Bjälke i ögat och ett gott öga

Ett irriterat inlägg och ett gottögt dito.

---

 

Mitt vänsteröga utan skit på linsen.

Denna måndag har sannerligen svischat förbi snabbt. Jag vaknade alldeles för tidigt i morse och låg och funderade på en jobbpryl. Inte bra! Det är sånt som får somliga att braka in i väggen. Men så somnade jag om och drömde att jag hade köpt en helt värdelös mobiltelefon. Den var värdelös så tillvida att den var alltför stor för att passa i jeansfickan – och dessutom var den gjord av gummi.

Kanske var det drömmen som gjorde att jag inte noterade grandet i mitt eget ögon på morgonen. Det lilla grand som växte till en hel bjälke under dan. Ja, det handlar om att jag hade fått nåt skit på linsen. Ju längre dan gick mot sitt slut, desto större blev bjälken. Till sist kändes det som om jag hade en hel skog i vänsterögat. Tyvärr har jag för korta raster för att kunna ta mig hem och spola av linsen. Därför hade jag fullt sjå att inte gnugga mig i ögat så att linsen åkte ut. Men det gjorde den så snart jag kom hem. Det var varken grand, bjälke eller skog på linsen – det var ett litet hårstrå eller ludd av nåt slag. Nu är det avspolat och linsen känns äntligen skön efter att ha irriterat ögat hela dan. I jobbväskan ligger en ampull med koksalt – till nästa gång det händer. Jag fick fina förslag annars om saltsyra av mina kära (?!) kollegor, för se sånt finns att tillgå i nåt lab nånstans. Naturligtvis tackade jag nej.

Jag är så nöjd, för regeringsrapporten blev korrad och klar textmässigt idag. Nu tar NK* över och gör lay outen, för det är h*n bättre och snabbare på än jag. Jag kunde dyka ner i vatten igen och började lay outa en beskrivning. Den får jag nog klar under morgondagen och då kan jag fortsätta med nåt mer marint. Så går mina dagar och nu har jag snart jobbat två månader. Vad som händer när kontraktet löper ut vill jag inte tänka på just nu, men eftersom kontraktet har ett slutdatum måste jag piska mig att finna tid för att söka jobb.

Nån ska få paket snart, men får vara nyfiken ett tag till.

Från bjälkar i ögat, en biblisk referens, för övrigt, till såna jag har ett gott öga till: mina vänner. Jag är så nöjd med helgens inköp av presenter till fyllande vänner (och familj). Faktum är att samtliga paket skulle jag faktiskt kunna tänka mig att roffa åt mig till mig själv. Men nu fyller jag ju inte år förrän i april.

Nöjd är jag också att mamma och jag nätshoppade julklappsböcker igår. Tänk så mycket billigare det är! Vi köpte totalt sju böcker för sammanlagt cirka tusen kronor. Mamma berättade att hon brukar köpa tre julklappsböcker till mig i bokhandeln för samma summa… Samtidigt är det ju en alldeles speciell känsla att gå in i en bokhandel – och stanna där ett par timmar… Men, vi är inte rika nån av oss, så därför får det bli Bokus. Tyvärr dränks jag ännu mer i reklam från stället, både via e-post och på vissa webbsidor jag besöker. Där är både tröttsamt och lite läskigt att det så tydligt framgår vilka böcker jag har spanat på på nätet…

Men nu måste jag ju fråga DIG och DU har kollat in några julklappsböcker till vänner och familj än??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta vad DU har spanat på!

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Busy, busy, busy…

Ett upptaget inlägg.

---

 

Ja busy i rubriken är engelska. Rubriken anspelar på den där fruktansvärda låten som var en schlagerplåga för några år sen när den dessutom nästan vann. Tänk om rader som

[…] don’t wanna work, work, work
I wanna make money while I sleep […]

skulle ha vunnit och fått representera Sverige i Eurovision Song Contest… Maj gadd så pinsamt! Men på lördag är det dags igen. Då börjar årets melodifestival med den första svenska deltävlingen i Göteborg. Varje år säger i alla fall jag att jag inte ska se på skiten. Sen gör jag det ändå, för jag kan inte låta bli att hoppas. Hoppas att tävlingen lyfter fram starka låtar som för en fem, sex år sen. Då var det kvalitet. De senaste åren har vissa artister inte ens kunnat sjunga. Man undrar hur det står till med den som gör urvalet, men även med självinsikten.

Vi är lite insnöade här… Snön ligger tung på fönsterblecket utanför sovrummet.

I morse var jag trött när jag klev ur sängen. Men stackars Fästmön var nog ännu tröttare, för hon klev upp en stund före mig. Jag steg upp bara för att skjutsa henne till jobbet. Jag vet att det fortfarande finns människor som har synpunkter på det. Återigen kan jag säga att det är jag som erbjuder mig, särskilt nu när det är kallt. Anna kan åka buss en del av vägen, men får gå en bra bit. Kan jag då hjälpa min kära så att hon dessutom slipper kliva ur sängen ännu tidigare tycker jag att det känns bra. Dessutom kommer jag själv upp i vettig tid och kan ta itu med mina sysslor. För såna har jag…

Jag fortsatte min morgon med att ta en tablett, för det kändes som om jag hade varit på fest igår när jag vaknade idag: ont i huvudet och torr i käften. Men nån alkohol har jag inte druckit sen det där glaset vin i lördags. Ett par timmar har jag ägnat åt att leta intressanta lediga tjänster och söka dem. Motivationen är extremt låg nu av olika skäl, så jag måste verkligen piska mig. Det gör jag så gärna.

Insnöade även utanför köket.

Idag ska jag utföra ett antal ärenden utanför hemmet. Jag upptäckte igår kväll att en lampa i bilen hade pajat, så den (lampan, alltså) ska jag åka och byta till en som fungerar. I eftermiddag ska jag till Annas snälla mamma och återlämna en resväska som hennes dotter lånade för ett par månader sen. Slutligen ska Annas snälla mammas dotter och jag ut på presentjakt efter jobbet. Vi har ju en födelsedag i familjen nästa vecka.

Det är väldigt praktiskt att ha en fungerande bil när man ska fara kors och tvärs. Men bitvis är det svårt att köra eftersom det inte alltid är plogat så bra. Igår vid lunchtid hade en energisk man uppenbarligen fått nog och skottade hela längan utanför garageportarna med armkraft och en snöskyffel. Vaktis hade bara plogat lite sisådär och sandat hade han ju inte orkat. I morse var det tack och lov sandat här, för det är isfläckar under snön.

Nästa vecka händer det bara roliga saker, hoppas jag. Det ser jag fram emot, allra helst torsdagen när jag ska få besök av en vän. Jag har isolerat mig lite ett tag, men nu börjar det bli dags att ta upp mitt sociala liv igen.

Lilla mamma ska på sitt årliga läkarbesök nästa vecka. Hon har varit och tagit prover inför det i veckan. Jag är så stolt över henne, att hon tar sig för saker och tar sig ut! Det är inte lätt när man är gammal och sjuk, men det underlättar när färdtjänsten hittar en utanför ens hem. Sen förstår jag att det måste vara jättejobbigt att få sitta och vänta på hemfärd i nästan två timmar på en hård trästol på sjukhuset. Det skulle till och med ha gjort mig alldeles slut. Jag önskar att jag hade bott 30 mil närmare mamma ibland.

Nu är det dags att sätta i ögonen och flukta igenom veckans nummer av UppsalaTidningen. Den kändes oroväckande tunn när jag hämtade upp den från postboxen…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens möjligheter

Ett inlägg om att försöka se möjligheter.

---

 

I mitt jobbsökeri använder jag mig av ett poängsystem som jag har antytt lite om här på bloggen. Det är ett ganska hårt system, men jag behöver nån som peppar mig och som piskar mig framåt. Det finns liksom inte andra som gör det. När det gäller att hitta ett nytt jobb är det helt upp till mig själv att fixa det – med andra inblandade, förstås.

Kanske finns det ett nytt jobb vid regnbågens slut för mig? Den här regnbågen fotade jag igår kväll.

Mitt poängsystem består av att jag måste uppnå minst tre poäng om dan. Ett poäng får jag för varje sökt jobb eller nån annan aktivitet som har med jobbsökeri att göra. Igår låg jag efter och då blir jag lite svettig. För vad gör man när man letar och letar och letar och det helt enkelt inte finns några lediga jobb att söka som passar mig och min profil? Tja, inte ger man upp i alla fall! Man fortsätter. Från att ha legat på fem minus igår är jag nu uppe i plus minus noll. Kan du tänka dig att just idag hittade jag de där intressanta jobben jag ville söka – och de var lagom många till antalet för att jag skulle uppnå mitt delmål vad gäller poängen?!

A-kassan kräver bevis och tycks älska papper.

Gårdagen omfattade bland annat en del kontakter med en arbetsgivare från vilken jag behöver ett anställningsbevis. Jag tycker att det är onödigt, men a-kassan kräver det. Så jag blev lite irriterad när upplevde att arbetsgivaren gärna ville hålla detta ifrån sig – såsom det uttrycktes. För man kan liksom inte, som arbetsgivare och företagare, slå ifrån sig de skyldigheter man har enligt våra lagar. Anställda har rätt att få anställningsbevis, kort sagt. Samtidigt är det inte jag som ”krånglar” utan, notera, a-kassan. Det gjorde mig lite besviken och irriterad, som sagt, men jag hoppas att det hela snart är löst och att det dyker upp ett kuvert i min postbox endera dan. För jag tänker att små företag måste nog vara extra noga med sina rykten, annars kan man tappa såväl kunder som anställda.

Slutmålet för mig är förstås ett jobb, men det är också viktigt med delmål. Det är när du uppnår mål på vägen som du känner att du faktiskt kommer nån vart och inte står stilla. Jag läser mycket kring jobbsökeri. Ett av de bästa nyhetsbreven är Proffice nyhetsbrev som faktiskt heter som rubriken på det här inlägget: Dagens möjligheter… Jag prenumererar på massor av nyhetsbrev och jobbagenter, via e-post, Twitter och LinkedIn, men Dagens möjligheter sticker ut! När det kom igår hittade jag intressanta artiklar om till exempel hur man tolkar en platsannons – vad menar arbetsgivaren egentligen, hur du behåller motivationen när det går trögt att söka jobb och att våga stå för sina svagheter i en intervjusituation.

Men jag nöjer mig förstås inte bara med att söka utlysta tjänster och läsa peppande nyhetsbrev. För mycket kring att söka och hitta ett nytt jobb handlar om kontakter. Just nu odlar jag massor av såna. Kollar upp mitt nätverk, hör av mig. Det tar tid och energi, men eftersom jag tycker att de flesta människor är spännande är det roligt också. Och ibland blir det ju kära återseenden…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »