Heart to heart

Ett tu-kvinna-hand-inlägg.

---

 

Gårdagen började som en helt vanlig tisdag, det vill säga inte nån favoritdag för min del. Men just som jag var ute en tur för att handla mat fick jag ett sms som gladde mig mycket. I slutet av förra året gav jag bort en bok i present till en kär gammal vän. Nu hade hon börjat läsa den – och både grät och skrattade under läsningen. DET är en riktigt bra bok, eller hur?! Vilken bok det handlar om? En man som heter Ove.

Jag hade flera ärenden inne i stan igår. Tog därför bussen in. Det gick bra, inte många passagerare ombord och bara en person som envisades med att skrika i sin mobiltelefon. H*n fick tre samtal under den tio minuter långa resan. Jag fick inget.

Mitt första ärende var att få håret trimmat. (Selfie kommer i lösenskyddat inlägg under eftermiddagen – jag är för ful för att visas upp offentligt.) M fick också glo lite i min rygga och hittade en bok som passade. Resten lämnade jag in hos Myrorna på Kungsängsgatan. Men däremellan stämde jag träff med Fästmön. Det gick inte så bra att ses utanför Åhléns, för Åhléns är sig inte likt numera. Vi möttes därför i en busskur på Stora torget. En kopp kaffe behövde arbeterskan (<== Anna) och jag (<== bokbäraren), så vi skuttade uppför trapporna till min vän greken på Kafferummet Storken. Där noterade jag till min förtjusning (?) att vi satt i likadana stolar som jag har en av, fast i annan färg, hemma!

Anna och jag behövde ha en stund utanför hemmet med bara oss själva. Och inte ens på Myrorna träffade vi nån vi kände. Vi såg bara ett och annat hiskeligt troll. Detta ville Myrorna ha 35 kronor för. Det fick stå kvar.

Det hiskeliga trollet för 35 kronor fick stå kvar på Myrorna.

 

Fynd!!!

Trots att jag har köpstopp på böcker kunde jag inte stå emot frestelsen. Men alltså, jag gjorde ett riktigt fynd och hittade Laurie R Kings bok Night work för bara 20 kronor. Jämför det med Bokus som vill ha 87 spänn för boken! Då gjorde jag ett fynd, ingen tvekan. Sen tror jag att det blir kanon att läsa en skönlitterär bok på engelska igen, det var ett tag sen.

På väg mot ett ärende som Anna hade stannade vi till på Cervera. Märkligt nog mötte vi en av före detta kollegorna som jag spände ögonen i i lördags utanför affären. Igår fnös jag bara, knyckte på nacken och svepte in i affären. Till skillnad från vissa andra vet jag när jag inte är önskvärd. Men självklart gjorde det ont inuti. Självklart! Tur att jag fick annat att tänka på inne i affären. Jisses, vem betalar till exempel 1 500 spänn för en stekpanna? Eller ens 169 spänn för en minimal Hello Kitty-dito? Falska kakor, häftiga prylar med ögonfransar och att orange rules såg vi också. Det förbättrade min attityd något.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Anna utförde ett ärende och även hon gjorde ett riktigt fynd. Jag är glad för hennes skull, för det var ett välbehövligt inköp som hon får berätta om själv om hon vill. Även jag skulle behöva fynda inom samma område, för jag hasar fram som en trashank numera. Men det skiter jag i – det var länge sen jag trodde att livet var en bal på slottet.

Under Annas andra ärende träffade jag en gammal flamsmaja från förr i tiden. Det är synd att vi har tappat kontakten, tycker jag numera. Ibland, i alla fall. Men var sak – och person! – har väl sin tid.

Vi gick till Soul Food där jag dränkte mina sorger i en öl och åt ett gudomligt gott och välgrillat kycklingspett. Sen pratade vi lite heart to heart om då och nu, om drömmar, förhoppningar och om annat som har gått i kras. Då är det gott att känna att kärleken inte går sönder utan står pall och finns kvar – trots att många har gjort sitt bästa för att sabba. Avundsjuka, kanske?

Heart to heart…

När vi kom ut hade solen gått ner. Marshimlen var full av små moln och gatlyktorna lyste. Bussen körde inte förbi oss vid hållplatsen utan vi åkte med till en författargata och fick sen en skön lite promenad hem. Kvällen avslutades med Veckans brott, läsning och selfieflams där vi inte behövde göra så mycket för att se ut som jag vet inte vad. Dessa bilder är dock strikt konfidentiella, så du får se på gårdagskvällens himmel i stället.

Marshimmel och gatlykta.

Och du… Glöm inte bort att det är När livet vänder klockan 20 i kväll på SvT 2!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan slår på stort: Jeans x 2

Idag har jag verkligen slagit på stort! Det blev inte ett par Levi’s utan två par! Var får jag alla pengar ifrån? Lite kvar från Lottovinsten Den Större, lite sparat från mamma. För nån lön har jag ju inte fått på ett tag. Men snart… Nu behöver jag inte köpa jeans på några år, i alla fall, och det är skönt. Jag avskyr nämligen att shoppa kläder!

Det var värre än värst idag på Stormarknaden och inte hade jag Fästmön med mig så vi kunde flabba tillsammans. Som vanligt hittade jag inga affärer – alltså inga affärer som jag skulle till låg där de brukar ligga. En av dem låg på vanliga stället, men hade inte fått upp nån skylt så jag passerade den. Två gånger. Men sen gick jag in och köpte jeansen. Ja, för det var på JC, förstås! Trevliga och hjälpsamma tjejer som jobbar där och som vanligt fick jag jeansen fållade. Bara det att när jag kom och skulle hämta dem såg flixen gråtfärdiga ut. Symaskinshelvetet krånglade! Men så hade de mekat lite, så där som duktiga tjejer kan men sällan gör, och till sist hade maskinen funkat som den skulle igen. Naturligtvis var det undertråden, detta av Djävulen uppfunna sattyg, som krånglade.

Så här brukar det se ut när jag syr. Undertråd = Djävulens uppfinning.

                                                                                                                                                            Jag passade på att handla lite annat också, när jag ändå var i farten, det vill säga väntade på att jeansen skulle bli klara. Halkade in på Clas Ohlson, till exempel, och köpte glödlampor till extrapris. Halka var för resten verbet för dagen! Golvet i den nyaste delen i köpcentrumet är snorhalt. Det finns stor risk för benbrott, så varning, varning! Annars kan jag meddela att Clas Ohlson i Stormarknaden är en rörig butik och varorna presenteras inte logiskt. Man hittar ingenting utan vimsar runt. Jag blev så irriterad att jag inte ens orkade asgarva åt en brutta i en onepiece med mönstret amerikanska flaggan. Säger som fru Hatt:

Maj Gadd!

Onepiece ser ju liksom inte klokt ut – på nån! Folk ser ut som jättebebisar, helt enkelt. FULT!

En sån här gick människan omkring i. Amerikanska flaggan, dessutom…

                                                                                                                                                               På ICA Kvantum var det inte mycket bättre än på Clas Ohlson, men till Kvantums försvar kan man hävda att där renoveras. Det gjordes inte på Clas Ohlson. Men skit samma, jag sprang som en yr höna även inne på Kvantum, för jag hittade knappt osten, ens. Dagens middag blir nog i alla fall en av de tre frysta ICA-pizzorna – extrapris!

Skenade också lite här och var och kollade på trådlösa möss, men hittade inget annat än små prisskillnader. På Expert fanns absolut ingenting i musväg, inte heller nån katt utan svans som jag kunde hälsa på högt och ljudligt. På Kjell & Company hittade jag däremot några varianter som såg intressanta ut. Bäst priser på färgpatroner hade i alla fall Clas Ohlson, så dit styr jag kosan nästa gång det är dags. Sorry Expert, men ni har blivit sämre vad gäller utbud, era priser är i högsta laget och det är alltid kö till säljarna hos er.

Hemma i New Village igen hann jag precis i tid till toa – ja, för jag blev ju naturligtvis kissnödig på Stormarknaden. Och var finns toaletterna??? Nä, dessa hittar jag ingen info om på hemsidan, i alla fall, så toaletter existerar uppenbarligen inte. DET drar ner betyget ytterligare.

Nu var syftet med min shoppingtur inte att betygsätta Gränby Centrum, men som konsument och kund kan man ibland inte låta bli. Det är ju liksom mina pengar som klirrar i era kassor.

Mina köksstolar är på kalas och jag funderar på att kolla vad som finns kvar i Hello Kitty-bunken och kanske läsa en stund. Ny bok på gång, inhandlad i fint skick och inbunden för 30 pix hos Bok-Anna i hamnen i Metropolen Byhålan (scrolla ner på sidan så hittar du e-postadress, men tyvärr ingen hemsida!). Det är en affär som har grejor!!!

Godis i bunke blir det numera om det blir godis!

Read Full Post »

Loppisloppor – och ICA Maxi

Idag regnade det inte. Stort X i taket! Men marken måste vara genomblöt, så nån utflykt med kaffe på en filt blev det inte. I stället kollade vi tidningen (nej jag tänker inte länka till lokalblaskan om jag inte får kommentera hos den och lämna länkar! HA!)  efter intressanta loppisar och hittade två stycken som vi bestämde oss för att åka och kika på.

Men först blev det ett besök på apoteket för Fästmön behövde medicin och jag fotkräm. Och så lämnade jag in Lotto – och fick veta att mamma och jag hade vunnit 21 kronor igår! Wow, liksom!

Det som var det bästa med den första loppisen, i Husbyborg, var att det var skyltat längs med vägen ända från andra rondellen hemifrån mig sett! Och det var faktiskt väldigt bra! När vi kom fram, tack vare alla bra skyltar, var det lätt att parkera. Det fanns ganska mycket böcker och en bok var det enda som fick följa med hem härifrån. Jag såg några små fina ryska saker, men alla prylar var liksom belagda med nån sorts fett. Och sånt är ju liksom inte roligt att köpa. Det var det dåliga med just den här loppisen, att grejorna kändes ofräscha.

Vic Suneson för fem kronor fick följa med hem från den feta loppisen, i alla fall. Visst är omslaget läckert?!

                                                                                                                                                               Dagens andra loppis var på Fyris Park utomhus, tack och lov. Jag har varit på två loppisar där inomhus och det går nästan inte att andas. Fy så äckligt! Men utomhus var det ganska trevligt och solen värmde oss faktiskt, om än lite av och till.

Som vanligt irriterades vi och vissa andra försäljare av såna där uppköpare som går och köper – och prutar jättefräckt! – fina saker bara för att sälja dem själva, till ett högre pris. Men se, den här vinylskivan var det ingen som ville ha:

Mina favoritflickor, men var är det tredje???

                                                                                                                                                            Jag såg en jättefin burk som jag tänkte köpa, men när jag kom tillbaka efter ett varv var den borta. Anna såg också en jättefin burk, men den var alldeles för dyr. Vi ägnade oss därför helt åt att glo – på saker och folk.

Folket var till 99,9 procent WT, det går inte att komma ifrån. Vi själva var diskret klädda i jeans och tjockis-svarta t-shirtar, men dem vi mötte räddes inte att klä sig liksom hur som helst. Värst var nog en överviktig mamma som drog en barnvagn. Brallorna var åtdragna runt buken som hängde över i ett rejält däck. Överdelen bestod av en åtsmitande aprikosfärgad top. Under magen hängde en bältesväska. Nej, våra tjocka magar och feta lår och stora arslen till trots kände vi oss super-snigga! Det blev en fika på det!

Sockerbullar och kaffe, inhandlade av en ung kille som var tusen gånger mer förvirrad än jag. Underligt att han fick nånting sålt överhuvudtaget…

                                                                                                                                                             Det fanns en del saker för barn – och för vuxna som gillar Katten utan mun. Vad sägs om dessa söta aftonväskor – eller plånböcker???

Hello Kitty för aftonbruk eller pengar.

                                                                                                                                                               Det fanns massor av spel och pussel. En del spel var roligare än andra.

Spelet till vänster gillade jag, spelet till höger kanske hade varit nåt för min coach??? (Retas lite.)

                                                                                                                                                               Jag såg även ett spel som kunde tänkas passa Slaktar-Pojken. Han har ju en stor fäbless för kokt potatis – NOT!

En het potatis för Johan?

                                                                                                                                                           Nej, vi strosade omkring och hittade ingenting annat vi ville köpa än burken som såldes till nån annan och burken som var för dyr. Jag fotade en helt onödig burk i Annas favoritfärg för att visa nåt som Svenska Tandläkarförbundet borde reagera på.

Nattgodis är väl inte bra? På natten ska man ligga med tandborstade och tandtrådade tänder och bettskena i käften, inte äta godis!

                                                                                                                                                          Slutligen hittade jag en flaska som var lika trind om magen som jag. Och man ser det i speglingen, faktiskt!..

Fotografen, med kalaskula, syns spegla sig i kulflaskan.

                                                                                                                                                               Nej, sen gav vi upp alla loppiga saker och for till ICA Maxi för att glo på nya varor. Där har vi nästan aldrig varit förr, fast Anna brukar tro att vi åker dit ofta. (Internt skämt.) Vi ville inte glo på mat, men av nån anledning glodde vi på leksaker. Är vi barnsliga, eller?..

Jag hittade Lilla My till extrapris, men köpte hennI* inte.

                                                                                                                                                                      På gosedjursavdelningen förfärades jag över vissa hiskeliga färger och nyanser på gosedjur, som jätterosa och turkos. Men Anna hittade ett riktigt gulligt djur att gosa med. Frågan är vem som är sötast – elefanten eller Anna?..

Två sötnosar, men den till höger i bild gillar jag bäst.

                                                                                                                                                                      Det enda vi kom ut med var klutt, det vill säga häftmassa, för 19:90. Varför 19:90 när det inte finns några tioöringar? Nåja, jag var hur som helst glad att jag kom ihåg kluttet för jag har tänkt köpa sånt länge. Nu gäller det bara att komma ihåg vad jag skulle använda det till…

Så skjutsade jag hem Anna till New Village innan jag for vidare Ut på Uppdrag, det nästa sista på ett tag. Hemma igen vid 16-tiden blev det på med en maskin tvätt, en kopp java, lite godis och en dusch. Nu lagar jag mat – lax, potatis, hollandaisesås med morötter, sparris och körsbärstomater. Det är därför jag sitter här vid datorn… Hoppas maten är klar snart, för jag börjar bli hungrig. Och jag vet att Anna sitter i vardagsrummet och tuggar på lördagsgodis, för hon svarar med enbart konsonanter när man frågar hennI nåt, typ…

Mmmmmmmmmm…

                                                                                                                                                                  *hennI = småländska för henne

Read Full Post »

Lördagskväll i New Village

När eftermiddagen började gå över i kväll simmade vi till Tokerian för att handla sparris och lördagsgodis. Sparrisen är till söndagsmiddagen, men lördagsgodiset var förstås till i kväll. Där var fullt med folk ute i samma ärende som vi (lördagsgodis, inte sparris), varpå slevarna tog slut. Och när de blev ”lediga” var de uräckliga. Hur som helst plockade vi ihop var sin sån här BUNKE – och tro det eller ej, vi har inte drabbats av magsjuka än!

HA! Nu blev nog allt både fru Hatt och Soffan sugna på lördagsgodis, kan jag tro!

                                                                                                                                                              Det var för övrigt inte bara bunkarna som var inspirerade av den lilla katten utan mun. Där fanns också sånt godis…

Kattgodis, jajamens, som BJ skulle ha sagt!

                                                                                                                                                               Väl hemma igen började vi ladda för aftonens goda. Men vi tog faktiskt lite godis först så att vi skulle komma i lördagsstämning. Sen började vi duka fram…

Var sitt kräftljus fick vi.

                                                                                                                                                       Kräftorna jag hade köpt var pandalusiska, kinesiska vildfångade. De var goda i smaken och lagom hårda i skalen.

Ska jag ha nån liten kritik mot kräftorna så var det kanske att de kändes lite bleka i färgen.

                                                                                                                                                                         I kräftpaketet låg, enligt framsidan och verkligheten, 16 – 20 kräftor samt ett gäng kräftstjärtar. Och det var väl en alldeles utmärkt idé, för hur många är det som bara äter stjärtarna på kräftorna, egentligen? Jaa, en hel del. Rikligt med stjärtar var det dessutom.

Rikligt med stjärtar låg det i paketet.

                                                                                                                                                                 På bordet hamnade också rostat bröd med smör och ost samt Fästmöns ostpaj, den här, som du kanske minns:

Västerbottenpaj gjord på tex mex-ost. Anna lyckades – som vanligt!

                                                                                                                                                             Övriga tillbehör blev faktiskt inte Östgöta sädes utan Göta Kanalbrännvin samt starköl. Anna hade nog föredragit Östgöta sädes. Östgöta sädes är ju whiskybaserat, medan ”kanalspriten” bland annat är gjord på vete.

Det slank ner några klara i struparna, mest i min, förstås.

                                                                                                                                                                 Vi åt och drack, men ingen byxa sprack. Ingen blev full och ramlade av kökssoffan eller spydde. Som de duktiga kickor vi är diskade Anna medan jag gick ut med skalsoporna.

Anna tar årets första kräftor.

                                                                                                                                                             Kvällen avslutades med Kommissarie Banks, kaffe och var sin päronkonjak. Livet är gott ibland och det här sista glaset tog jag för Gunilla!

Read Full Post »

Miffy vs. Kitty

Före Kitty fanns Miffy, en kanin. Och faktum är att skaparen Dick Bruna stämde japanska Sanrio som äger Kitty för upphovsrättsintrång. Dick Bruna vann. Sanrio dömdes att betala 150 000 euro i skadestånd. Pengarna skulle användas till återuppbyggnaden efter jordbävningen.

Kaninen Miffy har en själ för hon har ett x till mun… (Logik?..)

                                                                                                                                                      Holländaren Dick Bruna skapade Miffy en dag när han behövde roa sin lilla ettåriga dotter. Den första boken kom redan 1955. Idag finns det 33 böcker, filmer, spel och grejor. Böckerna är översatta till ett femtiotal språk.

Katten Kitty skapades inte förrän 1974 i Japan av designern Yuko Shimizu. Kittyär jämngammal med det så kallade kawaiifenomenet. Även Kitty finns i spel och leksaker och serieböcker. Men det Kitty sägs sakna är en själ. Hon har inte ens en mun…

Kitty har ingen mun och alltså ingen själ.

                                                                                                                                                                    Inte visste jag att tecknade figurer kunde sakna själar. Eller ens hade själar… Söta är de i alla fall, båda figurerna. På sitt sätt. Mun eller kryss, själ eller inte själ…

Read Full Post »

Fredag med foton, vimmel och gamla och nya vänner

Fredag skulle vi se foton, hade vi bestämt. Efter en bastant frukost, där vi naturligtvis satt och kommenterade allt och alla, gav vi oss ut i fotriktiga sandaler, vi är ju två robusta fruntimmer… Efter fem minuter träffade vi bekantingarna A och J från Metropolen Byhålan, ett kärt återseende. Tyvärr har mycket tråkigt hänt sen sist, men ändå står vi här idag… Livet kan ta märkliga vändningar…

Vi promenerade genom Kungsan. Lite kul att se i dagsljus vad som fanns där och inte bara nattens mystiska människor och ställen…

Anna i Kungsan.

                                                                                                                                                            Min Pride-flicka poserar mycket ovilligt, men här fick jag henne att ställa sig nedanför den gigantiska scenen.

Min Pride-flicka!

Solen var lika stark som dagen innan. Och överallt vimlade det av regnbågsflaggor…

Sol och regnbågsflaggor över allt!

                                                                                                                                                            När vi passerade Slottet såg vi en härlig fontän. Jag försökte få Anna att göra en Anita Ekberg, men hon vägrade.

Vatten, utan Anita och Anna.

                                                                                                                                                                Kung Gustaf III stod rak i ryggen och syntes försöka dirigera flaggorna att blåsa åt Kungsträdgården till. Men de var olydiga, flaggorna.

Flaggorna blåste åt ett annat håll än kungen dirigerade.

                                                                                                                                                                 Vi promenerade som sagt till Fotografiska museet. Det var varmt och jag solbrände mina axlar lite, upptäckte jag senare. Vid hamnen passerade vi bussar som gick till Paradiset… Undrar var det ligger…

En Birka-buss till Paradiset.

                                                                                                                                                              Vi stannade och fotade en del. Och så fläktade det så härligt vid vattnet…

Anna vid vattnet, här mixtrar hon med sin mobilkamera.

                                                                                                                                                    Fotografiska hade flera spännande utställningar som jag verkligen rekommenderar! Det enda som är mindre bra är inträdet, hela 110 pix. Det är dyraste laget, tycker jag som lever på a-kassa.

Bäst var förstås Robert Mapplethorpe-utställningen, men man får vara beredd på att en del av bilderna är väldigt nakna och, ja, pang på, så att säga. Vidare såg vi en utställning om nordiska modeller i Chanelutstyrslar samt kinesen Liu Bolins märkliga utställning Den osynlige mannen. En utställning om en anorexiasjuk flicka var gripande och nästan alltför svår att ta in. Utställningen av Jacob Felländers analoga foton kändes mest rörig. Men utställningen Circle of memories av Eleonor Coppola var den i särklass mest berörande. Jag kände en sån sorg i bröstet hela tiden jag gick bland höet och alla handskrivna lappar…

Mest berörande.

                                                                                                                                                                Så strosade vi tillbaka igen, genom Gamla stan. Vilade ut med var sin kall öl och passade på att skriva några rader till lilla mamma.

En hälsning till mamma.

                                                                                                                                               Naturligtvis satt vi och spanade på folk och deras klädsel. Vi är fortfarande snyggast klädda själva. Eller i alla fall mest diskret klädda…

På Drottninggatan stannade vi och köpte med oss lite gottis. Anna fick först betala lite väl mycket för sina små bitar, men till sist blev det rätt.

Det var lite Goddag Yxskaft – eller Hello Kitty på godisaffären…

                                                                                                                                                                 Vi vilade en stund på hotellet och tog var sin svalkande dusch. Ursprungliga tanken var att traska tillbaka till Gamla stan och äta, men vi valde ett ställe intill hotellet, Taverna Efes.

Taverna Efes, en grekisk restaurang, finns intill vårt hotell.

                                                                                                                                                            Där underhölls vi – NOT! –  av en kvartett varav en dam i 55-60-årsåldern med basröst och tillika megafon höll låda hela tiden. Anna satt med ryggen mot sällskapet och fick uppfattningen att det var en ung man i 30-årsåldern som talade. Inte ens när jag nämnde ett par bekanta till mina föräldrarsom Bastuban och hennes man påminde om fattade Anna. Men sen såg hon. Och då skrattade vi förstås ännu mer…

Jag åt lax.

                                                                                                                                                              Sen bar det av till Kungsan. Vi träffade både mindre trevliga och trevliga bekantskaper och vänner. Blan de trevliga märktes G från Västerås (ses alltför sällan!), Gunilla och Anna (äntligen)  och Siv och K (jamen varför har vi inte träffats tidigare?!). Tyvärr lyckades jag endast fånga Gunilla och Anna på bild, men visst är de väl söta???

Gunilla och Anna.

                                                                                                                                                                      Så småningom strosade vi hem i julinatten augustinatten. Köpte med oss räkmackor och kaffe upp på rummet och somnade – framför TV:n. Två trötta tanter.

Och nu laddar vi förstås för den stora paraden! I den lär Anna vara sötast!

Anna är sötast!

                                                                                                                                                              To be contiued…

Read Full Post »

Bland konstiga grejor med min bejb

I eftermiddag fick jag en liten stund för mig själv – nåja, men är väl knappast ensam bland ett antal stormarknadsshoppare – och min bejb. Först intog vi en enkel måltid å Mac Jack för att vi inte skulle tuppa av.

Vi hade ett uppdrag att åka till Stormarknaden för att inhandla presenter till den blivande nioåringen. Jag fick också sms att mina glasögon var klara för avhämtning, toppen! Anna passade på att få två klockarmband fixade också till sina pojkar.

Naturligtvis kan jag varken skriva eller visa här vad som inhandlades, men vi hittade en massa annat skoj också. Som dessa två gubbar. Eller maskar. Eller vad de nu är.

Gult är ju fult, men grönt är skönt. Fast vi köpte inte dessa.

                                                                                                                                                           Anna hittade fiffiga krokodilklämmor som var magnetiska. Dem köpte vi inte heller! 😛

Magnetiska krokodilklämmor hamnade inte i våra påsar.

                                                                                                                                                           Lyckotroll lekte både Anna och jag med när vi var små kickor, men såna här stora troll hade vi inte. Och inte införskaffade vi några nu heller!

Trollet Tofflan till vänster, Trollet Pingolina till höger???

                                                                                                                                                            Jag mötte ett spöke från ett annat liv, såg det stint i ögonen och hälsade. Min hälsning återgäldades. Men jag kunde inte le. Det gjorde för ont och jag kände att jag också ville göra ont. Kanske borde jag ha köpt den här boken till mig själv?

Konsten att var snäll borde jag kanske lära mig…

                                                                                                                                                                Anna skulle kunna extraknäcka som leksaksdemonstratris.

Fig 1: Fatta leksaken såsom på bilden.

                                                                                                                                                                  Hon är verkligen som klippt och skuren för att visa leksaker och hur de fungerar! Misstänker starkt att hon är uppe och leker med Elias grejor under natten.

Fig 2: Tryck sen in leksakens botten så vippar gubben! Jätterolig grej!!! Men den köpte vi faktiskt inte heller…

                                                                                                                                                               Jag är ju kvar i kiss-och-bajs-humor-stadiet, men Elias har lämnat det för länge sen. Så den här boken fick jag tyvärr inte köpa.

Bajsfesten låter väl som en bra bok? Men jag köpte den inte!

                                                                                                                                                                    Och slutligen hittade vi ett kvartettspel – som vi inte heller inhandlade. Nehej då!

Hej på dig Kitty! Vi köpte inte dig!

                                                                                                                                                                   Vi var hemma i Himlen före klockan 19 med två klockor med fixade armband, glasögon med utbytta glas och kanske ett eller annat paket… Men inget av det som syns på bilderna i inlägget, förstås! 😆

Read Full Post »

Nu är jag värd en rackabajsare. Minst!

Ja som rubriken säger, nu är jag värd MINST en rackabajsare! Fast jag ska ingen ta, för jag är inte sugen. Ville bara skryta över det Under Av Effektivitet som är… jag.

Förmiddagen ägnade jag åt att städa och ”julmöbla”. Det senare hann jag bara nästan klart, så jag avslutade med att slänga ut garntomtar här och var där man kanske minst förväntar sig att se en tomtej***l i afton. För jag behövde duscha och tvätta håret innan jag hämtade Fästmön för en inköpsrunda av säsongsbetonade presenter *wink wink, nudge nudge, get the picture?*

Först for vi till… låt oss säga ett leksaksvaruhus. Jag har ju redan handlat klart mina klappar, men Anna hade några att införskaffa (hon har ju liksom fyra barn och alla vill fortfarande vara barn när det är julafton, typ). Men lite sugen blev jag på det här spelet. Är det nån som har testat det???

”Barbro, spelet som går över gränsen…” lät ju lovande, men tyvärr hade jag inga pengar till det.

                                                                                                                                                              Det första leksaksavaruhuset hade inte mycket annat som var intressant, så vi for vidare, bland annat till… ett ANNAT leksaksvaruhus. Vid kassan kände jag mig iakttagen. Vände mig om och fick då syn på detta hiskeliga troll.

Ett lyckotroll i barnstorlek! Hujedamej, för att härma en viss piga.

                                                                                                                                                         Nästa etapp på inköpsresan blev… leksaksvaruhus nummer tre. Där fanns väl en del intressanta saker, men gulligast var nog denna ”katta” som jag fotade och mms:ade till Fru Hatt – hoppas hon fick bilden till sin mobil???

Bilen spelade musik när man stod nära den och blinkade med lysena.

                                                                                                                                                          Vid det här laget hade våra magar börjat knorra lite, så vi svängde in till XL-grillen och åt onyttigheter med stark sås (så nu har stora törstsjukan drabbat mig, i vart fall…). Men TACK för maten, älskling som bjöd! ♥

Så var det dags att shoppa vidare. Anna gick i andra affärer än jag, för jag utnyttjade krediten på mitt ICA-kort och handlade lite julmat till. Nu fattas bara det mest väsentliga – en skinka! Eftersom det bara är mamma som ska äta grisen letar jag efter en rätt liten sak. Men det är visst lögn att hitta nån! Jag vägrar att köpa gris på 2,5 – 3 kilo för en person.

Sista etappen på inköpsresan var att hämta två stycken paket på ICA Heidan. Och trots ett litet retsamt korrfel (en textrad som låg för nära en bild) blev jag väldigt nöjd med Världens Dyraste Namnsdagspresent som jag har ”gjort” alldeles själv, nästan,  till mamma. Mamma har nämligen namnsdag strax efter nyår och jag har layoutat och låtit trycka en grej i kombinationen ”bok” och ”foton”. Lova att inte säga nåt till mamma!

Klockan var närmare halv sju när vi ramlade in med alla påsar här hemma. Anna har suttit och strukit på sina listor och jag har, förutom att slänga ut tomtej****r, betalat två räkningar (lagt in på nätbanken för betalning senare), slagit in en namnsdagspresent och fikat med Darlingen. Det var så att vi i princip totalt glömde bort att det var Lucia igår, men idag skedde två Luciaunder:

1. jag hittade en liten keramiklucia i julsakslådan som jag inte hade saknat (hade ställt fram en stjärngosse och två tärnor, men lucian hade jag missat…)
2. Anna köpte var sin lussekatt som vi smaskade i oss tillsammans med kvällskaffe och några ischoklader (man måste ju kvalitetstesta julgodiset)

Nu blir det softning och Desperate Housewives klockan 21 för Detta Under av Effektivitet. Anna sitter säkert fortfarande med sina listor och sin röda bok och hon är sååå hemlig…

Read Full Post »

Pride och presenter

For your information: Pride-biljetterna är sålda. Båda två ”gick” i eftermiddags. Och Fästmön och jag åkte direkt på shoppingtur! Fast inte för att handla till oss själva…

However, Anna hittade en Hello Kitty-handfläkt som hon blev mycket förtjust i…

                                                                                                                                                                På LÖRDAGEN i Pride-veckan fyller Elias åtta år, så idag var vi till två leksaksvaruhus och en affär som säljer ”mjuka paket”. Vi hittade lite smått och gott och jag kan väl säga att jag känner mig ganska klar nu med mina inköp. Det blir ett ”mjukt paket” och fyra ”hårda”. Mer kan jag inte skriva här, för gossen i fråga kan ju läsa bättre än jag, nästan! Och han hittar mycket väl till min blogg, den rackarungen…

En liten tjuvtitt ner i påsen på paketen kan du få ta, Elias! 😛

                                                                                                                                                          På parkeringen till ett av varuhusen upptäckte jag att ena blinkerskåpan hade lossnat igen. Jag har limmat den tre gånger med superlim, men det verkar inte sitt så bra. Får väl be experterna på Bil 3:an om hjälp när jag gör vinterservicen fram i november. Kåpan brukar sitta fast några månader, men jag vill ju inte att den ska lossna så det kan komma in regn, till exempel, och orsaka kondens och kortsluta lampan.

Dagens middag intogs på Burger King på Stormarknaden. Måltiden var ganska OK, men blåsig.

Om en stund ska vi bänka oss framför TV:ns Kanal 9 för att se första delen av Nattsystern, en film i två delar baserad på en deckare med samma titel av Unni Lindell. Del två går i morgon kväll redan!

Read Full Post »