Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘småttingar’

Ett inlägg om just det rubriken säger: mänskliga kontakter och skönt grönt!


Dagen har mycket riktigt passerat
och gått förbi, precis som jag förutspådde i morse när jag skrev dagens första inlägg! Jag har ansträngt mig och tänkt till när det gäller att bryta isolering och odla mänskliga kontakter – jag skriver ju om det ibland, hur viktigt det är. Följande mänskliga kontakter har jag därför haft idag:

  1. Jag ringde min Sister och vi pratade länge!
  2. Jag gick till Tokerian och pratade med minst två som jobbar där.
  3. Jag hämtade Fästmön från jobbet.
  4. Jag var på ICA Solen och pratade dels med en som jobbar där, dels med en mamma till ett barn i Prinskorvens klass.

Detta är nog baske mig personbästa!!!

På ICA Solen bytte jag dessutom in mitt busskort, ett värdekort, till UL:s nya. Man säger ju

GuRT är fuRT!

i vår familj. Inte vet jag om det stämmer… Det nya kortet kan jag nu alltså inte använda förrän den 4 september. Bra, UL – NOT!

ULkort

Är guRT fuRT???


Det som åtminstone var lite bra
var att det tillsammans med kortet kom en folder i microformat med information om kortet. UL lanserar därmed inte bara ett nytt kort utan också uttrycket

blippa.

Vem vet, det kanske finns med i nyordslistan nästa år… (Jag är här mycket ironisk.)

Värmen håller i sig. Det är därför jag lagar mat i ugnen idag, så det ska bli extra varmt. Om en stund serveras här vegetariskt! Alltså en pizza från Dr Oetker…

Min paprikaväxt har tillfälligt fått flytta ut på ballebordet* igen! Där är det nämligen växthusvarmt på eftermiddagen och fram tills solen går ner. Det kan tänkas behövas. Jag upptäckte nämligen den här:

Paprika grön

En liten grön paprika på g!


Och när jag tittade närmare
upptäckte jag den här också:

Paprika grön

En till!


Sen tittade jag riktigt nära
– och du upptäckte jag en massa småttingar! Så jag får göra som en av granntanterna höll på en gång med sina pelargoner: flyttade in dem till natten och ut dem på dagtid.

Och om vi nu kan enas om att

guRT är fuRT,

så kanske vi också kan enas om att

grönt är skönt..?

Kan vi inte enas är det inte hela världen heller. Vi tycker olika om saker och ting.


*ballebord = balkongbord


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett restaurangbesök.


Efter eftermiddagsfika
måste man ju äta middag. Och vid halv fem-tiden var det dags för dagens andra dejt, denna med Fästmön. Min egen lilla kontorsråtta. Vi träffades för att hon skulle få känna lite sommarkänsla trots att fem veckors administrativt arbete nu ligger framför henne. Minus en dag, dårå…

Kontorsråttan Anna

Kontorsråttan Anna behövde vila ut och äta gott efter en hård arbetsdag.


Vi försökte äta på tre (3) ställen
– alla stängda! – innan vi hamnade på Le Parc – i Börjeparken. Vädret var sisådär, men det var varmt och vi ville sitta ute. Menyn var lagom lång och priserna varierade med några tjugor. Vi bestämde oss för tagliatelle med kyckling och svamp.

Meny Le Parc

Le Parcs menyer var snygga! Men den som satt utanför restaurangen stämde inte med pappersmenyerna…


Anna drack mineralvatten,
jag en stor stark. Men fatölen var så blaskig att jag bad serveringspersonalen att ta ut den och ta in en Mariestad i stället. Detta gjordes utan knot, vilket visade på suverän känsla för gästerna.

Mariestad

Mariestadölen hade bra med kolsyra jämfört med fatölen.


Det var inte så många gäster på plats när vi kom.
Ändå lyckades en fyllis slå sig ner vid bordet intill vårt, vilket störde oss enormt. Nu försökte fyllisen bara inleda en konversation med oss en enda gång, men det var inte trevligt att höra nån som satt och gjorde ljud, gäspade högt och ljudligt och inte visste var han var när han pratade med nån i sin mobil. Efter att serveringspersonalen hindrat fyllisen från att avvika en gång slog den sig ner nära ett nytt befolkat bord. Men strax var fyllisen på vift igen – med glas och allt – längs med gatan. Sen blev det bye, bye fyllis och ölglas.

Tre småbarnsfamiljer fanns bland gästerna och småttingarna uppförde sig exemplariskt. När det blev lite för mycket spring i benen kutade de ut i parken och sprang av sig. Jag reagerade dock när den ena pappan mycket bryskt tryckte ner en liten flicka i stolen vid matbordet. Onödigt bryskt!

Maten var riklig och vi blev mätta, men ville ändå ha en söt avrundning av måltiden samt kaffe. Velfia kunde inte bestämma sig, så jag valde chokladtårta med vit chokladmousse, chokladglass, chokladsås samt färska bär åt oss. Det blev nästan i mäktigaste laget, men gott var det… Och väldigt snyggt!

Chokladtårta med vit chokladmousse glass o bär

Väldigt snygg, mäktig och god dessert! Till denna passade chokladsås, men egentligen var det rätt onödigt.


Notan landade på runt 660 pix.
 (Ja, jag borde hålla i sekinerna, men det skiter jag i just nu. Jag får min sista lön snart.) Jag tyckte inte att det blev dyrt och jag lämnade runt 40 spänn i dricks.

Totalomdömet om Le Parc blir högt. Servicen var utmärkt, maten god och riklig, priserna överkomliga. Men man serverar inte jättefulla gäster mer alkohol. Det drar ner omdömet en toffla.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Snacka om babyboom i New Village! Som bekant är S:t Paulian i sovrummet på gång med småttingar och nu även Mårbackapelargonen i köket. Hur ska detta sluta? Jag som inte är nån barnmänniska…

Babyboom!


Men vackert är det
och jag gläds åt livskraften hos mina växter. Inte vill jag klippa ner pelargonen heller när den bär så många knoppar, fast den skulle behöva kapas lite här och lite där för att snyggas till. Det gör jag sen. En annan dag.


Livet är kort.

Read Full Post »

En salig blandning kan man säga har inlett min dag. Av nån anledning har några trista typer valt att ge det största sovrummet till ett av sina barn. Rummet ligger precis i anstlutning till mitt. Jag kan ju naturligtvis inte förstå hur man väljer att göra detta och i stället tränga ihop sig två vuxna och ett litet barn i ett mindre sovrum, men det är deras val. Hur som helst får detta barnrum naturligtvis konsekvenser för den som bor i en lägenhet intill.

Det är inte kul att bli väckt när man har sovmorgon (en av två per vecka som jag har numera) av ungar som skriker och lever rullan, ett riktigt tumult var det, med start nånstans mellan klockan sju och halv åtta. Jag vaknade till detta oljud med skallebank och klåda i öronen.  Skallen fick en Ipren, öronen har kliat som tusan, men det verkar inte vara eksem eller nåt. Det var väl bara allergi mot oljuden nedanför. Som grädde på moset släppte nån ut sin unge på ett sånt där fordon med hårda plastjhjul kvart i nio. Jag tror att Fästmön har kallat det Bobbycar. Ungen åkte naturligtvis runt gräsmattan på framsidan – där det är asfalt. Det sprakade i mitt huvud, kan jag säga… Och då hade ju redan insett det fåfänga i att försöka få en lugn morgon, så jag var uppe. Gissade att föräldrarna inte orkade ha barnet ifråga inomhus längre. Så praktiskt att det kan väsnas utomhus i stället.


Inget av mina favoritfordon, inte på asfalt, i alla fall.

                                                                                                                                                             Det är intressant att skrattande män blir vräkta för att det är nåt kul på TV, men föräldrar som låter sina småttingar rasa tidiga helgmorgnar får man inte ens framföra åsikter till om detta till föräldrarna. Då är man en surkärring och gnällspik och föräldrarna slutar hälsa. Jag har gett upp för länge sen. Och kanske är morgonen ett straff för att jag tittade på TV i sovrummet fram till midnatt i natt – med låg volym. Och jag skrattade inte. Jag sov. Jag var utmattad efter att ha lyssnat på tre ungars, den ena bor  i ovan nämnda barnrum, skriktävlingar på tennisbanan igår kväll. Tänk dig, tre ungar som bara skriker rakt ut. Men då fick tydligen även en av föräldrarna nog och det var första gången jag hörde en tillsägelse offentligt. Till det egna barnet. Annars har samma förälder varit hur snabb som helst att ge andra barn tillsägelse när de skriker på baksidan… Det egna barnet har fått skrika hur mycket det har velat.


När jag har dött ska jag komma tillbaka till dig och spöka genom din TV! Moahahahahaaaa……….

                                                                                                                                                               Länge sen var det för resten som jag trivdes här där jag bor. Under min svåra tid har jag, som alltid, försökt hålla hårt om en fast punkt i tillvaron, ofta min lägenhet. Jag hoppas att jag kan släppa det hårda greppet snart.

Himlen är lovande blå idag och vad jag förstår ska den så vara även i morgon. Det kanske blir en tur i svampskogen, dårå. Jag behöver verkligen frisk luft och ljus, det har varit några riktigt trista gråvädersveckor på sista tiden! Åker ut till Förorten vid lunchtid, gissar jag. Det är lite skönt att inte behöva stressa iväg en morgon, så jag tar det lite piano.

Mina stackars krukväxter har jag försummat sen jag började ”jobba”, men idag har de fått sig rejäla slurkar. Till och med kaktussamlingen har fått några droppar. Visst är det för resten smart att ha en kaktussamling i gästrummet? Gästerna stannar inte så länge… 😉

Nu blir det lite sedvanliga morgonbestyr innan avfärd. Lokalblaskan var så tjock att den nästan inte hade gått att vika i tidningshållaren utanför ytterdörren. Gissar att den emellertid inte är full av spännande nyheter utan bara reklam, trist nog. Jag har haft lokalblaskan i bortåt 25 år nu. Hade guldkort som DLF* snodde för mig för några år sen. Men jag hade inte så stor nytta av kortet, så det gör inget. Det här året är nog första gången jag har övervägt att inte fortsätta min prenumeration på tidningen. Jag tycker att den har blivit så tunn och innehållslös, reklamen tar över. Och kulturdelen är trist och tråkig. Samma personer skriver om samma företeelser på samma sätt, ungefär. Det blir inte intressant i längden.

Nu ska den superintressanta Tofflan fylla på sin tomma javamugg och i alla fall bläddra igenom tidningen. Det kan ju stå nåt intressant i den. Alla tjatar om Bokmässan just nu och jag blir bara irriterad eftersom jag inte har möjlighet att vara där.

                                                                                                                                                             *DLF = Den Lille Fjanten, en samling otrevliga personer i ett annat liv

Read Full Post »