Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘chokladtårta’

Ett tvivelsamt och grekiskt inlägg.


 

Det blev grekisk inramning Fästmöns och min lördagskväll. Efter att ha tillbringat eftermiddagen med att jaga sand behövde vi ju äta. Jag tyckte vi skulle fira att jag har fått jobb. Tyvärr har jag inte fått lön än, men jag grävde fram två femhundringar ur min nödkassa och en åkte vi ner på stan.

Åkanten över Fyrisån

Oktoberkväll. Här glor vi på Åkanten från en bro över Fyrisfloden.


Vi var liksom inte ensamma hungriga 
igår kväll. Dumt nog hade vi inte bokat bord och vårt första alternativ på matställe var knökfullt. Vi strosade därför vidare och hamnade på Tzatziki. Där var det också fullt, så fullt att folk även satt på uteserveringen. Det kändes… lite kallt, för precis som Åkanten på bilden ovan ligger Tzatziki vid Fyrisfloden. Men vi lyckades få ett ett bord för två inomhus. Och där är det hur mysigt som helst. Det är en gammal byggnad och en ser valv och tegelstenar. Dessutom hänger det många roliga saker på väggarna, ifall en inte vill titta på varandra. Självklart tittade vi på varandra, men det var liiite svårt att konversera – ljudnivån var på såna höjder att alla samtal måste föras halvskrikande.

Hjul på väggen inne på Tzatziki

God hjul? Nä, de var faktiskt ganska dammiga och det hängde spindeltråd från dem. Men vackra att se på, trots allt.

 

Anna på Tzatziki

Min fästmö.

Det slog mig att det var väldigt många unga människor ute och åt. Det är trevligt, men en kan ju inte låta bli att undra hur de har råd. En får känslan att det inte är så farligt med den där ungdomsarbetslösheten… Nåja, vi lite äldre fick som sagt gräva i våra nödkassor, men jag tyckte att vi skulle äta gott och mycket och verkligen unna oss. Det gjorde vi.

Det blev en trerättersmiddag med en flaska grekiskt rött Tsantalivin. Jag smockade i mig piperia gemisti till förrätt. Det var starkt och gott, men jag saknade bröd till. Det kom aldrig. Nu må det vara förlåtet, för det var verkligen smockfullt på stället och personalen fick slita hårt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi valde samma huvudrätt, kycklingsouvlaki. Den grekiska salladen till var fräsch, men jag fick mycket större och många fler bitar fetaost än Anna. Vidare förstår vi fortfarande inte vitsen med att lägga ett bröd med röd sås i botten på tallriken. Det brödet går aldrig att äta och jag är inte överdrivet förtjust i den röda såsen. Jag ångrar att jag inte bad om att få mer tsatsiki i stället, för den klicken var mikroskopisk.

Till dessert beställde vi båda kaffe, men bara Anna fick först. Miss nummer tre, alltså. Jag åt chokladtårta och den var helt ljuvlig och alldeles lagom chokladig. Blåbär, hallon, hallonsås och en gigantisk physalis gav syrlighet och en klick grädde gav sötma. Allt smakade underbart gott.

Fyrisån natt

Fyrisån by night.

Vi rullade mot bussen och klarade av att resa hem utan att kräkas eller så. Det var ganska sent när vi kom hem, så vi satt inte uppe så länge.

I morse lyckades jag sova lite längre, Anna lite kortare. Snart är det dags att skilja på oss igen. Vår enda gemensamma vuxenhelg utan jobb i månaden passerar alldeles för fort. I eftermiddag pockar våra respektive familjer på uppmärksamhet. Jag har varit duktig och tagit fram ett paket kycklingfärs ur frysen. På så vis vet jag att måste laga till nån middag i kväll, annars hade jag struntat i det. Att äta ensam är aldrig roligt. Att äta grekiskt är alltid gott.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett restaurangbesök.


Efter eftermiddagsfika
måste man ju äta middag. Och vid halv fem-tiden var det dags för dagens andra dejt, denna med Fästmön. Min egen lilla kontorsråtta. Vi träffades för att hon skulle få känna lite sommarkänsla trots att fem veckors administrativt arbete nu ligger framför henne. Minus en dag, dårå…

Kontorsråttan Anna

Kontorsråttan Anna behövde vila ut och äta gott efter en hård arbetsdag.


Vi försökte äta på tre (3) ställen
– alla stängda! – innan vi hamnade på Le Parc – i Börjeparken. Vädret var sisådär, men det var varmt och vi ville sitta ute. Menyn var lagom lång och priserna varierade med några tjugor. Vi bestämde oss för tagliatelle med kyckling och svamp.

Meny Le Parc

Le Parcs menyer var snygga! Men den som satt utanför restaurangen stämde inte med pappersmenyerna…


Anna drack mineralvatten,
jag en stor stark. Men fatölen var så blaskig att jag bad serveringspersonalen att ta ut den och ta in en Mariestad i stället. Detta gjordes utan knot, vilket visade på suverän känsla för gästerna.

Mariestad

Mariestadölen hade bra med kolsyra jämfört med fatölen.


Det var inte så många gäster på plats när vi kom.
Ändå lyckades en fyllis slå sig ner vid bordet intill vårt, vilket störde oss enormt. Nu försökte fyllisen bara inleda en konversation med oss en enda gång, men det var inte trevligt att höra nån som satt och gjorde ljud, gäspade högt och ljudligt och inte visste var han var när han pratade med nån i sin mobil. Efter att serveringspersonalen hindrat fyllisen från att avvika en gång slog den sig ner nära ett nytt befolkat bord. Men strax var fyllisen på vift igen – med glas och allt – längs med gatan. Sen blev det bye, bye fyllis och ölglas.

Tre småbarnsfamiljer fanns bland gästerna och småttingarna uppförde sig exemplariskt. När det blev lite för mycket spring i benen kutade de ut i parken och sprang av sig. Jag reagerade dock när den ena pappan mycket bryskt tryckte ner en liten flicka i stolen vid matbordet. Onödigt bryskt!

Maten var riklig och vi blev mätta, men ville ändå ha en söt avrundning av måltiden samt kaffe. Velfia kunde inte bestämma sig, så jag valde chokladtårta med vit chokladmousse, chokladglass, chokladsås samt färska bär åt oss. Det blev nästan i mäktigaste laget, men gott var det… Och väldigt snyggt!

Chokladtårta med vit chokladmousse glass o bär

Väldigt snygg, mäktig och god dessert! Till denna passade chokladsås, men egentligen var det rätt onödigt.


Notan landade på runt 660 pix.
 (Ja, jag borde hålla i sekinerna, men det skiter jag i just nu. Jag får min sista lön snart.) Jag tyckte inte att det blev dyrt och jag lämnade runt 40 spänn i dricks.

Totalomdömet om Le Parc blir högt. Servicen var utmärkt, maten god och riklig, priserna överkomliga. Men man serverar inte jättefulla gäster mer alkohol. Det drar ner omdömet en toffla.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen idag gick i nästan samma tempo som igår. Vi gick ut hårt och stack iväg till Jysk till att börja med. Jag fick vara smakråd när mamma valde vaxdukar. Vi hittade två jättefina, en till köksbordet och en till bordet i TV-rummet. Och så blev det lite annat grejs där också.

Färden gick sen vidare till M-blommor. Mamma hittade en underbart vacker vit orkidé och en mörkrosa novemberkaktus med fina krukor till. Vi köpte en fin liggare till graven och ordnade också blommor till SOS:s begravning.

Nästa stopp blev Ö & B, men där hoppade bara jag ur och tog en torkställning till mamma. Så blev mamma törstig och blommorna borde komma inomhus, så vi åkte hem till mamma. Jag gick två vändor med grejor och hämtade vatten till mamma – som kom på i tid idag att det var dags för medicin!

Jag hade nog också behövt nån form av medicin, för vid ett av stans trafikljus fick jag hjärnsläpp. Tyckte helt enkelt efter ett tag att det var min tur att köra – och körde mot rött! Fattar inte vad som flög i mig…

Eftersom det var en solig dag for vi upp till kyrkogården. Jag borstade av gravstenarna och flyttade på en vit ljungplanta. Liggaren på kom plats och säkrades med ståltråd. Mycket fint! På onsdag åker vi upp och tänder ljuslyktan!

Efter att ha torkat av fem smutsiga små fingrar rattade jag ner till stan. Det blev ett besök på apoteket som föll lyckat ut för mig, mindre lyckat för mamma. Receptet hade nämligen gått ut! Fast det blev ändå några recepfria saker inhandlade – en hel kasse för mammas del. Själv nöjde jag mig med min magsårsmedicin och tandtråd.

Så skuttade vi till bokhandeln där jag inhandlade en kalender för nästa år. (Detta måste innebära att jag tror på ett fortsatt liv även efter den 1 december???) Några kassaboksblad till filofaxen hade de däremot inte, men jag köpte linjerade anteckningsblad, får väl fixa till kolumnerna själv.

Fästmön ringde när vi hade kommit hem. Det blev bara ett kort samtal, men det går liksom inte att prata när man har åhörare, tycker jag. Fick i alla fall en hälsning från Elias att Tokerian fyller år.

Pizza Milano från Rimini blev det i afton och de var ljuvligt salt och god. Hann sitta en stund innan jag tog Vätterpromenaden ner till stan och Bella Notte. Naturligtvis kom mobilkameran upp.


Hann fånga en trädkrona innan ljuset försvann, men färgerna blev inte som de var IRL…

                                                                                                                                                       Längs med vattnet såg jag ett lustigt träd.


Ett riktigt knotigt träd. Vilken häftig stam!

                                                                                                                                                            Och så här såg nästan hela trädet ut:


Det gick inte alls bra att fånga det här trädets häftighet…

                                                                                                                                                             Nån på kommunen tycks i vart fall ha humor! Papperskorgarna är klädda i limegrönt med olika budskap, till exempel


Jo, jo! Det är till att vara hungrig!..

                                                                                                                                                       Stannade till just som solen sjönk. Kolla så härligt vattnet ser ut!


Vattenytan krusades när solen gick ner.

                                                                                                                                                    Strax utanför Bella Notte stod FEM och väntade! Det var så roligt att ses. Vi satt i över två timmar och kacklade mucho. Två gamla hönor, som vi är.


Cappuccino och chokladkaka blev det. Vi satt bekvämt i de röda skinnsofforna.

                                                                                                                                                     Men, sen plötsligt försvann hon…


Lämnade en tom kaffekopp, en fjärrkontroll och sin handväska…

                                                                                                                                                                      Fast hon återvände! Sprang bara ut för att möta Lilla Gubben som hade glömt sina nycklar.

När jag gick hem till mamma igen hade det blivit kolsvart. I Stadsparken hittade jag en start- och landningsbana. Fly, fly away…


En start- och landningsbana, mitt i Stadsparken…

Read Full Post »