Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘somna om’

Ett stillsamt inlägg.


 

Små kycklingar i gräs nära

Det börjar närma sig påsk.

Det slog mig häromdan att jag lever i Stilla veckan. Det är ett vackert – och för mig just nu synnerligen passande – namn. Jag håller mig rätt stilla. Min gamla kompis Mjölkis var en fena på att rabbla dagarna i Stilla veckan. Själv får jag läsa mig till – på nätet – att det är Dymmelonsdag idag. Det är idag påskfriden inleds och i gamla tider gjorde man det genom att byta ut metallkläppen i kyrkklockan mot en kläpp av trä.

Gula lampskärmar

Lamporna i köksfönstren får gula skärmar under påsken.

Det börjar närma sig påsk, alltså. I mitt hem byts inga kläppar, men jag ska slå på stort och byta lampskärmar på fönsterlamporna i köket, från terracottasolblekta till gula. En del av påsken ska jag tillbringa i Himlen, så jag behöver inte överdriva nåt pyntande.

Äppleblom.

Vackert när det slår ut.

Men ändå. Lite fint vill jag göra här. Skulle vilja ha nån sorts ris att hänga fjädrar i. Fast inte går jag och köper det. Däremot ska jag försöka ta en liten, liten promenad idag. Och tänk om jag ser att nån har beskurit sina träd och inte hunnit frakta bort det beskurna så att jag kan norpa ett par kvistar! Det behöver verkligen inte vara björkris. Jag är ovan vid att ha sånt eftersom min pappa var överkänslig mot björk. Mamma brukade ta in körsbärskvistar i stället. Eller äpplekvistar. Det blev nästan ännu finare när knopparna slog ut…

Nu finns ingen trädgård att ta kvistar från. Jag undrar hur mamma har det i påsk. Det blir många, långa och ensamma dar, med nästan ingen liv och rörelse kring hennes hem. Det var en evig tur ändå att hon inte skulle komma hit. Jag kan ju liksom knappt klara mig själv. Jag blev så glad igår över telefonsamtal från mammakusinen B, den enda av mammas miljoner kusiner som hör av sig både till mamma och mig. Omtanken värmer!

Det verkar bli en solig och fin dag idag.  Jag har sovit dåligt och lite, för jag ville testa att inte ta nån tablett till natten igår. Då får jag ont och så kan jag inte sova. Sist jag tittade på klockradion visade de röda siffrorna 3:48, eller nåt sånt. Jag var därför ganska irriterad (<== litotes!) när somliga i huset skramlade med nånting mot balkongräcket vid sjutiden i morse. Bara så där lagom länge att jag vaknade tillräckligt mycket för att inte kunna somna om.

Kökshandduk med påskmotiv

Min kökshandduk med påskmotiv.

På min agenda för dagen står en lätt promenad. Jag tänkte gå runt husen här bara. Behöver röra på mig för både ryggens och magens skull. Ryggen är hyfsad just nu. Jag har legat på köksgolvet en stund och det är fortfarande den bästa medicinen när ryggen bråkar som mest. Och förutom promenaden ska jag ju pynta för påsken. Jag äger faktiskt kökshanddukar med påskmotiv och dessa ska också fram. Det är liksom ändå dags att byta till rena handdukar i köket.

Vad händer hos dig idag och i påsk??? Ska du pynta??? Ska du resa bort eller vara hemma??? Skriv gärna några rader och berätta! Jag behöver all input från världen utanför som jag kan få!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett morgonsurt inlägg.

 

Dusch

Visst är det bra att man är renlig, men måste man vara extra renlig klockan fem på morgonen?

Naturligtvis förstår jag att det finns orsaker till att man ställer sig och tar en lååångdusch klockan fem på morgonen i ett tyst hus där andra människor ligger och sover. Men det är inte särskilt snällt/hänsynsfullt mot de sovande som kanske ska upp typ en timme senare och som väcks. Det är jättebra att man är renlig och så. Ännu bättre hade varit om man duschade kvällen innan – i stället för klockan fem på morgonen. I vår BRF har vi för övrigt regler som säger att man varken får duscha eller leva rövare mellan klockan 23 och klockan 7.

Ackompanjerat med en rejäl smäll i en dörr gjorde dessa ljud att jag inte bara vaknade utan också gav upp försöken att somna om till klockan 6.15 när mitt alarm tillrar. Eftersom jag har planerat god mat och svindyrt, tungt Amaronevin till kvällen när Fästmön kommer gissar jag att vi – eller jag, främst – sitter/ligger i vardagsrummet och sover klockan 20. Senast. Tack för det, hänsynslösa duschare och dörrsmällare!

Nu på morgonen varken snöar eller regnar det, tack och lov. Utomhustermometern visar närmare nio grader varmt. Men eftersom vi ändå är inne på morgonens negativiteter kan jag meddela att det blåser. Det blåser inte lite, det blåser som fan. Det blåser så att balkongräcket skallrar, typ. Jag kan bara hoppas på att jag har medvind till jobbet.

Fredag idag och det första jag ska göra på jobbet är en akutgrej eftersom en kollega till mig är borta idag. Jag kollade jobbmejlen via mobilen när jag kom hem igår och noterade redan då att det blir strul. Sen har jag mina egna akuta saker som står på tur. Gissar att den här dagen i övrigt inte blir händelselös. Jag tror nog att jag ska palla med, för nästa vecka har jag ju…

SEMESTER!!!

Anna är ledig i helgen i alla fall. Då blir det troligen ett besök hos ett födelsedagsbarn i familjen på lördag. I övrigt har vi inget särskilt planerat.

Vad händer hos dig i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta! Ha i alla fall en riktigt go helg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min egen tamburmajorska.


Visste du att jag är ihop med en tamburmajor?
Eller tambjurmajorSKA, torde väl vara den korrekta benämningen eftersom genus är femininum. Jag hade inte en aning tills Fästmön berättade det för mig igår kväll.

Tamburmajor

Tamburmajor. Eller Anna, dårå, för den som inte ser det.


Vi hade ätit räkor
och druckit två glas vin var igår. Detta fick till påföljd att Anna sov i soffan och jag sov i fåtöljen ganska tidigt på kvällen. Men vi hade tur och blev väckta av ett mobilsamtal klockan 22. Vi gjorde därför tänderna rena innan vi kröp till kojs.

I kojs kunde vi sen då inte somna om, naturligtvis. Och inte blev det bättre av att Anna berättade att hon hade känt sig som en… tamburmajor när hon var på väg till mig.

Tamburmajor???

Jag höll på att garva läppen av mig och bad henne utveckla det hela. Jo, hon hade släpat på fyra tre väskor och kände sig som en rockhängare – fast västkhängare dårå.

För min innersta blick såg jag hur en tamburmajor med långt, blont hår travade runt i von Bahrska häcken (en cykel- och gångbana som går genom ett litet skogsområde på vägen hem till mig) med väskor på krokarna. Sen var det ju kört att sova på ett tag. Till sist slocknade vi emellertid av skrattutmattning.

I morse när det var dags att vakna till den här spännande dan var Anna igång igen.

Men du! En tamburmajor är ju en sån där klädhängare. Men vad heter den där gubben som går längst fram i en vaktparad med en sån där pinne?

Vilka frågor! Anna är värre än en sexåring. Då slog det mig att en sån man med pinne ju också heter tamburmajor. För säkerhets skull googlade jag också på ordet via mobilen. Tamburmajor är enligt Wikipedia:

övertrumslagare eller stavförare [...] benämning på en person som med en stav anför en musikkår i marschformation. [...] 

Men det är också

[...] Tamburmajor är även en skämtsam benämning på rockvaktmästaren på en restaurang. Tamburmajor kallas även en fristående rockhängare.

Så nu vet både du och jag att jag inte bara är ihop med en fristående rockhängare utan också med en rockvaktmäsare, en övertrumslagare och en stavförare! Maj gadd!..

Idag är vi ute på äventyr, Tamburmajorskan och jag. Därför önskar jag dig redan nu en fin lördag.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg om tillvaron.


Jag visste det!
Jag visste att jag skulle vakna upp till en vit helg. Tyvärr. Men i januari ska det vara vinter och snö. Och jag hatar det. Jag hatar att frysa, halka, skotta. I skrivande stund har himlen och marken samma färg – vit. Mina ögon, som föredrar mörker, kämpar med att stå ut i det ljusa. Fult är det också. Fult!

Snöig baksida

Titta så fult det är på baksidan av huset jag bor i!


En del säger:

Det blir ju mycket ljusare och finare med snön!

Vad spelar det för roll när jag åker hemifrån och solen ännu inte har gått upp och åker hem när solen har gått ner. Däremellan går jag tio steg utomhus till lunchstället. Det är synd att vi inte slapp snön den här vintern, tycker jag. Synd. Men självklart är jag inte förvånad. Nu är mitt största problem mina trasiga vinterskor som lär ta in snö om jag inte får dem lagade. Fast vad ska jag då ha på fötterna?

Det blev sent igår kväll. Jag hade bestämt mig för det. Det var därför jag inte körde igång filmen förrän klockan passerat halv elva. För att hålla mig vaken, alltså, så att jag skulle kunna sova i morse. Annars vaknar jag nämligen så himla tidigt den första av min veckas sovmorgnar. Visst var jag upp en sväng på morgonen, men jag kunde somna om. Fick ta en Ipren för huvudet bultade som om jag hade varit på fest igår. Stor fest. Det var ju bara fredagsbajs hos mig. För att överleva fredagen sköljde jag ner den med en (1) starköl.

Jag är mycket nöjd med att jag packade ner stakar, stjärnor och mina julfigurer från köksgardinen igår kväll. Visserligen var jag skittrött, för det tog sin lilla tid. Framför allt att byta gardin i vardagsrummet. Men med detta gjort kunde jag verkligen unna mig en sovmorgon idag. Det enda jag gjorde alldeles nyss – eller det sista jag gjorde som har med julen 2013 att göra (förutom att läsa julklappsböckerna!) – var att kasta två döda, blåa hyacinter och gå ut med julkrukorna i förrådet. Och tänk! Inte en enda jädra eftersläpande tomte har jag upptäckt sen jag packade ner dessa förra helgen! Måtte ha haft ögonen med mig då.

Tomten

Va? Tomtemor på ballen*? Hur hamnade hon här? Den här filten är för övrigt försvunnen. Om nån vet var vi har lagt den, låt oss gärna få veta det!


Idag ska jag halka ut till Himlen.
Det faller bara enstaka flingor här, men jag gissar att jag får skotta både här och där. Min rygg lär älska det – NOT! Mina magmuskler är ännu kassare efter ingreppet 2012, så de kan inte bära upp min feta lekamen som de ska. Ja, jag vet att jag borde träna, men jag vill inte. Då tar jag hellre ryggskott. Att träna är för andra, inte för mig.

Inte har vi några större planer för helgen, Fästmön och jag. Det ska gissningsvis (stor)handlas eftersom alla fyra ”barnen” är där i två veckor nu och så ska vi väl ha nåt gott till middag. Ja, Anna lagar bara god mat, förstås, aldrig äcklig. I kväll ser vi nog Stjärnorna på Slottet: Leif Andrées dag. Och i morgon är det söndag. Ännu en vilodag. Ännu en vit dag. Jag är så väldigt, väldigt… trött…

Vad händer hos dig i helgen??? Varför inte skriva några rader här och berätta???


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens juliga.


Nu börjar det likna nåt!
Igår när jag var iväg och hämtade Fästmön passade jag på att inhandla den sista julklappen. Tyvärr kan inte den överlämnas förrän efter trettonhelgen, men ändå. Den är inköpt och inslagen och mottagaren informerad.

julklapp till FEM

En julklapp, som är både hård och mjuk, till vännen FEM.

 


Och man får väl
tänka som så att

den som spar, h*n har

eller

den som väntar på nåt gott väntar alltid aldrig för länge.

Hemma i Himlen var det så julfint med tomtar och gran. Alla ”barnen” var hemma och tindrade med ögonen när jag lämnade Anna igen. Vi skulle båda två ställa oss vid spisen. Jag fixade till chicken tikka masala med naan och mamma blev nog både mätt och nöjd.

Tärnad kyckling i stekpannan

Tärnad kyppa i pannan till chicken tikka masala.


Idag är det dan före dopparedan.
Man skulle kunna säga

dropparedan

för det är regn i luften, snarare än snö. Igår började det blåsa väldigt mycket också. Vädret är uppochner, verkligen. Vi kanske behöver tänka, lite till mans/kvinns, på det här med miljön. Antirasism och annat positivt anti i all ära, men var ska vi leva om vår planet inte längre är ett ställe vi kan bo på för att vi har förstört dess miljö? Bäst att jag tillägger, innan jag får Fejanmobben på mig IGEN, att det ena inte utesluter det andra. Men att göra nåt åt miljön är en fråga som också behöver hanteras – av oss alla. Men var är engagemanget???

Det blir i vart fall ingen julskinka i det här hemmet utan julkalkon. Jag har köpt en liten på drygt ett kilo. Den är färdigkokt och ska griljeras som skinka i ugnen. Spännande att se om det är gott! Det kanske blir en skinkkalkonmacka sent i kväll, med andra ord.

I eftermiddag åker jag ut till Himlen med fyra påsar julklappar. Ja, det låter mycket, men det är också ett större gäng där än här (vi är två) som ska få klappar. Dessutom blir det betydligt färre klappar i år än tidigare år. Det är så det blir när vi alla blir äldre. Det viktigaste är att de smärre får. Men inte heller där blir det nån överdrift från min sida. Trots det tror jag att det blir nöjt. Vi får hoppas på det.

Innan jag åker ut ska jag nog ta in gröngölingen och sätta den på fot. Kanske rentav sätta i ljusslingan. Mamma uttryckte en önskan om en promenad idag – det vill säga hon ville gå till Kaj och kolla på kläder – men jag påminde henne om att jag ju ska till Himlen i eftermiddag. Visserligen är hon vaken just nu så vi skulle kunna ta en tur på förmiddagen, men hon sitter och telefonerar till sjukvården i sitt hemlän. Hon har fått en sån där omöjlig tid för läkarbesök, typ nästa vecka. En vecka före läkarbesöket ska hon lämna prover. På annandag jul, dårå, eller? Idiotiskt! Och inte har hon e-legitimation heller så nu får hon sitta och ringa och ringa och ringa. För det gör ju alla andra som inte heller har e-legitimation eller tillgång till dator eller klarar av att sms:a via mobil också och samtidigt. Förhoppningsvis kan hon somna om en stund sen – om hon inte är alltför upprörd över vårdens försämrade tillgänglighet.

Det blir ingen matlagning idag, utan jag har deklarerat att vi köper hem pizza till middag. Det brukar mamma gilla, så det blir nog bra. Det blir för rörigt att fara fram och tillbaka och fixa med än det ena, än det andra och sen behöva ställa sig och laga mat. Så talar en Toffla som inte har några barn. Och tur är väl det, för de hade väl fått svälta ihjäl. Tur att karamellskålarna är välfyllda här. Men varför har de gjort om innehållet i Twistpåsen så mycket??? Det var bättre förr! Marsipan är äckligt och kolorna får jag totaldissa för tändernas skull – det kan bli så dyrt, nämligen, eftersom jag är över 20 år. Och svårt, nej, omöjligt att få tag i nån tandläkare i dessa dagar. Fast godis är gott, det är det…

Twist

Godis är gott, men innehållet i Twistpåsen var bättre förr.


Vad händer hos dig idag då??? Äter du godis och slappar eller far du omkring som en skållad råtta??? Jag är nyfiken!


Livet är kort.

Read Full Post »

En bloggpost om post.


I morse vaknade jag klockan 4.15.
Det var stört omöjligt att somna om. Var uppe en sväng på toa och försökte sen sova lite till, men sömnen ville inte infinna sig. Mitt alarm står på 6.30 när jag jobbar. Vanligen brukar jag vakna 6.15. Så två timmar tidigare än vanligt, alltså. Jag lär vara en zombie i kväll.

trött

En Toffelzombie.


Smarta brevbäraren
hade ju tryckt in alldeles för mycket post och paket i min postbox igår. Det är ju lätt för brevbäraren att göra eftersom h*n öppnar hela fronten på postboxskåpet. Själv kunde jag inte vrida om min nyckel eftersom det låg ett paket i vägen och blockerade låset från att snurra runt i min box. Vilken tur att ordföranden i bostadsrättsföreningen är hjälpsam! Nån gång sent igår kväll var han hit, öppnade skåpet och hängde min post i en påse på ytterdörren. Snacka om service! Brevbäraren, däremot, har jag lust att ta ett rejält snack med… Du skulle ha sett den arga lappen jag skrev igår som jag tänkte tejpa upp idag… (Jag kastade den nyss, men det är väldigt lätt att skriva en ny. Man ska inte reta upp mig just nu.)

Nåja, eftersom jag vaknade så tidigt fick jag i alla fall tid att betala en räkning. Det stora paketet som blockerade låset i min postbox har jag öppnat och innehållet har jag gömt – det var ju julklappar!

Efter allt strul hittills den här veckan har jag inte lyckats få iväg ett födelsedagspaket till en synnerligen god vän som fyller år på söndag. Jag får försöka i kväll, men chansen att det kommer fram till mottagaren via snigelpost på fredag är ju minimal. Fast då har vännen möjligen nånting att slita upp i nästa vecka, i alla fall. Om vännen nu får upp sin brevlåda – brevbäraren kanske har TRYCKT ner alltför mycket i den också. Vad vet jag, vad vet jag. Brevlådor vid hus är för övrigt större än postboxar, så där kan man ju trycka ner riktigt mycket. (Och det där var lite ironi igen.)

Paket fr Posten

Posten, posten… (Jag kan ju inte lägga ut nån bild på paketet i min postbox eftersom det innehåller julklappar.)


Inte ett pip
har jag hört om klockan heller. Ska det vara så svårt att ringa och lämna besked så att jag vet om den är klar för avhämtning eller om den kanske måste skickas iväg för byte av del??? Nu är det ju definitivt inte början av veckan längre utan slutet…

Nej, nån bra vecka har denna inte varit – hittills. Som grädde på moset fick jag häromdan ett surt mejl från en läsare. Uppenbarligen tror vissa människor att jag sitter och bloggar dagarna i ända. Det kanske jag kunde göra förut när jag inte jobbade, men inte nu. Att få höra att jag är halvtaskig (!) kändes faktiskt heltaskigt! Jag besvarade mejlet härom kvällen och förklarade hur jag tror att saker och ting ligger till. Nåt svar har jag inte fått. Det är så lätt att lägga sten på andras bördor, men tydligen väldigt svårt att säga

Förlåt för min förhastade slutsats!

Det är mejl som ovan som ger mig ytterligare skäl till att sluta blogga. Jag tror att det blir så snart. Eller möjligen att jag gör bloggen helt privat. Det är så många som snokar omkring här som bara vill mig illa.

Har knappt lyckats trycka i mig morgonens frukost – yoghurt med müsli. Stressen sitter som ett lock i svalget. Eller som ett paket som blockerar möjligheten att öppna låset…


Livet är kort. I morgon är det fredag. TACK och lov!

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan fryser något, filosoferar över vilka förebilder föräldrar är och är lite allmänt nervös.


Det är kallt i Sverige.
Jag tyckte att det lät bättre som öppningsmening än: Det är lite kyligt och ett par minusgrader idag. Däremot skiner solen. Den skiner totalt obarmhärtigt mot mina renputsade fönster. Fönstren ser nu inte bara flammiga ut – de är randiga och prickiga också. Bara så du vet. Och isiga. Men mina krukväxter mår bra, tack.

Palettblad och is på fönstret

Fönstren är bland annat isiga – det flammiga, ränderna och prickarna får du inte se! – men palettbladet trivs bra i novembersolen.


Idag skulle jag INTE upp och städa.
Vad händer? Jag hade glömt sätta iPhonen på ljudlöst och väcks av en signal om att jag har fått en kommentar på bloggen strax efter klockan sex. Och det var ingen rolig eller intressant kommentar ens utan spam som lyckats slinka igenom administrationsskorpionens klor. Ja, det stackars djuret måste ju sova nån gång det med, så det må vara hänt att ett och annat skräp når fram.

Jag lyckades somna om bara för att vakna förtton gånger av att nya grannarna skrek. Alltså, deras barn låter lite, men föräldrarna skriker typ jämt. Sista gången skrek jag tillbaks, för då hade jag fått nog. Jag fattar inte hur vissa vuxna funkar! En del föräldrar skiter i när deras barn skriker *pekar i en sydlig riktning* medan andra skriker ännu värre när barnen låter lite *pekar i västlig riktning* Finns det inga föräldrar som pratar i vanlig samtalston till sina barn? Inte konstigt att vissa barn är som de är – gapiga. Dessutom förstår jag verkligen inte varför man skaffar barn när man antingen skiter i dem eller skriker åt dem. Hur kul är det, liksom?

Mina två sista lediga dar har inletts. Sen väntar fem arbetsdagar och så två lediga. In i lunken. Det ska bli underbart och jag ser det verkligen inte som bara en lunk – jag längtar efter att få bidra med mina kunskaper och kompetenser, få en inkomst som jag gör skäl och rätt för. Inte nån ersättning från en försäkring jag har betalat till sen 1986 och som ger mig en tredjedel av min senaste lön.

Andra, däremot, har inte ledig lördag. Fästmön, som har ont lite här och var, ska jobba. Jag ska åka och hämta henne och Prinskorven om ett par timmar. Elias får hänga med mig den här helgen. Kanske inte världens roligaste för honom, men han brukar inte klaga utan vara så snäll. Jag hade tänkt att vi skulle tvätta bilen när vi har skjutsat Elias mamma till jobbet. Nu får vi se om minusgraderna sätter stopp för den planen eller inte. Lördagsgodis ska vi i vart fall inhandla på hemvägen! Tokerian har ett bra pris på lösviktsgodis. Dessvärre är det många med bajsiga fingrar som gräver där. Jag har inte riktigt hämtat mig från händelsen för snart ett år sen när jag blev jättesjuk – ett par dar före min operation…

Helgen blir annars lugn. Jag har massor att tvätt och har redan kört igång en maskin med tjockis-svart. Det är gott med sällskap, för då har jag inte så mycket tid att bli nervös. Men tänk… På måndag morgon ska jag infinna mig runt kvart över åtta på mitt nya jobb och delta i mitt första avdelningsmöte halv nio. Jag ska ju inte bara gå dubbelt med Per och få en ny chef som heter Johan – jag får ju nya arbetskamrater också… Per har enligt egen utsagor redan informerat arbetsplatsen om min ankomst via intranätet. Nu finns ingen återvändo… Och jag tycker att det är så spännande!

Vad händer i helgen hos dig??? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet ju att jag är obotligt nyfiken!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gårdagen och om nattliga drömmar.


De senaste två nätterna
har jag drömt så märkliga drömmar. Bara en av dem var en riktig mardröm – och ändå inte. Natten till igår drömde jag att jag befann mig på ett kaffekalas bland en massa tanter – och en manlig Twitterbekant (en person jag inte har träffat i verkligheten). Det var ett sånt där kaffekalas med sju sorters kakor och kaffe serverat ur porslinskannor med blommor på. Ingen mardröm precis, eller hur?

Brownies Päronkakor Morotskakor

Kakor…


Men i natt,
eller egentligen nu på morgonen, när jag för andra dan i rad somnade om efter en liten utflykt i bil med Fästmön till jobbet, hade jag en riktigt märklig dröm. Den var liksom lite både och. Både mardröm och rolig dröm. Det var sommar. Ur ett öppet fönster hörde jag en ung tjej som hade högläsning från facebook-kontot till en av mina… ska vi säga… anti fan club-personer?  Hon var riktigt spydig och häcklade personen ifråga. Själv blev jag mycket förvånad – och lite full i skratt! – att även nån annan tyckte att den här personen är smått löjlig med all sitt skryt. Samtidigt, utanför huset på gräsmattan, hade det samlats en skolklass, typ en förstaklass. Bland annat trillingtjejer i gula klänningar. Klassen visade sig vara… mina nya grannar… Ändå, trots alla barn, tog jag det rätt lugnt, för mitt mantra är, i dröm som i verklighet:

Det kan inte bli värre än det redan är!

Sen vaknade jag och insåg att klockan var efter nio och att det inte hade blivit nån FEM (= återvända till sängen för att läsa) idag heller utan stensömn i två timmar. Men det är OK. Antagligen behöver jag sova. Och bearbeta kaffekalas och trillingar i mina drömmar…

___________________________

Igår skulle jag för första gången laga en maträtt som är Annas specialitet och som både ungarna och jag älskar: Chicken Tikka Masala. Vi hade handlat hem grejor till maten redan i torsdags. Bara det att när jag skulle kolla receptet, som står på kryddmixpåsen, hittade jag ingen kryddmixpåse. Jag rev ut två (2) skåp i köket, kollade i gamla ICA-kassar, men ingenstans fanns nån jävla kryddmixpåse. Det blev till att köpa en ny på hemvägen när jag hade hämtat Anna från jobbet!

Jag är alltid så nervös när jag ska laga mat åt andra. Vill gärna ta en matlagningsöl så jag slappnar av lite. Hade det inte varit första gången som jag gjorde just den här rätten kanske det hade blivit en cookalong på en blogg nära dig. Nu blev det en cook alone. Men du ska likväl få veta hur enkelt det faktiskt var att laga Chicken Tikka Masala för två personer:

  1. Tärna tre kycklingfiléer.
  2. Stek kycklingen.
  3. Häll på kryddmixen samt minst dubbla mängden vatten mot vad det står på påsen.
  4. Rör ner crème fraiche.
  5. Micra var sitt naanbröd på påse i en minut på 600 W. Stick några hål i påsen.
  6. Ställ fram stark mango chutney.
  7. Jag gjorde en sallad – det var helt onödigt.

Se här så enkelt i mitt lilla bildspel:

Detta bildspel kräver JavaScript.


I kväll vet jag inte
om jag ska slå till vid spisen igen eller om vi ska ut till Annas pappa. Under dagen ska jag i alla fall damma och gå ett varv med dammsugaren. Det är fasen så mycket grus man drar in så här års!

Senare i afton är det dags för Bron. Spänningen är på topp i denna fantastiskt braiga svensk-danska TV-serie!

Fantastiskt braiga kan man inte säga om de filmer vi kollade på igår kväll! Maj gadd! Den ena filmen stängde vi av efter en halvtimme, den andra filmen såg vi till slutet, men den var mest bara konstig. Som tur var visade SvT säsongens andra avsnitt av Downton Abbey, annars hade tittarkvällen blivit ett totalt fiasko!

Nu har jag avslöjat att jag följer två TV-serier, Bron och Downton Abbey. Men följer DU några TV-serier och vilka då, i såna fall? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dröm.


Det känns som om
det är väldigt sällan jag ägnar mig åt att drömma numera. Om nätterna, vill säga. Eller också är det så att jag inte minns. Ändå håller jag det för mer troligt att det är i drömmen man bearbetar aktuella händelser i sitt liv. Och händer det inte så mycket, tja… du kan dra slutsatsen själv.

Men i natt drömde jag! En dröm fylld av fart och fläkt! Jag, Fästmön och en tredje, okänd kvinna… bara det… hur ofta brukar DU drömma om okända personer??? Vi tre skulle åka på sorts konferens. Jag körde bil, vi skulle till en ort lite norrut. Först behövde jag inhandla ett par passande skor. (Här bearbetar jag nog skofadäsen från i tisdags…) Av nån anledning köpte jag ett par vita, höga typ skidpjäxor snarare än skor. Dessa skulle vara ”superinne”, i vart fall. Skorna var svindyra. Jag tog på mig dem med en gång eftersom jag ville vara fin och jag var ju dessutom ute på nån sorts representation.

Skidpjäxor

Ungefär så här såg mina nya ”skor” ut!


Av okänd anledning
var vi nånstans där jag blev tvungen att kliva ur mina nya skor en stund. När vi hade gått därifrån hade jag naturligtvis glömt skorna! Jag skenade tillbaka och som tur var såg jag dem och tog dem med mig.

Efter detta skulle vi storhandla (!). Helt slut var jag när klockan dragit sig mot kväll och jag skulle svida om – i mina nya skor. Då upptäcker jag att jag har fått med mig två udda vita skor! Alltså, den ena var 50 procent av mitt nyinköpta par, medan den andra var visserligen en vit ”skidpjäxa”, men av annan modell OCH storlek. Nu var det emellertid försent att åka tillbaka till stället där jag tagit av mig skorna. Fick sätta på mig det udda paret, varav den ena glappade rejält. Kände mig dum, kände mig som om jag inte passade in, som om jag var… fel, fel, fel…

Sen vaknade jag, varm och uppstressad. Klockradion visade 6.15. Jag gick upp en stund, men la mig sen igen och lyckades somna om och sova ytterligare en timme.

Det finns säkert en djupare tolkning av den här drömmen, som vid första anblicken tycks ganska ytlig. Men min egen personliga tolkning är att jag är nervös. Nervös inför nästa veckas övning.

Och märkligt nog fick jag, idag på förmiddagen, ett samtal på mobilen med datum och klockslag och person jag ska träffa för intervjuomgång nummer två – på ett jobb jag jättegärna vill ha!!! Jag blev ju inte mindre nervös… JISSES!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sömn. Och om spännande författare!


Idag är det lördag.
På lördagar vill jag gärna unna mig en sovmorgon. Vad händer? Jag vaknade klockan 4.22 av att regnet smattrade mot fönsterrutan. Tjolahopp, liksom – NOT!!! Men jag gick upp en stund, kollade Twitter lite och blev fruktansvärt sömnig. Jag lyckades faktiskt somna om. Ibland har Twitter den funktionen för mig – jag blir trött. En del människor tycks vara uppe dygnet runt och twittra. Bara tanken på det gör att jag kan slockna.

regnfönster på femte våningen

Regn, regn, regn…


Sov en stund till, som sagt,
och vaknade sen vid åttatiden nästa gång av mobilen. Jag sätter den på ljudlöst och virar in den i allt möjligt – ändå blir jag allt som oftast väckt av den. Jag skulle kunna stänga av den, tänker du, men det kan jag inte. Det finns flera skäl till att jag måste kunna bli nådd dygnet runt. Men det är inga skäl jag tänker berätta om här.

Jag klev upp ur sängen och tryckte på kaffeperkolatorn. Tänkte ta med mig en kopp till sängen och göra en FEM, det vill säga återvända till bingen en gång till och ligga och läsa. Men vid det laget var det kört.

Det ser ut som om det har slutat regna. Dagen är väldigt mörk och en sån där dag när man helst kurar inomhus med en god bok. Jag hittade ett loppisfynd som Fästmön lämnat här och som jag började läsa. Jan Mårtenson skriver lite myspysiga deckare om den matglade antikvitetshandlare Homan i Gamla Stan. Den här boken är historisk och handlar om en anfader till Homan som ska ge sig av med Ostindiska kompaniet till Kina. Än så länge kan man inte säga att boken faller under genren deckare, snarare historisk roman. Men det är OK, jag gillar historia, tycker att det är lika spännande som en mordgåtor.

Jan Mårtenson

En spännande författare! (Bilden är lånad från Wahlström & Widstrands webbplats. Foto: Cato Lein.)

Jan Mårtenson i sig är också en spännande författare! Han är faktiskt född i Uppsala på Alla Hjärtans Dag och fyllde 80 år i år. Men se Uppsala har han inte varit trogen! Jan Mårtenson har jobbat vid FN och som diplomat, bland annat i Sydamerika. Vidare har han arbetat vid jordbruksdepartementet och som handsekreterare åt kungen. Med mera.

Idag bor han på en herrgård vid Vättern. Så sent som i år kom han ut med en bok och vad jag kan läsa hos förlaget har han en på gång till nästa år! Hans nya bok kommer ut i maj 2014 och blir den fyrtiotredje i Homan-serien. Wow… Dessutom har hans böcker inspirerat till att ett gäng entusiaster 1978 bildade Homansällskapet! Sällskapet är synnerligen aktivt fortfarande. Enligt webbplatsen har de gått mordvandring i Gamla Stan så sent som förra månaden. Och på gång i november är en pub-afton där författaren själv kommer och berättar om sitt författarskap.

____________________________________

Se Skoga och sedan...

Den sista boken i Langs långa författarskap.

Igår fick jag sms från ovan nämnda vän FEM som hade varit med dottern i östgötsk universitetsstad och shoppat loss. Snälla FEM hade då även inhandlat nåt litterärt till som gamle kömpis i Uppsala - Jussi Adler-Olsen. Detta är en dansk deckarförfattare som jag länge har varit sugen på att läsa. Och snart får jag alltså den möjligheten! För övrigt ska jag i gengäld leta efter den bok jag vet saknas i FEM:s Maria Lang-samling, Se Skoga och sedan… Detta är Maria Langs sista deckare. Den kom ut 1990 och året därpå gick författaren bort. Det är verkligen inte en av Maria Langs bästa, men naturligtvis är den eftertraktad och rolig att äga eftersom den sätter punkt för ett långt författarskap.

Nu ska jag sätta punkt för det här inlägget, men naturligtvis undrar jag förstås om DU har nån författarfavorit? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 254 andra följare