Sött, gött och vitt

Ett inlägg om godsaker, bland annat.

---

 

I helgen kan en säga att jag unnade mig rätt bra. Alltså unnade mig både att köpa böcker och att äta gott. Fika, framför allt. Idag är det måndag och jag hade siktet inställt på att återgå till normala vanor, det vill säga fikabröd en gång i veckan på fredagar i samband med socialfika på jobbet. HA! Där bedrog jag mig! Måndagen inleddes med… TÅRTA klockan nio. Jag trodde nästan att jag hamnat på SLU där det var spikningstårtor var och varannan dag. Och det var visserligen bland annat på grund av en före detta SLU:are – med flera – som det var tårtkalas i morse. Ett gäng vattumänniskor hade nämligen flyttat in i huset, till exempel i mitt gamla kontor, under helgen. Sånt ska firas, tycker de på mitt jobb, så det gjorde vi. Med tårtor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen jobbade jag lite. Eller rätt mycket. Jag har fortsatt ner i vattnet och arbetade om två beskrivningar som jag skickade ut på korrektur. Det känns väldigt bra att tre av sex såna texter är på rullning. Det är inga svåra texter egentligen. Det som gör att det gäller att vara koncentrerad, fokuserad och ha tungan rätt i mun är att en tre, fyra texter från lika många filer ska klippas och klistras ihop till en. Ett pusslande, kan en säga.

Plötsligt var det eftermiddag och dags för nästa sötchock: Maskil. Maskil dök upp med sin mamma och en kan säga att det är Maskils mamma jag jobbar i stället för. På sätt och vis. Jag känner inte Maskils mamma, men spontant gillar jag henne. Fast jag blev väldigt chockad – och inte bara av söta skäl – när Maskils mamma helt sonika placerade sin son i mitt knä och stack iväg i huset på några ”ärenden”. Jaha. Där satt jag med en två månader ung pojke som bara hade en napp till tröst. Men faktiskt pep Maskil inte särskilt mycket. Han nästan somnade hos mig… Och jag som inte är nån barnmänniska…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag är det den sista november. När jag hade lämnat tillbaka Maskil till hans mamma och jobbat färdigt fyllde jag i min tidrapport för november och låste den så att jag får lön i december. Så halkade jag ut till bilen. Det hade snöat i natt och var vitt ute, men jag älskar mina gympadojor och har inte så mycket att välja på när det gäller skodon. Därför fortsätter jag använda gympadojorna tills det blir för mycket snö. Under dan blev det mildgrader och slask, men till kvällen frös det på igen. Jag är glad att Clark Kent* har nya vintertofflor** i alla fall. Jag själv får komma i andra hand.

Den första snön den här säsongen kom i natt och det var vitt ute.

Min hemmakväll har jag hittills ägnat åt tvätt och skrivjobb. Igår kväll nätshoppade jag linser till mig själv och julklappar till en och annan familjemedlem. Det blir nog mer shopping fast inte via nätet i veckan. Men nu är det nog bäst att jag sätter punkt så jag inte avslöjar för mycket…

*Clark Kent = min lille bilman
**vintertofflor = vinterdäck

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Livet som det är

Ett livsinlägg.

---

 

Ett delikat skrivuppdrag är på gång.

Just i denna stund lever jag i ett tämligen rent hem. Det var sååå skönt att jag uppnådde dagens mål – att städa min bostad (nåja, inte tak, väggar och fönster, typ resten). Men livet är som bekant inte rättvist. Det finns de som lever i ett rent helvete. Jag har fått höra lite grann, tills jag bromsade för att inte bli alltför känslomässigt indragen. Det kan jag inte bli om jag ska hjälpa till med detta delikata skrivuppdrag. Och därför får du som läser inte veta mer än så här.

Trots att ett av mina öron har varit mer eller mindre klistrat till mobilen av och till idag, har jag alltså uppnått mitt dagsmål. Vidare har jag nätverkat på ett positivt sätt, med vänner och bekanta. Jag har tackat ja till krattning som jag har blivit utlovad, därför att jag inser att jag inte klarar av vissa saker ensam och på enbart mina egna meriter.

En blivande tonåring och en okänd tants brövlåda fotade för exakt ett år sen.

Lilla mamma har fått ett samtal och hon klarar av att svara i sin mobil även om det tar lite tid. Men hon vågar ännu inte ringa med den. Det blir nästa steg. Fästmön och jag hade ett litet planeringssamtal mitt på dan. Jag frustreras av det faktum att tiden inte räcker till för det jag vill göra, men i morgon blir det i vart fall så att jag åker ut till Himlen. Nånstans mitt på dan får jag besök av två av mina favoritkillar som har ärenden i environgerna. Tänkte pumpa den av dem som snart blir tonåring om uppslag till den kommande födelsedagen. Det blir svårare och svårare ju äldre vederbörande blir.

Den kommande tiden blir mina dagar mer fyllda än tidigare. Det är bra för mig. Samtidigt jobbar jag på det spontana, men också på att säga nej. Det går sisådär, men det går framåt. Det känns skönt att vara åtminstone något utvecklingsbar – till skillnad från bittra, till åren komna personer, som utsätter andra för sin sjukliga fixering. Vilken förebild! Nej, jag kan inte påstå att jag njuter av att få mer uppmärksamhet än barn och barnbarn.

Corvina Veronese i glaset i kväll.

En dusch och lite middag från frysen med ett glas rött har gjort mig lite slö och mjuk i kroppen. Det är dags att jag försöker ta tag i seriös läsning, medan somliga spelar sin musik på så sätt att jag är böjd att tro att de har fått för sig att jag gillar den. I nästa liv ska jag inte ha grannar och jag ska definitivt inte omge mig med skrytpellar. I kväll ska jag däremot umgås med Vera.

 

 

Ha en go fredagskväll och helg!

 

 

 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skokartongsappellen: Ge en skokartong i jul!

Ett givande inlägg.

---

 

För ett tag sen surfade Fästmön och jag runt och letade alternativa julklappsställen. Vi gjorde bland annat en gemensam länklista här på bloggen och tipsade om ställen där man kan ge andra saker än bara sånt som vi vanligen köper i affärer eller nätshoppar.

Ett ställe vi inte hittade så mycket aktuell information om var Skokartongsappellen. Men nu finns det mycket att läsa! Roligast tycker jag är att idén med Skokartongsappellen är enkel:

1. Man tar en skokartong och packar saker för den målgrupp man vill ge till – vuxen man, vuxen kvinna, tonårspojke, tonårsflicka eller barn (och vilken åldersgrupp). Här hittar du förslag på innehåll!
2. Sen slår man in skokartongen i julpapper och klistrar på en etikett där man skriver vilken målgrupp sakerna i kartongen passar för.
3. Slutligen lämnar man sin skokartong till ett inlämningsställe. I Uppsala samlas skokartonger in den 17 december klockan 17 – 19 vid glasinsamlingen på Gränby centrum och den 21 december utanför Helga Trefaldighet. Läs mer här på Skokartong Uppsalas Facebooksida!

Skokartongsappellen är ett ideellt initiativ där man samlar in julklappar till föreningar och organisationer som jobbar med människor som har det svårt. Människor, som troligen inte får julklappar. (Värt att tänka på när man väljer grejor till sin skokartong!) Julklapparna som lämnas in doneras sen till organisationer, boenden, härbärgen, föreningar etc. Klappar delas ut ända fram till nyår – om det finns klappar, förstås. I Stockholm arrangeras också ett julaftonsfirande med klappar och mat klockan 15 – 20 på Fotografiska.

Kanske nåt till Skokartongsappellens målgrupper?

Jag tycker att det här låter som en toppenidé och jag ska genast rota fram ett antal skokartonger i mina gömmor. Skokartonger, som jag har sparat för att de kan vara bra att ha. Det är de NU!

Här kan du läsa vad Katarina i Stockholm skriver om Skokartongsappellen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Namnsdagsfirande med hetta

Redan före lunch hade jag fått hela TRE grattis på namnsdagen! Det bästa var förstås från Anna, men vad det bestod av får förbli en hemlighet. 

Nästa grattis var helt överraskande – och kom faktiskt från en annan liten Anna. Jag kom på att jag hade glömt att prata med min sedvanliga lägenhetsvakt, så jag traskade över dit och plingade på. Det visade sig att det skulle funka hur bra som helst – de åker nämligen bort två veckor på fredag och då kommer ju jag och mamma hem hit. Äntligen får jag återgälda lite av den snälla lägenhetsvaktarfamiljens hjälpsamhet! Vi ska bara vattna krukväxter och ta hand om post och det är ju inga som helst problem när vi bor som vi bor. Och så slipper min Anna att få omaket att krångla sig hit nån kväll efter jobbet när hon säkert är trött och varm och vill hem till sina barn.

Det andra grattiset, ja… Vi stod och pratade och jag beundrade deras enkla, men välskötta akvarium. För i dealen ingår att jag ska utfodra deras husdjur (fiskar) och eventuellt med håv avlägsna bortgångna dito. Då kom Lilla Anna, minsta tösen,  och sa:

Vet du att du har namnsdag idag? Grattis på namnsdagen!

Naturligtvis visste jag det – jag har ju, som den lilla Annan, ryskt blod i ådrorna (typ 12,5 procent) och då kommer man ihåg Viktiga saker som namnsdagar!  He he, fast min Anna har i och för sig inte det, men hon har säkert hört mig upprepade gånger prata om att

På söndag har jag namnsdag!

Sen är Anna, ”min” Anna, alltså, väldigt omtänksam också.

Det tredje och sista grattiset kom från mamma, som jag nyss ringde till. Vi ska fira med räksmörgås i morgon när jag kommer fram och det är ju inte fy skam! Hon har minst lika varmt som vi, så jag har packat linnen och massor av tunna t-shirtar.

Tre grattis redan på förmiddagen!

                                                                                                                                                        Himlen är inte riktigt klar idag, men det är ÄNNU varmare här nu! Linnet, som jag plockade fram rent igår kväll och satte på mig efter duschen, klistrar mot ryggen. I pannan och på överläppen rinner svetten och benen sitter väl fast i skrivbordsstolens fuskläder när jag ska resa mig…

Annas solbränna är hyfsat OK och hon klarade natten bra trots att vi glömde/inte orkade aloe vera-smörjningen. Men jag ska ge henne lite smörj strax när hon har duschat. Själv upptäckte jag lite prickar på vänster kind, så dessa samt prickarna på armen och magen fick kortisonsalva på sig igår kväll. Jag hoppas att prickarna i ansiktet bara är vanliga blemmor och INTE soleksem, för då blir det problem…

Detta sker många gånger om dan just nu…

                                                                                                                                                                               Nu ska vi strax göra oss redo för avfärd till Stormarknaden. Idag kommer vi liksom inte undan. Jag har ett par ärenden och Anna likaså. Bland annat måste vi handla hem lite mat för i morgon kommer resten av barnen till Anna och Johan, stackarn, har nog tömt frysen vid det här laget.

Read Full Post »