Julen är slut, hösten är här, eller..?

Ett förvirrat inlägg.

---

 

Höstväder igår kväll med regnet mot rutan.

Igår kväll kom regnet. Älskade regn! Det var som om det höll på att bli höst igen. Fast… även om det tog bort en del av den förhatliga snö som fallit gissade jag att det skulle komma ett bakslag. Och mycket riktigt! Under natten blev det kallare igen och regnet övergick i snö. När jag slog upp mina ljusblå i morse höll vaktis på att ploga för fullt här utanför. Synd att han inte sandade också – det var nämligen snorhalt. Och är fortfarande.

Temperaturen fortsätter att sjunka och det snöar fortfarande lite lätt. Jag avskyr verkligen vintern med kyla och halka, men jag måste erkänna att en solig vinterdag kan en till exempel ta riktigt fina foton. Nu har jag inte så stora möjligheter att göra detta eftersom jag jobbar ganska mycket och det är mörkt när jag kommer hem. Men jag kunde ha gått ut för att fota i lördags, till exempel…

Nej, jag klagar inte på mitt jobb, jag trivs fortfarande och tycker att det är roligt. Igår hade jag inte alltför mycket att göra, bara, men idag satte jag fart och försökte fixa till några foton – med viss igångsättningshjälp av NK*. Sen fick jag en beskrivning att textgranska och den kom jag nästan halvvägs i. I morgon väntar ett arbetsmöte efter lunch kring en rapport. Kanske blir det en spännande lunch, dessutom, med författaren och dess moder. Det vore så roligt om det blev av!

Jag kom ihåg att ringa min läkarmottagning och förnya recept på två mediciner idag. Toppenfint att nån från mottagningen ringde tillbaka lite senare på dan för att verifiera att min receptförnyelse gått fram. På fredag ligger ett e-recept på apoteket.

Det blev vinter igen idag, inte helt oväntat.

När klockan närmade sig gå-hem-dags gäspade jag och NK ikapp. Men det var bara att försöka hålla sig vaken så en inte slirade av vägen. Innan jag fick träda innanför hemmets dörrar skulle jag handla, så jag stannade vid Tokerian. Tre matkassar följde med hem – och ändå glömde jag köpa mjölk och Bregott havssalt… Trött jag blir på mig själv…

Eftersom jag fortfarande var på benen när jag kommit hem gjorde jag nästan helt slut med julen. Alla stakar och stjärnor åkte ner, stoppades i kartonger och påsar och förpassades ut till förrådet. Kvar att göra nu är att köra en maskin med julrött, men det blir i morgon. Vid 19-tiden kunde jag äntligen inta min middag mina två rostade mackor med ost och två glas mjölk. Medan jag tuggade på mackorna kollade jag TV-programmet framöver. I afton blir det nog Veckans brott klockan 21 på SvT 1 för min del, för det är säsongsstart. I morgon ser jag fram emot premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin klockan 21 på SvT 1. I totalt sex avsnitt träffar konstnären Lars Lerin lika många kändisar. Först ut är Anni-Frid Lyngstad. På torsdag är det säsongsstart för Antikrundan. Första avsnittet är från Simrishamn, men nästa veckas avsnitt är inspelat i Uppsala. Den som kollar då kanske får se en och annan lokal kändis… (Jag ska ALDRIG glömma Anne Lundbergs iskalla ögon…) Till torsdag får jag träna upp mig på värderingarna genom att kolla Antiktidningen, som kom idag i postboxen. Antikrundans app är redo att användas igen på mobilen!

Vilka TV-program tittar DU helst på??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Tofflan på en TV nära dig.

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rester, litteratur och ryska karameller

Ett inlägg om år 2016:s första dag.

---

 

Snapsviseboken har blivit lite sliten den senaste tiden.

Värst så sega alla har varit idag då. Men inte jag – trots att jag nog inte släckte lampan förrän runt halv tre i natt. Fast jorå, lite seg har jag nog varit också. Jag började gäspa här vid 21-tiden och faktum är att jag hoppade i säng, tandtrådad, tandborstad och klar före klockan 23. Mina spikande grannar höll ju igång i tio minuter före klockan tio i morse. Lite senare lät det som om de grälade mest. Sen har det varit tyst. De var kanske också sega. Klockan 21 sparkade de igång sin tvättmaskin som sen dess står och brummar otroligt irriterande. Jag måste försöka ta reda på vem det är och föra fram några tankar om hänsyn. Det här går inte. Jag blir mer och mer irriterad och sur av deras störande beteende.

Nyårsdagen sägs vara stora pizzadagen. Inte i mitt hem. Här plockade vi fram lite saker jag räddat från julbordet. Det blev ett riktigt fint och alldeles lagom smörgåsbord av rester. Och eftersom det fanns sill kvar blev det snaps till mig inklusive snapsvisor. Snapsviseboken är lite sliten nu efter alla helgdagar…

Nån promenad blev det inte idag. Det var alldeles för gråkallt för mamma. Men i morgon måste vi ut eftersom vi ska till Tokerian och handla en matkasse som mamma ska ta med sig hem. På söndag kommer riksfärdtjänst nämligen och hämtar mamma. Det har vi också fått bekräftat under dagen.

Eftermiddagen och kvällen gick i litteraturens tecken. Dels skrev jag ner en lista över de böcker jag läste förra året som fick högsta omdöme, fem rosa tofflor, dels läste jag ut min andra julklappsbok och började läsa den tredje. Många deckare är det, dock inte allt och alla!

Ryska karameller.

På kvällen plingade min vän Lucille på och medförde en påse ryska karameller. Det blev en pratstund vid köksbordet och jag känner mig uppdaterad angående vissa saker. I morgon reser hon och familjen bort ett tag och då ska jag mata fiskar, vattna blommor, beundra deras julgran samt passa fläkten.

Mamma goffade en hel del av de ryska karamellerna, men i morgon ska hon få egna, fast finska. Lilla mamma har nämligen namnsdag och jag har ordnat två små paket med sånt jag vet att hon gillar: Mariannekarameller och nicoretteinhalator. Jag är väl inte så överförtjust i att hon drar i sig en massa gift via en plastpinne, men hellre det än att hon röker.

Nu ska jag greppa Färjan och försöka läsa mig till sömns, grannens tvättmaskin till trots.  Och jaa, tänderna är borstade, men… en och annan rysk karamell kan en väl få unna sig så här på det nya årets första dag..?

Färjan och ett par ryska karameller har fått följa med mig in i sovrummet. Karamellerna på bilden smakar ungefär som kexchoklad med mörk choklad.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Klappat, gosat och klart

Ett helt färdigt inlägg. Nästan.

---

 

Helt färdiga och slut är vi. Och vi, det är förstås Citrus och Lucifer, som har tagit över den här bloggen. Vi har gjort julmat och julgodis, slagit in julklappar och umgåtts med våra äldre, människosyskon och vår människomormors mamma och pappa. Vår storasyster Majas människopappa har vi också träffat liksom den däringa Tofflan, vår mommis. (Lite rörigt med familjeförhållandena är det allt i den här familjen…) Ha! Gött åt ‘na att vi tar över bloggen ett tag. Hon skriver så mycket skräp här. Men vi, vi är helt färdiga, som sagt…

De som sover synda icke…

Den sägs ju att den som sover inte syndar. Vår människomormor brukar tycka att vi är busiga, men se ovan hur snälla och försynta vi är – när vi sussar. Inte har vi fått några klappar heller. Vår mommis lämnade tre kassar, fast det fanns inte nåt som var intressant för oss där. Möjligen snörena. Men det klart, hon slängde ju fram en vit, smaskig novemberkaktus vars blommor vi kan tugga på. Alltid något…

Smaskens att tugga på, tycker vi bus… eh… kattungar.

Den där Tofflan, förresten… Hon satt här i kökssoffan och gäspade. Det är BRA att hon har massor att göra på jobbet så hon blir trött och inte orkar vara sträng mot oss. Konstigt, förresten. Hon är en och lämnade tre kassar med klappar till sju personer. Men hon hade med sig två kassar till sig själv härifrån… Roffig och sniken, minsann, för snäll kan vi inte tänka oss hon har varit.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu får vi se om hon kan låta bli att klämma och öppna i förväg. Fast det är ju snart dan före dopparedan, så hon kanske kan behärska sig. Möjligen blir det ett smakprov på vår mormor Annas knäck och kola, som låg bland klapparna, i morgon. Hon får nog suga, så att inte tandläkaren behöver tillkallas.

Nä, vi ska fortsätta sussa lite så att vi kan hålla igång i natt. Mormor har klätt en gröngöling med en massa spännande saker som vi kan riva ner. Sch…

God jul önskar Lussekatterna i Himlen! 

(Bäst vi ger tillbaka bloggen till Tofflan nu…)

Tofflan själv passar på att TACKA i förväg för alla klappar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Casablanca

Ett inlägg om en film.

---

 

Idag för 100 år sen föddes Ingrid Bergman. Märkligt nog dog hon på sin födelsedag också, år 1982. Filmen Jag är Ingrid har nyligen haft premiär. Lika bra fast gratis (bortsett från TV-licensen som jag faktiskt betalar) var en dokumentär på SvT1 i eftermiddags. SvT kör faktiskt flera filmer med anledning av hundraårsdagen. I kväll har jag sett Casablanca (1942), en av Ingrid Bergmans bästa filmer. Jag hade inte sett hela filmen tidigare, bara snuttar av den. Klassiska klipp med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart. Lite märkligt att se att de spelar så bra trots att de inte alls gillade varandra…

Det här är en seriös film och inte bara en kärlekshistoria. Ja, jo, kärlek är seriöst, men oftast inte när den visas från filmduken. Filmen utspelar sig samma år den kom ut, det vill säga 1942, under andra världskriget. Platsen är Casablanca i Marocko. Där äger amerikanen Rick en bar. Stan styrs av den så kallade Vichyregimen, som är allierad med tyskarna. En dag dyker Ilse Lund upp, en kvinna som Rick var tillsammans med i Paris. Tanken var att de skulle lämna Paris tillsammans, men Ilse kom aldrig till centralen och Rick fick ta tåget ensam med pianisten Sam. Nu har hon emellertid poppat upp igen i Nordafrika – tillsammans med sin make Victor, ledare för en motståndsrörelse.

I kväll har jag sett en riktig gammal svartvit klassiker och en riktigt bra film som fortfarande håller. Inte en enda gång gäspade jag eller blev ointresserad. Det kändes som det filmen ville säga då är synnerligen aktuellt idag, dessutom.

Toffelomdömet blir förstås det högsta.

På onsdag klockan 16 i SvT1 visas den svenska versionen av Intermezzo (1936)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu är det snart slut, UNT!

Ett provande inlägg.

---

 

I morgon Idag (17 januari) har jag haft lokalblaskan på prov i tre veckor. Jag nappade på ett gratiserbjudande om två veckor. Var man snabb att skicka in lappen skulle man få tre veckor. Jag var inte snabb. Ändå fick jag tre veckor. Kanske var det nån form av ”kompensation” för att det dröjde två och en halv vecka innan prenumerationen kom igång? Å andra sidan tog det knappt en vecka innan den första UNT-säljaren ringde. (Att jämföra med SvD, där jag via Snäll-Anders fick en prov-prenumeration som kom igång efter två dar, om jag inte minns fel… En enda säljare från SvD har ringt hittills och flåsat mig i örat – h*n hörde uppenbarligen inte att jag svarade. Det var efter över två veckors provperiod.)

Vad tycker jag då? Tja… Svenska Dagbladet har ju numera Lisa Irenius. Det säger rätt mycket om vad jag tycker. Men jag tänkte ändå kort gå igenom dagens UNT och visa på vad jag tycker är bra och vad jag tycker är mindre bra.

• På Ettan har man lyft fram fixaren Berth på Röda korset. Det tror jag är jättesmart, framför allt som många papperstidningsläsare är äldre och äldre är en målgrupp för Röda korsets fixare. Sen kommer själva artikeln inte förrän i B-delen, i anslutning till dödsannonserna…
• Dagens ledare och debattartikel handlar om Raoul Wallenberg med anledning av att det i morgon är 70 år sen han fördes bort. Om man nu ska lyfta fram såna här årsdagar undrar jag bara varför man inte gör det på själva årsdagen? Tidningen kommer ju liksom ut i morgon…
• Det är likadant med nästa uppslag som  handlar om Fadime Sahindal. Det är 13 år sen hon mördades – på onsdag. Förra året dog två av hennes syskon. Kanske man borde visa lite… hänsyn?
• Följande artiklar handlar om en misstänkt barnvåldtäkt och en kvinna som blivit sjuk av sin bostad och som inte får hjälp att hitta en ny. Barnvåldtäkten är en fruktansvärd nyhet och den sjuka kvinnan är en artikel som vädjar till läsarens empati.
• Annonser, annonser, annonser och sen lite kortare texter om årets ledigheter. Jag fascineras av hur långt framåt andra människor kan tänka. En del har redan planerat in sin semester…
• Därpå följer en, i mitt tycke, rätt undanskymd artikel i vilken en professor i islamsk teologi och filosofi kommer till tals angående terrordåd och demonstrationer mot islam.
• Så följer en del kortare texter från Uppland samt en större (i alla fall är bilden stor och ligger över ett uppslag) artikel som åter igen vädjar till läsarnas empati: en fembarnsfamilj som står utan bostad.
• Kost, ekonomi, motor och Leva bläddrar jag snabbt förbi (inte intresserad). Då hamnar jag på riksnyheterna. Hittar inget där som jag inte redan läste igår på nätet. Världsnyheterna kommer sen och det är samma visa där: intet nytt. Annonser, en läsarbild och vädret avslutar A-delen.
• Kulturen inleder B-delen. Inget riktigt spännande här. Artiklar som anknyter till Charlie Hebdo och Fadime Sahindal igen liksom diskussionen i sociala medier om Snippan & Snoppen-musikfilmen. Jag gäspar lite. En lång artikel om en ljussättare på Uppsala stadsteater skummar jag.
• Sen följer åtta sidor sport. Jag bläddrar förbi utan att läsa och kommer till fixar-artikeln samt födde och dödde. Det verkar som om UNT har sparat på de senare, för de fyller ett helt uppslag, en hel sida och lite till. Korsord, TV, insändare och serier avslutar B-delen. Korsordssidan stannar jag länge vid, för jag har tagit upp mitt sudokulösande.

Då är frågan… Vad ska jag svara när prenumerationssäljaren ringer nästa gång? För UNT:s dito kan ju ringa flera gånger och upp till 18 månader efter avslutad prenumeration. Ska jag prenumerera på tidningen igen? Jag har ju trots allt klarat mig i nästan två år utan den. (Jag sa upp den våren 2013 efter att ha varit prenumerant i typ 30 bast.)

Ja… jag försöker förgäves hitta prisuppgifter på olika typer av abonnemang. Ingenting i redaktionsrutan i papperstidningen, ingenting på nätet. Och det avgör ju saken ganska lätt: jag köper inte nånting utan att i förväg veta vad det kostar. 

Så sorry, UNT, ni faller på detta att ni saknar basal prisinformation. I övrigt noterar jag ändå en smärre kvalitetshöjning sen våren 2013. Hade UNT fokuserat ännu mer på det lokala och kulturen skulle jag kanske ha övervägt att prenumerera, men… som sagt… Lisa Irenius finns ju på SvD numera…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Morden i Midsomer: Let us prey

Ett inlägg om det somrigaste somriga: Morden i Midsomer.

---

 

Charlie och John löser även kvällens mord.

Ingen sommar utan hemska mord i ett påhittat, engelskt grevskap. I kväll gick sommarens andra del av Morden i Midsomer: Let us prey. Titeln anspelar på pray (be) eftersom det handlar om en kyrka. Men prey betyder nånting helt annat… Det kan betyda allt från rov till jaga, nästan… döda…

Vem tror att präster är Guds bästa barn? Efter att ha sett kvällens TV-film kan man börja undra om nån gör det… Liksom tidigare filmer är mordsätten annorlunda. Den här gången ser de ut att vara hämtade från en målning som har upptäcks och renoveras under kyrkan. Men vattenskador hotar målningen och prästen gör allt för att hitta pengar att finansiera en total renovering. Under resans gång stryker ett antal människor med på det mest hemska sätt.

Nån bebis har inte kommit än och hunden Sykes uppför sig lite som ett storasyskon redan. Han är som vanligt bäst!

I kväll var det ganska spännande. Filmen innehöll också ett litet HBTQ-tema. Jajamens! Snart börjar vi gäspa av att alla filmer och TV-program ska innehålla såna som mig eller mina likar.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kablar, också!

Ett inlägg om arbetsmiljö.

---

 

För ett par månader sen skulle det göras skyddsrond på jobbet. HA! De passade på när jag var sjukskriven, vilket irriterar mig något. Det är ju inte världens bästa miljö att jobba i, nämligen, och jag hade ett antal synpunkter att lämna…

Att vara sex personer i ett utrymme dimensionerat för knappt hälften har sina nackdelar. Och fördelar. Personligen tycker jag att nackdelarna överväger.

Ingen som helst luftcirkulation gör att luften tar slut ganska snart. Det dröjer inte länge innan folk sitter och gäspar. Hjärnan känns trög.

Men värst av allt i arbetsmiljön är dessa sabla kablar som ligger överallt! Särskilt trådlöst är det ju inte ute i verkligheten. Här är en bild som jag tog idag på eftermiddagen på några av de kablar som ligger och ”skräpar”:

Några få av alla de kablar och sladdar som ligger på golvet, strax till vänster om min arbetsplats.

Du kanske inte tycker att det där ser så farligt ut. Men betänk då att alla dessa sladdar går mellan uttag och utrustning. På flera ställen… Jag sitter längst in i hörnet och tro mig, det är en hinderbana att ta sig dit!!! Det är inte bara en gång jag har snavat och nästan rivit ner eller haft sönder nånting.

Då och då tittar nån chef från IT in, glor på kablarna och skakar på huvudet. Säger:

Det där måste vi åtgärda!

Men nu har jag jobbat på samma ställe i snart sju månader och inget har hänt. Tänkte tipsa dem om KranEl AB som faktiskt har en hel del bra lösningar, bland annat vad gäller lyftanordningar. Kanske skulle det räcka med en enkel strömskena eller en pelare i vilken kablarna löper. Vi behöver kunna vara rörliga i vårt jobb och det behöver vår utrustning också. Framför allt behöver de hos oss som ska flytta och lyfta saker ha en bra och funktionell radiostyrd lösning. Det borde vara ganska enkelt ordnat med nån av de smarta produkter som företaget erbjuder. Jag ska nog skicka ett mejl… Eller bör jag ta det med snigelpost – ifall nån har råkat riva ur kablarna..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

The girl with the dragon tattoo

Ett inlägg om en film.

---

 

I söndags kväll och natt visade TV4 den amerikanska versionen av Män som hatar kvinnor (2009),  med den kanske lite häftigare titeln The girl with the dragon tattoo (2011). I söndags passade det inte mig att titta, så jag spelade in och glodde i kväll. Jag ville nämligen veta om den amerikanska filmen också totalt sett – och inte bara till titeln – är häftigare än originalversionen på svenska.

Båda filmerna baserar sig på Stieg Larssons bok med samma namn som den svenska filmtiteln. Journalisten Mikael Blomkvist fälls för förtal och blir ruinerad. För att inte dra med sig sin tidning ner i skiten väljer han att hoppa av. Lämpligt nog får han ett uppdrag av en gammal industrimagnat. Det officiella uppdraget är att Mikael ska skriva en släktkrönika, den inofficiella uppgiften är att han ska ta reda på vad som egentligen hände den gamle mannens brorsdotter Harriet. Harriet försvann plötsligt en dag 1966 och återfanns aldrig. Till sin hjälp får Mikael den märkliga Lisbeth Salander – ett datageni som har en del sociala inkompetenser. Dessutom är hon ställd under förmyndare och har varit inlåst inom sluten psykiatrisk vård. Hon satte nämligen som tolvåring eld på sin farsa… Eh… ja… Man undrar varför hon blev utsläppt, helt enkelt.

Frågan jag hela tiden ställer mig – före, under och efter – den amerikanska filmen är varför. Varför gjorde man en amerikansk kopia av en mycket bättre film, baserad på en ännu bättre bok? Varför detta misch masch av skådespelare som talar brittisk engelska, amerikansk engelska och svengelska?

Det enda nöjet är att se Daniel Craig i rollen som Mikael Blomkvist, men ärligt talat gjorde Michael Nyqvist rollen minst lika bra. Och Noomi Rapace var en mycket bättre Lisbeth än Rooney Mara. Det var inte ens roligt att se de mycket omskrivna, men naturligtvis superkorta, sekvenserna som spelades in på Drottninggatan i Uppsala.

Nä, jag ser filmen til the bitter end, jag tackar Gud att jag spelade in den så att jag kan snabbspola förbi reklampauserna (detta samt idiotbeslutet att lägga ner lokalredaktionerna är det enda TV4 är känt för) och så gäspar jag.

Det blir lågt Toffelbetyg. De två tofflorna är tack vare Danny Boy.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I’m beat. And thirsty…

Ett inlägg om trötthet och törst.

Struldagen gick över i mötesdag med påföljande jullunch. Vid konferenser äts det alltid för mycket. Det tog väl fem minuter, sen grävde jag bland de hårda kolakaramellerna…

Här tog jag grabbanävar.

Törstig, törstig… Inte blev det bättre av att vi skulle äta jultallrik. Först serverades en kall. Jag åt två sorters sill, ägghalva och lax samt några potatisar. Skinkan dissade jag. Den varma tallriken dissade jag helt, för den var full av kött.

Inlagd sill är min favorit!

Eftermiddagen blev inte mindre törstig. Den blev mer törstig… Tekniken var med mig  och jag fixade till och med min tjänstemobil, röstbrevlåda, synkning av kalender och e-post samt beställde en laddare till tjänstemobilen. Min laddare till iPhone 5 passar inte till tjänstemobilen, som är en 4:a.

Jag fick ut dagens planerade texter på webb och intranät. Webben kom ju igång sen strax innan vi åkte iväg på enhetsmöte. Och plötsligt var det dags att åka hem…

Eller hem och hem… Jag skulle till Himlen för att fira dagens 21-åring, Linn. Först åt vi pizza tillsammans hela familjen. När morfar kom blev det kaffe med hembakat och Fästmöns goa hallontårta.

Linn var så söt och glad och jag tror att hon blev nöjd med sina presenter: iPadställ från pappa, Kosta-glas från mamma och presentkort från mig. Mormor gav pengar och nån grej att hänga i fönstret som jag tyvärr missade, samt vantar, morfar pengar och choklad.

Vår 21-åring.

Vid fikabordet satt alla och gäspade utom morfar, som är äldst och som hade huggit ved och lite sånt i flera timmar under dan. Anna och jag är törstiga som galningar – jag av allt sött och allt salt jag har smällt i mig idag. Så nu tänker jag faktiskt inte skriva mer. Jag är beat. Slut.

Livet är kort.

Read Full Post »

Muller, spöken och hackade toaletter

Ett inlägg om vad det skrivs om i media just nu.

Alltså man upphör inte att förvånas vad som får plats i media så här års. Huvudnyhet nummer ett tycks vara vädret. Det är prognoser, det är varningar för värmeböljor, åska, skyfall och jag vet inte vad. Så jag tar en sväng i omvärlden för att kolla om det händer nåt annat också. Och, by the way, vädret utanför mitt fönster är mulet, blåsigt och kvavt. Det är ju inte svårare än så att ha koll på det…

 

Det är väl blixten som är farlig, inte åskan?

Så skyddar du dig mot åska. Ja lite väder måste jag ju ta med! Här har vi haft två knallar åska på hela sommaren, men det skulle verkligen behövas en riktig urladdning. Vernon Cooray, vid Uppsala universitet, ger dig lite tips på hur du kan skydda dig mot åska. Fast det är ju inte åskan i sig som är farlig utan blixten. Lärde jag mig som barn…

Kvinna ansågs inte kunna vara tekniker. Nu blir jag jättebesviken! Jag tyckte ju att LinkedIn var så bra… Men tydligen anser LinkedIn att kvinnor inte kan vara tekniker. Webbutvecklingsplattformen Toptal fick ett meddelande där man uppmanades av LinkedIn att ta bort bilden på en anställd kvinna. Bilden skulle ersättas med ”andra bilder, som är relaterade till produkten”. Man tror inte att det är sant…

 

Spöket Laban är ett snällt spöke och vill inte sno din plånbok.

Polisen varnar för spökliga i Stockholm. Alltså jag trodde att mamma skämtade idag när hon bad mig se upp för spöken i morgon när jag ska in till Stockholm. Men det är alltså ett gäng ficktjuvar som arbetar i grupp. Människor i vita särkar med vitmålade ansikten tigger pengar. Det bygger på att du distraheras. Ett tu tre är din plånbok borta!

Experter varnar för att toaletter kan hackas. Var då? I Japan, förstås! Lite toafixerade tycker jag att de är där. Har sett en hel del märkliga japanska toaletter både på TV och i tidningar. Den nya lyxtoaletten Satis kan fjärrstyras med en app. Och det är genom appen som vem som helst kan styra toaletten. Det vill säga spola, spela musik, lämna dofter… Första april, eller?

 

 

Kontakt önskas!

Cyberohyfs? Får du inga svar på mejl och sms? Jorå, jag får det för det mesta, men vad säger Magdalena Ribbing? Ungefär att det inte är elakt eller kritiskt eller negativt, utan bara slarvigt och bortkommet. Och att många skyller på att det inte har tid att svara.

ICA-reklamen för hundskiva anmäld. Men jisses… Så farligt är det väl inte att driva med oss svenskar och vårt kräftätande och kineser och deras hundätande? Det är ju skämt och ironi…

 

Go-fika.

Kaffedrickande kan minska risken för självmord. Eller egentligen: de som fikar och dricker mellan två och fyra koppar java om dan är mindre självmordsbenägna. Hört talas om tröst som go-fika..?

Lanbrukare krävs på bättring. Nån som fattar vad Motala tidning menar? Finns där ingen som kan korrläsa? Eller har folk LANat men behöver bli bättre?

 

Min nalle skulle ALDRIG jucka!

Björn-snusk stoppat på TV4. Va? Har jag missat nåt? Uppenbarligen… Ugglan använde juckande björnar i säsongsavslutningen av Lotta på Liseberg. Fantasifullt… (Gäspar…)

Livet är kort. Det finns uppenbarligen inte många nyheter att skriva om just nu.

Read Full Post »