Posted in Böcker, Familj, Film, Personligt, TV, Vänner, tagged a-kassa, arbete, att-göra-lista, avsides, överblick, bädda, be, bilda mig en egen uppfattning, bockar, buss, dag, dammsuga, död, Döda poeters sällskap, dödsorsak, de arbetandes skara, det lokala bussbolaget, dusch, eftermiddag, En man som heter Ove, energi, erbjuda, förstå, Fisher King, fixa en inkomst, Fredrik Backman, fullt kapabel, Garp och hans värld, gå i lås, gå och dra, göra för mig själv, Good morning Vietnam, grundtrygghet, gungande tillvaro, hämta, hålla ihop mig själv, högt pris, inte så pjåkigt, intressant, juli, katastrof, kändisskap, känna mig behövd, kärlek, kök, komplettera, kritik, kurs, läsa, låna en bok, lediga tjänster, ligga avsides, litteratur, lyssnar inte, Min mormor hälsar och säger förlåt, missbrukare, Mork & Mindy, na-noo, nåt att göra, olidlig, omtanke, peppa mig själv, perkolera kaffe, plan, prestationer, relativt frisk, Robin Williams, söka jobb, shopping, skärpa mig, skjutsa, skriva rent, skrivandet, sommar, sommartid, sov gott, spänning, spola av, stångas, struktur, svensk tid, synd, ta på krafterna, ta sitt eget liv, tappa sugen, tillvaro, tradigt, tragiskt, tredjedel, trycka i linser, tur, UL, uppskatta, uppvaknanden, Välkommen mrs Doubtfire, väntans tider on 12 augusti 2014|
Ett självpeppande inlägg.
Inte riktigt sommar de senaste dagarna.
Det har inte riktigt varit sommar de senaste dagarna. Igår började många jobba igen efter sina semestrar. Och här sitter jag, fullt kapabel och relativt frisk och gör… allt för att inte tappa nån sug. Fästmön tillhör sen igår de arbetandes skara. Genom att hon är hos mig just nu är det lättare för mig att hålla ihop mig själv och tillvaron. Struktur, liksom. Dessutom skärper jag mig lite extra för att inte tappa nån sug när Anna är här.
Ingen förstår nog riktigt hur det är – om man inte själv har varit i samma läge. Det känns som om en del aldrig uppskattar den grundtrygghet de faktiskt har. Det gjorde inte jag heller – tills katastrofen kom. Att bara fixa en inkomst är inte alltid så lätt. När tillvaron också just nu omfattar att stångas med a-kassan blir man lätt trött. Det tar på krafterna och energin, sånt jag borde lägga på det väsentliga, nämligen att söka jobb.
I morse klev jag upp 20 minuter över sex. Jag hade lovat att skjutsa Anna till jobbet. Det gör jag så gärna, det är inget Anna ber mig om utan jag erbjuder mig. Det ger mig nånting att göra en stund och det gör att jag känner mig behövd. Och så får jag visa min omtanke om nån som jag älskar. Jag har också lovat att skjutsa Anna till en kurs i eftermiddag. Den ligger på ett lite avsides ställe och på andra sidan stan från hennes jobb sett. Inte är det några problem, jag måste ändå ut och handla.
På seneftermiddagen får jag besök av A som har lovat passera här på vägen hem från jobbet med en bok jag ska få låna. Det är uppföljaren till En man som heter Ove av Fredrik Backman. Uppföljaren, Min mormor hälsar och säger förlåt, har visst inte fått lika bra kritik som Ove-boken, men jag lyssnar inte på sånt utan läser själv och bildar mig en egen uppfattning.
I kväll blir det en tur ut till Förorten. Anna behöver hämta nåt. Även Förorten och ställena där ute ligger lite avsides – åtminstone sommartid, tycker det lokala bussbolaget (det är väl fortfarande sommartidtabell hos UL, tror jag, och vissa bussar går bara en gång i timmen).
Min aktuella att-göra-lista.
Och jag då? Vad gör jag för mig själv idag? Tja, jag har damm-sugit efter intressanta lediga tjänster att söka och inte hittat nån enda idag – hittills. Jag har ju redan sökt de flesta intressanta jobb som finns ute just nu. Det handlar om 70 sökta jobb. I juli. Jag tycker att det inte är särskilt få. Dessutom är det ju lite väntans tider för mig – på flera sätt. Spänningen är snudd på… olidlig.
För att inte tappa sugen har jag för övrigt en att-göra-lista som ligger i köket. Den har emellertid fått väldigt många bockar nu, så jag måste nog skriva rent den för att få bättre överblick och kanske komplettera med nåt. Rent allmänt börjar det redan kännas tradigt att gå och dra. Jag borde ta tag i skrivandet, om inte annat, men jag har en plan för det om saker och ting går i lås. Trots allt är en tredjedel inte så pjåkigt att ha fått till trots gungande tillvaro. (<== jag peppar mig själv).
Men den här dagen har nyss börjat. Jag har skjutsat Anna till jobbet, jag har bäddat, perkolerat kaffe och tryckt i linserna. Dags att ta en dusch och spola av sig känslan av tappad sug.
Och Robin Williams hittades död i natt, svensk tid. Det är synd. Jag gillade en del av hans prestationer, särskilt i filmer som Garp och hans värld, Good morning, Vietnam, Döda poeters sällskap, Uppvaknanden, Fisher King och Välkommen mrs Doubtfire. Tro det eller ej, men jag gillade Robin Williams redan som Mork i Mork & Mindy på TV… Men kändisskapet har ett högt pris. Det sägs att Robin Williams var missbrukare och att han tog sitt eget liv. Fruktansvärt tragiskt, om det är sant. Oavsett dödsorsak, säger jag:
Na-noo, na-noo
Det betyder ungefär
Sov gott, Robin Williams!
Livet är kort.
Read Full Post »
skriver böcker jag berörs av. Jag skrattar och gråter åt Ove och mormor. På bokrean hade Akademibokhandeln särskilt reapris på Britt-Marie var här under en dag. Jag rusade till Stormarknaden och la beslag på ett exemplar. I kväll läste jag ut boken.
Gårdagen började som en helt vanlig tisdag, det vill säga inte nån favoritdag för min del. Men just som jag var ute en tur för att handla mat fick jag ett sms som gladde mig mycket. I slutet av förra året gav jag bort en bok i present till en kär gammal vän. Nu hade hon börjat läsa den – och både grät och skrattade under läsningen. DET är en riktigt bra bok, eller hur?! Vilken bok det handlar om? 
Till födelsedagen i år gav 
En del är såna att de sparar det bästa till sist. Inte vet jag om jag är en sån rent allmänt, men 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 