Soligt värre!

Ett soligt inlägg.

---

 

Kanske kostar jag på mig en ny duk till ballebordet.

Oj vad det har blivit varmt plötsligt! Jag vet ju sen tidigare att maj månad kan vara riktigt behaglig och underbar om solen vill. Temperaturen kan ligga på strax över 20 grader och det passar mig perfekt – inte för kallt och inte för varmt. Och just när våren är på väg att närma sig sommaren startar ett nytt, spännande äventyr för min del: på måndag klockan nio börjar jag jobba. Jag har fått en tillsvidareanställning som kommunikatör i statens tjänst, på en IT-avdelning nånstans i Uppsala. Jag lovar, det kommer mer information, men först vill jag skriva på kontraktet (det blir på måndag) och så vill jag att överklagandetiden (oklar hur lång) går ut.

Den här sista lediga veckan inledde jag ju med långkörning igår. Idag har jag tvättat, städat och gjort ballen* sittbar. Det sistnämnde innebär att jag har tagit bort den gigantiska presenningen och torkat av golv och möbler. Min blåa vaxduk med vitsippor är pålagd på ballebordet**. Kanske kostar jag rentav på mig en ny nu när jag snart får månadslön igen. Nån blomma ska jag också ha på ballen så att det blir lite färg och allmänt trevligt. Men det känns lite för tidigt än – så sent som i torsdags var det ju bara tre grader varmt här.

Shea body butter är mitt favorit kroppssmör.

I morgon blir det ett kombinerat stadsbesök och dejt med Fästmön. Det inleds med en kaffe på Sandys, där jag ska hälsa på ”bossen”. Sen ska jag då leta efter en ny jobbväska. Nej, ingen handväska och ingen skinnportfölj, utan en praktisk jobbväska där en pärm, papper och min bok på gång får plats. En ny plånbok behöver jag också. Liksom nuvarande jobbväska är den så trasig att det faller bitar från den. Och så kan en ju inte ha det! Kanske tittar jag också in på The Body Shop eftersom min burk med shea body butter håller på att ta slut. Det är ganska dyrt men drygt och nuvarande burk har räckt ganska precis ett år.

Slutligen ska jag eventuellt sätta sprätt på ett presentkort på Akademibokhandeln som jag fick av NK*** och Marcus mamma när jag skulle sluta på SGU. Eftersom jag dessutom är med i Akademibokhandelns vänner kan jag kanske hitta böcker jag vill ha till lite extra bra priser. I vanliga fall nätshoppar jag ju, främst hos Bokus, men det är nåt visst med att gå in i en riktig bokhandel… Dessutom slipper jag åka till Årsta jävla Travcafé för att hämta mina böcker. Så blir det när det är olika transportföretag och olika postföretag, det vill säga inte bättre alls för kunderna.

På bokfronten har Anna berättat att mina födelsedagsböcker nu har anlänt till ICA Solen (inte till Tempo i Vattholma, tack och lov!). Trots det tror jag inte att jag har svårt att hitta böcker att köpa för det generösa presentkortet på 300 kronor. Emelie Schepps tvåa ligger bra till liksom Stefan Tegenfalks Den felande länken. Men sen blir det svårt att välja… Dessutom har jag två recensionsböcker på ingång mot slutet (?) av månaden, Martin Falkmans Tunneln i slutet av ljuset och Susanne Ahlenius Dödligt dubbelspel.

 

En liten stund fick jag sitta på ballen idag i alla fall.

Jag kan konstatera att det inte blir några större problem att hitta sommarläsning! Om en nu bara kan sitta på ballen och njuta av sina böcker. I eftermiddag har jag gjort ett försök. Det var svårt att stå ut med ljudet av gapiga ungar och tre tramsande förvuxna pojkar som sparkade boll på tennisbanan. Hårt. Och nu har nån hällt en flaska tändvätska över kolen i sin grill. Då får jag stänga fönster och dörrar och inta min middag inomhus. Nåja, jag kunde sitta ute en timme i alla fall, alltid något.

 

Vad har DU haft för dig idag då??? Välkommen att berätta med några rader i en kommentar. Passa samtidigt på att gissa vad det står på den andra galgen – ingen är nära svaret än!

*ballen = balkongen
**ballebordet = balkongbordet
***NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gul torsdag

Ett inlägg om min skärtorsdag.

---

 

Tulpanerna är lila, men alla har inte slagit ut än.

Skärtorsdag borde heta gultorsdag. Är det nån färgblind som har bestämt namn på dan, tro? Skämt åsido, jag gulade ner mig rejält under torsdagen, fast när jag så här efterhand tittar på bilderna är det faktiskt inte bara gult… Men innan jag gulade jobbade jag halv dag. Jag textgranskade en rapport som ska till regeringen. Själv ska jag till Arbetsförmedlingen igen. Att kunna skriva korrekt är uppenbarligen inget myndigheten jag nu jobbar på prioriterar. Det är viktigare att kunna lay outa och rita. Ja, jag är besviken, men mitt kontrakt har gått ut och det är bara att finna sig i. Samtidigt har jag ett och annat spännande att se fram emot. Det blev ett litet avslutningssamtal med min chef. H*n ska vara ledig nästa vecka. Det är många vuxna som tar påsklov. Inte jag. Jag är ledig en dag, jobbar tre och sen blir jag arbetslös igen. Nä, det är inget aprilskämt. Inte konstigt att jag behövde pigga upp mig på Blomsterlandet efter jobbet idag.

Jag har ett påskris som är som värsta julgranen dekorationsmässigt sett.

Jag köpte vide och körsbärskvistar, lila tulpaner och påskliljor. En del av kostnaden står faktiskt Elliot Hund för – jag hade 18 kronor kvar av hans presentkort. Resten av presentkortet gick till tre krukväxter som jag har på jobbet. I nästa vecka får jag släpa hem dem. Men var 17 ska jag ställa dem? Här hemma finns ju redan nästan 50 växter…

Två florala arrangemang med varorna från Blomsterlandet blev det. Det största står i en vas på köksbordet. Kvistarna är dekorerade med svarta och mörkskära fjädrar samt röda glashjärtan. Sen går nog resten i gult. Ja, förutom de lila tulpanerna, dårå, de är ju lila. En kan säga att det jag har i vasen på köksbordet är som en riktig julgran, så mycket saker är det i mitt påskris. Jag noterade för övrigt att en granne i ett annat hus har kompletterat sin blåa ljusslinga med nån sorts fjäderarrangemang. Ser inte klokt ut, men h*n tycker säkert det är snyggt och det är h*n som har det.

Zinfandel, belgiska sjöfrukter och en bokreabok och tillika påskekrim Leon, blev det efter Antikrundan.

Nåt påskgodis orkade jag inte köpa, så det får jag göra idag eller i morgon på påskafton. Fast jag hittade asken med belgiska sjöfrukter. Några av dessa intog jag tillsammans med ett glas zinfandel (recension av vinet kommer senare!) Jag måste lära mig igen att sprida ut mina aktiviteter för att få minsta möjliga dötider. Men en långfredag passar det bra att städa. Jag ska gå ett varv med dammsugaren och sen kanske jag drar järnet över strykhögen. Jag tvättade ju en maskin tjockis-svart igår kväll plus att det finns annat sen tidigare i veckan som väntar på att bli slätt.

 

 

Inte för att jag har en massa gäster i påsk – det blir bara jag fram till påskdagens kväll när Fästmön kommer hit – men jag har försökt pynta lite ändå. De gula lampskärmarna på lamporna i köksfönstren åkte på redan igår morse. Sen plockade jag fram en och annan höna liksom en och annan kyckling. Jag hittade visst ett par påskkärringar också. Ja, ja, en kan väl låtsas att en firar påsk genom att det ser gult ut. Ägg och sill och påsköl och nubbe ska jag äta på påskafton. Undras om det går an att sjunga snapsvisor fast en är ensam? På påskdagen ska jag försöka göra ett lite mer omfattande påskbord till min kära arbeterska. Men idag blir det lax grillad i pannan med kokt potatis och sås på crème fraiche, rödlök och rom till.

Små kycklingar i olika gula kulörer pyntar mitt kök.

Idag ska mamma få ett samtal. Hon sitter ju på sitt håll, lika ensam som jag. För min del känns det OK så här långt. Men till skillnad från mamma är jag ju inte handikappad och kan gå ut om jag vill. Dessutom har jag bil om jag vill göra längre utflykter.

Mellan hushållsarbete, jobbsökeri (har tre jobb att söka) och telefoni ska jag läsa förstås. TV visar bara ett enda intressant program, Det mest förbjudna, om Kerstin Thorvall. Serien börjar klockan 21 i SvT1. Tänk att det snart har gått sex år sen hon dog… (Undrar om jag lever i morgon när det här tidsinställda inlägget pubiceras? Bara Gud vet.)

Vad hade DU för dig under inledningen av påsken? Har du orkat läsa ända hit kanske du har lite kraft kvar att rattla ner några rader i en kommentar och berättat!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tänder, fötter och jobbsökeri

Ett inlägg om kroppen med mera.

---

 

Ful får en vara, men inte dum. Och tänderna är som synes kvar efter tandläkarbesöket.

Som synes överlevde jag tandläkarbesöket. På bilden här intill bjuckar jag på mig själv i terminalglasögon och skitigt hår. Och nej. Jag har aldrig påstått att jag är vacker. Inte blir jag det heller nån gång. Men… jag har alla tänderna i behåll utom två. Dessutom heter det ju att en får vara ful men inte dum.Tandläkarbesöket gick BRA. Det gjorde bara lite ont och var mest obehagligt. Det gjorde ondare i plånboken. Detta vägs emellertid upp av min fina tandhygienist Sara och min lika fina tandläkare Outi hos Dômentandläkarna. Vi har följts åt sen 1990-talet. Det känns tryggt. För jag blir liten och ynklig så snart jag kliver innanför dörren på mottagningen. Sen lyfter Sara och Outi mig. Ja, jag är svag för beröm och det får jag av dem varje gång. Det handlar om att jag sköter mina tänder. Jag gillar ju verkligen Sara och Outi, men jag vill inte så gärna träffa dem, om du förstår vad jag menar.

Nu hittade de dessvärre en lagning som det blivit en spricka i. Detta medför att jag måste tillbaka i april. Jag har betalat ungefär halva totalräkningen idag, det vill säga 1 600 spänn. Nästa gång har jag fått löfte om att avbetala om jag vill och behöver. (En kan undra varför staten anser att tänder inte tillhör kroppen…) Jag tänker försöka betala trots att tuffare tider närmar sig med stormsteg igen.

Snygga kallelsekort skickar Dômentandläkarna, för övrigt.

Nu har jag jobbat i snart ett halvår. Mitt kontrakt har gått ut både en och två gånger. Det går ut en tredje gång den 31 mars, definitivt. Och nej, jag har inte supit bort nåt jobb den här gången heller, som förtalarna K vill ha det till. Mitt kontrakt går ut och min visstidsanställning upphör. Det har varit tungt att hitta tid och ork att söka jobb under resans gång. Det handlar inte bara om att jag har varit trött om kvällar och helger. Det handlar om att jag har trivts. Jag trivs fortfarande med arbetskamraterna och arbetsuppgifterna, så det blir väldigt svårt att lämna. Nu har jag bara fem och en halv arbetsdag kvar. Men visst…. Jag har naturligtvis sökt jobb under tiden. Förhoppningsvis ger det utdelning innan jag behöver ta upp bekantskapen med a-kassan och Arbetsförmedlingen igen. Dessa bekantskaper ser jag inte fram emot att ha att göra med igen. Samtidigt vet jag att rekryteringar tar tid. Idag fick jag till exempel ett nej på ett jobb som jag sökte den 9 mars – 2015…

För att hitta lediga tjänster att söka letar jag både här och där och överallt. Vidare odlar jag de kontaktar jag har och har fått den senaste tiden. LinkedIn är ett bra yrkesnätverk, till exempel, även om där också finns folk som bara snokar. Majoriteten gör det inte. (För övrigt har jag inget att dölja.) Naturligtvis kollar jag Platsbanken hos Arbetsförmedlingen, men utdelningen därifrån är liten. Den är betydligt större på olika jobbsajter. Men frågan är om inte det erbjudande jag fick idag var lite… fel. Bangkok ligger väl inte i Uppsala län..? Visst söker jag även jobb utanför länet, som i Stockholm, men definitivt inte i Thailand!

Eh… inte ligger väl Bangkok i Uppsala län?

Nu har jag klarat av både tänder och jobbsökeri. Men var är fötterna som jag puffade för i rubriken? Jo de kommer nu. Eller snarare… strumpor. I morse såg jag en massa bilder på folks strumpor och fötter. Jag fattade inte varför dessa bilder skulle hjälpa nån annan, så jag slängde iväg en tweet om det. Det tog sju (7) timmar innan nån hövligt kunde förklara vad det handlade om. Majoriteten tycktes mest förnärmade över att jag ställde frågan. Samtidigt vet jag fortfarande inte hur #rockasockan genom att bära olika strumpor kan hjälpa andra, men jag har i alla fall fått klart för mig att det är nån sorts manifestation idag. Själv har jag likadana randiga strumpor på fötterna, ett par strumpor som jag nästan försnillade i helgen. Men DET är ett ämne för ett annat blogginlägg.

Ta i stället en stund av ditt liv och betrakta påskgodiset jag var och köpte idag. Nåt gott till påsken 2016 vill även en sån som jag ha, nämligen. Och nä. Jag tänker inte dricka upp allt.

Påskgodis till Tofflan i form av två påsköl och en flaska Östgöta sädes till påsksillen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ta slut och gå vidare

Ett inlägg om drycker, sånt som är på väg att ta slut och annat.

---

 

Hum. Jag tycker allt att de som läste min blogg igår är dåliga på att gissa. Eller svara på min fråga. Hum hum, det blir bakläxa. Vad handlar elva i förra inlägget om???

Nu ska jag inte banna dig som läser. Om nån ens läser. Jorå, jag ser att det finns läsare, men som vanligt verkar det vara svårt att kommentera. (Lättast verkar det vara för den som vill vara oförskämd, men sån kommentarer sorterar administrationsskorpionen bort åt mig, så de publiceras aldrig.) Det är lite synd, det, för trots att eländet är utdraget (bloggen, allts) är utrymmet fortfarande på väg att ta slut. Och när det är slut går det varken att kommentera eller skriva inlägg.

Andra saker i min tillvaro är också på väg att ta slut. I morse fick jag bekräftat nåt jag bara hört ryktesvägen. Jag själv är inte direkt berörd eftersom läget är som det är med kontrakt och sånt. Men jag kan se att en kompetens går förlorad. Jag kan emellertid också se att det kan vara bra att gå vidare, nåt som inte enbart gäller mig själv.

Nåt som tycks ha tagit slut och gått vidare är kaffeautomaten på jobbet. Här är ganska turbulent rent allmänt sen nån månad tillbaka, med folk som byter rum, rum som byggs om, kontor som delas av etc. Det kommer flera, alltså. Ja, människor. Gissningsvis räckte gamla kaffeautomatens kapacitet inte till. Till lunch upptäckte vi en sprajtans ny. Premiärkoppen gjorde dessvärre inte nåt större intryck på mig. Nån revolutionerande förändring vad gäller styrka och smak var det inte. Men det gladde mig att vi numera får GRATIS kaffe på jobbet – i alla fall enligt den nya automaten…

Ny maskin till kaffet på jobbet. Och kaffet har visst blivit gratis också…

 

Som du säkert har noterat är det fredag idag. Jag har haft en kämpig dag där högerarmen och handen har fått jobba stenhårt tack vare en dumhet jag gjorde häromdan. Men vi är här för att lära oss, finns det folk som säger, och lärde mig gjorde jag minsann. Den hårda vägen. I kväll får jag vila armen och inte lyfta nån tung ölburk utan ett lätt glas rött. Fästmön håller på att köpa hem godsaker till vinet åt oss (vinet finns redan i vinskåpet). Det blir framför allt ostar, men också kalkonsalami, oliver och lite annat smått och gott. Som gjort för att låta arbetsveckan ta slut och gå vidare in i helgen.

Min helg började redan i morse när jag upptäckte att jag hade lagt fram mina gamla favoritstrumpor, en julklapp (?) från Anna för några sen. Vilket märks eftersom resåren har ett och annat att önska. Men se slut är de inte än, strumporna. De går bara vidare i mina skor/tofflor.

Mina favoritstrumpor är på idag.

Vi drar till Stockholm i morgon och träffar goda vänner och på söndag ska vi träffa Annas snälla mamma. Jag hoppas att DU får en lika gå helg som jag tror att jag får!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kloning?

Ett dubbelt inlägg.

---

 

Klona mig kan jag inte, men en häxnäsa kan jag alltid skaffa mig.

Ibland skulle en behöva klona sig. Skämt åsido, men jag fattar inte hur det ska bli på jobbet efter årsskiftet när det redan är så mycket idag. Vad som händer efter årsskiftet? Ja, vi är två vars kontrakt går ut den 31 december i år. Kvar är… en person, uppe i norr. Mina arbetsdagar är fulla av arbete. Vem ska göra det sen? Jag tycker om mitt arbete och att ha mycket att göra. Samtidigt är min arbetsplats inte utformad ergonomiskt för mig. Jag har fått jätteont i nacken och högerarmen, i axeln och armbågen. Det bekymrar mig lite att jag inte vet vem jag ska vända mig till när det gäller detta. Jag har naturligtvis själv ett ansvar för min egen kropp och mitt välmående, men… Mitt nya kontor är dessutom lika kallt som det gamla. Och nu har det också blivit kallt utomhus. I morse var det åtta grader kallt när jag huttrade iväg till garaget. Nån snö har vi inte fått än så länge, men det står väl inte på förrän den kommer. Jag skjutsade hem en liten kollega idag av sorten

inget underhudsfett.

H*n var mycket tacksam, men jag skulle ändå åka en omväg och hämta ett paket.

Roliga saker gör jag fortfarande, lite nördiga också. Idag har jag kämpat med en rapport på engelska och lite nöjd måste jag avslöja att jag hittade ett och annat fel. Mina dagar är så fulla och alla som kommer och vill ha hjälp säger att just deras prylar är prioriterade. Tur att jag har en chef på plats. Det är h*n som får prioritera. Jag bara jobbar på och önskar att jag kunde klona mig. Lite och ibland, i alla fall.

Helgen svischade förbi i ett nafs. Förutom födelsedagsfirande både lördag och söndag har jag städat och tvättat och pratat med mamma både i lördags och söndags. Hon hade fortfarande inte fått nån blankett om riksfärdtjänst med posten i fredags. Det enda jag kunde göra var att mejla handläggaren i lördags. Det är en klok kvinna och hon har talat med mamma förut och kan konsten att lugna henne. Ändå blir mamma så… halvt hysterisk och orolig att hon inte kan sova, äta eller nånting annat. Idag mitt på dan kom ett mejl från handläggaren att hon hade telefonerat med min mamma, att blanketten kommit och att hon ska få sin resa. Det känns inte som om nån har gjort nåt fel, fast ändå har det ju inte riktigt fungerat. Är det posten en ska bli arg på? Det hjälper inte. (Det hjälper lika lite som att bli arg på Telia som inte tycks fatta att det verkar vara nåt fel på appen eftersom den visar konstiga saker.) Förresten ringde mamma igen alldeles nyssens och berättade att blanketten hade kommit till fel brevlåda. I Metropolen Byhålan är det nämligen så att posten-posten delar ut A-post, medan tidningstjänst delar ut B-post. Då hamnar post i fel brevlåda. Och hur ska en gammal tant veta det?

Hon sprang kvickt, Linda Haglund.

I världen utanför mammas och min har Linda Haglund gått ur tiden alldeles för tidigt. Till och med en sån som jag vet vem Linda Haglund är (var) – en av 56:orna. Bland dessa kan jag också nämna Ingemar Stenmark, Björn Borg och Frank Andersson. Imponerande, va? Men Linda Haglund… alldeles för tidig död, bara sex år äldre än jag och idrottskvinna.  Livet for inte fram så snällt med henne efter den där dopinghistorian 1981 – som hon faktiskt friades av svenska idrottsförbundet ifrån. Men hon fälldes av det internationella och straffades genom avstängning. Tre år senare la hon idrottskarriären på hyllan. Sen jobbade hon som idrottslärare. Ledsamt och tragiskt, ett liv som slutade i förtid.

Proust är husguden för Knausgård.

I kulturvärlden delas Augustpriset ut i kväll. Det skiter jag totalt i i år. Förra året recenserade jag böcker av de nominerade och i år engagerade jag mig i ett upprop kring moms på e-böcker. Vad fick jag för det? Nada. Så nej, jag dissar Augustpriset totalt i år, ba! I stället för att klona mig litterärt har jag greppat första delen av Knausgårds kamp. Den börjar tungt med döden och fortsätter sen in i detaljträsket. På sidan 35 fick jag bekräftat det jag kände så snart jag började läsa: Marcel Proust är uppenbarligen en husgud.

För övrigt är cyberspace fullt av idioter. Jag är en av dem. Tur att jag inte kan klona mig. Men ironi förstår jag till skillnad mot… LÅNGNÄSA på dig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bjälke i ögat och ett gott öga

Ett irriterat inlägg och ett gottögt dito.

---

 

Mitt vänsteröga utan skit på linsen.

Denna måndag har sannerligen svischat förbi snabbt. Jag vaknade alldeles för tidigt i morse och låg och funderade på en jobbpryl. Inte bra! Det är sånt som får somliga att braka in i väggen. Men så somnade jag om och drömde att jag hade köpt en helt värdelös mobiltelefon. Den var värdelös så tillvida att den var alltför stor för att passa i jeansfickan – och dessutom var den gjord av gummi.

Kanske var det drömmen som gjorde att jag inte noterade grandet i mitt eget ögon på morgonen. Det lilla grand som växte till en hel bjälke under dan. Ja, det handlar om att jag hade fått nåt skit på linsen. Ju längre dan gick mot sitt slut, desto större blev bjälken. Till sist kändes det som om jag hade en hel skog i vänsterögat. Tyvärr har jag för korta raster för att kunna ta mig hem och spola av linsen. Därför hade jag fullt sjå att inte gnugga mig i ögat så att linsen åkte ut. Men det gjorde den så snart jag kom hem. Det var varken grand, bjälke eller skog på linsen – det var ett litet hårstrå eller ludd av nåt slag. Nu är det avspolat och linsen känns äntligen skön efter att ha irriterat ögat hela dan. I jobbväskan ligger en ampull med koksalt – till nästa gång det händer. Jag fick fina förslag annars om saltsyra av mina kära (?!) kollegor, för se sånt finns att tillgå i nåt lab nånstans. Naturligtvis tackade jag nej.

Jag är så nöjd, för regeringsrapporten blev korrad och klar textmässigt idag. Nu tar NK* över och gör lay outen, för det är h*n bättre och snabbare på än jag. Jag kunde dyka ner i vatten igen och började lay outa en beskrivning. Den får jag nog klar under morgondagen och då kan jag fortsätta med nåt mer marint. Så går mina dagar och nu har jag snart jobbat två månader. Vad som händer när kontraktet löper ut vill jag inte tänka på just nu, men eftersom kontraktet har ett slutdatum måste jag piska mig att finna tid för att söka jobb.

Nån ska få paket snart, men får vara nyfiken ett tag till.

Från bjälkar i ögat, en biblisk referens, för övrigt, till såna jag har ett gott öga till: mina vänner. Jag är så nöjd med helgens inköp av presenter till fyllande vänner (och familj). Faktum är att samtliga paket skulle jag faktiskt kunna tänka mig att roffa åt mig till mig själv. Men nu fyller jag ju inte år förrän i april.

Nöjd är jag också att mamma och jag nätshoppade julklappsböcker igår. Tänk så mycket billigare det är! Vi köpte totalt sju böcker för sammanlagt cirka tusen kronor. Mamma berättade att hon brukar köpa tre julklappsböcker till mig i bokhandeln för samma summa… Samtidigt är det ju en alldeles speciell känsla att gå in i en bokhandel – och stanna där ett par timmar… Men, vi är inte rika nån av oss, så därför får det bli Bokus. Tyvärr dränks jag ännu mer i reklam från stället, både via e-post och på vissa webbsidor jag besöker. Där är både tröttsamt och lite läskigt att det så tydligt framgår vilka böcker jag har spanat på på nätet…

Men nu måste jag ju fråga DIG och DU har kollat in några julklappsböcker till vänner och familj än??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta vad DU har spanat på!

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Hur det än är…

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Söndagsgöra

Ett vilodagsinlägg.

---

 

Plötsligt inser jag att jag är vrålhungrig. Det är söndag och jag har tagit sovmorgon. Jag låg kvar i sängen och läste med en senapsmugg nyperkolerat kaffe intill på nattduksbordet. Nu har jag cirka 50 sidor kvar i den andra delen av Kristina Sandbergs Maj-trilogi. Efter den behöver jag en paus, så det blir en deckare av en för mig helt ny bekantskap, Tom Rob Smith. Jag köpte hans bok Barn 44 på Myrorna i förra månaden för en guldpeng. Sen inser jag att många brittiska deckare står på ett eget hyllplan och väntar på mig tack vare vännen Agneta. Men helt klart hinner en inte läsa lika mycket nu när en jobbar som när en var arbetssökande.

Maj behöver pauseras med lite spänning.

Skälet till att jag är vrålhungrig beror kanske på att jag har skrivit fem jobbansökningar nu på vilodagens förmiddag. Nej, det är inte så att jag inte trivs med mitt nya jobb, men det är ett konsultuppdrag och sträcker sig bara fram till årsskiftet. Då måste en ligga steget före och försöka hitta nåt mer permanent innan uppdraget tar slut. Alla säger att det är lättare att få jobb när en redan har nåt. Det är säkert sant. Men visst är lite märkligt att det dyker upp fem intressanta lediga tjänster just när jag har skrivit kontrakt för ett uppdrag?!

Idag är himlen blå och solen skiner. Jo, jag borde gå ut… Jag borde dammsuga också. Vådan av att ha starkare linser är att en ser skräp mycket bättre…. Men varken promenad eller städning lockar. Jag ska ta en dusch, inta frukost och läsa ut min bok. Igår kväll orkade jag inte skjutsa hem Fästmön från jobbet, men jag erbjöd per sms att göra det idag i stället. Hon kunde inte svara på mitt erbjudande igår eftersom hon kanske behöver jobba över, men jag utgår från att hon hör av sig om hon är intresserad. I såna fall blir det en bilutflykt i eftermiddag.

Jag har gjort iordning växterna jag köpte igår och fixat krukor från förrådet till dem. Kaffemugg är också framplockad, vattenflaska på gång. Egentligen är jag redo för en arbetsdag i skrivande stund! Jag ska emellertid lägga band på mig och försöka koppla av. Kanske blir det trots allt en söndagspromenad efter frukost. Det känns som jag inte pallar med ytterligare en dag av grannens skrikgullande med sin unge. Igår var jag till och med tvungen att dra på Spotify för att slippa höra gapandet.

Redo att gå till jobbet.

Lite datorfix borde jag ta itu med, men lusten saknas. Jag säkerhetskopierade i alla fall igår. Tyvärr beter sig datorn konstigt ibland. När jag ska dra över bilder från min iPhone påstår den sen igår att jag inte har installerat drivrutiner till min scanner. Eh? Den scanner jag hade var för gammal för att funka ihop med den här datorn, så den och datorn har aldrig varit ihop, så att säga. Vidare krånglar musen. Plötsligt slutar den fungera när jag sitter och skriver ett inlägg, till exempel. Men tar jag upp Anteckningar och börjar skriva fungerar musen igen. Märkligheter som det säkert inte finns nån förklaring till.

Igår kväll hade jag ett gott och långt mobilsamtal med vännen FEM. I kväll väntar inget babblande utan säsongsstarten av Bron på SvT1. Tio söndagskvällar, inklusive denna, framöver är räddade!

Vad håller DU på med då??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

God morgon och god natt

Ett inlägg om fraser och annat.

---

 

God morgon, fötterna! 

För ett tag sen jobbade jag på en arbetsplats där mina närmaste kollegor inte hälsade. Det var aldrig

God morgon

när en kom eller

Hej då

när en gick. Det var en rent förfärlig arbetsplats på andra sätt, men just detta blev så talande (eller inte, dårå…). Jag gjordes till en Ingen. Ingen som var värd ens att hälsa på. Det var inte så att jag väntade på att de andra skulle säga nåt. Nej då, jag hälsade själv först i början, men när svar uteblev slutade jag. Jag gick till andra människor på arbetsplatsen och hälsade i stället. Den dan jag åkte från stället för allra sista gången lovade jag mig att aldrig mer sätta min fot ens på orten. Det löftet har jag hållit till mig själv.

Men i morse tänkte jag efter när jag klev ur sängen tills jag satte mig vid datorn för att göra det jag gör varje vardagsmorgon. Det är ju ingen nu heller som säger

God morgon.

och inte nån som säger 

God natt 

för den delen. En får väl vänta tills en hamnar på hemmet för att få höra det. Eller tills en får vård i livets slutskede här hemma. För nåt annat hem än mitt eget vill jag inte till. Nä, jag får nog börja säga

God morgon 

och

God natt

till min bok på gång. Så att jag hör min röst. Så den inte tystnar också.

Kristallen – priset som delades ut igår för det som kallades Sveriges bästa TV.

På tal om fraser var det Kristallengalan (Oops! Jag höll på att skriva KristallengalEn!) i går. Sveriges bästa TV skulle utses. Där kan en snacka fraser… Inte för jag tittade, men det var visst snurrigt värre i början och ingen vet vem som gjorde fel – TV3 eller Måns Zelmerlöw. MTG:s presschef skyller på

[…] fel i beställningen från glasbruket som tillverkar Kristallerna. […]

Eh… fel i beställningen FRÅN glasbruket..? Var det glasbruket som beställde vinnare eller vad?

När jag tittar på listan över Kristallenvinnare kan jag bara konstatera att det är humor och trams som premieras. Visst, Morran och Tobias, Årets program, är rätt roliga, men framför allt tramsiga. Mia Skäringer, nominerad till Årets kvinnliga skådespelare i egen produktion, i lagoma doser är ganska kul, men att samtliga nominerade i klassen Årets manlige programledare är så kallade rolighetsministrar är mindre sköj – enligt min åsikt. Var är alla seriösa programledare, medverkande och program? Jag såg till exempel inte nåt enda HBTQ-relaterat bland de nominerade. Och var tusan var Anja Kontor, hon som verkligen gör Sveriges bästa TV-program När livet vänder??? (Ja, hon har fått kontrakt för ytterligare en säsong!) Varför ska det alltid vara så jävla roligt??? Det är bara fraser, alltihop!

Nä, jag tror att jag säger 

God natt 

direkt till svensk trams-TV. Under tiden jag väntar på nästa vända av När livet vänder kollar jag på norska och brittiska kriminalserier.

Och här HADE jag kunnat fråga vem/vilka DU säger god morgon och god natt till och vilka TV-program DU brukar titta på. Men du kanske kan skriva om det på din egen blogg. Eller nåt. 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gårdagens topp – och gårdagens flopp – medialt sett

Ett inlägg om toppar och floppar i media.

---

 

Toppen:
Igår kväll, ganska sent, fick jag veta att Anja Kontor har fått kontrakt av SvT för en fjärde säsong av den fina TV-serien När livet vänder. Tänk, ett pratprogram, där Anja Kontor pratar med ”en vanlig människa” vars liv har vänt. Ingen publik som avbryter eller låter illa, inga färdiginspelade skratt eller suckar. Ett samtal mellan två människor varav den ena berättar hur livet har vänt… Det är riktigt bra TV och jag kan bara säga HURRA och GRATTIS till Anja Kontor – OCH till alla oss tittare som nästa vår, förhoppningsvis, får se åtta (?) nya och lärorika program!

Anja Kontor ska göra en ny säsong av När livet vänder! TACK, SvT! (Foto: Carl-Johan Söder SVT)

 
 

Floppen:
Igår förmiddag såg jag en liten notis i gratistidningen UppsalaTidningen, den som alltmer blir lik sin ägare, lokalblaskan, tyvärr. Kolla in UppsalaTidningens webbplats så förstår du vad jag menar, bland annat. Man tror att man är på UNT:s webb…

Men utseende är inte det enda som tycks smitta. Korrekturläsning är uppenbarligen inget nån av tidningarna ägnar sig åt längre. Tänk om UppsalaTidningen hade skrivit om Ajna Kontor, till exmepel… Nu skriver de i stället om Elise Johansson…

Elsie blev Elise i UppsalaTidningen igår.

Vi som vet… inte bäst men bättre vet att Fästmöns styvmoster heter Elsie Johansson och inte Elise Johansson…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »