Mars anropar

Ett marsianskt inlägg.

---

 

Det unika armbandet.

Först och främst… Innan du läser vidare… Det fina armband du kan vinna levererades i veckan. Armbandet är unikt och finns bara i ett exemplar. På det finns ett akutnummer – till Tofflans mobil!!! Men det är bara en som kan få det. Ta därför en titt på den pågående tävlingen – klicka här! Tävlingen är för en god saks skull, för For Life är nåt jag tror på. Framför allt ger For Life vettig sysselsättning åt dem som annars skulle gå och dra sysslolösa hemma och ha tråkigt, isolera sig, inte få nån inkomst etc. Såna som jag, du vet…

I morse klev jag upp för att skjutsa Fästmön till jobbet. Det har bara blivit en sovmorgon för mig den här veckan. Jag brukar kliva upp runt sjutiden om vardagarna och ägna förmiddagen åt det jag kallar administration. En stor del av det är att söka jobb. Om jag inte håller mig själv i hårda tyglar är jag rädd att jag flippar ur. Ofta passar det emellertid bra att jag kliver upp så tidigt, för jag kan skjutsa Anna till jobbet. Det gör jag så gärna, eftersom kollektivtrafiken härifrån till Annas jobb är ganska värdelös. Samtidigt får jag känna mig behövd. Och det behöver en Toffla få känna sig ibland.

Men i morse var huvudet tungt. Jag vaknade med en klumpvärk som var allt annat än skön, så när jag hade skjutsat Anna gick jag och la mig igen. Tog en liten sovmorgon. Huvudvärken hade inte släppt när jag vaknade, men med en Ipren kunde jag genomföra dagens administration: att skriva en aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Jag hade tänkt lämna det till i morgon, men då kan jag i stället för att rapportera skriva ansökningar på förmiddagen och städa på eftermiddagen. Eftersom jag söker så många jobb tar det sin lilla tid. Man ska vara inloggad med e-legitimation också och tekniken brukar nästa alltid krångla och sega sig. Idag var inget undantag. Men när jag väl kom in var rapporten skriven och klar på 45 minuter, ungefär. Privat har jag ett Excelark i vilket jag skriver in sökta jobb etc, så det är egentligen nästan bara att ”copy and paste”, så att säga. Det är synd att min handläggare på AF inte bara kan ta emot Excelarket per mejl. Det skulle spara mig tid. Dessutom innehåller min fil mer information om mina aktiviteter än vad aktivitetsrapporten gör. Ett formulär är ju, som du väl förstår, alltid ett formulär – det har sina begränsningar.

Gårdagskvällens vin var en zinfandel. Den passar utmärkt till starka ostar!

Inte tror jag att huvudet var tungt på grund av vinet vi drack igår kväll. Det blev var sitt glas fylligt zinfandel, en druva jag har börjat uppskatta mer och mer. Mest för att den passar så bra till starka ostar (även till nöt och lamm för den som gillar det) och det var det vi intog när Anna hade slutat jobba. Jag skulle ha ätit korv till middag tidigare, men jag åt ett berg av mackor när Anna åt sin middag vid 15-tiden, så senare, vid middagstid (17-/18-tiden), var jag inte hungrig.

Mamma fick ett samtal igår. Vi telefonerade i trekvart. Jag har så dåligt samvete för henne hela tiden, men hon var vid gott mod och njuter av skit… skidtävlingarna på TV. Själv svär jag över dem. Så snart det pågår ett sportevenemang ställs alla andra program åt sidan. Skitirriterande för en som inte är intresserad av sport. Igår var det till exempel sport på TV hela, jävla dan. Och tror du inte att SvT klämde in en totalt ointressant prisutdelning efter Melodifestivalens fjärde deltävling! Detta fick till följd att Grantchester knuffades framåt i tiden och vi tvingades genomlida bland annat den norska nationalsången och annan prispallsceremoni. (Kom min huvudvärk av detta, kanske?)

Knoppar fotade i Metropolen Byhålan påsken 2011.

Idag har jag vänt blad i min blomalmanacka i köket. Det är mars månad. Solen försöker klämma sig fram. Med våren och solen kommer en massa krav som jag känner att jag har svårt att leva upp till just nu. Jag vill helst fortsätta att isolera mig här hemma, inte visa mig utomhus så länge jag inte har nåt jobb. Vårsolen är så obeveklig, för övrigt. Den visar allt damm jag trodde att jag hade gjort mig av mig, den visar mig smutsiga fönster, till och med med fågelbajs på och den visar en så skitig bil att man inte ser nummerplåten bak. Krav, krav, krav är mars månad för mig.

Jag är en riktig höstmänniska – trots att jag är född på våren! Det är inte bara jag som är född på våren, Anna är det också. Vi är aprilbarn båda två. Men innan vi fyller år är det påsk. Påsken är tidig i år. Mamma tog upp den igår och det blir nog så att jag åker ner till henne om bilen inte krånglar. Påsken i Metropolen Byhålan kan vara ganska fin med knoppar och vårblommor och promenader med mamma på Vätterpromenaden längs med vattnet… Det kanske inte är så tokigt med vår, trots allt…

Nu ska jag ta hand om gårdagens tvätt och sparka igång en ny maskin! Om du har läst ända hit har du uppenbarligen inga lässvårigheter. Men jag är tacksam för att du har orkat läsa om mitt spännande liv. Berätta gärna nåt om vad du har för dig, så jag får lite input från världen utanför! Och så glöm inte tävlingen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bara sport, bara sport, bara massor utav… borr

Ett inlägg om en söndag fylld av oljud. Och kakor och bullar och tårtor, förstås!

---

 

Födelsedagsbarnet fick tulpaner, bland annat.

Idag är det Fästmöns snälla mammas födelsedag. Anna ringde igår och kollade att födelsedagsbarnet var hemma under sin dag. Jodå! Vi var så välkomna mitt på dan. Men det Annas snälla mamma inte visste var att Frida och Tommy hängde på. Det blev mycket uppskattat, tror jag.

Det finns många syskon, barn, barnbarn och barnbarnsbarn i familjen. Just idag på själva födelsedagen kom två av de tre barnen, ett med sin respektive (<== jag) och så två barnbarn, ett med sin respektive. Det var nog lite lagom. Jag var rädd att vi skulle störa eftersom jag vet att det finns intresse för ett visst sportevenemang som visas på TV. Men inte var det vi som störde. Att titta på TV var nämligen omöjligt – nån i huset borrade av och till (mest till) sen niotiden på morgonen. En annan granne var uppenbarligen mycket störd av detta och spelad musik på högsta volym. Vi fick försöka prata mellan borrstoppen, men långa stunder gick det inte att konversera alls. Jag är den enda som kan lite teckenspråk. Det hade onekligen varit praktiskt om fler kunde det.

Otroligt enerverande ljud och med tanke på att en lapp i entrén aviserade borrning av och till under fyra (4) veckor är jag inte särskilt avundsjuk på Annas snälla mamma och hennes L. L, som dessutom hör lite illa, tycker nog att det är ganska besvärligt med oljudet. Jag vet inte om jag skulle palla att lyssna till en borr under fyra veckor – det ringer rätt friskt i mina öron just nu efter ett par timmars samvaro…

I stället för att snacka fick vissa av oss fokusera på att fika. Och det gör ju somliga (<== jag) så gärna. Bullar, kakor, tårta och gott kaffe är inte det sämsta en Toffla kan smacka i sig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Fast så bra för figuren är det ju förstås inte. Men jag skiter i figuren, ärligt talat.

Jag är tjock – du är ful – jag kan banta, du vet…

Tulpanerna är fina just nu och dessutom är det Annas snälla mammas favoritblommor. Två fina buketter fick hon. Frida och Tommy hade med sig två chokladaskar och Petite Moi (nåja…) nåt litterärt.

Anna och jag har vilat öronen en stund. Jag har telefonerat med min egen mamma. Strax ska mästerkockorna slå till i köket.

Vi ska glo på TV lite senare, först andra delen av Arne Dahl: En midsommarnattsdröm och därefter premiäravsnittet av Fortitude klockan 22:

Jag hoppas att du har haft en bra helg och önskar dig en fin söndagskväll!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Familjesammanskomster

Ett familjärt inlägg.

---

 

Min familj och nära släkt är inte precis några klaner, snarare tvärtom. Av min ursprungliga familj återstår min mamma och jag. Därför är det väldigt praktiskt och gott att få låna Fästmöns familj. I helgen blev det oväntat besök av yngsta bonusdottern, så Anna och jag tuffade ut till Morgonen igår för att träffas.

Tommy, Maxi, Frida,. Anna, Elias och Jerry – nästan hela bandet. Fotografen, det vill säga jag, var visst yr i mössan, för bilden blev tyvärr oskarp.

 

På köpet fick ju också träffa yngste bonussonen och hans pappa samt Fridas Tommy. (Äldste bonussonen träffade vi först i Himlen, men han blev så arg på mig så han ville inte följa med. Man kan nästan tro att han har fått temperamentet efter mig – som han inte är köttsligt släkt med…) Jag hade föreslagit att vi skulle skypa med äldsta bonusdottern uppe i norr, men ingen av oss har skype på sin mobil, så Jerry körde Facetime. Det gick bra det med och det var roligt att få se Linn i mobilens display och prata några ord med henne. Sen kanske hennes pappa blir mörkrädd när räkningen kommer, för lite oklart är det vad Facetime kostar…

Syltkaka som Anna köpte med oss. Munken hann jag inte fota.

Jerry är så duktig med sin diet och för den som följer densamma hade han gjort iordning bär med grädde och nötter. Det var nog bara Elias och jag och möjligen Tommy som smockade i oss munkar med glasyr och syltkakor. Ja va 17, man vill ju inte riskera att bli liten och klen och få gå på Frälsningsarmén.

Idag blir det med all säkerhet påfyllning av kakfaten. Vi har en födelsedag i familjen och tänkte ta oss dit för lite uppvaktning. Det är Annas snälla mamma som fyller år. Just det faktum att hon är så snäll gör att man vill uppvakta henne även om det är en ojämn födelsedag.

Det känns lite i hjärtat när jag vet att min egen lilla mamma sitter ensam i helgen. Samtidigt vet jag att hon har stort nöje och fint sällskap av det sportevenemang som pågår just nu. Ibland föredrar hon sporten framför att umgås med sin dotter per telefon, men ett samtal blir det i alla fall senare idag – veckans Trisslott ska ju skrapas!

I kväll ska vi sno ihop en broccoligratäng. Det blir förstås under Annas ledning, jag står bredvid och är i vägen tittar på och lär mig. Men nu är det dags att tänka på det yttre och hoppa in i duschen. Det går inte att åka på kalas med skitigt hår.

Slutligen bara en bild på hur jag återigen KBT-tränar min katträdsla, för dig som inte kan följa mig på Instagram (@tofflisen). Här ser det ut som om Maxi har tagit över och knäppt en ”självisk”, som vi kallar dessa falska selfies. Maxi i förgrunden, alltså och jag bakom:

Maxi tog en ”självisk”.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Man har inte mer spännande än man gör sig

Ett vänskapligt inlägg.

---

 

Inte alla vill dinera på linnedukar. Men det här vinet skulle passa mig, jag känner mig lite arrogant idag.

Nä, man har verkligen inte mer spännande än man gör sig. Eller vad det nu heter. Tänk bara det faktum att två av tre korvkiosker i Metropolen Byhålan var stängda denna julisöndag. Två av tre! Det är ju för höge Farao turister i stan. Var äter alla dessa? Inte 17 vill alla dinera på linnedukar…

Hur som helst vi fick mat, mamma och jag, men det var med nöd och näppe. Och jag blev ju lite orolig att FEM och jag inte skulle hitta nånstans där vi kunde fika. Vi hade fått 100 spänn av mamma att fika för och denna peng ville vi ju sätta sprätt på.

Nere i hamnen hade vi tur och hittade en restaurang vid Motormuseet där man, förutom mat, också serverade kaffe. EN chokladboll med kokos fanns det kvar. Den delade vi systerligt på och det räckte faktiskt alldeles utmärkt. Men håll med om att det är märkligt att det knappt finns snabbmat och nästan inte ens fikabröd i denna Östergötlands sjöstad där det ska vara högsäsong för turismen just nu?!

Delad chokladboll är dubbelt med kokos? Eller nej. Men det räckte bra med var sin halva.

FEM!

Vi var fräcka nog att sätta oss på den fina restaurangen med linnedukar. Där var det livat. Två sällskap med barn ”underhöll” (nåja…) resten av gästerna. Jag fattar fortfarande inte varför barn skriker när de pratar. Och hur föräldrarna står ut. Men de senare ignorerar de förra genom att bara prata med andra vuxna eller i mobilen.

Jag hade väldigt svårt att höra vad FEM sa eftersom det var ett sånt hallå i restaurangen. Synd det, för vi pratade om så intressanta saker. Men när vi hade fikat klart tog vi en liten promenad i environgerna och då kunde vi höra varandra.

Nära parkeringen såg jag en björnstaty som jag bara blev tvungen att fotografera. Maj gadd, vilken liten snorrkas den björnen hade! Inget alls för Gunilla i Dalarna!!!

Den snorrkasen var mikroskopisk!

 

Motala kyrka – tornet.

Vi gick upp mot kyrkan och hon stod där som hon gjort i hela mitt liv och långt före det. Motala har en väldigt fin liten kyrka. Alldeles vit utanpå och med ett häftigt torn. Jag har fotat den hundra gånger, men inte kunde jag passera den idag utan att ta en bild! Vi studerade gravstenar och förundrades över att de fortfarande finns kvar. Och undrade samtidigt vilka personerna bakom namnen och datumen på stenarna och korsen egentligen hade varit… Fascinerande! Nån präst såg vi förresten inte och det var vi glada över (insatta förstår vad jag menar).

Vi kunde ju inte skiljas åt utan att ta en selfie. Eller två. Vi tog faktiskt två! På den ena är ju somligas dubbelhaka förfärlig, men bilden visar ju sanningen. Inte mycket att göra nåt åt… Fast jag kan ju banta. Den som är ful kan ju… plastikoperera sig. Det är lite mer kostsamt, dock än att banta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen skildes vi åt, för FEM hade en dejt med ett visst sportevenemang. Själv tänker jag kanske läsa eller nåt. En surfrunda hos mina kickor och pluttar blir det också. Men avslutningsvis vill jag visa att Metropolen faktiskt har ett Rumphus! Det var som tusan…

I morgon far jag norröver igen, hem till mitt. Jag saknar min älskade och mitt hem, där jag gör som jag vill. Nästan. Man har ju inte mer spännande än man gör sig i alla fall. Fast särskilt spännande är jag förstås inte…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsmorgon, klockan två minuter över sex

Ett lördags-inlägg.

---

 

Kanske dyker det upp nåt spektakulärt.

Lördag är det idag, ifall du inte visste det. Helg. Min vana trogen vaknade jag… nej, inte klockan sju utan två minuter över sex. Då låg jag och tänkte ut det här inlägget. Sen vände jag på mig och gjorde nåt ovanligt: jag somnade om. När man är arbetslös är man aldrig ledig ju, så jag fick fruktansvärt dåligt samvete när jag vaknade nästa gång och såg att klockan var halv nio… Men lördagar och söndagar söker jag inga jobb – om det inte dyker upp nåt spektakulärt, förstås! Ett par dar behöver även jag vara ledig.

Fast, som sagt, man är aldrig ledig som arbetssökande. Man dras med en ständig oro, en ständig press att hitta sin försörjning och slippa besvära såväl a-kassa som Arbetsförmedling. Tro mig, du vill inte ha nåt med nån av dessa instanser att göra om du inte måste. Bliwa, försäkringsbolaget som sköter inkomstförsäkringe,n är däremot en riktig pärla! Man tycker ju att det borde vara lite grann tvärtom – de myndigheter som ska ”hjälpa” människor borde vara ”snälla” och visa empati – eller åtminstone respekt. Det bolag, som betalar ut den extra slanten, den som gör att man – under en begränsad tid – klarar sig på a-kassa, det bolaget borde vara ifrågasättande. Men därifrån har jag bara mött vänlighet. Som nu sist när jag hade bloggat om arbetsgivarintyget. Då hörde en vänlig dam av sig via e-post och skrev att hon hade läst att jag hade det tufft och att det helt klart räckte med en kopia på arbetsgivarintyget. Empati och respekt i en och samma skepnad!

Nej, idag söker jag inga jobb. Det vill säga jag skriver inga ansökningar. Däremot letar jag lediga jobb-annonser på nätet. Sen bokmärker jag dem och sätter igång att söka när det är vardag. På så vis missar jag inget och jag kommer igång snabbare på måndagen. Men självklart kollar jag sista ansökningsdatum – om det finns ett sånt i annonsen! – så att en annons inte får ligga för länge och ansökningstiden går ut…

Igår hade jag fyra annonser som låg och väntade. Jag satt och skrev ansökningar här på morgonen medan mamma sov och det var tyst. Men två av annonserna hade plockats bort sen jag sparade dem i torsdags kväll, så det blev bara två ansökningar. Inte riktigt måluppfyllelse den dan, tyvärr. Då får jag kompensera och söka ett extra jobb nån annan dag. I onsdags, till exempel, sökte jag sex jobb eftersom jag visste att jag inte skulle ha tid att sitta och skriva när jag kom fram till mamma.

Jag kan se Clark Kent utanför mamma genom balkongdörren.

Medan mamma sussar ett tag passar jag alltså på att dammsuga lediga-jobb-delen av cyberspace. Idag blir det inga längre utflykter, men vi ska förstås handla mat och fylla på lite allmänna lager här. Det blir en tur till ICA Maxi och närliggande affärer. En blomma till mammas ballebord* ska vi också försöka fixa. Vi såg inget just som gick att handla igår.

Det sägs att det ska bli sämre väder idag. Än så länge är det soligt och varmt, men det blåser, precis som igår. Inte gör det mig nåt. Vinden svalkar ljuvligt. Sill och potatis ska vi äta i kväll. Vi har kunnat äta middag två kvällar i rad på mammas balle**, vi får se hur det blir i afton. Nåt sportevenemang på TV är det visst också i kväll som mamma vill se. Då får jag sitta lite mer ostörd vid datorn, kanske till och med hänga över min spännande bok på gång.

Min favoritfåtölj hos mamma. Här på en gammal bild från huset.

Jag sover på en madrass på golvet och det är räddningen för min rygg här, tror jag. Det blir ju en del lyft eftersom mamma inte kan lyfta alls och det känns i såväl rygg som axlar. Sen sitter jag inte heller världsbäst när jag skriver, utan nedhasad i ”min” fåtölj hos mamma, farfars underbara öronlappsfåtölj, tillverkad till hans 40-årsdag. Fåtöljen är alltså… 74 år gammal. Och underbar!

 
 
 
 
 

*mammas ballebord = mammas balkongbord
**mammas balle = mammas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrar: Kollar du på fotbolls-VM?

Ett undrande inlägg.

---

 

Äre nåt sevärt på TV, tro?

För tillfället pågår ett visst sportevenemang, vilket förstör den sedvanliga TV-tablån, enligt min mening. Så det är tur att jag inte glor på TV så mycket och så ofta nu som förr utan hellre sitter med en bok eller vid datorn. Men Tofflan undrar förstås om du kollar på fotbolls-VM.

Till det här inlägget kan du inte lämna nån kommentar. Det gör du i stället här intill i högerspalten. För där, under rubriken Tofflan undrar…, ligger själva frågan. Och inne i frågan kan du antingen välja alternativet Other och skriva ett eget svarsalternativ eller välja Comment och kommentera ditt svar.

Stort TACK på förhand!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Tittar du på OS?

Ett redovisande resultat – utan medaljer.

Det pågår visst nåt sportevenemang. Vilken tur för somliga att det bara visas på TV3, en kanal man kanske inte tittar på så mycket och ofta. Men Tofflan är en nyfiken person och ville ju förstås veta om du tittar på OS.

Så här fördelade sig de 28 inkomna svaren (procenten är något avrundad):

71 procent (20 personer) svarade:  Nej. Det finns viktigare saker i livet. Och roligare. 

21 procent (sex personer) svarade: Ja, jag tittar på en del. 

Sju procent (två personer) svarade: Jaa, jag tittar så mycket jag bara kan. 

Stort TACK till dig som kunde slita dig från OS och klicka ett svar! Jag hoppas att du har en stund över för att kolla in den nya frågan, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar…

Livet är kort.

Read Full Post »

Fisk, färger och friends from way back when

Ett inlägg om den Tofflianska lördagen.

Idag har jag slagit rekord! Ja, inte i hastighet, men i längd: jag gick 4,2 kilometer. Det var en rolig tur, för vädret var underbart och jag träffade en gammal vän från förr i tia*.

Men först skjutsade jag Fästmön till jobbet och så var jag på Tokerian och skenade fram och tillbaka som om jag aldrig hade varit där förr. Jag hittade fisk till bra pris och köpte både torsk och lax. Mums! Men i kväll får den gode Dr. Oetker fixa min middag – quattro formaggi-pizza.

Himlen är blå idag!

Idag är det en sån där fantastisk höstdag som bara vissa dagar är! Himlen är blå och solen skiner. Det var så varmt att jag kunde promenera iförd endast t-shirt och tunn luvatröja. Solbrillorna satt på näsan, förstås, för höstsolen var stark.

Gult och blått…

Dagens dominerande färger var gult och blått. Påminde lite om den gigantiska banderoll jag fick igår på ICA Heidan när jag handlade. Det var visst nåt sportevenemang på kvällen… (Ja jag vet vad, men är totalt ointresserad.)

Promenadens höjdpunkt var emellertid varken sol eller färger utan den gamla vännen jag mötte! Egentligen en vän till en vän, men allas vänner blev våra gemensamma vänner. Det var på 1980-talet när jag bodde i studentkorridor. Så nu fick jag både H:s mobilnummer och vår gemensamma vän R:s. R har jag inte sett sen h*n gjorde skandal och rymde med ”sin kusin”… Nu sitter jag i valet och kvalet om jag ska skicka ett sms och vad jag ska skriva till R i såna fall.

Ungefär vid dessa träd möttes vi.

Jag rundade och hamnade på vägen mot Den Hemliga Trädgården. Men först gick jag i en liten allé. På ena sidan av gång- och cykelbanan upptäckte jag fruktträd. Gick jag i nåns före detta trädgård, tro..?

Höstträd längs gång- och cykelbanan, men till höger noterade jag fruktträd.

Jag pinnade på rätt bra idag, men slog inga hastighetsrekord, som sagt. Det viktiga för mig är fortfarande att komma ut och få ljus och frisk luft – och att komma hemifrån. Eftersom jag har (haft) problem med båda mina fötter – hälsporre på den ena, snedtramp med uttänjt ledband som följd på den andra – vågar jag inte gå för långt ifall jag inte fixar att gå tillbaka. Dessutom gör sig yrseln påmind då och då. Idag gick det emellertid hur bra som helst.

Vi pinnade på, mina ben och jag.

Inte heller var jag det enda svinet som var ute. Jag noterade ett och annat på min färdväg. Inte vet jag om jag tyckte att det var så snyggt heller…

Vildsvin som staty? Snyggt eller inte?

I en trädgård såg jag toppen av en lekstuga, troligen. Jag undrade hur många tusentals lekar som lekts och sagor som berättats där inne…

Hur många lekar har lekts här inne, tro?

Så anlände jag till Den Hemliga Trädgården. Grinden stod vidöppen – det är som om husen och trädgården ropar på mig…

Grinden stod öppen som om huset och trädgården ropade på mig.

Faktum är att jag såg att man till och med kan köra in med bil! Tomten måste vara hur stor som helst, för det var ingen liten garageinfart utan en väg.

En väg in!

Jag passerade. Vågade inte bli stående. Tänk om nån som bor där ser mig och tycker att jag snokar!

Runt hörnet höll en husse på att klippa häcken. Jag blev utskälld av hans lilla hynda, en rätt ynklig lite vakthund. Men jag noterade de sylvassa tänderna och hunden såg inte snäll ut. Det är första gången jag blir utskälld av en en fyrbening, dock, så lite förvånad var jag allt.

Gult och orange och blått mitt emot den ilskna hyndan.

Plötsligt var jag nästan hemma igen. Bara en sida bild – på ett träd, förstås!

Mörkrött mot blå himmel.

Medan jag har telefonerat med mamma, skrivit detta och ätit lunch bestående av frukt- och nötmix samt vatten, har tvättmaskinen jobbat på. Dags att hänga dagens tvätt. Den är faktiskt inte tjockis-svart utan ljus!..

*förr i tia = östgötska; betyder: förr i tiden

Livet är kort.

Read Full Post »

En ny dag… med allt vad den innebär

Ett inlägg om den här nya dagen idag som nyss har börjat.

En liter bigarråer till trots sov jag gott i natt. Men det var nog ganska bra att jag sov ensam, jag tror inte att omgivningen hade estimerat vissa… ska vi säga… moln som steg från under täcket.

Dagen idag är lika varm som igår. Kökstermometern visar redan över 34 grader. Luftfuktigheten är hög. Det skvallrar min hibiscus om, den som nu är på väg att slå ut…

Min hibiscus är på gång nu!

Det har varit en knopp på den jättelänge, hela sommaren, nästan. Jag var rädd att knoppen hade torkat in. Men inte! Nu är den på väg att öppna sig!

Kameran i iPhone5 är mycket bättre än den i 4S, men den är fortfarande inte bra när det gäller röd färg. Min hibiscus är djupt röd, på bilden ser den ut som nästan på väg åt cerise-rosa. (Nej, WordPress-färgerna är inte heller bra…) Annars är jag hyfsat nöjd med nya mobilen, förutom att den är seg på att hitta mitt trådlösa nätverk via routern och att mottagningen är dålig. Min tjänstemobil, 4S, fungerar hur bra som helst med det trådlösa. Det känns lite surt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att förbättra mottagningen, kanske ska prova att flytta routern. I vissa rum i lägenheten får mobilen inte alls kontakt, till exempel i sovrummet. Däremot fungerade den alldeles utmärkt på ballen* igår kväll…

Det var en vidunderligt härlig kväll igår och så småningom blev det möjligt för mig att krypa ut på ballen och bara sitta där och njuta av en kall öl, min bok på gång och en härlig tystnad.

En kall en, på ballen. Och en bok, förstås.

Människor orkar nog inte festa och partaja när det är så här varmt – eller också var det väl nåt sportevenemang på TV som lockade. Jag hörde lite röster på avstånd (jorå, en och annan megafon), de flesta dämpade. Doften av kaffe… Och så, på himlen, dök ett plan upp. Ett plan som såg ut att dyka ner, typ… Notera den lilla fågeln intill också.

Ett plan på väg att dyka och en fågel strax ovanför, liten som en prick.

Den här morgonen har jag varit lite seg i starten, men trots att Kim berättade på Twitter att det är sjusovaredagen idag, tillät jag mig att ta det lugnt. (Om du inte fattar vad jag menar, klicka på länken!) Jag vaknade flera gånger i morse, men klev inte upp förrän efter klockan åtta. Man kan inte stressa i den här värmen! Tro nu inte att jag klagar, för här hemma har jag en riktigt behaglig temperatur. De nya fönstren är det bästa i hela lägenheten! Jag kan vippöppna dem och göra korsdrag och det är helt fantastiskt! Tidigare kunde jag inte utan mycket stora besvär öppna de stora fönstren i köket och i vardagsrummet. Och… ja just det! Eftersom det är soligt och varmt idag på sjusovaredagen slipper vi regn sju veckor framåt… Fast… lite regn och dunder ovanifrån skulle ju INTE skada vår natur just nu…. Gräsmattorna går mot gult, och gult är, som bekant fult.

Nu på morgonen har jag nätshoppat via let’s deal för första gången! Jag skriver nog mer om själva företeelsen i ett annat inlägg nån annan gång, men mitt första intryck var att det är ett väldigt smidigt sätt att handla på. Och själva dealen verkar hur bra som helst! Hoppas jag… Jag har nämligen tröttnat på att leka rörmokare och hålla på med kaustiksoda så att jag sen får svårt att andas i fyra timmar efteråt. Nu har jag beställt en sink snake för endast 99 pix! (Ursprungligt pris: 279 kronor).

Sink snake är nån sorts rörlig grunka man kör ner i avloppen och vrider runt med. Upp kommer… hår… Och ja! Det var den här bilden som övertygade mig om att detta är en pryl jag inte kan vara utan!

Ormen och jag ska ha roligt när den levereras nån gång bortåt mitten av augusti. Sen ska jag prova den och naturligtvis berätta på en blogg nära dig hur bra/dålig jag tyckte att den var. Jag ser redan nu vinsten att slippa få svårt att andas i flera timmar, men om grejen verkligen funkar som den ska, slipper jag dessutom kalla hit rörmokare för x-hundra kronor i timmen. För jag är nära att ge upp nu. Jag får ingen ordning på mina avlopp.

Idag då? Jo, det ska bli en tur till Slottet för att hämta potatis och hallon. Fästmön och Prinskorven tar bussen in och jag och Clark Kent** möter upp på vägen. Efter slottsbesöket blir det storhandling på Tokerian. Anna har ju alla fyra ”barnen” hemma nu och alla ska de ha frukost-lunch-middag. Det blir några kassar, det… Vi får hoppas att det går bra för Prinskorven om dagarna. Jag ska ju jobba mina tre sista dagar nästa vecka, så tyvärr är det inte lämpligt att ta med pojken. Men jag tror, jag tror, jag tror att han slipper vara ensam på sin födelsedag för att det planeras nån liten överraskning! Själv slog jag i alla fall in… tre paket igår kväll…

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 27: Sommarregn och Vintersnö

Ett inlägg om den gångna veckans höjdpunkter och dalar.

Redan torsdag i första juliveckan. Dags att kolla in de senaste sju dagarnas höjdpunkter (sommarregn) respektive dalar (vintersnö). Enligt mig är det så här:

Sommarergn

• Ubbes bageri och konditori (Fortfarande ett russin i byhålekakan!)
• Motala Motormuseum (Du kan inte missa det nästa gång du är här!)
• Utflykt till Stöllestan (Ett vackert ställe.)
• Sarah Dawn Finers sommarprat (Hon höll mig sällskap i en och en halv timmes bilresa.)
• Älskade, omtänksamma Fästmön (Som ser till att jag äter nåt annat än bara skräp.)

Vintersnö

• Svensk äldrevård (Inblickarna via Gabriels blogg ger mardrömmar! Vem vågar bli gammal och hjälplös?)
• Obegripliga platsannonser (Vill vissa företag egentligen rekrytera?)
• Nya färdtjänstregler i Metropolen Byhålan (Och även här obegriplig och dålig kommunikation med användarna.)
• Sportevenemang som stänger in (Vätterntriathlon stängde av stan från trafik och vi blev instängda. Att sport är så jävla viktigt tycke jag är fånigt!)
• Ibland gör det bara så ont (Och det enda som kan hjälpa är praktisk hjälp – som inte finns att få.)
• Oönskade säljarsamtal på mobilen (Från och med nu anmäls ALLA!)

Livet är kort.

Read Full Post »