Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘byhåla’

Ett inlägg om en bok.


 

Moln över ArcadiaEn helg i början av maj kom vännen FEM på besök. Vi gjorde en rejäl loppis- och secondhandrunda och FEM var så gullig och köpte några böcker åt mig. Nu har jag läst ytterligare en av dem, Jojo Moyes Moln över Arcadia.

Som vanligt i Jojo Moyes tidiga böcker utspelar sig händelserna både i dåtid och nutid och i slutet får vi läsare ihop trådarna. Även denna gång är det 1950-tal när boken inleds. Den lilla kuststaden Merham är en byhåla. Där bor Celia med sina föräldrar och syskon tillsammans med Lottie, fostersystern från London. Lottie kom till familjen under kriget och har blivit kvar. Tjejerna börjar bli vuxna, men innan de hinner leva sina ungflicksliv färdigt har naturligtvis Katastrofen inträffat. Och allt har att göra med Arcadia, stans finaste hus. En dag säljs huset till en skådespelerska. Det får en magnetisk dragningskraft på Celia och Lottie. Till sist inträffar en skandal och Celia skickas till London av sina föräldrar. Efter ett år kommer hon tillbaka – med sin fästman Guy, en kille som även Lottie faller för… Ungefär 50 år senare är huset sålt igen och ska renoveras. Nyblivna mamman Daisy finner sig inte bara en dag vara ensamstående förälder, hon har blivit ensamföretagare också sen mannen lämnat henne. Under renoveringen hittar Daisy en målning som gör att allt ställs på sin spets.

Det här är Jojo Moyes andra bok. Den utkom 2003 i Storbritannien och två år senare kom den ut på svenska. Efter att ha läst både debutboken Det skyddande regnet av Jojo Moyes och senare böcker av henne kan jag väl säga att vissa författare utvecklas med tiden. Moln över Arcadia är inte dålig, men den är väldigt förutsägbar. Ungefär i mitten av boken har jag nästan helt klart för mig hur den ska sluta. Och det är inte så roligt. Första halvan av boken känns som längre och långsammare, medan andra halvan bitvis känns ihoprafsad.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Den enögda kaninenEn dag i april hittade två böcker av Christoffer Carlsson ner i min postbox. Det var vännen Inger som tyckte att jag behövde lite uppmuntran. Och tänk, det var just rätt dag för jag minns att jag var ledsen. Nu har jag läst den andra av böckerna, Den enögda kaninen. Precis som Fallet Vincent Franke var det en märklig och obehaglig historia. TACK, Inger, för böckerna!

Händelserna i boken utspelar sig i byhålan Dalen. Där finns ett övergivet hus där David och hans kompisar håller till. David bor i Stockholm, men tillbringar sommaren i sin barndomsstad Dalen. Tillsammans med kompisarna drogar han, dricker, har sex, gör inbrott och ännu värre saker. Det dröjer inte länge förrän polisen börjar bli intresserad av David och hans kompisar. Naturligtvis inträffar en katastrof…

Jag tyckte att författarens debutroman, Fallet Vincent Franke, var en riktigt mardrömslik berättelse. Liksom den handlar uppföljaren, Den enögda kaninen, om det goda och det onda, vänskaper och hemligheter. Och lögner. Den enögda kaninen, som ägs av pojken Kasper, har en rollen som bokens argusöga. Riktigt kusligt!

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Igår kväll startade en ny norsk TV-serie på SvT1, Frikänd. Fast norsk och norsk… Helt norsk är den ju inte eftersom skådespelaren Lena Endre har en viktig roll i den som företagsledaren Eva på den lilla orten Lifjord. Jag hade lockats till TV:n av intressanta trailers i veckan och såg nu första delen av tio tillsammans med en febrig fästmö.

Frikänd med Lena Endre

Frikänd med Lena Endre i mitten som företagsledaren Eva. Henrik Rafaelsen till vänster spelar sonen och Stig Amdam till höger är borgmästare, ser det ut som. (Bilden är lånad från SvT:s webb.)


Den framgångsrike affärsmannen Aksel Borgen
återvänder efter 20 år till byhålan. Där har han tidigare varit anklagad för mord på sin flickvän Karine, dotter till företagsledaren Eva. I lagens mening blev han frikänd, men eftersom mordet är olöst ses han fortfarande som den skyldige av många i byn. När han nu kommer tillbaka är det för att rädda företaget som är byns hjärta. Enligt SvT:s webbplats gör Eva allt för att hitta bevis för att Aksel är skyldig, medan Aksel, å sin sida, försöker rentvå sig.

Det blev en rafflande och spännande startFrikänd. Man ser hur Aksel har längtat efter att komma tillbaka ”hem”, även om han numera har familj och framgångsrika affärer i Malaysia. Tio avsnitt känns emellertid som ett par för många och jag undrar om dessa kan fyllas med lika mycket spänning som första delen. Vi får se.

Toffelomdömet blir högt. Norrmän kan göra thrillers!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Svara om du hör migDet är så himla bra, för Fästmön köper deckare av vissa författare, jag av andra. Och sen lånar vi av varandra. Och till jul och födelsedagar ger i alla fall jag bort böcker som jag själv kan tänka mig att läsa. Närigt, va´? Äh jag skojar! Det var Anna som upptäckte Ninni Schulman och nu har jag lånat den tredje boken i serien om journalisten Magdalena och polisen Petra, Svara om du hör mig.

Det ska jagas älg i Uvanå. Jaktlaget, inklusive polisen Petra, har samlats. Men bara några timmar senare är en av jägarna död och hans tonårsdotter, som var med sin pappa på passet, är försvunnen. Pär Sanner har blivit skjuten, mördad. Som alltid i byhålor dyker det upp mörka hemligheter och man vet aldrig vem man kan lita på.

Den här boken skulle jag kunna sammanfatta med tre ord: lättläst, spännande och realistisk. Fick jag lägga till ytterligare ett omdöme skulle jag säga bladvändare. Det här är en riktigt bra svensk deckare.

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vitsigt inlägg.


Det här inlägget,
också det tidsinställt, är till dig som saknar mig nåt förskräckligt idag. Nu ska jag försöka vara rolig på riktigt. Och lita på mig: Jag är aldrig rolig.

Person 1, från byhålan: – Vad är detta?

Person 2, ståkkhålmare: – Reker.

Person 1: – Va ä däää?

Person 2: – Man eter de.

räkor

Man eter de!


Ta en räka – eller reka!
– till och va söm fölk!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en märklig TV-serie.


I kväll gick sista delen
av Top of the lake. Det har varit en märklig resa genom sex avsnitt. Första avsnittet fick ett högt Toffelbetyg. Men hur blir totalomdömet?

johnno-robin

Johnno och Robin, två av huvudrollerna i Top of the lake. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


TV-serien inleds
med att en tolvårig flicka går ut i vattnet. Hon tas till sjukhus. Där konstaterar man att hon är gravid. Strax därpå försvinner den gravida flickan Tui.

Händelserna utspelar sig i en riktig byhåla. Alla som bor där är mer eller mindre märkliga. Robin är född och uppvuxen där och är nu på besök hos sin mamma som är döende. Pappan drunknade. Robin vill inte ge upp sökandet efter Tui. Det blir ett sökande som delvis är Robins sökande efter sig själv. Den här berättelsen innehåller inte bara korruption och våld, den innehåller pedofili och incest. Till sist vet man inte vad man ska tro. Eller vem man ska tro på. För vem är far till Tuis barn och vem var Robins far?

Det här är ingen Nya Zeeländsk TV-serie som jag trodde, utan en brittisk-amerikansk samproduktion. Men i övrigt håller många av mina intryck från första avsnittet i sig genom serien.

Bakom serien står Jane Campion. Jag skrev redan efter första avsnittet att serien påminner om Twin PeaksLost och Gengångare. En ganska salig – eller osalig! – blandning, vill säga. Hela serien är konstig. Jag förstår inte riktigt syftet med att stoppa in ett märkligt kvinnoläger i berättelsen, det gör historien bara ännu mer konstig. Bitvis är det otroligt segt. Vissa avsnitt känns oändligt långa. Men så finns det andra avsnitt som känns snabbare. Det avslutande, till exempel.

Det är jättesvårt att ha en entydig åsikt om Top of the lake. Jag vill självklart veta hur det går för Tui. Men det är, som sagt, väldigt långsamt ibland. Historien rör sig knappt framåt från avsnitt till avsnitt. Kanske hälften av avsnitten hade räckt?

Tyvärr måste Toffelbetyget bli sänkt från högt till medel. Och då är jag rätt snäll…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


Sorg!
I kväll gick åttonde och sista delen av brittiska kriminalserien Broadchurch. Både Fästmön och jag hade annat att göra, men det gick ju inte att låta bli att se detta sista avsnitt!

En skitbra serie är slut!

En skitbra serie är slut! (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)


Broadchurch är historien
om hur en elvaårig kille hittas mördad på stranden i en byhåla. En utomstående polis har just fått jobbet som chef – mitt framför näsan på Ellie, som trodde att jobbet var hennes (Har vi varit där? Ja!) Under åtta avsnitt jagar så Alec och Ellie mördaren. Redan från början inser alla att mördaren finns nånstans i byn. Flera misstänkta passerar revy innan Alec gör en fruktansvärd upptäckt…

Efter första avsnittet gav jag Broadchurch högsta betyg. Jag tyckte att serien började riktigt bra. Och faktum är att spänningen håller i sig genom alla åtta avsnitt. Om bara TV4 kunde skita i att ha så mycket reklampauser! Ibland är det paus efter tio minuter, bara. Urirriterande!

Efter detta sista avsnitt håller det högsta Toffelbetyget. Det här är en riktigt otäck och spännande brittisk polisserie. En TV-serie om skuld, hemlighetsmakeri, kärleksaffärer och om en byhåla som aldrig mer blir sig lik.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »