Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘galla’

Ett inlägg om gamla, nya och nyare kontor, avslutat med lite god mat.


 

I morse fick jag Husets Vackraste Rum på jobbet. Det blev mitt nya kontor. Tack vare arbetskamraterna blev det fart på lokalvårdarna och jag kunde börja rulla in grejor redan vid niotiden. Jag har fått ett hörnrum på första våningen med fönster åt två håll. Genom det ena fönstret kommer eftermiddagssol, genom det andra ingen sol alls. Det blir alldeles perfekt, tror jag, som inte vill ha för ljust och varmt på kontoret. Fyra krukväxter hemifrån följer med mig till jobbet i morgon. Det blir inte samma växter som på min förra arbetsplats, eftersom två av dem trivs så bra hemma att de blommar eller är på väg att blomma. Den tredje, gröna växten, kardemummablomman, är emellertid nerstoppad i en papperskasse tillsammans med en garderobsblomma (som inte behöver så mycket ljus), ett paradisträd och en pelargon. (Nu tror jag att Belgiska Anna blir lite stolt över sin gamle kömpis för att den senare kom ihåg alla namnen på växterna!) Men idag förblev fönstren tomma. I stället piffade jag min lilla besöksplats. Eh… ja…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Datorn med skärm, docka och tangentbord rullades in först. De urdragna kablarna stoppades i dockan respektive uttag och väggen. Sen startade jag datorn – och BAM! Den fungerade! Fast jag hade ju förstås inte nån kontakt med nåt nätverk. Suck… Jag som

kan själv

fick till min stora irritation kontakta expertis analogt – jag kunde ju inte mejla servicedesken… Strax kom en ung gosse, sonderade, grejade lite… och bytte uttag i väggen. Datorn fungerade – och jag hade nätverkskontakt utan att behöva SLÅ PÅ DATAMASKINEN, som en skulle göra om en hade följt den gamla norska manualen jag hittade i en låda. Jag är emot allt våld!

Slå på datamaskinen

”Slå på datamaskinen” behövde jeg ikke!


Vid elvatiden hade allt flyttande 
gjort mig lite hungrig, så jag åkte upp till matsalen på översta våningen och tog ett päron. Flämtade till vid åsynen av den vackra utsikten, Uppsalasilhuetten med slottet och domkyrkan, från ett av fönstren… Och tänk! Om ett år ska vi flytta till ett alldeles nytt hus, relativt kontorslöst, bakom slottet, nära Botaniska trädgården

4 Utsikt från översta våningen på jobbet

Utsikt…


Nu kan jag bara hoppas att jag får följa med. 
Eftersom jag är i statens tjänst är det sex månaders provanställning som gäller innan det kan tänkas bli en tillsvidareanställning. Jag vet inte om jag håller måttet, vissa stunder känner jag mig så osäker att jag börjar undra om jag inte är den där bluffen trots allt. De sju svåra åren har onekligen satt vissa spår. Men andra stunder känner jag mig trygg att jag är på rätt bana tack vare att jag har chefer som är väldigt tydliga.

Under eftermiddagen har jag varit på min första avdelningskonferens. Där fick vi den senaste informationen om huset som ska bli allas vår nya arbetsplats om ett år, ungefär. Och så fick vi grupparbeta i team. Eftersom mitt team består av mig och två – tre än så länge vakanta tjänster fick jag hänga på min numera före detta rumskompis R:s team. Det var intressant och lärorikt. Efter redovisningar, diskussion och avslutning kunde vi rensa våra hjärnor med att titta på vackra bilder från en helt fantastisk seglats som en av medarbetarna gjorde i april. Konferensen rundades sen av med en härlig vårbuffé. Jag fick en vegetarisk tallrik som kanske var mer vacker än god. Eftersom jag inte kunde äta allt på den (gurka och råa rödbetor tycker gallan att jag ska vara försiktig med) fick jag komplettera med några munsbitar från den övriga buffén.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och nu… 
Nu ska jag ta en surfrunda bland de bloggar jag följer. Det var länge sen jag hade tid att läsa varje dag, men ett par gånger i veckan försöker jag hinna med. Men sen ska jag hasa ner i bästefåtöljen och läsa min spännande bok på gång – jag fick ju uppföljaren häromdan av författaren!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg skrivet mellan värkarna.


 

Lampa

Smärtan är som starkt ljus…

En ska inte skjuta upp till morgondagen vad en kan göra idag. Jag förbannar mig själv för att jag är så… mañana ibland. Fästmön har skaffat ett nät till sin balle* med syfte att katterna inte ska trilla ner. Ja alltså nätet ska förhindra detta. Och nätet skulle vi sätta upp igår. Sen tyckte jag att det var lite dåligt väder, en aning kyligt och kunde vi inte bara göra några ärenden och sen åka hem och äta god mat och dricka svindyrt vin? Jodå. Så blev det. Bara det att jag har haft ont i magen igen sen i fredags kväll… Under lördagskvällen och natten blev det värre. Nu på söndagen får jag ta allt jag ska göra i etapper.

Det är INTE gallan den här gången. Det här handlar om min vanliga, krånglande mage som bestämde sig för att sluta fungera. Fettfri kost funkar inte för mig. Följden har blivit att magen är svullen och öm och att tarmen krampar. Av och till går/sitter/ligger jag som en fällkniv. Av detta har jag nu lärt mig att inte lyssna på andras så kallade goda råd utan följa mina egna som jag vet fungerar. (Det enda vettiga rådet var det jag fick av FEM om mineralvatten, för vätska måste jag få i mig.) Min dietist har sagt att jag ska ta tre matskedar olivolja varje dag. Det skulle jag aldrig kunna göra. Men jag måste ha fett annars blir det… proppar. Smärtan är understundom skarp. Ungefär som att få ett starkt ljus i ljuskänsliga ögon.

 Lampa

Smärtan är… skarp.


Jag kan skrika

Jag har inte tid att vara sjuk!!!

och dunka nävarna i kudden, förbanna livets orättvisa. Men jag kommer inte undan. Jag vet bara tusen andra ting jag borde göra och skulle vilja göra. Nu lyckades jag i alla fall skjutsa hem Anna med stege. Jag hoppas äldste bonussonen håller i den när hon klättrar. Anna skaffade medicin åt mig IGEN, denna gång från apoteket. Jag orkade inte gå ur bilen.

Kristallkrona

Smärtan är som ett skarpt ljussken, men tillvaron i övrigt är svartvit idag.

Mamma har fått sitt söndagssamtal och det blev ju som det blev med det. Hon har lite svårt att förstå om och när nån annan är dålig. Vidare blir det ett stressmoment för mig när hon ena dan säger att hon ska ordna en sak, för att nästa dag undra om jag kan ordna den. Men faktum är att jag just idag bad min lilla mamma ordna en viss del, för jag har så ont.

Idag har tillvaron runt smärtan mest varit suddigt svartvit. Det lättar lite att skriva, det lättar när ingen lägger sig i och tycker saker och undrar och… Fast jag hade gärna haft Anna här hos mig. Hon är inte som ”alla andra”. Men jag vet att hon förbereder sig för en ny jobbvecka som bland annat innebär intensiva kursdagar.

Jag går här, mellan datorn, gästsängen och kökssoffan. Ser på golven som behöver dammsugas, strykhögen som är som ett utropstecken. I morgon hoppas jag att magen är bättre och kroppen inte för svag, så att jag orkar

  1. förbereda mig inför tisdag eftermiddag
  2. fälla sätena i bilen och få in sommardäcken
  3. duscha.
Mugg Det lutar åt ett åk till

”Det lutar åt ett åk till!” stod det på en mugg jag såg igår. Jag hoppas jag mäktar med morgondagens tre ting.

Tre saker som jag bara måste fixa i morgon. På tisdag klockan nio ska jag och Clark Kent** till bilverkstan. Då ska han få på sig sommartofflorna och så ska det göras två garantiåtgärder. Vidare har jag bett att de ska kolla bromsarna också inför besiktningen i maj.

Nu har jag tagit medicinen. Det kan ta timmar innan den verkar, men jag orkar inte sitta uppe och vänta. Jag har bäddat upp i min vanlig säng och fällt ner persiennen. Kan bara hoppas att folk i huset slutar gräla och misshandla en fiol. Det är förstås alltid bättre än att de misshandlar varandra fysiskt. Som boende i samma hus är det ändå rätt jobbigt att det är så lyhört.

Jag fryser, jag fryser! Får nog leta fram morgonrocken och ta med mig pläden in till sovrummet. Går och lägger mig en stund, väntar på att medicinen ska verka. Mellan värkarna har jag skrivit det här inlägget. Jag hoppas att morgondagen blir bättre.


*balle = balkong

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett soligt inlägg.


 

Fågelbo i ett träd

Här bor inte mina talgoxar.

April visade sig från sin soligaste sida igår. Jag brukar inte lockas så mycket av solen och föredrar regn, men igår blev även jag förförd av den första aprilsolen. Hela eftermiddagen var jag ute. Även om jag mest blir lite skär i ansiktet och inte gyllenbrun är jag i vart fall inte lika blekglåmig som igår morse. Det vita med de bruna ringarna runt ögonen har ersatts av en betydligt friskare färg. Det är nästan så jag funderar på att göra iordning på ballen*. Invänta talgoxarna, som har sitt bo på ett visst ställe där, ett ställe till vilket de återkommer varje år för att få ungar. Andra fåglar föredrar att släpa pinnar till toppen av ett träd. Mina talgoxar har ett mycket finare krypin och inte så högt upp.

Mitt på dan mötte jag en före detta kollega vid bussen. Hon var modig och skuttade självmant in i Clark Kent** som vi tog till Gamla Uppsala. Jag är nämligen fortfarande lite klen efter mag(gall?)anfallet och orkade inte gå. Vi parkerade hitom järnvägsbommarna och strosade sen en bit på den soliga sidan av högarna (den andra brukar vara väldigt lerig länge). En ledig bänk hittade vi och den ockuperade vi i nästan två timmar. Det var underbart härligt att kunna sitta ute så länge och varken frysa eller svettas, bara njuta.

H i Gamla Uppsala

En underbar dag i den allra första aprilsolen. Här står H framför Kungshögarna.

 

Mjukglass i strut

Säsongens första glass intogs inomhus efter ett par timmars utevistelse.

Ljus och luft i all ära, men det var också gott att få både prata med och lyssna på en annan människa. Jag saknar mina arbetskamrater så innerligt mycket. Och självklart saknar jag att inte ha nån att prata med då och då på vardagarna. Nu har jag ju inte mått så bra den senaste veckan, så det har gått an. Än klättrar jag inte på väggarna, men… Mitt främsta mål är självklart att komma ut i arbete så snart som möjligt. Jag behöver en försörjning och jag behöver ett sammanhang med sociala kontakter.

En del arbetskamrater saknar jag mer än andra. H, som jag träffade igår, tillhör kategorin Bland De Mest Saknade. Men efter gårdagens eftermiddag kände jag att ja, jag har förlorat många fina arbetskamrater, men jag har också vunnit flera nya vänner. Och till dem räknar jag numera H.

Eftermiddagen i Gamlis avslutades på Odinsborg där somliga (= H) ägnade mycken tid åt att frigöra räkmackan från majonnäs, medan andra (= jag) glufsade i sig säsongens första glass. Svalkande och god var mjukglassen efter ett par timmars utevistelse.


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om smärta och hur jag hanterar den, bland annat.


 

Vide relief

Jag och tillvaron var inte riktigt ett…

Nej fan, den här eländiga värken släpper inte sitt järngrepp om magen. Det känns som om jag har ett hårt åtdraget, brett bälte som klämmer ihop mage och rygg på höger sida. Det gör så ont att jag mår illa, men tack och lov har jag inte kräkts sen i söndags. Faktum är att jag är så smärtpåverkad att jag har svårt att ta tillräckligt djupa andetag. Det gör bara ont. Jag kände mig bättre och piggare på dan igår och fick mycket gjort. Men ärligt, jag ringer hellre och bokar tid hos bilverkstan än hos doktorn. Vis av mitt senaste besök vid husläkarmottagningen och hur uruselt resultatet blev* försöker jag hantera det onda själv. Jag fick tabletter i helgen, men eftersom de krockar med min andra magåkomma (bråck på magmunnen) vågar jag inte knapra dem i tid och otid.

Pläd över duntäcket

Det blev både pläd och duntäcke till natten.

Igår kväll tror jag att jag fick lite feber också. Jag började frysa igen och det kändes som om tillvaron och jag inte riktigt var ett. Jag satt en stund i bästefåtöljen på kvällen, men fick snart krypa ner i sängen, under såväl duntäcke som pläd. I morse vaknade jag varm och troligen feberfri. Bältet runt magen sitter dock fortfarande kvar och klämmer åt.

Som jag skrev ovan och som jag glömde skriva igår ringde jag bilverkstan och bokade tid en vecka före min födelsedag. Främsta skälet är byte till sommartofflor** för Clark Kent***. Vidare fick jag häromdan ett brev om en garantiåtgärd kring fönsterhissarna, så det ska verkstadskillarna också titta på. Dessutom nämnde killen jag telefonerade med att ytterligare en sån åtgärd ska göras kring airbagarna. Och så bad jag dem för 17 att kolla bromsarna lite när de ändå river bort däcken – jag ska ju besiktiga mannen i mitt liv nästa månad! Garantiåtgärderna är gratis, priset för däckbyte och bromskoll glömde jag fråga om, men det är smällar jag får ta – jag har ju ingen man/fru som har ett jobb och kan försörja mig tillfälligt. Jag måste ha en fungerande bil, annars blir jag totalt isolerad. Vilket påminner mig om att jag nog MÅSTE åka buss in till tandläkaren på torsdag… Jag har inte åkt buss på över ett halvår… Försökte kolla busstider igår, men UL:s jävla app är ju totalt värdelös och funkar inte oftare än den funkar. Ungefär som ICA:s app…

pappas matta

Pappas ryamatta, full av smärta är den knuten.

Usch, så fruktansvärt negativt det här blogginlägget har blivit. Men jag måste ju få gnälla nånstans och genom att skriva av mig tar jag, om än tillfälligt, bort en del av smärtan. Mamma påminde mig igår (ja hon ringde igår kväll igen) om att när min pappa hade gallstensont och gick och väntade på operation (det verkar inte som om de opererar gallan numera om en inte håller på att nästan dö) knöt han en ryamatta. Mattan finns kvar hemma hos mamma. Den går i svart och rött, en nästan ser smärtan i den. Som grädde på moset gick pappa visst igenom en skilsmässa vid samma tid. En olycka kommer sällan ensam. Men sen träffade han min mamma och så kom jag (den tredje olyckan?) så småningom.

Knäckemackor med makrill mjölk och bok

Knäckemackor med makrill var uppenbarligen inte bästa kosten för mig just nu. Synd att jag inte blev tipsad om det innan jag åt…

Jag måste få i mig nåt ätbart. Igår på seneftermiddagen åt jag knäckemackor med makrill. Det var inte det smartaste jag kunde äta, blev jag upplyst om. Synd att ingen kunde tipsa mig INNAN om vad jag kan prova att äta för att inte få ont/ondare… I övrigt har jag levt på mjölk, fil, cornflakes och Fästmöns äpplemos sen i söndags. En effektiv bantningsmetod, men jag bantar inte av princip. Dessutom blir jag så medtagen när jag inte får i mig nåt med lite mer substans. Och tjurig. Och grinig.

 

 

 

 Amaryllis med ny stängel och knopp

Amaryllistoken har fått en ny stängel med knopp. Stänglarna drar sig mot ljuset utanför – som nästan inte finns.

När jag får extra ont brukar det lindra att gå omkring. Det är lite svårt att sitta stilla vid datorn och söka jobb och blogga, men samtidigt tar det bort en del av smärtan, som sagt. (Jag har uppfyllt dagens jobbsökarmål med råge, för jag är ju en sån plikttrogen jävel.) Men när jag går omkring i mina rum – som är alldeles för många enligt vissa småländska tanter –  försöker jag njuta av mina vackra blommor här hemma. Utanför mina fönster vräker regnet ner idag. Det gör mig ingenting, även om jag gärna vill komma torrklädd till eftermiddagens anställningsintervju… Måtte jag palla… Gulliga NK**** har messat och önskat lycka till. Fan vad jag saknar mina fina, numera före detta, arbetskamrater…

 

*Jag fick fel kontaktuppgifter för vidare vårdkontakt, jag fick för stor förpackning stark medicin, jag fick en vårdkontakt som skulle vara löpande men som slutade efter mitt tredje eller fjärde besök = uruselt resultat enligt mig
**sommartofflor = sommardäck
***Clark Kent = min lille bilman
****NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ömkligt inlägg.


 

Det var inte alls planerat, men jag är sjuk. Jag blev sjuk i natt och jag mår fortfarande inte bra. Först hörde jag ett gäng utanför mitt öppna sovrumsfönster. (Det brukar ofta samlas folk just där och gapa, skrika och röka.) En upprörd kille skrek:

Hon är en jävla fitta. En hora!

Gissningsvis hade han fått nobben av en tjej. Då brukar en del uttrycka sig så där moget. Gänget stod kvar och diskuterade en stund, uppenbarligen försökte nån lugna den upprörde. Det var väl runt klockan ett. Sen somnade jag.

kräkas

Typ så här gjorde jag en sex, sju gånger under de tidiga morgontimmarna.

Runt halv fyra i morse vaknade jag med en ohygglig magvärk. Jag har haft det några gånger tidigare, bland annat en gång när vi var i Stockholm på Pride. Det gör fruktansvärt ont högt upp i magen, på höger sida. Min vanliga magmedicin, den mot bråcket på magmunnen, hjälper inte alls. Alltså måste det vara nåt annat. Nån gång har jag tänkt att det kanske är gallen. Fast borde det inte komma oftare då?

Hela morgonen sprang jag mellan sängen och toa och kräktes typ en sex, sju gånger. Jag körde fingrarna i halsen för magen var så spänd och jag hittade inget annat sätt att få lindring. Nånstans vid halv nio-tiden somnade jag till ordentligt. Sen har jag sovit av och till med diverse avbrott av telefonsamtal och sms från Fästmön, mamma och vännen FEM. Det är gott att det finns människor som bryr sig. Det finns folk som inte har nån som bryr sig. Och det finns folk som inte bryr sig alls.

Klockan 15 klev jag ur sängen. Jag har druckit ett glas Pro Viva svartvinbär. Magen är lite mindre  stinn och värker lite mindre. Jag tror att värken håller på att gå över. Men jag känner också att jag nog inte orkar sitta uppe. Ska leta upp ett par strumpor till mina frusna fötter och sen vika ner mig i bästefåtöljen.

Hoppas att du har en bättre söndag än jag har! Jag känner mig rätt ynklig när det blir så här.


PS
Jag ska aldrig mer äta ostbågar… Det var inte gott att spy.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg vari Tofflan fortsätter att gnälla över sin hälsa.


Nej, fy te rackarns, vad jag mår dåligt!
Inte lika jäkligt som i natt, men det känns som om nån har slagit sin feta knytnäve i magen. Värken har nu flyttat sig från höger sida till mitten. Det värker inte ut i ryggen, så det kanske inte är gallan, trots allt. Men värker gör det. Skönt att ha en blogg att gnälla i. Jag mår inte alls bra och vem ska jag säga det till när jag är ensam hemma? Huvet är tungt och värker också, troligen för att jag sov för dåligt i natt. Det känns nästan som om jag har feber också.

sjuk
Känner mig sjuk.


Vi tog oss i alla fall iväg med bilen
till Fästmöns snälla mamma. Där fick vi god lunch och jag åt lite grann. Jag fick inte mer ont av att äta.

Klockan 14 hade Anna en tid att passa och eftersom jag hade bilen skjutsade jag henne. Bara det att jag struntade i att komma ihåg att halva stan är avstängd eftersom det ska firas Sista april i morgon. Det var redan poliser överallt. En rejäl omväg blev det, men jag kunde slänga av Anna två minuter före 14.

Jag tog naturligtvis en annan väg hem och det gick på 13 minuter. Eller hem… Jag svängde in vid Tokerian, för vi hade ju inte handlat till i morgon. Inte vet jag vad jag slängde i kassarna, men nåt ätbart blir det trots allt – både till i kväll (soppa) och till i morgon (sill, kyckling).

Varuvagn
Handlade lite.


Varorna är nu inpackade.
Jag har plockat ner torr tvätt och sparkat igång en ny maskin, denna gång med tjockis-svart. Växterna har fått vatten. Och nu tänker jag lägga mig raklång för min ork är slut.

För övrigt har det trillat in flera jobbmejl, men jag har inte svarat på ett enda – jag har satt på ett autosvar. Nåt besked om framtiden har jag fortfarande inte fått av min chef. Däremot tycks folk tro att jag ska göra saker när jag har semester. Det gör jag inte. Jag har blivit bättre på att säga nej. Men jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra i maj mer än att jag ska jobba torsdag och fredag, i alla fall.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Så här års är det lätt att vi halkar in på våra krämpor och åkommor – när vi inte halkar på isfläckar. Den gångna veckan undrade därför Tofflan vilken kroppsdel du har ont i. Det var möjligt att klicka i flera svarsalternativ.

De 61 inkomna svaren fördelade sig så här:

19,67 procent (tolv personer) svarade: En arm eller ett ben, hand eller fot, en höft eller två. 

16,39 procent (tio personer) svarade: Ryggen.

13,11 procent (åtta personer) svarade: Huvet. 

13,11 procent (åtta personer) svarade: Magen.

8,2 procent (fem personer) svarade: Jag är kärnfrisk!

6,56 procent (fyra personer) svarade: Halsen eller nacken. 

6,56 procent (fyra personer) svarade: Ett inre organ som hjärtat, gallan, levern, en njure eller så. 

6,56 procent (fyra personer) svarade: Nåt som inte finns med som alternativ.

3,28 procent (två personer) svarade: Ett öga, ett öra eller näsan.

3,28 procent (två personer) svarade: Käften.

3,28 procent (två personer) svarade: Bakstjärten eller framstjärten.

Stort TACK till dig som deltog! Jag hoppas att du tar dig tid till att kolla in den nya frågan som finns här intill i högerspalten.

Men… hur mår du egentligen???

Read Full Post »

Older Posts »