Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, Puckon, tagged administrativt arbete, alkohol, avvika, ölglas, överkomligt pris, barn, Börjeparken, blaskig fatöl, brysk, bye bye, chokladglass, chokladsås, chokladtårta, dricks, eftermiddagsfika, exemplariskt, färska bär, fyllis, gäspa, gäst, göra ljud, glas, hård arbetsdag, hindra, inte trevligt, jättefulla gäster, kaffe, kolsyra, kontorsråtta, konversation, kuta, kyckling, lön, Le Parc, Mariestad, matbord, mäktigt, mätt, meny, middag, mineralvatten, mobiltelefoni, nota, pappa, pappersmeny, Parken, på vift, priser, reagera, riklig mat, söt avrundning, sekiner, servera, serveringspersonal, sitta ut, småbarnsfamiljer, småttingar, snygg, snyggt, sommarkänsla, spring i benen, starköl, stämde inte, störa, stol, suverän känsla, svamp, ta ut, tagliatelle, totalomdöme, trycka ner, utmärkt service, väder, velfia, vila, vit chokladmousse on 15 juli 2013|
Ett inlägg om ett restaurangbesök.
Efter eftermiddagsfika måste man ju äta middag. Och vid halv fem-tiden var det dags för dagens andra dejt, denna med Fästmön. Min egen lilla kontorsråtta. Vi träffades för att hon skulle få känna lite sommarkänsla trots att fem veckors administrativt arbete nu ligger framför henne. Minus en dag, dårå…
Kontorsråttan Anna behövde vila ut och äta gott efter en hård arbetsdag.
Vi försökte äta på tre (3) ställen – alla stängda! – innan vi hamnade på Le Parc – i Börjeparken. Vädret var sisådär, men det var varmt och vi ville sitta ute. Menyn var lagom lång och priserna varierade med några tjugor. Vi bestämde oss för tagliatelle med kyckling och svamp.
Le Parcs menyer var snygga! Men den som satt utanför restaurangen stämde inte med pappersmenyerna…
Anna drack mineralvatten, jag en stor stark. Men fatölen var så blaskig att jag bad serveringspersonalen att ta ut den och ta in en Mariestad i stället. Detta gjordes utan knot, vilket visade på suverän känsla för gästerna.
Mariestadölen hade bra med kolsyra jämfört med fatölen.
Det var inte så många gäster på plats när vi kom. Ändå lyckades en fyllis slå sig ner vid bordet intill vårt, vilket störde oss enormt. Nu försökte fyllisen bara inleda en konversation med oss en enda gång, men det var inte trevligt att höra nån som satt och gjorde ljud, gäspade högt och ljudligt och inte visste var han var när han pratade med nån i sin mobil. Efter att serveringspersonalen hindrat fyllisen från att avvika en gång slog den sig ner nära ett nytt befolkat bord. Men strax var fyllisen på vift igen – med glas och allt – längs med gatan. Sen blev det bye, bye fyllis och ölglas.
Tre småbarnsfamiljer fanns bland gästerna och småttingarna uppförde sig exemplariskt. När det blev lite för mycket spring i benen kutade de ut i parken och sprang av sig. Jag reagerade dock när den ena pappan mycket bryskt tryckte ner en liten flicka i stolen vid matbordet. Onödigt bryskt!
Maten var riklig och vi blev mätta, men ville ändå ha en söt avrundning av måltiden samt kaffe. Velfia kunde inte bestämma sig, så jag valde chokladtårta med vit chokladmousse, chokladglass, chokladsås samt färska bär åt oss. Det blev nästan i mäktigaste laget, men gott var det… Och väldigt snyggt!
Väldigt snygg, mäktig och god dessert! Till denna passade chokladsås, men egentligen var det rätt onödigt.
Notan landade på runt 660 pix. (Ja, jag borde hålla i sekinerna, men det skiter jag i just nu. Jag får min sista lön snart.) Jag tyckte inte att det blev dyrt och jag lämnade runt 40 spänn i dricks.
Totalomdömet om Le Parc blir högt. Servicen var utmärkt, maten god och riklig, priserna överkomliga. Men man serverar inte jättefulla gäster mer alkohol. Det drar ner omdömet en toffla.
Livet är kort.
Read Full Post »
Nummer två i julklappshögen är nu läst! Alltså, jag bara älskar mina julklappsböcker. Liza Marklunds Järnblod har stått på införskaffningslistan länge. Lustigt nog köpte Fästmön den till mig i julklapp – och jag köpte den till henne i julklapp. Två dars intensiv läsning så snart tillfälle gavs. Nyss slog jag ihop pärmarna. Tack, Anna!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 