från en viss handläggare, som fick mejl igår, men som varken har svarat på det eller ringt.

Den här bloggen håller på att dö. Det är fortfarande nio procents utrymme kvar. Tyvärr har bloggen också fortfarande oönskade och ovälkomna besökare, så jag tänker inte skriva några närmare detaljer. Skälet till detta är att det finns troll som har förtalat mig till personer i mitt yrkesnätverk. Som tur är består kommunikatörsnätverket av människor som har hjärnor och som kan bilda sig en egen uppfattning om mina kompetenser. Dessutom känner de flesta mig, de flesta har träffat mig och majoriteten har jobbat ihop med mig.

Men… bloggen har också välkomna läsare och det är till er jag vänder mig nu, eftersom jag inte har tid och ork att skriva till var och en separat. Igår förmiddag var jag på intervju här i Uppsala för ett konsultuppdrag som redaktör vid ett statligt verk. Intervjun gick bra, det kändes bra genast. På seneftermiddagen ringde rekryteraren och gratulerade mig – de som intervjuade mig ville ha mig för uppdraget!!! Jag var bästa kandidaten för uppdraget av alla hos totalt tio rekryteringsföretag, fick jag veta. (Jaa, Elisabeth, nu skryter jag.) Uppdraget löper fram till årsskiftet, men det kan finnas möjlighet till förlängning. Jag vill inte gå in närmare på detta här och nu.

Det som händer nu är att rekryteraren kollar referenser och uppdragsgivaren kollar hur snart jag kan träda i tjänst efter överklagningstid och liknande. Troligen åker jag in till Stockholm på måndag och skriver kontrakt och kanske, kanske börjar jag jobba redan på onsdag… Det är så jag måste nypa mig själv, för jag tror inte att det är sant! Inte heller kunde jag i gårdagens inlägg riktigt uttrycka i ord känslan när jag fick ringa mamma och säga att jag har ett, visserligen kort, men nytt jobb. Min lilla mamma, som har lidit och lider så kring allt detta!

Jag vill än en gång tacka alla som har hållit tummar och tår! Jag tror att ni kan släppa nu, för jag har muntligen blivit lovad uppdraget och jag tror inte mina referenter sabbar mina chanser.

 

Höstnyttigheter till en soppa, kanske?

Idag är det definitivt en soppdag. Vi festade på räkbomb och Loka citron igår kväll, idag blir det bara nyttigheter. Av solen syns inte en ynka stråle, men jag njuter av regnet, mörkret och blåsten, som du vet. Jag har rivit ur sängarna och ska bädda rent, jag ska tvätta lakan och koka soppa innan jag skjutsar Fästmön till jobbet till klockan 14. Anna får med sig sin soppa att äta på en rast – om hon nu får nån sån. Rast, alltså.

Soppan jag ska göra idag blir en riktig vitaminkick. Samtidigt är den väldigt billig. Huvudingrediens är nämligen squash och jag fick/tog två stora såna från Slottsträdgården och Annas snälla mamma. Vidare ska det vara lök och vitlök och morötter i. Morötterna kostar bara tre kronor kilot på Tokerian just nu och alla andra ingredienser hade jag redan hemma, förutom persilja. Eftersom jag nu nästan har rabblat hela soppan kanske du vill ha receptet? Det har jag publicerat här en gång tidigare, så här är länken till Tofflans squash- och morotssoppa!

Och nu ska Tofflan hasa iväg till spisen för att laga nyttigheter!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens fråga: Höjd eller inte höjd a-kassa?

Ett förvirrat inlägg.

---

 

Förvirrad politiker?

Det råder förvirring bland våra riksdagspolitiker. Tror jag. Eller också har Nån varit för kvick med att tipsa media. I morse fick jag en puff från en av våra kvällsblaskor där jag till min glädje kunde läsa att nu äntligen ska a-kassan höjas! Uppgiften sägs komma från TV4, där man alltså har avslöjat att de rödgröna och allianspartierna är överens om en höjning. Enligt artikeln i Aftonbladet ska överenskommelsen ha skett i socialförsäkringsutredningen, en utredning som snart ska presenteras. Även tidningen Fokus rapporterar om höjningen.

Alltså a-kassan har inte höjts sen 2002. Taket ligger på 18 700 kronor före skatt, enligt artikeln i Aftonbladet. Jag själv har högsta ersättningen, det vill säga 680 kronor per dag. Det ger inga 18 700 kronor, kan jag meddela om vi nu ska kolla på en månad. För man får bara ersättning för 20 arbetslösa dagar i en månad. Och 680 x 20 = 13 600. (Efter skatt blir det 9 899 kronor sen årsskiftet, en krona mer före.)

Dagens Nyheter menar att det råder förvirring i frågan och att blocken inte alls är överens. Enligt moderaterna. Moderaterna ser utredningen som principiell och inte som en grund för förslag till ny reform. I artikeln anges också hur den svenska a-kassan har blivit sämre. År 2005 var den näst högst i världen, medan den nu ligger under genomsnittet bland OECD-länderna. Och det är faktiskt bara en procent som kan få 80 procent av sin lön i ersättning från a-kassan. Det låter närmare sanningen!

Svenska Dagbladet levererar en tredje version och skriver att moderaterna varken vill bekräfta eller dementera uppgifterna. Moderaten Johan Forsell är vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott och han säger bland annat…

[…] Moderaterna har inga förslag att höja a-kassan och indexera taket […]

Och ordföranden i socialförsäkringsutredningen, Gunnar Axén (M), vill inte kommentera vad det är för förslag man ska lämna till regeringen i mars.

Jaa… förvirrat var nog ordet för dagen. Det enda som är klart är att det inte går att leva på a-kassan utan snälla föräldrar och en och annan god vän. Och det är jädrigt pinsamt när man är snart 53 år. Så klart man inte ska bli rik på a-kasseersättning, men man borde få så att man slipper gå med minus varje månad när räkningarna är betalda. Särskilt som man har betalat både fackavgift och a-kasseavgift varje månad i sitt hela sitt yrkesverksamma – och arbetslösa (nej, man slipper inte betala a-kasseavgift när man är arbetslös) – liv.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Välj rätt lampor – spara pengar!

Ett upplysande inlägg.

---

 

Utbytbar???

Från årsskiftet ska jag få en sänkning av månadsavgiften på min bostadsrätt. Men samtidigt kommer varmvattenräkningen och elräkningen separat, baserade på vad de installerade mätarna visar. Varmvatten gör jag inte av med så mycket. Jag diskar min filskål, min tallrik, mitt glas och min kaffemugg nån gång per dag och så duschar jag. Eller vi. Fästmön är ju här ibland, men hon slösar inte heller direkt med vattnet.

Fast om det inte går att göra så mycket för att hålla varmvattenräkningen nere kanske det går att göra nåt åt elräkningen. Häromdan läste jag en intressant artikel om att det val av lampor vi gör faktiskt påverkar vår ekonomi. Energimyndigheten har räknat ut att man kan spara mycket pengar bara genom att byta ut alla lampor till LED-lampor.

Kanske är det emellertid fler än jag som har lite svårt med att ställa om och räkna lumen i stället för watt. En god tumregel är att en 60 watts glödlampa motsvarar ungefär en LED-lampa om 700 – 805 lumen. Den som behöver mer hjälp kan testa Energimyndighetens lamp-app, Lampguiden!

Typisk LED-lampa med E27-sockel.

Att tänka på när man köper lampor är att kolla energimärkningen på förpackningarna. Mest energisnåla är de lampor som är märkta A+ eller A++. Men LED-lampor kostar förstås mer än de gamla glödlamporna. Samtidigt håller de längre. Energimyndigheten har räknat ut att kostnaden (inköp och energi-förbrukning) för en LED-lampa under tio år är 200 kronor. Samma kostnad för en vanlig glödlampa är 950 kronor.

Gamla glödlampor kan nu vara svåra att få tag i, men många av oss har ju kvar dem i våra armaturer. Därför kan det vara värt att se över vad man har för lampor hemma. Spottar i tak och armaturer kan vara riktiga energitjuvar, till exempel, om de är av halogen.

En fördel med LED-lampor är att man kan välja varmt eller kallt sken (ljus). Många av oss föredrar ett varmare ljus. Men det finns kanske rum där man vill ha ett vitare ljus, till exempel i köket eller badrummet.

Ja, det är dags för gamla surtanter som jag att tänka till lite nästa gång det ska handlas lampor. LED-lampor må vara dyrare, men håller de längre tid och förbrukar man mindre energi när man använder dem än vanliga glödlampor torde det visa sig på elräkningen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

E-kommentarer inger förväntningar som kanske inte uppfylls

Ett kommenterande inlägg.

---

 

Det finns många skäl till att jag är negativt inställd till elektronisk journalhantering och Mina vårdkontakter. Jag vet visserligen att pappersjournaler, som kunde ligga och skräpa lite här och var, inte heller var nåt idiotsäkert system. Men elektroniska journaler och Mina vårdkontakter utger sig för att vara säkert vilket jag inte tycker att det är. Bara en sån sak som att min tandläkare skulle kunna läsa mina sjukhusjournaler… ja, du fattar. (Min tandläkare har liksom inte med mina knäppa blodvärden att göra så länge jag inte äter vissa mediciner. Och min tandläkare frågar alltid när jag är på plats i undersökningsstolen vilka mediciner jag äter ifall dessa kan medföra ökad blödningsrisk eller påverka bedövning.)

Jag ringer när jag mina piller är slut.

Min husläkarmottagning blev på grund av att den organisation i vårt län, som ansvarar för invånarnas hälso- och sjukvård, beslutade att elektronifiera så många patientkontakter som möjligt (varför PRATA med patienten..?) intvingad i Mina vårdkontakter. Det är via datorn, webben och e-legitimation jag, som sjuk patient, ska krångla för att boka en tid i sjukvården eller förnya ett recept. Jag vägrar. Jag tänker fortsätta ringa min mottagning så länge det är möjligt, för jag vill få bekräftelse direkt på att vårdpersonalen har uppfattat mitt behov, så att säga.

Det senast idiotiska jag läste om elektroniska journaler är så kallade e-kommentarer. Från och med årsskiftet ska patienter i vårt län kunna lämna kommentarer till vårdpersonalen i sina journaler. Det låter väl rätt demokratiskt, yttrandefritt och bra? Jorå, men det är bara det att vårdpersonalen inte är tvingad att läsa dessa kommenterar eller agera utifrån kommentarerna.

Alltså, ett exempel: en patient läser i sin journal att läkaren har skrivit att patienten har artros i höger axel. Men patienten har artros i vänster axel. Patienten kan då, från årsskiftet, göra en e-kommentar och skriva ”det står att jag har artros i höger axel men jag har det i vänster”. Fine! MEN… ingen i vården är skyldig att läsa detta eller ändra den felaktiga uppgiften i journalen. E-kommentarer är alltså totalt meningslösa och inger förväntningar som kanske inte uppfylls.

Den som vill att viktiga uppgifter som i exemplet ovan ska gå fram till vårdpersonalen ska i stället använda en annan funktion i Mina vårdkontakter, nämligen meddelandetjänsten Kontakta mig. Logiskt? Kanske. Men e-kommentarer är ju totalt verkningslösa i såna fall. Eller vad ska man ha e-kommentarer till? Det patienten skriver i sin e-kommentar kan emellertid läggas in i journalen av vårdpersonal. Men det är inte säkert. Det är till och med långt ifrån säkert att nån personal ens läser patientens kommentar.

Avgående politiker med visstidspensionspapper?

Nej, e-kommenterar känns ju nästan lika knäppt som att en avgående politiker, ett råd, som 53-åring får visstidspension, det vill säga 27 200 kronor i månaden tills han fyller 65 år. Den fina och demokratiska organisationen (^== ironi) har nämligen bestämt att politiker, som har varit anställda inom organisationen och som fyllt 50 samt arbetat (!) inom organisationen i minst fyra år ska få visstidspension. Om den visstidspensionerade får ett jobb med lön ska pensionen emellertid kvittas bort mot lönen – fast bara till 75 procent. Dessutom får den här politikern 11 000 kronor i månaden som undantas kvittningen. Rättvis matematik eller?.. (<== retorisk fråga).

 

---

För övrigt… När det gäller axelartrosen är exemplet taget ur min journal som jag bad att få utskriven. Jag fick vända mig till Patientombudsmannen för att få min journal ”korrigerad”… Detta var efter införandet av elektronisk patientjournal.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsadministration

Ett inlägg om jobb och ledighet.

---

 

Sökta jobb-högen fotad i tisdags, den 14 oktober 2014. Högen är högre nu.

När man är arbetssökande är man aldrig ledig, brukar jag säga. Tyvärr har ju det här med arbetslöshet blivit ”en vana” för mig. Jag brukar ändå försöka hålla lördag och söndag som lediga dagar när jag gör annat än letar intressanta tjänster att söka och skriver ansökningar. Idag låg det ett mejl från a-kassan i min skräpmapp (!) och följaktligen blev jag tvungen att dra fram dosa, sladd och hela skiten och logga in för att se vad som stod på. För när a-kassan anropar står alltid nåt på och jag får alltid ont i magen. Idag var det tack och lov bara en specifikation på nästa veckas utbetalning. På torsdag får jag full ersättning, äntligen, för fyra veckors arbetslöshet. Förra gången fick jag ju inte det.

Jag får 9 900 kronor som arbetslös. Det är inte ens en tredjedel av den lön jag hade sist. Men som tur är har jag haft några dagar kvar på inkomstförsäkringen. Jag misstänker emellertid att de är slut nu, men jag chansade ändå och skickade in en kopia på a-kassespecifikationen till Bliwa. Tidigare fick man alltid brev från Bliwa där det stod hur många dagar man har kvar. Det får man inte längre. Har jag tur kommer ett par tusenlappar i alla fall därifrån om cirkus två veckor. Det är pengar jag lever av resten av månaden eftersom a-kassan inte riktigt täcker månadens räkningar.

Ett brev kom däremot från Bredbandsbolaget häromdan. I brevet informerade de om att de ska höja månadsavgiften för bredband från och med årsskiftet (det vill säga vid december månads räkning). Inte ett ord om att jag skulle få sänkt avgift för bredbandet som inte har fungerat eller fungerat väldigt dåligt den senaste månaden! Hmpff… Jag måste nog ta ställning till om jag ska säga upp, byta bolag eller vad. Ett bredband måste jag ju ha om jag ska kunna söka jobb, men det kanske finns bättre bredbandsleverantörer än Bredbandsbolaget där ute…

Ifyllt efter bästa förmåga.

Den här morgonen har jag också roat mig med att fylla i formuläret från Arbetsförmedlingen. Du vet, formuläret som kom med det illa formulerade brevet. Det gick inte så jättebra, men eftersom jag var inloggad hos a-kassan kunde jag kolla hur många ersättningsdagar jag har kvar. Det var en av de relevanta frågorna i formuläret. För övrigt har jag 156,5 dagar kvar till och med vecka 40. A-kassan envisas ju med att jag har ett deltidsjobb, därav den halva dagen.

I övrigt innehöll formuläret frågor om mina planer framöver. Ja, jag planerar ju inte precis att åka till Bahamas. Den här gången skrev jag inte att jag tänkte ta livet av mig om jag inte får jobb snart, för det gav ingen reaktion från Arbetsförmedlingen sist.

En av de dummaste frågorna i formuläret var

Vad behöver du göra för att få ett nytt arbete?

Hur ska jag veta det, liksom??? Det jag behöver göra är väl att hitta lämpliga jobb att söka. Svarsalternativen var ännu dummare. Men det fanns tre linjer där man själv kunde skriva ner annat man kan göra för att få ett arbete. Jag strök kan och skrev inte kan samt detta :

Idiotiska alternativ. Jag behöver bli yngre och minska mitt CV, känns det som. Men bra kontakter behöver jag, enda sättet för mig att få jobb de senaste tre gångerna.

Ja, jag vet. Jag formulerade mig illa. Men det kanske når fram då till den som eventuellt läser detta på Arbetsförmedlingen. If you can’t beat them, join them…

Mitt svar på den sista idiotfrågan är jag mest nöjd med, för det sätter fingret på Arbetsförmedlingens roll. Frågan löd

Har du något annat du undrar över eller vill ha hjälp med?

Jag svarade:

Jag vill ha hjälp att hitta ett jobb, men Arbetsförmedlingen förmedlar ju inga jobb, så jag räknar med det vanliga från er: ingenting.
Lite peppning och återkoppling på aktivitetsrapporterna som jag ägnar timmar åt att sammanställa vore bra, men jag antar att ni inte ägnar er åt sådant heller.

Nu är ska formuläret stoppas i kuvert, frankeras och skicka in. Ett frimärke är billigare än att åka in till stan och lämna in formuläret. Och då slipper människorna på Arbetsförmedlingen att träffa mig, för det verkar de ju livrädda för.

Hoppas att du har ägnat din lördagsmorgon åt roligare saker än jag. Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta, så kanske jag blir på bättre humör.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att ta sig uppåt och försöka gå ner och ta sig ut

Ett vardagligt inlägg.

---

 

Man ska inte överdosera – inte ens kaviar.

Bara för att man är arbetssökande får man inte straffa sig själv med att tillbringa dagarna i tristess. Nä, det gäller att ta sig uppåt. Och att komma ut. Hitta delmål, göra snälla saker, belöna sig när man har gjort nåt bra. Men hela tillvaron går ut på att hitta ett nytt jobb. Ögon och öron är ständigt öppna för möjligheter och det gör i alla fall mig lite trött. Jag kliver upp vid sjutiden på morgonen, lägger mig runt klockan 23, läser och sover sen runt sex timmar. För det mesta räcker det. Man ska inte överdosera!

Idag har det varit en ovanligt bra dag för att vara tisdag. Till exempel har intervjutid bokats, jag har kommit ikapp med jobbsökeriet och jag har fått anställningsbeviset som a-kassan har tjatat om. Det sista har jag lagt i ett kuvert tillsammans med ett… ampert brev. Men brevet tänker jag inte posta förrän i morgon, jag har så himla ont av hälsporren i högerfoten idag. Jag hoppas verkligen att de blir nöjda nu. Om du bara visste hur mycket jobb och tid som har lagts ner på detta rätt löjliga krav på ett bevis för hittills i år nio timmars arbete. Har de alltför lite att göra på a-kassan? Nä, det kan jag vill inte tänka mig. De har väl fullt sjå att ifrågasätta varenda krona en sån som jag får. Jag, som har varit medlem hela mitt yrkesverksamma liv och betalat in, varje jävla månad, i tron om att jag ska få ersättning när jag väl behöver det…

Roligare har det varit att diskutera en kommande musikrecension på en blogg nära dig. Jag tror bestämt att det är en begåvad persons alster jag ska recensera om ett par veckor. Spännande!

Grovt bröd med en massa frön – och ost, kalkonsalami, tomat och gurka.

Mindre roligt är det här med att försöka gå ner. I vikt. Alltså, när man gärna vill ha nåt gott till eftermiddagskaffet och helst av allt lite choklad eller annat godis på kvällen… Hur kul är det då med grovt, bruntråkigt bröd med en massa frön? Faktum är att det inte var alltför bedrövligt utan riktigt saftigt och gott till kaffet nu i eftermiddag! Med ost, kalkonsalami, tomat och gurka på måste till och med jag erkänna att nyttigt inte behöver vara äckligt…

Tillbaka till det roliga! Nån som ska ta sig uppåt landet för att studera har fått boende idag fram till årsskiftet. Det glädjer mig att det är löst nu eftersom studierna ska inledas den 1 september. Sen får vi hoppas att kursen är bra och givande och att boendefrågan löser sig lite mer permanent.

I morgon ska äntligen träffen med Kommunalrådet bli av! Jag är spänd och nyfiken, för det har hintats en del. Sen är Kommunalrådet en vansinnigt intressant och rolig person att umgås med också, vilket inte gör saken sämre. Det gäller att ta sig ut i verkligheten ibland – både för såna som mig och för politiker.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fem saker jag kan leva utan

Ett irriterat inlägg.

Mat, sömn, kärlek, vänskap och choklad… Det är prylar jag inte kan leva utan. Men det finns saker jag kan leva utan. Här är fem av dem:

• Lokalblaskan. Snälla, snälla, snälla sluta ring mig och försök få mig att bli prenumerant igen! Sen jag avslutade min prenumeration i början av mars i år (åtta månader) har jag fått minst sex samtal från säljare som vill att jag ska prenumerera igen. Senast idag kom ett samtal till min fasta telefon och därefter ett samtal till min mobil. När slutar ni ringa? När omfattas ni av NIX? Så här står det att läsa hos NIX:

[…] Ett kundförhållande enligt ovan ska anses bestå även en tid efter det att avtalet upphört, normalt minst sex månader därefter men inte mer än ett år, om inte särskilda skäl föreligger. […]

Jag skiter i om tidningen har blivit Årets dasstidning dagstidning och om det delas ut priser till höger och vänster för olika saker… En lokaltidning som ingår i en jättekoncern där alla nyheter blir likriktade och artiklar blir identiska i olika tidningar får mig att tvivla på att de anställda är journalister. Snarare Husbondens röst. Var är alla grävare nu för tiden???

• Fars dag och all reklam jag får om dan. Min pappa finns inte längre i livet. Han gick bort på ett för familjen hemskt sätt. Fars dag firar jag inte längre, jag är bara väldigt ledsen den dan. Hur ska jag göra för att komma undan dan och all jäkla reklam som vill få mig att köpa presenter till en far som inte längre lever??? Nån som vet???

 

• Telias säljare. Nä, telefonförsäljare är jag inte förtjust i. Men jag är kund hos en del företag som levererar teletjänster av olika slag. Telia är ett sånt företag. Eftersom jag är jobbsökande funderar jag mycket över hur jag ska dra ned på mina kostnader. Jag överväger att säga upp mitt fasta telefonabonnemang. Till den telefonen ringer bara säljare och mamma. Mamma kan jag styra om till mobilen. Telias säljare telefonterroriserar mig. Häromdan ringde nån som ville pracka på mig IP-telefoni. Alltså, det räcker om jag har en telefon. En mobiltelefon täcker i dagsläget alla mina behov. Men när man inte får sälja IP-telefoni försöker man med bredband. Hallå! Jag är inte bredbandskund hos er. Jag har bredband hos ett annat företag. Sluta tjata!!!

Den svarta baken är irriterad! Och det handlar inte om analklåda…

• Parkeringsböter. Ja, jag åkte på 300 spänn häromdan. Idag läste jag i UppsalaTidningen (även den uppköpt av NTM-koncernen via Upsala Nya Tidning) att Uppsala ska höja avgifterna för p-böter från årsskiftet med ytterligare sköna hundralappar. Så bra! Nu är det snart ingen som tar bilen in till stan för att handla, till exempel. Ingen idé att etablera butiker som ska gå med vinst i centrala Uppsala, med andra ord. Vem storhandlar och fraktar på buss eller cykel? Den som inte har bil, möjligen. Varför inte införa flera parkeringsplatser och lägre avgifter i stället? Varför byggs det bara cykelbanor i den här stan???

 

• Cykelbansfixandet här utanför. Alltså nu har här grävts och grejats och asfalterats och fixats i jag vet inte hur många veckor. Varje dag åker farthindren fram och man tvingas krypa fram i 30 kilometer samt trängas med lastbilar och grävskopor när man ska in och ut från sitt garage och sin parkering. Hur lång tid ska det ta att bygga en cykelbana längs cirka 300 meter väg, egentligen???

 

Livet är kort. Man kan tro att jag har PMS idag.

Read Full Post »

Kolla pengarna!

Ett inlägg om sedlar som snart byts ut.

Dagens post bestod av en illgrön folder från Sveriges Riksbank. Jag vill lyfta fram den trycksaken därför att jag tycker att den innehåller viktig och bra information. Ett gott exempel på att man inte behöver göra information till medborgarna på ett krångligt, avancerat eller flashigt sätt. Men dessvärre gör Riksbanken en stor miss!

Kolla pengarna! För snart blir en del av dem ogiltiga!

Foldern beskriver på bra svenska med kompletterande, pedagogiska bilder att äldre versioner av femtiolappar och tusenlappar blir ogiltiga efter årsskiftet. Riksbanken vill minska antalet versioner av sedlar inför det stora bytet av såväl sedlar som mynt år 2015.

Efter årsskiftet och till och med februari månads utgång kan man sätta in de ogiltiga sedlarna på ett bankkonto. Från den 1 mars nästa år går det att lösa in de ogiltiga sedlarna, fast då kostar det hundra spänn.

År 2015 och 2016 får vi nya sedlar och mynt. Det handlar inte bara om att vissa sedlar byter utseende, vi får också två nya valörer: en tvåkrona och en 200-kronorssedel.

På baksidan av foldern finns rubriken på foldern på olika språk. På Riksbankens webbplats hittar man olika språkversioner inklusive våra svenska minoritetsspråk av foldern. MEN!!! Här saknar jag teckenspråk! Teckenspråk är tyvärr inte klassat som svenskt minoritetsspråk, men det har en särställning. Synd att Riksbanken missade det!!!

I övrigt får foldern och informationen på webbplatsen högt Toffelbetyg! Dock blir det en Tofflas avdrag för missen med teckenspråk!!!

Livet är kort.

Read Full Post »