Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rabattkupong’

Ett inlägg om att det kan vara osäkert vad som är gratis, men ett gott skratt kostar ju ingenting. 


 

Litteratur till en positivist med norskt ursrprung.

Den rätta boken till min ordvitsande vän med norskt påbrå.

I förra veckan bestämdes det lite hastigt att jag skulle stråla samman med vännerna Ingela och Gunilla här i Uppsala i söndags. Eftersom jag visste att Gunilla hade fyllt år ett par dar före vår träff – och för att hon är en sån god och positiv vän – ville jag försöka hitta en liten present. Det blev ett av ärendena i fredags.

Jag hade bestämt mig för att försöka hitta en bok. Gunilla och jag har väldigt… divergerande intressen. Hon gillar till exempel sport och jag gillar böcker. Det händer att vi driver med varandra och oss själva då och då, för jag avskyr verkligen allt som har med sport och idrott att göra och Gunilla är inte överdrivet förtjust i böcker. Detta till trots har vi roligt när vi ses och vi ser INTE ner på den andra för att den inte gillar samma saker som en själv. Men jag ville ju vara en god vän (sic!) och försöka utöka Gunillas hemmabibliotek. Jag letade och letade efter ”rätt” bok. En lång stund höll jag i en mycket djup och seriös bok som har stor betydelse i mitt eget liv. Fast nej. Det är ju det här att vi är så olika, Gunilla och jag. Boken har stor betydelse i mitt liv. Jag la tillbaka boken.

En av de sista anhalterna i fredags innan vi for hem och tog helg, Fästmön och jag, var Återbruket. Du vet, stället där jag kraschade glasdörrar så killen i kassan PRUTADE på de två bokhyllorna jag köpte. Där hittade jag nu också den perfekta boken: Norgehistorier. Perfekt därför att Gunilla är en ordvitsare OCH har norskt påbrå. Framme vid kassan hos Återbruket finns en korg med diverse böcker som är gratis. Jag stod och rev en stund i den men hittade inget jag ville ha. Därför vände jag mig till tjejen i kassan för att betala boken som skulle bli en födelsedagspresent till Gunilla.

Nej, nej, den är gratis!

svarade hon.

Va? Är det säkert?

sa jag.

Jorå, försäkrade tjejen i kassan, varpå jag tackade och Anna och jag lämnade butiken. När vi kom ut sa Anna:

Hon trodde nog att du hade valt boken till Gunilla i den där gratiskorgen!

Alla böcker gratis på Återbruket

ALLA böcker gratis på Återbruket just nu…

Självklart var det så! Trodde jag… Men… igår tittade vi in på Återbruket en stund och då såg vi – här och var – RÖDA skyltar där det stod att ALLA böcker är gratis… Typat, när jag hade gått och fnissat åt och skämts lite över att jag hade lurat en loppis. Så eh ja… Även en kommunikatör kan missa väsentliga skyltar… Nu vet du, Gunilla, ifall du läser det här inlägget, hur fruktansvärt svindyr din present var!!!

Det här med skyltning är förresten inte alltid så… lätt. Ibland är skyltningen så minimal att man inte hittar, ibland är den så… total att man liksom… blir tyst över övertydligheten. Som skyltningen på Social Ekonomi Uppsala

Skylt på Social ekonomi Uppsala

Eh… ja… Vi kände oss både välinformerade och välkomna. Ingen risk att vi gick vilse i affären.


Skyltning är ju ett sätt att kommunicera
med kunder, rabattkuponger är ett annat. Idag med posten fick jag en kupong från stans nyaste ICA Maxi. Om jag tolkar texten rätt skulle jag i princip kunna åka dit, fylla en kasse med varor för 100 kronor, lämna fram kupongen i kassan – och enbart betala för kassen. Eller? Hur tolkar du texten? Tänk på att kommunikation är svårt…

Rabattkupong ICA Maxi Gnista

Rabatt 100 kronor när du handlar för minst 100 kronor, innebär..?


Ett ställe där det inte är gratis är Motalabron. 
Jag tycker ärligt talat att det är skit, på ren svenska. Vill man leda bort trafiken från Metropolens lilla trånga centrum, över vattnet, söderut ska man väl inte ta betalt för det?! Men det vill Trafikverket. Och Motalabron är häftig att köra på. Därför kostade mamma och jag på oss att åka på bron tur och retur när vi skulle besöka vännerna i Aska i påskas. Enligt skyltar skulle räkning komma med posten. Det var den 5 april vi korsade bron. Jag kan inte påstå att jag har väntat och längtat efter räkningen. Jag glömde bort den. Men så idag hittade den vägen ner i min postbox. Räkningen på infrastrukturavgiften – ja, det heter så! – för färden över bron var på… tio kronor. Alltså, det måste ha varit så mycket dyrare än en guldpeng att ta fram räkningen, skriva ut den, stoppa den i ett kuvert och skicka den med snigelpost till mig…

Infrastrukturavgift 10 kr

Infrastrukturavgift på 10 kronor för vår resa fram och tillbaka över Motalabron på påskdagen.


Man skulle i detta sammanhang kunna ha sagt

Det var bättre förr!

Men faktum är att det inte var det. För till och med på 1700-talet fick Byhåleborna betala broavgift för att färdas på den då befintliga bron över kanalen, Storbron. Utveckling? Nja…

some things never change.

Bara broarna och deras ägare…

Bropeng Storbron

Kopia av en bropeng från 1787.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om bästefåtöljer och ett inlägg som andas frisk luft men inte särskilt mycket skryt.


 

Idag är onda vänsterfoten bättre. Det tackar jag för. Fast onda hälsporren på högerfoten är sämre. Ryggen är som den är, det vill säga mittemellan. Jag är glad och tacksam för att jag för cirka åtta år sen använde mina hårt ihoptjänade och sparade tusenlappar till att köpa bästefåtöljen, en så kallad reclinerfåtölj, på IKEA. Notera, jag fick inte fåtöljen, jag som är så bortskämd (!), jag sparade ihop till den av mina lönepengar. Det tog några år och det var dyrt – fåtöljen kostade 6 000 kronor då. Men mina onda fötter, ben och rygg tackar mig för inköpet! Det gjorde även min nyopererade kropp 2012 när jag sov i fåtöljen mången natt eftersom den gav bästa kroppsläget för minst smärta. Idag skäms jag inte för bästefåtöljen, men du ska veta att jag till och med rådfrågade min mamma huruvida jag skulle unna mig inköpet, då för åtta år sen…

Med andra ord är bästefåtöljen ett av mina bästa köp till hemmet. Nu sitter jag i bästefåtöljen mest om kvällarna för att se på TV eller läsa – eller när jag har ont. Jag sover i den då och då när jag har väldigt ont. Idag har jag inte väldigt ont. Dessutom lyste aprilsolen så lockande mitt på dan – och avslöjade alla ränder på mina nyputsade fönster. Eftersom jag hade glömt att inhandla en och annan hygienartikel samt lite annat igår på Tokerian tog jag Vägen Genom Skogen dit.

Skogen, det är Lerdammsparken här i New Village. Och tyvärr är den parken fortfarande en sorglig historia. En gång i tiden fanns här näckrosor i dammen, ett spännande fågelliv och levande träd. Nu börjar träden se allt mer döda ut. I dammen såg jag inte ett spår av nån näckros. Den enda fågel jag observerade var en ensam andhane som simmade maniskt fram och tillbaka.

I skogspartiet åt andra hållet, närmare Tokerian, hade nån försökt anlägga en bäck. Där fanns inte mycket till vatten… Här är träden om möjligt ännu mera döda. Men om jag ska säga nåt positivt upptäckte jag här New Villages egen vikingagravhög! Och en husse med en söt hund.

På Tokerian köpte jag bland annat bröd till min älskling, som kommer hit på fredag, kycklingfärs på extrapris och ett kilo kräftor (billiga) som ska ätas på min födelsedag eller där omkring. Idag kom jag ihåg att visa upp rabattkupongen!

I kväll sitter jag i bästfåtöljen och lyxar och känner mig faktiskt lite bortskämd eftersom jag läser om andras fina och antika hem. Sen ser jag på När livet vänder klockan 20 i SvT 2, förstås, och kommer ner på jorden. Missa inte programmet! I kväll handlar det om kvinnomisshandel.

 

Här är några bilder från dagens Toffeltur i aprilsolen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett spännande inlägg.


 

Den tar visst aldrig slut. Min ilska, alltså. Jag blir fortfarande så arg så arg. Och frustrerad, framför allt. Igår förmiddag satt jag i min solheta bil (nej, den är tio år gammal och inget lyxåk ifall du undrade) och administrerade. Det vill säga mobiltelefonerade. Det vill säga väntade i en telefonkö. Mina gratis minuter att ringa för på mobilen tickar sakta med säkert ner. Det känns svettigt, det är i alla fall två veckor kvar till nästa period.

Men telefonköer och mobilabonnemang är inte det jag är mest arg på för tillfället. Det är det faktum att somliga inte gör sitt jobb utan jag får göra det åt dem. Det tar mycket tid och energi. För betänk att jag fortfarande har ont i ryggen OCH vaknade med en ilsket ond vänsterfot igår dessutom. Hela foten känns ond, nästan som lite stukad. Nya skorna? Snedbelastning på grund av ryggen? Vad vet jag, vad vet jag, nån doktor är jag inte.

Matvaror

Matvaror, glödlampor och en diskborste.

Efter att ha gjort andras jobb åkte jag hem till Tokerian för att handla veckans matkasse. Råkade köpa två kilo kycklingfilé 50 spänn dyrare tack vare att nån idiot kund hade dumpat en massa tvåkilospåsar i fel frysbox. Dessutom glömde jag utnyttja min rabattkupong om 25 kronor. Men hur som, jag fick med mig rätt bra varor hem för runt 400 spänn – mat, glödlampor (fasen så dyra de har blivit!) och en diskborste.

Förmiddagssolen gick över i mulen eftermiddag och till kvällen kom regnet. Jag kände mig både övertrött och rastlös och tyvärr kunde jag inte gå ut och promenera på grund av foten. Satt en halvtimme och försökte läsa, men jag har skitsvårt att komma in i Gone girl. Ångrar lite smått att jag gick på dess upphaussning och köpte den för nån femtiolapp på bokrean. Men kanske handlar det mest om att jag har svårt med berättarperspektivet som växlar mellan bokens två huvudpersoner. Jag är cirka 160 sidor in i bokens 550. Kanske blir den bättre. Sen.

Bokuppslag

Svårt att komma in i boken…

 

 

Vattnar krukväxter

Jag vattnade alla min 50nånting krukväxter.

Nej, jag vattnade mina krukväxter i stället. Två av mina fyra pelargoner blommar och det gör mig lite glad för en av dem har jag själv drivit upp, den andra kommer från Lucille.

 

 

Till middag grillade jag kycklingchorizo i ugnen och åt potatissallad. Den senare hade överlevt en vecka, var bara lite vattning. Godast var mjölken till. Mjölk har varit slut här hemma ett tag.

Bokkassarna från A

Bokkassarna från stoppar damm.

 

 

Jag borde gå ett varv med dammsugaren, men tänk, inte ens städning ger mig energi. De två bokkassarna från vännen A står dessutom placerade i ett av lägenhetens mest dammtilldragande hörn. Smart drag av mig, måste jag säga, att ställa dem där! Böckerna i kassarna har jag sorterat i läsordning sen länge, så inte ens det finns att göra.

 Marabou mjölkchoklad

Marabou mjölkchoklad – för att få upp blodsocker och humör.

 

 

Dagarna går. Igår pratade jag med två personer IRL och två personer i telefonen. Det är mycket för mig! Försäljare som ringer på min ytterdörr öppnar jag inte för, men jag fördriver tiden med att svara bort i tok på ändlösa undersökningar via nätet – kanske i hopp om att vinna nåt pris eller nåt presentkort. Och så spelar jag Wordfeud med vännen A. För att få upp blodsockret och humöret äter jag choklad. Batteriet i datormusen tog tvärslut och jag bytte. Mitt spännande liv…

Dessutom surar jag för att jag missade Sarah Waters på Stadsbibblan här igår kväll. Jag hade gärna lyssnat på hennes walesiska accent och bokprat, förstås.

Men vännen som ville ge mig en kavaj i förtida födelsedagspresent fick mig att fälla en tår. TACK!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett soligt inlägg om granar och grannar.


 

Solen

Solen!

Det är sol idag! Och det kan ju behövas efter den hemska natten… Jag tänker på de 300 som… Äh, läs det lösenskyddade inlägget själv. Hur som helst, solen var fantastisk! Jag kände hur ljuset gjorde nytta och kunde inte låta bli att stanna och ta en bild. För jag gick ju ut. Det sved i luftrören, eftersom det var nån minusgrad, men det struntade jag i. Det gör ju jämt ont att andas nu för tiden.

Två kassar mat och kaffe släpade jag hem från Tokerian idag. Det var sånt himla bra pris på kaffe och kaffe går det åt. Dessutom kunde jag utnyttja en rabattkupong på hela köpet via appen.

Naturligtvis var jag inte ensam inne i affären, men det gick rätt bra. Jag irrade bara lite. Tänk att jag hade glömt att köpa Bregott havssalt i tisdags när jag var iväg och köpte julmat! Katastrofen var nära. Nu köpte jag inte bara kaffe utan även mat för ett par dar. Matlusten är det annars si och så med, men det skadar ju inte med lite bantning inför julbordet.

På hemvägen mötte jag en granne som har bott här längre än jag. Vi brukar växla några ord. Jag tror bestämt att vi båda är lika ensamma ibland. Även grannen njöt av solen och kände sig trygg med rollatorn. När h*n såg hur jag släpade på mina kassar föreslog h*n att jag skulle införskaffa en kompis med hjul. Väldigt praktiskt, onekligen! Jag vet att mamma kan hänga upp till fyra kassar på sin rollator… När jag sa att jag funderade på att gå hem med varorna och plocka in dem och sen ta ytterligare en tur för att slå till på en gran, blev granen erbjuden rollatorlift av grannen.

Nätad gran

Innanför nätet döljer sig en skönhet i form av en gröngöling.

Och jorå, jag gjorde som jag sa. Tog dessutom lite medicin, vilket gjorde luftören gladare. Utanför Tokerian stod Paolo. Den fulingen hade höjt priset sen sist jag var där med 30 spänn för rödgranarna. Jag sa att det väl var bäst att jag slog till på en innan han höjde till miljonen. Ett lagom stort exemplar upphittades. Paolo sågade av foten lite och några grenar nertill innan han nätade gröngölingen. Sen kånkade jag hem den och i skrivande stund får den bo på min balle* till dess den ska kläs på kvällen den 23:e och bli lika sagolikt vacker som granen 2013.

 

 

*min balle = min balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fritt inlägg.


 

Det är fri fredag idag för somliga (läs: Fästmön). Andra (läs: undertecknad) måste harva på och söka jobb som vanligt. Men det har jag gjort nu på morgonen, med viss framgång. Det har blivit betydligt glesare med lediga jobb inom min bransch. Jag får leta längre och längre från Uppsala där jag bor. Tanken på att pendla lockar inte alls – jag vet vad det gör för mitt redan minimala sociala liv. Fast om valet står mellan ett jobb eller att vara arbetslös blir förstås jobbet mitt val. Jag behöver en inkomst, helt enkelt!

Sibyllamåltid

Min Sibyllamåltid: kycklingburgare med strips och ekologisk mellanmjölk.

Tills vidare tränar jag på att leva snålt. Det är faktiskt ganska utmanande och lite roligt. Roligt, därför att jag måste hitta vägar att klara ekonomin. Vägar, som man knappt behöver tänka på när man får en lön varje månad. Det är i princip slut med uteätningar, för sånt är ren lyx i tillvaron. Fast igår gjorde vi ett undantag: vi åt på Sibylla i Librobäck. Skälet var att jag hade fått rabatt-kuponger. Som den tant jag är låter jag inte såna förfalla utan använder dem – om det är nåt jag vill ha. Och igår ville jag prova Sibylla.

Det enda på menyn som jag kunde äta var förstås en kycklingburgare. Jag fick en hel meny – burgare med bröd och grönt – och dessvärre gris i form av bacon – strips och dryck (för min del ekologisk mellanmjölk). Anna valde nån pepprig 90-gramsburgare som var god, men i hetaste laget. Min kycklingburgare var också jättegod – förutom bitarna av gris. Därför är det bra om varje mål beskrivs ordentligt i menyerna, tycker jag. Det känns liksom inte trevligt att behöva spotta ut mat vid bordet…

Förutom grisbitarna smakade maten bra. Lokalen var fräsch och det sprang unga pojkar och svabbade golv och torkade bord och stolar hela tiden. Det var rent. Efter hand ramlade det in ganska mycket folk, men det var ändå ingen lång väntan på maten. Matgästerna var av blandade sorter – allt från tjocka tanter med rabattkuponger via barnfamiljer till kroppsarbetare iförda sina icke helt rena arbetskläder.

Det sammanlagda Toffel-omdömet är att måltiden var väl värd de 49 kronorna. Det som drar ner omdömet är att det inte framgår i menyerna vad som finns mellan bröna, så att säga, på burgarna. Men… nästa gång vet jag och kan säga till om minus bacon. Hit åker jag definitivt igen!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

PS Sibylla i Librobäck var ju inte som Sibylla förr – en kiosk med genomskinliga, värdelösa plastgafflar som alltid gick av och flottiga, feta pommes frites… Därmed inte sagt att det var bättre förr…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Om det finns nåt jag avskyr att göra så är det att åka till Stormarknaden och storhandla! Men idag hade jag Ett Viktigt Ärende på Stormarknaden –  starkölen var slut hemma. Dessutom tänkte jag att Fästmön kanske behövde få lite hemhandlat  i matväg eftersom barnen kommer hem i morgon. Så jag frågade min kära om hon skulle orka. Det gjorde hon – trodde hon – och så tog hon visst ett piller innan jag plockade upp henne när jag hade slutat jobba.

Jobbet, för resten, blev väldigt intensivt idag för min del. Jag gick runt och bokade in de flesta av de personer jag har kvar att intervjua, intervjuade en person samt skapade fyra svenska sidor på intranätet samt fyra engelska spegelsidor. Så jag hade lite huvudvärk när jag gav mig av hemåt för att hämta Anna. Som vanligt var jag kissis också, men ibland prioriterar jag bort sånt. Tänk så mycket tid som går till spillo för att man går på toa, liksom…

Väl framme vid Stormarknaden hjälpte jag Anna att lösa ut en scannerpistolen. Sen skickade jag in henne på Affären-Man-Aldrig-Hittar-Nåt-I-Längre, det vill säga ICA Kvantum. Jag skulle utföra mitt ärende på Systembolaget, gå ut med varorna i bilen och sen joina Anna.

På Systemet gick jag lääänge. Blev lite trött på gubbar som bara skulle tränga sig fram hela tiden, så jag blev tvungen att botanisera bland rödvinerna också. En flaska av den här italienaren hamnade i varuvagnen…

Nebbiolo från 2010.


Och sen var mitt vanliga starköl slut
så jag fick ta en platta av nån annan sort. Till tröst plockade jag ner ytterligare en flaska rött, denna gång ett Amaronevin.

Ett Amarone från 2008 hamnade också i varuvagnen.


Ja, jag VET!
Jag skulle ju hålla hårt i pengarna. 😳 Men det är ju så roligt att få lön nu för tiden. Det är roligt också att ha pengar kvar så här dan före löneutbetalningen. Det var länge sen…

Sen gick jag ut i bilen och kastade la försiktigt in dryckerna för att därpå leta rätt på Anna med stridsvagn varuvagn och hjälpa henne. Jag fann henne vid ostarna och hon såg väldigt matt ut.

På ICA Kvantum var det enbart lustiga människor och lustigast av alla var förstås jag. Nåt annat är egentligen inte lustigt med ICA Kvantum. Mer än det här brödet jag hittade… Snacka om motsägelsefullt…

JätteFranska En halv… Det känns liksom… inte riktigt rätt…


Efter att ha sluppit undan avstämning
rullade vi åter ut till bilen och lastade in fem matkassar. Därpå intog vi var sin kycklingburgare på Burger King i tron att två för priset av en skulle vara en bra deal. M på jobbet hade nämligen lyckats lura på mig en BOK med rabattkuponger, Klubbkortet i Uppsala. HA! Vi fick halva priset på burgaren, inte på nån meny, så notan stannade på över 100 pix i alla fall. Hutlöst!

Så for vi till Himlen, där man ju hittade fårskallar i lördags bakom en garagelänga. Vi hittade inga i kväll, bara Johan som var snäll och kom ner och mötte oss på parkeringen och hjälpte till att bära in matkassarna.

Bakstycket på min bilnyckel lossnade och jag kunde inte få ihop skiten den, så det första jag fick göra när jag kom hem var att tejpa den – annars ramlar liksom batteriet till fjärrlåset ur. Jag ska sluta skryta om att det aldrig några fel på Toyota, för nu har det varit lite många det senaste året, tycker jag…

Jag hade tänkte konversera min Storasyster, men hon var upptagen av husförhör förhör av körkortsstudent, så i stället slöglodde jag lite på Antikrundan på TV. Men då fick jag bara ännu mer ont i huvet eftersom nåt smart ass tog av sig sin tröja och visade upp sig i TV-rutan i rutig skjorta! SNACKA OM MOARÉ!!! Och huvudvärksförstärkande… Det är liksom basics att aldrig ha smårutigt på TV…

Anna ligger i soffan med filt över sig, jag ska strax borsta min tand och därefter hasa till sängs. I morgon är det fredag och ska jag bara jobba och sen ta en lååång kvällsdusch. Man måste ju göra sig ren och snygg (så gott det senare nu går…) när man ska fira svärfar på lördag. Han blev 75 år ung idag och har fortfarande djur i drift på sin gård! DET är häftigt, tycker jag! Och jag tror inte han har tid att tänka på om han har huvudvärk ibland…

Read Full Post »

Igår när jag kom hem bara bubblade jag av glädje! Åter hade jag goda nyheter som jag fick dela med Fästmön och senare också per telefon med mamma. Men tusen tack även till alla er som har lämnat grattis- och lycka till-kommentarer vid mitt inlägg Önskan! Och till mammakusinen B som mejlade. Ni betyder så mycket för mig, det är ni påhejare som gör att jag orkar fortsätta blogga och fortsätta kämpa ett tag till. För även om det inte är helt optimalt att det blir en delad tjänst maj-juni-juli och även om det inte heller denna gång är nånting mer permanent, ser jag det hela som ett stort kliv framåt. Och tre månadslöner till gör ju att jag kan försöka spara lite pengar. Man har ju under en ganska lång tid lärt sig att leva på Typ Ingenting*.

Det klart att vi skulle fira igår, men Anna mår ju inte alls bra. Värst är lilla nosen. Så jag informerade en vän på Twitter att jag skulle

[…] hänga tvätt, sen sopor […]

Eh ja, det blev väldigt illa formulerat.  😳 Här kommer en korrekt version: (korrigerad efter att vissa språkpoliser uttalat sig!..)

Jag tvättade en maskin som jag hängde. Jag körde en maskin tvätt och hängde sen tvätten. Därefter gick jag ut med soporna till soprummet. 

Sen slet jag fram en Tobleronekaka som jag råkade (!) ha i frysen och den festade vi på tillsammans med kaffe och Irene Huss. Tobleronekakan hann smälta och bli ljuvligt kletig och chokladig… Mums! Dessutom lyckades jag köpa den till rabatterat pris häromdan – jag kom ihåg att lämna fram rabattkupongen innan den gick ut den 31 mars. (Jag har fortfarande de där 50 spännen från ICA som frös inne i färskt och surt minne…)

Den var ljuvligt kletig och chokladig…


Igår kväll
råkade jag också på en och annan galen Brynäsare på Twitter. Det är väldigt sällan jag chattar på Twitter, men igår blev jag tvungen att fråga dessa båda SPORTFÅNAR vad Brynäs är för nåt. Jag hörde genom datorn hur de smackade med sina tungor, himlade med sina ögon och skakade sina huvuden. Sen fick jag veta att en av dem blivit så uppspelt att h*n råkat väckt sin sovande son med ett illvrål. Ja, jag säger då det! Sport och idrott kan aldrig vara nyttigt! 😉

Lite mer seriöst nu. Dagen idag har jag inte lika fullt inbokad som igår, endast en intervju. Men jag ska jaga några personer som tror att de kommer undan Tofflans förhör intervju. Vidare måste jag börja korrläsa det jag skrivit i min plan hittills. Jag har bett min förra avdelning om hjälp med genomläsning, men ingen av de cirka åtta personer jag har frågat har tid. Då får jag  försöka få till det på egen hand. Men det är jäkligt svårt att korra sina egna texter!

För övrigt har doktorn inte ringt, men han borde ha få svaret från undersökningen senast idag. Jag hoppas han hör av sig så vi kan prata om medicinering och eventuell fortsatt utredning av blodet.

På väg till jobbet i morse hamnade jag bakom den här bilen och jag kunde inte låta bli att fota. Jag ser det som ett tecken…

Ett tecken?


*Typ Ingenting = a-kasseersättning

Read Full Post »

Older Posts »