Ett inlägg om en fransk urläskig TV-serie.
Klockan är strax efter midnatt. Det är tyst i huset. Jag har just sett det åttonde och sista avsnittet på SvT2 av den franska TV-serien Gengångare. Ensam. Men vänta… Var det inte ett ljud jag hörde..?
Victor, en av karaktärerna i Gengångare. Söt liten pojke, men död. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida. Foto: Jean-Claude Lother)
Den här serien är verkligen urläskig. En dag börjar ett gäng döda människor återvända. Först i slutet av serien får vi veta att de är arga och vill hämnas. I början är de flesta av dem vänliga. Men så sker ett antal mord i byn och det sker flera oförklarliga saker. Några levande är de dödas änglavakter. På nåt sätt representerar de kärleken till de döda. Den reservationslösa kärleken. Den som gör att man kan följa den man älskar in i döden.
Gengångare gick att titta på i vintras på SvT Play. Nu har den alltså även gått på vanliga TV:n. Sent på måndagskvällar. När det är mörkt och tyst…
Jag måste säga att det här är nåt av det läskigaste jag har sett. Just för det att vi väl alla har nån kär avliden vi så gärna skulle vilja få tillbaka. Men frågan är om de döda är de personer de en gång var eller… om de är döda rakt igenom.
Nu kan jag inte berätta mer, för då avslöjar jag allt för den som inte har sett men tänker göra det. Jag rekommenderar dig som inte är lättskrämd att titta. Du som är harigare bör nog avstå…
Högsta Toffelbetyg, från början till slut!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Hövva! Tur man får välja själv vad man vill se…
Jag älskar när jag blir skrämd… 😮
Har följt den o förvånats över skickligheten i att göra en så astråkig serie så förbaskat spännande så jag bara Måste se- men jag måste erkänna att jag inte begripit mycket av den-? och förbaskat söt pojk-jag som inte ens gillar barn.
Nej, ärligt talat förstod jag väl inte allt heller. Men det gick väl ut på att gengångarna var arga för nåt som hade hänt (vill inte avslöja för mycket ifall folk som läser här ska se).
Jaa, ungen var söt men läskig… (En till som inte gillar barn.)