Interpoolande med polare

Ett inlägg lite på sniskan.

---

 

Jag tar att jag vaknade med huvudvärk och protesterande mage. Värt efter några timmars umgänge med några före detta kollegor. NK* och jag strålade samman lite tidigare. Det blev en härlig pratstund. En sån stund som jag har saknat oerhört de här senaste två veckorna. En stund när vi uppdaterade varandra om… ”allt”. Så ja. Värt. Värt att vakna med huvudvärk och en mage som kämpar med att försöka bryta ner cole slaw och halloumiburgare… Det var så oerhört skönt att få vara… lite på sniskan en stund igår kväll…

Lite på sniskan på väg hem…

Det var en annorlunda konstellation i övrigt som strålade samman igår. Sex män och två kvinnor som mest samtalade på engelska och åt och drack på Interpool vid gågatan i Uppsala. Det är alltid så spännande med… udda blandningar av människor. Jag kände igen alla, men jag hade inte mer än hälsat på somliga…

När NK och jag anlände var det fortfarande ljust ute. Stället var stort och ganska tomt, men fylldes snart upp av after workande arbetskamrater. Vi höll på att missa kollegorna där vi satt vid biljardborden. Kollegorna hade bänkat sig vid middagsbord i andra änden av lokalen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag sänkte fyra Eriksberg, det vill säga två liter öl. Halloumiburgaren med tillbehör såsom cole slaw var underbart god och portionen stor – liksom priset. Men det var helt OK. Servicen var på topp, personalen trevlig och tillmötesgående och stämningen på stället trivsam och avslappnad. Hit ska jag gå igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag lämnade byggnaden med ett minne och ett visitkort rikare. Uppsala by night kändes nästan… spöklikt… Jag tog några bilder, men varken fotograf eller mobilkamera förmådde skapa storverk. Har du möjlighet kolla i stället in @renlerphotography på Instagram! Tack Olga för ett bra initiativ och en fin kväll!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Kaffe på sängen och lite läsning för att få tillbaka färgerna.

Min lördag har börjat med sedvanligt kaffe på sängen och en stunds läsning, allt för att försöka få tillbaka färgerna. Jag förstår inte hur jag kan vara så lugn som jag är, för en timme innan jag skulle åka ner på stan igår fick jag ett telefonsamtal som rörde upp massor av känslor. Och även om jag inte ska ta ut nåt i förskott hoppas –HOPPAS – jag att den där flaskan Gula änkan har legat tillräckligt länge på kylning. Det vore inte helt fel att få öppna den snart. Idag blir det emellertid inte. Jag nöjer mig bra med Fästmöns sällskap, grillad kalkon och ett svindyrt Amarone.

Ha en fin fortsättning på helgen!

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En pärla i parken

Ett inlägg om en av sommarens pärlor.

---

 

Stress, stress, stress. Men vi hann ner på stan, in på Kafferummet Storken och fick oss ljuvlig skaldjurssallad till middag, serverade av Lille Prinsen, gossen med de stora ögonen som så sällan talade som barn. Vuxen nu… Kräftstjärtarna på min tallrik var precis så salta som jag behövde ha dem. Min vän Greken bjöd kaka precis så söt som jag behövde till dessert. Ja, Fästmön tog en liten bit, jag det mesta. Försökskanin när det gäller min vän Grekens kakor är jag så gärna. Det kunde inte bli mer perfekt.

Vi var inte ensamma som skulle lyssna på Sarah Dawn Finer, men trots kilometerlång (?) kö gick det smidigt. Konserten var underbar. Mycket prat, en hel del skämt och så Kärleksvisan till avslutning. Jag såg nog att Sarah Dawn Finer tittade rakt på mig. På MIG!  Lite sliten röst, men vilken pipa hon har… Tack Anna för att du fixade biljetter!

Ett glas rosé till min älskling, en iskall öl till mig innan vi tog bussen hem. Träffade ytterligare ett av gårdagens barn på bussen. Det är konstigt så vuxna alla barn har blivit. Lucille har fått nyckeln till mitt hem. I morgon far vi till Kungliga Hufvudstaden på nya äventyr. Det lär hända lite saker på en blogg nära dig ändå de närmaste dagarna, trots att datorn stannar hemma. Missa inte det! Ha en fin helg!

 

Här är några bilder från vår kväll:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet: Örjan Rambergs dag

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Lördagskväll och jag kämpar för att hålla mig uppe. Men är det Stjärnorna på Slottet så kan man ju inte sova! I kväll glodde jag på Örjan Ramberg, en person som jag inte visste så mycket om före programmet. Och frågan är om jag vet mera efteråt…

Örjan Ramberg hade sin dag som stjärna på slottet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Redan innan jag hade läst på webben gissade jag att det skulle gråtas. Det gråts alltid i Stjärnorna på Slottet. (Tur att jag inte är nån stjärna, för se gråta offentligt vill jag inte.) Men nånstans kände jag mig bedrövad när jag lyssnade på Örjan Ramberg och hans fruktansvärda ensamhet. Att höra honom prata om drogerna berörde mig också, för det kunde ha gått helt åt pipsvängen.

Plats för skratt fanns emellertid också. Jag tyckte att förmiddagens övning, som jag inte vill berätta för mycket om utan låta den som vill uppleva den på SvT Play, var rolig samtidigt som den hade ett allvar i sig. För mamma är alltid mamma.

Ett citat antecknade jag, för att behålla. Örjan Ramberg sa följande, ganska självklara ord, men ändå:

Om du inte är lycklig mens du lever, när ska du då vara lycklig?

Toffelomdömet blir högt. Det var en givande dag att uppleva, även från bästefåtöljen.

Nästa lördag avslutas den här säsongen av programmet med Harriet Anderssons dag.

Här kan du läsa vad jag har skrivit om säsongens andra stjärnor:

Özz Nûjen

Helena Bergström

Rikard Wolff

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Nu är glada julen slut, slut, slut…”

Ett avjulat inlägg.

---

 

Eh… ja visst ja! Jag har en julgardin att ta ner också… Tänkte inte på den…

 

Jag började igår och gjorde klart idag. Nu är det definitivt så att julen är slut hemma hos mig. Igår åkte tomtar och sånt ner i sin låda. Idag var det dags för stakar, stjärnor och julgranen. Jag måste ta en sak i taget just nu. Hellre lagom mycket på agendan än för mycket.

Igår kväll var det mörkt och då lyste stakarna så mysigt i köksfönstren.

Igår var jag seg. Att plocka ner julpynt och gå ut med lådan i förrådet tog hela dan. Idag har jag varit alertare. Det berodde nog på att jag sov väldigt gott i natt medan Egon och snön yrde utanför. Vi hade ju inte så nära besök av Egon här där jag bor, men nog kunde vi – och kan fortfarande! – känna av hans närvaro.

Granen stod så grön och grann i stugan och jag hade egentligen ingen lust att klä av den naken och slänga den i högen kasserade barrträdd utanför vaktis. Men det är ju bara att inse att julen är slut och över för länge sen, mörker, kyla och snö till trots. För lika mycket som jag avskyr snö och halka, lika vackert och juligt är det utomhus. Men nu var det inomhus som gällde. Jag tog i alla fall en sista bild på skönheten.

En sista bild tagen idag, den 11 januari 2015, av julgranen år 2014.

Det var verkligen sant att granen stod så grön och grann – den barrade nästan inte alls. Först. När jag sen började klä av den glitter, stjärna, kulor, ljus och diverse pryttlar fällde den onekligen en och annan ”nål”. Men hade jag låtit den vara skulle den nog ha stått fin ytterligare några dar.

Jorå, lite barrade den allt.

I år tog jag bort hallmattan. Det var förra årets misstag vid julgransplundringen. Men trots att granen inte barrade alls lika mycket som förra årets föll där ett och annat. Det som tog längst tid var nog att sopa och dammsuga upp barr i lägenheten och i trapphuset…

Eftersom det är rikligt med snö och var oplogat i området kunde jag dra granen efter mig, genom Egon, bort till vaktis. Det underlättade. Men kylan bet i mina feta kinder, trots mitt tjocka lager av underhudsfett.

Ett par telefonsamtal senare (mamma och Fästmön) gjorde jag mitt bästa för att fylla ut den tomma och mörka platsen i vardagsrummet efter gröngölingen. Fast det blev ju inte riktigt lika fint med en golvlampa av modell rislampa, en tom champagnehink och två små lyktor…

Riktigt lika fint som med granen är det inte i hörnet nu. Kanske jag ska ställa en flaska champagne i hinken? Jag har faktiskt två i kylen och de har legat där i flera år…

Och nu måste jag ju fråga DIG om DU har gjort slut med julen än! Har du det, säg???

(Jämrans barr, till och med i mitt barr…)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet: Özz Nûjens dag

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Så blev det lördag igen och därmed Stjärnorna på Slottet. I kväll tittade jag ensam, men som vanligt från bästefåtöljen. Och dagen var Özz Nûjens, kanske den stjärna jag var minst nyfiken på eftersom jag inte gillar stå-upp-komik.

Özz Nûjen var stjärnan på Slottet för dagen. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Det som däremot intresserar mig är Özz Nûjens bakgrund. Jag känner flera kurder och folket och kulturen är spännande.

Den historia som Özz Nûjen berättar, full av hemskheter, våld, brutalitet… Den är så obegriplig för nån som jag som aldrig har levt i ett krig. Förmiddagens ”övning” går inte att beskriva i ord, den måste du helt enkelt se och uppleva – på SvT Play. För vi här i Sverige slipper uppleva minfält i verkligheten. Ordet fruktansvärt räcker inte.

En del överraskande avslöjanden blev det – för min del. Vissa saker höll vi tittare på att missa när Harriet Andersson nästan stal showen och höll på att kvävas. Men jag måste säga att även om jag inte estimerar stand up får Özz Nûjens dag högsta Toffelomdöme.

 

Nästa lördag är det Örjan Rambergs dag.

Här kan du läsa vad jag har skrivit om säsongens andra stjärnor:

Helena Bergström

Rikard Wolff

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nog för idag

Ett inlägg om att det får räcka.

---

 

Jag sparar min gran till i morgon. Granen på gården får stå kvar – den rotade sig för några år sen, redan.

Nu är det nog för idag. Det får räcka. Julavmöblingen har skridit framåt och två maskiner tvätt är avklarade. Utanför har det snöat sen mitt på dan. Det ser riktigt juligt ut. Därför lämnar jag kvar elektriska stakar och stjärnor och min äkta julgran. Men bara till i morgon. Tror jag.

 

Mina vänners hem är tillsett och djuren är matade. Jag har telefonerat med en annan god vän än den jag pratade med igår, tillika en före detta arbetskamrat, med betoning på det senare. Det är gott att ha vänner. Att inte vara ensam. Kretsen av vänner som man har i verkliga livet behöver inte vara enorm. Det är nog med några få, riktigt goda. Tack för att ni finns!

 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet: Rikard Wolffs dag

Ett inlägg om andra delen av en TV-serie som jag tittade på tillsammans med min mamma.

---

 

Säsong nio av Stjärnorna på Slottet inleddes förra lördagen. I kväll var det Rikard Wolffs tur att inneha rollen som huvudperson och ta över stafettpinnen efter Helena Bergström. Helena Bergström tycktes ha både pratat och gråtit färdigt på sin egen dag, men kompisen Rikard Wolff visade sig inte heller vara dålig på att gråta.

Rikard Wolff tårögd stjärna redan vid frukosten på Slottet.

Det var rörande att höra om Rikard Wolffs stora trauma i barndomen/ungdomsåren: skräcken och tron att han hade en könssjukdom. Naturligtvis visar det sig att den elvaårige pojken inte har nån sån åkomma. Men skräcken kommer igen under 1980-talet med aids. Rikard Wolff berättar om ett fruktansvärt läkarbesök där läkaren inte vågade ta i honom och skickade hem honom med två sobril i tron att han var aidssjuk. Rikard Wolff hade influensa.

Ett i mitt tycke lite väl galet upptåg, med en tusenhövdad publik, satte en del press på deltagarna. Det var tur att de inte var som Rikard Wolffs alter ego. Jag TROR att han kallade sig själv Ville Våffla, men det kunde lika gärna ha varit Vilda Tofflan… (Nåja, allt här i världen cirkulerar självklart inte runt mig, så det var säkert Ville Våffla.) Det var hur som helst modigt av Rikard Wolff att berätta om den här svarta sidan, en sida som vid ett tillfälle misshandlar en pojkvän.

Kvällens Stjärnorna på Slottet kändes mer… actionfyllt. Men det är ändå lite för få frågor från de andra stjärnorna till den som har dagen. Rikard Wolffs dag får snäppet högre Toffelomdöme än Helena Bergströms dag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den fula ankungen blev en… julgran

Ett juligt inlägg.

---

 

Tänk att en gran… En vanlig och rätt ful, faktiskt, rödgran… Som nätats och vilat på ballen* ett par dar… Togs in i kväll, fick ljus i grenarna och stjärna i toppen… En vanlig gran… Barrig, sticksig och rätt… eländig…

Oklädd gran, rätt ful ankunge…

Med kulörta kulor, röda äpplen (!), tomtar, klockor, ett och annat hjärta och en jädra massa glitter blir den ju en riktig… julgran!

En riktig skönhet, vår julgran 2014.

Det doftar underbart gott i vardagsrummet – av gran. De tre blåa hyacinterna jag köpte doftar däremot inte ett smack. Vilken besvikelse! Tur att Rippes tulpanbukett finns och Amaryllisen med alla klockorna från L.

Och som pricken över i:et… Fästmöns knäck… Livet är gott ibland. Nu låter vi julfriden sänka sig över oss.

God jul önskar jag dig!

Annas goda knäck.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 50: Lucia och Lusiga

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Torsdag morgon och som vanligt dags att redovisa den Tofflianska veckans hissar (Lucia) respektive dissar (Lusiga). Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Lucia

• Pappersskyffling (Tack till Nisse-vännen!!! Ovärderlig hjälp!)
• Minister Tofflan (Det var roligt att skriva inlägget.)
• Regnbågsstämning (Å, så jag gillar Airwickljusen!)
• Vår stjärna (Familjens, alltså.)
• Bajspysselboken (Önskar att jag vore fem år och inte 50plus…)
• Mammakusinen B och Nisse (Pärlor!)
• Ett läckert ben och en bokkasse (Tack A och J!)
• Hållplats Sverige: Änglarnas tårar (Kanonbok av Anna NilssonSpets)
• Fin blomma (Till oss, från vännen L)
• Julbordat (När ingen arbetsgivare vill ge oss, ger vi oss det själva.)
• Fästmöns rendez-vous med Björn (Vilken överraskning!)
• Boksläpp (Kul att göra annorlunda saker med Anna.)

Lusiga

• Sjukt (Lite hängigt här och var.)
• Såna som bara snackar om att höra av sig och sen aldrig kommer till skott (Snacka med nån annan från och med nu!)
• Hot mot tjänstemän ökar (Inte OK!)
• Dunkel fredag (Men det är bara att bita ihop.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vill du läsa mitt inlägg ”Vår stjärna”?

Ett inlägg om ett inlägg.

---

 

Hjärta. Eller JETA, som Fästmön brukar stava det.

Det finns många ljus i vår familj, men nu står det klart vem som är vår stjärna. Den som lyser kraftfullast och starkast och har lång brinntid kvar. Vårt framtidshopp, vårt hjärta!..

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet men vill ha det kan skriva en kommentar nedan eller mejla mig så sätter jag upp dig på sändlistan. Du får lösenordet sänt till den e-postadress du en gång angav i kontaktformuläret för att få kommentera här. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina uppgifter inte är falska eller felaktiga!!! Din e-postadress syns inte utåt, för andra läsare.

Lösenord skickas automatiskt via e-post till alla på sändlistan. Har du inte fått det senaste? Hör av dig via en kommentar här eller mejla mig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »