Raseriet sägs härja fritt…

Ett ilsket inlägg med viss trafikinriktning.

---

 

Ganska arg Toffla.

Det var inte utan att jag kände igen mig när jag läste SvD-artikeln igår kväll om raseri i trafiken. I trafiken är det nämligen både vanligt och accepterat, enligt artikeln. Jag själv får horn i pannan när jag sitter bakom ratten. Gormar åt

idioter, puckon och såna som tror de har nio liv eller inte har bilar utrustade med blinkers

med flera. Fråga Fästmön och mina bonusbarn, får du höra att jag är allt annat än timid och talar vackert och mjukt när jag kör bil…

Men varför sitter jag i bilen och gormar? Jag – och många med mig. Enligt artikeln handlar det om brist på kommunikation. Ja… det är ju lite svårt att kommunicera när en befinner sig i en bil och en annan på gatan, kanske i en annan bil eller på en cykel. Det är ju inte precis så att en stannar sitt fordon och kliver ur för att diskutera med puck… med den andra parten. En sitter kvar i bilen och gormar, i stället, alltså.

Eevul Toffla – som egentligen är rätt snäll. Yngsta bonusdottern fixade den här bilden för fem år sen. Jag kan fortfarande le lika rart – om jag vill…

Samtidigt är det ju mer tillåtet – och lättare – att sitta i bilen och skrika. Det får liksom färre konsekvenser än om jag skulle ha klivit ur bilen och stått på gatan och gapat. Ensam i bilen kan det inte uppstå nåt gräl. Fast varför blir jag så arg? Egentligen handlar det, enligt artikeln, om att vi blir rädda när det uppstår knepiga situationer. Vi blir så rädda att vi blir arga, helt enkelt.

I eftermiddag är jag ute och kör bil igen med Anna. Vi har ett par loppisar kvar att beta av. Dessutom måste jag in till stan för att skaffa biljetter till anställningsintervjun jag ska på nästa vecka. Ja tänk! Igår ringde de från ett av de där drömjobben jag har sökt och vill träffa mig!.. Intervjun sker i Stockholm, ansvarsområdet är hela norra Mälardalen och placeringen är i Uppsala (med en del resor i regionen i tjänsten, dårå). Eftersom det är ett roligt skäl till att jag med bil måste snirkla mig in till gatugrävlingarnas centrum Uppsala idag kan jag väl inte bli arg i trafiken? Eller..?

Hur är DU i trafiken??? Är du olika beroende på vilket fordon du framför eller om du går??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Förmörkad vårdagjämning och ständig mångfald

Ett både mörkt och ljust inlägg.

---

 

Här börjar solförmörkelsen! I nederkant på bilden hustaken, överkant min gardin.

Idag är det vårdagjämning. Och solförmörkelse! Det ena är mer spännande än det andra och jag har gjort precis så man inte ska göra: jag har glott på solen utan skydd för ögonen och jag har fotat. Fast bara med min iPhonekamera och det blev ju inte så lyckat, som synes… Eh ja…

Det har gått åt mycket energi så här på morgonen. Jag är sprängfylld av saker att skriva om, men tiden räcker inte till. Det kommer ett inlägg med ett nytt lösenord så småningom. Du som har anmält vid dagens lösenskyddade inlägg nedan att du vill ha det nya lösenordet får det via den e-postadress du har angett i kontaktformuläret till din bloggkommentar!!! Inga lösenord skickas ut per automatik längre!

Här är det mörkt! Men det kommer ett ljus…

Jag är stolt över mitt mod. Jag sticker inte under stol med det. Det finns många andra saker med mig själv som jag inte alls är stolt över, så det väger kanske lätt. Men jag telefonerade och redde ut en sak som höll på att sätta stopp för en vänskap som är värdefull för mig. Jag har jobbat +25 år som kommunikatör och vet hur svårt det är att kommunicera. Det går inte en dag utan att jag lär mig nya saker på det området. Fullärd blir jag aldrig. Men jag är stolt över att jag lyckades få bort det mörka för mina ögon, så att jag kunde släppa fram ljuset. Jag är också tacksam att den jag pratade med är den h*n är. Det är inte bara kommunikation som är svårt. Det är rätt svårt att säga förlåt också, men det har jag gjort.

Solförmörkelse och vårdagjämning är det, men det är också rocka sockorna-dagen. På mig rockas inga sockor, för jag är jämt så annorlunda att det inte behövs. Mångfald, det är mitt mellannamn! Kampanjen i sig är säkert fin, men jag kör en ständig kampanj och för en evig kamp.

Och nu får DU gärna berätta om du har sett solen idag eller om det är ett ständigt mörker hos dig. Eller kanske bara säga hej. Detta gör du som vanligt i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »