Kladdiga aktiviteter och torra

Ett inlägg om tillvaron, bara sådär, liksom.

---

 

Dagarna tar slut…

Inte ett enda vettigt jobb att söka har jag hittat idag på morgonen. Och tro mig, jag har dammsugit – här och var och till och med fyra dagar bakåt i tiden. I vart fall har jag fyllt i ett a-kassekort för två veckor – min bankdosa har ju nya batterier nu, så det gick på tredje försöket att e-legitimera mig. I slutet på oktober verkar det som om jag får en full ersättning från a-kassan, det vill säga hela 9 900 kronor efter skatt. Jag borde ringa Bliwa om inkomstförsäkringen för att kolla hur många dagar jag har kvar där. Men jag vågar inte. Jag orkar inte få höra att dagarna är slut.

Det sitter en lapp på anslagstavlan ovanför datorskärmen om att jag ska ringa och boka bilservice och hjulbyte också. Jag hoppas vid Gud att jag inte behöver köpa nya vinterdäck också! Det går inte. Det finns det inte pengar till. Då får bilen stå över vintern och jag kommer knappt att kunna ta mig nånstans. Idag ska jag i alla fall åka buss. Ensam. Fästmön slutar tidigt och vi ska stråla samman på höstmarknaden innan jag går och får håret trimmat. Jag har 100 kronor kvar på reskassan på busskortet.

Under den gångna helgen åt vi gott, men väldigt kladdigt inser jag, när jag tittar på en del bilder. Är det nån som kan gissa vad den här bilden föreställer, till exempel?

Kladdigt!

Pulled Turkey med hårda potatisklyftor och tre såser.

Igår fixade jag Pulled Turkey. Även den måltiden blev lite kladdig, eftersom jag serverade två såser till, en sweet chipotle från Erik och en hot béarnaise från Lohmanders. Själv klickade jag också på Barbecue sauce från Heinz på potatisklyftorna. Kalkonen blev bra, tyckte jag, men klyftorna kändes inte riktigt färdiga. Anna åt ändå, hon vågade väl inte klaga på kockan..!

Till middagen drog jag upp ett av vinskåpets finaste viner, tror jag. Jaa, jag var så uppskärrad efter mamma-äventyret att jag behövde lugna mig. Men det blev bara var sitt glas av den svindyra Amaronen. Man ska inte överdriva! Nu har vi fint vin kvar som räcker till ytterligare en måltid. Kanske inte till dagens, emellertid. Jag funderar nämligen på korv och makaroner. Och även om det blir italienskt på tallrikarna är inte italienskt Amarone i glasen det lämpligaste att servera till. Det blir vatten respektive mjölk.

Den som spar hon har kvar – av Ca Montini Amarone.

Igår kväll och idag har jag ägnat mig åt en del manusredigering. Det går sakta men säkert framåt. Jag har som mål att hinna med ytterligare tre kapitel idag. Alldeles strax ska jag ta itu med en höst som innehöll både stark glädje och dito sorg. Tänk, det är tre år sen – och ändå känns det så… nära.

Jag blir glad för ett och annat HEJ i en kommentar! Du vet väl förresten vem som införde det ordet i Sverige? Om inte, läs detta!

 
 
 
 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snackisar: Klippt Pippi, stulen arm och andra… dumheter!

Ett inlägg om saker som nyligen har varit snackisar.

---

 

Surkärringen, som jag så ofta kallas, undrar över vad som upplevs som viktigt. Den här bilden finns INTE på Instagram, men väl på Pinterest.

Ibland undrar man… Nej, ibland undrar JAG vad andra människor egentligen tycker är viktigt. Vissa så kallade… nyheter får oanat stora proportioner, enligt min åsikt. Ta bara upprördheten kring en pralin som ska sorteras bort ur en viss, svårstavad chokladask… Maj gadd! Expressen gick till och med ut och lugnade folk genom att publicera ett recept så att de sörjande kan fixa pralinen på egen hand…

Sveriges Television har beslutat att klippa bort vissa saker ur TV-serien Här kommer Pippi Långstrump inför nyutgivningen av en DVD med programmen. SvT klipper bort rasismen. Och detta har folk jättemånga åsikter om. Hur vore det om våra föräldrar i sin vanliga uppfostran berättade om saker som att

på stenåldern, innan vi var riktigt civiliserade, sa vi vissa ord som inte används idag därför att de gör en del människor ledsna och upprörda

Pippi är ju Pippi och en produkt av en annan tid. Ska vi börja med bokbål snart också? Mumintrollen, till exempel, de springer ju omkring bara delvis klädda – precis som Kalle Anka som dessutom visar stjärten! Det tycker jag är snuskvarning på och ska vi verkligen utsätta våra barn för sånt? (<== ironi) Nej, nu får det vara måtta på saker och ting!

Arma människa…

Och på tal om klippa bort… Nån har stulit Den Heliga Birgittas arm! Det tycker jag var sniket och dumt gjort. Och jag kan inte låta bli att undra om det var själva armen tjuvarna var ute efter eller det vackra, guldfärgade skrinet den låg i… Låt bli sånt där!

Taylor Swift har inte klippt bort nåt, hon (?) har klippt ihop – sig själv med Avicii. På Instagram undrar hon (?) om hon (?) inte är släkt med Avicii. Förlåt en obildad men…

1. Vem är Taylor Swift?
2. För vad är Avicii känd?

Instagram vet jag däremot vad det är, trots att jag inte har nåt sånt konto. Men människor i Kina vet snart inte vad det är. Instagram har blivit blockat i Kina, nämligen. DET tycker jag bara är så fruktansvärt… dumt (<== ingen ironi).

Ett jädra hallå.

Och slutligen… Här i Sverige fortsätter vi som sagt med en hel del dumheter. Nästa års programledare för Melodifestivalen har blivit utsedda. Det blir Robin Paulsson och Sanna Nielsen. Sveriges Television ger alltså fortfarande inte upp konceptet att tävlingen är ett skämt: man utser ju åter igen en komiker som programledare. Fast nu är ju frågan hur denne komiker ska klara av det hela – han ska ju snart bli pappa. Nehej..? Ingen som undrade det? Men det var ju ett jädra hallå när nyblivna mamman Petra Mede skulle vara programledare vid ett tillfälle, finalen i Malmö, förra året… Så det är skillnad på att bli pappa och att bli mamma..?

//En som ofta undrat förr

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Usch och aj!

Ett ömkligt inlägg.

---

 

Det var inte alls planerat, men jag är sjuk. Jag blev sjuk i natt och jag mår fortfarande inte bra. Först hörde jag ett gäng utanför mitt öppna sovrumsfönster. (Det brukar ofta samlas folk just där och gapa, skrika och röka.) En upprörd kille skrek:

Hon är en jävla fitta. En hora!

Gissningsvis hade han fått nobben av en tjej. Då brukar en del uttrycka sig så där moget. Gänget stod kvar och diskuterade en stund, uppenbarligen försökte nån lugna den upprörde. Det var väl runt klockan ett. Sen somnade jag.

Typ så här gjorde jag en sex, sju gånger under de tidiga morgontimmarna.

Runt halv fyra i morse vaknade jag med en ohygglig magvärk. Jag har haft det några gånger tidigare, bland annat en gång när vi var i Stockholm på Pride. Det gör fruktansvärt ont högt upp i magen, på höger sida. Min vanliga magmedicin, den mot bråcket på magmunnen, hjälper inte alls. Alltså måste det vara nåt annat. Nån gång har jag tänkt att det kanske är gallen. Fast borde det inte komma oftare då?

Hela morgonen sprang jag mellan sängen och toa och kräktes typ en sex, sju gånger. Jag körde fingrarna i halsen för magen var så spänd och jag hittade inget annat sätt att få lindring. Nånstans vid halv nio-tiden somnade jag till ordentligt. Sen har jag sovit av och till med diverse avbrott av telefonsamtal och sms från Fästmön, mamma och vännen FEM. Det är gott att det finns människor som bryr sig. Det finns folk som inte har nån som bryr sig. Och det finns folk som inte bryr sig alls.

Klockan 15 klev jag ur sängen. Jag har druckit ett glas Pro Viva svartvinbär. Magen är lite mindre  stinn och värker lite mindre. Jag tror att värken håller på att gå över. Men jag känner också att jag nog inte orkar sitta uppe. Ska leta upp ett par strumpor till mina frusna fötter och sen vika ner mig i bästefåtöljen.

Hoppas att du har en bättre söndag än jag har! Jag känner mig rätt ynklig när det blir så här.

PS Jag ska aldrig mer äta ostbågar… Det var inte gott att spy.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Doktor Sömn

Ett inlägg om en bok.

---

 

Samma år som jag började gymnasiet gav Stephen King ut The Shining. När jag sen hade gått ut gymnasiet och flyttat till England såg jag filmen på bio*. Förra året skrev Stephen King äntligen uppföljaren, Doktor Sömn. Jag var en av dem som var nyfikna på hur det hade gått för pojken Danny och köpte boken från mamma till mig i födelsedagspresent. Tack!

Det har gått 37 år sen Danny och hans mamma med nöd och näppe undslapp med liven i behåll. De lyckades fly från Dannys pappa, som var besatt. Familjen hade bosatt sig på ett hotell som pappan skulle sköta medan han skrev en bok. Men pappan blev som sagt besatt av ondska – förutom att han var besatt av sjukdomen alkoholism. (Då är man ju också på sätt och vis besatt av ondska.)

Som vuxen har alkoholismen förts vidare till Danny. Han driver ett rätt kringflackande liv, med sprit och droger. En dag tar han sig samman och slår sig ner. Hur detta går till tänker jag inte avslöja, det får du läsa om i boken! Han får hjälp att ta sig till AA och hans liv som vårdare på ett hem för döende börjar. Där blir han doktor Sömn, mannen som ser till att de som ska dö vågar gå över till andra sidan. Han håller dem i handen och lugnar dem.

Men så plötsligt får han telepatisk kontakt med flickan Abra. Och då är lugnet som bortblåst. Någon är ute efter Abras kraft. Abra och Danny går samman för att bekämpa ondskan.

Det här är naturligtvis en jättespännande bok! Inslaget av det övernaturliga känns för det mesta rätt och bra, liksom skildringarna av kampen mot alkoholismen. Man anar att författaren vet vad han skriver om, liksom. (Stepen King var onykter alkoholist när han skrev The Shining.)

Bitvis blir det emellertid lite för otroligt och faktiskt ganska segt och utdraget. De femhundra sidorna kanske kunde ha dragits ner till… 300? Toffelomdömet dras i alla fall ned, men bara med en toffla. Sammantaget blir omdömet ändå det näst högsta!

* I morgon, den 6 juni, är det 34 år sen jag tog studenten…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Två prinsar på jobbet och ett läkarbesök

Den här dan blev helt annorlunda än vad jag hade tänkt mig att den skulle bli. Tyvärr är det så att jag inte är riktigt frisk än efter operationen. Nånting reagerar jag på i alla fall. Så jag fick börja med att ringa mottagningen när den hade öppnat och fick en tid klockan 14.

Jag försökte jobba bäst jag kunde på förmiddagen, men det gnavde och skavde och oroade. Dagens goda gärning utfördes i alla fall och det blev att låna ut ett par handskar till Johan. Man kan inte vara utomhus i den här kylan utan handskar. Jag satte honom även i lite arbete – ja, vi är ju jobbarkompisar numera. Som tack för det fick jag ta en bild. Så nu har jag två prinsar på jobbet – i alla fall på min anslagstavla!

Prinskorven och Kronprinsen på min anslagstavla på jobbet.

Bilrutorna behövde skrapas före läkarbesöket. Det var inte skönt för den skröpliga kroppen, men det gick. Det måste ju gå.

Först fick jag träffa en sköterska som tittade, kände, klämde och frågade. Sen en doktor som gjorde detsamma. Vi pratade om sprutor hit och dit. Ärret ser bra ut och rodnaden och upphöjningen var följsam och blev vit vilket tydde på att den inte var djup. Jag har i vart fall fått förhållningsorder och ska behandla det röda området under helgen. Får jag feber = akuten direkt. På måndag bör det vara bättre, annars blir det mottagningen igen. Eller akuten. Jag orkar fan inte vara sjuk mer… Men, det gäller att tänka positivt och jag ska behandla enligt doktorn och så får vi hoppas att fläcktyfusen har försvunnit till måndag morgon.

To be continued…

I kväll blir det lugna puckar. Jag glömde köpa nån mat, men jag har ju ätit lunch med S idag, lite impromptu, så jag får klara mig på det. Kanske hittar nåt i nån utgrävning om jag känner mig utsvulten.

Livet är kort. 

Read Full Post »