Sött, gött och vitt

Ett inlägg om godsaker, bland annat.

---

 

I helgen kan en säga att jag unnade mig rätt bra. Alltså unnade mig både att köpa böcker och att äta gott. Fika, framför allt. Idag är det måndag och jag hade siktet inställt på att återgå till normala vanor, det vill säga fikabröd en gång i veckan på fredagar i samband med socialfika på jobbet. HA! Där bedrog jag mig! Måndagen inleddes med… TÅRTA klockan nio. Jag trodde nästan att jag hamnat på SLU där det var spikningstårtor var och varannan dag. Och det var visserligen bland annat på grund av en före detta SLU:are – med flera – som det var tårtkalas i morse. Ett gäng vattumänniskor hade nämligen flyttat in i huset, till exempel i mitt gamla kontor, under helgen. Sånt ska firas, tycker de på mitt jobb, så det gjorde vi. Med tårtor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen jobbade jag lite. Eller rätt mycket. Jag har fortsatt ner i vattnet och arbetade om två beskrivningar som jag skickade ut på korrektur. Det känns väldigt bra att tre av sex såna texter är på rullning. Det är inga svåra texter egentligen. Det som gör att det gäller att vara koncentrerad, fokuserad och ha tungan rätt i mun är att en tre, fyra texter från lika många filer ska klippas och klistras ihop till en. Ett pusslande, kan en säga.

Plötsligt var det eftermiddag och dags för nästa sötchock: Maskil. Maskil dök upp med sin mamma och en kan säga att det är Maskils mamma jag jobbar i stället för. På sätt och vis. Jag känner inte Maskils mamma, men spontant gillar jag henne. Fast jag blev väldigt chockad – och inte bara av söta skäl – när Maskils mamma helt sonika placerade sin son i mitt knä och stack iväg i huset på några ”ärenden”. Jaha. Där satt jag med en två månader ung pojke som bara hade en napp till tröst. Men faktiskt pep Maskil inte särskilt mycket. Han nästan somnade hos mig… Och jag som inte är nån barnmänniska…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag är det den sista november. När jag hade lämnat tillbaka Maskil till hans mamma och jobbat färdigt fyllde jag i min tidrapport för november och låste den så att jag får lön i december. Så halkade jag ut till bilen. Det hade snöat i natt och var vitt ute, men jag älskar mina gympadojor och har inte så mycket att välja på när det gäller skodon. Därför fortsätter jag använda gympadojorna tills det blir för mycket snö. Under dan blev det mildgrader och slask, men till kvällen frös det på igen. Jag är glad att Clark Kent* har nya vintertofflor** i alla fall. Jag själv får komma i andra hand.

Den första snön den här säsongen kom i natt och det var vitt ute.

Min hemmakväll har jag hittills ägnat åt tvätt och skrivjobb. Igår kväll nätshoppade jag linser till mig själv och julklappar till en och annan familjemedlem. Det blir nog mer shopping fast inte via nätet i veckan. Men nu är det nog bäst att jag sätter punkt så jag inte avslöjar för mycket…

*Clark Kent = min lille bilman
**vintertofflor = vinterdäck

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vi firar den nyfödda prinsessan

På jobbet har vi nyss firat den nyfödda prinsessan på ett lite annorlunda sätt – vi är ju ett internationellt universitet… (Fint folk kommer ju dessutom alltid försent, så vi väntade till dagen efter.)

Tack, S, för baklavan! Mycket godare än både semla och prinsesstårta, om Tofflan själv får välja.

Baklava är mycket godare än både semlor och prinsesstårta! 

 

Read Full Post »

Epikuré-dag

Dagen började ju nästan så gott som med tårta. Prinsesstårta, för min del. På eftermiddagen fanns det några bitar kvar. Då provade jag en annan tårta som jag tror Fästmön kallar Carl Gustaf-tårta. Och så undrar jag varför jag är tjock…

Dagens andra tårt-slafs!

                                                                                                                                                           Carl fick en riktig långlunch, så jag såg inte så mycket av honom. Men han kom tillbaka fram på eftermiddagen och jag fick i alla fall ta en bild på honom och hans fina blomma. Den han menade att han nog har ihjäl på några dar. Tills jag upplyste honom om att det är en blomsteruppsättning som står i oasis och inte en krukväxt, så ja, den självdör nog. Om nån vecka, eller så.

Carl will kill his companion…

                                                                                                                                                              Det kändes vemodigt att säga hej då. Jag fick två kramar. Vi har kamperat ihop varje vardag i en och en halv månad. Det lär bli ensamt på måndag. Så ensamt att jag har bestämt mig för att delta i varenda morgonmöte uppe på avdelningen. OCH avdelningsmötet på tisdag när jag för övrigt ska ha en dragning om mina forskarsidor.

Jag fick en fin luva-tröja av Carl med ”företagets” namn tryckt på i rött mot blyertsgrå botten. Visst låter jag som Ingrid Schrewelius? Menjag kan ju inte visa den på bild här för då avslöjar jag ju min hemvist under vardagarna. Och än så länge vill jag inte att alla ska veta – även om en del säkert har gissat.

Stannade till på Tokerian och köpte räkor med tillbehör. Ringde mamma en för att kolla läget. Hade varit hemma en kvart innan Anna klev in genom dörren. Vi har ätit och druckit Chardonnay. Jag är trött som f*n, men ska försöka se Tyst vittne. Har ett glas vin kvar. Den slinker nog ner. Räkskalen är utburna. Jag vill bara sitta och vara med min älskling.

Rätt OK chardonnay.

                                                                                                                                                                          PS Jag fick en påse tortillas-chips när jag var och handlade med självscanner på Tokerian. Månntro de har börjat en charmoffensiv för att jag ska komma tillbaka som kund???

Read Full Post »

Snö vart vi än såg och ser…

Det kom liksom inte LITE snö igår… Det tog en halvtimma för mig att gräva fram bilen på parkeringen utanför Fästmöns hus. Först gick jag ut och grävde och borstade och tio minuter innan vi skulle åka gick jag ut igen och borstade och skrapade. Det slutade liksom inte snöa förrän runt 19.30-tiden…

Trots vädret var vi ju tvungna att forsla över barnen till sin pappa och vi själva skulle ju ut till Annas pappa på födelsedagsfirande. Det var ingen tvekan från min sida, vi hade sagt att vi skulle komma ut och det gjorde vi. Jag tänkte att det nog var lugnt att köra eftersom vi skulle åka stora vägar, bland annat E4:an ut. HA! Kan meddela att plogningen var i princip lika med noll och vi kröp fram i maxfart 50… Men FRAM kom vi! Och FÖRST kom vi också! 😛

Annas pappa blev mycket firad av barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Huset var fullt, kan man säga! Vi smockade i oss smörgåstårta (jag pillade elegant över rostbiff och skinka på Annas tallrik) samt två sorters vanlig tårta (citron resp. prinsess). Magarna var ganska fyrkantiga när vi rullade ut och hemåt.

Clark Kent* gick som en stridsvagn och forcerade snö och modd. På den sista lilla vägen upp till Annas pappas hus berättade Anna, så där upplysningsvis

Ja, här körde Uffe** av vägen en gång när det hade snöat…

Avdelningen för onödig information hade talat och skrämt upp mig, kan jag meddela! Jag kramade ratten HÅRT, men vi lyckades hålla oss på vägen. Och när vi åkte hem hamnade vi mellan två plogbilar. Det kändes så där lagom tryggt och säkert!

Anna började klockan sju i morse, så vi var uppe tidigt. Jag tog några bilder när jag kom tillbaka hem.

Massor av snö, men också en stor sol som tittar fram. Det kan nog bli fint idag, men för tillfället är det -10 grader, så dunjackan åkte på igen i morse.

                                                                                                                                                           När vi kom hem till mig igår kväll var endast vägen upp och fram till parkeringen plogad. Det var lite uppkört utanför garagen, men jag fick ta fram min lilla skyffel och skotta mig in i Clarks boning***.

Det kom verkligen jättemycket snö igår. Nu är det nästan lika mycket som det var för bara några dagar sen innan det töade och smälte så fint…

                                                                                                                                                       Det var heller inte plogat på gångvägarna på gårdarna och sist biten upp till porten fick vi verkligen pulsa. Idag är gångarna inne på gårdarna visserligen plogade och till och med sandade (kors i taket, sanda brukar ”hustomten” inte göra förrän flera dagar efter han har plogat!). Detta gäller dock INTE utanför portarna – där blev det till att pulsa i djup snö igen. Och utanför garagen var det spårigt och jäkligt. Varför betalar vi nån som inte sköter sitt jobb? kan man undra…

Bakom garaget är snön helt orörd, ser det ut som. Och den går en bra bit uppför trädstammarna…

                                                                                                                                                           Idag lär solen lysa obarmhärtigt in i mitt hem, så jag ska ägna förmiddagen åt att damma och dammsuga. Anna slutar klockan 13.30 och då ska vi åka och handla lite bra mat som frukt och grönt.

                                                                                                                                                            * Clark Kent = min bil
** Uffe = Annas bror
***Clarks boning = Clarks garage

Read Full Post »