Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘berättare’

Ett inlägg om en bok.


 

En yxa i nackenHasse Alfredson ser väl många som en komiker, en rolig man som gjorde humoristiska saker (filmer, pjäser, shower etc) – om än med en del allvar i det hela – tillsammans med Tage Danielsson. Men han är också författare, bland annat till ett antal deckare. Nu har jag läst en av dem, En yxa i nacken. Tack vännen Agneta, som skänkte boken till mig i stället för att ge den till nån annan!

Berättare i boken är författaren själv, men huvudperson är den pensionerade polisen Albin Winkelryd. Albin blir inblandad i ett mord på en en kvinna. Hon hittas i sitt ensligt belägna fritidshus där hon har blivit yxmördad. Eftersom hon var väldigt rik utgår alla från att det handlar om pengar. Men spåren efter mördaren leder åt olika håll – undre världen, en rymling från Säter, den rullstolsburne pojkvännen, en kvinna den döda haft sex med (ja, ett litet HBTQ-tema, alltså!), den döde makens son… Kort sagt är det ett virrvarr av trådar att dra i. Till sist inser Albin sanningen – och då skjuts han av mördaren.

Nä, nån bok i Nobelprisklass är väl inte detta. Bitvis tycker jag inte den håller så särskilt hög klass alls. Men se slutet gör att totalomdömet höjs något. Mina misstankar stämmer visserligen och det brukar jag se som ett litet misslyckande av författaren. Här blir det emellertid tvärtom, för det blir riktigt klurigt.

Toffelomdömet hamnar emellertid inte högre än på medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll var det premiär för SvT:s nya serie Deckarna. Sex deckarförfattare samlas på ett värdshus där man ska komma fram till vilka drivkrafter var och en har för sitt skrivande om mord. Att de totalt har haft ihjäl 125 personer – i litteraturen, dock! – får en ju onekligen att undra lite…

Deckarna foto Janne Danielsson svt

Deckarna. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Janne Danielsson, SvT.)


Av de sex 
har jag läst Anna Jansson, Anders Roslund & Börge Hellström, Katarina Wennstam och Christoffer Carlsson. Denise Rudberg har jag inte gett mig på. De tre förstnämnda är mina klara favoriter. Anna Jansson skriver otroliga bladvändare och Roslund & Hellström skriver böcker med synnerligen aktuella och realistiska teman.

Men idag var det Roslund & Hellströms tur att bli utredda i denna kriminallitterära version av Stjärnorna på Slottet. (Serien kunde ha hetat Deckarna på Värdshuset, men…) Det var intressant att höra författarparet berätta hur de jobbar fram en bok. Jag skulle nog aldrig kunna samarbeta så med nån annan skribent! Extra kul var det med ”gästen” som ju faktiskt har en prominent roll i deras böcker – utan att de har frågat om lov…

Utan att avslöja för mycket – jag tycker som vanligt att du som läser det här inlägget ska titta själv och bilda dig en egen uppfattning – kan jag säga att både Roslund och Hellström utsattes för övergrepp av olika art som barn. Detta har naturligtvis varit en drivkraft i författarskapet.

När nån undrar 

Varför ställer folk runt omkring inte frågor?

kommer svaret blixtsnabbt från Denise Rudberg:

De är fega!

Jag kan förstås bara nicka och hålla med. Annars tyckte jag att Denise Rudberg och Katarina Wennstam var mest pratsamma och lite för frågvisa stundtals. Anna Jansson uppfattade jag som en god lyssnerska och Christoffer Carlsson… tja, han tillförde inte nånting just – alla andra hade liksom sagt allt redan när han sa nåt. Kanske är hans roll i det hela att sänka medelåldern på deckarna?

En roll som jag definitivt inte begriper är Krister Henrikssons. Han smög omkring utanför och var berättaren som med tydlig förkylning skulle föra dan framåt. Eller? Ja, hans busksmygande kunde programmet helt klart ha klarat sig utan, det var mest löjligt.

Toffelomdömet efter första programmet blir högt, men en hel tofflas avdrag blir det för Busk-Krille!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa vecka är det min klara favorit Anna Janssons tur att bli utredd.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Sophies historiaHur bra blir det egentligen om man i en och samma bok blandar dåtid med nutid? Enligt mina erfarenheter är det ett ganska svårt grepp och alla författare klarar inte av det. Innehållsmässigt blir det hattigt och textmässigt ofta inte trovärdigt eftersom språket, oavsett tidsepok, är detsamma. Jojo Moyes använder greppet med två parallella berättelser från olika tider i boken Sophies historia. Men de två berättelserna förblir inte parallella utan går så småningom in i varandra, vilket ju ofta är syftet. Jag har just slagit ihop pärmarna till denna den andra bok jag fick av kollegorna vid Sigtuna kommun när jag slutade där den 30 juni i år. Tack! Boken stod på min inköpslista så den var önskad. Men frågan är om den höll måttet i mina ögon…

Det är krig, det första världskriget. Året är 1916 och författaren har tagit oss till Frankrike. Där driver Sophie ett hotell tillsammans med sin syster – allt medan hon väntar på makens återkomst från fronten. Tyskarna har emellertid ockuperat stan. Och när den tyske kommendanten får syn på porträttet av Sophie, målat av hennes make, blir han helt betagen. Allt Sophie vill är att få tillbaka sin man. Men är hon beredd att göra vad som helst för detta?

I den parallella berättelsen är året 2006. Porträttet av Sophie hänger i Glashuset, det fantastiska hus som Livs man, arkitekten David, har ritat åt dem. Tavlan köpte han som gåva till sin hustru. Men en dag dör han och Liv tvingas kämpa för att få tillvaron att gå ihop. Det blir inte bättre av att de förra ägarna kräver tillbaka porträttet som de anser är ett krigsbyte.

Det här är en bok om starka passioner, men också om den där rena och totala kärleken. Den kärleken, som vi, om vi har tur, upplever bara en gång i livet. Men den skildrar också grymhet och hur människor påverkas av det de tror är sant så till den milda grad att de vill göra andra ont. Det behöver liksom inte vara krigstider för det…

Jojo Moyes är en berättare av rang. Hon får till bra historier som håller fullt ut och hon kan konsten att berätta dem. Även om kärleksromaner egentligen inte tillhör mina förstahandsval när det gäller böcker jag vill läsa, är den här boken bara så rätt för mig.

Toffelbetyget blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Häromdan gick en film på SvT
som jag inte hade möjlighet att se just då. Därför spelade jag in på DVD-hårddisken för att titta vid ett senare tillfälle. Redan i kväll blev det detta senare tillfälle. Under knappt en och en halv timme satt jag och tittade och lyssnade på en mycket fascinerande Liv Ullmann (min ungdoms Leila Lindholm…) som berättade om sin relation med Ingmar Bergman. Liv & Ingmar är filmen om deras kärlekshistoria.

Liv och Ingmar

Liv & Ingmar, en kärlekshistoria genom 42 år.


Ena halvan av Liv & Ingmar
är alltså berättaren i filmen. Liv Ullmann låter tittaren få följa med vid hennes första möten med den store regissören, 20 år äldre än hon själv. Hur de filmar en sommar, hur de leker om kvällarna och hur de blir förälskade. Men också vidare in i förhållandet när svartsjuka förgiftar det. Ingmar bygger tidigt en mur runt dem – även i egentlig mening runt huset på Fårö. Liv känner sig instängd. Och så är det lilla konkurrenten som kommer, dottern Linn.

Separationen är oundviklig. Som alla separationer gör den ont. Till skillnad från många separationer håller emellertid parterna kontakten genom åren. Liv säger i filmen att hon bygger en bro. Sen blir de varandras bästa vänner fram till den dan Ingmar lämnar jorden för att färdas ut i universum.

Det här är en rörande film om en fantastisk kärlek mellan två människor som råkade vara kända. Jag ger den högsta Toffelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Här kan du titta några dagar till.

Här kan du läsa vad Jerry tyckte om filmen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Min favorit-pocket-utgivare Månpocket sände mig sitt månatliga nyhetsbrev häromdan. Och som vanligt gör jag här ett urval av några titlar som släpps i april, my own choice:

Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman
Författarna vann Stora Journalistpriset för Årets Avslöjande 2011!
Vet du vad du äter? Vill du veta vad du äter? Eller vill du bara att maten ska vara billig?
Sveriges Radio-reportrarna Malin Olofsson och Daniel Öhman har rest jorden runt i jakt på den billiga matens verkliga kostnader. Genom unika rapporter från holländska växthus, danska grisgårdar, brasilianska betesmarker, vietnamesiska fiskdammar och skånska kalkonfarmer berättar de sanningen om svenskarnas nya favoritvaror.


En god man av Ulf Lindström

Två män i en unken cell på Borås häkte, en av männen är en erfaren advokat och den andre en bestialisk mördare. När Andreas Falck tar över fallet Peter Ljung är det egentligen redan för sent. Rikspressen har slutat skriva, Golfmördaren har erkänt och vägrar tala med någon. Men så börjar han ändå tala med Andreas, och trots allt som hänt vill Andreas Falck hitta ett sätt att försvara sin klient.


Hungerspelen av Suzanne Collins

En bok som just nu går att se som film på bio!
Varje år direktsänds Hungerspelen som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt väljs två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta. De lottas fram, och skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stajlas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer. De måste se till att vinna folkets gunst för att få sponsorer. Varje år konstrueras en ny spelplats där ungdomarna släpps ut. Men bara den som överlever får åka hem!

 

Änglarnas svar av Stefan Einhorn
Vid andra världskrigets slut kommer den unga kvinnan Hanna till Sverige med de vita bussarna. Hon har överlevt koncentrationslägrets fasor men förlorat allt. I Stockholm får hon anställning som barnflicka hos en familj med en liten son. Det hon har varit med om bevarar hon inom sig, men efterhand avslöjas hennes hemligheter och livet tar en oväntad vändning för alla inblandade.

 

Himmel över London av Håkan Nesser
Det börjar klockan 4.50 på Paddington Station i hjärtat av London. Eller också börjar det en septemberkväll 1968 på Trafalgar Square. Eller möjligen längre tillbaka ändå med en lögnaktig stins i staden K- och hans son. Det är en spionhistoria, eller kanske en kärlekshistoria, eller kanske någonting helt annat, och det mesta utspelar sig i London, den eviga staden. Om en döende mångmiljonär och hans tänkbara arvingar handlar det. Och om böcker: varför det inte går att vara utan dem. Om tiden som stjäl våra liv och hjärtats obotliga ensamhet handlar det också, och kanske är det rentav själva berättaren som är huvudperson. Men vem är berättaren?


Onda avsikter av C. J. Box

Jack och Melissa McGuane har försökt få barn i åratal. Till slut går deras dröm i uppfyllelse när de får adoptera en liten dotter, Angelina. Men nio månader senare får de ett chockbesked när adoptionsbyrån meddelar att ett misstag har begåtts: Angelinas biologiske far, en tonårskille, har aldrig frånskrivit sig faderskapet formellt och nu vill han ha tillbaka dottern. Till sin hjälp har han sin far, en mäktig domare i Denver.

 

Read Full Post »