Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ful’

Ett inlägg om en söndag fylld av oljud. Och kakor och bullar och tårtor, förstås!


 

Tulpaner

Födelsedagsbarnet fick tulpaner, bland annat.

Idag är det Fästmöns snälla mammas födelsedag. Anna ringde igår och kollade att födelsedagsbarnet var hemma under sin dag. Jodå! Vi var så välkomna mitt på dan. Men det Annas snälla mamma inte visste var att Frida och Tommy hängde på. Det blev mycket uppskattat, tror jag.

Det finns många syskon, barn, barnbarn och barnbarnsbarn i familjen. Just idag på själva födelsedagen kom två av de tre barnen, ett med sin respektive (<== jag) och så två barnbarn, ett med sin respektive. Det var nog lite lagom. Jag var rädd att vi skulle störa eftersom jag vet att det finns intresse för ett visst sportevenemang som visas på TV. Men inte var det vi som störde. Att titta på TV var nämligen omöjligt – nån i huset borrade av och till (mest till) sen niotiden på morgonen. En annan granne var uppenbarligen mycket störd av detta och spelad musik på högsta volym. Vi fick försöka prata mellan borrstoppen, men långa stunder gick det inte att konversera alls. Jag är den enda som kan lite teckenspråk. Det hade onekligen varit praktiskt om fler kunde det.

Otroligt enerverande ljud och med tanke på att en lapp i entrén aviserade borrning av och till under fyra (4) veckor är jag inte särskilt avundsjuk på Annas snälla mamma och hennes L. L, som dessutom hör lite illa, tycker nog att det är ganska besvärligt med oljudet. Jag vet inte om jag skulle palla att lyssna till en borr under fyra veckor – det ringer rätt friskt i mina öron just nu efter ett par timmars samvaro…

I stället för att snacka fick vissa av oss fokusera på att fika. Och det gör ju somliga (<== jag) så gärna. Bullar, kakor, tårta och gott kaffe är inte det sämsta en Toffla kan smacka i sig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Fast så bra för figuren är det ju förstås inte. Men jag skiter i figuren, ärligt talat.

Jag är tjock – du är ful – jag kan banta, du vet…

Tulpanerna är fina just nu och dessutom är det Annas snälla mammas favoritblommor. Två fina buketter fick hon. Frida och Tommy hade med sig två chokladaskar och Petite Moi (nåja…) nåt litterärt.

Anna och jag har vilat öronen en stund. Jag har telefonerat med min egen mamma. Strax ska mästerkockorna slå till i köket.

Vi ska glo på TV lite senare, först andra delen av Arne Dahl: En midsommarnattsdröm och därefter premiäravsnittet av Fortitude klockan 22:


Jag hoppas att du har haft en bra helg och önskar dig en fin söndagskväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett juligt inlägg.


 

Tänk att en gran En vanlig och rätt ful, faktiskt, rödgran… Som nätats och vilat på ballen* ett par dar… Togs in i kväll, fick ljus i grenarna och stjärna i toppen… En vanlig gran… Barrig, sticksig och rätt… eländig…

Oklädd gran

Oklädd gran, rätt ful ankunge…


Med kulörta kulor,
röda äpplen (!), tomtar, klockor, ett och annat hjärta och en jädra massa glitter blir den ju en riktig… julgran!

Klädd gran 2014

En riktig skönhet, vår julgran 2014.


Det doftar underbart gott 
i vardagsrummet – av gran. De tre blåa hyacinterna jag köpte doftar däremot inte ett smack. Vilken besvikelse! Tur att Rippes tulpanbukett finns och Amaryllisen med alla klockorna från L.

Och som pricken över i:et… Fästmöns knäck… Livet är gott ibland. Nu låter vi julfriden sänka sig över oss.

God jul önskar jag dig!

Knäck

Annas goda knäck.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om morötter i form av nåt gott, dårå.


 

Jeansshorts

Mjuka, sköna och visar inte för mycket av mina fula ben.

Den som känner mig vet att jag verkligen avskyr en sak: att shoppa kläder. Jag är fet och ful och visst, kläder behöver jag, men det är ju så förb. tråkigt att prova och dyrt att köpa!!! Om jag var smal och snigg hade jag kanske tyckt annorlunda. Nu är det här med kläder bara jobbigt. Så du må tro att jag överraskade till och med mig själv idag med att köpa ett klädesplagg: jeansshorts.

Fem års garanti

Fem års garanti på shortsen…

Jag köpte en större storlek än vanligt så att benen ändå är lite längre. På så vis visar jag inte upp för mycket av mina fula och proppiga ben. Inte tror jag att man blir direkt svalare av att ha en kortare byssa, men shortsen i sig är väldigt mjuka, tunna och allmän sköna. Om jag har tur kan det bli ett plagg som jag verkligen älskar. Dessutom är det fem (5) års garanti på dem! (Om fem år är jag så smällfet att jag inte kommer i dem, säkert…) Nåja, de var ganska billiga och jag behöver nånting lite svalare att ha på kroppen när jag snart ska flanera på Stockholms gator.

Men som vanligt blev jag ju tvungen att muta mig själv. I det fallet (det med klädinköp) är jag som en tjurig unge. Som alltså måste få lite morot – fast nåt gott, dårå. Så det blev en låda Päronsplitt (15 glassar för 27 spänn, bara!) och två burkar Danska Skallar Dansk Peppar à tio kronor. Nåt läskande nu till eftermiddagen och nåt salt till Morden i Midsomer i kväll… Perfekt en het dag i juli!

Päronsplitt och Dansk Peppar

Läskande och salt – perfekt för en het dag i juli!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vänskapligt inlägg.


 

Arrogant frog

Inte alla vill dinera på linnedukar. Men det här vinet skulle passa mig, jag känner mig lite arrogant idag.

Nä, man har verkligen inte mer spännande än man gör sig. Eller vad det nu heter. Tänk bara det faktum att två av tre korvkiosker i Metropolen Byhålan var stängda denna julisöndag. Två av tre! Det är ju för höge Farao turister i stan. Var äter alla dessa? Inte 17 vill alla dinera på linnedukar…

Hur som helst vi fick mat, mamma och jag, men det var med nöd och näppe. Och jag blev ju lite orolig att FEM och jag inte skulle hitta nånstans där vi kunde fika. Vi hade fått 100 spänn av mamma att fika för och denna peng ville vi ju sätta sprätt på.

Nere i hamnen hade vi tur och hittade en restaurang vid Motormuseet där man, förutom mat, också serverade kaffe. EN chokladboll med kokos fanns det kvar. Den delade vi systerligt på och det räckte faktiskt alldeles utmärkt. Men håll med om att det är märkligt att det knappt finns snabbmat och nästan inte ens fikabröd i denna Östergötlands sjöstad där det ska vara högsäsong för turismen just nu?!

Delad chokladboll med kokos

Delad chokladboll är dubbelt med kokos? Eller nej. Men det räckte bra med var sin halva.

3 FEM

FEM!

Vi var fräcka nog att sätta oss på den fina restaurangen med linnedukar. Där var det livat. Två sällskap med barn ”underhöll” (nåja…) resten av gästerna. Jag fattar fortfarande inte varför barn skriker när de pratar. Och hur föräldrarna står ut. Men de senare ignorerar de förra genom att bara prata med andra vuxna eller i mobilen.

Jag hade väldigt svårt att höra vad FEM sa eftersom det var ett sånt hallå i restaurangen. Synd det, för vi pratade om så intressanta saker. Men när vi hade fikat klart tog vi en liten promenad i environgerna och då kunde vi höra varandra.

Nära parkeringen såg jag en björnstaty som jag bara blev tvungen att fotografera. Maj gadd, vilken liten snorrkas den björnen hade! Inget alls för Gunilla i Dalarna!!!

 Björn med mikroskopisk snorrkas

Den snorrkasen var mikroskopisk!

 

Motala kyrka

Motala kyrka – tornet.

Vi gick upp mot kyrkan och hon stod där som hon gjort i hela mitt liv och långt före det. Motala har en väldigt fin liten kyrka. Alldeles vit utanpå och med ett häftigt torn. Jag har fotat den hundra gånger, men inte kunde jag passera den idag utan att ta en bild! Vi studerade gravstenar och förundrades över att de fortfarande finns kvar. Och undrade samtidigt vilka personerna bakom namnen och datumen på stenarna och korsen egentligen hade varit… Fascinerande! Nån präst såg vi förresten inte och det var vi glada över (insatta förstår vad jag menar).

Vi kunde ju inte skiljas åt utan att ta en selfie. Eller två. Vi tog faktiskt två! På den ena är ju somligas dubbelhaka förfärlig, men bilden visar ju sanningen. Inte mycket att göra nåt åt… Fast jag kan ju banta. Den som är ful kan ju… plastikoperera sig. Det är lite mer kostsamt, dock än att banta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen skildes vi åt, för FEM hade en dejt med ett visst sportevenemang. Själv tänker jag kanske läsa eller nåt. En surfrunda hos mina kickor och pluttar blir det också. Men avslutningsvis vill jag visa att Metropolen faktiskt har ett Rumphus! Det var som tusan…

Rumphus


I morgon far jag norröver igen
, hem till mitt. Jag saknar min älskade och mitt hem, där jag gör som jag vill. Nästan. Man har ju inte mer spännande än man gör sig i alla fall. Fast särskilt spännande är jag förstås inte…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sammanfattande inlägg.


 

Toffelfötter på balkongräcket

Vilande Toffelfötter.

Tre dagar ledigt har jag haft. Idag är det den tredje och sista. Tre dagar, som jag envist har motat bort oro och svarta tankar. Jag har klarat det bra – tills i morse. Men jag får vara nöjd. Två hela dar av att leva, vara med den jag älskar, äta och dricka gott, läsa, vila, spela spel, promenera… Mamma har varit ensam och det har gett mig dåligt samvete. Samtidigt vet jag att hon har det bra, det är fotboll på TV hon kan titta på. Hantverkarna är trevliga, men ställer till tillvaron. Det är sånt hon ältar med mig i telefonen, senast igår och i förrgår. Jag vet inte hur det blir med hennes födelsedag, om jag ska åka ner över en helg eller inte. Det beror på hantverkarna och på om jag får tillåtelse av byråkraterna.

Vädret kunde ha varit lite bättre. Idag regnar det, samtidigt som det är lite sol. Midsommardagarna har det blåst nordlig vind. Inte nåt som är skönt att promenera omkring i, även om vi har gjort det.

Varmrökt lax potatis och romsås

Varmrökt lax ,potatis och Annas romsås = vår midsommardagsmiddag.

Vad dagen idag har på agendan är att internetsöka efter boende under en långhelg i slutet av juli – i början av augusti samt biljetter till det evenemang vi vill besöka i samband med detta. Och nej, jag borde inte, jag har inte råd, jag har inte rätt att unna mig att lämna mitt fängelse i tre, fyra dar… Men som de flesta andra behöver jag nåt att se fram emot. Jag kan ju utnyttja tillfället och också söka jobb. Ful får man vara, men inte dum! Fästmön och jag åt fisk igår och det satte kanske sina spår i min hjärna. Annas egengjorda romsås till var som en ljuvlig smekning av sin kära. Underbart gott!

Idag måste jag tanka bilen också. Det behövs om jag ska kunna ta mig till jobbet. Sex arbetsdagar har jag kvar nu. Nedräkningen till livegenskapen började för ett tag sen. Jag går från pest till kolera, ärligt talat, så känslorna är väldigt dubbla. Det finns människor och uppgifter jag tycker mycket om i det jag gör just nu. Men det finns också motsatsen. Jag försöker tänka att jag har en viss självinsikt som inte håller mig kvar.

Denna den tredje lediga dagen rundar vi av med ytterligare nån god middag, troligen med kalkon eller kyckling som ingrediens. Och på TV ser vi möjligen en Varg Veum-film klockan 21. Sjuan visar Varg Veum: Skriften på väggen. Den tror jag inte vi har sett. För övrigt har det varit dåligt på TV i helgen och vi har knappt sett nånting. Jag glodde på nån mördarlek igår som var rätt intressant. Nä, vi har mest läst. Jag blev äntligen klar med Bang-biografin och har nu gripit mig an en deckare, den näst sista boken i högen jag lånade av Anna i påskas. Det var verkligen tur att vi kunde fynda på Emmaus i Gryttby förra helgen!

Jag hoppas, så här på den tredje dagen, att du har haft bra dagar. Nedan kommer ett bildspel som sammanfattar en del av vad vi har gjort, bilder som jag har lagt ut tidigare i helgens inlägg. Men du kanske inte har orkat titta. Här kommer därför några bilder i repris:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kyligt inlägg.


 

I morse vaknade jag som vanligt av grannarnas gap och skrik. Jag fattar inte att vissa vuxna i den familjen har några stämband kvar såsom man använder dem. Stämbanden, alltså. Och så var det också det här med ryggen som väckte mig. Ryggen gjorde sig grymt och hårt påmind. Det var väl bara för att jag tyckte att den var lite bättre igår igen. Problemet är att jag inte orkar röra på mig på det sätt jag borde. Men jag är i alla fall säker på att febern är på väg ner.

Snö den 9 april

Vinter. Igen. Tyvärr.

På väg ner är också… snön. När jag drog upp persiennerna i sovrummet nyss såg jag att det var alldeles vitt. Jag tog en bild genom balkongdörrens fönster ut mot baksidan. Det blir ganska fula bilder på vintern nu när jag fotar. Det är så jag känner. Vintern är ful. Jag vill ha vår och värme. Lite typat också med snön, för i kväll kommer GoaJohan, äldste bonussonen, och ska hjälpa mig med sommardäcken. Vi får hoppas att snön inte ligger kvar. Det ser mest blött ut. Men det vräääker ner, det gör det…

Queen of fucking everything

Min systers hand håller fram knappen som visar vem hon är.

När jag så smått lyckades ta mig ur sängen idag krånglade jag mig ner på köksgolvet. Där låg jag länge och tryckte ryggraden mot det kalla och hårda underlaget. Passade på att kolla Twitterflödet och att messa till min syster. Min syster och min farmor hade namnsdagar igår och jag missade det! Nåja, så länge farmor levde hade hon ingen namnsdag och nu är hon borta sen över 30 år. Men min syster finns. Ja, hon är inte min biologiska syster utan en syster jag har valt som vuxen. Det är sånt bonussystem som vi utan syskon ägnar oss åt. Min syster har emellertid två bröder, så det är jag som har bonusasystemat henne.

Målet för dagen är att försöka vattna krukväxterna. Kanneländet fyllt med vatten är tungt, men jag ska väl fixa det. Och framåt kvällen kommer ju Kronprinsen hit, så till dess behöver jag vara tvättad och klädd. Jag känner mig lite fräck som lockar hit honom, men det var Fästmön som sa i telefonen igår kväll att han är ledig idag. Självklart får han en slant för besväret. Man ska inte utnyttja unga män. De ska åtminstone få betalt för bussresan.

I övrigt börjar jag verkligen längta efter naprapatbesöket i morgon förmiddag. Nu vill jag få ordning på ryggen! Jag vill att det ska sluta kännas som om den går av varje gång jag hostar. För hostar gör jag ju eftersom infektionen fortfarande härjar i min kropp. Men jag hoppas att viruset börjar mattas av nu. Jag är inte bara trött på vintern, jag är rätt trött på att vara sjuk.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oi-oi-ont-inlägg, som min nästanbror sa när han var liten. (”Det gör oi-oiont!” brukade Magnus säga när det… tja, gjorde ont, dårå.)

 

Skadad hand

Blessyr på handen.

Sedan nästan två veckor har jag gått omkring med en märklig blessyr på högerhanden. Fästmön frågade häromdan vad jag hade gjort. Såret vill ju liksom inte läka utan blir snarare värre. Eller sår och sår… Det ser mer ut som ett rivmärke. Nåväl, för såväl Anna som dig som läser dessa rader, kan jag avslöja att skadan har uppstått av för mycket firande. För mycket firande av… persienn. För det är när jag ska dra upp en av kökspersiennerna som handen oskönt smeker en vass kvist på en av mina krukväxter.

Men vad är väl ett envist litet rivmärke på handen mot nästa skada: ryggskott?! Idag åkte vi ju iväg för att fira Annas pappa på födelsedagen. Jag hann väl inte mer än sätta mig i bilen så fick jag ont i ryggen. Och det är väl lite typiskt eftersom jag har semester nästa vecka?! Nu går jag omkring och stönar och gnäller – som om det skulle hjälpa. Jag har telefonerat med mamma och då låg jag raklång på den hårda kökssoffan. Jätteskönt för den onda ryggen! Fast jag var ganska orolig för hur jag skulle ta mig upp.

Hos Annas pappa var det fullt hus, med två av hans barn närvarande med deras respektive, samt sju barnbarn (Annas systers allihopa), några med respektive, fyra barnbarnsbarn till Annas pappa samt hans syster med make. Totalt 21 personer inklusive födelsedagsbarnet (om jag nu har räknat rätt). Man kan säga att mina grannar bredvid ligger i lä där vad gäller ljudnivå. Å andra sidan var vi MÅNGA idag, grannarna bredvid är väl kanske bara fyra, fem personer. I morse lyckades gaphalsarna bredvid väcka mig klockan 6.36. Det är ju jätteroligt – NOT! – när man är ledig. :mad: <== ny, skitful WordPress-smiley

Vi har fått tag i raclette och den luktar skit precis som den ska. Men middag blir det nog inte förrän senare, för farbror Bosse (<== Annas pappa) bjöd på såväl smörgåstårta som vanlig tårta.

Skit på TV i kväll gör att vi nog umgås i stället. Kanske ser vi nån av filmerna som ligger inspelade på min DVD-hårddisk. Nu måste jag upp och röra på mig igen så att ryggeländet inte stelnar. Det kostar på att fira…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 362 andra följare