Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klurigt’

Ett inlägg om en bok.


 

En yxa i nackenHasse Alfredson ser väl många som en komiker, en rolig man som gjorde humoristiska saker (filmer, pjäser, shower etc) – om än med en del allvar i det hela – tillsammans med Tage Danielsson. Men han är också författare, bland annat till ett antal deckare. Nu har jag läst en av dem, En yxa i nacken. Tack vännen Agneta, som skänkte boken till mig i stället för att ge den till nån annan!

Berättare i boken är författaren själv, men huvudperson är den pensionerade polisen Albin Winkelryd. Albin blir inblandad i ett mord på en en kvinna. Hon hittas i sitt ensligt belägna fritidshus där hon har blivit yxmördad. Eftersom hon var väldigt rik utgår alla från att det handlar om pengar. Men spåren efter mördaren leder åt olika håll – undre världen, en rymling från Säter, den rullstolsburne pojkvännen, en kvinna den döda haft sex med (ja, ett litet HBTQ-tema, alltså!), den döde makens son… Kort sagt är det ett virrvarr av trådar att dra i. Till sist inser Albin sanningen – och då skjuts han av mördaren.

Nä, nån bok i Nobelprisklass är väl inte detta. Bitvis tycker jag inte den håller så särskilt hög klass alls. Men se slutet gör att totalomdömet höjs något. Mina misstankar stämmer visserligen och det brukar jag se som ett litet misslyckande av författaren. Här blir det emellertid tvärtom, för det blir riktigt klurigt.

Toffelomdömet hamnar emellertid inte högre än på medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Lokalblaskan, papperstidningen man BETALAR för, innehåller ju allt som oftast fel. Ibland är det korrekturfel, ibland rena stavfel och då och då grammatiska fel. Och fel gör vi alla, inte minst jag. Men jag tar ju inte betalt av mina läsare…

Idag undrar jag emellertid om lokalblaskan inte tar priset i fel. Bredvid en artikel som handlar om att vi använder allt färre kontanter finns en frågespalt. En reporter har tagit tre steg upp till den centrala gågatan (nej, reportrarna rör sig inte nån annanstans än i city, inte i onödan, i alla fall) för att ställa en fråga till ett antal personer. Men… frågan är (!) vad frågan är..?

UNTs hemliga fråga

Är UNT:s fråga hemlig eller är tanken att vi läsare ska formulera den själva?


Därför anordnar jag nu en tävling där DU kan vara med och GISSA hur frågan är formulerad!
Till hjälp får du första meningen i samtliga personers svar! Första pris blir förstås att bjucka mig på en öl eller nånting liknande.

Så här ser förstameningarna ut i svaren:

Ingen aning. […]

Det tror jag inte. […]

Ja, men det skulle ju bli svårt för tiggarna. […]

Tveksamt. […]

Ja, egentligen. […]

Nej, det tror jag inte. […]

Nej, det kommer alltid behövas kontanter. […]

Inte min heller. […]

Klurigt, eller hur? Och rätt korkat…


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll när jag hade gått och lagt mig låg jag och funderade lite över det här med bloggandet och de läsare som tittar in. Många följer bloggar regelbundet – så även jag. Jag har ju mina Kickor och Pluttar i högermarginalen och det är väl i princip dem jag följer.

När man kollar på siffror, du vet besöksstatistik och sånt, och olika topplistor är det lätt att se vilka bloggar som är populärast. Det är de bloggar som handlar om antingen barn eller mode/skönhet. Jag som inte har några egna barn brukar ju ”låna” Fästmöns ibland. Men inte för ofta. Barnen har egna viljor och de vill inte förekomma på min blogg i tid och otid. Men ibland kan jag inte låta bli, särskilt när vi gör nåt tillsammans. Då är det kul att skriva om det. Eller om nån av dem säger eller gör nåt klurigt eller kul. Däremot är min blogg absolut inte uppbyggd kring barnen. De har för övrigt egna bloggar (i alla fall ett par av dem).

Inte heller skriver jag om mode eller skönhet. Den som känner mig vet att jag är ful som stryk och inte har ett uns klädsmak. Fast jag har så mycket smak att jag undviker Foppatofflor! Jag sminkar mig aldrig och klär mig oftast i jeans och t-shirt, alternativt shorts och linne. Ibland, när jag vill vara fin, sprutar på jag mig lite Hugo Boss, en EdT jag älskar och som sägs passa mig.


Den här sprutar jag gärna på mig när jag vill lyxa och känna mig fin.

                                                                                                                                              Det enda jag bryr mig om utseendemässigt är håret. Jag kan lägga ner hundratals kronor på hårvårdsprodukter och jag går till Mirakulösa Mona var sjätte vecka. Så lite fåfäng är jag, trots allt. Sen använder jag helst linser, för jag tycker att jag ser ut som en skolfröken alternativt en bibliotekarie när jag har brillor (inget fel på dessa yrken, men jag vill ju inte förstöra DERAS image) – trots att mina brillor, precis som fru Hatts nya, kostade en månadshyra och är av ett exklusivt märke


Mina brillor, som jag nog måste ta med mig till optikern och få ”uppgraderade” i styrka.

                                                                                                                                             Nej, som sagt, jag brukar inte skriva så mycket om barn eller mode/skönhet. Jag skriver mest om annat och ofta om sånt som tycks reta upp folk. Men som ett troll sa, bakom min rygg, förstås:

[…]bloggen är ju öppen och då får man tåla att alla läser den. […] 

Även troll, alltså. Och visst tål jag det! Det höjer ju bara min besöksstatistik, så jag gissar att ett tack är på sin plats. TACK!

För övrigt är jag självisk nog att på min egen blogg (sic!) skriva om det som helt enkelt intresserar mig. Svårare än så är det inte. Och den som bara retar upp sig på det jag skriver är ju inte på nåt sätt tvingad att läsa.

Men jag undrar lite nu om jag får några fler besök för att jag skrev liiite om mode och skönhet ovan… 😉

Read Full Post »