Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tröttsamt’

Ett rätt typiskt inlägg om jobb, böcker och vänner.


 

Adventsljusstake

Staken är redan på plats på mitt nya kontor. Det är det enda som finns där, förutom möblerna.

En och en halv vecka har jag varit på mitt nya jobb. Det vore synd att säga att jag har jobbat, det vill säga utfört arbetsuppgifter, varje dag, men nu börjar jag komma igång. Efter gårdagens stabsmöte kände jag att jag hade chefernas uppbackning att jag är på rätt spår i tillvaron. Efter att ha ägnat ett par dar åt att läsa igenom och klottra på befintlig kommunikationsplan och -policy skred jag till verket: jag började skriva den nya. I morse vaknade jag och hade en sån briljant idé till inledningstexten. Sen när jag kom till jobbet tyckte jag inte att den var så lysande längre – eller också mindes jag inte mina nyvakna tankar direkt. Hur som helst började ajg skriva, men först hjälpte jag C att tömma hennes gamla kontor, det som ska bli mitt. Och det är nog husets vackraste rum, det där kontoret på hörnet på första våningen. Nu är det tömt på allt utom en adventsljusstake och de möbler jag ska ha. Jag jagade lokalvårdarna utan framgång idag, men sen… Sen ska jag flytta in och göra det till Mitt Kontor!

Det finns andra fördelar med mitt nya lokus också. Ganska nära finns ett litet pentry med vattenkokare och kylskåp. Vägg i vägg finns… helpdesk?!? Eller är det… en toa..? Nåja, en tyst zon är det väl ändå..? Kommunikation är svårt!..

WC och Tyst zon Helpdesk

Tyst zon och helpdesk på toa, eller vad menas?

 

Solen genom trädkrona

Det var lite sol idag.

Under dagens lunch hade jag fullt göra med att vara aktiv på sociala medier och läsa, så jag tog ingen bild på den goda vegetariska rätten med grönsaker, ris och halloumi. Du får helt enkelt föreställa dig hur färggrann och smaskig den var. Jag började läsa Emelie Schepps tvåa igår, för jag vann ju hennes nyutkomna trea på Instagram och den vill jag skriva lite mer om här än bara en vanlig bok. Men då måste ju böckerna läsas i ordning. Alltså försökte jag läsa i värsta matsalsoväsendet. Det var lite svårt att koncentrera sig, inte bara för oväsendet, utan också för att mina tre grannar vid bordet bredvid satt och snackade skit hela lunchrasten om en fjärde, naturligtvis frånvarande, person. Tröttsamt! En kan undra om inte vuxna människor borde ha lite mer mogna lunchsamtal…

Jag fångade i vart fall solen på bild bakom en trädkrona på vägen tillbaka till jobbet. Sen satt jag och skrev och skrev och skrev tills det var dags för eftermiddagskaffe och jag skulle ut och möta vännen H i rondellen. Vi kunde sitta utomhus och fika och prata och äntligen blev det tillfälle att överlämna den fjärde och sista skyddsängeln jag fick från vännen Sister of Pain. Nu har jag gett fyra kvinnor, som jag vet har det kämpigt på ett eller annat sätt, var sin ängel. Och faktum är att änglarna tycks göra… underverk… Jag själv fick min ängel till jul. Den är starkt misstänkt för att ha fixat mitt nya jobb. Jag som slutade tro på mirakler för tre år sen…

Fyra änglar i min hand

Den fjärde och sista skyddsängeln, vars pärla går lite åt grönt, fick nytt hem hos vännen H idag.


Liksom igår kom slutet på arbetsdan plötsligt. 
Jag åkte nya vägen hem efter att ha kontrollerat att bilkön inte var onormalt lång. I morse åkte jag förresten genom stan. Snabbaste och kortaste vägen, men hur miljövänligt är det för stadsluften?! Hemma i postboxen i New Village låg ett brunt paket igen, denna gång med minst lika spännande innehåll som sist: en nyutkommen bok. Idag kom Martin Falkmans Tunneln i slutet på ljuset. Den ligger nu trea att läsas, det vill säga efter de två Emelie Scheppböckerna.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Dags att publicera det här inlägget, 
ta en dusch, äta macka och förbereda och tidsinställa ett inlägg för morgondagen. Då ska jag nämligen på avdelningskonferens på eftermiddagen med avslutande buffé om aftonen. Vidare med till krogen följer jag emellertid inte. Tofflan är kvällstrött och det lär bli senare än vanligt i morgon ändå.


Ha en skön onsdagskväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett irriterat inlägg och ett gottögt dito.


 

Mitt vänsteröga

Mitt vänsteröga utan skit på linsen.

Denna måndag har sannerligen svischat förbi snabbt. Jag vaknade alldeles för tidigt i morse och låg och funderade på en jobbpryl. Inte bra! Det är sånt som får somliga att braka in i väggen. Men så somnade jag om och drömde att jag hade köpt en helt värdelös mobiltelefon. Den var värdelös så tillvida att den var alltför stor för att passa i jeansfickan – och dessutom var den gjord av gummi.

Kanske var det drömmen som gjorde att jag inte noterade grandet i mitt eget ögon på morgonen. Det lilla grand som växte till en hel bjälke under dan. Ja, det handlar om att jag hade fått nåt skit på linsen. Ju längre dan gick mot sitt slut, desto större blev bjälken. Till sist kändes det som om jag hade en hel skog i vänsterögat. Tyvärr har jag för korta raster för att kunna ta mig hem och spola av linsen. Därför hade jag fullt sjå att inte gnugga mig i ögat så att linsen åkte ut. Men det gjorde den så snart jag kom hem. Det var varken grand, bjälke eller skog på linsen – det var ett litet hårstrå eller ludd av nåt slag. Nu är det avspolat och linsen känns äntligen skön efter att ha irriterat ögat hela dan. I jobbväskan ligger en ampull med koksalt – till nästa gång det händer. Jag fick fina förslag annars om saltsyra av mina kära (?!) kollegor, för se sånt finns att tillgå i nåt lab nånstans. Naturligtvis tackade jag nej.

Jag är så nöjd, för regeringsrapporten blev korrad och klar textmässigt idag. Nu tar NK* över och gör lay outen, för det är h*n bättre och snabbare på än jag. Jag kunde dyka ner i vatten igen och började lay outa en beskrivning. Den får jag nog klar under morgondagen och då kan jag fortsätta med nåt mer marint. Så går mina dagar och nu har jag snart jobbat två månader. Vad som händer när kontraktet löper ut vill jag inte tänka på just nu, men eftersom kontraktet har ett slutdatum måste jag piska mig att finna tid för att söka jobb.

Paket

Nån ska få paket snart, men får vara nyfiken ett tag till.

Från bjälkar i ögat, en biblisk referens, för övrigt, till såna jag har ett gott öga till: mina vänner. Jag är så nöjd med helgens inköp av presenter till fyllande vänner (och familj). Faktum är att samtliga paket skulle jag faktiskt kunna tänka mig att roffa åt mig till mig själv. Men nu fyller jag ju inte år förrän i april.

Nöjd är jag också att mamma och jag nätshoppade julklappsböcker igår. Tänk så mycket billigare det är! Vi köpte totalt sju böcker för sammanlagt cirka tusen kronor. Mamma berättade att hon brukar köpa tre julklappsböcker till mig i bokhandeln för samma summa… Samtidigt är det ju en alldeles speciell känsla att gå in i en bokhandel – och stanna där ett par timmar… Men, vi är inte rika nån av oss, så därför får det bli Bokus. Tyvärr dränks jag ännu mer i reklam från stället, både via e-post och på vissa webbsidor jag besöker. Där är både tröttsamt och lite läskigt att det så tydligt framgår vilka böcker jag har spanat på på nätet…

Men nu måste jag ju fråga DIG och DU har kollat in några julklappsböcker till vänner och familj än??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta vad DU har spanat på!


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om helgen och om glädjen som saknas.


 

Afrikansk figur

Jag satt här och läste… Som synes behöver jag tvätta håret OCH skaffa tandställning mot underbettet.

Jag satt här igår och läste min tidning… Ja, det vill säga jag läste pappersvarianten av QX, en tidning jag knyckte i Pride Park i lördags. Och sen läste jag förstås boken jag ska recensera. Den hinner jag inte ta mig igenom före helgen – helgen börjar ju för övrigt idag. Recensionen kommer därför nån gång under nästa vecka.

I eftermiddag ska jag åka till Förorten, skjutsa barn och grejor och hämta Fästmön. Efter nåt ätbart tar vi oss sen in till stan för att gå på konsert. Jag har inte varit i stan på hela sommaren, för jag räknar inte en bussresa till centralen som ett stadsbesök liksom inte heller besöket hos frissan – salongen ligger i utkanten av stan. Nej, jag häckar ju mest här i New Village. Vad ska jag i stan att göra? Bli irriterad på folk? Det kan jag lika gärna bli här hemma. Det är tröttsamt när människor inte förstår hur röster ekar i grytan som bildas av omkringliggande hus. Det gör att alla här hör deras fest, trots att vi inte är bjudna (för övrigt skulle jag aldrig frottera mig på ett party där Mr Besser-Wisser deltar). Och jag blir liiite grinig och hyssjar när jag genom mitt öppna arbetsrumsfönster har hört en unge säga

Det är en fluga!

sex gånger, högt, utan respons från nån förälder.

Sarah Dawn Finer på Parksnäckan

Vi ska lyssna på Sarah Dawn Finer i Parksnäckan!

En har blivit folkskygg, det är bara att konstatera. Jag klarar fint av att umgås med en till två personer i taget, helst såna ur närmaste umgänget eller familjen. Sen tar det stopp. Därför blir det extra intressant att se hur det avlöper i kväll. Jag gissar nämligen att vi inte är ensamma om att lyssna på Sarah Dawn Finer i Parksnäckan här i Uppsala. Biljetterna var en liten överraskning från Anna, som vet att Sarah Dawn Finer är det närmaste en idol för mig. Hon reser och far Sverige runt och ger konserter, hon reser utomlands och sjunger, är med i teateruppsättningar… jag blir trött bara jag tänker på hennes schema. Och jag förstår verkligen att hon numera nästan aldrig svarar på Tweets… Men i kväll ska vi lyssna på hennes ljuva stämma när hon och hennes tremannaband kör akustiskt. Det blir nog en magisk kväll, särskilt som solen har lovat att hålla sig framme.

Stadshuset i Stockholm.

Stadshuset i Stockholm ska vi kanske titta på. Den här bilden är dock från november förra året.

I morgon far vi sen iväg, Sar… Anna och jag, för att utnyttja två gratisnätter på hotell som Anna har fixat. Vi får ungefär två dar i Stockholm allt som allt (anländer lördag eftermiddag, åker hem måndag lunch). Lucille vaktar över mitt hem och får på så vis en fristad (utan att jag förklarar närmare). Det ska bli skönt att få tid tillsammans. Tid, när bara Anna och jag upplever saker. Det är för lite av den varan sen en tid tillbaka och det tär. Sen vet jag också att Anna alltid är mamma, att Anna jobbar när hon inte har semester och att jag är dotter (inte till Anna, förstås!) och har mitt skrivande. Men nu… Nu har vi två dar som ingen tar ifrån oss. Jag lämnar datorn hemma. Behöver jag skriva kan jag faktiskt göra som FEM och jag gjorde när vi var barn, eller som Kim M. Kimselius gör på sina resor – skriva för hand. Block och penna brukar finnas på hotellet. Jag vill vara närvarande den här gången, inte tänka på nästa text eller nästa blogginlägg eller om jag har fått nåt mejl.

tårarDatorn får stanna hemma, alltså, du läste rätt. Visserligen är jag livegen, men jag har lagt på några extra kol och det jag behöver göra på måndag kan jag göra när jag kommer hem – bara det är före midnatt. Jag har tidsinställt några blogginlägg ifall du saknar mig förfärligt. Och du som finns på Instagram kan nog se en och annan bild som jag skickar upp – kopia går till Twitter också. Mejlen får vila helt. Jag har inte riktigt hittat tillbaka till glädjen i skrivandet. Orden finns där, de kommer ut utan problem, men jag känner mig inte välkomnande eller glad över dem. Bara ledsen och sorgsen. Det är med andra ord rätt illa ställt.


Vad händer hos DIG i helgen??? Skriver du några rader i en kommentar och berättar har jag nåt kul att läsa, det vet jag bestämt!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Dödligt beslutHa! Jag har just läst Bones. Det vill säga en bok i vilken karaktären Tempe Brennan är huvudperson. Bones är baserad på den karaktären. Kathy Reichs bok Dödligt beslut var en av de många böckerna i februaripaketet från vännen FEM. TACK, FEM!

En liten flicka råkar hamna i vägen för en kula på en gata i Montreal. I samma veva anmäls en tonårstjej saknad. Delar av tjejens skelett hittas långt hemifrån North Carolina. Rättsmedicinaren Tempe Brennan jobbar med båda fallen och kommer snart fram till att de hänger samman. Och den gemensamma nämnaren är motorcykelgäng. Som gubben i lådan dyker hennes systerson Kit upp. Kit är dessvärre väldigt intresserad av… motorcyklar…

Det är märkligt att läsa en bok där jag tidigare enbart mött huvudkaraktären i en amerikansk TV-serie som, enligt mitt tycke, är lite sisådär bra bara. Litteraturens Tempe Brennan är mer kanadensisk och hon verkar inte ha nån neuropsykiatrisk diagnos. Men hon är väldigt fixerad vid sitt jobb och vid skelettdelar. Det blir väääldigt detaljerade beskrivningar på vissa ställen, vilket i och för sig är intressant. Framför allt blir jag imponerad av författarens kunskaper. (Kathy Reichs är disputerad rättsantropolog.) Fast när samma detaljerande beskrivningar handlar om hur Tempe photoshoppar känns det mest tröttsamt, ärligt talat.

Toffelomdömet blir medel, för jag blir inte så väldigt upphetsad av den här deckaren.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om olika tycke och smak.


 

Det är synd om Filippa Bark. Enligt Expressen hånas hon i sociala medier för sin medverkan i Melodifestivalen 2015. Och så har man lagt in följande citat om henne:

Reaktioner på nätet om Filippa Bark

Skärmdump från Expressen.


I skärmdumpen ovan, 
som består av citat från sociala medier om Filippa Bark, ser jag inte några direkt hån av henne. Gör du? Men Expressen vidhåller och skriver följande om senaste lördagens deltävling:

[…] Under gårdagens sändning så rasade debatten om Filippa, spelad av Sissela Benn, på sociala medier och i Expressens liverapport. […]

Alltså, får man inte tycka att nån artist som uppträder i skattefinansierad TV är dålig? Måste man tycka att alla är bra? Eller vad menas? Vad hände med den berömda yttrandefriheten, Expressen? 

Sanna Nielsen tycker att det är näthat och skriver på sin Facebooksida:

[…] det gör ont i mig när jag ser alla påhopp och kränkningar av personer som medverkar i programmet. Det är näthat och det är inget jag tolererar på min sida. Snälla, tänk efter INNAN ni skriver vad ni känner så vi har en god ton här inne. Hädanefter tar jag bort kommentarer som är kränkande […]

Nu följde jag ju inte vad som skrevs i sociala medier om Filippa Bark, men kanske sades det hånande och kränkande saker. Jag publicerar själv inte kränkande kommentarer på min blogg – vissa skickar jag emellertid vidare. Och visst bör man inte vräka ur sig precis vad som helst, men alltså… Smaken är som baken – delad – åtminstone när det gäller din och min uppfattning om vad som är underhållning… Och olika tycke och smak måste vi få ha. Vi måste också få tala om att vi har det.

Jag tillhör dem som inte gillar karaktären Filippa Bark – i Melodifestivals-sammanhang, notera! Jag gillar inte komiker så särskilt mycket överhuvudtaget, allra minst på fel ställen. Filippa Bark tillhör emellertid dem jag i vanliga fall kan tycka är roande. Men… Melodifestivalen är en tävling i sång och musik och jag förstår inte varför man alltid ska ha med en eller flera komiker i programmet. Varje år, liksom. Det är tröttsamt. Jag tycker inte det här är nåt skojprogram. Det är underhållning, men det är, som sagt, en musiktävling.

Skämten är dessutom, i nio fall av tio, under bältet. Vidare är en del skämt i sig hånande – fast då är det minsann komikern själv som hånar. Jag tänker till exempel på när Filippa Bark tjötade med en av debutanterna i den första deltävlingen. Daniel Gildenlöw sjöng en känslosam och djup sång om en familjemedlem som lämnat familjen. Filippa Bark var väldigt på honom och skrek (ja, skrek!) flera gånger:

Det var inte ditt fel, det var inte ditt fel!

Även om jag inte tyckte att låten var särskilt bra, tycker jag att Filippa Barks uppförande var riktigt jävla dåligt. DÄR kan vi snacka om hån! 

Mitt omdöme om Filippa Bark i första deltävlingen var:

[…] Kvällens skäll: Filippa Bark, som bidrog till att tävlingen delvis hölls på dagisnivå. […]

Mitt omdöme om Filippa Bark andra deltävlingen var:

[…] Kvällens Filippa Bark: Sluta. Varför är nio av tio skämt under bältet? Varför detta TRAMS? 😦 […]

Min rättelse av Filippa Bark i  tredje deltävlingen var:

[…] Kvällens nej: Filippa Bark. Östersund ligger mitt i Sverige. […]

Jag tycker inte att jag hånar Filippa Bark. Jag yttrar mig om hennes framträdande i TV. MEN… jag skulle önska att Melodifestivalen inte hade komiker med i programmen. Sånt kan få vem som helst att roas – och oroas. För övrigt gillar jag och roas av Filippa Bark och skratta – i andra sammanhang.

Nej, jag kan inte tycka att Filippa Bark hånas om hon får läsa liknande saker som jag har skrivit om sig själv. Att håna och kränka nån – och att förtala – det är till exempel att skriva i sociala medier att nån har supit bort jobb eller är psykiskt sjuk. För tänk om såna ord råkar vara sanna. Vilken skada kan de inte göra då? Och om de inte är sanna… Hur tror du att det känns..? Hur ont tror du att det gör?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att slutföra saker. Och om böcker!


 

Tömt skrivbord på jobbet

Tömt skrivbord på jobbet – för att gå ut i arbetslöshet.

Idag har jag verkligen tömt skrivbordet. Min arbetsplats ser ganska ödslig ut. Lite synd att jag inte få vara kvar, för den är svart och snigg. Inget jävla turkost. Inte ens orange. Nä, orange är ju för glada tillfällen. Datorn tänker jag inte tömma, för jag har inget privat på den. Detsamma gäller tjänstemobilen.

Idag blev jag rätt less på folk som twittrade ut bilder på sina städade skrivbord med ungefär denna vidhängande text:

Tömt skrivbord för att gå på semester.

En dag till ska jag jobba. På tisdag ska jag till Arbetsförmedlingen och registrera mig som arbetssökande. Igen. Tredje gången på fem och ett halvt år. Och ett skäl ju helt klart att arbetsgivarna föredrar grå arbetskraft framför att anställa människor på riktigt.

Tyvärr kom jag på att jag skulle ha bett om två arbetsgivarintyg och inte bara ett. Jag kollade inte upp inkomstförsäkringen förrän i kväll. Tydligen är det nya regler, för nu ska även Bliwa ha arbetsgivarintyg precis som a-kassan. Tröttsamt – eftersom jag ju inte kan ansöka om att få pengar från inkomstförsäkringen förrän jag har fått min a-kassa beviljad och utbetalad första gången. Har jag tur innebär detta a-kassa i september, tillägg från inkomstförsäkringen i… oktober? november? Och så tror alla dessa byråkrater att man försöker lura till sig pengar!.. Vilka pengar..?

Bokpaket o sista lönebeskedet

Bokpaket och det sista lönebeskedet från min nuvarande arbetsgivare låg i postboxen idag.

I kväll har jag suttit med mina räkningar för den här månaden. Det var ganska många, men nu är alla betalda. Eller i vart fall inlagda för betalning. Nu måste jag skärpa till mig och börja hålla i pengarna. Men… idag trillade det in ett litet bokpaket igen. Jag kunde ju inte motstå Bokus sommarerbjudande på pocketböcker…

Det blev fyra böcker allt som allt. Två ska jag ge bort (en till mamma och en till Fästmön) och två har jag högtidligen gett mig själv i sommarpresent. Eller för tidig namnsdagsgåva. Mamma ska få sin i födelsedagspresent, fast jag vet inte riktigt när vi ska fira hennes födelsedag. Några fler paket ska jag fixa också, men jag har inte så många idéer. Bara nån.

Böcker från Bokus

Dagens böcker från Bokus. De två i mitten ska jag ge bort.


Medan jag har betalat räkningar
och skrivit här i mitt hemmaarbetsrum har tvättmaskinen tumlat runt med gröna grejor. Jag har packat ner lite saker inför Himmelsfärden i morgon. Ett tag hade jag tänkt ringa mamma, för vi har inte hörts av sen i söndags. Men mamma bor bara knappa åtta mil från Bråvalla där blixten slog ner i eftermiddag. Och man ska inte prata i telefonen när det åskar så pass… Jag får helt enkelt hänga lite tvätt och lägga ett par öl på kylning. Men nej, supa skallen av mig i kväll ska jag inte!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett halvt förtvivlat inlägg.


Idag har det varit en blandad dag
på jobbet. Jag har varit så flexibel att jag har ändrat om 90 procent av min planering. Ändå räcker inte det. Till sist blev jag tvungen att sätta ner foten och säga

Stopp och belägg! Jag kan inte ägna mer tid åt någonting som försvinner i morgon.

Ungefär. Lite omskrivet. Jag vill ju inte hänga ut nån eller nåt.

Min armbåge är tack och lov bättre, men i stället har jag dragits med en krånglande lins. Misstänker att den helt enkelt har varit felvänd. Det känns mycket bättre i ögat när jag har plockat ut den. Det är väldigt irriterande att jobba med precisionssaker när det hela tiden skaver i ögat. Jag hoppas att det jag har åstadkommit inte ser för jäkligt ut.

Glasöga

Det kanske blir glasöga i morgon i stället efter dagens linsskav.


Ett väldigt bra möte
hade jag på eftermiddagen och ett väldigt gott samarbete känner jag att jag har med en chef i huset. Det är bra. Sånt underlättar, nämligen.

Fästmön är hos mig sen i fredags, men i veckan piper hon ut till Himlen för att vara mamma på heltid ett par dagar. I kväll sammanstrålar vi dock över var sin varmkorv med bröd hemma i köket i New Village. Jag har ju matansvaret och då blir det som det blir. Får försöka hitta på nånting lite bättre till helgen. Anna jobbar visserligen då, men middag måste hon ju, oavsett om den står på mitt köksbord eller ligger i en matlåda.

Insåg, när jag bläddrade i min kalender, att vi har en födelsedag snart i familjen. Jag får försöka åka ut i helgen på presentjakt. Samtidigt är jag lite småpank trots att det är löneutbetalning idag. Det har nämligen blivit fel på min lön. Efter ett antal vändor med lönespecialisterna på jobbet var det bara att återigen skicka efter en skattsedel som sen ska lämnas in. Tröttsamt, jag hade behövt de tusenlappar de har dragit för mycket.

grattispaket

Ett paket eller två måste fixas snart.


Nä, nån jättebra dag
har väl denna inte varit, sammanfattningsvis. Så jag hoppas att kvällen blir bättre. Jag får i alla fall umgås med min Tamburmajorska och då brukar jag bli så glad.

Händer det nåt hos dig i kväll???


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »