Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘försvinna’

Ett inlägg om en bok.


 

Vita spårFör ett tag sen besökte jag Metropolen Byhålan. Vid det tillfället gjorde jag en ny litterär bekantskap. Jag hade tagit med mig ett second hand-fynd, Märkta för livet, av Emelie Schepp. Lustigt nog visade sig författaren vara född i Metropolen – precis som jag. Däremot har jag inte skrivit nån lika bra bok som hon. Faktum är att jag verkligen gillade boken! Strax innan jag började mitt nya jobb tog Fästmön och jag en dag på stan. Jag satte sprätt på större delen av ett presentkort som jag hade fått av NK och Mamma Mu*. En av böckerna jag köpte var uppföljaren till Märkta för livet, Vita spår. Häromdan började jag läsa boken – och redan idag på lunchen läste jag ut den. Tack J och R!

Liksom i första boken i serien får läsaren följa olika personers förehavanden samtidigt. Personerna hör naturligtvis ihop på nåt sätt. I centrum finns ett gäng poliser och åklagaren Jana Berzelius i Norrköping. Den här gången hittas en ung asiatisk kvinna död på ett tåg. Hennes kompis har hämtat tågvärden, men försvinner sen. Jana Berzelius blir förundersökningsledare. Som i förra/första boken blir fallet personligt. Jana möter ännu en gång personer och företeelser från sitt förflutna. En person som snabbt blir misstänkt för narkotikabrott blir intressant i utredningen. Men Jana måste få tag i personen före polisen så att hennes bakgrund inte avslöjas.

Bitvis känns berättelsen lite förutsägbar i den här andra delen om Jana Berzelius och de andra. Jag kan faktiskt misstänka och ana vilka de skyldiga äro. Dessutom hittade jag ett korrekturfel! Men… lik förbaskat är detta åter igen en riktig bladvändare, för helt säker kan en ju inte vara som läsare. Boken är väldigt spännande och jag läste den i rekordfart. Emelie Schepp lyckas bygga upp en story som håller och en spänning som varar genom hela boken. Dessutom är flera av bokens teman aktuella och realistiska.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*NK och Mamma Mu = Närmaste Kollegan och kollegan R på mitt förra jobb

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

I fiendens närvaroJag travar vidare bland brittiska deckare eftersom det är mitt bokmål för april månad. Nu lärde jag mig för ett tag sen att Elizabeth George minsann inte är brittisk, men hon skriver om brittiskt polisarbete. Hennes huvudkaraktärer poliserna Thomas Lynley och Barbara Havers arbetar vid Scotland Yard. I fiendens närvaro är ytterligare en ganska omfångsrik bok, men jisses så spännande den är – mot slutet! Tack Agneta!

Den här boken kom ut redan 1996. Detta till trots tar den upp ett ämne som fortfarande är högaktuellt: medias bevakning av politiker. I det här fallet är bevakningen emellertid föregången av en förbindelse mellan en minister och en tidningsmakare, en förbindelse som resulterat i en dotter. Faderns namn är en hemlighet och är bara känt av de tu inblandade i själva görandet av barnet. Men när flickan Charlotte, tio år, kidnappas, kräver kidnapparen att tidningsmakaren berättar sanningen om faderskapet. Detta skulle naturligtvis krossa båda föräldrarnas karriärer. Det blir en kamp mot tiden, som vanligt. Inte minst sen ytterligare ett barn försvinner… Samtidigt kämpar Lynley med sin icke helt okomplicerade relation med Helen Clyde. (Jag tycker mest att hon är jobbig…) Och i den här boken drabbas även Havers av lite passion.

Den första halvan av boken, det vill säga lite mer än cirka 250 sidor, tycker jag bitvis är lite seg och långsam. Men sen sätter det fart! Vissa kapitel avslutas med riktiga cliffhangers och en vill inte sluta läsa. Mot slutet är det så rafflande att jag sträckläste de 100 sista sidorna.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Både FEM och jag har läst Millie Birds bok om döda saker.  Här kommer min lilla recension:


Millie Birds bok om döda sakerDet är februari 
och målet för min bokmånad är att läsa fler andra böcker än deckare. Då passade det alldeles utmärkt att grabba tag i Millie Birds bok om döda saker av Brooke Davis. Den lilla pocketboken på cirka 250 sidor ser vid första anblicken ut som en barnbok. Är den lättläst också, tro?

Det enda som egentligen är barnsligt med den här boken är dess huvudperson. Millie är sju år och hon har en bok som hon antecknar döda saker i. En av de döda sakerna är hennes pappa. En dag försvinner hennes mamma i sina guldskor i stormarknaden dessutom. Millie bestämmer sig för att hitta henne. Som tur är träffar hon på maskinskrivaren Karl och den skrikande Agatha Pantha. Trion ger sig av på en roadtrip tillsammans med en skyltdocka i jakten på Millies mamma.

Vissa saker i boken är rentav dråpliga, medan andra är väldigt sorgliga. Jag slås av de båda gamlingarnas ensamhet – de är precis lika ensamma och övergivna som barnet Millie. Så mitt skratt åt sånt jag citerade här på bloggen tidigare fastnar i halsen. Millie funderar nämligen väldigt mycket på döden. Hon är genuint intresserad av den och den skrämmer henne egentligen inte. Inte förrän hon tänker att det kan finnas flera himlar:

[…] Tanken träffar henne som en spark i magen: Får jag komma till samma himmel som min pappa? Och sedan, mer panikslagen: Vilken himmel kom han till? Hon tänkte aldrig på att fråga. […]

Den här boken handlar om en märklig liten flicka som hanterar sorg och förlust på en sjuårings sätt – och samtidigt väldigt moget. Det är en väldigt annorlunda bok. Bitvis tycker jag att den är jobbig och alltför konstig, bitvis tar den sig rakt in i hjärtat mitt.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nya pocketböcker.


 

Tidigare i veckan fick jag mejl om Månpocketnyheter för mars. Fast vadå mars..? Böckerna finns tillgängliga i affärerna från och med idag, den 11 februari. Idag har jag emellertid inte tid att skena efter böcker, för först ska jag jobba och sen ska jag fira en födelsedag (nej, inte min). Och du får inte läsa nåt annat från mig idag än detta inlägg. Här kommer ett urval nya Månpocketar som jag tycker verkar intressanta på ett eller annat sätt:

 

Älskaren från huvudkontoretÄlskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe
Emma har en älskare. Jesper är allt hon drömt om och lite till. Det finns bara ett problem – han är hennes högste chef: en opraktisk, men oemotståndligt kittlande omständighet. Så försvinner han, lika oväntat som han dök upp. Och inte långt efter det hittas en kvinna bestialiskt mördad i hans bostad.
Det här är en psykologisk spänningsroman med många bottnar. Skrämmande, överraskande och berättad med absolut gehör för kärlekens klåda.
Jag gillar verkligen böckerna som Camilla Grebe skriver ihop med syrran Åsa Träff, så den här boken tror jag skulle falla mig på läppen!

 

De försvunnaDe försvunna av Caroline Eriksson
En solig sensommarkväll åker Greta, Alex och dottern Smilla ut till ön. Greta stannar i båten medan de andra två går iland. De kommer inte tillbaka. Greta letar och ropar, men kan inte hitta Alex och Smilla. Det mystiska försvinnandet och det febrila sökande som tar vid leder Greta ner i en avgrund av förvirring och mörker. Ingenting är som det först verkar i denna oförutsägbara spänningsroman.
Caroline Eriksson har jag inte läst nånting av tidigare, men den här låter riktigt spännande.

 

Mr MercedesMr Mercedes av Stephen King
En kall morgon plöjer en ensam förare i en stulen Mercedes rakt genom en människohop. Åtta människor dör, femton skadas. Den nypensionerade kriminalaren Bill Hodges kan inte släppa fallet. Så får han ett brev från någon som påstår sig vara gärningsmannen. Han inser att ”Mr Mercedes” kan slå till igen. Tillsammans med två oväntade medhjälpare ger han sig in i en farlig katt-och-råtta-lek i kamp mot klockan.
Detta är Stephen Kings första renodlade thriller och sägs vara en hyllning till den hårdkokta noir-genren. Även om jag inte är nån stor fan av noir blir jag nyfiken på denna.

 

Mordgåtan Olof PalmeMordgåtan Olof Palme av Gunar Wall
Palmeutredningen har kallats världens största mordutredning. Det är ett annat sätt att säga att mördaren fortfarande inte är avslöjad trots att det nu gått 25 år och polisen länge haft obegränsade resurser. Vad var det som gick fel redan från första början? Och gör utredarna fortfarande fel? Finns det till och med krafter som inte vill att mordet ska klaras upp? Gunnar Wall skildrar en mordutredning fylld av intriger, konflikter och påtryckningar utifrån.
Självklart är jag intresserad av denna! Jag minns mordet så väl och vill verkligen att det klaras upp. Till dess får jag nöja mig med att läsa böcker om det.

 

Livet motorcyklar och andra omöjliga projekt

Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald
Sommaren då Anette Grankvist fyllde arton lovade hon sig själv tre saker som hon skulle göra i livet: köra motorcykel, köpa ett hus och klara sig själv. Så här nitton år senare har hon i alla fall klarat sig själv. Hon har inte varit på en riktig dejt på den här sidan millennieskiftet. Hon bor kvar i hyresrätten i Skogahammar. Hon jobbar på Mat-Extra och hon har inte ens körkort för bil, ännu mindre motorcykel. Allt det här var helt rimligt så länge hennes dotter bodde hemma. Men när Emma flyttar till en annan stad upptäcker Anette att det är en sak att vara ensamstående mamma med ett barn, och en helt annan att vara det utan ett. Hon hade ingen aning om att livet bestod av så mycket tid.
Därför verkar det som en bra idé att börja ta motorcykellektioner, ge sig in i ett omöjligt projekt, lära känna sin egen mamma mitt under pågående senildemens och kasta sig ut i en galen förälskelse. Men det visar sig snart att det här med frihet och äventyr är betydligt mer komplicerat än Anette tänkt sig.
Ja, jag måste ju ta med en titel som inte är nån deckare. Katarina Bivald har jag läst tidigare, Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, och det var en riktig feelgoodroman. Naturligtvis är jag nyfiken på uppföljaren.


Är det nån av böckerna som DU känner dig extra sugen på??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta varför!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett både gnälligt och varmt inlägg.


 

 Frukt

Det blev fruktstund på kontoret i stället för fikarast på Café Java i morse för min del. Tur att jag har en rejäl fruktgömma på kontoret!

Huvudvärken från hell vill inte släppa sitt          (h)järngrepp om skallen min. Nu har jag knaprat Ipren så att jag mår illa. (Huvudvärken i sig gör väl sitt till också vad gäller illamåendet.) Men jobbar gör jag, annars får jag ju ingen lön. Sånt är livet när en är konsult. Idag har jag kämpat med att lay outa en beskrivning. Det var inget större fel på den, det var mitt huvud och mina ögon som inte ville samarbeta så bra. Förmiddagsfikat fick jag skippa, för kaffe gick inte ner. Jag tog Ipren till och en fruktstund på kontoret i stället. Efter nån halvtimme hade trycket runt skallen lättat så jag kunde fortsätta jobba – inte så snabbt, men ändå… jobba. Jag har haft en kort pratstund med NK* om ”läget” och vi är väl inte jätteuppåt nån av oss. Men vi slapp i alla fall ha nåt arbetsmöte framför datorn i morse – trots att jag fått fin hjälp av IT med volymen som försvann. En av mötesdeltagarna har jag skapat kontakt med på annat sätt. En duktig och kompetent person, för övrigt.

Utemöbler med snö

Mitt vardagsrum?

Ibland får en så många goda råd att hälften kunde räcka. Jag bloggar inte för att få just råd om jag inte ber om det, det vet de som känner mig. Just nu, och sen ett tag tillbaka, är bloggen ett ställe där jag har en dialog med mig själv, mest. Jag rensar skallen från tankar, fäster ner dem som ord. Sen kan det bli action av detta. Eller i varje fall handling. Igår ringde jag BRF-ordföranden. Jag ringde tills h*n svarade. Därefter presenterade jag mina ärenden, bland annat det om kylan i min lägenhet. Lugnt och metodiskt berättade jag om mina temperaturmätningar och la fram mina ”bevis” för att jag inte har 21 grader utan som högst 19 grader. Och när ordföranden konsulterade sin tekniska utrustning korrigerade h*n bara en liten decimal – 19,5 grader som högst. Jag hade alltså ”rätt”: det är kallt i min lägenhet. I afton får jag besök för att åtgärda en sak som kan vara delaktig i kallraset. Men jag räknar med att inomhustemperaturen steg ganska omgående. Några andra av mina punkter hoppas jag också blir åtgärdade, särskilt den som har med tvätteriverksamhet sena kvällar och nätter att göra.

Men innan jag träffar ordföranden ska jag ut på vift. Bokpaketet och medicin ska hämtas och kräftor, sprit och TV-tidning ska inhandlas. På fredag ska jag pynta köket till kräftskiva. Spriten är en säkerhetsåtgärd ifall mitt hem fortfarande är kallt, men sen dukar jag fram mina kräftljussstakar, kanske en och annan kräfttallrik och en jädra massa servetter… Jag ska bara försöka ta mig genom veckan först, överleva huvudvärken från hell och jobba lite…

Kräftljusstake i plast

Kräftljusstakarna ska dukas fram på fredag!


NK* = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

London eye och London spy rimmar. Den förra har jag emellertid inte sett än i mitt liv (och jag lär väl inte få göra det heller), medan jag såg den senare igår på SvT 1. Ryktet sa att den skulle vara både gayig och irriterande konstig. Nog var den gayig, men irriterande konstig? Inte premiäravsnittet i alla fall, enligt min mening.

Danny i London spy

Karaktären Danny i London spy spelas av Ben Whishaw. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


I detta första avsnitt träffas Danny och Alex 
till synes helt apropå i London. Danny blir intresserad och lyckas få kontakt igen med Alex. De inleder ett förhållande, trots att de är så olika. Alex säger att han jobbar på en bank, medan Danny arbetar på ett lager om dagarna och ägnar sig åt att partaja om kvällarna. Ett ganska osannolikt par, men de blir kära. Men en dag försvinner Alex spårlöst. Det visar sig att han är spion…

Nåt direkt konstigt upptäckte jag inte i det här första avsnittet. Däremot serien klart gayig. Och spännande. Precis som Danny vill jag veta vad som har hänt Alex och varför.

Toffelomdömet blir det högsta efter premiäravsnittet.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Alla kan se digGotland är, som bekant, Sveriges svar på Englands Midsomer. Men skillnaden är att Gotland faktiskt finns, medan Midsomer är påhittat. I litteraturens värld tas oändligt med människor av daga på den svenska ön. Så sker även i min sjunde lästa julklappsbok från 2015, tillika Anna Janssons sextonde bok om Maria Wern, Alla kan se dig. Tack snälla mamma!

Precis som i TV-serien Shetland försvinner alltså en ung kille på en färja. Den här färjan går emellertid till Gotland, inte Skottland. En äldre dam ser nånting mystiskt och vill kontakta polisen. Problemet är bara att hon är psykiskt sjuk. Samtidigt är det nån galning som ger sig på äldre människor på Gotland och har ihjäl dem. Maria Werns chef Tomas Hartman klarar inte riktigt av utredningen av åldringsmorden – det händer mycket i hans privatliv. Maria Wern tar över när chefen blir suspenderad.

Det händer väldigt mycket på de knappa 300 sidorna som utgör den här boken. Det är, förutom mord, mobbning, äktenskapsproblem, demenssjukdom, pedofili, uthängningar på nätet, sadism med mera. Dessutom finns här en och annan med skyddad identitet. Faktum är att det blir… lite för mycket av det goda onda. Visst är boken spännande.  Och ja, detta med att filma och lägga ut på internet i elakt syfte – att hänga ut nån på nätet för att jävlas – liksom pedofili är hemska saker. Ändå känns det inte helt trovärdigt – verkligheten är så mycket värre och har drivit så många till att ta sina egna liv.

Toffelomdömet blir emellertid högt. Boken är som vanligt välskriven och det är svårt att lägga den ifrån sig.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »