Bjälke i ögat och ett gott öga

Ett irriterat inlägg och ett gottögt dito.

---

 

Mitt vänsteröga utan skit på linsen.

Denna måndag har sannerligen svischat förbi snabbt. Jag vaknade alldeles för tidigt i morse och låg och funderade på en jobbpryl. Inte bra! Det är sånt som får somliga att braka in i väggen. Men så somnade jag om och drömde att jag hade köpt en helt värdelös mobiltelefon. Den var värdelös så tillvida att den var alltför stor för att passa i jeansfickan – och dessutom var den gjord av gummi.

Kanske var det drömmen som gjorde att jag inte noterade grandet i mitt eget ögon på morgonen. Det lilla grand som växte till en hel bjälke under dan. Ja, det handlar om att jag hade fått nåt skit på linsen. Ju längre dan gick mot sitt slut, desto större blev bjälken. Till sist kändes det som om jag hade en hel skog i vänsterögat. Tyvärr har jag för korta raster för att kunna ta mig hem och spola av linsen. Därför hade jag fullt sjå att inte gnugga mig i ögat så att linsen åkte ut. Men det gjorde den så snart jag kom hem. Det var varken grand, bjälke eller skog på linsen – det var ett litet hårstrå eller ludd av nåt slag. Nu är det avspolat och linsen känns äntligen skön efter att ha irriterat ögat hela dan. I jobbväskan ligger en ampull med koksalt – till nästa gång det händer. Jag fick fina förslag annars om saltsyra av mina kära (?!) kollegor, för se sånt finns att tillgå i nåt lab nånstans. Naturligtvis tackade jag nej.

Jag är så nöjd, för regeringsrapporten blev korrad och klar textmässigt idag. Nu tar NK* över och gör lay outen, för det är h*n bättre och snabbare på än jag. Jag kunde dyka ner i vatten igen och började lay outa en beskrivning. Den får jag nog klar under morgondagen och då kan jag fortsätta med nåt mer marint. Så går mina dagar och nu har jag snart jobbat två månader. Vad som händer när kontraktet löper ut vill jag inte tänka på just nu, men eftersom kontraktet har ett slutdatum måste jag piska mig att finna tid för att söka jobb.

Nån ska få paket snart, men får vara nyfiken ett tag till.

Från bjälkar i ögat, en biblisk referens, för övrigt, till såna jag har ett gott öga till: mina vänner. Jag är så nöjd med helgens inköp av presenter till fyllande vänner (och familj). Faktum är att samtliga paket skulle jag faktiskt kunna tänka mig att roffa åt mig till mig själv. Men nu fyller jag ju inte år förrän i april.

Nöjd är jag också att mamma och jag nätshoppade julklappsböcker igår. Tänk så mycket billigare det är! Vi köpte totalt sju böcker för sammanlagt cirka tusen kronor. Mamma berättade att hon brukar köpa tre julklappsböcker till mig i bokhandeln för samma summa… Samtidigt är det ju en alldeles speciell känsla att gå in i en bokhandel – och stanna där ett par timmar… Men, vi är inte rika nån av oss, så därför får det bli Bokus. Tyvärr dränks jag ännu mer i reklam från stället, både via e-post och på vissa webbsidor jag besöker. Där är både tröttsamt och lite läskigt att det så tydligt framgår vilka böcker jag har spanat på på nätet…

Men nu måste jag ju fråga DIG och DU har kollat in några julklappsböcker till vänner och familj än??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta vad DU har spanat på!

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ecovers prylar: Diskmedel och allrengöring

Ett rent inlägg.

---

 

I början av veckan hämtade jag ett paket från Ecover med två produkter som jag ville testa. Det ena var diskmedel, det andra en flaska med allrengöring. Produkterna innehåller så lite giftiga ämnen som möjligt och är dessutom snabbt biologiskt nedbrytbara, enligt följebrev och webbplats. Företagets produkter är inte bara snälla mot miljön utan även mot människor.  Det tyckte jag lät bra. Går jag till min egen person lider jag då och då av eksem på främst händerna. Särskilt på vintern. Och mina luftrör har fått mer och mer svårt att inte bli irriterade av mitt nuvarande allrengöringsmedel.

Doftar svagt och fräscht, men vad 17 är tensider?

Diskmedlet doftar svagt, men gott och fräscht. Det innehåller citron och aloe vera enligt etiketten. På baksidan står angivet, i mikrostorleksgrad på bokstäverna, att man tar 1,6 teskedar (åtta milliliter) diskmedel till fem liter vatten för smutsig disk och hälften för mindre smutsig disk. Diskmedlet innehåller mellan fem och 15 procent anjoniska tensider, men mindre än fem procent nonjoniska tensider. Jag har googlat på detta, men jag har inte hittat några riktigt bra förklaringar nånstans. Det jag har läst mig till är att anjoniska tensider är bra mot smuts och fett och att de är vattenlösliga. Nonjoniska tensider är bra rengörare vid låga temperaturer, men de är giftigare för fisk än anjoniska. Samtidigt är nonjoniska tensider lätt biologiskt nedbrytbara. Innehållsförteckningen på baksidan säger inget om att medlet ska innehålla citron, vilket står på etiketten på framsidan. Däremot står det att disk-medlet innehåller aloe veraextrakt, men mindre än fem procent av detta. Medlet är tillverkat med låg-energiprocesser och av förnybara växtbaserade och mineralbaserade ingredienser, enligt baksidan. Vad som är vad framgår dock inte.

Jag börjar med att prova diskmedlet på lätt smutsad och färsk frukostdisk. Det går som en dans. Mina händer blir lite torra, men jag får inga utslag. Nästa provdisk består bland annat av en kastrull med tomatsoppa. Kastrullen blir finfint ren utan problem. Mjölkglaset får ingen kvarvarande fet hinna efter disken heller.

 

Allrengöring i en praktisk flaska, men även här undrar jag över innehållet.

Ecovers allrengöring kommer i en praktisk sprejflaska. Flaskan är för övrigt gjord i Plantoplastic, en blandning av sockerrör och återvunnen plast. Lite fundersam blir jag emellertid när jag läser innehållsförteckningen på flaskan. Där står nämligen inte vad allrengöringen innehåller, utan bara vilka ämnen den innehåller lite av. Som till exempel dessa nonjoniska tensider.  Parfym, vatten och alkohol vet jag vad det är och dessa ämnen är det också lite av. Det låter lovande för mina eksem, i alla fall!

Första gången jag testar allrengöringen är på min spishäll. Det doftar fräscht och lagom mycket och ytan blir ren och blank utan att jag behöver gnugga för mycket eller skrapa. Däremot är mdlet inte särskilt effektivt mot gamla fläckar på köksbänken (laminat) eller kalkfläckar. När jag provar medlet på brickan i metall under diskstället tar det snabbt och lätt bort färska kalkfläckar.

I ett badrum provar jag allrengöringen på ett handfat och på toalettlocket i hårdplast. På handfatet fungerar det OK. Det blir rent, men inte lika blankt som med mitt vanliga rengöringsmedel. Toalettlocket blir randigt och inte alls bra.

Luftrören reagerar lite på allrengöringen, men betydligt mindre än när jag använder mina vanliga rengöringsmedel.

 

Överlag gillar jag båda medlen. Det jag däremot inte gillar är innehållsförteckningarna. Det hade varit bra med lite bättre förklaringar av ämnena, gärna i läsbar gradstorlek på bokstäverna, så att vanligt folk förstår! Man kan få plats med en bra innehållsförteckning om man gör en utdragbar sådan bakom en etikett på förpackningen/flaskan.

Vidare saknar jag uppgifter om priser och var jag kan köpa varorna. Självklart kan jag titta och säkert hitta på nätet, men i ett enpersonershushåll är det oftast enklast att kunna köpa såna här medel i sin vanliga livsmedelsbutik.

Sen var det förstås inte särskilt miljövänligt att skicka varorna till ett utlämningsställe som gjorde det nödvändigt för mig att ta bilen dit…

Det samlade Toffelomdömet dras ned av innehållsförteckningarna, som gör att jag känner mig osäker på miljövänligheten, leveransen samt att medlen inte fungerar så bra på vissa material och fläckar. Men det blir ändå klart godkänt med ett plus!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sovmorgon, skumt på Tokerian och en ren karl!

Äntligen sovmorgon!!! Hur kan man längta så? Jag kan i alla fall! Och Fästmön! Ändå låg vi inte halva dan eftersom Anna började jobba klockan tolv. Tyvärr ända till klockan 21 i kväll… 😦

Lördag means godis! Därför blev första stoppet på väg till Annas jobb Tokerian. Eller nja, vi hade lite andra ärenden där också, bland annat till apoteket. Hur som helst, godis blev det! Och tro nu inte för en sekund att jag tänker ge bort en enda bit till nån utspökad unge som ringer på dörren! Nä! För jag ska sätta på mig värsta masken och skrämma skiten ur dem allihopa! I wish… Tyvärr har jag ingen mask, men en del – läs: jag – är så jävla fula ändå att det går bra att skrämma skiten ur snorungar utan mask. Talangful(l)t!

Talangfull var däremot inte den person bland Tokerians personal som hade fyllt på lösgodiset. Snarare fantasifull. Eller vad sägs om dessa skumma skumbananer?

Skumma skumbananer som mer ser ut som colabåtar i mina ögon.

                                                                                                                                                      Skumbananerna var inte det enda som var skumt.

De syrliga skumshotsen såg mer ut som salta sillar, tycker jag.

                                                                                                                                                                   Ja, den som hade fyllt på godiset kunde nog inte läsa och var säkert färgblind också. Salmiakgodis brukar väl för det mesta vara svarta eller möjligen kamouflagegröna?

Ser mer ut som bilar i vit choklad, men jag kan ju ha fel..?

                                                                                                                                                                 Tur att inte Frida var med, för de sura colanapparna visade sig vara nånting helt annat. Det hade gjort henne grymt besviken.

Ser inga som helst sura colanappar, men däremot röda Ferraribilar.

                                                                                                                                                              Nej, många rätt var det inte idag!.. Tyvärr kunde jag inte fota alla tokerier för folk som var där med sina snoriga och gapiga ungar började blänga som f*n på mig. En sista bild:

Såna här kallas väl ändå inte salta rullar utan kolor???

                                                                                                                                                                Jag suckade och stönade och ojade mig och fotade tills min tejpade mobilkamera (ja, jag har inte fått tummen ur än och bytt!) gav upp en suck och började pipa att batteriet var tomt. Till alla snorungars föräldrars lättnad.

En familj höll på att göra mig fullkomligt galen. Mamman drog varuvagnen, pappan vagnen med en skrikande lillasyster och omkring ekipagen kretsade Daniel*, cirka fyra år. Denne Daniel var ta mig f*n överallt – och helst i vägen för min varukorg. Jag vet inte hur många gånger jag faktiskt oavsiktligt – ja, det är sant! – drämde korgen i huvet på honom – i värsta fru P… nej visst nej, hon har ju bytt namn sen hon gjort sin exman tjänsten att skilja sig från honom, fru Flängört-stil.

Till råga på allt hamnade familjen före mig i utcheckningskassan. Mamman, mager och eländig, skickade kassörskan att hämta ett reklamblad – för att därur klippa en rabattkupong på typ fem spänn!.. (Vid det här laget hade Anna sprungit ut för att köpa lunchsallad i kiosken och klockan sprang iväg närmare tolv än den nånsin hade varit hittills under dan…) Jag säger då det…

Vi hann emellertid till Annas jobb. Jag fortsatte därefter till biltvätten St1, hur det nu uttalas. Skit samma, de som jobbar där är alltid jättetrevliga, men de flesta kunder kan inte köa – varken i affären eller till biltvätten, trots skyltar. (Jag börjar bli riktigt orolig för läskunskaperna hos folk i gemen!) Ingen kö till tvätten idag, emellertid, bara i affären där en hungrig unge avkrävde sin stressade mamma en korvj***l trots att mamman skulle vara nånstans klockan tolv. (Vid det här laget hade klockan passerat tolv, så gissningsvis var mammans framförhållning inte den bästa heller.)

Clark Kent** blev jätteren och fin och jag gnuggade honom torr efteråt med mjukt trassel. Hemma i New Village fick han en invärtes genomgång med dammsugaren. Nu är han så vacker – se själv:

Min vackra bilman!

                                                                                                                                                            Hemma igen kan jag meddela att jag är otroligt sugen på godiset i bunken, men jag försöker intala mig att familjen Galning hade varit på Tokerian före oss och grävt med sina bajsiga fingrar bland godiset (de gjorde ju det en gång när vi var där och försökte handla) – bara för att kunna låta bli att ta mig ett smakprov eller två.

I stället är det dags att slå en signal till mamma och sen traska över till H med ett par klädespersedlar jag har utlovat, men som har legat i sina platspåsar här sen i somras. Ibland är jag inte snabb, mitt efternamn till trots…

Resten av eftermiddagen ska jag ägna åt att läsa ut min bok, om jag hinner. I kväll sen blir det säsongsstart av Downton Abbey klockan 21.30 på SvT1. Det ska jag inte missa!

                                                                                                                                                     *Daniel heter nånting helt annat. 
**Clark Kent = min vackra bilman

Read Full Post »

Gröna, sköna dagar…

Gröna, sköna dagar är nåt vi kan längta till så här års. Men det verkar som om vi får se oss i månen efter dessa dagar – kvällspressen har basunerat ut i veckan att det ska vara vinter fram till mars (Aftonbladet) eller till och med ända in i april (Expressen). Fast man kanske ska ha liiite i åtanke att allt som står i tidningen inte är sant…

Gröööönt… Längtan…

                                                                                                                                                       Grönt är för mig alltså lite längtansfärg, men det är ju också hoppets färg och har en tröstande verkan. Så vi får låtsas lite grönt idag, det är bara så.

Här steg vi upp mitt i natten, för Fästmön skulle vara på jobbet senast tio i sju. Där får hon sen befinna sig ända till klockan 16. Och jag går hemma som vanligt. Idag ska jag kolla upp några lediga jobb som kanske renderar i några ansökningar. Så behöver jag lyfta på rumpan och ställa mig vid strykbrädan och ta hand om en liten hög. Tvättmaskinen är laddad för en omgång jeans och prylar, så den ska köras. Själv måste jag gnugga håret under duschen – det är hur skitigt som helst.

Annars gnuggar jag mest näsan. Och nyser. Och snyter mig. Och nyser igen. Jag är verkligen inte förkyld utan det är nånting jag reagerar på. Vete 17 vad. Gissningsvis vintern. Jaa, jag är nog allergisk mot vintern…

I kväll blir det tunna kycklingskivor, potatisklyftor och hot béarnaisesås. Inte ett dugg förutsägbart och tjatigt, men vi är vanemänniskor. Klockan 21.30 i SvT 1 är det första delen av två av i ett brittiskt drama med titel Onda cirklar, fast det vete 17 om jag vågar föreslå att vi tittar på det… Det sägs ska vara en mardrömslik familjethriller med läskiga svärföräldrar. Men man ska ju inte tro på allt man läser i tidningen, det konstaterade jag ju redan inledningsvis…

Read Full Post »