Vecka 29: Bris och Brus

Ett inlägg om veckans höjdpunkter och lågvattenmärken.

Torsdag och dags för redovisning av den gångna veckans plus (bris) samt minus (brus). Det är inte svårare än så här – enligt mig:

Bris 

• Fula ord (Det är roligt!)
• Kvinnor kan! (Ett inlägg där jag HYLLAr Lucille och mig och vår nya hylla!)
• Jag har badat – i en sjö! (Mycket skönt!)
• Klädfynd (Tack, Thuns!)
• En eftermiddag på slottet (Gott och trevligt!)

Brus

• Semester = fullt ös, medvetslös (Nej, jag börjar känna mig sliten och är inte ett dugg utvilad.)
• Brus (Det är för mycket brus just nu.)
• Fyllisar (Nej, det är inte OK att servera fyllisar MER alkohol på krogen när de redan är dyngraka!)
• Onepiece (För miljonte gången: Fy fan så fult! Ett klädesplagg för jättebebisar som går upprätt.)
• Folk som repar ens bil, men som inte ger sig tillkänna (Väldigt osnällt!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Le Parc med kontorsråttor, barn och fyllisar

Ett inlägg om ett restaurangbesök.

Efter eftermiddagsfika måste man ju äta middag. Och vid halv fem-tiden var det dags för dagens andra dejt, denna med Fästmön. Min egen lilla kontorsråtta. Vi träffades för att hon skulle få känna lite sommarkänsla trots att fem veckors administrativt arbete nu ligger framför henne. Minus en dag, dårå…

Kontorsråttan Anna behövde vila ut och äta gott efter en hård arbetsdag.

Vi försökte äta på tre (3) ställen – alla stängda! – innan vi hamnade på Le Parc – i Börjeparken. Vädret var sisådär, men det var varmt och vi ville sitta ute. Menyn var lagom lång och priserna varierade med några tjugor. Vi bestämde oss för tagliatelle med kyckling och svamp.

Le Parcs menyer var snygga! Men den som satt utanför restaurangen stämde inte med pappersmenyerna…

Anna drack mineralvatten, jag en stor stark. Men fatölen var så blaskig att jag bad serveringspersonalen att ta ut den och ta in en Mariestad i stället. Detta gjordes utan knot, vilket visade på suverän känsla för gästerna.

Mariestadölen hade bra med kolsyra jämfört med fatölen.

Det var inte så många gäster på plats när vi kom. Ändå lyckades en fyllis slå sig ner vid bordet intill vårt, vilket störde oss enormt. Nu försökte fyllisen bara inleda en konversation med oss en enda gång, men det var inte trevligt att höra nån som satt och gjorde ljud, gäspade högt och ljudligt och inte visste var han var när han pratade med nån i sin mobil. Efter att serveringspersonalen hindrat fyllisen från att avvika en gång slog den sig ner nära ett nytt befolkat bord. Men strax var fyllisen på vift igen – med glas och allt – längs med gatan. Sen blev det bye, bye fyllis och ölglas.

Tre småbarnsfamiljer fanns bland gästerna och småttingarna uppförde sig exemplariskt. När det blev lite för mycket spring i benen kutade de ut i parken och sprang av sig. Jag reagerade dock när den ena pappan mycket bryskt tryckte ner en liten flicka i stolen vid matbordet. Onödigt bryskt!

Maten var riklig och vi blev mätta, men ville ändå ha en söt avrundning av måltiden samt kaffe. Velfia kunde inte bestämma sig, så jag valde chokladtårta med vit chokladmousse, chokladglass, chokladsås samt färska bär åt oss. Det blev nästan i mäktigaste laget, men gott var det… Och väldigt snyggt!

Väldigt snygg, mäktig och god dessert! Till denna passade chokladsås, men egentligen var det rätt onödigt.

Notan landade på runt 660 pix. (Ja, jag borde hålla i sekinerna, men det skiter jag i just nu. Jag får min sista lön snart.) Jag tyckte inte att det blev dyrt och jag lämnade runt 40 spänn i dricks.

Totalomdömet om Le Parc blir högt. Servicen var utmärkt, maten god och riklig, priserna överkomliga. Men man serverar inte jättefulla gäster mer alkohol. Det drar ner omdömet en toffla.

Livet är kort.

Read Full Post »

En titt i omvärlden

Söndagseftermiddag och jag omvärldsspanar efter intressanta nyheter, galenskaper och annat. Har nyss talat med mamma i telefonen och från och med mitten av december ska äldreboendets restaurang i huset mitt emot inte längre servera mat på helger. Hon vet inte hur hon ska få mat då. Detta är Sverige, 2011. (Mamma bor 30 mil här ifrån så jag kan inte åka över med mat.)

På tal om telefon… (Jag försöker läsa en artikel på DN:s hemsida, men irriteras alltmer av att sidan laddar långsamt OCH en annons från Telia med Per Holknecht poppar upp! SUCK!) Fasta telefoner är nåt som försvinner allt mer. I alla fall på jobbet. Det menar en forskare i Uppsala som har undersökt hur vi i jobbet kommunicerar med andra. Det är mejl och mobiltelefoni som gäller, men chatt vinner mark när vi är trötta på överfulla inboxar och störande telefoner.

Att säga om det fasta telefonabonnemanget är faktiskt nåt jag seriöst överväger – för att spara pengar. Telia vet att ta betalt för… tja, vadå? Vad är det mina abonnemangsavgifter går till, egentligen?

Folk i gemen tycks emellertid ha otroligt gott om pengar. Så gott att polisen vittnar om att folk under den här helgen, när det varit löning, har legat i drivor. Aspackade. Fylla, fylla. Är det roligt att slänga pengar på att bli så full att du hamnar i en hög… bestående av fulla människor? Man behöver ju inte fundera länge i alla fall för att inse varför alla fyllisar inte har pengar sen, efter alla lönehelger. (Men för den som är fyllis finns det visst alltid pengar till alkohol.)

Snart ligger inte bara fyllisar i drivor utan även tompavor. I snödrivor. Suck… Vet inte vad som är mest tröttsamt – fyllisar eller snö…

                                                                                                                                                         Människor är inte bara fulla, de är galna också. En pappa i Linköping var ute och gick med sitt barn i barnvagn när en okänd kvinna försökte stjäla ungen. Men hallå! Vem vill frivilligt stjäla ett barn?* Skämt åsido, vilken fruktansvärd upplevelse. Kvinnan anses inte vara psykiskt stabil. Det var väl The Understatement of the Year, eller..? Det är ju så här det blir när psykiskt sjuka inte får den hjälp de behöver! Sverige, 2011, var det ja…

Humorlösa är en del. Grannar, framför allt. Och många fattade inte att den sura lappen undertecknad Grannen var reklam från Rix FM. Radiokanalen tvingas nu be om ursäkt. Be om ursäkt??? VA??? Nä, folk, läs: grannar, har sannerligen ingen humor (eller självinsikt).

Åter är det bevisat att grannar är humorlösa. För en gångs skull tycker jag att reklamen var rolig och bra!

                                                                                                                                                              Själv funderar jag på att fly från omvärlden och in en biosalong. Tintin – datoranimerad i 3D – lockar som 17. Och en biobiljett fick jag gratis från ”jobbet” i veckan som gick. Hoppas att Fästmön hänger på i morgon!

                                                                                                                                                     *Humorlösa bör inte läsa meningen efter kolonet: Jag kan tipsa om en eller annan skitunge som hon kan stjäla i stället. OBS! Skämt!

Read Full Post »