Dagens citat den 3 september 2015

Ett citerande inlägg.

---

 

Det är inga ungar ute om eftermiddagarna och kvällarna och gungar.

Dagens citat hittar jag i UppsalaTidningen (<== lika trist webbplats som dess ägare lokalblaskan). Det är Susanne Limström, kvartersvärd på Uppsalahem, som säger följande apropå att Uppsalahem, tillsammans med hyresgäster, har samlat bostadsområdet Tuna backars historia i en bok:

[…] Vi fick höra att vaktmästaren gick runt till alla och önskade god jul, men samtidigt kom med pekpinnar om exempelvis hur man skulle piska mattorna på rätt sätt. Och att gungorna låstes fast klockan åtta på kvällen för att ingen skulle bli störd. Alla dörrar var olåsta och ungarna sprang ut och in hur som helst, […]

Det där med hänsyn kunde de uppenbarligen stava till förr i tiden. Fast klockan åtta på kvällen… Samtidigt, idag sitter alla ungar en och en vid sina datorer och umgås i cyberspace efter skolan. Det är ingen unge ute om eftermiddagarna och kvällarna.

Tyvärr är det bara de boende i Tuna backar som har fått boken av Uppsalahem. Andra får köpa boken, vars titel inte nämns i artikeln.

Fakta: 

• Efter andra världskriget var det bostadsbrist.
• Tuna backar blev ett modernt byggprojekt och en förebild för resten av Sverige.
• Gunnar Leche var stadsarkitekt här i Uppsala.
• Gårdarna byggdes mot sydväst så att det gick att njuta av eftermiddagens sol och ljus och Fyrisån.
• Det byggdes totalt 628 lägenheter för 2 000 personer i olika storlekar. Tanken var att människor från olika samhällsklasser skulle kunna bo i samma bostadsområde.

Källa: UppsalaTidningen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att synas, men icke höras

Ett inlägg med ett visst mått av självironi, men mest en uppmaning att du ska vara rädd om dig.

---

 

Ängel eller djävul bakom ratten? Om du frågar min familj är jag det senare. Jag skriker och gapar, gör fula gester, kallar andra trafikanter för

Idiot!

och liknande. Men det hörs och syns förhoppningsvis inte så mycket utåt. Jag försöker lära mig att lägga band på mig och lyckas bättre och bättre, om jag får säga det själv. Fast jag är ju förstås jävig…

Även cyklar ska ha reflexer.

Allvarligt talat är det inte så farligt. Men jag har helt klart ett temperament när jag kör bil. Och det kanske inte är så konstigt när andra moderna bilar inte tycks vara utrustade med blinkers, men med mobiltelefoner. Eller cyklister, som tror att de har nio liv och, utan lysen i novembermörkret, korsar en gata mitt framför min bils nos. För att inte tala om alla fotgängare som tror att de är STJÄRNOR. Lysande, sådana. Bara det att det måtte vara osynligt ljus…

Igår kväll läste jag om två bilister som kivades mitt i centrala stan på självaste vilodagen – över en parkeringsplats! Men hallå! Den som först ger tecken – det vill säga blinkar att h*n ska svänga in och parkera borde vara den som har rätten till platsen. Att bråka högljutt offentligt och kanske slåss är sandlådenivå, enligt min mening. För jag sitter ju bara inne i min bil och gapar har synpunkter…

Och nu måste jag komma med en synpunkt i form av en pekpinne! Men faktum är att den handlar om omtanke om oss båda – mig i bilen och dig som cyklar eller går.

Snälla, snälla, använd reflexer!!!

Reklamreflexer är gratis. Dessa har jag fått från ett företag som arbetar med tandvård.

Så här i novembermörkret syns du nämligen inte, eftersom de flesta av oss är iförda för säsongen färganpassade – det vill säga mörka – kläder. Allra bäst är förstås reflexväst, men jag vet att det är töntvarning på det, så det begär jag inte. Samtidigt är det alldeles ypperligt om du går ut med hunden när det är mörkt eller cyklar en tur. Men reflexer… Små reflexer på armar och ben och gärna fötter – det är både billigt och kan vara livräddande!!! Om du syns ser jag dig!

Själv bär jag reflexband, två stycken, som jag slår om smalbenen när jag går till garaget i mörkret. De kostade ett par selmor på apoteket. Sen har jag ett hjärta i plast på en jacka och reklamreflexer (gratis!) i form av klämmor kompletterar den (jackan är svart). Mina vita gympaskor, som jag fortfarande går i, har påsydda reflexer. Så ja. Jag föregår med gott exempel.

Men nu vill jag veta vad har DU för reflexer på dig???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Jag är för gammal” – eh..?

Ett inlägg om ålder och jobb.

Uppdaterat inlägg: Det jag glömde skriva i inlägget är om de gånger jag har fått återkoppling på ett nej på ett sökt jobb. Där har – i samtliga fall – sagts att man har sökt en mer junior medarbetare. Men i platsannonser har jag endast ett fåtal gånger sett att man söker just juniorer. Och såna tjänster har jag inte sökt. Så åldersfixeringen ligger inte hos mig, det kan jag inte tycka!

————————————————————-

Det talas ofta om förslaget att höja pensionsåldern i Sverige. Visst, jättebra för dem som vill och kan och orkar jobba längre än till 65. Men mindre bra för dem som är runt 25 och aldrig har haft ett riktigt jobb, ens. Eller de som är nånstans i min ålder som befinner sig mellan två jobb.

Jag tycker att människor ska få bestämma själva. Idag kan det vara så att människor inte har råd att gå i pension vid 65, medan andra går redan vid 55. Var finns rättvisan i det?

Jag är fortfarande upprörd.

Vi är så jäkla åldersfixerade i vårt samhälle! När jag söker jobb märker jag att företagen/motsvarande söker människor som är högst 35, men som har 25 års erfarenhet när det kommer till kritan. För allt ska man kunna, trots att man som 35-åring inte har så många jobbår på nacken som en som är i min ålder.

Jonas Mauritzson vid rekryterings- och konsultföretaget Hammer & Hanborg skrev för några veckor sen ett blogginlägg om ålder. Jag blir inte lite irriterad när jag läser, jag blir mycket irriterad, för jag tycker att Jonas Mauritzson tar för lätt på det här med ålder. Att han kan visa upp ett (1) exempel där högre ålder vägt tyngre i ett rekryteringsärende ser jag närmast som ett undantag.

Det här med ålder, menar Jonas Mauritzson, är ett problem som ligger hos kandidaterna (= de jobbsökande), inte hos arbetsgivarna. Han skriver bland annat:

[…] har jag kommit fram till att åldersfrågan många gånger handlar om attityd hos kandidaterna. […] Om man fastnar i tänket att ”jag är för gammal” så tappar man energi och motivation, och utan rätt attityd och motivation är det svårt att få jobb oavsett ålder. […]

Värst av allt är den avslutande pekpinnen:

[…] du som är mer senior till åldern behöver ”tänka bort” åldern och istället fokusera på vad du kan och vill. Fokusera och tydliggör dina drivkrafter istället för att fastna i en negativ tankespiral kring din ålder. […]

Som sagt, väldigt lätt att säga och tycka, betydligt svårare i verkligheten. För vad ska jag tro, annars, när jag i nio fall av tio inte får svar på min förfrågan om återkoppling eller skäl till varför inte jag fick tjänsten? Jag menar jag söker bara jobb jag är intresserad av, men också bara jobb jag har de efterfrågade kvalifikationerna för. I vissa fall anses jag överkvalificerad, har jag fått veta. Men var ligger problemet då om inte hos arbetsgivaren? Jag kan ju varken kapa erfarenheter eller dölja alla år jag har skaffat mig kompetenser av varierande slag…

För mig är det obegripligt att den som befinner sig efter skaffa-barn-åldern och dessutom har många erfarenheter och kompetenser ständigt väljs bort. Vi som är vuxna har till exempel lärt oss att det är viktigt att passa tider, att vara på jobbet när vi ska, att kunna det vi jobbar med och inte bara säga att vi kan det etc. Vi är också rätt vana vid att inte få den lön vi är värda. Får vi det blir vi förstås glatt överraskade – för det finns ju undantag bland arbetsgivarna…

För övrigt är jag väldigt barnslig för min ålder. Kanske jag ska lägga till det på mitt CV nånstans?

Livet är kort. Tofflan är fortfarande lite upprörd.

Read Full Post »

Vecka 2: Jobba och Nobba

Torsdag – och nu börjar Tofflan få ordning på såväl veckor som dagar! – och dags för veckans höjdpunkter (jobba) respektive lågvattenmärken (nobba). Det är inte svårare än så här:

Jobba

• Fästmön (som har varit hos mig i två veckor snart! Men på fredag åker hon hem till sina barn. Jag är så tacksam för ALL hjälp och för sällskapet. Du är bäst!)
• En bra dag – en dag när jag orkade mycket!
• Stjärnorna på Slottet (BRA underhållnings-TV, SvT!)
• Min vackra polkaamaryllis (Skönhet!)
• En bra start på mitt läsår! (Läs en bok, det är inte farligt.)

Nobba

• Den här jädra tröttheten (Nu vill jag orka!)
• Enögda bilar (Varför inte testa ledlampor?)
• Dåliga texter och pekpinnar från Uppsala kommun (Riktigt pinsamt!)
• Gamla misstag (Nu har jag stängt dörren för gamla kärlekar.)
• Folk som gnäller på sina jobb (Du. Det är fan värre att inte ha nåt jobb.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Fröken Tofflan och annat… roligt

Idag är jag fröken. Ja, jag är ju ALLTID fröken sen jag skilde mig (jag vägrar att förbli fru, fast det sägs att det är en titel man har kvar även efter en skilsmässa), men låt oss säga att jag är fröken Fröken idag, dårå. På förmiddagen har jag försökt lära ut konsten att göra personliga hemsidor till sex elever (varav alla utom två är disputerade). Det känns alltid så märkligt – och fascinerande! – att stå framför en grupp intelligenta intellektuella och försöka dela med sig av sina egna enkla kunskaper. Såna grupper har ofta hårda krav och kommer med svåra frågor, men vanligen är personerna synnerligen ödmjuka. Dessutom är de motiverade och villiga att lära, vilket gör mitt jobb lätt.

Kjolen och brillorna lämnade jag hemma. Och förresten är jag blond, men jag vill verkligen ha en pekpinne!!!

Tyvärr hade två personer problem med sina inloggningar, så de fick snegla över axeln på sina ”kursare”. Jag tror att det gick bra! Tiden gick fort och när vi skildes åt var det ett synnerligen motiverat gäng som genast ville börja jobba på sina respektive kammare. Och alldeles nyss har jag haft besök med kompletterande frågor. Det visar ytterligare att motivationen är hög och bådar gott.

Den här lilla utbildningen håller jag idag för institution 2, men även hugade vid institution 1 har fått förfrågan om de vill ha kurs. Där har man kommit lite längre vad gäller personliga hemsidor, fast behov av hjälp finns alltid ändå. Låt oss säga att jag kör på tills intresset har sinat ut på båda ställena och sen tar jag dem i hampan som inte vet hur man gör och visar dem. Vi ska nämligen alla ha personliga hemsidor på jobbet, eftersom vi och våra namn gör sökmotorerna heta.

Dagen går fort och när jag har mycket roligt att göra glömmer jag bort trista saker som smärta. Dessutom ska jag träffa en bloggvän efter jobbet i kväll. Jag har följt hennes blogg ett tag, inte så jättelänge, men sen i våras, ungefär. För det mesta tycks (blogg)vänner bo på annan ort, vanligen närmare Stockholm, men även på ställen som västkusten (”Baksidan”), Dalarna, Skåne och norra landet. Den här bloggvännen bor emellertid här i Uppsala. När man har träffat en bloggvän i verkligheten och tycke uppstår, kan man stryka förleden blogg- och bli bara vän. Om vännen då finns i samma stad blir det liksom lite extra roligt!

Från bloggvänskap till ”bara” vänskap kan det bli när man har träffats i verkliga livet.

Nu hoppas jag bara att orken räcker till kvällen, men som sagt, när man gör nåt roligt (jobbar här) och ska göra nåt roligt efter det (träffa en bloggvän) brukar det funka av bara farten. Hälen har hållit för en promenad Thaistället tur och retur, men den trilskades först. Vi får hoppas att det där som känns som en kniv som körts rakt upp har bedövat hälen. I annat fall hotar jag eländet så gott som varje dag med amputation.

Stor KRAM till vännen KL som bryr sig om via små meddelanden! Det betyder mycket – även om jag känner mig asocial i vissa lägen (det är inte personligt).

Livet är kort!

Read Full Post »

Folkilsk

Idag är jag baske mig folkilsk. Goda råd känns som pekpinnar och folk tjafsar med mig och står i min väg. Dessutom har nån i huset skrikit i ganska precis en timma nu. Mina öron står inte ut, men undrar hur de närmast sörjande pallar…

Jag orkar inte med såna här ljud när jag mår illa och har ont.

Jag mår illa och jag har ont. Försöker att leva normalt, men kanske unna mig och Fästmön nåt extra när det känns som det behövs. Det straffar sig. Såna som jag får inte må bra. Om jag har det gott en dag, slår kroppen tillbaka dan därpå. Om jag skrattar en dag kommer alltid nån som ska trycka till mig och göra mig ledsen eller arg. Det måste vara somligas lott i livet att just trycka till.

På Stormarknaden var det hemskt. Folk överallt, ungar som viftde med ballonger, la sig på golvet och skrek, mammor med megafonröster. Och så en svinigt dyr reklamskylt för min förra arbetsgivare som aviserar dess ankomst i Stormarknaden. Tacka f*n för att man mår illa! 

Folk överallt och massor av tjockisar. Men det är tjockisar med snygga kläder. Jag fattar inte var de shoppar. Anna och jag var på två ställen, främst för att kolla in gympaskor, men också lite kläder. Inte ens byxor med resår passar min trinda mage! Jag har nu insett att det måste ligga en alien i magen min. Varför är den annars så stor och stinn när jag bara spyr? Månntro Den Helige Anders har varit på besök nån natt när jag låg och sov… Nej, jag är bara tjock. Jag är smällfet och det är jag själv som har gjort det. Men varför går jag inte ner i vikt när jag kräks så ofta..? Jaa, det kan man ju fråga sig.

I min mage?

På måndag ska jag på undersökning och det är ju inte direkt nåt jag ser fram emot så där jättemycket. Samtidigt som jag förstås vill veta. Undersökningen i sig har jag gjort miljoner många gånger och det är väl inte världens roligaste. Men det finns värre.

Vi handlade ingenting på Stormarknaden mer än lite saker till kvällens middag. På apoteket var vi och hämtade mediciner. Tre något så när gemensamma bekantingar såg vi och Anna såg en gammal kompis från gymnasiet som bonus! Först såg vi Pelle utan hår svans och jag tänkte gå fram och skrika

Bu!

eftersom jag är så elak. Men jag gjorde det inte av nån anledning. Sen träffade vi L & L och det var kul att få presentera Anna. Slutligen mötte vi H inne på ICA Kvantum. H sprang omkring lika zombieaktig och folkilsk som vi och hittade inte heller nånting. Jädra jobbigt det är när affärer bygger ut och flyttar om varor!

Vofför gör di på detta vise?!

Nä, det var skönt att få komma hem och vila en stund ovanpå gästsängen efter att ha suttit på apoteket och kallsvettats medan personalen plockade fram medikamenter. Jag har ordinerat Arbeterskan att slänga sig framför DVD-inspelningen av måndagens Maria Wern. Själv ska jag försöka svälja min fadda smak i munnen (sköljer bort den med en öl just nu) och ställa mig i köket. Jag har dukat och snott till en skål med grönsaker bestående av gula och röda körsbärstomater, svarta oliver och fetaost blandat med rödvinsvinäger, italiensk salladskrydda och olivolja. Sen blev jag så trött att jag blev tvungen att sätta mig vid datorn en stund.

Efter maten blir det nog nån film, eventuellt nån av de två jag fick i julklapp av Anna. Om jag nu inte står med huvudet i toalettskålen och svär över folk och min mage…

Read Full Post »

Fredagspromenad med fokus på skyltar

Under dagens lilla promenad låg mitt fokus på skyltar och lappar. De flesta av dem finns i området där jag bor och ärligt talat: det är ingen rolig läsning… Det är förbud, påbud, regler – och en och annan gammal information. Man känner sig inte direkt välkommen…

Här kommer några smakprov:

Kan en bostadsrättsförening ha en privat cykelparkering? Var parkerar gäster till boende sina cyklar???

                                                                                                                                                          På en av informationstavlorna i området hade nån satt denna lapp:

Kul sticker!

                                                                                                                                                           De flesta vet kanske att jag inte har mycket till övers för folk som röker i tid och otid – och överallt. Men ibland går förbuden lite för långt…

Man får inte röka vid väggen. Notera att här fanns varken dörrar eller fönster eller ventilation i närheten… Jag skulle kunna tänka mig att sno denna och sätta den på utsidan av min balkong. Rök stiger – men det fattar visst inte alla.

                                                                                                                                                        Och det är bara vissa stigar som sköts om på vintern…

Stigen ska inte plogas och sandas på vintern – och skylten ska ALDRIG tvättas…

                                                                                                                                                            Inne på området ska man köra sakta och man får inte parkera.

Man får inte parkera här, men man ska köra sakta så man inte kör på barn som är ute och leker.

                                                                                                                                                            I soprummen ska man lägga sopor, men inte vilka sopor som helst.

En rejäl pekpinne, eller hur?

                                                                                                                                                              Sina husdjur får man inte rasta på området, men om de råkar kissa på väg UT ur området – hur bär man sig åt då?

Nej, inte särskilt husdjursvänligt. Men jag tror inte att dessa skyltar – det vimlar av dem i området – gör nån större nytta för katterna skiter i sandlådorna ändå och hundarna kissar på väg ut ur området. Skyltarna bommar verkligen!

                                                                                                                                                                 I containerrummet ska man kasta vissa saker. Uppenbarligen tycker man att folk har svårt för att kasta rätt saker, för rummet är TV-övervakat…

Här får man inte lägga vad som helst! Fast vem tar inte chansen att bli kändis?! Går man in här blir man TV/videobevakad!

                                                                                                                                                       Framme vid porten möts jag av fler förbud.

Nej, några djurvänner finns det INTE i styrelsen… Fast inte heller jag vill ha fåglar, råttor och katter i trapphusen. Notera emellertid att förbudet enbart gäller katter av honkön…

                                                                                                                                                              Inne i trappuppgångarna finns små anslagstavlor. Där är det förbjudet att sätta upp reklam. I stället är tavlorna fyllda av regler. Först trivselregler.

Man ska visa sina grannar hänsyn, enligt trivselreglerna.

                                                                                                                                                             Och så några regler till…

Ja man ska sannerligen visa hänsyn, inte tu tal om den saken.

                                                                                                                                              Slutligen får man inte göra vad som helst utan att kontakta nån i styrelsen först. Jag undrar om man får bajsa vilka tider som helst eller ha sex på balkongen eller prata i telefonen klockan 18. Det framgår nämligen inte av nån av lapparna…

Man undrar om den här informationen fortfarande gäller. Det står inte nånstans på den när den sattes upp. Är de förtecknade hantverkarna och journumren fortfarande aktuella?

                                                                                                                                                          Nej fy, så trista budskap! Jag måste kontra med ett par vackra bilder avslutningsvis och PÅMINNA dig om att rösta på vilka bilder jag ska skicka in till fototävlingen!

Såg ett lustigt träd, eller en stubbe, i en trädgård.

                                                                                                                                                            Grönt ska ge ro. Hoppas du får ro av detta lövverk där solens strålar knappt tar sig igenom.

Grönt är skönt! Härliga lönnlöv!

Read Full Post »