Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘konversera’

Ett fullständigt inlägg.


 

Citrus nära

Kattflickan Citrus.

Denna lördag har vi haft

fullt program,

som pappas båda mostrar Kärleken (Ljuba) och Tron (Vera) skulle ha sagt. (Min farmor, deras syster, var Hoppet, Nadjersta.) Vi försökte ändå sprida ut saker, ta bort saker och ta det lite lugnt däremellan. Det vi till exempel tog bort var en försenad Alla Hjärtans-middag på stan i kväll. Jag känner mig trött och risig och är kanske på väg att bli förkyld (nyser, ont i musklerna etc) och Fästmön är jättetrött och frusen. Att fatta det beslutet kändes helt rätt när det började komma snöblandat regn på seneftermiddagen.

Dagens viktigaste ärende gjorde vi först, när vi var piggast. Därefter blev det en tur till Himlen, där tre kattstollar mötte oss. Mamma Mini är riktigt gosig mot mig, lilla kickan Citrus är en tekniknörd (hon älskar datorer och mobiler) och Lucifer… Han ska snart bli Lucy. Annars lär trion nog utökas.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Anna hade babblat om en retroaffär i Eriksberg här i Uppsala, 
så vi styrde kosan dit. Det fanns verkligen fina prylar på Retrolyckan. Bland annat noterade jag många gamla skolplanscher, små gafflar och skedar (som inte är ett dugg löjliga som Anna tycker), karaffer med mera. Mest av allt gillade jag att affärsinnehavaren hade grupperat sina saker i olika färger. Det gjorde det hela väldigt överskådligt. Hit åker vi definitivt igen!

Här är några saker från Retrolyckan:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vi körde förbi min läkarmottagning och mitt jobb 
innan vi landade hos Helping Hand i Boländerna. Där hittade vi några roliga saker. Jag såg bland annat min gamla favoritbok om Tant Mittiprick och lite annat. Mindre roligt för köparna, men roligt för oss, var den fina dubbelsängen som var betald och skulle hemlevereras. När en lyfte på madrassen fann en inte nån peng, utan… ett kex. Ett Digestivekex. Vi var dock oskyldiga denna gång.

Här är några bilder från Helping Hand:

Detta bildspel kräver JavaScript.


På väg mot en toalett Erikshjälpen 
stannade vi till vid Myrorna i Boländerna. Jag har inte varit där på bra länge eftersom min äldste bonusson inte jobbar där längre. Men idag blev det en titt in. Medan Anna telefonerade konverserade jag en amerikansk kvinna som hade hittat ett föremål hon försökte lista ut funktionen med. Föremålet följde inte med nån av oss hem, men det gjorde Gustavs grabb, inbunden och i fint skick för 15 kronor. Affären hade nämligen halva priset på alla inbundna böcker. Pocketböckerna såldes för endast en guldpeng.

Här är några bilder från Myrorna:

Detta bildspel kräver JavaScript.


På Erikshjälpen var det mest folktätt. Medan somliga uträttade vissa ärenden glodde andra på… böcker och annat skumt. Sen behövde vi sitta ner en stund och på Erikshjälpen gör en det bäst med en kopp kaffe och nåt till. Idag blev det en Hallongrotta. Det tyckte jag att jag kunde unna mig eftersom jag har gått ner ytterligare i vikt (nu totalt nästan nio kilo).

Här är lite konstigt och lite gott från Erikshjälpen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Innan vi anlände hem stannade vi till vid min nya favvoaffär Årstahallen. Vi storhandlade vid delikatessdisken och godiset. Mätta i magarna tar vi nu resten av kvällen med ro – och kanske ytterligare ett glas vin av A wanted Zin… Kanske, kanske lyssnar vi på aftonens musiktävling på TV om det går att sila bort det andra tjafset runt omkring. Det är lördag, det är gott att leva idag och jag är varm av vinet och inte ett dugg ensam. Tack!

Lördagsmiddag

Kycklingspett, potatisgratäng med västerbottenost, ett glas zinfandel, grekisk sallad och tzatziki – lördagsmiddag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tvivelsamt och grekiskt inlägg.


 

Det blev grekisk inramning Fästmöns och min lördagskväll. Efter att ha tillbringat eftermiddagen med att jaga sand behövde vi ju äta. Jag tyckte vi skulle fira att jag har fått jobb. Tyvärr har jag inte fått lön än, men jag grävde fram två femhundringar ur min nödkassa och en åkte vi ner på stan.

Åkanten över Fyrisån

Oktoberkväll. Här glor vi på Åkanten från en bro över Fyrisfloden.


Vi var liksom inte ensamma hungriga 
igår kväll. Dumt nog hade vi inte bokat bord och vårt första alternativ på matställe var knökfullt. Vi strosade därför vidare och hamnade på Tzatziki. Där var det också fullt, så fullt att folk även satt på uteserveringen. Det kändes… lite kallt, för precis som Åkanten på bilden ovan ligger Tzatziki vid Fyrisfloden. Men vi lyckades få ett ett bord för två inomhus. Och där är det hur mysigt som helst. Det är en gammal byggnad och en ser valv och tegelstenar. Dessutom hänger det många roliga saker på väggarna, ifall en inte vill titta på varandra. Självklart tittade vi på varandra, men det var liiite svårt att konversera – ljudnivån var på såna höjder att alla samtal måste föras halvskrikande.

Hjul på väggen inne på Tzatziki

God hjul? Nä, de var faktiskt ganska dammiga och det hängde spindeltråd från dem. Men vackra att se på, trots allt.

 

Anna på Tzatziki

Min fästmö.

Det slog mig att det var väldigt många unga människor ute och åt. Det är trevligt, men en kan ju inte låta bli att undra hur de har råd. En får känslan att det inte är så farligt med den där ungdomsarbetslösheten… Nåja, vi lite äldre fick som sagt gräva i våra nödkassor, men jag tyckte att vi skulle äta gott och mycket och verkligen unna oss. Det gjorde vi.

Det blev en trerättersmiddag med en flaska grekiskt rött Tsantalivin. Jag smockade i mig piperia gemisti till förrätt. Det var starkt och gott, men jag saknade bröd till. Det kom aldrig. Nu må det vara förlåtet, för det var verkligen smockfullt på stället och personalen fick slita hårt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi valde samma huvudrätt, kycklingsouvlaki. Den grekiska salladen till var fräsch, men jag fick mycket större och många fler bitar fetaost än Anna. Vidare förstår vi fortfarande inte vitsen med att lägga ett bröd med röd sås i botten på tallriken. Det brödet går aldrig att äta och jag är inte överdrivet förtjust i den röda såsen. Jag ångrar att jag inte bad om att få mer tsatsiki i stället, för den klicken var mikroskopisk.

Till dessert beställde vi båda kaffe, men bara Anna fick först. Miss nummer tre, alltså. Jag åt chokladtårta och den var helt ljuvlig och alldeles lagom chokladig. Blåbär, hallon, hallonsås och en gigantisk physalis gav syrlighet och en klick grädde gav sötma. Allt smakade underbart gott.

Fyrisån natt

Fyrisån by night.

Vi rullade mot bussen och klarade av att resa hem utan att kräkas eller så. Det var ganska sent när vi kom hem, så vi satt inte uppe så länge.

I morse lyckades jag sova lite längre, Anna lite kortare. Snart är det dags att skilja på oss igen. Vår enda gemensamma vuxenhelg utan jobb i månaden passerar alldeles för fort. I eftermiddag pockar våra respektive familjer på uppmärksamhet. Jag har varit duktig och tagit fram ett paket kycklingfärs ur frysen. På så vis vet jag att måste laga till nån middag i kväll, annars hade jag struntat i det. Att äta ensam är aldrig roligt. Att äta grekiskt är alltid gott.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en söndag fylld av oljud. Och kakor och bullar och tårtor, förstås!


 

Tulpaner

Födelsedagsbarnet fick tulpaner, bland annat.

Idag är det Fästmöns snälla mammas födelsedag. Anna ringde igår och kollade att födelsedagsbarnet var hemma under sin dag. Jodå! Vi var så välkomna mitt på dan. Men det Annas snälla mamma inte visste var att Frida och Tommy hängde på. Det blev mycket uppskattat, tror jag.

Det finns många syskon, barn, barnbarn och barnbarnsbarn i familjen. Just idag på själva födelsedagen kom två av de tre barnen, ett med sin respektive (<== jag) och så två barnbarn, ett med sin respektive. Det var nog lite lagom. Jag var rädd att vi skulle störa eftersom jag vet att det finns intresse för ett visst sportevenemang som visas på TV. Men inte var det vi som störde. Att titta på TV var nämligen omöjligt – nån i huset borrade av och till (mest till) sen niotiden på morgonen. En annan granne var uppenbarligen mycket störd av detta och spelad musik på högsta volym. Vi fick försöka prata mellan borrstoppen, men långa stunder gick det inte att konversera alls. Jag är den enda som kan lite teckenspråk. Det hade onekligen varit praktiskt om fler kunde det.

Otroligt enerverande ljud och med tanke på att en lapp i entrén aviserade borrning av och till under fyra (4) veckor är jag inte särskilt avundsjuk på Annas snälla mamma och hennes L. L, som dessutom hör lite illa, tycker nog att det är ganska besvärligt med oljudet. Jag vet inte om jag skulle palla att lyssna till en borr under fyra veckor – det ringer rätt friskt i mina öron just nu efter ett par timmars samvaro…

I stället för att snacka fick vissa av oss fokusera på att fika. Och det gör ju somliga (<== jag) så gärna. Bullar, kakor, tårta och gott kaffe är inte det sämsta en Toffla kan smacka i sig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Fast så bra för figuren är det ju förstås inte. Men jag skiter i figuren, ärligt talat.

Jag är tjock – du är ful – jag kan banta, du vet…

Tulpanerna är fina just nu och dessutom är det Annas snälla mammas favoritblommor. Två fina buketter fick hon. Frida och Tommy hade med sig två chokladaskar och Petite Moi (nåja…) nåt litterärt.

Anna och jag har vilat öronen en stund. Jag har telefonerat med min egen mamma. Strax ska mästerkockorna slå till i köket.

Vi ska glo på TV lite senare, först andra delen av Arne Dahl: En midsommarnattsdröm och därefter premiäravsnittet av Fortitude klockan 22:


Jag hoppas att du har haft en bra helg och önskar dig en fin söndagskväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett njutbart inlägg. Delvis.


 

Kräftor turkiska från en bergssjö

Jumbokräftor från en turkisk bergssjö.

Det är ställt utom allt tvivel: kräftor är sååå gott! Jag var lite orolig att kräftor med tillbehör och min mage inte skulle trivas ihop igår kväll, men det gick väldigt bra. Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Medan hon på olika sätt konverserade samtliga fyra barn (!) – hon är ju alltid mamma! – ställde jag iordning och dukade fram. Lite stolt var jag allt att jag hade kommit ihåg att ta fram kräftorna ur frysen för tining över natten i kylskåpet. Kräftor ska nämligen tina lååångsamt. På dan igår tog jag fram dem i rumstemperatur. Och trots att det inte fanns nåt hål i vacuumförpackningen anade jag den underbara doften av skaldjur i mitt kök..

Jag hade köpt (för min hushållskassa) ett paket turkiska bergsjökräftor. Det var nog affärens dyraste sort. Det står numera alltid på alla kräftpaket att innehållet är jumbo. I det här fallet stämde det! Förra gången åt vi kinesiska jumbokräftor. De var inte jumbo, men mycket röda. De turkiska kräftorna var blekare i färgen, vissa nästan åt det rosa hållet. Till de turkiska skaldjurens pluskonto hörde också det faktum att de var mjukare i skalet och därmed lättare att äta. Och så var de, som sagt, jumbostora också!

Som tillbehör hade vi enbart rostat bröd med Västerbottenost och Bregott med havssalt. I kylen hittade jag en lite mindre än halvfull flaska Östgöta sädes. Vi tog även var sin öl, för kräftor är ju salta så man blir rejält törstig. Dessa kräftor var aningen vassa också, vilket gjorde att det uppstod en del sår inne i munnen. Men värsta skadan ådrog sig nog Anna som lyckades slå ena ringtån i min

fittsoffa

och direkt därpå fick en lårkaka av min

fittsoffa.

Jag konstaterade stilla att min kökssoffa, det vill säga

fittsoffan

aldrig kommer att stå i nåt gemensamt hem.

Kvällen avslutades i vardagsrummet med kaffe och varsin LITEN chokladbit. Ett tu tre var det nån som morrade i soffan och då insåg jag att det var tandborst- och läggdags.

Idag vaknade jag kvart i sex till en morgon som var som en grå och fuktig filt. Så jag lyckades somna om. Det blev lite sovmorgon, faktiskt. Vi har inga planer för dagen, utan har mest surat över att vädret nu är kasst. Vädret, som var så härligt de senaste dagarna när Anna har jobbat, jag har skrivit bok och båda har varit sjuka. Vi tänker i vart fall tvinga oss ut på en promenad. Om Annas snälla mamma inte hade varit bortrest skulle vi kanske ha plingat på och snikat en fika. Men dagens morot är förstås godis – det är ju lördag!

Jag har tagit fram ett paket kycklingfärs ur frysen, för i afton ska jag laga till Lasagne – med hjälp av Knorr. För jag lagar aldrig mat från grunden, sånt är jag helt enkelt inte bra på. Och det är nog tur för Anna att jag inser mina begränsningar.

I vart fall har fru Hurtig Duktig inhämtat de två saknade poängen i sitt jobbsökerisystem nu på morgonen. Jag hittade två riktigt spännande jobb, varav det ena kanske ligger lite väl långt från mitt CV, om man säger så. Men om man aldrig försöker kan man heller aldrig lyckas med det oväntade, eller hur?

Vad äts det hos DIG idag, dårå??? Skriv gärna några rader och berätta! För även om jag INTE gillar att LAGA mat, gillar jag att ÄTA mat! (vilket också syns på min enorma kroppshydda).

Kräftljusstake i plast

Kräftljusstake i plast made in ???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en måndagsförmiddag.


Oktober kör på
och jag med den! Det blir allt mörkare om dagarna och jag tänder både lampor och värmeljus allt tidigare. Jag behöver stimulans som inte inbegriper en dator, enbart. Helt klart.

Mina nya skor och jag for in till stan idag på förmiddagen. Vi hade tre ärenden.

Snigga skor

Mina nya, snigga skor.


Med ett par mindre inlägg
gick det riktigt bra att trava omkring i skorna. Däremot skulle det aldrig falla mig in att göra som den här vuxna personen som satt tvärs över gången från mig på bussen.

Fot på bussätet

Sitter h* med skorna på soffan hemma också, tro?


Ett tag var båda skorna
uppe på sätet mitt emot. Men så åkte de ner. H*n kände väl Det Onda Toffelögat.

Jag hoppade av i stan och gick till ett numera bekant ställe. Fast en annan väg idag.

Husvägg

En annan väg – och vägg.


Vad som hände
under en och en halv timme efter detta kommer i ett låst inlägg för de närmast sörjande. Men jag träffade en holländare och en svensk och vi konverserade på engelska.

När huvudärendet var avklarat grep jag mig an ärende nummer två: inköp av present till familjemedlem. Jag hade tänkt lite i förväg. Det blev lite annorlunda, men jag kände mig nöjd. Och lite fyndig. Tur att jag fick förlängt öppet köp ifall mottagaren är av annan åsikt!!!

Rutiga paket

Rutiga paket.


Ärende nummer tre
var att besöka höstmarknaden på Vaksala torg. Det var marknadens andra dag. Jag hörde några av knallarna säga att det var dåligt med folk. Själv tyckte jag att det var… trångt…

Marknad på Vaksala torg

Höstmarknad på Vaksala torg.


Det såldes
sylt, korv, godis, ost, strumpor, leksaker, hushållsprylar, ytterkläder och underkläder och säkert både F*n och hans moster. Denna hiskeliga mössa studsade jag inför.

Mössa

En rätt hiskelig mössa.


Med mig hem
följde bara marknadsgodis i form av nougat och remmar. En rem har jag tryckt i mig till lunch. Ska pallra mig över till Tokerian och handla TV-tidning och kanske nåt vettigare att komplettera remmen med.

Marknadsgodis

Marknadsgodis.


Sen kanske det blir en promenad.
Miss Runkeeper påminde mig igår om att det var länge sen jag gick. Och att gå ut och få luft och ljus är nog rätt bra när man som jag behöver fundera lite på saker och ting…

Fästmön är på kurs i eftermiddag och ska sen träffa en av döttrarna. Restaurang Tofflan serverar makaroner och korv till kvällen är det tänkt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en synnerligen varierande lördag.


Dagen började… varmt.
Eller varmt och varmt… Hett. Redan tidigt på morgonen visade termometern en utomhustemp i solen på över 40 grader…

40 grader varmt

Lite varmt idag, dårå…


Även om inomhustempen
på bilden är nästan 27 grader tycker jag att mitt hem är svalt. Det går ju att öppna alla fönster och göra korsdrag numera!

För att svalka mig gjorde jag en Fästmö-frukost, det vill säga stoppade banan och kanel i filen. Det har Anna lärt mig att man kan göra. Eftersom hon nyligen har varit här finns det dessutom frukt i hemmet!

Fil m banan o kanel

Fästmö-stuk på filen, det vill säga banan och kanel.


Men jag måste ju vara lite egen också.
Därför åt jag tre bitar av mitt svindyra surdegsknäcke, ett mycket passande bröd för mig, eller hur? (Retorisk fråga.)

Surdegsknäcke

Surdegsknäcke åt jag till frukost, passande nog.


Efter duschen var jag lika varm som före,
så det var inte det lättaste att glida i jeansen och den tjockis-svarta tischan. Men är man fet och svettig så är man. Det är bara man själv som kan ändra på det.

Mamma fick en signal innan jag lämnade byggnaden för att möta Anna och Prinskorven på vårt vanliga ställe. Vi for sen gemensamt vidare till Annas snälla mamma och L på Slottet. Elias var ganska medtagen av värmen. Han gillar den inte alls och det gör inte jag heller. Men en mindre kropp har svårare att stå ut än en större…

Det var så hett att jag inte orkade fota några blommor. Ett par koppar kaffe och en härlig hallonbakelse slank däremot ner finfint. Hallonen på bakelsen kom naturligtvis direkt från Slottsbuskarna!

Hallonbakelse

Härlig hallonbakelse med hallon direkt från Slottsträdgårdens buskar.


Elias piggnade till lite
och orkade sen gräva upp lite potatis tillsammans med mormor. Själv konverserade jag mest L. Anna grävde lite hon också.

Sen var det ju det här med att bada… Och jorå, vi gjorde det!!! Vi doppade inte bara tån i ån, Anna och jag doppade oss och simmade ett par tag! Tyvärr var det lite hämmande med en familj som hade lagt beslag på bryggan och ogärna lämnade plats åt oss i fem minuter. En unge stod med kastspö och jag var livrädd att nån krok skulle fastna i en skinka eller så. Moderskeppet till gossen rodde omkring i en gummibåt och kommenterade varje rörelse vi gjorde.

Inte kul att visa upp sitt fläsk, sina proppiga ben och sitt gigantiska och fula ärr (TACK Sjukstugan i Backen för att jag fortfarande lever!), men jag gjorde det ändå. Jaa, jag gjorde det! Och nu kommer INTE nån bild på badnymferna utan en bild på mina blöta badkläder och badlakan.

Blöta badkläder o handdukar

Blöta badkläder och badlakan.


Efter doppet
– nej, vi drunknade inte, Elias var ju badvakt! – hoppade vi in i en stekhet bil och for till Tokerian. När vi anlände kände jag mig rätt klubbad, men faktum är att det är väldigt svalt och skönt inne i Tokerian.

Kalkonklubba

Jag kände mig rätt klubbad.


Och nu ska jag berätta
lite mer om varför jag kallar Tokerian för Tokerian. Somliga tycker då förstås att jag raljerar, så de kan ju sluta läsa här. (Jag förstår förresten inte folk som läser min blogg när de bara retar sig på allt jag skriver. En sån blogg skulle jag bara skita i att läsa!)

Det handlar om att det ibland är lite… hipp som happ med grejorna där inne. Skylttextaren kan inte stava, så man har skickat denn* till affären där Arga Klara brukar handla för att extraknäcka lite i sommar. Och så det är lite muppigt både bland personal och kunder. Men jag älskar faktiskt Tokerian! Jag är så glad att det tar två minuter att gå dit och köpa ostbågar och mjölk och nougat och jag skulle inte vilja byta bort den för allt smör i Småland – eller i nåt annat land heller, för den delen!

Här kommer några förklarande bildexempel från dagens shoppingtur:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Himlen tur och retur
och jag sitter nu hemma. Molnen hopade sig och jag trodde aldrig att det skulle börja! Men det gjorde det. Det ösregnar och åskar i skrivande stund!

Moln

De släpper ifrån sig härligt regn!


Nu ska jag ta mig en bira
och lite ostbågar och bänka mig framför TV:n för att glo på Göingeflixen! Jepp, det är alldeles sant!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dejt.


Idag ordnade jag till det
så att jag fick en liten dejt på eftermiddagen i stan. Och för att du ska sluta undra vem jag dejtade får du här facit:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det primära syftet
var att gå och kika på Kitty Lindstens utställning på Galleri Upsala 1810 på Svartbäcksgatan. Men först skulle jag bussa mig in till stan. Det är inte nåt jag gillar. Jag blev snabbt åksjuk, det vill säga illamående och yr. Och förbannad! Jag såg nämligen inte mindre än tre VUXNA personer som satt med fötterna – och skorna på, förstås! – upp på sätet mitt emot! Hur jävla kul är det att får er skit på kläderna? Inte gör ni väl så hemma? Skärpning, idioter! En av dem satt dessutom och pratade om att h*n skulle hämta sina barn. Gör h*n så i barnens sällskap också ger jag inte mycket för den vuxliga förebilden. Skäms!

Fötterna på sätet

Fin förebild den här vuxna är för sina barn.


Fästmön
hade redan anlänt
till vår mötesplats och stod och väntade på mig. Inte nog med att de här jävla Uppsalabussarna gör mig sjuk, det här med sommartidtabeller gör mig galen också – av irritation. Annas buss, till exempel, gick det bara en i timmen av ett tag på dan.

Men på galleriet var den lilla Kitty-fågeln utflugen. Vi hittade Hortellskan där och det var inte fy skam det heller. Fast sen dök konstnären själv upp, lika färgrik som alltid! Jag känner mig alltid så tråk-svart bredvid Kitty…

Kitty Lindsten på Galleri Upsala 1810

Konstnären Kitty Lindsten är alltid så färgrik! Här står hon bland några av sina utställda verk på Galleri Upsala 1810.


Jag kunde inte låta bli att fråga
hur det hade gått, underförstått om hon hade fått sälja något. Och det hade hon! Men inte till några

främlingar

utan mest till bekanta och bekantas bekanta, typ. Tillräckligt i alla fall för att det har blivit en vinst. Det gladde mig!!!

Kitty Lindstentavlor

Några verk var ännu inte sålda.


Innan vi gick
blev det förstås en gruppbild, om än en lite suddig sådan. Jag skyller på min yrsel, som faktiskt fortfarande sitter i.

Monica Anna Kitty

Hortellskan var gallerivakt medan Anna presumtiv kund som konverseras av konstnären Kitty.


Vi strosade gågatan framåt
och jag passade på att hoppa in till Teliabutiken i en av gränderna för att kolla mobiler. Men där var så mycket folk att jag inte orkade vara kvar. Mobilshopping får det bli en annan dag.

Vi tog oss i stället till Thai Village där vi åt en väldigt god buffé. Godast var nog den heta kycklinggrytan med gul curry. Och sesambollarna!

Thaimat med Singhaöl

Min första portion samt en Singhaöl till.


Det friterade undvek jag
i det längsta. Det blev bara en friterad kycklingbit och en liten friterad banan med glass och frukt till dessert. Sen tackade vi gudomen för maten!

Gudom

Tack, buddhistiska gudom, för maten!


Vi följdes åt ner till centralen,
men sen blev det ett hastigt farväl eftersom min buss stod inne. Vi ses redan på fredag igen, fast det hjälper inte när man redan längtar och saknar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppe med tuppen idag. Sov lite rackigt, men det gick ändå bra att vakna och kliva ur sängen när larmet gick på. Det slog mig igår att jag använder iPhonen som väckarklocka. Ytterligare ett argument för att köpa en egen när jag måste lämna ifrån mig statens egendom. Dessutom slog det mig igår att jag har satt mitt jobbmobilnummer på mina ansökningar och mitt privata mobilnummer på mitt CV. Inte så smart. Men vad ska jag göra? Den som vill få tag i mig får nog tag i mig ändå. Jag har för övrigt mobilsvar på min gamla mobil. Jag vill inte säga upp abonnemanget där än eftersom jag funderar på att behålla numret när jag köper en egen iPhone. Eller så tar jag ett nytt. Jag orkar inte tänka på det just nu.

påskkärring på tupp
Uppe med tuppen. 


I morse styrde Clark Kent*
och jag kosan till bilverkstan för att han skulle få hjälp att byta till sommartofflor. Jag har tidigare om vårarna åkt till billigast möjliga ställe. Men efter två dundermisstag (en liten verkstad resp. en bekanting som skulle hjälpa mig) anlitar jag nu min vanliga bilverkstad. Det känns säkrast så. Min bekantings

ingrepp 

på Clark Kent kostade mig för övrigt inte bara pengar för för delarna h*n skulle byta utan dessutom ett antal nya delar plus arbetskostnad vid märkesverkstan. Nej, Clark Kent lämnar jag aldrig mer i händerna på nån klåpare, that’s for sure! Det värsta är att denna klåpare, vad jag vet, jobbar på… en bilverkstad. Stackars kunder!..

Men i morse åkte jag alltså till min vanliga bilverkstad. Jag var där två minuter över sju. Medelåldern var hög. Det var därför jag inte kom före sju. Som 50 år ung i detta fall har man nämligen inte en chans att komma fram då. Bättre att vänta så alla jäktade pensionärer och sega laptopmänniskor (ständigt uppkopplade) fått lämna in sina darling cars. Här kommer ett sammandrag av morgonens upplevelser:

Jag hittar en ledig clubfåtölj i verkstans fikahörna. Vid samma bord sitter en tjej och skriver frenetiskt på sin laptop, vilket jag tycker bådar gott. Jag vill sitta och läsa, nämligen. Vid ett annat bord sitter en tant (tja, hon var typ fem, sex år äldre än jag) som har megafonröst. Uppenbarligen är hon pratsugen. (Jag twittrade lite om detta, men för dig som missade mina tweets/inte finns på Twitter kommer de här med lite kommentarer:)

Tant 1 försöker konversera Tant 2. Tant 2 vill läsa tidningen o säger: Du kan inte prata så där!

Först tror jag att jag hör fel, men nej. Tant 2 vill verkligen läsa tidningen och inte prata! Till sist ger Tant 2 emellertid upp. Tant 1 är uppenbarligen megasocial och kan sina knep för att få folk att svara. Dessutom misstänker jag att hon… går på något…

Tant 1 (den pratsugna) jagar personalen o säger: Har du nåt socker, jag behöver nåt uppåttjack? Tant 2 gömmer sig i tidningen.

Nytt folk strömmar hela tiden till. Fikahörnan blir full – tills en i personalen ropar ut att bussen till stan avgår. Många reser sig, även hon med laptopen (hon sörplade när hon drack kaffe och snorade, för övrigt. Otroligt irriterande!). En man reser sig och går iväg till bussen. Vid hans bord sitter Tant 3 och läser en tidning. Vid ett annat bord sitter en kille vid en laptop. Hans mobil ringer. Han skriker högt när han pratar, så högt att Tant 1 tar en liten promenad för att kolla om det finns nån hon kan prata med som inte pratar högre än hon själv.

Tant 4 kommer in och ska slå sig ner vid samma bord som Tant 3. Hon tar platsen där mannen som rusade till bussen satt. Men attans! Hon vispar till hans kvarglömda kaffemugg! (Tanterna fick fel nummer i mina tweets, nedan har jag korrigerat)

Tant 4 vippar en kvarglömd kaffemugg. Kaffe överallt. Tant 3 hjälper till. Säger: Han fick lite brått han s satt här. Tant 4: Gubbjävel! 

Eh..? Jo, jag hör rätt! Och som du förstår har jag liiite svårt att koncentrera mig på min bok. Jag är på väg att brista ut i gapflabb, helt enkelt. En farbror, som har hållit sig lite i bakgrunden, närmar sig försiktigt mitt bord. Han och jag tittar på de två tanterna som hjälps åt att torka upp. Den ena tanten har rumpan i vädret mot vårt bord. Vi kan liksom inte låta bli att titta.

Tant 4 säger: Det var väl skit att jag skulle spilla just idag när städerskan inte är här!

Tant 3 håller med. Hon springer efter papper och tycker att det ligger jävligt många tidningar på borden… Jag är mållös över tanternas vokabulär. Fan, vad de svär!

Till sist kommer en servicekille och ropar upp Clarks reg.nummer. Han är nyskodd och klar. Jag reser mig, stoppar ner min bok och sätter på mig jackan.

Farbror vid samma bord: Nu får du äntligen lugn och ro!

Och det var ju faktiskt sant! För jag åkte till jobbet och där är det Tysta Leken. Folk på institution 2 är på konferaaaaaaans och jag  går upp på institution 1 för att ha morgonmöte.

Har du fått nån underhållning så här på tisdagsmorgonen???


*Clark Kent = min egen stålman, min lille bil


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu ska jag chocka dig! Det är torsdag idag, men för ovanlighetens skull har jag INTE ätit vegetarisk ärtsoppa och pannkakor. Nej, jag har insett att jag äter alldeles för mycket då. Därför blev det fetaost- och broccolipaj med grönt till lunch. Du ser! Till och med en Toffla kan göra avsteg…

Jag har varit ovanlig till lunch!


Mitt under lunchen
fick jag det ena mystiska sms:et efter det andra. Folk är allt bra lustiga som inte kan presentera sig! Och när man ber dem tala om vem de är undviker de skickligt att svara. Eller så låtsas de… Minns den där gången när jag trodde att jag messade C – och så messade jag nån som heter Anneli som jag INTE känner. Bara det att den märkliga människan fortsatte att sms-konversera mig, hon måste ju ha fattat att jag hade skickat till fel person. Notera att jag undertecknade med mitt förnamn. I det här fallet har jag emellertid mina misstankar om att personen som sms:ar är bekant och jag kan säga att jag gräver…

To be continued…

Äh mysteriet är löst! Jag vet vem det är och det är ingen galning, bara nån som har lärt sig sms:a ganska nyligen… *STOR SUCK AV LÄTTNAD*

Read Full Post »

Om det finns nåt jag avskyr att göra så är det att åka till Stormarknaden och storhandla! Men idag hade jag Ett Viktigt Ärende på Stormarknaden –  starkölen var slut hemma. Dessutom tänkte jag att Fästmön kanske behövde få lite hemhandlat  i matväg eftersom barnen kommer hem i morgon. Så jag frågade min kära om hon skulle orka. Det gjorde hon – trodde hon – och så tog hon visst ett piller innan jag plockade upp henne när jag hade slutat jobba.

Jobbet, för resten, blev väldigt intensivt idag för min del. Jag gick runt och bokade in de flesta av de personer jag har kvar att intervjua, intervjuade en person samt skapade fyra svenska sidor på intranätet samt fyra engelska spegelsidor. Så jag hade lite huvudvärk när jag gav mig av hemåt för att hämta Anna. Som vanligt var jag kissis också, men ibland prioriterar jag bort sånt. Tänk så mycket tid som går till spillo för att man går på toa, liksom…

Väl framme vid Stormarknaden hjälpte jag Anna att lösa ut en scannerpistolen. Sen skickade jag in henne på Affären-Man-Aldrig-Hittar-Nåt-I-Längre, det vill säga ICA Kvantum. Jag skulle utföra mitt ärende på Systembolaget, gå ut med varorna i bilen och sen joina Anna.

På Systemet gick jag lääänge. Blev lite trött på gubbar som bara skulle tränga sig fram hela tiden, så jag blev tvungen att botanisera bland rödvinerna också. En flaska av den här italienaren hamnade i varuvagnen…

Nebbiolo från 2010.


Och sen var mitt vanliga starköl slut
så jag fick ta en platta av nån annan sort. Till tröst plockade jag ner ytterligare en flaska rött, denna gång ett Amaronevin.

Ett Amarone från 2008 hamnade också i varuvagnen.


Ja, jag VET!
Jag skulle ju hålla hårt i pengarna. 😳 Men det är ju så roligt att få lön nu för tiden. Det är roligt också att ha pengar kvar så här dan före löneutbetalningen. Det var länge sen…

Sen gick jag ut i bilen och kastade la försiktigt in dryckerna för att därpå leta rätt på Anna med stridsvagn varuvagn och hjälpa henne. Jag fann henne vid ostarna och hon såg väldigt matt ut.

På ICA Kvantum var det enbart lustiga människor och lustigast av alla var förstås jag. Nåt annat är egentligen inte lustigt med ICA Kvantum. Mer än det här brödet jag hittade… Snacka om motsägelsefullt…

JätteFranska En halv… Det känns liksom… inte riktigt rätt…


Efter att ha sluppit undan avstämning
rullade vi åter ut till bilen och lastade in fem matkassar. Därpå intog vi var sin kycklingburgare på Burger King i tron att två för priset av en skulle vara en bra deal. M på jobbet hade nämligen lyckats lura på mig en BOK med rabattkuponger, Klubbkortet i Uppsala. HA! Vi fick halva priset på burgaren, inte på nån meny, så notan stannade på över 100 pix i alla fall. Hutlöst!

Så for vi till Himlen, där man ju hittade fårskallar i lördags bakom en garagelänga. Vi hittade inga i kväll, bara Johan som var snäll och kom ner och mötte oss på parkeringen och hjälpte till att bära in matkassarna.

Bakstycket på min bilnyckel lossnade och jag kunde inte få ihop skiten den, så det första jag fick göra när jag kom hem var att tejpa den – annars ramlar liksom batteriet till fjärrlåset ur. Jag ska sluta skryta om att det aldrig några fel på Toyota, för nu har det varit lite många det senaste året, tycker jag…

Jag hade tänkte konversera min Storasyster, men hon var upptagen av husförhör förhör av körkortsstudent, så i stället slöglodde jag lite på Antikrundan på TV. Men då fick jag bara ännu mer ont i huvet eftersom nåt smart ass tog av sig sin tröja och visade upp sig i TV-rutan i rutig skjorta! SNACKA OM MOARÉ!!! Och huvudvärksförstärkande… Det är liksom basics att aldrig ha smårutigt på TV…

Anna ligger i soffan med filt över sig, jag ska strax borsta min tand och därefter hasa till sängs. I morgon är det fredag och ska jag bara jobba och sen ta en lååång kvällsdusch. Man måste ju göra sig ren och snygg (så gott det senare nu går…) när man ska fira svärfar på lördag. Han blev 75 år ung idag och har fortfarande djur i drift på sin gård! DET är häftigt, tycker jag! Och jag tror inte han har tid att tänka på om han har huvudvärk ibland…

Read Full Post »

Older Posts »