Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘servera’

Ett inlägg om diverse soppor och andra vätskor.


 

Våg

Jag vågar inte närma mig denna…

Jag vet inte om jag vågar skutta upp på vågen i kväll. Torsdagar är nämligen min favoritdag på jobbet. Då serverar restaurangen stans godaste vegetariska ärtsoppa. Soppan görs på plats. Till den brukar jag sno åt mig ett par skivor av det där brödet med snorkråkor nyttigheter i och två pannkakor med sylt. Torsdagar är alltså den enda dan jag äter rejäl lunch. Närmaste kollegan, från och med nu kallad NK för det blir så långt och jobbigt annars, och jag piper ner i restaurangen. Jag tar alltid soppa och pannkakor, NK alltid nån annan rätt som serveras. Därefter intar vi ett fönsterbord. Och så babblar vi. Tänk att jag kan inte fatta att människor som för sju veckor sen aldrig hade träffats tidigare kan ha så mycket att prata om! Lunchen avslutas med en kopp go-kaffe och en hård liten kaka. Därefter inträder paltkoma. Nästan.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Dagen har flutit på bra. 
Jag har mest jobbat med ett och samma dokument. Det var lite mer arbete med det än jag trodde. Utöver det har jag värjt mig mot sarkasmer, druckit kaffe som såg ut som diskvatten och kämpat mot kollegan E i Wordfeud. Människan är baske mig oslagbar!

Efter jobbet styrde Clark Kent* och jag mot Stormarknaden. Jag ska visserligen dit igen i helgen, men jag kan bara inte ta med mig minstingen, nu visserligen tonåring, till Systemet. Därför for jag dit idag och med mig hem kom tre goa italienare – ett amarone, en ny favorit och en gammal favorit. Systembolaget har för övrigt flyttat till nytt ställe på Stormarknaden. Luftigt och fräscht var det. Sen köpte jag mjölk, yoghurt och tuggummi också innan jag for hem och kånkade in allt samt betalade två räkningar, tjolahopp!

Amarone Zensa Copertino

Tre italienska favoriter fick följa med hem från Systemet.


Mina stackars krukväxter 
skriker med torra halsar åt mig, så jag ska ta en tur med vattenkannan innan jag slår ner röven vid köksbordet för att läsa UppsalaTidningen, lokalblaskans husdjur. Framåt 22-tiden byter jag säte till bästefåtöljen för att glo på 100 Code. Och detta föranlåter mig ju att kommentera gårdagkvällens TV-höjdpunkt – Bonde söker mamma… eh… Paradise Farmen… nä… Ensam pappa söker bonde… MODUS, för bövelen!!! Modus är bland de bästa deckarserier jag har sett på senaste tiden. Modus är lite frifräsande, men bygger på norska deckarförfattaren Anne Holts roman Frukta inte. I centrum står kriminalpsykologen Inger Johanne Vik, lysande spelad av Melinda Kinnaman. Henrik Norlén spelar hennes poliskompis, men det är ännu fler bra skådisar med. Har du missat Modus har du missat mycket! För övrigt gläds jag åt att en ny säsong av serien ska spelas in. Nästa onsdag får jag njuta av nya mord i Sandhamn (nä, TV4 har inte uppdaterat infon på sin webbplats) och det är inte alltid fy skam det heller. Den serien är baserad på Viveca Stens böcker.

Jag lämnar dig med en dekal som jag fotade på jobbet idag och en fråga: har DU sett på Modus eller följer du nån annan spännande serie på TV??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Power Macintosh

Fri fart… tillbaka till 1980-talet och Power Macintosh…


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett östgötskt och instruerande inlägg.


 

Måndagsmorgon? Semestern slut? Det tycker inte jag att du ska sörja över. Var glad att du har ett jobb att gå till, jag är verkligen avundsjuk på dig.

Men för att lätta upp stämningen och förhoppningsvis få dig att skratta igång din måndag serverar jag dig en liten instruktionsfilm – på det underbara språket östgötska. Ljudet ska alltså vara på. Eller plugga in hörlurarna. OBS! Bitvis blir filmrutan svart. Jag gissar att det beror på att filmaren asgarvar. Och kollar du via datorn får du lägga huvet på sne. TACK till FEM som tipsade mig om filmen!

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett språkligt inlägg.


 

Ibland är det trångt om plats även på webben. De stackars journalisterna försöker klämma in så mycket som möjligt för att det ska bli rätt. Ändå blev just den här rubriken på lokalblaskans webbplats väldigt fel:

Sittserveringstillstånd

Sittserveringstillstånd är bra att ha på krogen.


Ett sittserveringstillstånd 
är väldigt bra att ha om man äger en krog. För gästerna vill väl liksom inte stå? Ett förslag till lösning serverar (!) Avdelningen för Oombedda råd emellertid här: gående bord.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett till synes dagvillt inlägg.


 

A city full of empty people

Undras om jag är en av dem som avses i den här texten eftersom jag inte har så många blodsband här i stan…

När man är tillsammans med nån som jobbar inom vård och omsorg får man snart lära sig att stuva om bland dagar och helger. Vårdarbetande följer nämligen scheman som struntar i om det är röda dagar eller så. Därför lekte vi lördag igår på onsdagen eftersom Fästmön var ledig. Och eftersom hon är ledig även idag, men jobbar i morgon leker vi midsommarafton idag.

Igår var vädret först ganska OK, det vill säga det var lagom varmt, solen stekte inte och ösregnet höll sig borta. Det var som en dag gjord för att umgås med nära och kära med tillgång till trädgård. Jag har ju inte många såna här i Uppsala blodsbandsmässigt sett, men som bekant snikar jag gärna in mig i Annas familj och släkt. Vi for alltså till hennes snälla mamma och L i Slottet.

På vägen till Slottet stannade vi för Anna hade ett ärende. Jag satt kvar i bilen och läste min post, det vill säga sprättade upp ett kuvert med en räkning samt läste en av mina facktidningar, Journalisten. Faktum är att veckans nummer var så bra att jag läste det en gång till senare OCH sparade det! Jag kunde inte bara konstatera att Jan Gradvall och jag är väldigt lika när jag har mina brillor på mig,  jag läste också ett reportage om ett företag där jag mer än gärna skulle vilja jobba! Att Omni behöver kvinnor framgick av artikeln, så jag sträckte ut en tass via Twitter och funderar nu på att skriva en spontanansökan.

Lika som bär Tofflan och Jan Gradvall

Lika som bär: Jan Gradvall och Tofflan… eller tvärtom. Jag är den som gör en ful min, Jan Gradvall ser normal ut.

 

Blommor i Slottsträdgården

Några färggranna blommor i Slottsträdgården.

Vi fick ingen kontakt i förväg med Slottsfrun och Slottsherrn, men vi for dit i alla fall. Vi tänkte att vi kunde titta på blommor och gå ner till vattnet och glo om ingen var hemma. Men paret var i Slottet. Det blev ett par fina timmar med kaffe utomhus bland fåglalåt och blomdoft. Jag älskar att bara gå omkring och titta i Slottsträdgården på allt som växer och gror och fota, förstås. Blommor är ungefär som böcker för mig – nåt snällt att fly till – och mycket bra humörhöjare och tröstare!

 

Pionknopp i Slottsträdgården

Pionerna hade inte slagit ut än i Slottsträdgården.

Det var väldigt skönt att bara vara utomhus. Jag har numera mina jeansshorts när jag går ut. Jag skiter i att mina håriga, vita smalben, med blåsvarta inslag av åderbråck syns. Om jag aldrig exponerar benen för sol kan de ju aldrig få nån annan färg än sjukligt blåvit. Men himlen mörknade framåt eftermiddagen och vi gav oss iväg hemåt innan regnet kom. För det klart att det regnade igår!

Dagen till ära – det var ju låtsaslördag – plockade jag fram födelsedagsvinet jag fick av Annas snälla mamma till middagen. Jag stekte kalkon och serverade med tillbehör. Till dessert blev det kaffe och så smög sig handen ner i den där julklappschokladasken med belgiska sjöfrukter som jag grävde fram förra veckan.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Idag leker vi midsommarafton. 
Det passar bra för det regnar och Anna ska till Sjukstugan i Backen. Ja inte till akuten, dårå, utan som ledsagare. I eftermiddag/kväll serverar köket i New Village matjessill med färskpotatis, gräddfil och gräslök samt Östgöta sädes i snapsglasen av tenn. Jag tror inte jag kan misslyckas med att koka färskpotatis. Anna ska sno ihop några laxrullar med pepparrotsfyllning. Och medan folk tycks jobba halv dag idag och Anna gästspelar i vården pinnar jag väl över till Tokerian för att köpa svindyra jordgubbar. Är det midsommarafton så är det! (Och i morgon, på den riktiga midsommarafton, jobbar Anna. Men nån har förbarmat sig över mig och bjudit hem mig. Så glad för det!)

Midsommarbukett med lupin och prästkragar

Vi fick en fin midsommarbukett med lupin och prästkragar med oss hem från Slottsträdgården.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev ingenting mer än sprit – och ett kärt återseende

Ett inlägg i vilket det mesta blir ingenting, men gamla bekanta strålar samman, en fågel följer med hem och Serbien hyllas. Bland annat.


 

Bakelittelefon

Telefonen var tyst, så det företaget har jag nu slutat vänta på.

Rubriken hänvisar förstås till gårdagen. Det var flera saker som blev ingenting. Jag väntade och väntade och väntade, men nada. I de flesta fall. I ett fall gav det utdelning på bra sätt.

Först väntade jag på ett telefonsamtal. En ivrig person ringde i fredags, vi skulle höras måndags eftermiddag, h*n ringde måndag förmiddag… Och så skulle nån annan ringa måndag eftermiddag. Jag har inte hört ett pip därifrån. Nu är det onsdag och jag kan väl säga att jag har slutat vänta. Det är inte första gången ett företag beter sig på det här sättet och vore jag inte i den ställning jag är skulle jag tala om företagets namn.

Sen skulle Micke Vaktis komma och spola mina rör i badrummet. Han skulle till en annan boende och göra samma sak vid 12.30-tiden. Därefter skulle han komma till mig. Att spola rören brukar ta 20 minuter, en halvtimme. När Micke inte hade kommit vid 14.15-tiden gav jag upp. Jag behövde nämligen gå till Tokerian för att köpa middagsmat.

Brända kycklingfiléer

Jag ville inte servera min hårt arbetande älskling kolbitar, så det skulle bli färdiggrillad kyckling till middag.

Eftersom Fästmön jobbade hårt i tio timmar igår kom vi överens om att jag skulle köpa en färdiggrillad kyckling som bara var att duka fram tillsammans med grönsaker till Anna och potatissallad till mig. Det brukar vara smart att gå till Tokerian efter grillad kyckling på förmiddagen. Men nu satt ju jag och väntade på både telefonsamtal och vaktis. Nä, det är väl inte alltför svårt att lista ut att det inte fanns nån kyckling när jag kom heller?! Ingenting-dag, verkligen! Men den snälla tjejen i kassan ringde och kollade och det visade sig att ett gäng pippifåglar var på väg ut i butiken om jag kunde vänta fem minuter. Det kunde jag.

 

 

Alsolsprit

Jag köpte sprit, alsolsprit.

Jag passade på att gå och köpa sprit. alsolsprit, alltså, på Apoteket Hjärtat. Eftersom jag hade koll på pippiskåpet kände jag att jag hade lite tid att vara social och pratade med farmacevten en stund. Det var ju lite kris och katastrof på våra apotek igår eftersom e-receptfunktionen var utslagen under fyra timmar. Apoteken kunde inte skriva ut recept och kunder kunde inte hämta ut mediciner. Vad orsaken var vet man inte, mer än att det var en flera timmar lång driftstörning hos E-hälsomyndigheten. Nån riktigt stor kris hann det aldrig bli på nåt av apoteken i Uppsala, enligt Radio Uppland, men det var självklart problematiskt för såväl apotekspersonal som kunder. Som vanligt gäller att tekniken är fantastisk – när den fungerar. Jag tänker på vilken tur jag själv hade när jag kom ner till mamma i påsk utan mina mediciner. Då var e-recept toppen och tekniken funkade. Min lilla mamma hade tur som åkte till apoteket i måndags. Däremot hade hon otur nog att inte få hämta ut alla mediciner. Den oro jag orsakar har nämligen gjort att mamma har ätit lite för mycket medicin. (Så kom inte och säg att detta Helvete inte har påverkat och påverkar min familj…)

Pippiskåpet var fortfarande tomt efter min sociala träning inne på apoteket. (Ja, du vet, när en inte har ett jobb att gå till får en göra sitt bästa vad gäller sociala kontakter och verkligen anstränga sig till sitt yttersta att prata med nästan vilket folk som helst. Annars blir en folkskygg och isolerad och mår skit.) Jag satte mig i förbutiken och fipplade lite med mobilen. Efter en stund närmade sig två figurer som hade nåt bekant över sig. Och det var mer än bekant, det var före detta kollegan Lena Lys med make!!! Jag har nog tyckt att jag har skymtat henne smyga omkring inne på Tokerian ett par gånger. Men det är många år sen vi jobbade tillsammans, så jag var inte säker. Nu var det tredje gången gillt – och det blev ett mycket kärt återseende! För just från den arbetsplatsen är vi inte så många kvar – i livet…

Jag kom hem från Tokerian glad – och med en nygrillad kyckling. Sen ringde jag ett samtal och fick veta att jag måste vänta till november angående en grej. Mindre bra. Anna och jag tillbringande kvällen efter kycklingen framför TV:n där vi såg den första semifinalen i Eurovision song contest 2015. Jag blev överförtjust i Serbiens låt, resten lät mest falskt och illa i mina öron. Det var så bedrövligt att jag inte hade lust att varken live-blogga eller skriva om eländet – mer än så här – idag. Och så twittrade jag under sändningen, förstås.

Tång för kastrering av häst

En sån här tång tror jag inte att Micke Vaktis har med sig till mina rör. Den används nämligen för kastrering av hästar.

I morse ringde jag vaktis och han hade naturligtvis blivit försenad igår och ringt på hos mig när jag var på Tokerian. Men idag gör vi ett nytt försök och han har lovat att komma efter sin lunch som slutar klockan 12. Det innebär att jag inte heller idag kan tvätta eller skura badrummet och duschrummet, det får bli i morgon. Jag kanske går ett varv med dammvippa och dammsugare i stället i kväll, när jag har skjutsat ut Anna till Himlen. Hon ska vara mamma på heltid ett dygn, men kommer tillbaka hit i morgon efter jobbet.

Dagens roligaste hittills är att jag har anmält mitt intresse att recensera en bok – om att skriva böcker. Ingen ekonomisk ersättning, tyvärr, men ett kul uppdrag, vore det! Det är tio personer som får var sitt exemplar och jag hoppas bli en av dem. Det gäller att försöka göra lite vettiga saker med alla timmar. Att söka jobb är fortfarande prio ett, men det går inte att göra det hela tiden, 24 timmar om dygnet, sju dar i veckan. Det räcker med att jag lever med oron och ovissheten hela den tiden.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kalasande inlägg.


 

Trägubbe med lång snopp

Trägubbe med trE ben (?).

Igår kväll avnjöt vi först säsongspremiären av Mr Selfridge på SvT 1. Lite väl kort avsnitt, men ändå händelserikt. Sen satt vi uppe ganska länge och såg på en otäck film, Unthinkable, på Sjuan. Filmen var så otäck att jag läste med ett öga och glodde på filmen med det andra. Till sist var jag tvungen att gå därifrån. Tortyr är inte nåt jag vill se på.

En skön sovmorgon blev det idag innan vi rullade ut på landet till Fästmöns pappa som blev 78 vårar. Vi var först på plan och fick en god pratstund och en och annan titt på bilder av äldre datum. Anna förevisade också en rolig trägubbe, men inte när hennes pappa såg på. Kolla hur många ”ben” gubben har, så förstår du kanske vad jag menar med rolig…

 

 

 

Tårta med kiwi

Tårta på tårta blev det idag. Frukttårtan var bäst, tyckte jag.

Smörgåstårta och frukttårta med drycker till serverades sen via granngården. Vi kalasade nästan hela eftermiddagen, så det vete 17 när jag ska slänga in söndagsmiddagen i ugnen. Så särskilt hungriga är vi inte än. Det blir pulled turkey idag och maten lär ta en stund att tillaga, så pippin måste gissningsvis strax läggas i form och sky och börja sin långsamma tillagning.

För mig som kommer från en liten familj är det både roligt och lite omtumlande att kalasa ihop med Annas. Idag var sex barnbarn, ett par respektive till barnbarnen samt fem barnbarnsbarn, samtliga tillhörande Annas syster, med för att fira morfar/gammelmorfar. Syster själv jobbade, men maken var där som suppleant…

Annas pappas fåglar bajsade ner Clark Kent*, så medan jag torkade av det värsta fotade Anna en lustifik figur på busskuren.

Kallt och ruggigt är det, men det snöade tack och lov bara idag på förmiddagen. Mamma har fått ett samtal och idag var det ganska bra med henne. Hon ska få städhjälp i veckan som kommer, så därför dammade hon lite… Ja, det låter kanske knäppt, fast det handlar om att mamma vill ha lite kontroll på sina egna saker OCH att hon känner att hon själv gör lite nytta. Det är bättre att städhjälpen gör de tunga jobben som dammsuger, torkar golv etc. Sen kommer ju mammas dotter hem till påsk och mamma har börjat skriva en att göra-lista.

I morgon är det måndag och sedvanlig administration inleder min dag. Anna jobbar kväll och jag tänkte vara hemma och tvätta och kanske städa. Belöningen tar jag på tisdag när jag har tid för trimning av håret. Jag hoppas att mitt nackonda har gått över till dess. Alltid ska man ha nån åkomma.

Har DU också kalasat idag eller vad har du gjort??? Skriv gärna några rader och berätta!!! 


*Clark Kent = fågeltoalett och bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett stinkande inlägg.


 

Hinke Kräkman

Goddag! Mitt namn är Hinke Kräkman. Det luktar koriander i mitt badrum.

Sent igår kväll noterade jag en vidrig lukt, för mig en stank. Och i morse hänger den kvar, inte svagare än igår kväll: det luktar koriander i mitt badrum! Är det nån krydda jag avskyr så är det koriander. Jag mår direkt illa, snudd på lika illa som jag mår av rövlu… röklukt. Och nu är jag fast med stanken. Det verkar som om lukten kommer från ventilen i badrummet, så gissningsvis har nån granne lagat till vad h*n tycker är en festlig måltid med koriander som huvudingrediens. Själv fick jag flytta ut kläderna ur badrummet (jag hänger alltid upp mina dagkläder i badrummet när jag har hemmakläderna på), men tyvärr är de redan smittade av lukten. Körde igång en maskin tvätt nu på morgonen. Kanske kan tvättmedelsdoften och doften av sköljmedel mildra koriandereländet.

Koriander

Koriander. UFF! Det gillar jag INTE!

Ingen bra start på den här dan, alltså. Det värsta är att jag tänkte städa i badrummet idag. Nu vet jag inte ens om jag kan vara där inne utan att spy. Känner mig ungefär som yngsta bonussonen när jag lurade med mig honom som bärhjälp till soprummet en gång. Han är extremt känslig för lukter och dofter och det stackars barnet mådde så illa att han var grön i ansiktet. Lika grön som färsk koriander… Nån mer bärhjälp till soprummet har jag inte fått sen dess. Och det var väl en… sex år sen, eller nåt…

Städning står det på schemat idag. Men städning light. Lite fräscht i badrummet och i duschrummet/toan nu när Fästmön kommer i morgon kväll. Damma lite, ta ett snabbvarv med snabeldraken. Sen ska jag pinna över till Tokerian för att handla nåt ätbart. Det blir räkor med aioli och tillbehör samt vitt vin på fredagskvällen. En flaska vitt har legat på kylning några veckor, så det är bara skaldjuren och tillbehören jag behöver handla. Funderar starkt på att skicka över räkskalen sen genom ventilationstrumman till nån som har överdoserat med koriander. JAG SKÄMTAR, är bäst att tillägga!

fiskpinnar

Firre till middag i kväll.

I kväll blir det firre till middag – om man nu kan kalla fiskpinnar det. Jag tänker inte köra dem i brödrosten utan steka dem på medelvärme i panna på spisen. Det blir potatis, remouladsås och mjölk till maten. Grönsaker? Tänkte inte på det… Kanske köper nåt. Man blir smart av fisk, sägs det. Eller också är det bara nåt man blev itutad som barn för att man inte skulle dissa firren. Jag har ett rätt bra förhållande till fisk på tallrik, så jag har inte haft några större problem. Och när Tokerian säljer ett paket fiskpinnar för en tia går det ju inte att låta bli att köpa. Det blir ett par, tre middagar för en fattig Toffla, det. (Sen kan jag lyxa med räkor när Anna kommer!)

Efter middagen bänkar jag mig förstås framför TV:n. Det är ju TV-veckans höjdpunkt så här på torsdagen – Antikrundan. Inget får störa mig då, inte ens bzz och blipp från mobilen – eller telefonsamtal. Min mobil och jag är nämligen upptagna med att amatörvärdera via Antikrundans app.

Nu vill jag förstås veta lite om DIG! Är det nån ört eller krydda som DU inte gillar??? Och vad serverar du till middag hemma i kväll??? Skriv några rader i en kommentar så blir jag glad, kanske till och med inspirerad!..


PS Tänk om det är arsenik i koriander i dess torkade form? Då hade jag rätt: Den ska inte ätas!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »