Bubbel i systemet

Ett omtumlat inlägg.

---

 

Champagnen bubblade i mitt system i natt så jag sov inte mer än två timmar.

Nej, idag har jag inte sökt nåt jobb. Dagen idag går jag mest omkring i nån sorts yra och fattar inte om presenten jag fick igår är sann eller inte. Jag tror lilla mamma känner likadant, för hon ringde fyra (4) gånger igår. Jag ringde henne bara en gång igår och det var en speciell känsla att få leverera nyheten.

Inte blev det mer än två timmars sömn i natt, ungefär. Fästmön och jag öppnade champagneflaskan, som hade legat på vänt i några år, på kvällen och skålade i finglasen från Orrefors – och mumsade tämligen smaklösa jordgubbar direkt ur plastförpackningen – VID DISKBÄNKEN. Såna är vi! Bubblet i systemet och alla funderingar gjorde att jag snurrade runt i bingen hela natten.

Vi åt smaklösa jordgubbar direkt ur plastförpackningen.

Telefonsamtal och sms trillade in hela eftermiddagen och kvällen. Extra lustigt var det att NK* messade tre minuter innan Malin ringde och frågade om hon fick bli min nya chef. Jag saknar fortfarande NK och alla de andra arbetskamraterna otroligt mycket, men vi har ofta kontakt på ett eller annat sätt. Och nästa vecka, när jag är tillbaka från begravning och mammabesök, innan jag tillträder min nya tjänst, ska jag försöka få till ett litet möte nån kväll.

Extra glad blev jag när en av mina före detta chefer ringde igår efter att jag tackat per sms för fina referenser som ledde till ett nytt jobb. Och att höra gamla vänner som telefonerade för att gratta på födelsedagen nästan gråta i luren av glädje för min skull gjorde hjärtat särskilt varmt. Då kan jag bortse från och trycka ner Den Lilla Sura som sitter inuti och fäller kommenterar om folk som bara hör av sig när det går bra och typ…

Undras var de höll hus de svåra stunderna..?

Vi har alla våra kors att bära och mitt kors blev understundom så tungt och otympligt att jag fick lägga allt fokus på att orka och inte ägna ens en sekund av en tanke till nån annan som hade det svårt. Ja, jag är ingen genomgod människa, jag är nog en ganska vanlig sort.

 

Mer jordgubbar, men tillsammans med linfrön i filen, inte till champagne.

Idag har det inte blivit nån champagne till jordgubbarna. Anna hade köpt en sort på stan i måndags som både smakade och doftade lite mer. Några av dessa lämnade hon kvar här och dem intog jag till frukostfilen tillsammans med sedvanliga linfrön. Jag har som sagt INTE sökt ett enda jobb hittills idag. I stället har jag ägnat en del tid åt att boka om möten och annat inplanerat eftersom jag eventuellt börjar jobba redan den 9 maj. Mina 48 krukväxter har fått vatten och min trogna lägenhetsvakt Lucille har lovat att utfordra dem under min lilla helgtripp. Jag har varit ute med sopor denna kylslagna onsdagsmorgon, men jag har faktiskt också gjort nåt så ovanligt som glott en timme på TV. SvT visade ju igår den första delen av Inför Eurovision song contest och den missade Anna och jag. Vi tog en promenad i stället efter eftermiddagens tårtkalas och före middagen. Riktigt urblåsta blev vi, men det var väldigt skönt. Idag kunde jag i alla fall konstatera att övriga länder som är med i musiktävlingen ska delta med såväl vuxna artister som låtar – till skillnad från Sverige där de flesta artister och bidrag höll sig på dagisnivå. Kanske är det med andra ord värt att titta på finalen, trots allt..?

Jag undrar vem hon var, Gula änkan..?

Jag har packat min väska och hängt fram svarta kläder. I natt hoppas jag att jag får sova så att jag orkar med långkörningen i morgon. Men först ska jag självklart se När livet vänder. I kväll är det säsongsavslutning och jag kan bara hoppas att de är så kloka på SvT att de ger Anja Kontor i uppdrag att fortsätta göra bra TV-program. Och innan jag bänkar mig i bästefåtöljen klockan 20 ska jag träffa Kommunalrådet och skjutsa hem Anna som jobbar en extra lång dag idag.

Nu ska jag läsa om Gula änkan, för jag är väldigt nyfiken på vem damen på Veuve Clicqout-korken var! En lär så länge en lever…

Jag hoppas att Du har en bra onsdag! Jag har nog inte landat i den här dan ännu…

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Livet är en fest..?”

Ett festligt inlägg.

---

 

Stekar-Tofflan i bak-och-framvänd OS-keps från 2008. Jag håller en stekspade i handen, inte en machete.

Efter det förra inlägget inser jag att jag måste skoja till det lite så att… äh, av olika skäl. Ett är att sorgen inte får ta överhanden, naturligtvis. Så nu ska jag erkänna att jag har festat hela helgen. I fredags festade jag på Simon & Garfunkel, goda ostar och rödvin, i lördags blev fest på kattungar, god mat, rött vin igen och lösgodis och igår blev det… grillad lax, vitt vin och… resten av lösgodiset. Jag var så nöjd att jag hade ätit mindre än hälften av lösgodiset på lördagen. Men sen igår kväll, när det blev lite ensamt och sötsuget satte in efter den salta firren… ja, då kom bunken fram. Fast… jag vill bara påpeka att bunken ännu inte är tom. Den är förpassad in i ett köksskåp och jag hoppas att jag kan stå emot suget att plocka fram den före helgen.

På lördagar och söndagar försöker jag laga mat. Det blir inte så stor variation, men i lördags slapp jag laga maten själv. Igår tog jag på mig stekarkepsen, drog fram grillpannan och brände på lite lax. Fästmön och jag brukar ha olika typer av huvudbonader på oss när vi steker mat, s k stekarmössor. Är vi inte på samma plats händer det att vi skickar över en snygg selfie. Då brukar en få skratta en stund och det är ju alltid roligt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag fortsatte festandet fast på jobbet. Jag var till ICA-affären och köpte två kycklingspett och sallad. Lunchen gick på över 77 kronor… Ja, det är sånt en kan unna sig när en får lön. I morgon blir det

back to Findus 

igen. Findus frysta rätter är faktiskt mer OK än en kan tro, men en tröttnar på dem. Och så känns de ju inte så väldigt näringsrika. Idag var jag verkligen sugen på grönsaker, dessutom. Däremot vill jag ha till protokollet att jag inte tillhörde dem som tog nån tårtbit från fredagens tårtor som överlevt i kylen på jobbet!!!

I kväll är festen slut. Jag biter på naglarna och det får räcka. Äh, skojar bara! Jag ska ha mack-fest – ICA Solen sålde nämligen Skogaholmslimpa för tio spänn. I afton blir det därför inte back to Findus utan

back to childhood.

Men… det blir 

back to tårtkalas  

senare i veckan, när vi firar en födelsedag i familjen. Då får även en sån som jag ta en bit trots att vardag inte är helg.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sött, gött och vitt

Ett inlägg om godsaker, bland annat.

---

 

I helgen kan en säga att jag unnade mig rätt bra. Alltså unnade mig både att köpa böcker och att äta gott. Fika, framför allt. Idag är det måndag och jag hade siktet inställt på att återgå till normala vanor, det vill säga fikabröd en gång i veckan på fredagar i samband med socialfika på jobbet. HA! Där bedrog jag mig! Måndagen inleddes med… TÅRTA klockan nio. Jag trodde nästan att jag hamnat på SLU där det var spikningstårtor var och varannan dag. Och det var visserligen bland annat på grund av en före detta SLU:are – med flera – som det var tårtkalas i morse. Ett gäng vattumänniskor hade nämligen flyttat in i huset, till exempel i mitt gamla kontor, under helgen. Sånt ska firas, tycker de på mitt jobb, så det gjorde vi. Med tårtor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen jobbade jag lite. Eller rätt mycket. Jag har fortsatt ner i vattnet och arbetade om två beskrivningar som jag skickade ut på korrektur. Det känns väldigt bra att tre av sex såna texter är på rullning. Det är inga svåra texter egentligen. Det som gör att det gäller att vara koncentrerad, fokuserad och ha tungan rätt i mun är att en tre, fyra texter från lika många filer ska klippas och klistras ihop till en. Ett pusslande, kan en säga.

Plötsligt var det eftermiddag och dags för nästa sötchock: Maskil. Maskil dök upp med sin mamma och en kan säga att det är Maskils mamma jag jobbar i stället för. På sätt och vis. Jag känner inte Maskils mamma, men spontant gillar jag henne. Fast jag blev väldigt chockad – och inte bara av söta skäl – när Maskils mamma helt sonika placerade sin son i mitt knä och stack iväg i huset på några ”ärenden”. Jaha. Där satt jag med en två månader ung pojke som bara hade en napp till tröst. Men faktiskt pep Maskil inte särskilt mycket. Han nästan somnade hos mig… Och jag som inte är nån barnmänniska…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag är det den sista november. När jag hade lämnat tillbaka Maskil till hans mamma och jobbat färdigt fyllde jag i min tidrapport för november och låste den så att jag får lön i december. Så halkade jag ut till bilen. Det hade snöat i natt och var vitt ute, men jag älskar mina gympadojor och har inte så mycket att välja på när det gäller skodon. Därför fortsätter jag använda gympadojorna tills det blir för mycket snö. Under dan blev det mildgrader och slask, men till kvällen frös det på igen. Jag är glad att Clark Kent* har nya vintertofflor** i alla fall. Jag själv får komma i andra hand.

Den första snön den här säsongen kom i natt och det var vitt ute.

Min hemmakväll har jag hittills ägnat åt tvätt och skrivjobb. Igår kväll nätshoppade jag linser till mig själv och julklappar till en och annan familjemedlem. Det blir nog mer shopping fast inte via nätet i veckan. Men nu är det nog bäst att jag sätter punkt så jag inte avslöjar för mycket…

*Clark Kent = min lille bilman
**vintertofflor = vinterdäck

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Spöken i näsan, fredassmyyys och böcker på väg

Igår var det en riktigt fin dag! Vädermässigt. Det var väl för att det var måndag och såna som jag behövde sitta på kontoret och arbeta. Visserligen gör jag roliga saker och visst var det bra att vädret var kasst i söndags, när jag också behövde sitta vid datorn fast hemma, men… Det blev i alla fall lite frisk luft och lite sol på näsan på lunchen när M och jag traskade iväg för att äta fisk i citronsås.

Hemma i New Village har jag en sjukling som ligger på sofflocket och försöker få stopp på näsdroppet. Jag stannade till och köpte näsdroppar på vägen hem från jobbet igår kväll, så vi får hoppas att de gör nytta. Annas egen idé om att stoppa flödet är ju annars inte så dum. Men man kan ju knappast visa sig bland folk med ”ett spöke” i näsborren… (Om man inte vill att folk ska skratta åt en, förstås…)

Anna med näsduk/spöke i näsborren.

Så lagom kul att vara förkyld är det väl inte. Inte går det att jobba för Anna heller – jag tror inte de äldre vill ha snor på sig. Själv har jag hittills klarat mig, men om jag känner efter killar det både i näsa och hals. Och när jag ringde Annas snälla mamma och L igår kväll för att framföra ett försenat grattis på födelsedagen nös jag så ljudligt att jag misstänker att L:s trumhinnor dallrade en lång stund efteråt…

Anna hade förberett en sallad och yoghurt med fetaost (det smakade rätt salt… Kan det vara tillsatser från ”kranen”, tro..? Nu för tiden kan man ju inte helt lite på matvarors innehållsdeklaration…) och sen värmde vi två broccolifritters var. Det blev fyra stycken över när Anna lagade hemma hos sig, så det var roligt att få smaka hur den rätten blev.

Vi avslutade vår kväll med Wordfeud och Dicte. Jag kämpar och kämpar och kämpar för att klå Anna, men hon vinner nio gånger av tio. Dicteavsnittet igår gjorde mig inte på bättre humör, för återigen handlade det om döda spädbarn. (Lite dålig fantasi, manusförfattaren, eller en fäbless för döda småttingar???) Sugna på nåt gott var vi också, så hör och häpna, vi lekte

Fredassmyyyyyyyys………

och jag hällde upp en påse ostbågar med prästostsmak. Det fick jag lida för i morse. Grannarna också – via ventilationssystemet…

Tisdag idag och jag sitter på femte våningen och är tillgänglig för att konsulta i kommunikationsfrågor. Jag ska väl också ta ett varv och kolla hur det går med forskningssidorna på externwebben. Och så har vi stormöte på förmiddagen med frallor till kaffet. Efter mötet ska jag ha en liten one-to-one-kurs med vår IT-samordnare i det webbverktyg vi använder. Både S och jag tror att det kan vara bra att h*n kan lite grunder.

På torsdag är jag bjuden på tårtkalas här uppe också! Tre personer fyller 40 bast och ska firas. Roligt, men vilka barnrumpor…

Vi får se hur det blir med mitt avstämningsmöte med prefekten på institution 2 i morgon. Vad jag förstår har han influensa… Troligen ska jag i alla fall luncha med den hjärtegoa L då – hon brukar föra tur med sig när det gäller jobb för min del…

Bokrean började idag, men jag skenar inte på sånt längre. Det är alldeles för många som reserverar i förväg, så när vi andra kommer dit finns det bara skräp kvar. Nej, jag har ju i stället beställt böcker till Anna och mig från Bokus och jag fick mejl igår om att de är på väg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tårtad idag igen

Uppdaterat:
Jag hoppas att tårtan inte var tillverkad i Ankeborg… 

Då var det dags igen! För tårtkalas på jobbet, alltså! I morse firades en hundraåring, det vill säga kollegan Å och jag med tre ljuvliga tårtor. Och bäst av allt, det finns några bitar kvar, gömda av M, till eftermiddagskaffet! :mr green:

White Lady-tårtan, längst ner till höger i bild, var mitt önskemål!

Stort TACK till institutionen (nån kanske läser här..?).

Read Full Post »

Strålande söndag

Idag är det verkligen strålande väder! Det är sol, vårvindar friska och det är ganska varmt. Jag skulle kunna tänka mig att ta en promme till Gamla Uppsala för att kolla hur det går med grävandet där. Fast jag har ingen lust att gå ensam. Ingen alls.

Videkissarna är två.

Jag brukar väl aldrig ha några problem med att vara ensam och jag är ju van att vara ensam på helgerna eftersom Fästmön alltid jobbar om hon inte har barnen, det vill säga varannan helg. Men idag känns det trist. Vi kan liksom aldrig göra vuxensaker tillsammans, känns det som. Det som hägrar just nu är födelsedagslånghelgen, men svart som jag är ser jag alla möjliga scenarier som kan inträffa – och vi har inte ens avbeställningsskydd… Jag hoppas verkligen att jag får lön dan innan eftersom jag ska kunna betala för oss…

Dagarna går och efter idag är vi över hälften av april. Nu får det vara slut med snö, tycker jag! Maj månad innebär en del helgevenemang, tre som är planerade. Det känns lite för mycket för min plånbok och för min ork, så jag lär nog avstyra ett par. För visst är det väl så att det är den som har fyllt år som man ska ordna nåt för och inte tvärtom? (Frågan var retorisk.) Det räcker med att jag i ett svagt ögonblick lovade att fixa tre (3) tårtor till jobbet, men tack och lov ska Å dela med mig eftersom Å är en dag yngre än jag! Vi aprilbarn… Märkligt nog blir det tårtkalas på jobbet dan efter jag har flyttat till annat jobb för knappt tre månaders tjänst…

Livet tar så underliga svängar ibland och just idag är jag inte särskilt livad heller. Det blir nog bättre när jag får komma till jobbet i morgon. På förmiddagen väntar ett viktigt möte om den närmaste framtiden, så jag hoppas verkligen att jag känner mig stark och glad – såsom jag brukar göra. Vet inte varför denna svarta sopsäck plötsligt landade på mig. Jo, det vet jag, men det är inget jag kan eller orkar göra nåt åt mer än att ignorera och gå vidare. Men målen känner jag mig inte längre lika tvärsäker på eftersom jag är på väg att halka tillbaka in i en gammal roll som jag verkligen inte vill ha…

Read Full Post »

Stressad mage, jakt på tiden och Klia-leken

Klibbvädret bara fortsätter. Även om det är mulet som idag var det över 27 grader varmt i Fästmöns kök i Himlen. Det påverkar oss alla, man blir grinig och tålamod och ork finns det inte några källor att ösa ur längre. Och jag som ändå inte gör nåt om dagarna! Hur kan jag känna mig stressad? Jag ska förklara!

Under det varma, nästan tropiska nätterna har jag utvecklat en lek som jag kallar Klia-leken. Den går ut på att jag på ett mycket raffinerat sätt straffar mig själv genom att hindra mig att sova. Fast den går bara att leka när jag borde och ska sova. Inte när jag somnar när jag borde och ska vara vaken… Jag ligger i sängen och tänker ut ett ställe på kroppen där det kliar. Sen säger jag stället inuti huvudet. Innan klådan har försvunnit genom att jag har kliat mig ska jag komma på nästa kli-ställe. Och så där håller jag på. Jag menar, tänk dig själv om du hela tiden mal i huvudet

Vänster hålfot. … Höger höft. … Höger näsvinge. … Ryggen. … Vänster lilltå. … Höger höft igen. … Hårfästet. … Nacken, vänster sida. … Ryggen, fast längre ner än förut. … Magen, vänster sida. …

Ja, det blir otroligt jobbigt! Otroligt! Jag känner mig jagad och uppstressad – och det är jag själv som gör det. Himla dumt!

Känner mig så här!

                                                                                                                                                                     I morse sov vi ända till halv elva – det blir ju så när jag envisas med att leka Klia-leken om nätterna och Anna var helt slut efter en tuff arbetsvecka som blev tuffast mot slutet. Fick ett sms nån gång efter tio och vaknade till, men jag orkade inte läsa förrän senare. Tyvärr var det ett tråkigt besked, eller snarare ett besked om lättnad. Tja, det är svårt att förklara och det är kanske inte jag som jag göra det.

Magen påverkas av stressen jag känner och jag är dum nog att ta med mig mobilen in på toa – för jag ska ju vara så tillgänglig jämt. Under förmiddagssittningen bokade jag in en träff med en kär vän som jag har velat träffa hela sommaren. Vi ska ses på måndag eftermiddag och ta en fika, men jag känner att jag egentligen inte har tid. Det är ju lite att förbereda inför Stockholms-trippen på torsdag och jag har ju varit i Himlen nästan hela den gångna veckan. Det är svårt, det där, när man vill och sen känner att det kanske inte var så smart… Samtidigt kanske jag känner annorlunda på måndag, så nu får det bli som bestämt.

Idag pågår förberedelser inför firandet av en nioåring i morgon. Det började med att åttaåringen (ja, han fyller ju inte förrän i morgon!) blev skitsur i morse för att mamma inte vill gå upp klockan sex och fira honom… Han blev så sur att han gick in på sitt rum, somnade och sov en halvtimma! Sen kom han ut och var ganska go och glad igen.

Vi åkte till ICA Solen för att handla middagsmat och lite baktillbehör. Elias hade fått en stor säck med pantburkar och pantflaskor av mammas chef. Om han pantade dem skulle han få köpa sig den största glassen som finns innan han lämnade resten av pengarna till mammas chef. Det blev en Tip Top, minsann…

Den största glassen som finns. Och godaste, tycker både Elias och jag!

                                                                                                                                                            Jag har åkt hem till mig en stund och fick i uppdrag att kompletteringshandla. Två askar jordgubbar från Uppland har jag redan inhandlat för 80 kronor. Vidare behövs det tårtbottnar eftersom ICA Solen endast hade choklad dito och dessa är äckliga enligt insatt källa. Maräng fanns också, men inte heller dessa föll på läppen.

Det första jag fick göra när jag kom hem var att rusa in på toa. Sen startade jag stordatorn så att den fick köra sin virusgenomsökning. Har packat en kasse eftersom jag mitt i allt firande i morgon eftermiddag måste Ut på Uppdrag. Tyck inte att jag klagar, för jag gillar Uppdrag och det ger mig lite extra möjligheter att leva. Hade tänkt ge mig ut idag, men det funkade inte med parkering. Så nu får det bli i morgon, efter tårtkalaset och före födelsedagsmiddagen.

I morse lyckades jag klämma en finne på näsan. Eller misslyckades, snarare. Nu har jag ett stort jä**a stoppljus där i stället. Bäst att se till den innan jag vattnar mina törstiga krukväxter och sticker över till Tokerian, som jag egentligen fortfarande är sur på på grund av chilibågarna, och köper tårtbottnar. Sen bär det av till Himlen igen där det ska dammsugas och bakas inför morgondagen. Känner jag Anna rätt har hon redan gjort hälften innan jag har återvänt…

Read Full Post »