Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bricka’

Ett påskavslutande inlägg.


 

Fluga

Den är på riktigt, flugan, och jag fotade den i morse.

Igår eftermiddag fick jag äntligen träffa min kära den här påsken! Det har varit en lång helg med varierande väder och humör. Och nej, jag har inte direkt varit ute och letat vårtecken. På långfredagen var jag ju inne hela dan och städade och gjorde en massa annat. På påskafton var det soligt ett tag och det var det även igår på påskdagen även om det blåste ganska friskt. Men hur kul är det att gå ut på vårpromenad alldeles ensam på en skala? Nej, det är inte precis så att inbjudningarna till varken fester eller promenader har haglat över mig den här helgen. Själv har jag inte orkat bjuda till och bjuda hit. Även om det har varit tufft behövde jag nog vara ensam, bland annat för att skriva fantastiskt bra jobbansökningar. Ibland räcker det så bra med att leka fluga och titta på världen genom ett fönster…

Jag åkte och hämtade Anna efter att hon slutat jobba igår. Hon var så trött och slut att hon somnade på min soffa under filten medan jag stökade i köket med påskmaten. Vi åt sen vid matsalsbordet i vardagsrummet och när maten äntligen blev klar var vi ganska vrålhungriga. Det var fortfarande ljust när vi åt, så några ljuslyktor behövde inte tändas såsom jag fick göra på påskafton.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter mat och disk
blev det kaffe och kinderegg-provet, även kallat tävlingen ”Vem vill bli ingenjör? Ingen!”. Det senare består i att se till att en har antingen ingenjörsexamen eller är hyfsat nykter efter alla påsksnapsar så att en kan montera ihop en till två kindereggfigurer. Anna valde ett kinderegg som inte skramlade så mycket i hopp om att det var en hel figur som låg däri. HA! Var det ju inte! Fast skrattar bäst som skrattar sist… Jag fick en helt idiotisk anka (bara det, alltså…), tror jag det var, som bar på tallrikar med asiatisk mat. Det var en sorts spel och en skulle lägga på så många tallrikar som möjligt på ankans brickor utan att ankan vippade och tallrikarna flög av.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nä, då var det faktiskt roligare
att se på Det okända på TV, om en säger så… Vi har ett rätt speciellt förhållande till Caroline Giertz, Anna och jag. Det grundar sig i att vi har läst en och annan bok av henne med ett sånt innehåll att jag rodnar bara jag tänker på det. Och jag vill inte skriva vad det handlar om, men… sängstolpar är inblandade…

Annandag påsk är det idag och det är dags att runda av den här storhelgen. Vi tog lite sovmorgon och framåt dan gjorde jag frukost. Men det verkade visst som om vi skulle inta den en annan dag än annandagen. En låg kvar i sängen och en bara fotade hela tiden.

Frukost annandag påsk

Frukost annandag påsk, men matgästerna tänkte visst inta den en annan dag.


Det var dags att skiljas åt igen, 
men först behövde Anna handla och jag behövde tanka bilen. Sen bjöd jag hem mig till Anna på eftermiddagskaffe, för jag hade hört talas om att farbror Bosse* hade levererat karra** på långfredagen. Karran var gömd i ett påskägg, nåt som de tre håriga vildbasarna inte kunde ta sig in i. De tre var för övrigt riktigt gosiga idag och jag fick flera hyfsade bilder på dem. Här är några:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Långhårig Toffla

I den här kalufsen platsar inga hårspännen!

Nu ska jag samla mig och ha tabberas på påskmaten. Det finns sill, Janssons frestelse, kycklingprinskorv och lax kvar. En mörk påsköl blir det till detta, men idag hoppar jag snapsen. Det är ju arbetsdag i morgon, min nästnäst sista på nuvarande jobb. Och ja. Jag har svår separationsångest och det gjorde påsken 2016 ganska tung.

Nåt som däremot ska bli lättare i morgon är mitt huvud. Jag har fått en riktig kalufs och längtar otroligt mycket efter att få lägga skallen i M:s kompetenta händer efter morgondagens arbetsdag. Anna föreslog att jag skulle ha hårspännen till jobbet i morgon. Men jag vill ju inte solka min image. Mina arbetskamrater ska minnas mig som hon med kedjan i jeansen och de ständiga luvatröjorna. Hon som helt ogenerat berättade vilken djävul hon är bakom ratten… (NK*** är nog den person som har sett mig gråta mest i hela världen.)

 

*farbror Bosse = Annas pappa
**karra = karameller, fattar du väl!
***NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rent inlägg.


 

I början av veckan hämtade jag ett paket från Ecover med två produkter som jag ville testa. Det ena var diskmedel, det andra en flaska med allrengöring. Produkterna innehåller så lite giftiga ämnen som möjligt och är dessutom snabbt biologiskt nedbrytbara, enligt följebrev och webbplats. Företagets produkter är inte bara snälla mot miljön utan även mot människor.  Det tyckte jag lät bra. Går jag till min egen person lider jag då och då av eksem på främst händerna. Särskilt på vintern. Och mina luftrör har fått mer och mer svårt att inte bli irriterade av mitt nuvarande allrengöringsmedel.

Ecover diskmedel

Doftar svagt och fräscht, men vad 17 är tensider?

Diskmedlet doftar svagt, men gott och fräscht. Det innehåller citron och aloe vera enligt etiketten. På baksidan står angivet, i mikrostorleksgrad på bokstäverna, att man tar 1,6 teskedar (åtta milliliter) diskmedel till fem liter vatten för smutsig disk och hälften för mindre smutsig disk. Diskmedlet innehåller mellan fem och 15 procent anjoniska tensider, men mindre än fem procent nonjoniska tensider. Jag har googlat på detta, men jag har inte hittat några riktigt bra förklaringar nånstans. Det jag har läst mig till är att anjoniska tensider är bra mot smuts och fett och att de är vattenlösliga. Nonjoniska tensider är bra rengörare vid låga temperaturer, men de är giftigare för fisk än anjoniska. Samtidigt är nonjoniska tensider lätt biologiskt nedbrytbara. Innehållsförteckningen på baksidan säger inget om att medlet ska innehålla citron, vilket står på etiketten på framsidan. Däremot står det att disk-medlet innehåller aloe veraextrakt, men mindre än fem procent av detta. Medlet är tillverkat med låg-energiprocesser och av förnybara växtbaserade och mineralbaserade ingredienser, enligt baksidan. Vad som är vad framgår dock inte.

Jag börjar med att prova diskmedletlätt smutsad och färsk frukostdisk. Det går som en dans. Mina händer blir lite torra, men jag får inga utslag. Nästa provdisk består bland annat av en kastrull med tomatsoppa. Kastrullen blir finfint ren utan problem. Mjölkglaset får ingen kvarvarande fet hinna efter disken heller.

 

Allrengöring

Allrengöring i en praktisk flaska, men även här undrar jag över innehållet.

Ecovers allrengöring kommer i en praktisk sprejflaska. Flaskan är för övrigt gjord i Plantoplastic, en blandning av sockerrör och återvunnen plast. Lite fundersam blir jag emellertid när jag läser innehållsförteckningen på flaskan. Där står nämligen inte vad allrengöringen innehåller, utan bara vilka ämnen den innehåller lite av. Som till exempel dessa nonjoniska tensider.  Parfym, vatten och alkohol vet jag vad det är och dessa ämnen är det också lite av. Det låter lovande för mina eksem, i alla fall!

Första gången jag testar allrengöringen är på min spishäll. Det doftar fräscht och lagom mycket och ytan blir ren och blank utan att jag behöver gnugga för mycket eller skrapa. Däremot är mdlet inte särskilt effektivt mot gamla fläckar på köksbänken (laminat) eller kalkfläckar. När jag provar medlet på brickan i metall under diskstället tar det snabbt och lätt bort färska kalkfläckar.

I ett badrum provar jag allrengöringen på ett handfat och på toalettlocket i hårdplast. På handfatet fungerar det OK. Det blir rent, men inte lika blankt som med mitt vanliga rengöringsmedel. Toalettlocket blir randigt och inte alls bra.

Luftrören reagerar lite på allrengöringen, men betydligt mindre än när jag använder mina vanliga rengöringsmedel.

 

Överlag gillar jag båda medlen. Det jag däremot inte gillar är innehållsförteckningarna. Det hade varit bra med lite bättre förklaringar av ämnena, gärna i läsbar gradstorlek på bokstäverna, så att vanligt folk förstår! Man kan få plats med en bra innehållsförteckning om man gör en utdragbar sådan bakom en etikett på förpackningen/flaskan.

Vidare saknar jag uppgifter om priser och var jag kan köpa varorna. Självklart kan jag titta och säkert hitta på nätet, men i ett enpersonershushåll är det oftast enklast att kunna köpa såna här medel i sin vanliga livsmedelsbutik.

Sen var det förstås inte särskilt miljövänligt att skicka varorna till ett utlämningsställe som gjorde det nödvändigt för mig att ta bilen dit…

Det samlade Toffelomdömet dras ned av innehållsförteckningarna, som gör att jag känner mig osäker på miljövänligheten, leveransen samt att medlen inte fungerar så bra på vissa material och fläckar. Men det blir ändå klart godkänt med ett plus!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett må-gott-inlägg.


 

Systerburk till Annas

Mammas fina kakburk, en systerburk till en grön som Fästmön har, ekar tom. Men är vacker där den står.

Nä, så väldigt mycket nyttigt blev väl inte gjort idag. Vi tog i alla fall en sväng för att handla och fylla på förråden. På hemvägen hade vi intentionen att fika på Ubbes. Det kunde vi glömma – de stänger redan klockan 14 en sommarlördag. Och i mammas kakburk, den vackra blå med handtag som jag räddade från att hamna på loppis, är det ekande tomt. Men visst är den vacker att se på?!

I stället för att fika och äta onödiga kakor tog vi vägen om kyrkogården hem. Mamma har släkt som vilar där och idag var vi och satte några nejlikor hos farbror H och faster E. Den senare skulle ha fyllt 100 år får lite sen.

Grill o chill förkläde

Grill och chill-förkläde. Jag föredrar ju chill, som bekant.

Vi intog eftermiddagskaffe på mammas balle*. Mycket billigare och väldigt bekvämt. Sen grep jag mig an lite krokar som skulle dras ur väggarna efter hantverkarna som smällt upp rör lite här och var – i vägen förstås. Sen skulle vissa saker och ting upp på andra ställen. Lite snickare har jag varit idag, i alla fall. Mammas kyl och frys skulle behöva rensas ur, men det har jag inte fått göra idag. Mamma pratar och pratar och pratar. Jag flyttar på mig, mamma kommer efter. Och pratar. Om allt. Hon till och med skänkte mig ett förkläde – kanske i förhoppningen att jag skulle bli inspirerad att laga mat oftare? Njae…

Balkongblommor till mamma

Balkongblommor till mamma.

Ett par blommor följde med hem till mammas ballebord**. Det blev riktigt fint! Naturligtvis kommer jag inte ihåg vad blommorna heter, men jag ”har” ju tillgång till mitt personliga botaniska, levande uppslagsverk i Belgien.

Vi softade en stund innan jag faktiskt tog mig i kragen och stegade ut i köket för att laga mat – sill och potatis. Det var mycket avancerat. Jag borstade potatis och kokade den, ställde fram två sillburkar, gräddfil och gräslök. En lite bricka fylldes med knäcke, ost och Bregott havssalt. Som pricken över i en kall öl och Östgöta sädes. Av den senare blev det visst… fem snapsar. Helan, halvan, tersen, kvarten och kvinten. Ändå står jag på benen! Men jag känner att nu är det nog.

Sill potatis öl o snaps

Sill, potatis, öl och snaps – i blåsten på balkongen.

 

Mamma gick in efter sin första tallrik. Det blåste rejält och hade man inte lite östgötskt innanför västen var det ganska kyligt. I kväll väntar visst fotboll. Jag har laddat med en bunke godis och en bra bok i stället. Sport är, som bekant inte min grej. Den enda tävlingsform jag utövar just nu är ett visst ordspel. Och jag kan ju meddela att Kobran har chansen till revansch i afton med tanke på snapsintaget. Anna likaså. Det är dessa tu jag spelar med just nu. Orkar inte med fler.

Kvällsgodis

Lördagsgodis à la Tofflan.


Vad njuter du av i kväll? Nåt östgötskt, nåt sportsligt eller nåt kulturellt? Skriv gärna en rad och berätta! 


*mammas balle = mammas balkong
**mammas ballebord = mammas balkongbord

 


Livet är kort.

Read Full Post »

För en gångs skull firar jag påsk hemma. Och då går det ju förstås inte att låta bli att pynta lite, eller hur?

Påskkycklingar m ljus
Påskljus till köksbordet.


Ett litet påskarrangemang
med lila ljus och gula kycklingar hamnade på köksbordet. Jag hittade till och med påskservetter i kökssoffan – och de var inte enbart gula. För gult är, som bekant, bara fult.

I köket hamnade också två hönor på ena bänken. Toffelmamman och Tofflan, kanske..?

Påskhönor
Det är nog jag som är den stora, för mamma har blivit väldigt liten.


Eller också är dessa två
bättre porträtt av hur vi ser ut:

Påskkärringar
Två kärringar i fönstret.


Det är annars väldigt mycket kycklingar
så här till påsk. Den här lilla tjockisen hamnade på brickan i vardagsrummet:

Påskkyckling
Tjockis i gula byxor.


Gissningsvis sitter vi mest i vardagsrummet,
så här kunde jag riktigt explodera med skit påskpynt.

En kvartett kycklingar på skivspelaren
En kvartett sjungande (?) kycklingar hamnade ovanpå locket till skivspelaren. 


Nån som jag har tänkt kanske känner sig ensam är Hopptimisten. Därför fick han lite sällskap idag.

Hopptimisten har fått sällskap
Den fine, orange Hopptimisten fick sällskap av tre små gulingar.


Men jag insåg att jag faktiskt äger
fler rosa prylar än det där märket jag tog 2007. Här en påskhare – i rosa byxor!Påskhare m rosa byxor
Påskhare i rosa byxor – min andra rosa ägodel.


Slutligen hittade jag Påsktuppen
och han åkte ute i köket för att hålla Julgrisen sällskap.

Påsktuppen och Julgrisen bland kryddornaPåsktuppen fick trängas med kryddor och Julgrisen.


Och naturligtvis måste jag ju
ställa frågan till dig om du har påskpyntat och vad du har plockat fram ur dina påskgömmor??? Skriv gärna och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag var så himla slut igår kväll att jag inte orkade skriva några inlägg för tidsinställd publicering. Därför tar jag mina raster i anspråk till bloggande i stället. För det är liiite svårt att hämta kaffe när man går med två kryckor. Det känns inte bra att stoppa ner kaffemuggen med vätskeinnehåll i jobbväskan, nämligen. Att gå och äta lunch utan att först tvinga nån att agera assistent känner jag inte för idag. Det var ju så mycket folk och så rörigt igår och då kan det vara knepigt även för en assistent att ta sig fram med två brickor. Det skrivna ordet i stället för kaffe och mat, alltså! Men var lugn, jag svälter inte ihjäl! Magen ser ut som en öltunna just nu, eller som Obelix, ungefär…

Min mage är som Obelix, fast jeansen sitter inte i armhålorna utan nedanför magen. Hundens roll i sammanhanget är oklar, den är säkert bara en linslus.


Det har gått bra
att strutta omkring på kryckor, men det gör baske mig inte mindre ont. Sen är det, som sagt, lite opraktiskt också eftersom jag inte har bläckfiskarmar utan bara två ganska vanliga. Men vänta bara! Snart kommer ett gnäll-inlägg om blåsor i händerna! Jag känner mig själv…

Dagen började med ett gapflabb i badrummet åt morgonfrisyren. Alltså jag vet inte vad jag håller på med om nätterna! Snedseglat, såg det ut som… I morse vaknade jag för övrigt halv fem och det var inte roligt när harpan på Ajfånen inte trillrar igång förrän 6.10. Men jag låg och funderade lite, svarade på ett par kommentarer på bloggen och HEPP! så hörde jag att kaffet var klart. Det är helt suveränt med timer till perkolatorn på morgnarna, det har jag kört med sen 1980-talet!

Snedseglarfriysr med uppståndelse och platthet i… annorlunda kombination. Kort sagt: jag inte bara snackar skit, enligt nån, enligt mig själv ser jag ut som skit också.


När jag anlände till jobbet
hade skeppet kapsejsat och frisyren antagit ett mer neutralt utseende. Klockan åtta hade jag en utbildning och tekniken krånglade som 17. Det slutade med att eleven fick sitta vid min dator och jobba, allt medan jag i varannan mening skrek

Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!

Efter denna märkliga upplevelse (eleven såg mycket trött ut efter utbildningen, jag kan nu lägga till hes till min bank av åkommor) var det dags att svara på lite mejl kring bland annat projektsidor på webben. Jag försöker också köpa grafisk form av en mall, det ser mycket lovande, men dyrt ut. Kanske skulle jag kunna göra det själv, men nu ska jag ju inte jobba som varken grafiker eller formgivare, så…

I eftermiddag ska jag skriva lite nyheter med anledning av en helikopterleverans idag. Snälle C har lovat ta en bild eftersom det är lite knepigt att klara av rent praktiskt – två kryckor och en kamera, men bara två armar = omöjligt.

I morse var det mer än sju grader kallt. Enligt Ajfån-appen är det tre grader plus ute. Mellan wellpapprullarna i fönstret (man tager vad man haver så att man kan se vad som står på datorskärmen trots solljus) noterar jag att solen skiner för fullt. Det vore skönt med en promenad, men jag har alltför ont.

Efter jobbet ska jag handla på Tokerian och det blir en intressant upplevelse. Eller nej, det blir det inte. Kryckorna får stanna kvar i bilen och jag får göra som mamma när hon storhandlar – hänga på varuvagnen. Det slog mig alldeles nyss via min observanta Fästmö att jag blir mer och mer lik mamma:

  • jag hänger på varuvagnen
  • jag rapar och skyller på bråcket på matstrupen
  • jag pratar skit
  • jag är rätt ilsk rent generellt
  • jag är allmänt DAAAN!

Att vara daaan är en östgötsk företeelse som jag nog måste blogga om!

Den hjärtegoa L har jag haft mejlkontakt med under förmiddagen och L vill överraska oss kulinariskt i efterskott på förlovningsdagen. Tills vidare skjuter vi det på framtiden eftersom det är som det är med hälsan, men en lunch ska vi försöka få till snart. Vi jobbar ju inom samma fakultet, så det borde ju inte vara så knepigt. Om armarna räcker till, vill säga… I dagsläget är just armar en bristvara.

Nu ska jag ta en liten inomhuspromenad denna lunch. Jag ska gå på toa och där ska jag… inte berätta mer. Jag sparar nämligen en del av skitsnacket för en intern publik.

När jag har hämtat hem Anna från jobbet i kväll, nån gång runt 21.30, blir det ost, kex och rödvin. Vad blir det för fredagsmiddag hemma hos dig???


Livet är kort

Read Full Post »

Det blir en titt ut när jag nu ändå sitter vid datorn i stället för att fika. Lokalblaskan är tunnare än nånsin, media i övrigt tycks lida av det vi kallar nyhetstorka och rapporterar om de mest konstiga saker. Och jag är ju inte mindre konstig, för jag har gjort detta fantastiska (?) urval:

  • Rökstopp leder till viktuppgång. OK, vad är nytt i denna nyhet? Brittiska forskare har presenterat en studie i en vetenskaplig tidskrift. Ett rökstopp sänker ämnesomsättningen och minskar aptiten. Man går upp flest kilon i början, det första året cirka fyra, fem kilo. Här ser jag 30 kilo på de tre första åren efter rökstopp *klappar kaggen*
  • Outforskade ekosystem i tunnelbanan. Djupt nere i tunnlarna i Stockholm har forskare hittat ett outforskat ekosystem. Bland annat har man hittat gruvdvärgspindeln, som inte finns nån annanstans i Sverige och tuffkuddmossa, som inte siktats i Stockholm sen 1930-talet – och då i ett växthus. Bergväggen i tunneln under Kungsan har börjat klä sig i mineralutfällningar och droppstensformationer har börjat att bildas. Hur har detta ekosystem kunnat uppstå? Jo, där finns ljus!
  • Tetris – en riktig bricka i internationell toppolitik! De flesta av oss datoriserade har väl nån gång spelat Tetris? Datorspelet som kom ut i slutet av 1980-talet och som faktiskt inte kan förbättras. Men spelat utvecklades i blindo bakom järnridån och blev en bricka i internationell toppolitik.
  • Smädade chefer på Fejan, fick sparken och nu ersättning. Två män anställda vid telefontjänstföretaget Go Excellent i Piteå skrev negativt om företaget och dess chefer på Facebook. Då fick de sparken. Men nu har deras fack Unionen hjäpt dem till ett förlikningsavtal via Arbetsdomstolen. Avtalet innebär ersättningar om 90 000 respektive 215 000 kronor. Tjolahopp, vilka idéer man kan få… Men så klart man undrar vad de skrev eftersom de faktiskt fick sparken.
  • Fler vill undvika barn på semestern. Allt fler svenskar väljer barnfria resor och hotell på semestern. Och ibland är det så att man faktiskt vill ha vuxentid. Faktiskt.
  • Antagningssajt hackad – besked läckte ut. OK… men… är inte syftet med sajten att de som har sökt ska få veta om de har kommit in på sökt utbildning eller inte? Det handlar om knappt två dar innan antagningsbeskeden skickas ut till de sökande. Big deal, liksom… Om det är klart varför ska folk inte få veta? Förstår inte problemet…
  • Klädstorlekar ska bli lika i Europa. Finally… Och Sverige får uppdraget att slutföra det hela.
  • Arbetsförmedlare ofredade kvinna som sökte jobb. Kvinnan sökte jobb på arbetsförmedlingen i Luleå. Fast nåt jobb blev det inte. Mötet mellan arbetsförmedlaren och kvinnan hölls i en bil som kördes till skogs. Där frågade arbetsförmedlaren ut henne om hennes sexliv. Men hallå! Hur vore det om de som jobbar (?) på Arbetsförmedlingen skötte sina jobb och utförde de uppgifter de har? Fast det klart… De ska ju inte förmedla jobb, enligt direktcitat av en av mina handläggare… Samtidigt funderar jag över varför kvinnan gick med på att ha ett möte med sin arbetsförmedlare i bilen..?
  • Schyman gillade inte sexistisk reklamskylt. Gudrun Schyman is still going strong! Nu i Simrishamn, där hon sitter i kommunfullmäktige. Nyligen reagerade hon på en reklamskylt för korv, reklam som hon tyckte var rasistisk. Och hon fick rätt. Skylten är nertagen.

Sexistisk reklam. (Bilden är lånad från Aftonbladets hemsida.)


Read Full Post »

Framåt halv tolv tuffade Clark Kent* och jag in till stan för att leta parkering. Jag bestämde mig för att stå på Sjukstugan i Backens besöksparkering bara för att bevisa för mig själv att jag är starkare än… HP-sås? Chilisås? Tabasco? Välj själv! Men det var ärligt talat skitdumt! Det kostade mig 25 spänn i timmen, vilket jag tycker är hutlöst! Så jag pyntade alltså 110 kronor för att få parkera en eftermiddag. Om jag hade varit patient skulle jag ha blivit skitförbannad! För det är ju inte säkert att man pallar att gå, cykla eller åka buss när man är sjuk… Nu betalade jag och såg glad ut eftersom jag inte var patient. Det fanns gott om lediga platser…

Slängde iväg ett sms till Fatou innan jag åkte och hon kunde komma ifrån för en fikalunch på Fågelsången! Tyvärr var det inte väder för utesittning – dagens väder bestod av blandning av sol, regn och hagel. Vi fick helt enkelt sitta inne i en stimmig lokal. Idag kände jag för att unna mig rejält. Därför bestod min lunch av en gigantisk och supergod räkmacka med kaffe till samt en havreboll med pärlsocker till dessert. Fatou joinade mig när jag var halvvägs in i räkmackan med en bricka full av… grädd-prylar… Jag tänker inte lägga upp nån bild här, för då blir du bara avundsjuk. I stället får du se en bild på en liten present som jag fick av Fatou. Så, varsågod:

Nivea pure & sensitive ska jag testa!


Stärkt av en näringsrik lunch
 – man blir för övrigt smart av fisk och jag åt ju räkor (skaldjur, en sorts fisk?) – och ett som alltid trevligt samtal med Fatou, stånkade jag mig uppför slottsbacken till Södra tornet. Jaa, stånka var ordet… Jag trodde att jag skulle få hjärtinfarkt och dö på kuppen för det är verkligen uppförsbacke. Men tyvärr, belackare, jag överlevde även denna prövning – trots snudd på andnings- och hjärtstopp, bultande huvudvärk och lingonvecka!

Messade lite med Fästmön och fick veta att hon var inoljad och masserad och hal som en ål. Det oroade mig något, men vad jag förstår planerar hon inte att lämna mig utan dyker upp här i morgon.

På Södra tornet träffade jag den alltid lika välkomnande personalen (dock inte min fyrbenta vän!). Men syftet var inte att socialisera med dem utan att delta i ett seminarium om destinationsmarknadsföring på internet, bland annat. En solbränd kvinna med ett bländvitt leende inledde med att berätta om hur Resia undersöker, med Sifos hjälp, vissa trender. Den halvtimman kändes minst intressant eftersom ämnet varken berör mig som yrkesmänniska eller privatperson.

Däremot blev det fart under galoscherna när Jonas och Mark – eller nej… Mark heter i detta sammanhang faktiskt Jonas och Jonas heter Johan… – pratade om Destination Åland respektive gamification. Det var intressant att höra om hur Destination Åland använder Fejan för marknadsföring – och hur – samt att få en prisjämförelse mellan olika kanaler för marknadsföring, traditionella som nyare. Gamificationdelen handlade om hur man använder tävlingar, topplistor och belöningar som sätt att fånga människors – och presumtiva kunders – intressen. Mycket intressanta och tänkvärda föredrag!

Hemma i New Village igen sitter jag nu och knackar ner dagens intryck. Men nu är det dags att lyfta från kontorsstolen och hantera ett annat verktyg än datorn, nämligen denna:

Datorn släpps till förmån för detta verktyg. Notera till höger i bakgrunden en Paradisask som jag fick till jul. En ask som avslöjar att lingonen har trillat in, tröttsamt nog.


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Older Posts »