Ett ilsket inlägg med viss trafikinriktning.
Ganska arg Toffla.
Det var inte utan att jag kände igen mig när jag läste SvD-artikeln igår kväll om raseri i trafiken. I trafiken är det nämligen både vanligt och accepterat, enligt artikeln. Jag själv får horn i pannan när jag sitter bakom ratten. Gormar åt
idioter, puckon och såna som tror de har nio liv eller inte har bilar utrustade med blinkers
med flera. Fråga Fästmön och mina bonusbarn, får du höra att jag är allt annat än timid och talar vackert och mjukt när jag kör bil…
Men varför sitter jag i bilen och gormar? Jag – och många med mig. Enligt artikeln handlar det om brist på kommunikation. Ja… det är ju lite svårt att kommunicera när en befinner sig i en bil och en annan på gatan, kanske i en annan bil eller på en cykel. Det är ju inte precis så att en stannar sitt fordon och kliver ur för att diskutera med puck… med den andra parten. En sitter kvar i bilen och gormar, i stället, alltså.
Eevul Toffla – som egentligen är rätt snäll. Yngsta bonusdottern fixade den här bilden för fem år sen. Jag kan fortfarande le lika rart – om jag vill…
Samtidigt är det ju mer tillåtet – och lättare – att sitta i bilen och skrika. Det får liksom färre konsekvenser än om jag skulle ha klivit ur bilen och stått på gatan och gapat. Ensam i bilen kan det inte uppstå nåt gräl. Fast varför blir jag så arg? Egentligen handlar det, enligt artikeln, om att vi blir rädda när det uppstår knepiga situationer. Vi blir så rädda att vi blir arga, helt enkelt.
I eftermiddag är jag ute och kör bil igen med Anna. Vi har ett par loppisar kvar att beta av. Dessutom måste jag in till stan för att skaffa biljetter till anställningsintervjun jag ska på nästa vecka. Ja tänk! Igår ringde de från ett av de där drömjobben jag har sökt och vill träffa mig!.. Intervjun sker i Stockholm, ansvarsområdet är hela norra Mälardalen och placeringen är i Uppsala (med en del resor i regionen i tjänsten, dårå). Eftersom det är ett roligt skäl till att jag med bil måste snirkla mig in till gatugrävlingarnas centrum Uppsala idag kan jag väl inte bli arg i trafiken? Eller..?
Hur är DU i trafiken??? Är du olika beroende på vilket fordon du framför eller om du går??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Ja, nog har jag gormat och viftat med nävarna i trafiken, ett antal gånger !!
Va kul ! önskar dig stort lycka till på intervjun då !
(måste erkänna jag fick tänka två sekunder ”biljett till arbetsintervju..” men, antar det var till färdmedlet dit 🙂
Ha ha ha, det tror jag säkert att du gör! 😆
”biljett till anställningsintervju” kan betyd mycket, det… 😉
Men vad glad jag blir! 🎉
Hur ska jag kunna jobba nu när jag ska sitta och hålla alla tummar för den intervjun?
Ja och en hel vecka får du hålla tummarna! Det blir inte mycket gjort då, inte… 😉
Ja du….
I trafiken kan jag bli heligt f-bannad, speciellt då det verkar som att blinkers är nåt ”tillbehör” som folk inte har råd att skaffa till sina bilar!
Åhhh…håller tummarna vet du!
Ha dé!/Kram
Jamen visst verkar inte nya, fina bilar med unga killar bakom ratten vara utrustade med blinkers? Visst är det konstigt?!
Kram!
Ojäh, ojäh!! Yesyesyes!! Nu händer det! Du ska få se det!
Nja, jag är nog ganska lugn i trafiken. I alla fall när jag åker inne i stan.
Vi får la si.
Ja du var väldigt lugn när du körde i Uppsala, i alla fall! 😛 Du får försöka behålla det lugnet nu när du ska börja pendla snart.
PS Grattis på vänsterhäntas dag!!! 😛
Jag som körkortslös har två lägen ett: stenhårt bromsande med fötterna i golvet eller två: svärande så det osar över hur idioterna kör om/icke blinkar/kör för fort/för långsamt/osv 🙂
Det var som attan! Körkortslösa brukar vara rädda och timida – bredvid mig vid ratten… 😈
Oj, glömde sparken i baken, lycka till, måtte du Få jobbet du vill ha!
Tack! Jag har en hel vecka kvar att vara nervös på. 😛
Usch så jobbigt, sån där inre stress som gnager. Inte kommer du bli förlöst förrän du får ett Ja eller nej tack. Kram
Jag är van. Min tillvaro är en enda lång väntan sen mitten av januari 2009.