Barn, gamla spår och nya vägar

Ett promenadinlägg.

---

 

Mitt bråck har bråkat med mig i några dar, men jag hade bestämt mig för en promenad idag och nu är i alla fall mina kinder röda. Jag mår inte sämre, jag mår inte bättre. Hälsporrarna var snälla mot mig. Det var bara vädret som var lite… tveksamt. En spegling av mitt inre, kanske..?

Mörka moln på himlen, men ljuset vill fram!

Jag gick i gamla spår. Mindes en vänskap, en kärlek, ett barn… Såg en vuxen som framförde en barnvagn på ett sätt jag aldrig tidigare sett. Det såg lite… farligt ut.

En liten brun hund blev klappad av mig medan den nosade på mitt byxben. Husse var vänlig och en äkta hundmänniska. Han talade så varmt om sin lille följeslagare, en yngling om tre år (det vill säga 21 människoår).

Utanför en förskola lekte ett ensamt barn som lät som tio med en plåtburk. Självklart skramlar man så högt för att låtsas att man inte är ensam! Jag vet, jag, barnet mitt…

Nu har jag tagit nya vägar i mitt liv. Jag vill fortsätta gå och leva och inte vara rädd för dödshot. Döden i sig är inte skrämmande. Jag har vaknat med den. Nej, det är ondskan bakom orden. Den gemena, råa ondskan som lyser igenom.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsmorgon, strax efter åtta

Ett smått illamående inlägg.

---

 

Så här såg salladen ut i torsdags. Fredagens sallad var likadan, men utan tomater.

Igår började ju helgen. Och oavsett sug eller inte, då är det tillåtet att Toffla i sig en massa snask och onyttigheter. Fast först åt jag snällt upp den matlåda jag hade sparat från torsdags-middagen – kyckling och ris. Till den gjorde jag en skål med sallad. Salladen såg lite trist ut, för tomaterna var slut. Men ändå, den var fylld med nyttigheter såsom sallad, gurka, svamp, svarta oliver och fetaost. Över detta hade jag ringlat olivolja och rödvins-vinäger samt italiensk salladskrydda, såsom jag alltid gör över sallader som jag ska äta.

Min middag intog jag vid 17-tiden. Men det var sen frosserierna startade. De inleddes med en Japp som jag hade köpt när jag var med Fästmön och handlade på fredagen vid lunchtid. Det var förstås en dubbel-Japp, ska tilläggas. Den slank ner medan jag läste ut en lite trist bok (behövdes väl för själva nedslinkandet av boken, tror jag).

På fredagar brukar det ju ätas snacks av olika slag. Jag gick ut i köksskåpet och rotade och hittade en påse Estrellachips sourcream and cheese, inköpt inför Annas ankomst förra helgen, men, av nån anledning bortglömd. (Ja, jag kan glömma bort vad jag har i mina köksskåp, korttidsminnet är inte vad det har varit.) Medan jag mumsade i mig en liten skål funderade jag över varför svenska chips har namn på engelska. Varför kunde dessa inte heta Filmjölk och Ost, till exempel? Är det nåt fel med att använda svenska språket i Sverige? Kanske var det ölen till chipsen som fick mig i denna filosofiska sinnesstämning…

Fredagskvällen avslutades med en påse Ahlgrens bilar. Sen var väl hela kostcirkeln komplett. Tänderna tandtrådades och borstades extra noga innan jag somnade till nåt blodigt på sovrums-TV:n.

 + + 
Jag mår lite illa…

I morse vaknade jag vid åttatiden. Inte av ljudet av nån som släppt ut en unge på Bobbycar – nej, jag var redan vaken då. Jag vaknade av att jag mådde liiite illa. Liiite sisådär…

Men nåt illamående har jag inte tid att hänga kvar vid idag. Jag ska springa in i duschen, jag ska bädda rent och försöka få mig Onaka eller nåt som stillar magen och sen… ska jag gå och möta en vän med en barnvagn. Japp, jag får fint besök idag, ett besök som har hotat med att dra ut mig på promenad. Det skulle Fettberget Tofflan verkligen behöva. Dessutom ser det ut att bli en fin höstdag.

Ha en bra lördag och skriv gärna några rader i en kommentar och berätta vad DU gör!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Loppis-lördag och Mina sidor

Ett inlägg om min lördag.

Det har nog inte varit nån jätterolig lördag för Fästmön. Dels fick hon ta hand om ett nervknippe i morse, dels har jag suttit mycket i såväl telefonkö som vid datorn. Men tack vare vänliga Ingmari ringde jag AF Kundtjänst och fick reda ut saker och ting lite grann. Inte helt, men jag fattar inte allt. Det var väldigt lång telefonkö när jag först ringde, typ trekvarts väntetid, så vi gjorde en lite loppis-utflykt på ett par timmar denna lördag för att skingra mina tankar. Dessutom behövde vi handla.

Hemma igen ringde jag på nytt AF kundtjänst. Väntetiden var nu bara cirka 25 minuter. Till sist kom jag fram och presenterade min fråga. Personen som svarade kunde inte svara på direkten utan blev tvungen att fråga nån kollega. Men till sist kom det fram att det inte fanns några sidor som var mina. Därför har jag nu ägnat ett par timmar sen vi kom hem med att, förutom sitta i telefonkön, också skapa ett Mina sidor-konto och lägga in uppgifter. Sen står det längst ner:

Skriva in dig vid AF.

Men… jag är väl redan inskriven, eller? Jag fattar ingenting, så den biten tog jag inte tag i. Tänk om man kunde få sån här information när man besöker Arbetsförnedringen i stället för irrelevant information?! TACK än en gång Ingmari, för att du gav mig ett konkret råd som i princip funkade! Fast nu är jag ju lite förvirrad när det gäller det där skriva in. Vadå skriva in..?

Vår loppis-lördag började hos Stadsmissionen. Där fanns det en hel del böcker att titta på. Kläderna var smart hängda i färger. Men lustiga saker fanns det förstås gott om också! Jag fyndade en inbunden bok för 20 kronor. Lustigt folk fanns det också. Lustigast av alla var nog Bill & Bull, som Anna fotade. (Det vill säga vi själva.)

Vi åkte förbi American Car Show och tänkte nästan glida in med Clark Kent* och musikspelaren på högsta volym. Den senare lirade nämligen en CD med hits från 1962. Men vi gjorde inte det utan fortsatte till Röda Korsets second hand-affär. Där fanns det också en del böcker, men inte lika mycket som hos Stadsmissionen. Lustigt folk fanns det gott om, liksom en och annan möbel som gärna hade fått följa med hem.

Vi letade upp ett fik på Coop Boländerna och slafsa i oss ett par kakor så att vi skull orka köpa sill. Inne på Coop irrade vi runt som två yra hönor. Som vanligt var alla varor omflyttade sen sist vi var där. Men ut kom vi med både sill och bananer. En och annan godsak till godisskålarna slank ner i varukorgen också. Det är ju lördag.

Innan vi lämnade byggnaden såg vi två personer som var tjockare än vi, så jag fick känna mig lite smal en halv minut eller så.

Här kan du se lite bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Fågelsången fullt av …kråkor…

Ett inlägg om dagens konditoribesök.

I eftermiddag hade jag en träff med Peter som har blivit vuxen (50). Vi sågs på Fågelsången – i rätt tid. Fast somliga ville ju först ha det till fel tid. Vilken tur att jag alltid har rätt! (nåja…)

Konditori Fågelsången ligger på Munkgatan i centrala Uppsala. Eller enklare uttryckt mitt emot Svandammen och Flustret. Det är ett populärt ställe bland studenter, men eftersom studenterna har sommarlov just nu var klientelet för dagen blandat.

Fågelsången ligger mitt emot Flustret.

Peter och jag var inte äldst. Vi var inte heller yngst. Vid ett bord satt tre tjejer och pratade amerikansk engelska med varandra – när de inte gläppte med sina iPhones. Vid ett annat bord satt två män som pratade alldeles för högt på typ… serbiska/kroatiska/bosniska? Vid ett tredje bord satt ett äldre par. Och så fanns det nån obligatorisk barnvagn, men inte mer än nån, tack och lov (det blir så trångt).

Jag hade bespetsat mig på en räkmacka och valde en sån, Peter en baguette med skagenröra. Baguetter med röror kan man aldrig äta fint. Jag tänkte fota mr Kladd, men jag har nu slagit in på den snälla och mesiga linjen och visar i stället min räkmacka. Med svensk flagga i papper på tandpetare.

Räkmackan kladdade inte.

Priset för två kaffe och två fina mackor var härliga 165 riksdaler. Men faktum är att det var väl värt pengarna! Mackorna var goda, räkorna lagom stora och kaffet smakade påtår (vilket ingick). Vi blev sittande i typ två timmar.

Det som var mindre härligt var kråkorna som försåg sig med gästernas kvarlämnade matrester. De var inte ett dugg rädda utan klev helt ogenerat omkring på borden. Och på parasollerna. Borden var för övrigt ganska skitiga, men det är väl oundvikligt på grund av trafiken.

Fåglarna på Fågelsången var kråkor med iskalla ögon.

Totalomdömet för Fågelsången blev inte högsta betyg, men nästa högsta. Lite renare bord skulle inte skada.

Livet är kort.

Read Full Post »

Omvärldsklämmeri

Ett inlägg där Tofflan klämmer i med lite nytt från omvärlden.

Igår var det röd dag och papperstidningslös dag. Idag är det fredag och klämdag. Då passar det alldeles utmärkt att klämma in lite nyheter från omvärlden. Häng med på den farofyllda (?) resan!

Fängslad mås befriad av polis. Det är gott att läsa att Farbror Blå är djurvän. En mås hade lyckats fastna i grillen på en bil och kom inte ut. Jonas Ström passerade med barnvagn och berättar:

Jag gick och talade i telefon då jag fick se hur ett fågelhuvud stack ut från fronten på bilen. Först trodde jag att det var något från Hobbex men jag pekade i alla fall på grillen och kvinnan i bilen vinkade tillbaka åt mig.

Eh, det låter som goddag yxskaft för mig. Men hur det nu än var kom polisen så småningom och lyckades få loss måsen. Den flaxade, om än lite tilltufsad, upp mot himlen, på självaste Kristi Flax…

Ny plug-in blockerar spoliers på Twitter. Tack! TACK Jennie Lamere, bara 17 år, som har utvecklat denna plug-in som gör att man kan blockera att få handlingen i till exempel TV-serier avslöjad på Twitter! Jag blir fullkomligt galen på alla som sitter och twittrar kommentarer om ett visst program de just tittar på. Snacka om spoilers… Hur intressant är det för mig om jag inte tittar eller hade tänkt titta senare?! Twivo är nånting jag definitivt ska titta närmare på! Inte sen utan nu!

Tre bankkontor i veckan slutar hantera kontanter. När jag var ung undrade jag ofta vad de gör på banken efter klockan 15. Det var nämligen då alla banker brukade stänga för dagen. Idag undrar jag vad de gör på bankkontoren överhuvudtaget. De hanterar i vart fall inte kontanter. Så många som tre bankkontor i veckan slutar med det. Men det finns ett undantag: Tack Handelsbanken, en del av oss använder fortfarande kontanter!!!

Mobil för fyraåringar. Maj gadd! 1stFone, lanserad som

Dumtelefonen för smarta föräldrar

är utvecklad för fyraåringar. Är detta verkligen en nödvändig pryl??? 

Tårarna blev svarta. Nej, jag är inte överförtjust i tatueringar. Tatueringar som inte går att dölja, till exempel i ansiktet, på halsen eller på händerna, kompletterat med nosringar och annan metall, är fulast av allt, tycker jag. Och hur kan man ens komma på idén att tatuera sina ögon? Till och med tårarna har fått färg. Nej, usch och fy! Ingen är så ful att den behöver dölja sitt skinn – eller sina ögon, dårå –  med tatueringar!

Konst i offentliga rum. Konst är… ofta konstigt. Men en tanke med konst är att väcka känslor. Kulturprojektet Konkrement – den blå katedralen är ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Uppsala kommun, Uppsala universitet och Sensus. På måndag är det ett seminarium i Gustavianum om tillfällig konst. Just konstverket som tillfälligt står mellan Helga Trefaldighet och Domkyrkan har onekligen en viss likhet med detta, dock permanenta och dessutom i metall, konstverk.

Livet är kort.

Read Full Post »

En titt i omvärlden

Söndagseftermiddag och jag omvärldsspanar efter intressanta nyheter, galenskaper och annat. Har nyss talat med mamma i telefonen och från och med mitten av december ska äldreboendets restaurang i huset mitt emot inte längre servera mat på helger. Hon vet inte hur hon ska få mat då. Detta är Sverige, 2011. (Mamma bor 30 mil här ifrån så jag kan inte åka över med mat.)

På tal om telefon… (Jag försöker läsa en artikel på DN:s hemsida, men irriteras alltmer av att sidan laddar långsamt OCH en annons från Telia med Per Holknecht poppar upp! SUCK!) Fasta telefoner är nåt som försvinner allt mer. I alla fall på jobbet. Det menar en forskare i Uppsala som har undersökt hur vi i jobbet kommunicerar med andra. Det är mejl och mobiltelefoni som gäller, men chatt vinner mark när vi är trötta på överfulla inboxar och störande telefoner.

Att säga om det fasta telefonabonnemanget är faktiskt nåt jag seriöst överväger – för att spara pengar. Telia vet att ta betalt för… tja, vadå? Vad är det mina abonnemangsavgifter går till, egentligen?

Folk i gemen tycks emellertid ha otroligt gott om pengar. Så gott att polisen vittnar om att folk under den här helgen, när det varit löning, har legat i drivor. Aspackade. Fylla, fylla. Är det roligt att slänga pengar på att bli så full att du hamnar i en hög… bestående av fulla människor? Man behöver ju inte fundera länge i alla fall för att inse varför alla fyllisar inte har pengar sen, efter alla lönehelger. (Men för den som är fyllis finns det visst alltid pengar till alkohol.)

Snart ligger inte bara fyllisar i drivor utan även tompavor. I snödrivor. Suck… Vet inte vad som är mest tröttsamt – fyllisar eller snö…

                                                                                                                                                         Människor är inte bara fulla, de är galna också. En pappa i Linköping var ute och gick med sitt barn i barnvagn när en okänd kvinna försökte stjäla ungen. Men hallå! Vem vill frivilligt stjäla ett barn?* Skämt åsido, vilken fruktansvärd upplevelse. Kvinnan anses inte vara psykiskt stabil. Det var väl The Understatement of the Year, eller..? Det är ju så här det blir när psykiskt sjuka inte får den hjälp de behöver! Sverige, 2011, var det ja…

Humorlösa är en del. Grannar, framför allt. Och många fattade inte att den sura lappen undertecknad Grannen var reklam från Rix FM. Radiokanalen tvingas nu be om ursäkt. Be om ursäkt??? VA??? Nä, folk, läs: grannar, har sannerligen ingen humor (eller självinsikt).

Åter är det bevisat att grannar är humorlösa. För en gångs skull tycker jag att reklamen var rolig och bra!

                                                                                                                                                              Själv funderar jag på att fly från omvärlden och in en biosalong. Tintin – datoranimerad i 3D – lockar som 17. Och en biobiljett fick jag gratis från ”jobbet” i veckan som gick. Hoppas att Fästmön hänger på i morgon!

                                                                                                                                                     *Humorlösa bör inte läsa meningen efter kolonet: Jag kan tipsa om en eller annan skitunge som hon kan stjäla i stället. OBS! Skämt!

Read Full Post »

Sovmorgon, skumt på Tokerian och en ren karl!

Äntligen sovmorgon!!! Hur kan man längta så? Jag kan i alla fall! Och Fästmön! Ändå låg vi inte halva dan eftersom Anna började jobba klockan tolv. Tyvärr ända till klockan 21 i kväll… 😦

Lördag means godis! Därför blev första stoppet på väg till Annas jobb Tokerian. Eller nja, vi hade lite andra ärenden där också, bland annat till apoteket. Hur som helst, godis blev det! Och tro nu inte för en sekund att jag tänker ge bort en enda bit till nån utspökad unge som ringer på dörren! Nä! För jag ska sätta på mig värsta masken och skrämma skiten ur dem allihopa! I wish… Tyvärr har jag ingen mask, men en del – läs: jag – är så jävla fula ändå att det går bra att skrämma skiten ur snorungar utan mask. Talangful(l)t!

Talangfull var däremot inte den person bland Tokerians personal som hade fyllt på lösgodiset. Snarare fantasifull. Eller vad sägs om dessa skumma skumbananer?

Skumma skumbananer som mer ser ut som colabåtar i mina ögon.

                                                                                                                                                      Skumbananerna var inte det enda som var skumt.

De syrliga skumshotsen såg mer ut som salta sillar, tycker jag.

                                                                                                                                                                   Ja, den som hade fyllt på godiset kunde nog inte läsa och var säkert färgblind också. Salmiakgodis brukar väl för det mesta vara svarta eller möjligen kamouflagegröna?

Ser mer ut som bilar i vit choklad, men jag kan ju ha fel..?

                                                                                                                                                                 Tur att inte Frida var med, för de sura colanapparna visade sig vara nånting helt annat. Det hade gjort henne grymt besviken.

Ser inga som helst sura colanappar, men däremot röda Ferraribilar.

                                                                                                                                                              Nej, många rätt var det inte idag!.. Tyvärr kunde jag inte fota alla tokerier för folk som var där med sina snoriga och gapiga ungar började blänga som f*n på mig. En sista bild:

Såna här kallas väl ändå inte salta rullar utan kolor???

                                                                                                                                                                Jag suckade och stönade och ojade mig och fotade tills min tejpade mobilkamera (ja, jag har inte fått tummen ur än och bytt!) gav upp en suck och började pipa att batteriet var tomt. Till alla snorungars föräldrars lättnad.

En familj höll på att göra mig fullkomligt galen. Mamman drog varuvagnen, pappan vagnen med en skrikande lillasyster och omkring ekipagen kretsade Daniel*, cirka fyra år. Denne Daniel var ta mig f*n överallt – och helst i vägen för min varukorg. Jag vet inte hur många gånger jag faktiskt oavsiktligt – ja, det är sant! – drämde korgen i huvet på honom – i värsta fru P… nej visst nej, hon har ju bytt namn sen hon gjort sin exman tjänsten att skilja sig från honom, fru Flängört-stil.

Till råga på allt hamnade familjen före mig i utcheckningskassan. Mamman, mager och eländig, skickade kassörskan att hämta ett reklamblad – för att därur klippa en rabattkupong på typ fem spänn!.. (Vid det här laget hade Anna sprungit ut för att köpa lunchsallad i kiosken och klockan sprang iväg närmare tolv än den nånsin hade varit hittills under dan…) Jag säger då det…

Vi hann emellertid till Annas jobb. Jag fortsatte därefter till biltvätten St1, hur det nu uttalas. Skit samma, de som jobbar där är alltid jättetrevliga, men de flesta kunder kan inte köa – varken i affären eller till biltvätten, trots skyltar. (Jag börjar bli riktigt orolig för läskunskaperna hos folk i gemen!) Ingen kö till tvätten idag, emellertid, bara i affären där en hungrig unge avkrävde sin stressade mamma en korvj***l trots att mamman skulle vara nånstans klockan tolv. (Vid det här laget hade klockan passerat tolv, så gissningsvis var mammans framförhållning inte den bästa heller.)

Clark Kent** blev jätteren och fin och jag gnuggade honom torr efteråt med mjukt trassel. Hemma i New Village fick han en invärtes genomgång med dammsugaren. Nu är han så vacker – se själv:

Min vackra bilman!

                                                                                                                                                            Hemma igen kan jag meddela att jag är otroligt sugen på godiset i bunken, men jag försöker intala mig att familjen Galning hade varit på Tokerian före oss och grävt med sina bajsiga fingrar bland godiset (de gjorde ju det en gång när vi var där och försökte handla) – bara för att kunna låta bli att ta mig ett smakprov eller två.

I stället är det dags att slå en signal till mamma och sen traska över till H med ett par klädespersedlar jag har utlovat, men som har legat i sina platspåsar här sen i somras. Ibland är jag inte snabb, mitt efternamn till trots…

Resten av eftermiddagen ska jag ägna åt att läsa ut min bok, om jag hinner. I kväll sen blir det säsongsstart av Downton Abbey klockan 21.30 på SvT1. Det ska jag inte missa!

                                                                                                                                                     *Daniel heter nånting helt annat. 
**Clark Kent = min vackra bilman

Read Full Post »

Loppisloppor – och ICA Maxi

Idag regnade det inte. Stort X i taket! Men marken måste vara genomblöt, så nån utflykt med kaffe på en filt blev det inte. I stället kollade vi tidningen (nej jag tänker inte länka till lokalblaskan om jag inte får kommentera hos den och lämna länkar! HA!)  efter intressanta loppisar och hittade två stycken som vi bestämde oss för att åka och kika på.

Men först blev det ett besök på apoteket för Fästmön behövde medicin och jag fotkräm. Och så lämnade jag in Lotto – och fick veta att mamma och jag hade vunnit 21 kronor igår! Wow, liksom!

Det som var det bästa med den första loppisen, i Husbyborg, var att det var skyltat längs med vägen ända från andra rondellen hemifrån mig sett! Och det var faktiskt väldigt bra! När vi kom fram, tack vare alla bra skyltar, var det lätt att parkera. Det fanns ganska mycket böcker och en bok var det enda som fick följa med hem härifrån. Jag såg några små fina ryska saker, men alla prylar var liksom belagda med nån sorts fett. Och sånt är ju liksom inte roligt att köpa. Det var det dåliga med just den här loppisen, att grejorna kändes ofräscha.

Vic Suneson för fem kronor fick följa med hem från den feta loppisen, i alla fall. Visst är omslaget läckert?!

                                                                                                                                                               Dagens andra loppis var på Fyris Park utomhus, tack och lov. Jag har varit på två loppisar där inomhus och det går nästan inte att andas. Fy så äckligt! Men utomhus var det ganska trevligt och solen värmde oss faktiskt, om än lite av och till.

Som vanligt irriterades vi och vissa andra försäljare av såna där uppköpare som går och köper – och prutar jättefräckt! – fina saker bara för att sälja dem själva, till ett högre pris. Men se, den här vinylskivan var det ingen som ville ha:

Mina favoritflickor, men var är det tredje???

                                                                                                                                                            Jag såg en jättefin burk som jag tänkte köpa, men när jag kom tillbaka efter ett varv var den borta. Anna såg också en jättefin burk, men den var alldeles för dyr. Vi ägnade oss därför helt åt att glo – på saker och folk.

Folket var till 99,9 procent WT, det går inte att komma ifrån. Vi själva var diskret klädda i jeans och tjockis-svarta t-shirtar, men dem vi mötte räddes inte att klä sig liksom hur som helst. Värst var nog en överviktig mamma som drog en barnvagn. Brallorna var åtdragna runt buken som hängde över i ett rejält däck. Överdelen bestod av en åtsmitande aprikosfärgad top. Under magen hängde en bältesväska. Nej, våra tjocka magar och feta lår och stora arslen till trots kände vi oss super-snigga! Det blev en fika på det!

Sockerbullar och kaffe, inhandlade av en ung kille som var tusen gånger mer förvirrad än jag. Underligt att han fick nånting sålt överhuvudtaget…

                                                                                                                                                             Det fanns en del saker för barn – och för vuxna som gillar Katten utan mun. Vad sägs om dessa söta aftonväskor – eller plånböcker???

Hello Kitty för aftonbruk eller pengar.

                                                                                                                                                               Det fanns massor av spel och pussel. En del spel var roligare än andra.

Spelet till vänster gillade jag, spelet till höger kanske hade varit nåt för min coach??? (Retas lite.)

                                                                                                                                                               Jag såg även ett spel som kunde tänkas passa Slaktar-Pojken. Han har ju en stor fäbless för kokt potatis – NOT!

En het potatis för Johan?

                                                                                                                                                           Nej, vi strosade omkring och hittade ingenting annat vi ville köpa än burken som såldes till nån annan och burken som var för dyr. Jag fotade en helt onödig burk i Annas favoritfärg för att visa nåt som Svenska Tandläkarförbundet borde reagera på.

Nattgodis är väl inte bra? På natten ska man ligga med tandborstade och tandtrådade tänder och bettskena i käften, inte äta godis!

                                                                                                                                                          Slutligen hittade jag en flaska som var lika trind om magen som jag. Och man ser det i speglingen, faktiskt!..

Fotografen, med kalaskula, syns spegla sig i kulflaskan.

                                                                                                                                                               Nej, sen gav vi upp alla loppiga saker och for till ICA Maxi för att glo på nya varor. Där har vi nästan aldrig varit förr, fast Anna brukar tro att vi åker dit ofta. (Internt skämt.) Vi ville inte glo på mat, men av nån anledning glodde vi på leksaker. Är vi barnsliga, eller?..

Jag hittade Lilla My till extrapris, men köpte hennI* inte.

                                                                                                                                                                      På gosedjursavdelningen förfärades jag över vissa hiskeliga färger och nyanser på gosedjur, som jätterosa och turkos. Men Anna hittade ett riktigt gulligt djur att gosa med. Frågan är vem som är sötast – elefanten eller Anna?..

Två sötnosar, men den till höger i bild gillar jag bäst.

                                                                                                                                                                      Det enda vi kom ut med var klutt, det vill säga häftmassa, för 19:90. Varför 19:90 när det inte finns några tioöringar? Nåja, jag var hur som helst glad att jag kom ihåg kluttet för jag har tänkt köpa sånt länge. Nu gäller det bara att komma ihåg vad jag skulle använda det till…

Så skjutsade jag hem Anna till New Village innan jag for vidare Ut på Uppdrag, det nästa sista på ett tag. Hemma igen vid 16-tiden blev det på med en maskin tvätt, en kopp java, lite godis och en dusch. Nu lagar jag mat – lax, potatis, hollandaisesås med morötter, sparris och körsbärstomater. Det är därför jag sitter här vid datorn… Hoppas maten är klar snart, för jag börjar bli hungrig. Och jag vet att Anna sitter i vardagsrummet och tuggar på lördagsgodis, för hon svarar med enbart konsonanter när man frågar hennI nåt, typ…

Mmmmmmmmmm…

                                                                                                                                                                  *hennI = småländska för henne

Read Full Post »

Stressig natt, kall morgon

I natt hade jag åter igen en sån där stressdröm. Härom natten drömde jag nämligen att jag var på stan och skulle träffa Fästmön och Elias. Vi hade sms-kontakt, men varje gång jag fick ett sms som talade om var de var, rusade jag till stället bara för att finna att de gått vidare. Jag nådde aldrig fram till dem.

Nu fram på morgonen drömde jag att jag var ute och åkte tåg. Bland annat skulle jag stanna till i Hallstahammar, hos mammas gamla väninna tant M. Bara det att jag inte hade nån adress till tant M. Så när jag klev av tåget och ut i den kalla vinterkvällen gick jag planlöst och letade efter tant M. Naturligtvis hade jag ingen tur – MEN! Jag träffade på hennes hund, pudeln Amorina! I drömmen hände inget mer sen annat än att Amorina och jag var ute och sprang på gatorna i Hallstahammar. Både tant M och Amorina är sen länge döda. De sista åren av sitt liv levde tant M i Farsta.

Jag var ute och sprang i Hallstahammar i natt. Här illustrerat av Elias som springer uppför jättetrappan på nya centralbygget här i stan.

                                                                                                                                                             I morse var det åtta minusgrader och förvånansvärt många människor ute när jag skjutsade Anna till jobbet. Anna såg till och med en människa med en barnvagn ute på promenad! Jag såg mest hundmänniskor. Det är konstigt, men vissa morgnar kan vara alldeles öde. En sån här kall morgon borde kanske vara en av dessa ödemorgnar, men samtidigt skiner solen och jag vill tro och hoppas på en kanondag idag!

Mina planer för dagen är först att fixa lite disk och bäddning och läsa lokalblaskan. Sen tänker jag bänka mig för att titta på torsdagens premiäravsnitt av Babel, inspelat på min DVD-hårddisk. Har så en liiiten strykhög att ta tag i. Vidare ska mamma få en signal – vi har inte hörts av sen i måndags.

Dagen går fort. Faktiskt. Fortare än man kan tro. Ett tu tre är klockan nästan 16 och det är dags att åka och hämta hem Anna från jobbet.

I kväll är det Earth hour klockan 20.30 – 21.30. Och till natten får vi inte glömma att ställa fram våra klockor för i morgon, tro det eller ej, börjar sommartiden…

I morgon blir det sommartid.

Read Full Post »

It’s a BÖÖÖÖÖÖMB!

Nej, fy, när jag känner efter, så mår jag dåligt! Illa. Uff! Och nyst har jag gjort – TVÅ (2) gånger!.. Men en tur till Stormarknaden blev det och kängan lagades under tiden vi handlade mat. Endast 40 pix betalade jag den snabba och duktiga skomakaren. Kan verkligen rekommenderas!

Vi passade på att kika lite på skor också, men där fanns inga roliga, tyckte jag. Det roligaste i skoaffären var nog detta rosa monster.

Undras vad detta rosa monster har med skor att göra..?

                                                                                                                                                             På Gallerix såg Anna min drömtjej. Hon var chict klädd i nån gräslig hattskrålla och så var det Beckers färgkarta vad gäller kläderna – turkost (som inte är nån färg, sorry, Fru Hatt!), rött och fulgrönt. Jag kontrade med denna donna, som jag sett ut åt Anna:

Denna bedårande dam stod inne på BR och ropade efter Anna.

                                                                                                                                                            Inne på Kvantum var det faktiskt ganska folktomt. Och det var tur eftersom jag kör varuvagnen som en stridsvagn. Det är liksom därför jag aldrig har skaffat barn – jag menar, jag skulle ju ha kört barnvagn som stridsvagn och di stackars barnena hade vuxit upp till… ja, jag vet inte vad… Så dessa ofödda barn kan skatta sig lyckliga att de aldrig landade med storken hemma på min gata i stan. MEN… jag skulle ALDRIG dänga min varukorg i nån som jag var arg pås varuvagn! Där går min barnslighetsgräns, absolut!!!

Fantasin vad gäller matlagning är inte på topp, men jag planerar att koka min nyttiga squash- och morotssoppa i veckan.

Denna är en vitaminBOMB!

                                                                                                                                                          Men till middag idag blir det en annan bomb, en RÄKBÖÖÖÖÖÖMB! Skitdyr och kanske bara mättande en stund, men jädrigt god! 😀

Jaaa, somliga unnar sig, minsann… Resten av månaden blir det svält eftersom jag inte äter gröt. Eller så får jag åka hem till mamma och kolla vad hon har i kylen.

                                                                                                                                                           Vi köpte var sin liten påse te också, för nu ska jag lära mig dricka te på kvällen samt träna inför nästa besök hos Lady Hamilton. Vi ska nämligen dit Alla Helgons Dag på afternoon tea. Sen ska försöka gå på spökvandring i Gamla stan innan vi sover (om vi kan…) i ett rum med bjälkar… Man behöver nåt att se fram emot! Den 8 november firar vi tvåårig förlovning och det är med anledning av denna vi ska besöka Lady H.

Eftersom vi köpte te måste jag nu klättar upp och plocka ner min teburkar från köksskåpens ovansida, torka av burkarna, diska ur dem och byta tidningspapper på skåpen. Detta för att kunna hälla i våra nyinköpta teer. Alltså, ALLT detta bara för lite te… Och sen ska jag damma och dammsuga i kväll också. Eller så gör jag det i morgon, för då ska Anna jobba extra, ända från tidig morgon till klockan 16. Jaa, när jag tänker efter, så… känner jag hur VÄLDIGT ont jag har i magen… 😉

Read Full Post »