Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘begripa’

Ett obegripligt inlägg.


 

Regn på fönster och lampor utanför i mörkret

En mörk värld utanför.

Nog är det fler än jag som konstaterar idag att det är mycket vi inte begriper. Jag skrev om laglöst land och hemskt våld i ett inlägg igår. Jag skrev om människor som aldrig mer får sjunga, dansa eller drömma. Inte en käft kommenterade det, men jag ser i statistiken att det är en och annan som har läst. Kanske orkar folk inte bry sig. Eller så skriver jag bara dåligt och ointressant. Hur som helst tror jag att det finns en gräns för hur mycket vi orkar med. Det känns märkligt när det är sån bevakning av detta i media – och så sitter jag och grottar ner mig i mina rapporter och översättningar om dagarna, borta från världen och all ondska.

Jag försöker komma ikapp med nyheterna, men det kan inte bli som tidigare. Det finns varken tid eller ork till det och dessutom sjunger ju bloggen på sista versen. I måndags noterade jag att regeringen vill höja pensionsåldern och det helst före valet 2018. I ett första steg kan det bli att lägsta pensionsåldern höjs ett eller ett par år, men sen är nog tanken att höja den övre gränsen också. Eller det som kallas

rätten att fortsätta ha kvar sin anställning.

Sol mot blå himmel

Det är svårt att se nån ljusning ibland.

Det går inte att låta bli att undra om folk orkar jobba tills de är 70. Många har långa arbetsliv bakom sig och förtjänar att få njuta av ledighet sina sista år. Det finns också många som har blivit utslitna efter många års arbete i till exempel vården. Men visst finns det andra som vill och kan jobba längre än 67. Jag tror att vi ska se det som en möjlighet, samtidigt som regeringen nog både en och två gånger bör tänka på alla som inte har nåt jobb också. Eller hellre, enligt min mening. Ska de drabbas av ännu sämre ekonomi – och samvete! – för detta? Att vara arbetslös innebär så mycket mer än att inte ha en inkomst, för övrigt. Det innebär skamkänslor och isolering för en del, hopplöshet och depression för några. Och det finns människor som avslutar sina arbetslösa liv för att de inte längre orka kämpa utan att få rätt hjälp och stöd från statliga myndigheter som Arbetsförmedlingen och a-kassan. Det är svårt att se nån ljusning ibland…

Caps lock

Caps lock – onödig tangent (?) med en egen dag för att få bort den.

Bland de mer harmlösa nyheterna i veckan hittade jag den om att det var CAPS LOCK-dagen igår. Du vet, den där knappen på tangentbordet som är så lätt att komma åt och som åstadkommer stora bokstäver, som om en skriker. Och sen blir andra tecken fel också. Hur som helst, igår var det den internationella dagen för att avskaffa knappen ifråga. Stackars lilla knapp…

 


På det personliga planet
undrar jag mycket över varför mitt antal Twitterföljare ökar. Jag är minimalt aktiv på Twitter, för jag tycker att det är en plats där så många konstiga och elaka människor hänger. Det jag har Twitter till är för att hänga med i nyhetsflödet hjälpligt och för att hitta intressanta lediga jobb. Sen puffar jag för mina bilder på Instagram och för mina blogginlägg via Twitter, men jag har knappt några vänner som är aktiva på Twitter längre heller. Nä, jag funderar på att avsluta mitt Twitterkonto, helt enkelt, för jag ser inte nån större nytta med det.

För att runda av det här inlägget lämnar jag dig med några bilder från jobbet. Det var uppenbarligen Randiga dagen idag. Och dagens go-fika var äppelkaka. Mums!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Ha nu en riktigt go helg!
 
Jag ska bland annat hälsa på en konvalescent och träffa en kompis, städa och lassa in däck i bilen för på måndag ska mina fälgar till Clark Kents* vintertofflor få nya gummin för vintern.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

SkuggsamlarenEn dag när jag vittjade min postbox hittade jag en tegelsten. En litterär sån, alltså. Det var Uppsalaförfattaren Mikael Sundqvist som hade sänt mig sin bok Skuggsamlaren, utgiven 2012 på Långsamhetens bokförlag.

Det tog några dar innan jag hade möjlighet att börja läsa. Det tog också… några dar… innan jag hade läst ut boken. Utgåvan var i storpocket, en form jag inte gillar. Pocketböcker ska vara just pocketböcker, det vill säga i fickformat och lätta att ta med. Det hade aldrig funkat med Skuggsamlaren. Efter tio sidor i storpocketutgåvan sprack limbindningen. Då hade jag 700 sidor kvar att läsa.

I stora drag handlar den här boken om kocken Nelson som hyrs in till Slottet för Den Stora middagen. Slottet är liksom en egen värld. Det är tämligen oklart också vilka som arbetar där och vilka som är gäster. Och vem är Slottsherren? Det äts och dricks, mest dricks, och Nelson blir kär i Ai-Din.

Jag gillar böcker jag kan begripa. Böcker med logiska berättelser – en början, en mitt och ett slut – där allting reds ut och förklaras. Skuggsamlaren är inget av detta. Boken beskriver en sorts fantasivärld. Den har undertiteln En saga. Kanske är den en allegori? Nej, jag blir inte klok på boken. Inte ens när det bara återstår några sidor och Nelson får veta sin egentliga roll (skuggsamlare) och varför han har fått den (han är misslyckad).

På baksidan läser jag att Mikael Sundqvist var en av fyra författare som blev fria i den stora middagen fångutväxlingen i Amazonas 2007. För min del hade det nog varit mer givande att intervjua honom om detta än att skriva om hans bok. Jag förstår nämligen inte boken alls. Detta gör det omöjligt att ge boken ett omdöme.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett inlägg.


 

Matkällaren t höger efter

En rätt typisk källare.

Det händer att jag inte begriper mig på människor. En sån typ som jag inte alltid förstår är mig själv. Därför måste jag hela tiden lura mig själv in på nya spår för att inte fastna i det som har varit och det som inte går att göra nåt åt. Såna är visst inte alla människor och det fick jag exempel på igår. Låt mig berätta om Källarmannen – i stora drag…

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet kan skriva en kommentar nedan så sätter jag upp dig på sändlistan. Då skickar jag det till dig via den e-postadress du en gång angav för att få kommentera. Eftersom jag byter lösenord då och då har jag en sändlista. Det glädjer mig oerhört att den börjar bli så lång! TACK!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett allt annat än fredagsmysigt inlägg.


Min arbetsdag
var en blandad kompott. Jag gjorde en del bra prylar idag, trots allt.

Kylskåpsmagneter

Visdomsord på kylen på jobbet.


Jag gjorde en ovanlig sak idag:
Jag läste lokalblaskan till morgonfikat. Eftersom jag fick rusa iväg på ett jobb blev jag utan fredags-go-fikat. Min rast blev därför ensam med tidningen närmare klockan halv elva. Passade på att tjabba lite med nån liten tillförordnad chef på blaskan också via Twitter. Likt en politiker undvek chefen att svara på en fråga. Eller också begrep h*n inte. Det var en rätt otrevlig konversation. Jag är glad att jag inte längre betalar för att få läsa blaskan.

UNT o kaffemugg

Ensam med lokalblaskan och en mugg kaffe.


Det näst bästa jag gjorde
var att hjälpa en person att göra lite struktur i internettillvaron. Det allra bästa jag gjorde var att ringa ”Lisbeth”. Ja, du kanske minns ”tokan” på mitt förra jobb, hon som är både klok och rolig och som jag då och då citerade här. Jag ringde helt enkelt för att klaga min nöd och besvikelse över det där nejet som kom idag. Och för att höra om hon vill ses nån gång. Det vill hon, så det ska vi. Men det blir väl i mars, när jag har slutat vara borta från Uppsala tolv timmar om dygnet.

I morse hann jag byta plats på kontoret också innan jag stack iväg på brandkårsutryckning. Nu sitter jag med ansiktet ut mot korridoren, fast med en ”skrivbordsvägg” emellan. Förut satt jag på andra sidan, med ryggen ut mot korridoren. Eftersom gardinen i fönstret bakom inte får vara fördragen, vägrade jag att sitta kvar. Avskyr att ha folk bakom ryggen. Arbetsmiljön på mitt jobb är under all kritik. Alarmerande. Det här är en grej av flera som inte är bra.

Mässingsklocka

Alarmerande arbetsmiljö.


Sista timmarna på jobbet
satt vi tre som var på plats idag på det gemensamma kontoret mest och gäspade. Alla var jättetrötta. Vi gjorde allt för att hålla oss vakna. Jag lyckades till och med HTML:a lite.

Nä, inte kom det särskilt mycket snö här. Men kallare blev det och lite halt. Det gick i alla fall bra att köra hemåt. Jag hade ingen lust alls, utan fick tvinga mig själv att stanna till vid Tokerian för att införskaffa… mjölk, fil och vad det nu var. Handlingslappen låg förstås hemma. Medicin, hade jag till exempel behövt… Det blev i alla fall tillfälle att hälsa på en granne som inte hälsade tillbaka. Mest pinsamt för grannen, tyckte jag.

Lägenheten var kolsvart när jag kom hem. Ingen Fästmö. Nej, idag åkte hon hem till Himlen efter jobbet för att vara mamma på heltid i två veckor. Men jag åker förstås ut i morgon och stannar till söndag. Och faktum är att jag tror att hon kommer tillbaka hit nån gång. Hon har lämnat lite prylar efter sig på strategiska platser.

Annas brillor farmor pappa farfar

Annas brillor ligger framför fotot på farmor, pappa och farfar på halvabordet i hallen. Jag tror bilden är tagen när farmor och farfar har kommit till Sverige. De ser i alla fall väldigt glada ut, kanske för att de är återförenade efter kriget.


Jag har jobbat i slowmotion
med att montera ner det sista av julen här hemma. Till och med julgardinen i vardagsrummet åkte ner och den svarta kom på plats. Men den behöver en Annas touch, så jag litar på att hon

rättar till

nästa gång hon kommer hit. Jag har klättrat på stolar och pallar, men jag har baske mig inte aparmar som räcker till att justera gardinkappan. Ibland behöver man vara två.

Nu sitter väl 

alla andra

och ägnar sig åt fredagsmys. Själv har jag vikt den här kvällen åt fredagsbajs. Här ska baske mig inte mysas. Men jag tänker sprätta en bira och kanske hälla upp en prästostbåge eller två i en skål. Och sen tänker jag läsa ut Fjärilseffekten.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en riktigt pinsam webbplats.


Jag skriver ofta fel
här på bloggen, men jag kan baske mig stava. Blir det fel hos mig är det vanligen för att tanken har haft för bråttom eller för att fingrarna slant på tangentbordet.

Nu har jag roat mig med (ja, vad kan man annars göra en sån här måndag?) att kolla på en webbplats och hittat följande stavfel (bland andra, det finns betydligt fler):

  • basun (ska nog vara bastun)
  • sjukvärd (ska nog vara sjukvård)
  • juer (ska nog vara jour)
  • rabbater (ska nog vara rabatter)
  • berdning (ska nog vara beredning)
  • godtjänande (ska nog vara godkännande)
  • plateser (ska nog vara platser)

Det kanske inte är så konstigt att det ibland uppstår vissa… kommunikationsproblem mellan sändare och mottagare. Vissa ord är felstavade så man knappt begriper vad det egentligen ska stå. Andra ord har blivit just… andra ord med helt andra betydelser.

Dessutom är det förstås pinsamt oprofessionellt av sändaren att släppa igenom sånt här. Tycker jag. Det är ju liksom ingen privat liten blogg…


Livet är kort. Jag har tråkigt. Jag vill jobba.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om en bok hon just läst. En bok om en märklig kvinna, en häxa. 


Sög tag i Häxan från Portobello av Paulo Coelho
för ett tag sen hemma hos Fästmön. Jag har läst några av hans böcker – och jag har älskat en del och inte alls begripit eller gillat andra. Tyvärr faller den här boken under det senare omdömet.

Häxan från Portobello
En bok jag inte gillade eller begrep.


Boken handlar om Sherine, eller Athena,
som hon själv kallar sig. Hon föds som dotter till en romsk kvinna i Transsylvanien, men adopteras och växer upp i Beirut. När kriget bryter ut där kommer hon till London. Ganska tidigt får hon barn – och efter ett tag blir hon nån sorts… sanningssägerska/framtidstolkerska/gudinna/häxa.

Det börjar så lovande med ett annorlunda grepp: Athena beskrivs av människorna runt omkring henne – modern, fästmannen, en journalist och så vidare. Men nånstans mitt i tappar jag fästet i den. Den liksom ballar ur, för att prata klarspråk. Jag funderar om författaren skrev halva boken under påverkan av nån sorts drog. Nej, det blir varken trovärdigt eller intressant.

Jag ger boken lågt betyg, men hela två tofflor för det annorlunda greppet.

rosa toffla minirosa toffla mini

Livet är kort.

Read Full Post »

Tidigt i morse tuffade vi iväg från Himlen. Jag skjutsade Fästmön till jobbet och åkte sen hem till mig. Barnena sov så de oskyldiga små lamm (nåja…) de är.

Innan vi lämnade byggnaden noterade jag att ICA Solen hade öppnat en filial i Himlen. Och det vore ju väldigt smidigt eftersom Familjen ofta handlar – gärna en och en dessutom, av nån anledning.

ICA Solenskylt

En ICA Solen-filial har öppnat i Himlen!


Ytterligare en grå och trist dag
och jag ska fortsätta med min städning här hemma. Jag anlände ju hit redan klockan sju i morse, men eftersom jag kan stava till och dessutom begripa ordet

hänsyn

har jag ägnat mig åt tysta aktiviteter såsom vattning av krukväxter, läsning av lokalblaskan samt dammning.

Snabeldraken* är framsläpad och står som ett utropstecken med sladden och röret rakt upp i hallen. Den är redo att utföra sitt arbete. Det är bara dess förare som är lite seg. Och så ska jag strax klura ut veckans fråga och lägga ut.

Förutom promenad med Snabeldraken ska jag promenera utomhus också. Jag behöver inhandla diverse saker till hushållet. Det kan ju till exempel vara bra att ha smör och yoghurt hemma. Dessutom tog WC-ankan ett sista rosslande andetag igår när jag städade inne på toa. Och utan WC-anka kan man inte vara – den kommer ju åt överallt med sin hals… På tal om hals ska mamma få ett samtal i eftermiddag. Hon hade lite mer röst igår än sist.

Igår kväll satt jag med när Anna och två av barnen kollade på Melodifestivalens tredje deltävling. Jag spelade mest Wordfeud, men kunde inte undgå att höra en del av eländet. Nej, igår var det väl sämre än sämst! Inte nog med att folk har röstat en banan i blöja vidare till finalen i Globen, nu har de röstat dit ett gäng gubbar som hånar hela tävlingen och dessutom svär. Man kan ju bara undra hur det känns för de artister som verkligen anstränger sig och som är seriösa… EN gång tittade jag ordentligt och det var när mellanakten om Bisex gick. Då skrattade jag till och med – och det var inte hånfullt.

Tommy Körberg var ju själv seriös en gång i tiden. Första gången han var med var 1969 när han vann med Judy min vän, den första singelskivan i vinyl som jag fick till min sjunde födelsedag det året! Jag fick en skivspelare också. Judy min vän snurrade flera gånger om dan på den och det tyckte nog mormor, som var hemma med mig, inte var så roligt alla gånger. Jag bodde hos mormor och morfar i Metropolen Byhålan ett tag, i glappet mellan boendet hos lekisfröken Wivi i Tranås och flytten in i huset på Rådmansgatan.

I kväll blir det varken musiktävling eller Bisex som jag ska se på TV. Först ska jag se en inspelning av gårdagskvällens Mr Selfridge och sen blir det ju andra delen av Brottet i SvT1 klockan 21.

Men innan det blir kväll, kära läsare, ska jag öppna min svarta bok för dig… Darra månde världen – eller i alla fall somliga – för då kommer ett avslöjande som får en och annan att… höja på ett icke silvertejpat ögonbryn. Jag lovar!

Tofflans svarta bok

Tofflans svarta bok ska öppnas i eftermiddag.


Ha en bra söndag! Och har du vägarna förbi den här bloggen, stanna gärna till och skriv en rad!


*Snabeldraken = men det är ju dammsugaren!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »