En yxa i nacken

Ett inlägg om en bok.

---

 

Hasse Alfredson ser väl många som en komiker, en rolig man som gjorde humoristiska saker (filmer, pjäser, shower etc) – om än med en del allvar i det hela – tillsammans med Tage Danielsson. Men han är också författare, bland annat till ett antal deckare. Nu har jag läst en av dem, En yxa i nacken. Tack vännen Agneta, som skänkte boken till mig i stället för att ge den till nån annan!

Berättare i boken är författaren själv, men huvudperson är den pensionerade polisen Albin Winkelryd. Albin blir inblandad i ett mord på en en kvinna. Hon hittas i sitt ensligt belägna fritidshus där hon har blivit yxmördad. Eftersom hon var väldigt rik utgår alla från att det handlar om pengar. Men spåren efter mördaren leder åt olika håll – undre världen, en rymling från Säter, den rullstolsburne pojkvännen, en kvinna den döda haft sex med (ja, ett litet HBTQ-tema, alltså!), den döde makens son… Kort sagt är det ett virrvarr av trådar att dra i. Till sist inser Albin sanningen – och då skjuts han av mördaren.

Nä, nån bok i Nobelprisklass är väl inte detta. Bitvis tycker jag inte den håller så särskilt hög klass alls. Men se slutet gör att totalomdömet höjs något. Mina misstankar stämmer visserligen och det brukar jag se som ett litet misslyckande av författaren. Här blir det emellertid tvärtom, för det blir riktigt klurigt.

Toffelomdömet hamnar emellertid inte högre än på medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stackars Filippa Bark! Eller..?

Ett inlägg om olika tycke och smak.

---

 

Det är synd om Filippa Bark. Enligt Expressen hånas hon i sociala medier för sin medverkan i Melodifestivalen 2015. Och så har man lagt in följande citat om henne:

Skärmdump från Expressen.

I skärmdumpen ovan, som består av citat från sociala medier om Filippa Bark, ser jag inte några direkt hån av henne. Gör du? Men Expressen vidhåller och skriver följande om senaste lördagens deltävling:

[…] Under gårdagens sändning så rasade debatten om Filippa, spelad av Sissela Benn, på sociala medier och i Expressens liverapport. […]

Alltså, får man inte tycka att nån artist som uppträder i skattefinansierad TV är dålig? Måste man tycka att alla är bra? Eller vad menas? Vad hände med den berömda yttrandefriheten, Expressen? 

Sanna Nielsen tycker att det är näthat och skriver på sin Facebooksida:

[…] det gör ont i mig när jag ser alla påhopp och kränkningar av personer som medverkar i programmet. Det är näthat och det är inget jag tolererar på min sida. Snälla, tänk efter INNAN ni skriver vad ni känner så vi har en god ton här inne. Hädanefter tar jag bort kommentarer som är kränkande […]

Nu följde jag ju inte vad som skrevs i sociala medier om Filippa Bark, men kanske sades det hånande och kränkande saker. Jag publicerar själv inte kränkande kommentarer på min blogg – vissa skickar jag emellertid vidare. Och visst bör man inte vräka ur sig precis vad som helst, men alltså… Smaken är som baken – delad – åtminstone när det gäller din och min uppfattning om vad som är underhållning… Och olika tycke och smak måste vi få ha. Vi måste också få tala om att vi har det.

Jag tillhör dem som inte gillar karaktären Filippa Bark – i Melodifestivals-sammanhang, notera! Jag gillar inte komiker så särskilt mycket överhuvudtaget, allra minst på fel ställen. Filippa Bark tillhör emellertid dem jag i vanliga fall kan tycka är roande. Men… Melodifestivalen är en tävling i sång och musik och jag förstår inte varför man alltid ska ha med en eller flera komiker i programmet. Varje år, liksom. Det är tröttsamt. Jag tycker inte det här är nåt skojprogram. Det är underhållning, men det är, som sagt, en musiktävling.

Skämten är dessutom, i nio fall av tio, under bältet. Vidare är en del skämt i sig hånande – fast då är det minsann komikern själv som hånar. Jag tänker till exempel på när Filippa Bark tjötade med en av debutanterna i den första deltävlingen. Daniel Gildenlöw sjöng en känslosam och djup sång om en familjemedlem som lämnat familjen. Filippa Bark var väldigt på honom och skrek (ja, skrek!) flera gånger:

Det var inte ditt fel, det var inte ditt fel!

Även om jag inte tyckte att låten var särskilt bra, tycker jag att Filippa Barks uppförande var riktigt jävla dåligt. DÄR kan vi snacka om hån! 

Mitt omdöme om Filippa Bark i första deltävlingen var:

[…] Kvällens skäll: Filippa Bark, som bidrog till att tävlingen delvis hölls på dagisnivå. […]

Mitt omdöme om Filippa Bark i andra deltävlingen var:

[…] Kvällens Filippa Bark: Sluta. Varför är nio av tio skämt under bältet? Varför detta TRAMS? 😦 […]

Min rättelse av Filippa Bark i  tredje deltävlingen var:

[…] Kvällens nej: Filippa Bark. Östersund ligger mitt i Sverige. […]

Jag tycker inte att jag hånar Filippa Bark. Jag yttrar mig om hennes framträdande i TV. MEN… jag skulle önska att Melodifestivalen inte hade komiker med i programmen. Sånt kan få vem som helst att roas – och oroas. För övrigt gillar jag och roas av Filippa Bark och skratta – i andra sammanhang.

Nej, jag kan inte tycka att Filippa Bark hånas om hon får läsa liknande saker som jag har skrivit om sig själv. Att håna och kränka nån – och att förtala – det är till exempel att skriva i sociala medier att nån har supit bort jobb eller är psykiskt sjuk. För tänk om såna ord råkar vara sanna. Vilken skada kan de inte göra då? Och om de inte är sanna… Hur tror du att det känns..? Hur ont tror du att det gör?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snackisar: Klippt Pippi, stulen arm och andra… dumheter!

Ett inlägg om saker som nyligen har varit snackisar.

---

 

Surkärringen, som jag så ofta kallas, undrar över vad som upplevs som viktigt. Den här bilden finns INTE på Instagram, men väl på Pinterest.

Ibland undrar man… Nej, ibland undrar JAG vad andra människor egentligen tycker är viktigt. Vissa så kallade… nyheter får oanat stora proportioner, enligt min åsikt. Ta bara upprördheten kring en pralin som ska sorteras bort ur en viss, svårstavad chokladask… Maj gadd! Expressen gick till och med ut och lugnade folk genom att publicera ett recept så att de sörjande kan fixa pralinen på egen hand…

Sveriges Television har beslutat att klippa bort vissa saker ur TV-serien Här kommer Pippi Långstrump inför nyutgivningen av en DVD med programmen. SvT klipper bort rasismen. Och detta har folk jättemånga åsikter om. Hur vore det om våra föräldrar i sin vanliga uppfostran berättade om saker som att

på stenåldern, innan vi var riktigt civiliserade, sa vi vissa ord som inte används idag därför att de gör en del människor ledsna och upprörda

Pippi är ju Pippi och en produkt av en annan tid. Ska vi börja med bokbål snart också? Mumintrollen, till exempel, de springer ju omkring bara delvis klädda – precis som Kalle Anka som dessutom visar stjärten! Det tycker jag är snuskvarning på och ska vi verkligen utsätta våra barn för sånt? (<== ironi) Nej, nu får det vara måtta på saker och ting!

Arma människa…

Och på tal om klippa bort… Nån har stulit Den Heliga Birgittas arm! Det tycker jag var sniket och dumt gjort. Och jag kan inte låta bli att undra om det var själva armen tjuvarna var ute efter eller det vackra, guldfärgade skrinet den låg i… Låt bli sånt där!

Taylor Swift har inte klippt bort nåt, hon (?) har klippt ihop – sig själv med Avicii. På Instagram undrar hon (?) om hon (?) inte är släkt med Avicii. Förlåt en obildad men…

1. Vem är Taylor Swift?
2. För vad är Avicii känd?

Instagram vet jag däremot vad det är, trots att jag inte har nåt sånt konto. Men människor i Kina vet snart inte vad det är. Instagram har blivit blockat i Kina, nämligen. DET tycker jag bara är så fruktansvärt… dumt (<== ingen ironi).

Ett jädra hallå.

Och slutligen… Här i Sverige fortsätter vi som sagt med en hel del dumheter. Nästa års programledare för Melodifestivalen har blivit utsedda. Det blir Robin Paulsson och Sanna Nielsen. Sveriges Television ger alltså fortfarande inte upp konceptet att tävlingen är ett skämt: man utser ju åter igen en komiker som programledare. Fast nu är ju frågan hur denne komiker ska klara av det hela – han ska ju snart bli pappa. Nehej..? Ingen som undrade det? Men det var ju ett jädra hallå när nyblivna mamman Petra Mede skulle vara programledare vid ett tillfälle, finalen i Malmö, förra året… Så det är skillnad på att bli pappa och att bli mamma..?

//En som ofta undrat förr

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Varför ska det vara så jävla roligt jämt?

Ett inlägg om att skämta bort saker och ting.

 

Är allt verkligen roligt jämt?

Det pågår en viss musiktävling i Sverige just nu och i flera länder i Europa. Senare i vår ska representanter från de olika länderna samlas för att tävla. Jag orkar inte med skiten i år. Det främsta skälet är att det alltid ska vara så jävla roligt. Varför? Varför ska program ledas av komiker? Varför, varför? Varför får manusförfattare i uppdrag att skriva skämtsamma manus? Varför? Noterat är ju att ingen skrattar och att många tycker att det är rent av pinsamt…

Ovanstående tävling är emellertid av det lättsammare slaget. Därför tar jag mig för min panna på riktigt när jag läser att yttrandefriheten ska diskuteras på en föreläsning den här veckan i Uppsala. Det är projektet Fredsåret 2014 som arrangerar nåt man kallar öppet samtal, så när jag skriver föreläsning är det ju fel uppfattat av mig. I pressmeddelandet står bland annat

[…] Yttrandefrihet är ett ständigt aktuellt ämne. Det finns många exempel på hur yttrandefriheten begränsas eller till och med stryps runt om i världen. Samtidigt är vi i Sverige extremt frispråkiga, speciellt på webben, vilket inte alltid är till fördel. Men det är självklart att vi ska beakta vår yttrandefrihet. Under seminariet kommer vi fördjupa oss i vad yttrandefrihet innebär men också hur den är kopplat till fred, […]

Hon som säger detta heter Sofie Blomgren och är projektledare för Fredsåret 2014. Riktigt kloka ord, tycker jag. (Notera också att det nu har blivit ett seminarium som ska gå av stapeln, varken föreläsning eller öppet samtal, IJENKLIEN, alltså.) Därför går jag i taket när jag läser vidare att bland de medverkande finns en journalist, en ledamot av ICORN (International Cities of Refuge Network) och så en… stå upp-komiker. Men hallå! Varför ska det skämtas nu igen? Varför ska det vara så jävla roligt jämt? 

Den som kan svara på min fråga får gärna göra det i en kommentar här nedan. Och även om du inte kan svara får du gärna skriva vad du tycker.

Livet är kort. Allt är inte skämt och trams.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag

Ett inlägg om ett TV-program.

Det enda braiga på TV en lördagskväll just nu är Stjärnorna på Slottet. Det är dessutom en riktigt bra svensk TV-produktion. För som vanligt blir jag positivt överraskad av de flesta ”stjärnor” och inser att de inte alls är varken märkvärdiga eller knäppa utan precis lika intressanta som människor i allmänhet. Igår kväll bänkade Fästmön och jag oss för att se Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag.

Claes Månsson. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Andreas Hillergren/ SVT.)

Det jag gillar mest med den här omgången av serien är att det inte är så många ståhejiga äventyr stjärnorna ger sig ut på. (Inte alls typ som när Jonas Gardell tvingade Kjerstin Dellert att ställa upp och roa lokalborna etc. Den gången han själv vägra att ta emot en fiollektion. Den gången jag tappade lusten för honom totalt.)

Claes Månsson ville lära sina medstjärnor att dansa tango, helt enkelt. Och som gubben i lådan dök Ann Wilson upp och hade lektion. Så enkelt och så roligt! Alla deltog och alla njöt.

I övrigt lärde jag mig hur man skalar en hummer. Men det viktigaste var nog att jag fick en bild av Claes Månsson. Jag hade liksom ingen föreställning alls om honom, eftersom han är satt i kategorin komiker. Såna gillar inte jag. Claes Månsson blev nu – förstås! – ett undantag! Ett av skälen till detta är att han berättade så öppet om sin scenskräck, ett annat när han pratade om sin svåra sjukdom. Han kunde liksom lika gärna ha dött eller blivit en grönsak…

Claes Månssons dag får högsta Toffelbetyg!

Nästa gång är det Leif Andrée som är huvudstjärna. Honom har jag inte nån bild av heller, egentligen, mer än det jag har fått se nu i de två avsnitten av säsongens Stjärnorna på Slottet. Jag gillar hans hår och hans skratt och tycker att han ser snäll ut.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Malena Ernmans dag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet: Robert Gustafssons dag

Sist ut för den här säsongen bland Stjärnorna på Slottet var Robert Gustafsson. Det var också den person jag var minst nyfiken på. Jag gillar inte rolighetsministrar, komiker, stå-uppare med flera, så mina förväntningar var inte alls höga på kvällens program. Fästmön sa ingenting om vad hon tyckte innan vi tittade.

Robert Gustafsson i nån av sina roller tillsammans med Claes Malmberg och Lill-Babs som sig själva. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Denna den sista dag stjärnorna tillbringade tillsammans inleddes med hotellfrukost. Där utdelades Dumstrutar och Robert Gustafsson redogjorde för ordet kiosks etymologi. Under frukosten berättade han också om sin hjärtsjuke bror och sitt liv som nörd.

Efter frukost väntade tipsrunda med Robert Gustafssons gubbar. Det var väl mindre roligt, tycker jag, som inte kände igen mer än en – Bertil. En av gubbarna, Greger – iförd kilt och vita, högklackade skor – bjöd på mormorssöndagslunch. Medan Robert Gustafsson berättade hur han träffade sin fru snöt sig Ewa Fröling två gånger i servetten. Även den psykiska hälsan med utbrändhet, tablettmissbruk och tvångstankar avhandlades.

Eftermiddagen ägnade alla utom Robert Gustafsson åt danslektioner till dansbandsmusik.

Den sista middagen intogs utan att vi tittare fick veta vad som åts. Till dessert bjöds deltagarna på dans på logen till levande musik. Och så avslutades kvällen med en liten eldfest innan vi fick se Philip Zandén gråta när han insåg att man faktiskt är utvecklingsbar trots hög (?) ålder…

Även om Robert Gustafsson har lite svårt att bli alltför personlig blev det här avsnittet och den här dagen över min förväntan. Det blir inte högsta Toffel-betyg, men näst högsta.

Läs vad jag har skrivit om Claes Malmbergs dag, Philip Zandéns dag, Lill-Babs dag och Ewa Frölings dag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Sommarvärdar 2012

Idag blev det klart vilka som blir sommarpratare i år! Eller värdar för P1:s program Sommar. Kolla bilden om du hittar din favorit!

Ja, ehum… Det kanske är lite svårt att se vem som är vem… (Bilden är lånad från Sveriges Radios hemsida.)

På årets lista finns en del sportmänniskor, men också musiker, författare, TV-personligheter, intellektuella, entreprenörer (ja, jag hatar också ordet entreprenörskap, det är en sån floskel!), komiker… Hela listan hittar du här. 

Min lista, det vill säga dem jag gärna vill lyssna på, hittar du här:

Juni
28 Karin Falck – F.d. tv-producent, regissör

Juli
15 Thorsten Flinck – Skådespelare, regissör, sångare
19 Jan Lööf – Författare, illustratör
24 Eskil Erlandsson – Landsbygdsminister (c)
30 Sara Bergmark Elfgren – Författare, manusförfattare  

Augusti
10 Stefan Löfven – Partiledare (s)
18 Marie Göranzon – Skådespelare  

Vilka vill du lyssna på???

Read Full Post »

Klara stjärnor klara för Slottet

Ja det blev en rätt tramsig rubrik! Det jag ville skoja om var inte Arga Klara utan TV-programmet Stjärnorna på Slottet, ett av mina favoritprogam. Och att de stjärnor som nu är klara för inspelning av nästa säsong är just klara. Klara stjärnor, vill säga. (Nu blev det ännu tramsigare…)

Först klar var Ewa Fröling. Hon skulle ha ställt upp redan för två år sen, men tvingades då hoppa av på grund av sjukdom. Mitt främsta minne av Ewa Fröling är hennes rollprestation i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander. En lysande stjärna! Men hon har också varit med i TV-serien Clark Kent…

Sveriges Television har valt de övriga deltagarna efter Ewa Frölings önskemål. En av stjärnorna är Barbro Svensson, Lill-Babs. Henne kan man tycka vad man vill om, jag tycker att hon är en klar stjärna som orkat med artistlivet och att stå i offentlighetens ljus sen tonåren. Idag är hon 74 år och har massor av hits, framför allt minnesvärda såna från 1960-talet. (Foto: Charles Hammarsten)

Robert Gustafsson är nästa stjärna. Jag vet att han är stor, men för mig är han nog den som är mest ointressant – jag gillar ju inte folk som ska vara roliga, komiker. Jag tycker att Robert Gustafsson är för mycket. MEN… det är just när jag känner så här som jag brukar bli som mest överraskad!

Claes Malmberg är också klar stjärna, men jag känner liknande inför honom som jag gör för Robert Gustafsson. Därför är jag extra spänd på just dessa två herrar. Jag kan inte påminna mig nånting som Claes Malmberg har gjort som har lämnat nåt bestående intryck på mig.

Sista, men definitivt inte minsta, stjärnan är Philip Zandén. Han har varit med i massor av bra filmer, men också TV-serier och teaterpjäser. En mycket duktig skådis, helt enkelt.

Det här kan inte bli annat än en ny, lysande säsong Stjärnor på Slottet. Avsnitten spelas in i början av augusti. Slottet den här gången är Bäckaskog utanför Kristianstad.

Read Full Post »

Är män roligast i par?

Det har länge surrat i mitt huvud det här med manliga komiker. Såna som är i par, så att säga. Tror de att de blir dubbelt så roliga då eller vad? Personligen tycker jag att de blir hälften så roliga, men jag har inte mycket till övers för komiker överhuvudtaget. Jag gillar inte när det är meningen att det ska vara roligt. Det är roligare när det ser ut som om det bara liksom blir roligt. Stå-upp-komiker roar mig inte ett smack och komedi på film ser jag aldrig. Ja, jag är en tråkmåns!

Men så var det det här med komiker i par. Vi har haft Helan & Halvan, Fyrtornet och släpvagnen samt Abbott och Costello på den svartvita tiden. På senare tid har vi fått Filip och Fredrik samt Erik och Mackan. Med risk för att låta som en surkärring, men jag har svårt att se nåt roligt med Filip och Fredrik. Jag tycker bara att de super på TV och det finns väl inget roligt alls med fulla människor??? Erik och Mackan har nyligen börjat ett samarbete med Bandit Rock. OK, de är inte värre än han Betnér, som bara är arg hela tiden (det blir ju varken roligt eller trovärdigt i längden) eller en av programledarna som har så flänga åsikter om det mesta att jag fick stänga av radion i en månad. (Jag föredrar kanalens morgonpratare Bollnäs-Martin och Sanna, de försöker inte vara roliga hela tiden och dessutom spelar de bra musik.) Om Erik och Mackan är roliga? Mitt svar är nej.

Om vi sen går till kvinnliga komiker och tittar… har vi… Petra Mede, typ. Hennes skämt förstår jag inte alls; jag tycker bara att hon är elak hela tiden. Så när hon dyker upp, dyker jag ner. Det är bäst så. Letar jag bland kvinnliga komikerpar som jag faktiskt har garvat åt så hittar jag faktiskt ett: Nancy & Carina, alias Lill-Marit Bugge och Anna-Lena Brundin. Roligast var de förstås som flatorna Marja (Anna-Lena) och Agneta (Lill-Marit). Här kan du se dem i en inspelning från Europride 2008:

Men vad gillar DU för komiker??? Eller har du några åsikter i frågan om komiker är roliga eller inte?

 

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet: Johan Rheborgs dag

Näst sista programmet av Stjärnorna på Slottet den här säsongen var Johan Rheborgs. Jag har inte haft nån direkt relation eller så till honom. Vet bara att han är nån sorts komiker. Och såna har jag… en viss distans till.

Johan Rheborg in person.

Dagen inleddes med sedvanlig frukost. Ganska omgående kände jag att Johan Rheborg, uppväxt i Täby, gav ett sympatiskt intryck. Främst kanske för att han visade stor självdistans. Det är en konst att inte ta sig själv på alltför stort allvar och att våga tala om sina tillkortakommanden – och såna människor tilltalar mig! Tyvärr var Kim Anderzon tvungen att ställa intima frågor om… ja, gissa vad? Sex, förstås! Har hon inget annat i tankarna, eller? Tröttsamt och pinsamt – det blir för mycket.

Sen skuttades det upp på en sorts rullmaskiner, segway. Johan Rabaeus klantade sig omedelbart, medan de andra klarade sig bra. Tyvärr fick man inte se så mycket av själva rullandet – förrän Stjärnorna mötte landslaget i segway…

Christer Lindarw höll en lite låg profil i början, men ställde sen en ganska tuff fråga kring om Killinggänget och huruvida gänget var så märkvärdiga som de låtsades vara. Johan Rheborg hade svar på tal och stämningen var inte det minsta fientlig, Christer Lindarws fråga kändes adekvat och intressant.

Riktigt känslosamt blev det när Johan Rheborg berättade om sin mammas alzheimer. En fruktansvärd sjukdom. När mamman kommit till ett bra vårdhem, fick pappan cancer och dog. När Johan Rheborg beskrev sin sorg och ett par av de sista ”utflykterna” med föräldrarna var nog ingens tårar långt borta. Johan Rheborg själv fick gå ifrån middagsbordet.

Dagen avslutades med att stafettpinnen – och en sovtröja – överlämnades till den sista stjärnan, Johan Rabaeus. Det var för övrigt Rabeaus på sovtröjorna…

Högsta betyg!!!

Read Full Post »