Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gapa’

Ett lördagsmorgonsinlägg.


 

Morgonsurf i sovrumsmörkret

Morgonsurf i sovrumsmörkret.

Det är baske mig tji sova när man kan! I morse vaknade vi båda två runt sjutiden – av en skata som levde rövare utanför sovrummet. Ja inne i sovrummet låg ju ursprungligen två skator och sov. Jag lyckades slumra till en stund, men sen gapade en vuxen i huset på ett barn, vilket fick till följd att barnet började gallskrika. Då gav jag upp. Varken fåglar, fän eller mittemellan människor följer några regler i och utanför det här huset, så… Fästmön ligger och morgonsurfar i bädden, jag klev upp till Storebror för där sitter gamla, stela tanter som jag bäst när de ska skriva.

adminskorpion

Administrationsskorpionen i egen hög person. Det är h*n som bestämmer här. Ijenklien.

Administrationsskorpionen har gjort mig uppmärksam på att nån envisas med att försöka lämna kommentarer på min blogg. Envishet och ihärdighet är ju i och för sig bra egenskaper. Men det som gäller för att kommentarer ska bli publicerade här är bland annat att man följer vissa grundregler (och märk alltså att det är jag som är bloggägare, jag bestämmer!):

  • inga homofoba eller rasistiska kommentarer publiceras
  • man får vara anonym utåt sett, men då ska man lämna en fungerande och äkta e-postadress i kontaktformuläret
  • den som kommenterar ska hålla sig till ämnet
  • påhopp på min person gällande annat än de åsikter jag skriver här (till exempel mitt utseende, min sexuella läggning etc) innebär tvärstopp
  • slutligen har Administrationsskorpionen total rätt att vägra publicera kommentarer som är alltför oförskämda, på ren svenska

Annars är det ju lördag idag och den regel som gäller för oss är ledighetsregeln. Vädret är bättre idag än igår, men det ser ut att blåsa som 17. Vi har inga konkreta planer för dagen eller morgondagen, även om det finns vissa tankar om dessa dagars agendor, såsom besök på vår favoritloppis på landet. Det är skönt att inte ha för många måsten och inplanerade saker, tycker jag. Det bästa är att kunna låta dagsformen styra vad man gör. Och ett par veckor till kan jag bestämma själv, sen blir jag livegen. Att vara arbetslös är fan värre än att sitta inne eller ha fotboja, tror jag. För det ser ut som om man är fri – och man kan känna sig fri korta stunder. Men man är, som sagt, i själva verket livegen.

Decilitermått i diskstället

Hade Nån varit uppe och bakat scones till frukost? Nej, inte då!

Nu börjar det dra sig mot frukost. Vi köpte med oss thaimat hem igår, men den har nog passerat genom systemet och påfyllning krävs. Jag trodde Nån hade varit en duktig fästmö och bakat scones på morgonen. Men Nån hade bara använt decilitermåttet som vattenglas till sin medicin… Ja, ja, själv följer jag ju vissa regler och använder andra bägare när jag dricker… Ehum…

 
 
 
 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett uttråkat inlägg.


 

Nyklippt

Mest trött på mig själv.

Jag har nog, precis som rubriken säger, världens tråkigaste liv just nu. Och det är bara jag själv som kan förändra det, det är jag fullt medveten om. Men hur lätt är det när det innebär kontakt med andra människor? Jag är så trött på människor generellt sett just nu – ingen nämnd, ingen glömd. Trött på folk som bara hör av sig när de vill (ha) nåt, på folk som gapar och skriker, på människor som inte hör av sig trots överenskommelse, trött på pratmakare och på tigare… Men mest av allt är jag trött på mig själv. Det är mig det är fel på, inte ”alla andra”.

Igår kväll kunde jag sitta ett tag på ballen* och läsa och äta min middag. Sen fick några grannar gäster och jag klarade inte av deras sorl. Gick in och såg med ett öga på Mr Selfridge, ett på Twitter. Jaa, jag är rätt trött på Mr Selfridge och Twitter också, just nu. Mr Selfridge är så jäkla rättskaffens och hederlig att jag nästan spyr. Och på Twitter visar folk upp sina fantastiska liv, barn, husdjur, resor de företar sig, böcker de skriver… Kram, kram och gullegull. När jag skickar upp nån bild till Twitter är det på en bok nån annan har skrivit, en starköl, en skål ostbågar eller en tallrik mat. Hur spännande är inte det..? (<== ironi).

Gediget arbete

En skylt från ett annat och trevligt arbetsliv där man fick vara som man ville, bara man gjorde sitt jobb.

I morse vaknade jag att grannarna bredvid möblerade om i sina köksskåp. Det var i alla fall vad det lät som. Utanför sovrumsfönstret skrattade en skata mycket irriterande. Inne i sovrummet stod luften stilla. Det gick inte att ligga kvar. Jag var uppe vid sjutiden. Sista sovmorgonen på ett tag, för i morgon startar en full arbetsvecka som jag ska genomlida. Det är svårt att göra ett bra jobb när man inte bryr sig längre.

Dagarna tickar ner och tanken var att jag skulle ägna helgen åt att söka nytt jobb. Men motståndet är hårt och svårt. Jag har kommit till en skiljeväg även i detta sammanhang. Varför söka jobb som har med kommunikation att göra när jag har så svårt för människor..? OK, det skrivna ordet, fine. Men inte får man bara jobba med sånt? Samtidigt läser jag till exempel så många krönikor som är skitdåliga – och ändå får skribenterna bra betalt för dem! Kanske för att de ”har ett namn”, det vill säga är kända. Jag är ju bara jag.

Två trisslotter

Anna skrapade fram en storvinst – i drömmen.

Att jag har världens tråkigaste liv insåg jag när jag vaknade från en dröm. Jag drömde att min älskling hade vunnit 100 000 på en Trisslott och kunde unna sig en ny iPhone. Tror inte att det var en sanndröm, dessvärre. Vi går för övrigt omkring på var sitt håll och längtar. Jämt och samt. I alla fall gör jag det. Men just nu är jag inget trevligt sällskap. Dessutom måste jag idag verkligen ägna några timmar åt att söka jobb. Annars är Annas sällskap det enda jag står ut med just nu. För hon förstår mig, hon fattar hur det känns utan att jag behöver veckla in mig i några förklaringar.

Hela kroppen, känns det som, är en enda stor värk även idag. Till och med en fingerled envisas med att värka, trots att jag trodde att det skulle gå över på nån dag. Himlen är blå, solen skiner, livet är en gåva… Varför är jag så svart i sinnet? Så trött på människor? Så envist mässande att jag har världens tråkigaste liv? OK, det är en massa ”saker” som fattas i mitt liv, men jag har jobb tre veckor till och jag har tills vidare tak över huvudet. Det finns kärlek i mitt liv och jag har en mamma som fyller 79 år nästa månad. Det är jag tacksam för.

Men jag vill åstadkomma nåt som bara är jag också. Åtta kapitel på min bok är skrivna. Jag orkar inte skriva mer just nu. Det gör för ont. För det handlar om livet före världens tråkigaste liv…


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gapande, tystnad och en och annan elakhet.


 

Gapande groda

Gapandet slutade efter bank i väggen.

Äntligen blev det sovmorgon idag! Jag vet inte varför – kanske är det vanan? – men mina två nyligen passerade lediga dagar vaknade jag envist före eller strax efter klockan sex. I morse vaknade jag 8.38… Fast i och för sig hade Gapmänniskan väckt mig nånstans vid sjutiden. Då blev jag så ilsk att jag bankade i väggen. Gapet slutade – och jag somnade om!

Jag skröt ju igår om att sprutan inte gjorde ont att få. Nej, det är visserligen sant, men på kvällen fick jag ont som tusan på stället där den togs. Idag är det inte mycket bättre. Det känns som om jag har träningsvärk. Vänsterarmen vill inte riktigt röra sig som jag tycker att den ska. Naturligtvis har jag googlat – vem ringer 1177, liksom?! – och fått fram att en vanlig biverkning av just denna spruta är att man kan få ont på själva stickstället. Så då är det väl det jag har. Punkt.

Vädret är inget vidare alls. Det är mulet och regnar av och till. Men jag ser att solen försöker tränga fram. Den lyckas emellertid inte.

Mina väskor är packade för avfärd till Himlen. Jag har nyligen ätit en sen frukost och tandborstningen är klar. Bara resten av morgon(!)toaletten återstår, typ att tvätta mig. Jag var verkligen vrålhungrig, så jag dukade upp en riktig helgfrukost förut. Nu står jag mig nog till kvällen. Fästmön ska göra nånting med kyckling, potatisklyftor och hot béarnaisesås. Det var ett tag sen, faktiskt!

Helgfrukost

Helgfrukost av den rejäla sorten.

 

Det ska bli skönt att komma härifrån ett tag. För tillfället är jag extremt ljudkänslig och här i huset är inte precis tyst. Det låter faktiskt som om en av de före detta boende har återvänt – det är nån som har ägnat större delen av förmiddagen åt att smälla i en ytterdörr… Så nej. Jag saknar verkligen inte dessa människor, även om jag inte estimerar Grillarnas rök och entoniga musik. Det är väl mig det är fel på, som vanligt. Jag har ju svart på vitt att en och annan tycker att jag ska flytta till ett hus i skogen. Och jaaa, det skulle jag jättegärna göra – om jag hade möjlighet till det. Tills vidare njuter jag i alla fall av det faktum att jag flyttade hemifrån när jag nyss hade fyllt 18. En del närmar sig 30 och bor fortfarande hos mamma och pappa. *smackar med tungan i gommen och skakar på huvudet*

Nej, dags att sätta fart innan jag blir alltför elak. Man kan ju aldrig veta om nån springer omkring med en vräkningslista med mitt namn på.

Har du inget bättre för dig tycker jag att du ska läsa mitt inlägg om CCS Fotcream som jag skrev i morse. Det är långt, men tänkvärt, tycker jag själv.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett slött inlägg.


 

Den här dagen har verkligen, verkligen varit slapp! Jag har verkligen vilat och gjort minsta möjliga. Men jag var tvungen att skutta (nåja…) över ett litet ärende till Tokerian. På hemvägen träffade jag en mycket upprörd Lucille. Det är ganska makalöst vilka krav som ställs på föräldrar ibland… Det krav som stackars Lucille hade på sig den här dan var att baka 70 bullar och tio sockerkakor. Inte konstigt hon var… rätt förbannad. Jag önskade henne lycka till med baket genom att säga:

Nu ska jag gå hem och lägga mig på min bak och bara slappa!

Medan vi stod och tjattrade kom grannen under Lucille förbi och bjöd oss på fest i kväll. Det passar oss utmärkt, så vi ramlar väl ner med några öl lite senare. Skämt åsido, jag ska vara hemma och se på en viss musikfinal. Lucille ska vara hemma hos sig. Och baka. Men jag tycker att en toppengranne gör just så: förvarnar om att det är fest i kväll. Då blir i alla fall jag mer tolerant. Sen berättade jag om gapandet vägg i vägg. Lucille föreslog att de kanske är hörselskadade. Det tror jag inte, de gillar bara att skrika så det ekar. Men när jag berättade om grillarna som eldade på klockan 22 en söndagskväll med den elektriska golvfläkten påslagen intill skrattade hon inte lika gott…

Grå filt

Den försvunna filten hittades!

Mamma fick ett telefonsamtal när jag lagt mig tillrätta igen på sofflocket. Jag förvånade henne genom att kunna namnet på en höjdhoppare! Alltid kul när man kan glädja sin gamla mamma. Men annars förvånade jag nog mest Fästmön genom ett fynd jag gjorde bakom soffan, vid foten av golvlampan i vardagsrummet. Där låg nämligen hennes gråa filt som vi inte har sett till sen april – 2013… Anna påstod per sms att hon hade letat just där. Hon frågade också hur dammig den var. Jag undvek att svara och funderade i stället på hur noggrann min storstädning i november 2013 var egentligen…

Soffläge med bok

Soffläge med bok. Notera godisbunken i bakgrunden, inköpt för aftonens musikfinal på TV.

Soffläge har det annars varit i eftermiddag. Jag har läst och slappat och även tagit en liten lur. Plötsligt blev jag nämligen så trött och ögonlocken så tunga att jag slocknade. Underbart skönt och lyxigt!

På Tokerian köpte jag ingen mat till i kväll, för jag tänkte tillaga sånt som finns hemma, det vill säga egg ‘n chips. Men jag köpte varmrökt lax och potatissallad till söndagsmiddag. Det sägs ju att man blir smart av fisk och jag skulle behöva en smartkick. En godisbunke följde också med hem, för jag måste ju ha nåt att snaska på när jag krämar finalen i Eurovision Song Contest 2014 på TV:n och stereon i vardagsrummet. Jag noterar att Conchita Wurst har nummer elva och Sanna Nielsen nummer 13 i startfältet. Det här blir spännande! Men jobbigt – jag vill ju att båda ska vinna!

Kolapapper

En och annan Dumlekola blev det till boken i eftermiddags…

Nu är det snart dags att skjutsa in mina chippies i ugnen. Jag börjar känna mig lite utsvulten – jag har ju bara ätit några Dumlekolor sen frukost. Några. Inte så väldigt många. Jag har läst ut ytterligare en av böckerna jag lånade av Anna. Nu har jag tagit en bok ur högen ”Fådda födelsedagsböcker”. Det är Sara Lövestams Grejen med verb som Anna gav mig och den är dessutom signerad av författaren! Jag tror att det är en riktigt bra och annorlunda liten bok – precis som alla Sara Lövestams böcker!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett typiskt torsdagsinlägg.


 

Sista april säger vi i Uppsala och inte valborg. Och här är det en dag när vi partajar. Eller i alla fall de unga. Sista chansen är lite av dess motsats, if you get my meaning..? Här kommer veckans toppar och dalar, allt enligt Tofflan.

Sista april


Sista chansen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt ironiskt inlägg.


 

Naan

Bröd till det skrikande folket.

Alldeles nyss har jag konstaterat på Twitter, i samråd med andra, att det här med att visa respekt och hänsyn mot sina grannar tillhör flydda tider. I morse vaknade jag vid 6.30 av att två stycken Hesa Fredrik gapade och skrek på sina barn. Vid sjutiden gav jag upp och stapplade tvärilsk ur sängen och bankade i sovrumsväggen. Det hjälpte föga. Funderar på att gå över med ett bröd till dem. ATT STOPPA I KÄFTARNA!

I övrigt är det en strålande dag – utanför mina fönster. Det enda som strålar här inne är värken i ryggen. Just nu strålar den mest nedtill åt höger. Upptill har jag tväront på vissa punkter eftersom jag spänner mig – för att jag har så ont. Ja, uttrycket

ond cirkel

sammanfattar det hela bra. I morgon har jag tid hos naprapaten igen och att säga att jag hoppas på lindring är en underdrift. I samband med det stadsbesök detta innebär för min del ska jag bjuda min äldste bonusson på lunch och kolla in hans nya arbetsplats. Lunchen är en försenad födelsedagspresent och arbetsplatsen ligger nära naprapatmottagningen. Och bara för att trotsa alla demoner tänker jag åka buss. Ha! (<== sagt till mig själv)

 

Stockholm by night

Utsikt utanför Kulturhuset. Stockholm by night… Den här bilden tog jag den 1 december 2013.

Fästmön har åkt till Kungliga Hufvudstaden för att gå kurs. Jag är skitsur, för om min rygg hade varit OK skulle vi ha kunnat stråla samman i Stan i kväll för att dinera. En svag doft av parfym noterade jag i badrummet, det var allt som var kvar av min kära.

Projektet för dagen för min egen del är att bädda rent. Lakan blir fort ganska sunkiga när man är sjuk, har värk och svettas en del. Need I say more? Jag har lyckats få de smutsiga lakanen ur sängen och ner i tvättmaskinen. Själva bäddningen får jag ta framåt kvällen, för då brukar ryggen vara hyfsad. Eller i alla fall gör det inte lika ont att böja sig en decimeter framåt. Men, som sagt, mitt mål är att jobba på måndag. Mejlkontakt med chefen igår har, förutom upplysningen om att jag dyker upp på måndag, också verifierat att mitt korrekta sjukintyg har nått fram. Bra! Då kanske Försäkringskassan hör av sig ”snart”. (<== Jag bara skojar, förstås.)

Nu ska jag ta itu med en lite roligare uppgift för dagen. Mer om den kommer nån gång framöver – på en blogg nära dig och kanske nån annanstans också! (Nej, det handlar inte om min bok, för jag har inte kunnat skriva nånting på flera veckor på grund av att jag inte kan sitta koncentrerat längre stunder än fem, tio minuter åt gången. Men åtta kapitel är skrivna hittills i alla fall – alltid något…)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om oro inför morgondagen och skamkänslor inför dagen.


 

kugghjul

Systemet är i olag, kugghjulen vill inte funka som de ska.

Hela systemet mitt verkar vara i olag. I morse ville jag inte gå ur sängen, för där jag låg kände jag inte av ryggen nästan nånting. Och när jag kliver upp vet jag att jag känner av den. Ordentligt. Medicinen och magen går inte ihop heller och utan att gå in på detaljer kan jag säga att det är ganska bra att jag inte äter så mycket. Förutom i fredags hos Fästmön. Då blev det alldeles för mycket lagad mat. Tur för mig att det bara blev lite prästostbågar och några godisbitar igår kväll till middag. (<== ironi, men sant)

Min största oro är förstås hur det ska gå och jobba i morgon. Av förkylningen återstår mest lite nästäppa och hosta, men inget jag mår dåligt av. Det är ryggen… Eftersom jag var dum nog att läsa jobbmejl i fredags inser jag att jag har fått ett uppdrag som kräver rörlighet i veckan som kommer. Och jag vet ärligt talat inte hur det ska funka.

Bakelittelefon

Måste få tyst på oljudet.

Igår telefonerade jag med mamma. Två gånger. Hon blir så orolig när hon förstår att jag faktiskt är sjuk. Och då måste hon liksom ringa en gång till. Efter en stund. När jag försökte slumra lite. Och telefonen var på så långt avstånd att jag måste fara upp ur den bekväma ställning jag hade hittat efter en förmiddag i nästan total smärta (typ en nia av tio på smärtskalan). Men så klart jag blir glad av omtanken. Det är inte det. Det är att en telefonsignal tycks trigga en obetingad reflex hos mig – jag måste bara få tyst på oljudet, typ. Och då reser jag mig för snabbt och obetänksamt – och HEPP! så känns det som om jag ska gå av.

I morse vaknade jag vid sjutiden av att grannen vägg i vägg gapade på sitt/sina barn igen. Det bara ekade. Men faktum är att det lät som om nån plingade på där och bad dem dämpa sig. Jag tycker att man borde förstå det själv att man kanske är lite tystare en tidig söndagsmorgon. Uppenbarligen är det inte så. Men så klart jag blev tacksam för att det blev tystare! Jag kunde i alla fall slumra en stund till. Vägrade gå ur sängen före klockan nio – se inledningen av inlägget.

Dagens mål är att duscha och tvätta håret. Måste bara få igång ryggen så att jag orkar stå den kvart det tar. Egentligen skulle jag inte behöva tvätta håret eftersom jag ska till frissan i morgon kväll och få det både tvättat och klippt. Men jag känner mig ofräsch.

Mamma ska få ytterligare ett samtal idag. Inte för jag vet vad vi ska prata om när det mesta sades igår, men jag får väl passa på att ligga på golvet och göra övningar samtidigt. Det blir bara lite jobbigt att hålla luren då. Samtidigt är det ett bra tillfälle att utnyttja.

Heteronormativt, men lite gulligt, på väggen inne i blomsteraffären.

Nu är det inte min fru som fyller år idag, men jag kunde ju ha skickat blommor till mina fyllande vänner, till exempel…

Om en liten stund ska jag skicka iväg grattis-sms till två vänner som lyckas fylla jämna år idag. Jag skäms för att jag inte har ordnat nånting till dem, men skyller på att jag har varit mer eller mindre däckad i veckan. Icke desto mindre finns det ju nåt som heter internetshopping… Ja, det var mycket dumt och inte snällt av mig alls… 😳

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »