Posted in Diskutabelt, Familj, Personligt, TV, tagged app, äta middag, ätbart, bad hair day, besvärligt, bil, bilkörning, blodtryck, bo, boka tid, bortom, Camilla Kvartoft, chatt, dålig luft, dejta, eftermiddag, elände, ergo, fatta, förbannad, femtiolapp, fria samtal, frustration, ful, gästrum, gosa, håret på ända, högröd av ilska, huvud, inkomst, jättetrevlig, jobb, jobba, klippa till, klippning, knäpp-app, kommunpolitiker, kompetenta händer, kompisar, löpande abonnemang, Leif GW Persson, mamma, mötesdag, mildgrader, miljöförstöring, mobiltelefoni, omväg, ost, plinga på, polletten hade trillat ner, problem, räkningar, röd flagga, registrera inköp, regn, rostat bröd, rusningstrafik, saldo, shopping, skärmdump, skönt, slåss, sms, snorhalt, stenhårt, strykbräda, surf, Sveriges Television, tekniker, Telia, tillklippt, tisdag, trafikkö, trafikvakt, tråkig, Uppsala centrum, utropstecken, utsida, vatten, vägarbete, Veckans brott, verbal, webbplats, Willys on 24 november 2015|
Ett inlägg i vilket Tofflan berättar att hon har blivit klippt, men också klippt till – verbalt. Hon slåss INTE!

Nyklippt!
Bad hair day? Ja, det har jag haft varje dag i ett par veckor nu. Därför var det extra skönt – om än besvärligt – att ta sig genom rusningstrafiken i centrum till bästa M för en klippning. Blodtrycket åkte upp ett par snäpp när trafikköerna knappt rörde på sig, men jag kom fram med 20 minuter tillgodo. Uppsala centrum är inte gjort för bilkörning. Nehej, det är ju bra på sätt och vis för alla kommunpolitiker som jobbar och bor i centrum att slippa dålig luft. Samtidigt måste en ibland genom centrum för att nå bortom det. Ibland går det att åka på utsidan, som jag gör när jag i vanliga fall åker till och från jobbet. Men idag skulle jag ju stanna till i stan och vägrade köra utanför den. Med håret på ända och säkert högröd av ilska och frustration plingade jag på hos M. Så snart jag fick lägga huvudet i M:s kompetenta händer var all irritation som bortblåst. Ergo: är du förbannad, gå till min frissa! (Fast boka tid först.)
I morse när jag bilade till jobbet var det snorhalt. Uppsala centrum är inte gjort för bilkörning, som sagt, så jag åker utanför och runt. Bland alla j&%¤@ vägarbeten. Sen var jag när jag möttes av en trafikvakt med röd flagga. Jag fick åka en stor omväg och kom tre minuter försent till jobbet. Tisdagar är mötesdagar och vi har alltid vårt kl. 10.30. Före och efter jobbade jag stenhårt med vad jag nu håller på med. Ja, det handlar visst om miljöförstöring… Dock inte dålig luft utan vatten. Som pricken över i:et blev det mildgrader och regn på eftermiddagen.
Efter jobb och klippning besökte jag Tokerian. Köpte ett och annat ätbart där och även ett par små saker till mamma. Hemma i New Village registrerade jag mina inköp och skulle sätta mig med mina räkningar.
Då ringde… Telia!

Telia ringde!
Faktum är att det var riktigt bra av Telia att ringa. Äntligen tycktes polletten ha trillat ner efter alla mina skärmdumpar och all chatt med supporten där det gick en dag emellan fråga och svar. Telia ringde! Det funkar även nu för tiden. Jag pratade med en jättetrevlig kvinna som genast fattade mitt problem – och som dessutom lyckades få mig att byta abonnemang. OK, jag förlorar 2 GB surf, men jag har 4 GB kvar och dessutom har jag helt fria sms och samtalsminuter – för 50 spänn mindre i månaden än vad jag betalar idag! Ja, det stämmer. Och jag är inte bunden utan abonnemanget är löpande. Så jag klippte till. Du kanske tycker att en Jenny Lind Evert* inte är så mycket varje månad, men jag, som snart inte har nån inkomst, tycker att det är en hel del.
Jag och Telia är alltså kompisar igen. Men knäpp-appen då? Tekniker ska titta på eländet och jag lär ju inte bli fullt så beroende av den med mitt nya abonnemang – bara den visar rätt saldo för surfen.
Nu ska jag äta middag, det vill säga rosta två mackor och smocka i mig dem med ost. Strykbrädan, som jag ställde fram i morse i gästrummet, får fortsätta stå där som ett utropstecken. Jag tänker inte gosa med den utan efter maten blir det en stunds läsning och därefter ska jag dejta Camilla och Leffe i Veckans brott. (För övrigt får jag lust att klippa till SvT för att de nu har samma fula webbplats som ”alla andra”. TRÅÅÅKIGT!)
Vad gör DU i kväll då??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!
*en Evert = en femtiolapp
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged "Barnflickan", anställd, anstiftan till mord, arbete, arbetsplats, älskarinna, åtalad, åtgärder, överklaga, barn, bättre, chef, chefer, chefsåklagare, dator, dålig luft, dålig mottagning, dömas till vård, fack, farlig, förhindra brott, filma, flerfamiljshus, fri, frisläppt, fru, gå på toa, golv, gråtande barn, ha sista ordet, häktningstid, hålla koll, Helge Fossmo, heta, information, inget att dölja, inspektion, Inspektionen för vård och omsorg, It, IT-upphandling, IVO, jobb, kameraövervakning, kexfabrik, klättra ut, klippa håret, Knutby, kommunpolitiker, kommunstyrelsen, kontorslandskap, kritiserats, larm, läkare, långhårig, lösas nära, ledning, livstidsstraff, lokalt, lyssna, make, mamma, mörda, mördare, mordförsök, mot pojkens vilja, Motala, ny politisk majoritet, nybygge, offentligt rum, pastor, patient, personal, polis, prata med bebisröst, prata ostört, problem, Psykiatrins hus, rättegång, rättspsykiatrisk vård, rövarkula, reagera, riva upp beslut, rycka ut snabbt, samtal, Sara Svensson, sekretess, skrika på hjälp, sladd, slugt, son, spinka, straff, streaming, svårt att beskriva, Sveriges Radio, synd, syndernas förlåtelse, telefoni, tidsbestämt straff, tillträdande ordförande, tjänst, tokigt, trapphus, trångt, tysta rum, undersökning, Uppsala, Uppsala kommun, ute, utföra dåden, utredning, Vadstena, val, villkorligt frigiven, visa on 22 oktober 2014|
Ett omvärldsspanande inlägg.
Här sitter jag i min rövarkula och där ute händer det minsann saker. Alldeles nyss läste jag att Helge Fossmo, du vet pastorn i Knutby, har fått sitt livstidsstraff tidsbestämt till 24 år. Helge Fossmo blev dömd 2004 för anstiftan till mord och mordförsök på sin fru och på sin älskarinnas make. Den som utförde dåden var den så kallade Barnflickan, Sara Svensson (hon heter säkert nåt annat nu). Sara Svensson hamnade i rättspsykiatrisk vård i Stöllestan efter att ha pratat med bebisröst på rättegången (jo, jag lyssnade) och är redan fri sen länge. Helge Fossmo blev för övrigt även åtalad för att ha mördat sin första fru 1999, men frikändes. Pastorn har suttit i minst tio år (häktningstiden räknas väl in också). Om han avtjänar två tredjedelar av sitt straff innebär detta att han kan bli villkorligt frigiven 2020. Nog tror jag på syndernas förlåtelse, men i vissa fall tycker jag nog att synderna ska ta lite längre tid att förlåta. Inget av detta kännas bra: en mördare som döms till vård och en som bett mördaren utföra dåden blir frisläppt inom en snar framtid… Det är tokigt, i mina ögon. Och chefsåklagarens. Han har nämligen överklagat.
På mitt förra jobb satt jag i kontorslandskap, kan man säga. Eller vi var sex personer i ett och samma rum, det var trångt, dålig luft och fullt av farliga sladdar på golvet. Att prata ostört i telefonen var omöjligt. Man försökte klättra ut till trapphuset för att prata, men där var mottagningen så dålig att samtalen ofta bröts. Fast jag jobbade i en gammal kexfabrik. Psykiatrins Hus i Uppsala är ett nybygge som ofta har kritiserats. Den här gången kommer kritiken från facket och gäller hotad sekretess eftersom läkarna sitter i kontorslandskap. Facket har anmält det hela till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Det som gäller för sekretess är att bara de som jobbar med en viss patient ska ha tillgång till information om sagda patient. Som det är nu ska därför sån information hanteras i så kallade tysta rum. Fast såna finns det inte så gott om och dessutom är rummen ofta inte utrustade med datorer heller, enligt facket. Ledningen säger sig ha utfört ett antal åtgärder för att det ska bli bättre och välkomnar IVO:s inspektion och utredning. Det är tokigt med kontorslandskap, men slugt med en inspektion och utredning i det här fallet, tycker jag.
När vi nu ändå är på jobbet… Jag läste om en undersökning som Sveriges Radio har gjort om chefer som filmar för att hålla koll på personalen. Allt fler ansöker om kameraövervakning på arbetsplatser. Kamerorna ska användas för att förhindra brott, men SR:s undersökning visar alltså att cheferna spinkar på sina anställda i stället. Det är ju inte så roligt om man går på toa, till exempel, och chefen kollar på via streamad film. Men har man inget att dölja, så… Äh, kameraövervakning ska användas för att bekämpa brott, anser jag, inte för att kontrollera vad den egna personalen har för sig. Tokigt, alltså.
I det offentliga lokala rummet beslutade våra kommunpolitiker att IT för Uppsala kommun ska upphandlas. Men efter valet blev det en ny politisk majoritet. Och enligt den tillträdande ordföranden i kommunstyrelsen ska man riva upp beslutet om IT-upphandlingen. Idag använder de flesta av oss datorer även i tjänsten. Det är många problem som kan uppstå. De ska lösas nära, är min uppfattning. Ibland kan det nämligen vara svårt att ens beskriva sitt problem för en IT-person utan att visa. Det var ett slugt beslut att riva upp ett tokigt beslut, enligt mig.
I Metropolen Byhålan reagerar polisen snabbt ibland. Igår kväll larmades polisen till ett flerfamiljshus där ett gråtande barn hörts skrika på hjälp. Vid framkomsten kunde farbror Blå emellertid konstatera att det var en mamma som klippte håret på en liten son som uppenbarligen hellre ville vara långhårig. Visserligen synd om klippningen gjordes mot pojkens vilja, men man får väl ändå säga att mamma har sista ordet så länge barnet är runt fem år. Att polisen snabbt ryckte ut på larmet var lika slugt!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, TV, tagged accenter, Öresundsbron, barn, bil, bomb, Bron, dansk, dansksvenskanorskaskånska, dialekter, empati, ett nytt hjärta, fantasilös, höra, inte klok, journalist, kommunpolitiker, kvinnolik, märklig, misshandel, Norén, polis, retar ihjäl mig, skådespelare, slocknande ljus, spännande, svensk, Sveriges Television, texta on 22 september 2011|
12 Comments »
Fästmön och jag bänkade oss för att se Bron som hade premiär på SvT1 igår kväll. Och visst var den spännande, den nya dansksvenskanorskaskånska serien. Men också väldigt konstig. Så konstig att jag ärligt talat satt och retade upp mig.

På bron hittas ett kvinnolik. Eller egentligen delarna av två kvinnor…
Det hela börjar spännande med slocknande ljus i en knapp minut på Öresundsbron. Och så ett kvinnolik med halva kroppen i Danmark, halva i Sverige. Danske polisen Martin Rhode ska försöka samarbeta med svenska polisen Saga Norén. Tro mig, det blir en sann ”norénare”. Denna Norén verkar nämligen inte heller riktigt klok… Ännu märkligare blir det när det visar sig att liket egentligen är två – överkroppen är en svensk kommunpolitikers, underkroppen en dansk horas. Samtidigt vävs två historier in – en om en man som ska få ett nytt hjärta, en om en kvinna med två små barn som får en chans att bryta upp från sin misshandlande man. Och ja just det! Bilen som transporterade likdelarna till bron tillhör en journalist. Journalisten blir instängd i bilen – tillsammans med en bomb. Rörigt? Ja man överdriver inte om man säger att det är just rörigt… Snarare underdriver.
Bron är inte bara rörig så här i första avsnittet. Jag retar ihjäl mig på karaktären Saga Norén som inte verkar klok. Eller åtminstone fantasilös och i total avsaknad av empati. Vidare har jag svårt att uppfatta vad hälften av skådespelarna säger på grund av accenter och dialekter som jag är ovan vid. Eller nåt. Snälla, TEXTA för hel***e!!!
Nej, hade detta första avsnitt inte varit så spännande – jag vill ju veta hur det kommer sig att de två kvinnodelarna hamnade där de hamnade – så hade jag nog inte sett mer. För det här var bland det märkligaste TV-program jag skådat. Jag kan bara ge det två tofflor i betyg eftersom jag vill veta vilka, varför och hur.


Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged Alf Ahlstedt, arbete, arbetsförmåga, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, fluff, folkpartist, ful och tråkig hemsida, informatör, Karl-Henrik Nanning, kartlägga, kommunpolitiker, kritiska revisorer, landstinget, landstingspolitiker, länets kommuner, lån, långtidsarbetslös, Magnus Arvidsson, mätbara, miljoner, moderat, Mohamad Hassan, myndighet, Pär Lundvik, projekt, rehabilitering, saknar utvärderingar, samla resurser, samordna, Samordningsförbundet i Uppsala, samverkan, sjuk, skattebetalarnas pengar, tydliga och vettiga mål, Uppsala län, utförsäkrad, webbredaktör on 13 juni 2011|
4 Comments »
Idag tar man sig för sin panna igen när man slår upp lokalblaskan. Där står att läsa att det så kallade Samordningsförbundet i Uppsala län har fått 79 miljoner kronor hittills. Av dessa pengar har man använt 51 miljoner och lyckats (!) fixa 17 jobb. Ja men vad är detta????????
Samordningsförbundet i Uppsala län (ful och tråkig hemsida har förbundet också! Varför inte anställa en webbredaktör eller en informatör till förbundet så har det lyckats fixa ett jobb till nån långtidsarbetslös?) bildades 2008. Dess syfte är att vara myndighet i länet och samordna rehabiliteringen av sjuka, utförsäkrade och långtidsarbetslösa. Tanken är att göra den så kallade rehabiliteringen enklare. Via förbundet ska våra favoriter (!) Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, landstinget och länets kommuner samla resurser så att behövande får hjälp. Men man kan ju inte låta bli att undra över den så kallade effektiviteten när man hittills fått 79 miljoner och använt 51 av dessa för att fixa 17 jobb. Totalt deltar för övrigt 402 personer i ett tiotal olika projekt på olika platser i länet. Det är 17 av dessa som fått jobb eller startat eget.
Förbundet har tydliga och vettiga mål, men de känns inte särskilt mätbara, vilket jag tycker att mål ska vara så att de inte bara blir fluff:
- att ge jobb
- att öka deltagarnas arbetsförmåga
- att främja samverkan medllan kommuner och myndigheter som deltar i förbundet
- att se till att samlade resurerna används bättre för varje individ
Men som sagt. Några siffror eller procenttecken finns inte kring hur många som ska få jobb. Förbundschefen Magnus Arvidsson menar att det varierar från projekt till projekt. Han tycker också att det är
[…] en svår grupp […]
Det handlar om mellan 10 000 och 11 000 personer i Uppsala län som har varit borta från arbetsmarknaden i över tre år.
En del av syftet med projekten är att kartlägga hur olika insatser ser ut på individnivå, enligt Magnus Arvidsson. Men, återigen som sagt, ingenstans finns det nån samlad syn på eller nåt mål för hur många av dessa 10 000 – 11 000 personer som bör komma ut i arbete. Styrelens ordförande, moderaten Karl-Henrik Nanning säger att det beror på de olika projektens målgrupper. Försäkringskassans representant Pär Lundvik tror att färre än 35 procent får jobb, medan moderaten Alf Ahlstedt förväntar sig att mellan 80 och 90 procent börjar jobba.
Vice ordförande är folkpartisten Mohamad Hassan. Han tycker att det är för tidigt att döma ut och dra slutsatser av ett arbete som inte kom igång ordentligt förrän förra året. Alltså två (2) år efter att det startade. Men revisorerna är kritiska och saknar utvärderingar för projekten.
Det här tycker jag är snudd på skamligt! Gissningsvis är det skattebetalarnas pengar som används – så brukar det vara när myndigheter och landstingspolitiker och kommunalpolitiker är inblandade. En myndighet som har varit igång i tre år, ska väl för höge farao inte behöva två års startsträcka när det uppenbarligen finns gott om pengar inblandade? Har man dessutom lyckats få med sig dessa aktörer i ett gemensamt arbete borde alla förutsättningar finns för att lyckas. Nej, 17 personer ut i arbete – varav x antal av dessa har startat eget – det tycker jag är ett allt annat än tillfredsställande resultat. Varför inte byta ut styrelsen och kontaktpersoner så kanske det händer nåt? Kanske också låta några av de 10 000 – 11 000 få möjlighet att sitta med och uttrycka sina åsikter? Bara det skulle ju skapa ett antal arbeten…
Read Full Post »