Posted in Personligt, Trams, tagged fail, humor, lediga jobb, lekfull barnpassare, matcha mot min profil, passar inte, prenumerera, tips, vettig on 05 oktober 2015|
Ett inlägg om ett synnerligen opassande jobbtips.
Jag prenumererar på tips på lediga jobb från diverse håll. Ibland kommer det riktigt vettiga tips, men ibland är tipsen inte särskilt passande. Tipset nedan, som trillade in häromdan, kan omöjligt ha matchats mot min profil:
Nä, det passar inte alls just mig.
Fail!
Livet är kort.
Posted in Diskutabelt, Personligt, Radio, TV, tagged Aftonbladet, Alice Bah Kuhnke, ändra text, önska, basunera ut, bägaren rinner över, behandlas med silkesvantar, blogg, bråk, Britta Svensson, brun, Dagens Arena, debatt, departement, det räcker, Disenyklubben, diskussion, drev, enahanda, enfald, erfarenhet, Expresssen, förlöjliga, förlöjligats, förminskande uttalanden, förminskats, folkkär programledare, Gambia, Gunilla Brodrej, hänga med, ingress, intervju P1, irritera, jobba, Kalla fakta, kärna, kompetens, konflikt, kraftuttryck, krönika, kritisera, kultur- och demokratiminister, kulturbagage, kvinna, kyrka, lättare del, light, likatänkande, lyfta fram, lysande, mångfald, möjlighet, medarbetare, media, meriter, Miljöpartiet, miljöpartist, mobbad, mobbning, ny, nybliven medlem, nytillträdd minister, omdömen, organisation, pappa, politik, POSK, reporter, sakfråga, skamligt, skämt, skitsur, stark kulturprofil, stor skräll, taskig, text, tid, tid och utrymme, tidningen Dagen, torsdag, trycka ner, två minuter, ung, uppdrag, utan politisk bakgrund, utnämning, vänta, Vesna Prekopic, vettig on 09 november 2014| 6 Comments »
Ett inlägg om nåt som börjar likna ett drev.
Alica Bah Kuhnke. (Foto: Sören Andersson, Regeringskansliet.)
Det är inte lätt att vara rätt ung och ny ibland. Man kan förledas att tro att man skulle behandlas med silkesvantar för att man dessutom är kvinna och brun (hennes pappa är från Gambia). Men det sätt som media behandlar relativt nytillträdda ministern Alice Bah Kuhnke på börjar fan (ursäkta kraftuttrycket!) likna ett drev. Jag tycker att ni är taskiga mot Alice och värst av alla är Expressen.
Alice Bah Kuhnke är kultur- och demokratiminister. Hon var jokern i leken och den stora överraskningen när nye statsministern presenterade sin regering. Utan politisk bakgrund, ganska nybliven medlem i Miljöpartiet och kulturbagaget tämligen light, enligt min mening. Alice Bah Kuhnke har jobbat med TV och enligt en artikel i Aftonbladet från 2008 var hon en av våra mest folkkära programledare. Ständigt lyfter media fram att Alice Bah Kuhnke har jobbat med Disneyklubben, men hon har också jobbat som reporter på Kalla fakta. Nån som har läst om det nyligen? Nä, inte jag heller. Men det är kalla fakta. Och bara det att media väljer att presentera valda delar av hennes meriter och lyfta fram den lättare delen av dessa irriterar mig.
I en artikel från 2009 i tidningen Dagen berättar Alice Bah Kuhnke att hon då var aktiv i POSK, politiskt obundna, för att hon tyckte att det inte skulle vara politik i kyrkan. I samma artikel säger hon också att hon föredrar debatt och diskussion, bråk och konflikt, än likatänkande. Och att hon tror på mångfald framför enfald. Det ser vettigt ut när jag läser orden. Men debatten, diskussionen, bråken och konflikterna kanske inte ska vara så enahanda och gå ut på att systematiskt trycka ner nån. För det är det jag tycker att media gör idag. Vad har hänt sen 2008 och 2009 mer än att Alice Bah Kuhnke har blivit minister, liksom? Hon säger i artikeln att hon aldrig själv har blivit mobbad, men att hon som barn hängde med de mobbad. Idag, mer än fem år senare, tycker jag att Alice Bah Kuhnke är utsatt för mobbning. Vem hänger med henne?
Björn Wiman på Dagens Nyheter kallade häromdan den nya regeringens fyra första veckor
ett fiasko på kulturområdet.
Han ifrågasätter även en annan kvinnlig ministers kompetens innan han ger sig in i det jag gissar är kärnan i texten: en diskussion om departementens organisation.
När jag surfar runt hittar jag inte många som säger nåt bra och positivt om Alice Bah Kuhnke idag. Eller som ens ger henne lite stöttning. Men sen hittar jag en text av Vesna Prekopic på Dagens Arena som äntligen gör det. Redan i ingressen står det jag just tänker:
Med utnämningen av Alice Bah Kuhnke som kulturminister följde en mängd förminskande uttalanden om hennes förmåga att klara jobbet. Låt henne börja sitt arbete innan någon dom fälls.
Vesna Prekopic sätter fingrarna på allt det jag har reagerat på: den nya ministern var den stora skrällen, omdömena har gått från ”lysande” till ”skämt”, hon har förminskats och förlöjligats etc.
Jag inser att Alice Bah Kuhnke kanske inte har den starka kulturprofil som många skulle önska. Hon har inte heller, enligt min mening, alltför mycket erfarenhet av att jobba politiskt. Men nu är hon utnämnd till minister. Låt henne åtminstone få försöka göra sitt jobb innan hon döms ut. Den elva minuter långa intervjun i P1 kanske inte var den mest lysande Alice Bah Kuhnke, men kan hon inte bara få lite tid och möjlighet att sätta sig in i frågorna hon ska arbeta med? Jag tycker att det är skamligt att basunera ut, såsom Gunilla Brodrej på Expressen, att Alice Bah Kuhnke inte har tillräckligt med kompetens efter bara ett par veckor på jobbet. Har hon ens fått chansen att börja sitt nya uppdrag?
Det här är ingen politisk blogg. Det är inte heller innehållet i Alice Bah Kuhnkes politik jag skriver om i inlägget. Jag skriver om att jag tycker att den nya ministern har blivit illa behandlad från dag ett. Och att det bara fortsätter! När jag läste Britta Svenssons surkrönika i Expressen i torsdags rann min bägare över: Britta Svensson är skitsur för att hon fick knappt två minuter med den nya ministern, hon fick vänta på att ministern hade tid och hon förlöjligar det faktum att ministerns medarbetare när denna vill ändra texten som handlar om det ministern sa i intervjun.
Nej, nu tycker jag att det räcker! Ge vår nya minister tid och utrymme att komma in i jobbet. Sen kan media kritisera – sakfrågorna, förstås. Och nej. Jag är inte miljöpartist. Jag tycker bara att ni är så taskiga mot Alice Bah Kuhnke.
Livet är kort.
Posted in Diskutabelt, Ironi, Musik, Personligt, tagged a-kassa, Alexandra Norlén, ansökningar, arbete, Arbetsförmedlingen i Uppsala, arbetslös, arbetssökande, äta frukost, beskrivning av min situation, betala, betala hyran, bevilja, brev, byggarbetararbetsförmedlare, citera, Daniel Strömblad, duscha, eget sätt och vis, ersättning, faktafel, försörjning, fel, flummig, folkskygg, göra sitt jobb, Handan Gül, handläggarnamn, handlingsplan, hög, höst, hej, heltidsgöra, intervjua, isolera sig, journalist, kassapersonal, kontaktad, kvalificera mig, lön, lediga tjänster, leva på a-kassa, magasin, mejl, mindre bra, nej, oro, postbox, respons, så kallad artist, söka jobb, service, shopping, sjunga, skilja sig, skillnad, sparar inte på porto, spänningen är olidlig, Sverige, ta betalt, ta emot ens pengar, tack, tankar, telefoni, träffa människor, tro på, tur, tyst, version, vettig, Willys on 08 juli 2014|
Ett lite ironiskt inlägg.
Att söka jobb är ett heltidsgöra. Det ska du inte tvivla på. Tankarna kring att ha nåt vettigt att göra och att oroa sig för sin försörjning upptar större delen hela tiden av dygnets 24 timmar. Och givetvis letar man lediga tjänster och söker passande dito. Jag har nu varit arbetslös i en vecka (detta är åttonde dan) och högen med ansökningar växer stadigt – liksom dessvärre nejen…
Högen växer. Den här högen är jobb jag har sökt i juli 2014.
Man måste också se till att man inte isolerar sig och blir folkskygg. Det är lättare sagt än gjort, men jag jobbar (!) på det. Idag har jag inte träffat människor. Däremot har jag telefonerat. Med två personer. Det är bra. Det var ungefär en timme sen.
Vidare har jag duschat, ätit frukost och varit och handlat på Tokerian. Jag sa
Hej!
och
Tack!
till tjejen som tog betalt av mig. Undrar varför man tackar för att betala… Fast det är ju för servicen man tackar. Man tackar personen som tar emot ens pengar för service. Så måste det vara! Personen gör ju egentligen bara sitt jobb – men det är ju tur att nån jobbar, i alla fall.
På Arbetsförmedlingen i Uppsala jobbar de. Häromdan fick jag brev från dem att jag kvalificerar mig för a-kassa. Men från a-kassan är det fortfarande tyst. Idag kom det ett nytt brev från Arbetsförmedlingen. (De sparar inte på porto, precis…) Det var en ny handlingsplan som hade landat i min postbox. Den skiljer sig från den förra som jag tyckte var… mindre bra och fel. Nu är åtminstone ett faktafel borttaget och beskrivningen av mig och min situation, vad jag gör för att skaffa nytt jobb etc, stämmer bättre överens med verkligheten. Handläggarnamnet var bytt från Handan Gül till Alexandra Norlén. Nu står det 2 – 2 dem emellan. Det vill säga jag har två gånger fått veta att Handan Gül är min handläggare och två gånger att det är Alexandra Norlén. Spänningen är oliiiiiidlig! Eller?
Vem kan man tro på, tro på, tro på när… Tro på när allt är så här..?
för att citera en enligt mig rätt flummig så kallad artist. Men det han sjunger i låten jag citerar stämmer ju tämligen bra överens med hur jag har det just nu.
Jag har blivit kontaktad av en journalist vid ett av Sveriges stora och seriösa magasin. H*n vill intervjua mig om hur det är att leva på a-kassa. Mejlet är besvarat, men jag har inte fått nån respons. (Jag skrev att jag inte har blivit beviljad a-kassa än, men att jag fick ersättning därifrån i höstas.) Att leva på a-kassa är ju omöjligt, men att vara arbetssökande är så mycket mer än oro över huruvida jag kan betala hyran den kommande tiden eller inte…
Jaa, det är sannerligen tur att nån jobbar, i alla fall. Kassapersonalen på Willys, byggarbetararbetsförmedlaren Daniel Strömblad på Arbetsförmedlingen i Uppsala (han skrev båda versionerna av min handlingsplan) och jag – alla på våra egna sätt och vis. Skillnaden är att det bara är två av oss som får lön.
Livet är kort.
Posted in Diskutabelt, Personligt, Puckon, tagged arbetskamrat, arbetsrum, bagatell, barn, byråkratdrapa, drabba, fel, gapa, göra ont, gråta, hörn. Niagarafall, hörselorgan, kind, kontraster, lägga ner tid och energi, lägga tyngd bakom, löjlig, lur, lyssna, mamma, mantra, mejl, meningsfull, mobiltelefoni, oberörd, otrevlig, pappa, poppa upp, rabiat, skälla ut, sktisak, snäll, tårar, tomten, vara otrevlig, verkligheten, vettig, viktigt för andra on 17 juni 2014| 2 Comments »
Ett amazing inlägg.
Häromdan fick jag besök i mitt lilla hörn av arbetsrummet. Inte vet jag hur det kom sig, men plötsligt fick jag veta saker som gjorde ont i mig. Inte för att de hade drabbat mig utan för att såna saker hade drabbat personen som talade. Det var inget Niagarafall som forsade utmed våra kinder. Men tårarna droppade både hos berättaren och hos mig. Det gick inte att vara oberörd inför det förtroende jag fick.
Som så ofta på arbetet blev vi avbrutna av att telefonen ringde och jag var naturligtvis tvungen att svara. Min arbetskamrat gick. I luren mötte mitt hörselorgan rösten av en rabiat person som skällde ut mig för en skitsak – ett fel som dessutom inte jag hade begått. En ren och skär bagatell som den rabiata la ner tid och energi på att gapa om i min telefonlur. Fem minuter av att vara otrevlig.
Strax därpå poppade det upp ett mejl. En byråkratdrapa som skulle hit och dit för att Mrs Si af Så vill. Just det där sista…
mrs Si af Så vill
är ett mantra som nio av tio här kör med för att lägga tyngd bakom sina bagateller. Tänk om nån enda kunde ägna sig åt att göra nåt vettigt, nåt meningsfullt, nåt som är viktigt för andra. Är det ingen mer än jag som hör hur löjligt det låter när vuxna människor hänvisar till att mrs Si och Så vill? Ungefär som att säga att tomten vill att alla barn ska vara snälla, fast det egentligen är mamma och pappa som vill det.
Som att ge en gråtande arbetskamrat lite tid och lyssna på det svåra som vi kallar Verkligheten.
Livet är kort.
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Musik, Personligt, Radio, Trams, TV, Vänner, tagged alkohol, äta upp, busa, Cadbury's, danska salta karameller, dator, Doktor Sömn, dumt, ensam, entonig, farfar, farmor, färsk fylld pasta, förundras, finger-kex, flamsa, flator, fnissa, foto, frukt, glasögon, gröna brillor, grönsaker, halvabordet, härligt förändrade tider, humor, hygienprylar, inse, installera nytt virusskydd, Jonathan Creek, kött, knäckebröd, lagom spännande deckarserie, lästyst, ledig dag, lektyr, litteratur, mamma, möta sin Överkvinna, medveten felstavning, middag, MM Sverige, mobiltelefoni, musikradio, naiva tjejer, ockupera toa, ost, ostsås, pappa, plastpåse, pussa, rödvin, salt, sällskap, sött, shopping, snabbfika, snarka, soffa, stava illa, stå ut, storhandla, strö, SVT Flow, tappa stinget, tomt, tröst, trösta, tröstäta, trist kväll, tyst, uppmuntra, vaken, vettig, Willys on 30 maj 2014| 4 Comments »
Ett ensamt inlägg.
Annas gröna brillor ligger framför fotot på farmor, pappa och farfar på halvabordet i hallen.
Nu är jag ensam igen! Tänk, det känns så otroligt tomt när Fästmön har åkt hem till sitt för att vara mamma på heltid i två veckor! Ingen som strör glasögon överallt, ligger i min soffa, äter upp mitt knäckebröd, ockuperar toa, snarkar bredvid, busar och flamsar, pussar mig… Men redan i morgon syns vi igen, för då åker jag till Himlen.
Hallstabletter är alltså tabletter från Halls…
För att trösta mig i kväll strosade jag lite på Kajs efterträdare för att shoppa lite medan Anna började storhandla inne på Tokerian. När jag var klar hade Anna hunnit till… typ frukten. (På Tokerian kommer först kött och grönsaker, sen ost och frukt. Inte så långt, alltså…) Inne på MM-affären förfasade jag mig över hur illa man stavar. Men Anna upplyste mig om att det faktiskt var en medveten felstavning. Fast ändå. Jag tycker att det är DUMT att uppmuntra felstavning. Nä, några såna hamnade inte i min plastpåse! Däremot lite annat och bättre..?
Sött, salt och lektyr till tröst.
Det som följde med mig hem i påsen var två paket finger-kex från Cadbury’s, en burk danska salta karameller och lite hygienprylar. Till kvällen kan jag alltså tröstäta både sött och salt och ha sällskap av min bok på gång. Om här är lästyst, förstås. När jag klev in nyss, efter att ha skjutsat ut Anna till Himlen och tagit en snabbfika där, spelade nån i huset entonig musik IGEN. För att stå ut var jag tvungen att kontra med musikradio. Usch, jag som bara vill ha tyst!..
Ett halvt paket färsk, fylld pasta samt ostsås och ett glas rött blir min middag i afton. TV visar andra delen av Jonathan Creek framåt 22-tiden. Det tycker jag är en bra och lagom spännande deckarserie, så den ska jag försöka hålla mig vaken för att se.
Denna lediga dag har jag slappat mest, men också fått en del vettigt gjort. Installerat nytt virusskydd på en av mina datorer, till exempel, och telefonerat med en Kobra som tycks ha tappat stinget… Det är nog dags att somliga inser att de har mött sin Överkvinna…
Tycker du att kvällen är trist kan jag rekommendera Flator på SvT Flow. Då får man fnissa lite åt naiva tjejer, men också förundras över hur härligt förändrade tiderna är! Jag har sett alla sju avsnitten.
Livet är kort.
Posted in Diskutabelt, Ironi, Personligt, tagged arbeta, barn, barnmorskor, budskap, chef, ensamstående förälder, facket Kommunal, föregå med gott exempel, feodalsystem, frukt, fruktförmån, fulll i skratt, ha råd, halv dag, högste tjänsteman, huvudkontor, kostnad, lön, lugn, lunchrum, matbelöning, månadens medarbetare, media, medlem, middag, motargument, nöjd, offentlig sektor, olika pengapåsar, politiker, protest, Radio Uppland, säga upp sig, sköterskor, skola, ta mig för min panna, undersåtar, uppmaning, uppskattning, utbildningseftermiddag, vårdspersonal, vettig on 05 mars 2014| 2 Comments »
Ett inlägg om matbelöning inom offentliga sektorn.
Häromdan ondgjorde sig en av politikerna i lunchrummet vid en arbetsplats inom offentliga sektorn över att fruktförmånen hade tagits bort. Med ett halvt öra lyssnade jag till hur politikern… inte blev uppläxad men motargumenterad på ett häftigt sätt av den högste tjänstemannen. Den Högste menade att folk som arbetar här uppbär lön och minsann har råd att köpa sig en frukt om dan – till skillnad, kanske, från de ensamstående föräldrar med barn som tvingas medföra frukt till skolan. Den Högste var väldigt tydlig:
Matbelöning är ett feodalt sätt att hålla undersåtar nöjda och lugna. Vi ska inte ägna oss åt att belöna våra anställda med mat.
Matbelöning?
Jag blev därför lite full i skratt när jag såg att man på ett annat huvudkontor inom offentlig sektor ska bjuda alla 170 anställda på middag. Middagen bjuds de anställda på efter en utbildningseftermiddag – en halv dag, alltså, om Radio Uppland har uppfattat rätt. Kostnaden beräknas bli runt 60 000 kronor. Enligt radion gör man alltså detta trots att man inte kunnat betala vettiga löner till sköterskors och barnmorskor som därför i protest har sagt upp sig.
Peng från en annan påse.
Nu vet även jag att det handlar om olika pengapåsar. Men det känns ju inte precis som om huvudkontoret föregår med gott exempel. Facket Kommunals ombud, ett fack där mången vårdpersonal av lägre rang i vårdskalan är medlemmar, uttrycker förvåning, men tycker att det är bra att man visar sin personal uppskattning. Och att det hela ska ses som ett budskap och en uppmaning till andra chefer att visa sin uppskattning gentemot personalen.
Själv tar jag mig för min panna och suckar åt att man lever kvar i det feodala systemet. Snart, om man inte redan har gjort det, börjar man säkert utnämna Månadens Mupp Medarbetare på huvudkontoret ovan också…
Livet är kort.
Posted in Böcker, Personligt, tagged avogt inställt, avsky, åstadkomma nåt av värde, önsketänkande, bädda, betala en räkning, budget, dammsugare, dö, de döda kommer inte tillbaka, Den som jag trodde skulle göra mig lycklig, dra sin kosa, ekonomi, förändra mig, frukost, gång, gårdsfest, ge mig ut, hall, halvvägs, händer inte så mycket, intala mig själv, kaffe, känner inte, kvarter, kyla, längta, levande, litteratur, liv i luckan, morgonmänniska, närstående, pigg, recensionsbok, redo, sarkastisk, säga till, skrika, skriva, snö, soppåsar, sovmorgon, stanna inne, trött, tvättmaskin, upparbeta mod, uppskatta, utflykt i verkligheten, vakna, vettig on 18 januari 2014| 2 Comments »
Ett inlägg i vilket jag försöker intala mig själv att jag åstadkommer nåt av värde.
Det blev sovmorgon idag. Så underbart! Om du bara visste hur mycket jag uppskattar sovmorgnar nu för tiden… Jag, som är morgonmänniska och pigg om morgnarna, trött om kvällarna… Till och med jag kan förändra mig.
Sovmorgon är gott.
Strax före klockan nio vaknade jag, som vanligt av liv i luckan i huset. Vissa människor måste visst skrika hela tiden, mer eller mindre. Tröttsamt. Det påminner mig om att jag måste upparbeta mod att gå och säga till. Och riskera att ett nytt gäng blir avogt inställt till mig. Eller kanske rentav är normala och tar in det jag säger. Det vet jag ju inte än, jag känner inte personerna ifråga.
I övrigt längtar jag till ett annat gäng drar sin kosa – nåt kvarter bort, bara, visserligen. Tyvärr verkar det inte som om det händer särskilt mycket, så det kanske bara var önsketänkande från min sida. Trist. Och jag som planerar ju en GÅRDSFEST. Eller nej visst, nej. Nu är det ju ingen närstående som precis har dött – och det är ju i såna lägen man ordnar fester. Sarkastisk? Jag? Nu är det ju som det är och de döda kommer inte tillbaka, inte som levande, i alla fall. Men jag längtar tills vissa drar, om jag säger så…
Som rubriken säger har jag i alla fall fått nånting gjort den här dan. Nånting vettigt, vill säga. Jag har betalat en räkning och fixat lite med min ekonomi och budget, jag har bäddat och jag har sparkat igång den första maskinen tvätt av dagens planerade två. Utanför mina fönster är det runt fem grader kallt och det snöar ganska stora flingor. Tyvärr måste jag ge mig ut när jag har fräschat till mig samt ätit frukost.
Idag är annars en sån här dag när jag skulle kunna stanna inne hela dan och göra ganska nyttiga och vettiga inomhusprylar. Som att läsa, till exempel. Läsningen av recensionsboken går finfint, för tack och lov är det en bra bok. Jag läste över hundra sidor igår, har nog rentav kommit halvvägs.
Halvvägs i detta recensions-ex. Tack och lov är det en bra bok!
Soppåsarna som ska bäras ut står redo i hallen. Jag ska hälla i mig lite mer kaffe innan jag gör mig själv redo för en utflykt i verkligheten. Hoppas den blir kort, utflykten, för jag behöver fortsätta läsa, men också gå ett varv med dammsugaren. Risken är dessvärre att utflykten drar ut på tiden. Det är ett antal ställen jag ska besöka och den som känner mig vet att jag avskyr sånt. Den som inte känner mig får veta det nu. Men vad det är för utflykt behåller jag för mig själv. Tro inte att jag skriver allt här…
Livet är kort.
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged arbete, armbandsur, önska kostar ingenting, önskelista, öronskydd, överflöd, betala räkningar, betydelse, bil, bitar, bra idéer, Certinaklockor, chicken tikka masala, choklad, Clas Ohlson, dator, datumblock, december, duscha och tvätta håret, dyr, extrapris, födelsedag, femåring, gå sönder, godis, goffa lördagsgodis, gratis, Gränby centrum, grönsaker, ha råd, inkomst, jordgubbssaft, jul, julklapp, kaffe, kalas, klockaffär, Klockmaster, laga, lön, leksaker, litteratur, ljuga, lunch, mamma, mat, mobilladdare, morgonrock, naan, necessär, pengar, plockgodis, present, rött papper, rimliga priser, shopping, skratta, skylt, smitväg, sommar, stan, Stor, svart urtavla, taket, telefoni, titta på, trasig, tur, tvätta bilen, uggla, urmakare, varma kanelbullar, välja, värdinna, vettig, vitskäggig gubbe, vuxna barn, Willys, Yodaväckarklocka on 23 november 2013| 6 Comments »
Ett inlägg om önskningar.
Det vore att ljuga om jag skrev att pengar inte har nån betydelse – för det tycker jag att de har. Så är det bara. Man måste kunna betala sina räkningar och man måste ha pengar till mat. Sen är det det här med jul… Jag vill gärna kunna köpa en klapp eller två till familjen, men i år blir det inget överflöd – trots att jag får en inkomst från och med nu. Fast att önska kostar ju ingenting…
När Prinskorven och jag hade släppt av mamma/Fästmön vid jobbet åkte vi och tvättade bilen. Det behövdes. Därpå tog vi en tur till Stormarknaden. Jag har ju plötsligt råd att låta laga mitt armbandsur som gick sönder i somras. Och sen passade vi på att titta på julklappar också. I klockaffären såg jag till exempel klockan vid pilen, som jag mycket väl skulle kunna tänka mig…
Certinaklockor. Den med svart urtavla skulle jag kunna tänka mig…
Men nåt nytt armbandsur blir det inte för min del. I stället lämnade jag in det jag redan har för lagning. Det kostar 200 pix, mer i min prisklass än de snygga Certinaklockorna som urmakaren också sålde…
Elias fick lite lunch och sen gick vi och tittade på sånt som han önskar sig av mig i julklapp. Jag har fått ett par bra idéer till klappar som jag tycker är både vettiga och till rimliga priser. Det märks att han börjar bli stor nu, för det är inte precis leksaker som står på hans önskelista.
En Yodaväckarklocka till grabben, kanske? Nej, den tyckte vi mest var rolig!
Hos Classe tittade jag efter en mobilladdare att ha i bilen. Det lär jag behöva nu när jag ska börja köra lite mer. Men de som fanns var ganska dyra, så det kanske är nåt jag får inhandla när jag får lön. Gratis var det i alla fall att skratta åt en lustig skylt i taket! Både Elias och jag fnissade åt smitvägen. Ingen av oss hade hört det uttrycket tidigare.
På Clas Ohlson fanns det smitvägar…
I övrigt hittade jag öronskydd, såna där som man kan ha ute när det är kallt och man inte vill ha mössa, som skulle passa en vän till mig. Just dessa kanske vännen skulle ha behövt ha redan idag när hon är värdinna på ett kalas för en femåring…
Ugglor som skyddar öronen.
På vägen hem stannade vi till vid Tokerian för att köpa grönsaker och godis. Och vilken tur att vi gjorde det, för där sålde de varma kanelbullar, fyra stycken för en tia! Även plockgodiset var det extrapris på. Elias fick välja själv och jag köpte några bitar till mig och Anna ihop. Ifall att.
Kaffe till mig, jordgubbssaft till Elias och var sin ljuvlig kanelbulle serverades i köket när vi kom hem. Sen riggade vi upp Elias dator och jag telefonerade med mamma. För idag skulle vi tala om vad vi önskar oss i julklapp av varandra. Jag önskade mig tre böcker (tänkte hon kan välja EN av dem att köpa), en litet datumblock och choklad. Mammas önskningar var åt samma håll. Nåt mer kom jag inte på, fast jag sa att hon gärna får köpa mig en ny dator om hon vill. Det vill hon inte. Visst behöver jag en ny morgonrock och en ny necessär också – båda mina nuvarande är trasiga – men jag får ju snart en inkomst och kan jag köpa sånt själv!
Till Anna har jag nu fått ett par bra idéer vad jag ska slå in i rött papper med vitskäggiga gubbar på, liksom till Elias och min mamma. Nu återstår att komma på var sitt paket till de vuxna barnen. Fast först har vi ju en födelsedag i början av december att komma på present till…
Om nån timme ska jag fixa Chicken Tikka Masala med naan till mig och Elias. Bäst vi äter i tid så vi hinner goffa lite lösgodis också. I morgon ska unge herrn liksom jag – dock inte samtidigt! – duscha och tvätta håret. Därefter blir det nog en tur in till stan. Alltid finns det nåt att titta på där.
Livet är kort. Det är TUR att önskningar inte kostar nånting…
Posted in Personligt, Vänner, tagged arbetsuppgifter, bank, bodybutter okänd nötsort, bränna naglar och hårtussar, brinna för, datorm, förgylla, gå bra, gå dåligt, glad, glädje, ha tid, hålla tummarna, humor, ignorera, inombords, insmord, intervju, kan, kommunikatör, kompisgäng, konto, kredit, leva på, mejl, nyduschad, o-vettig, orka, pengar, positiva nyheter, propagandaminister, rapport, räkningar, regn, reparationsfonden, rolighetsminister, solen skiner, sorg, sorglig, spännande tjänst, sticka nålar i en docka, svart, tacksam, telefoni, utveckling, väder, vettig, vill, yngre stenåldern, yrkesområde on 01 oktober 2013| 14 Comments »
Ett glatt inlägg – for a change.
Nä, det är inte många som orkar/kan/vill/har tid att läsa mina svarta inlägg. Åtta stycken, hittills, har pallat att dela det rätt sorgliga jag skrev i morse. Men det blir väl så när man uppfattas som rolighetsminister – och inte är det. Nej, för jag är faktiskt propagandaminster, så det så!
Propagandaminister Tofflan propagerar för mera Peter i livet..?
Men även en propagandaminister kan skriva glada inlägg. Och sen i morse har det hänt grejor som har gjort att humör har vänt lite.
Under natten har pengarna från reparationsfonden trillat in! Hela 2 750:36 pix sitter nu på mitt konto. En del av det går till räkningar (så slipper jag utnyttja krediter), resten ska jag leva på månaden ut. Jag är så glad och tacksam!!!
Vännen FEM är en gammal evigt ung god vän! Hon förgyllde min förmiddag med trevliga rapporter om ett par personer som en gång i tiden, på den yngre stenåldern, ingick i vårt kompisgäng. Vettiga personer! (Det finns o-vettiga också, men dem ignorerar vi.) Det är alltid roligt att få positiva nyheter – för det vill jag klassa dem som!
Sen kom det ett mejl… Efter en stunds mejlväxling blev det bestämt att jag ska på en intervju i morgon. Det är en tjänst som är mycket spännande! Dessutom är den inte en ren kommunikatörstjänst, även om såna arbetsuppgifter ingår. Det gör den bara ännu mer spännande, för jag ser detta som en möjlighet till utveckling inom yrkesområdet. Dessutom handlar den om nånting jag har brunnit och brinner för – i min roll som kommunikatör. Nuff said! Men det går bra att hålla tummarna i morgon förmiddag, tack!.. För den som vill att det ska gå bra, alltså. Den som däremot vill att det ska gå dåligt kan sticka nålar i en docka eller bränna naglar och hårtussar från mig.
Nyduschad och insmord med bodybutter av nån okänd nötsort sitter jag förundrad vid datorn. Väntar på bankens telefonsamtal. Det regnar lätt utanför. Inuti mig skiner solen just nu.
Vad har du för väder inombords???
Livet är kort.
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
| M | T | O | T | F | L | S |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||
Twingly-länkare
Powered byIP2Location.com
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 