Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kolor’

Ett inlägg om dagens juliga.


Nu börjar det likna nåt!
Igår när jag var iväg och hämtade Fästmön passade jag på att inhandla den sista julklappen. Tyvärr kan inte den överlämnas förrän efter trettonhelgen, men ändå. Den är inköpt och inslagen och mottagaren informerad.

julklapp till FEM

En julklapp, som är både hård och mjuk, till vännen FEM.

 


Och man får väl
tänka som så att

den som spar, h*n har

eller

den som väntar på nåt gott väntar alltid aldrig för länge.

Hemma i Himlen var det så julfint med tomtar och gran. Alla ”barnen” var hemma och tindrade med ögonen när jag lämnade Anna igen. Vi skulle båda två ställa oss vid spisen. Jag fixade till chicken tikka masala med naan och mamma blev nog både mätt och nöjd.

Tärnad kyckling i stekpannan

Tärnad kyppa i pannan till chicken tikka masala.


Idag är det dan före dopparedan.
Man skulle kunna säga

dropparedan

för det är regn i luften, snarare än snö. Igår började det blåsa väldigt mycket också. Vädret är uppochner, verkligen. Vi kanske behöver tänka, lite till mans/kvinns, på det här med miljön. Antirasism och annat positivt anti i all ära, men var ska vi leva om vår planet inte längre är ett ställe vi kan bo på för att vi har förstört dess miljö? Bäst att jag tillägger, innan jag får Fejanmobben på mig IGEN, att det ena inte utesluter det andra. Men att göra nåt åt miljön är en fråga som också behöver hanteras – av oss alla. Men var är engagemanget???

Det blir i vart fall ingen julskinka i det här hemmet utan julkalkon. Jag har köpt en liten på drygt ett kilo. Den är färdigkokt och ska griljeras som skinka i ugnen. Spännande att se om det är gott! Det kanske blir en skinkkalkonmacka sent i kväll, med andra ord.

I eftermiddag åker jag ut till Himlen med fyra påsar julklappar. Ja, det låter mycket, men det är också ett större gäng där än här (vi är två) som ska få klappar. Dessutom blir det betydligt färre klappar i år än tidigare år. Det är så det blir när vi alla blir äldre. Det viktigaste är att de smärre får. Men inte heller där blir det nån överdrift från min sida. Trots det tror jag att det blir nöjt. Vi får hoppas på det.

Innan jag åker ut ska jag nog ta in gröngölingen och sätta den på fot. Kanske rentav sätta i ljusslingan. Mamma uttryckte en önskan om en promenad idag – det vill säga hon ville gå till Kaj och kolla på kläder – men jag påminde henne om att jag ju ska till Himlen i eftermiddag. Visserligen är hon vaken just nu så vi skulle kunna ta en tur på förmiddagen, men hon sitter och telefonerar till sjukvården i sitt hemlän. Hon har fått en sån där omöjlig tid för läkarbesök, typ nästa vecka. En vecka före läkarbesöket ska hon lämna prover. På annandag jul, dårå, eller? Idiotiskt! Och inte har hon e-legitimation heller så nu får hon sitta och ringa och ringa och ringa. För det gör ju alla andra som inte heller har e-legitimation eller tillgång till dator eller klarar av att sms:a via mobil också och samtidigt. Förhoppningsvis kan hon somna om en stund sen – om hon inte är alltför upprörd över vårdens försämrade tillgänglighet.

Det blir ingen matlagning idag, utan jag har deklarerat att vi köper hem pizza till middag. Det brukar mamma gilla, så det blir nog bra. Det blir för rörigt att fara fram och tillbaka och fixa med än det ena, än det andra och sen behöva ställa sig och laga mat. Så talar en Toffla som inte har några barn. Och tur är väl det, för de hade väl fått svälta ihjäl. Tur att karamellskålarna är välfyllda här. Men varför har de gjort om innehållet i Twistpåsen så mycket??? Det var bättre förr! Marsipan är äckligt och kolorna får jag totaldissa för tändernas skull – det kan bli så dyrt, nämligen, eftersom jag är över 20 år. Och svårt, nej, omöjligt att få tag i nån tandläkare i dessa dagar. Fast godis är gott, det är det…

Twist

Godis är gott, men innehållet i Twistpåsen var bättre förr.


Vad händer hos dig idag då??? Äter du godis och slappar eller far du omkring som en skållad råtta??? Jag är nyfiken!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan pratar om ätbart samt undrar över vart tiden tog vägen. Lite grann, i alla fall.


Det blev jättesent
innan jag kom iväg ut till Förorten. Storebror* var lite kinkig och tvättmaskinen seg. För att inte tala om mig själv. Fästmön och jag stack iväg direkt och hämtade en huvudbonad som kommit per post att avhämtas på livsmedelsbutik. Vi handlade ingenting där, för är det nån affär som kan betalt är det denna Coop-butik. Inte konstigt att Coop går så dåligt. Nej, vi for i sporrsträck till min favoritaffär ICA Solen. Dagen till ära var det druv-bjudning. Vi lät oss förstås väl smaka, glupska små (?) kickor som vi är.

Smaka gärna druvor
Titta vilket bra initiativ! Är det inte kakor eller kolor så är det druvor! ICA Solen är bra på att bjuda sina kunder på saker.


Vi köpte med oss glassar hem
och Anna och snaskade i oss våra på hennes balle**. Det började mulna på. Vi funderade över middagen. Ingen hade lust att ställa sig vid spisen i det kvava vädret. Vi noterade hur några arbetade med att gräva upp (!) sin uteplats, medan andra sprättade sin första öl runt halv fyra. Själva satt vi mest och latade oss och drack vatten. Och funderade över vilket namn det senaste Us-barnet kan tänkas få.

Bakom spaljén på Annas balle
Bakom spaljén på Annas balle.


När de första regnstänken kom
travade vi iväg till Kreta. Ja inte till ön Kreta utan till restaurang Kreta. Att sitta utomhus var inte att tänka på, så vi blev hänvisade ett av ställets två större bord – vi var ju fem personer (Storasyster åkte iväg på bio, annars hade vi varit fulltaliga). De tre medföljande yngre förmågorna valde var sin pizza, medan vi Äldste tog kyckling. Den enda som kastade sig över pizzasalladen var Kronprinsen. Jag vågar inte tänka på vad kålen gör med hans mage och vilka dofter som cirkulerar som bruna moln bakom hans stängda dörr i skrivande stund…

Pizzasallad
Pizzasallad.


Nåt av det finaste och godaste ätbara
på Kreta är lökarna som är skurna som näckrosor och innehåller tzatziki. Mums!

Lök med tzatziki
Lök, som näckros, med tzatziki i.


Vi åt och drack
och hade det gott, men med måtta idag. Läskigt nog blev summan på notan the number of the beast… Servitören hade aldrig sett det tidigare.

666 på kvittot
Usch vilken summa… 666 – the number of the beast…


Under promenaden hem
hade regnet ökat från dropp till strilande. Jag hade tänkt stanna och fota några fina blommor jag såg på väg till restaurangen, men det fick bli endast dessa väldoftande syréner.

Syrén
Väldoft på vägen.


I ett buskage hittade vi ett anslag
som nog var bättre tänkt än stavat. Tyvärr hade regnet suddat ut en del av texten.

Stop för dom som inte kener
”Stop för dom som inte kener dom som bor här…”


Vart den här lördagen tog vägen
vet jag inte riktigt. Det är redan kväll. Vi sitter/ligger i Annas vardagsrum med var sin kaffe. Jag skriver på Lapdancen, Anna surfar på sin iPhone. Prinskorven och Kronprinsen skypar (!) – ja Storasysters rum ligger ju mellan deras respektive rum. Fritzlan smaskar chips på sitt rum. En skrikande unge blåser såpbubblor som passerar Annas balle på väg upp mot skyn. Mr Sam and his homeboys sitter på loftgången och ölar. Ingen jävla studsmatta här, inte. Snart är det söndag, vilodag. Då ska vi storhandla. Tjolahopp, liksom…


*Storebror = Stordatorn

**balle = balkong


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och dags att repetera veckans höjdpunkter (kulor – som i pengar, alltså!) respektive lågvattenmärken (kolor – såna som sabbar tandlagningar). Det är inte svårare än så här:

Kulor 


Kolor


Livet är kort.

Read Full Post »

… satt Tofflan i skrivbordsstolen vid datorn hemma.

Kunde ha varit början på en roman, en pastisch på Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. För jorå, jag kallades Gösta en gång i första min ungdom. Fråga FEM! (Jag tror nämligen att det var FEM som låg bakom det hela.)

Men nu är det inte det. Jag är inte alls i nån början, jag är i ett slut. JAG är slut. Som människa, känns det som.

Lägenheten var ju tom när jag kom hem. Den bara stod här och behövde städas. Tvättkorgen jagade mig runt rummen, ungefär. Så jag har skurat badrummet, jag har skurat dusch- och toarummet, jag har kört en maskin tvätt. På köpet fick jag leka rörmokare igen, denna gång i handfatet inne på toa. Jag rensade med en bit ståltråd, men det hela slutade ändå med kaustiksoda. Sen har jag dammat och jag har packat min rygga, för jag hoppas att min älskling vill få besök av mig i morgon. Som kronan på verket har jag… ätit middag! Se själv!

middag med tidning
Den ensammes middag med UppsalaTidningen, i skenet från min nya kökslampa, julklappen från mamma. 


UppsalaTidningen brukar komma på torsdagar,
men den här veckan kom den alltså på en fredag som förr i tiden. Och vad gäller leveransdag tycker jag att det var bättre förr. Fredagar vill jag gärna läsa den! Så fortsätt med det – om Tofflan får önska!

Mamma ringde i kväll och resan hem hade gått ganska fort, typ tre timmar. Hon var jätteirriterad på chauffören som var ryckig och rivig och dessutom satt och snorade typ hela tiden – när han inte pratade i sin mobil eller spelade musik. Högt. Jag sa åt henne att hon ju fick ringa till färdtjänsten och KLAGA, men det tror jag inte att hon gör. Nåja, huvudsaken var att hon kom hem och att resan gick bra. Hon lät förvånansvärt pigg när hon ringde, så jag tror att den här lilla turen piggade upp frun. För övrigt hade hon lämnat en peng på köksbänken och ett kuvert till födelsedagen. (Jag har ju redan fått min present – våffeljärnet!)

Nä vet du, nu är jag så slut i rutan att jag inte orkar ta dagens surfrunda bland mina kickor och pluttar (jag tvivlar på att de tittar in hos mig varje dag, förresten, så det spelar nog inte dem så stor roll om jag inte besöker dem minst en gång om dan). Jag ska slänga i mig i bäste fåtöljen för mamma har lämnat ett gott äpple som jag ska gnaga på till dessert.

äpple
Ett gott äpple.


Äh, nu lurade jag dig allt!
Mamma har lämnat kvar några kolor och dessutom åt vi inte upp prästostbågarna och jag kanske, kanske är sugen på en öl till. Läsa Fjällgraven ska jag nog i vart fall göra, för dammsugningen sparar jag definitivt till i morgon förmiddag. Jag orkar inte mera nu.

Ha en go fredag, du som trots allt orkar titta in här och som har läst ända hit!


Livet är kort.

Read Full Post »

Vart den här dagen tog vägen vet jag inte, men den försvann i ett nafs. Jag var inte ute i Himlen förrän runt 14-tiden. Då grejades det för fullt här. Det ska ju födelsedagsfiras i morgon och adventpyntas och hej och hå.

Mycket snö har det kommit även här ute. Parkeringsplatsen behövde tack och lov inte skottas, för det var sån där tunn pudersnö som man nästan kan blåsa bort. Rätt vackert här ute, men det här med snö är vackrast att bara betrakta, inte tampas med på ett eller annat sätt.

snöiga grenar

Mycket snö här. 


Sen for vi iväg ut
äventyr shopping. Det blev en nästan lite religiös upplevelse, för jag träffade på Buddha. Eller var det inte en avbild av mig själv..?

Buddha

Buddha eller jag? Lika tjocka och lika stora tuttar, i alla fall.


Fästmön
var inte riktigt nöjd
med turen, men hon är ju alltid, alltid söt.

Anna i en ljusportal

Anna i en ljusportal.


Sen for vi till bästa ICA-affären, ICA Solen.
Dagen till ära var det pepparkaksbjudning. Jag tror att jag åt minst fyra stycken hjärtor och ganska stora var de. Dessutom kom en tjej och bjöd på kolor. Gissningsvis var hon i maskopi med nån tandläkare.

Vid Solens delikatessdisk stod vi och dreglade en stund innan vi påkallade nåns uppmärksamhet.

Klocka

Med denna påkallade vi uppmärksamhet. 


Vi hade tänkt köpa en bit ost
till vinet jag hade med mig, men det blev tre bitar: en sedvanlig cambozola, en bit Blue alp och så en bit jämtländsk camembert. Vinet var riktigt fylligt och kryddigt och passade bra till kycklingfilén Anna och jag åt till middag. Lite senare ska vi testa det till våra ostar, men redan nu kan jag säga att detta är ett synnerligen prisvärt rödvin – för endast 69 kronor! Jag är mycket förvånad!

Jämtländska ostar

Jämtländska ostar.


I övrigt har dagen
gett mig en storvinst i Wordfeud över Mästaren själv (enligt honom, alltså…). Vi har ytterligare en match på gång. Dessutom har Caramellberg inbjudit mig på ett parti som hon ligger under i – jag leder med 39 – 32. Det ger ju en indikation om var vi landar, tycker jag.

Dagens middag hämtade jag från Kreta, för husmor slår till i kväll och bakar värsta kakorna och då måste middagen snabbt klaras av. Killarna åt pizzor, hemmavarande dotter burgare och strips och vi åt kyckling och potatisklyftor. Den blivande 20-åringen är på lokal i kväll och blir firad av sina vänner.

Och snart, min vän, är klockan 20.00 och då blir det… lördagsgodis!


Livet är kort. Och rätt gott ibland.

Read Full Post »

Äntligen sovmorgon!!! Hur kan man längta så? Jag kan i alla fall! Och Fästmön! Ändå låg vi inte halva dan eftersom Anna började jobba klockan tolv. Tyvärr ända till klockan 21 i kväll… 😦

Lördag means godis! Därför blev första stoppet på väg till Annas jobb Tokerian. Eller nja, vi hade lite andra ärenden där också, bland annat till apoteket. Hur som helst, godis blev det! Och tro nu inte för en sekund att jag tänker ge bort en enda bit till nån utspökad unge som ringer på dörren! Nä! För jag ska sätta på mig värsta masken och skrämma skiten ur dem allihopa! I wish… Tyvärr har jag ingen mask, men en del – läs: jag – är så jävla fula ändå att det går bra att skrämma skiten ur snorungar utan mask. Talangful(l)t!

Talangfull var däremot inte den person bland Tokerians personal som hade fyllt på lösgodiset. Snarare fantasifull. Eller vad sägs om dessa skumma skumbananer?


Skumma skumbananer som mer ser ut som colabåtar i mina ögon.

                                                                                                                                                      Skumbananerna var inte det enda som var skumt.


De syrliga skumshotsen såg mer ut som salta sillar, tycker jag.

                                                                                                                                                                   Ja, den som hade fyllt på godiset kunde nog inte läsa och var säkert färgblind också. Salmiakgodis brukar väl för det mesta vara svarta eller möjligen kamouflagegröna?


Ser mer ut som bilar i vit choklad, men jag kan ju ha fel..?

                                                                                                                                                                 Tur att inte Frida var med, för de sura colanapparna visade sig vara nånting helt annat. Det hade gjort henne grymt besviken.


Ser inga som helst sura colanappar, men däremot röda Ferraribilar.

                                                                                                                                                              Nej, många rätt var det inte idag!.. Tyvärr kunde jag inte fota alla tokerier för folk som var där med sina snoriga och gapiga ungar började blänga som f*n på mig. En sista bild:


Såna här kallas väl ändå inte salta rullar utan kolor???

                                                                                                                                                                Jag suckade och stönade och ojade mig och fotade tills min tejpade mobilkamera (ja, jag har inte fått tummen ur än och bytt!) gav upp en suck och började pipa att batteriet var tomt. Till alla snorungars föräldrars lättnad.

En familj höll på att göra mig fullkomligt galen. Mamman drog varuvagnen, pappan vagnen med en skrikande lillasyster och omkring ekipagen kretsade Daniel*, cirka fyra år. Denne Daniel var ta mig f*n överallt – och helst i vägen för min varukorg. Jag vet inte hur många gånger jag faktiskt oavsiktligt – ja, det är sant! – drämde korgen i huvet på honom – i värsta fru P… nej visst nej, hon har ju bytt namn sen hon gjort sin exman tjänsten att skilja sig från honom, fru Flängört-stil.

Till råga på allt hamnade familjen före mig i utcheckningskassan. Mamman, mager och eländig, skickade kassörskan att hämta ett reklamblad – för att därur klippa en rabattkupong på typ fem spänn!.. (Vid det här laget hade Anna sprungit ut för att köpa lunchsallad i kiosken och klockan sprang iväg närmare tolv än den nånsin hade varit hittills under dan…) Jag säger då det…

Vi hann emellertid till Annas jobb. Jag fortsatte därefter till biltvätten St1, hur det nu uttalas. Skit samma, de som jobbar där är alltid jättetrevliga, men de flesta kunder kan inte köa – varken i affären eller till biltvätten, trots skyltar. (Jag börjar bli riktigt orolig för läskunskaperna hos folk i gemen!) Ingen kö till tvätten idag, emellertid, bara i affären där en hungrig unge avkrävde sin stressade mamma en korvj***l trots att mamman skulle vara nånstans klockan tolv. (Vid det här laget hade klockan passerat tolv, så gissningsvis var mammans framförhållning inte den bästa heller.)

Clark Kent** blev jätteren och fin och jag gnuggade honom torr efteråt med mjukt trassel. Hemma i New Village fick han en invärtes genomgång med dammsugaren. Nu är han så vacker – se själv:


Min vackra bilman!

                                                                                                                                                            Hemma igen kan jag meddela att jag är otroligt sugen på godiset i bunken, men jag försöker intala mig att familjen Galning hade varit på Tokerian före oss och grävt med sina bajsiga fingrar bland godiset (de gjorde ju det en gång när vi var där och försökte handla) – bara för att kunna låta bli att ta mig ett smakprov eller två.

I stället är det dags att slå en signal till mamma och sen traska över till H med ett par klädespersedlar jag har utlovat, men som har legat i sina platspåsar här sen i somras. Ibland är jag inte snabb, mitt efternamn till trots…

Resten av eftermiddagen ska jag ägna åt att läsa ut min bok, om jag hinner. I kväll sen blir det säsongsstart av Downton Abbey klockan 21.30 på SvT1. Det ska jag inte missa!

                                                                                                                                                     *Daniel heter nånting helt annat. 
**Clark Kent = min vackra bilman

Read Full Post »

Här sitter vi nu, Fästmön och jag, i mitt hem i stan. Två av barnen är skjutsade till sin pappa, barn nummer tre valde att stanna över en natt till för att få vara i lite lugn och ro. Jag kan tänka mig att det blir en del brist av lugn-och-ro-varan när man har tre syskon. Men själv känner jag att jag saknar ljuden av dem alla fyra – även om jag stundom blir ganska trött i öronen av ljuden när jag utsätts för dem.


Fyra ”gullungar” på bilder tagna för ett par år sen.

                                                                                                                                                             I mitt hem är det så otroligt tyst. Anna och jag har suttit vid var sin dator och grejat med en del måsten. Jag har suttit en stund med min ekonomi och det ser ju inte muntert ut, precis. Vidare har jag luskat fram två tjänster jag ska söka – trots att jag redan från början vet att jag inte har nån chans att få nån av dem. Sen har jag provat lite kläder inför begravningen i februari. Det gäller ju att få plats i kläderna och även se proper ut. Inte nån lätt ekvation när man ser ut som jag.

Vi ska strax bänka oss framför Morden i Midsomer och det får runda av kvällen. Anna börjar jobba redan klockan sju i morgon bitti, så jag ska ta vara på dagen och städa och tvätta – och söka jobb, förstås. A-kassekortet ska postas i morgon och jag hoppas verkligen jag hinner få pengar därifrån så att jag kan betala månadens räkningar.

Lite tungt är det allt i kväll och lite saknad, trots att vi tröstade oss med kaffe och en burk karameller/kolor som blivit kvar sen jul.

Read Full Post »

Older Posts »