Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snorig’

Ett inlägg om ett inlägg.


 

Medicinmått

Ett typiskt fånigt litet mått.

Det är inte bara små smörgåsmatgafflar som är fåniga i min värld. Ja, det är förstås Fästmön som tycker det där om smörgåsmat-gafflarna. Jag tycker att det känns fräscht att inte gräva med snoriga slemmiga skitiga bajsiga bakteriefyllda fingrar bland smörgåsmaten, men vi är alla olika. (Notera dock att Anna använder de små fåniga gafflarna hemma hos mig.)

Nä, är det nåt jag tycker är fånigt här hemma just nu så är det de mått som kommer med medicinen…

 

 

Vill du läsa HELA inlägget Ett fånigt litet mått??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet men vill ha det kan skriva en kommentar nedan eller mejla mig så sätter jag upp dig på sändlistan. Du får lösenordet sänt till den e-postadress du en gång angav i kontaktformuläret för att få kommentera här. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina uppgifter inte är falska eller felaktiga!!! Din e-postadress syns inte utåt, för andra läsare.

Lösenord skickas automatiskt via e-post till alla på sändlistan. Har du inte fått det senaste? Hör av dig via en kommentar här eller mejla mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan beskriver hur hon och Fästmön TRODDE att de besökte ett boksläpp, men i själva verket hamnade på… ett väckelsemöte…


Jaa, jag gick över en timme tidigare
från jobbet idag. Jag hade min presentation efter lunch och den blev inte alls som jag hade tänkt mig. En person blev till exempel synnerligen upprörd, medan andra personer blev… berörda och en och annan förblev oberörd. Allt detta var bra! Men nog om mitt triviala, dagens höjdpunkt, på självaste Världsbokdagen, var ju Boksläppet!

Anna och jag strålade samman i Saluhallen. Där var vi nästan ensamma – förutom de som jobbade där. Hur går de runt, affärerna, kan man undra…

 Fönster
I väntan på att klockan skulle bli 16.


Där väntade vi på att uret skulle bli 16
tillsammans med en söt, men snorig äldre herre. Den äldre mannen köpte kaffe och kaka. Sen packade han upp en laptop, tryckte i ett usb-minne och tog fram sin mobil.  Det trodde vi inte!

Vi hälsades välkomna på Upplandsmuseet av Magnus söta fru och därpå herr Författaren själv. Sen började det. Väckelsemötet! Jaa, det är sant!

Pastorn hälsar församlingen välkommen
Pastor Alkarp hälsar församlingen välkommen.


Församlingen fyllde hörsalen kapellet
och pastor Alkarp kunde börja sin påskberättelse. En berättelse med helt andra aktörer än Pontius Pilatus, Judas och Jesus Kristus. Det var nassar, poliser och en och annan flicka i Magnus Alkarps Fyra dagar i april.

Stenkastare
”Den som är utan synd, kaste första stenen…”


Just de här frejdiga flickorna,
som vi för övrigt fick se både på stillbild och film, var minsann inte utan synd/skuld. Men några stenar hittade de inte, för dessa hade bortransporterats! De batongförsedda poliserna spelade en annan prominent roll i dramat.

Öppna armar
Batongens längd?


Magnus berättade initierat och spännande
om de där fyra påskdagarna i april. Några dagar som vi kanske borde studera mer lite till mans. Sen kan vi diskutera både den ena och den andra trosuppfattningen som existerar än idag.  För främlingsfientlighet finns ju fortfarande, liksom…

Frid vare med eder
”Frid varde med eder…” Men polisen var allt annat än fridsam påsken 1943.


Varken författaren eller jag
vill avslöja mer om bokens handling. Den som vill veta mer får köpa den, kort sagt. Själv väntar jag på ett recensionsexemplar, fräck som jag är. Dagens föredrag var dock en riktig… uppväckelse, helt värdig de påskdagar det skildrade.

Ljusets furste
Ljusets furste, Magnus Alkarp, berättar en historia som fortfarande är aktuell.


Aprilvädret mötte oss när vi kom ut med sol, för att strax gå över i regn.

Domkyrkotornen i motljusDomkyrkotornen övervakade oss.


Vi passade på att kolla vattenståndet
och fallet vid museet. Det var… rejält… Och på andra sidan stod nån och vinkade som en galning! (Jag skäms för att jag ser så illa…)

Vattenfall o Is ben
Vattenfallet och vinkande Ingrids ben.


Vi traskade mot bilen,
nöjda med uppväckelsen. Och jag var glad att Anna äntligen fick träffa några från min lilla släkt. (Vi träffade sonen också, dottern var hemma med sjuk häst.)

Fönster med galler
Ett gallerförsett fönster vid restaurang Domtrappkällaren. Fönstret har ingenting med innehållet i inlägget att göra mer än att vi passerade det på väg till bilen.


Med magar bara lite fyllda
med salta pinnar och bubbelvatten styrde vi kosan till Tokerian där vi inhandlade middag.

fikarasten
Dags för en sån nu???


Jag har fått ett grönt paket
från vännen FEM, men jag ska göra allt för att hålla fingrarna i styr så jag inte sliter upp det förrän en av de där fyra dagarnas datum i Magnus bok infaller… Det blir svårt att låta bli. Jag tror att hon har stickat nåt. Fast samtidigt är innehållet inte direkt mjukt…

Har du blivit uppväckt idag eller vad har du hållit på med? Rita och berätta, vet jag!


Livet är kort.

Read Full Post »

…som sätter igång att städa direkt på fredagskvällen, efter en arbetsvecka på heltid+ med två jobba-senare-dar? Dessutom, efter en mellanlandning på en tokfull Tokeria? Ja, får jag höra nu! Jag är lite – eller mycket, tycker somliga – knäpp, men vad gör man när det är skitigt hemma? En sån som jag städar. Du kanske väntar på att Dammråttornas armé ska anfalla dig. Själv pallar jag inte sånt. Rent och fräscht ska det vara.

städa köket
Så här låter det i mitt kök ibland.


Till protokollet vill jag nu ha fört
att jag BARA i skrivande stund har en liten paus efter skurning av våtutrymmen. Sen ska jag fortsätta med att damma. Fast kanske, kanske att jag sparar dammsugningen till i morgon.

Syftet med att göra det mesta av städningen i kväll är att jag vill åka till Himlen på eftermiddagen. Lillskrutten är snorig och hostig, men hans ryggskottande (!) mamma (ja, all skit på en gång!..) är tvungen att jobba i helgen – ett riktigt as-pass med arbetstiderna 12 – 21 både lördag och söndag. Inte så roligt för en tioåring att vara ensam så länge. Storasyskonen har ju sitt och man kan inte begära att de ska hålla sig hemma och underhålla en sjuk liten pojke. Så jag tänker åka ut med lite fikabröd och kanske klå ungen i  spela nåt spel med honom, typ Bajsiga familjerna, eller vad det nu heter.

Gabriel Bajsenstråle
Gabriel Bajsenstråle, I presume?


Nån biltvätt lär det inte bli,
inte när termometrarna visar neråt 15 grader kallt. Då kan det som är under motorhuven frysa och det blir allt annat än roligt. Och jag vill heller inte dra en snorig pojke in från kylan till tropisk värme. Not so clever.

Nästa paus i kväll lär bli mellan 18.30 och 19, för jag vill försöka se den där kometen. Frågan är vart jag ska gå för att få se den. Det ligger liksom lite hus i vägen här.

Nån middag glömde jag köpa, så det får väl bli prästostbågar och en kexchoklad. Det är ju trots allt helg och då får jag äta godis. Bågarna slinker nog ner fint med en kall starköl till – efter städningen.

Så vad sitter jag här och pladdrar för? Sätt lite rotation nu, Skobeklädnad som en i mitt tycke rätt vidrig person en gång kallade mig!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är lite småkyligt ute, minsann. I morse visade min kökstermometer, som sitter i solen, nästan 15 grader kallt. Jag vet inte om det beror på kylan eller inte, men den här konstiga förkylningen, eller vad det nu är, vill inte riktig bryta ut. Jag har nysattacker och jag har ont i halsen, särskilt på kvällarna. En kväll hade jag feber. Men på morgnarna känner jag mig mest lite snuvig, inget märkvärdigt. Äh, gissar att jag överlever det här också. Har jag överlevt ett antal tumörer, varav den största var 13 centimeter i diameter, så…

Morgontemp 15 mars 2013
Dagens morgontemp. Den övre är förstås utetemperaturen, den nedre temperaturen i mitt kök.


Igår betalade jag min bensinräkning.
Den var ovanligt låg, vilket naturligtvis är glädjande. Jag har, av olika skäl, svårt att åka buss och måste därför ta bilen varje dag till jobbet. Det handlar om ungefär två mil, minst, per dag. Så klart det sliter på bilen, men jag lämnar in den på service en gång om året (vanligen i november). Och så snart nånting krånglar ringer jag verkstan. De är vanligen både snabba och hjälpsamma där, fast det kostar, förstås… Den 23 maj ska Clark Kent* besiktigas på eftermiddagen. Har fått en kallelse till stans privata bilprovning, vilken egentligen är densamma som alltid. Men innan dess ska ju vinterdäcken bytas till sommardäck, nånting som känns väldigt avlägset i skrivande stund… Kolla här vilka datum som gäller!

Veckans sista arbetsdag är det idag. Jag funderar på att delta i en pre-disp på institution 1 på förmiddagen. I övrigt fortsätter mitt husbygge, förstås. Igår gjorde jag en ”husesyn” på webbplatsen. Gick igenom allt, försökte få det hela logiskt och strukturerat, länkar i alfabetisk ordning etc. Min uppdragsgivare, Lille M, och jag fungerar jättebra tillsammans! Jag får bra återkoppling på det jag gör och jag får vettiga underlag som jag kan arbeta med. Vi träffas nån gång ibland när vi har mycket att avhandla, men oftast sker våra avstämningar via e-post.

Nästa arbetsvecka är det en spikning på institution 2. Efter den ska jag och prefekten ha avstämningssamtal, det där samtalet i februari som blev avbokat på grund av sjukdom. Gissningsvis blir det inte bara avstämning utan också prat om framtiden. Helst av allt vill jag ju fortsätta vara kvar här och jobba efter det jag har byggt upp och försökt implementera (införa, på svenska), men… Jag har också sökt flera jobb utanför organisationen och det är åtminstone tre som jag är väldigt intresserad av. En månads uppsägningstid har jag här, så jag skulle kunna börja nytt jobb tämligen omedelbart. Annars upphör min tidsbegränsade anställning den 1 juni.

Vad händer privat då? Tja, inte vet jag riktigt hur det blir i helgen, om Fästmön måste jobba eller inte. I såna fall åker jag ut en stund både på lördagen och söndagen och hänger lite med sjuklingen. Vi kan ju inte direkt göra nån utomhusaktivitet om han är snorig och hostig. Biltvätt går inte att göra nu när det är så här kallt och ett besök på Tropiska växthuset är inte heller så lyckat (att gå från kyla in i fuktig hetta när man är förkyld är ingen lyckad kombo). Men jag ska väl resonera lite med min kära vad som är tänkt.

Hemma hos mig blir det lite städning annars. Det gror igen så snabbt, jag fattar inte! Det måste vara Dammråttorna och Hårtomtarna som har partaj om dagarna när jag är och jobbar. I hallen tycks de lira beachvolleyboll, för där är det som en sandstrand varje dag.

Händer det nåt hos dig i helgen???


*Clark Kent = min lillebilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Oj! Söndag idag och ytterligare en ledig dag tillsammans bara vi två. Herreminje, man kan ju tro att vi skulle bli galna när vi får umgås och vara lediga så mycket som två och en halv dag *RITAR ETT STORT KORS I TAKET* Ja, om du inte fattar det så är jag ironisk. Fästmön och jag är aldrig lediga tillsammans bara vi två. Det känns som om vi plötsligt har oändligt med tid och hur ska man spendera den på bästa sätt?

Vad har vi gjort då? Jag tycker att vi har haft en bra midsommar och bra dagar. Vi har ätit och druckit gott, vi kunde sitta på ballen* på midsommarafton. Igår var det sämre väder, men vi tog ändå en promenad. Vi flamsade åt ett kortspel som var helt bortkastat på oss två som inte kan ett dugg om sport. Vi har sett filmer, två bra och en konstig. Och idag… Idag ska vi till… Jysk.

Behöver nya såna här.


Mitt huvud vilar tungt av alla sågspånen
på mina huvudkuddar. De två kuddar jag har är platta som pannkakor, trots att de ska föreställa dunkuddar. Detsammma gäller duntäckena. Platta som pannarkakor de också. Nej, jag ger inte mycket för Hemtex täcken och kuddar. Däremot har lågpriskedjan Jysk visat att de faktiskt har kvalitetssortiment när det gäller duntäcken och dito kuddar. Somliga har köpt där och jag har köpt en kudde till somliga där också – allt har behållit sin fluffighet och så. Några täcken har jag inte råd att köpa idag, men två nya kuddar hoppas jag få med mig hem. Jag behöver ligga högt med huvudet nu när bihålorna innehåller så mycket snor och annat gojs. (Annars är ju den här så kallade förkylningen jag fick rentav löjlig – jag bara LÅTER och är ömsom täppt, ömsom snorig.)

När vi kollade väder-appen på Annas ajfån i morse sa den att det var halvklart väder här i New Village. Det stämmer ganska bra med verkligheten. En perfekt dag att shoppa lite kuddar, alltså.

Vi inledde dagen med flams och högläsning av en artikel i lokalblaskan (tyvärr finns artikeln inte att skratta åt på nätet och jag rekommenderar verkligen ingen att slösa pengar på att köpa ett lösnummer av dagens tidning). Jag undrade om artikeln var skriven av en gymnasist, innehållsmässigt var den på den nivån. Nä, det är inte många skribenter i blaskan som finner nåd inför Tofflans grumliga skarpa ögon. Antingen skriver folk mesigt eller så har de inte orkat göra ordentlig research – vilket i vissa fall kanske inte skulle leda till scoop, men till riktigt läsvärda artiklar. Eller så är journalisterna tragiskt okunniga i de ämnen de lanseras som experter i. Tröttsamt. Nån gång ibland glimmar nån juvel till och då sitter man där förvånad och undrar vad det var som hände… Ungefär som när det åskade och morfar skrek:

Kom in!


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Uppdaterat: Jag har fått en läkartid i morgon bitti.

Inte kan jag direkt påstå att jag är världsbäst på att ta tag i saker som gäller mig själv… Det är lättare när det gäller andra eller jobb. Då tvekar jag inte en sekund. Men nu har jag faktiskt tänkt till och ringt min läkarmottagning. Det handlar om den här tunga tröttheten som jag har känt en vecka, ungefär. Samma tröghet som sommaren och hösten 2010, dock utan tromboflebit den här gången, tack och lov. Jag tror det räcker med att få kolla några värden och visar det sig att nåt är åt skogen, kanske jag behöver höja min dos. Skulle det däremot visa sig att jag behöver blod blir det en annan femma – jag tänker nämligen vägra. Och det gör jag av ideologiska skäl: så länge homosexuella män inte är välkomna att lämna blod, till exempel vid Sjukstugan i Backen, tänker den här homosexuella kvinnan inte ta emot nåt blod heller från samma ställe.  För övrigt skulle jag aldrig låta mig vårdas där igen, inte så länge man anställer kränkare. (Så, nu har jag sagt det igen och igen!)

Nä, nåt blod vill jag inte ha från Sjukstugan i Backen.


Runt halv tio
ska jag bli uppringd av nån från mottagningen. Min doktor Anders slutade ju tyvärr före jul, så vi får se vem som tar hand om mig nu. Han lovade att Mottagningen skulle fortsätta ta väl hand om mig, men Mottagningen är ju ingen doktor utan ett samlingsbegrepp… Lite orolig är jag därför, men jag vägrar att vända mig till den offentliga vården – som ju, som sagt, anställer kränkare. (Titta, en gång till!)

Snöovädret och plusgraderna igår kväll har ersatts av sex minusgrader och hård is på vägar, cykelbanor och gångbanor. I vart fall inget slask – än så länge. Tänker på min sportlovsledige favoritkille i Himlen som kanske ville fixa skridskor. Nu var gossebarnet lite snorigt igår, men vi får hoppas att det var nåt tillfälligt. I morgon ska han och mamma tillsammans med moster och kanske nån kusin hälsa på sin snälla mormor som har födelsedag senare i veckan. Har man världens snällaste mormor måste detta uppmärksammas!

På gång den här veckan är bland annat planering och bokning av en kortkurs i videokonferensutrustningen. Jag har bokat lokal och utbildare och skickat ut inbjudan till hugade. Lokalen tar max tio personer och hittills idag har fyra tackat ja. Det fylls på… Jag har inga intervjuer inbokade den här veckan, men tänkte gå runt och se om framför allt några av de lite mer erfarna medarbetarna kan ge mig en halvtimma.

I morgon ska jag luncha med CJ från min förra arbetsplats på fakulteten. Det var alltså henne jag trodde att jag messade till angående lunch, när jag i själva verket messade Annelie Kvist. Denna Annelie Kvist som gärna ville luncha med mig, men som jag absolut inte känner… 😳 Så sorry, Annelie, det blir ingen lunch! I fredags var jag för resten till thaistället och mötte där en mycket förvånad JK, också från fakulteten. JK hade ingen aning om att jag var kvar inom företaget, men jag berättade läget. Noterade glimten av lite välment avundsjuka i ögonen när jag nämnde att jag har kontor högst upp i nybygget… Nåja, JK:s och de andras tur kommer, deras hus håller på att byggas, men det är nog inte inflyttning förrän nästa vår, tror jag. De sitter verkligen i ett gammalt hus som inte är särskilt lämpligt ens som kontor…

Jag har noterat att ytterst få läsare kommenterar de inlägg som handlar om mitt nya jobb. Kanske dessa inlägg inte intresserar eller kanske man är missunnsam, rentav? Jorå, jag vet att många som inte gillar mig läser min blogg, men min blogg är väl mindre intressant just nu när det går lite bra för mig. Jag fattar och tänker att ni har små liv, ni. Små, futtiga liv. Jag glömmer aldrig hur det är att gå utan jobb och allt det innebär. Och for your information är min egen jobbsituation inte löst än, jag har en tidsbegränsad anställning. Jag kan mycket väl hamna ute i kylan igen direkt efter min 50-årsdag, i princip. Så jag glömmer aldrig. Men jag glömmer inte heller det löfte jag har avgett om att försöka hjälpa andra i liknande situation – om nu min egen ordnar sig. Jag tycker nämligen att det är för jävligt att duktiga och kompetenta människor inte får  nån plats på arbetsmarknaden idag. Det stinker!

Det här företaget kan ALLA som bloggar i alla fall jobba åt. En stor knapp till företaget finns här intill i högerspalten! 

Read Full Post »

Older Posts »