Katta-strof?

Ett inlägg om ett sjukbesök som blev lite av en katta-strof.

---

 

Anna med kattkillen Cosmos.

Jag hann precis ordna med en liten sak till konvalescenten innan jag åkte på sjukbesök. Medförandes bland annat ett rör med C-vitamin for jag till Himlen där jag avlöste mormor. Det är alltid trevligt att träffa och prata med Annas snälla mamma, men det har blivit alltför lite av den varan i sommar och i höst – av olika skäl. Jag träffar knappt Fästmön längre. Och orsakerna till det har jag ingen lust att redovisa här. Fast jag kan säga att vi fortfarande är tillsammans, nåt som retar många. Idag fick jag i alla fall träffa henne en stund och de små håriga, fyrfota busungarna och deras mamma samt konvalescenten, förstås.

Sjuklingen har piggat på sig rejält, men nog såg jag att det har tagit på krafterna. Nu är en bit över och nästa bit ska fortsätta. självklart håller jag tummarna även i fortsättningen så att det blir bra. Vi ärrade människor får peppa varandra.

Kattungarna hade växt mycket sen sist. De har fått namn – flickan heter Citrus, pojken Cosmos. Jo, jag vet att flickor inte kan ha namn som slutar på manliga -us, men det här är en modern kicka. Förresten är det inte mina katter och inte jag som bestämmer utan Anna. Jag försökte döpa dem till Toffslan och Viffslan och deras mamma till Ingela, men det slog aldrig igenom. Cosmos är större än Citrus, fast de är lika busiga båda två. De får till och med igång sin mamma Mini ibland. Ungarnad klättrar, gärna längs byxben, och de små tänderna bits ganska skönont. Jag lekte med dem idag och deras leksaksmöss. Sen blev kattungarna helt slut och la sig på soffan och somnade tvärt. Ja, de var tillfälligt utsläppta i vardagsrummet en stund idag.

Här är några bilder på busungarna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag svängde förbi Äldreboendet och släppte av min älskade innan jag åkte hem till mig. Mamma fick ett telefonsamtal och därefter tog jag en vals med snabeldraken*. My neighbours are entertaining tonight. Unga män, som inte kan prata utan att skrika till varandra och som dessutom lagar mat som luktar illa hos mig. Jag ska inte lägga nån lök på nåns lax, men koka potatis till en bit varmrökt sån firre och alltså äta ordentlig middag i afton. Lax kan också lukta illa. Den här dagen har inte blivit nån katastrof vad gäller maten – än. Jag har liksom inte ätit nåt sen frukost, som jag åt vid lunch. Att dan blev en katta-strof var bara mysigt!

Resten av min kväll tillbringar jag med mina två böcker på gång. Fast klockan 21.30 ger jag mig av till Downton Abbey, förstås.

Och så måste jag säga att jag blev väldigt glad och stolt över att bli kallad

[…] en av Sveriges större bloggare […]

av Marielunds vänner! Det känns fint nu när bloggen går mot sitt slut. En ska sluta när det är som bäst, eller hur..?

Ha en fin lördagskväll!

*snabeldraken = dammsugaren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att få vara glad och må lite bra

Ett inlägg om att ha det gott.

---

 

Fredagsgött i Toffelboningen med två böcker, tänt ljus, popcorn och en öl. Vid pilen en tennisboll. Nej, jag är inte sportig alls – jag använder den när jag gör övningar med mina onda fötter.

Jag läser två böcker parallellt just nu. Det är nåt nytt jag har börjat med och det funkar hur bra som helst. Att läsa böcker parallellt funkar inte bara bra, det är en delvis ny och spännande upplevelse att läsa på det här sättet. För tillfället är det en deckare och en bok om att vara glad jag inmundigar. Titlarna kan tyckas motsägelsefulla men… Deckaren fick jag av vännen Agneta i december förra året, glad-boken hittade ner i min postbox från Fästmön nu i oktober. Glad-boken går inte att läsa för mycket i åt gången. Den kräver nämligen lite gympa för hjärncellen jag har att ta in, bearbeta, förstå/tolka etc. Jag läser med blyertspenna i handen. Stryker under sånt jag tycker är viktigt, sånt jag känner igen. Men jag läser kritiskt också och jag köper inte allt som står i boken.

En sak jag har svårt att läsa om är semester och helger. Hur en del bara är glada och förväntansfulla inför dem. För en sån som jag, som har varit arbetslös länge periodvis, är det inte nån skillnad mellan vardag och helg – och det är nåt jag har saknat! Därför gläds jag åt det nu. Men jag gläds åt både vardagen och helgen: jag tycker att det är roligt och häftigt att ha ett jobb att åka till. Och när fredagen kommer är jag trött. Skönt trött – jag har ju jobbat fem hela vardagar. Men semester… utlandssemester… det har jag inte var på sen 1996 – om en inte räknar en kort tur till Danmark 1997 respektive Åland nån gång 1998, tror jag. Nu känner jag att jag verkligen längtar efter det och skulle vilja åka nånstans. Och drömma är ju gratis. Så länge jag har det som jag har det med jobb kan jag inte ta nån semester.

Björken utanför mitt arbetsrum här hemma står i höstskrud och var inte inlindad i dimma i morse när jag tog bilden.

Lördagsmorgnar och söndagsmorgnar brukar jag unna mig att ligga kvar i sängen med en bok i händerna och kaffe på nattduksbordet. Jag vaknade tidigt i morse, vid sjutiden, av att nån i huset tycktes skrapa färg. Det var dimmigt ute. Jag frös och insåg att jag nog skulle behöva investera i ett nytt täcke. Sen lyckades jag slumra nån timme och när jag vaknade, efter att ha drömt att jag la min mobil på en het platta på spisen, hade solen tittat fram. Det var bra, det, för då kände jag att det var dags att skutta upp och göra mina räkningar. Den här månaden fick jag flera tusenlappar över, trots att jag bara fick lön för fem dar och a-kassa för tretton dar. Jag gör inte av med så mycket pengar heller, utan det mesta går till mat – frukost och lunch. Middag blir ett par rostade mackor eller en skål med turkisk yoghurt med akaciahonung och valnötter. Därför ska jag försöka lägga undan lite pengar, för jag vet att det kommer tuffa tider igen snart. Jag skulle önska att jag finge vara lite glad och spara till en semester, men framför allt vill jag betala tillbaka lite till vissa människor. Det känns extra roligt att få bjuda en vän på middag på söndag. Ingen fin restaurang eller så, men att jag för en gångs skull för bjuda.

Idag bär det av ut till Himlen för att besöka en konvalescent. Innan dess ska jag trycka i mig lite frukost, ta ett varv med dammsugaren och en dusch. Det är märkligt så skitigt det blir här hemma trots att ingen är här om dagarna längre.

Vad händer hos DIG i helgen??? Du får gärna berätta i en kommentar. Än finns det bloggutrymme kvar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är mycket en inte begriper…

Ett obegripligt inlägg.

---

 

En mörk värld utanför.

Nog är det fler än jag som konstaterar idag att det är mycket vi inte begriper. Jag skrev om laglöst land och hemskt våld i ett inlägg igår. Jag skrev om människor som aldrig mer får sjunga, dansa eller drömma. Inte en käft kommenterade det, men jag ser i statistiken att det är en och annan som har läst. Kanske orkar folk inte bry sig. Eller så skriver jag bara dåligt och ointressant. Hur som helst tror jag att det finns en gräns för hur mycket vi orkar med. Det känns märkligt när det är sån bevakning av detta i media – och så sitter jag och grottar ner mig i mina rapporter och översättningar om dagarna, borta från världen och all ondska.

Jag försöker komma ikapp med nyheterna, men det kan inte bli som tidigare. Det finns varken tid eller ork till det och dessutom sjunger ju bloggen på sista versen. I måndags noterade jag att regeringen vill höja pensionsåldern och det helst före valet 2018. I ett första steg kan det bli att lägsta pensionsåldern höjs ett eller ett par år, men sen är nog tanken att höja den övre gränsen också. Eller det som kallas

rätten att fortsätta ha kvar sin anställning.

Det är svårt att se nån ljusning ibland.

Det går inte att låta bli att undra om folk orkar jobba tills de är 70. Många har långa arbetsliv bakom sig och förtjänar att få njuta av ledighet sina sista år. Det finns också många som har blivit utslitna efter många års arbete i till exempel vården. Men visst finns det andra som vill och kan jobba längre än 67. Jag tror att vi ska se det som en möjlighet, samtidigt som regeringen nog både en och två gånger bör tänka på alla som inte har nåt jobb också. Eller hellre, enligt min mening. Ska de drabbas av ännu sämre ekonomi – och samvete! – för detta? Att vara arbetslös innebär så mycket mer än att inte ha en inkomst, för övrigt. Det innebär skamkänslor och isolering för en del, hopplöshet och depression för några. Och det finns människor som avslutar sina arbetslösa liv för att de inte längre orka kämpa utan att få rätt hjälp och stöd från statliga myndigheter som Arbetsförmedlingen och a-kassan. Det är svårt att se nån ljusning ibland…

Caps lock – onödig tangent (?) med en egen dag för att få bort den.

Bland de mer harmlösa nyheterna i veckan hittade jag den om att det var CAPS LOCK-dagen igår. Du vet, den där knappen på tangentbordet som är så lätt att komma åt och som åstadkommer stora bokstäver, som om en skriker. Och sen blir andra tecken fel också. Hur som helst, igår var det den internationella dagen för att avskaffa knappen ifråga. Stackars lilla knapp…

 

På det personliga planet undrar jag mycket över varför mitt antal Twitterföljare ökar. Jag är minimalt aktiv på Twitter, för jag tycker att det är en plats där så många konstiga och elaka människor hänger. Det jag har Twitter till är för att hänga med i nyhetsflödet hjälpligt och för att hitta intressanta lediga jobb. Sen puffar jag för mina bilder på Instagram och för mina blogginlägg via Twitter, men jag har knappt några vänner som är aktiva på Twitter längre heller. Nä, jag funderar på att avsluta mitt Twitterkonto, helt enkelt, för jag ser inte nån större nytta med det.

För att runda av det här inlägget lämnar jag dig med några bilder från jobbet. Det var uppenbarligen Randiga dagen idag. Och dagens go-fika var äppelkaka. Mums!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ha nu en riktigt go helg! Jag ska bland annat hälsa på en konvalescent och träffa en kompis, städa och lassa in däck i bilen för på måndag ska mina fälgar till Clark Kents* vintertofflor få nya gummin för vintern.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tidig lördagsmorgon i januari

Jaha. Nu var det slut på det roliga. Fästmön börjar jobba idag. Och det var nog inte roligt att kliva ur sängen klockan sex i morse. Morgonen var inte bara mörk, den var fem grader kall, också. Tur för Anna att hon bara jobbar till klockan 14 idag…

Mörkt och kallt i morse.

Det blev lite sent igår kväll. Vi tittade ju på en bra film och den slutade inte förrän klockan var en kvart före midnatt. Sen var det inte särskilt lätt att somna.

Själv tycker jag väl inte att det var nån större fara att gå upp och skjutsa Anna till jobbet. Men jag är ju fortfarande sjukskriven och kan ta det lugnt idag.

Jag har haft ont i magen ett tag och jag misstänker att det är tarmarna som inte riktigt känner sig hemma i magen. De blev ju, som jag skrev i ett tidigare inlägg, troligen urplockade och islängda under operationen och det tar väl tid innan de hamnar på rätt plats, så att säga. Förutom magen och hälen, som nu gör sig påmind igen, har eksemen efter sprutorna kommit tillbaka. Framför allt en fläck på högra skinkan är väldigt kliig och upphöjd. Jag började smörja med Emovat igår igen, men jag är inte så förtjust i den. Föredrar Locoid.

Trots allt mår jag rätt bra just nu. Jag blir starkare för var dag som går, även om jag börjar få lite social fobi, nästan. Jag är ju aldrig ute bland folk och det börjar kännas lite skrämmande. Nästa vecka ska jag försöka att göra en utflykt till Stormarknaden nån dag. Gissningsvis är det inte så mycket folk där då och jag behöver inhandla lite strumpor och underkläder.

I eftermiddag, när jag har hämtat hem Anna, ska jag försöka följa med till Arge Kaj som ligger bredvid Tokerian. Anna ska träffa sina döttrar där och det kan ju vara en lagom aktivitet för mig.

Till kvällen tänkte jag laga till italiensk pastasås på kycklingfärs. Behöver nog bara handla lite lök och tomater, tror jag. Det här med matlagning är inte min grej, men jag försöker. Det är också bra för mig att ha nån meningsfull sysselsättning och inte bara vara konvalescent rakt igenom. Anna har hjälpt mig med så mycket, så det minsta jag kan göra är att laga mat åt henne när hon har jobbat!

Men vad ska jag göra fram till klockan 14? Just nu funderar jag på att krypa ner i sängen igen och läsa en stund, kanske slumra till ett ögonblick – det vill säga göra en FEM. Det är ganska tyst i huset, den ökända ungen har ylat lite grann än så länge bara, så det kanske går att somna om.

Nån som definitivt inte sover är min vackra polkaamaryllis. Den fullkomligt exploderar av liv. Så här såg den ut i natt:

Den här sover inte!

I kväll blir det Stjärnorna på Slottet klockan 20 på SvT1. Det är Lill-Babs dag och henne är jag nyfiken på!

Vad händer hos dig idag och i kväll??? Skriv gärna en rad och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 1: Sova och Söva

Jo jag vet. Det var torsdag igår. Men jag är faktiskt konvalescent och sjukskriven och då kommer saker och ting när jag orkar. Nu kommer veckans höjdpunkter (Sova) respektive lågvattenmärken (Söva). Det är inte svårare än så här:

Sova

• Så skönt att ha Fästmön här! (Jag får hjälp, pepp, stöd och sällskap – och bättre aptit!)
• Alla goa vänner och släktingar som har brytt sig under hela den här sjukdomsresans gång med blommor, böcker, nyponsoppa och på andra sätt – ingen nämnd, ingen glömd! (Jag kan inte nog tacka er för er omtanke!)
• Annas snälla mamma (som har brytt sig och bryr sig – och bjuder på underbar lunch, bara så där!)
• Wordfeudkamperna med Anna (jag får så fina tillmälen när det går bra för mig!)
• Statistiken från WordPress liksom årsstatistiken (som ger mina uppdragsgivare bättre hum om hur många som besöker den här bloggen)
• Stjärnorna på Slottet (en jättebra serie, SvT!)
• American History X (Otroligt stark film bland allt det lätta under helger och mellandagar…)

Söva

• Alla som började bry sig efter flera veckor (Nej, ni behöver inte överanstränga er. Jag mådde riktigt jävla dåligt, men nu tänker jag inte bara överleva utan bli frisk! Och det går alldeles utmärkt utan er.)
• Ett elakt ex, en av Uppsalas största skvallerkärringar (åsikt!), som jag tyvärr påminns om då och då.
• Högljudda grannar/lyhört hus (Nej, jag vill inte höra när ni kissar, grälar, pratar om infertilitet, leker etc. Men för den skull knackar jag inte i nån jävla vägg!)
• Karlidioten på Stormarknaden (som verkade ha som sport att få mig att ramla)

Livet är kort.

Read Full Post »

En soft nyårsdag

Idag är det en lite soft nyårsdag. Men promenerat har vi gjort – och blivit lite blåsta. Genomblåsta. Det var inte precis världens skönaste promenadväder. Dessutom har temperaturen stigit till nästan fem grader. Snön smälter bort och blir så där bruntrist.

Fästmön på promenad med konvalescenten. 

Vi var ute i ungefär 20 minuter, enligt Anna. Men tänk då på att somliga tar myrsteg och har dåligt flås.

Men före promenaden utomhus tog jag en promenad inomhus med min Vita Vän. Det tog lång tid och jag var alldeles flåsig. När jag hade dammsugit sovrummet, vardagsrummet, duschrummet och hallen tog jag en paus, drack lite vatten och ringde mamma. Sen tog jag gästrummet, arbetsrummet, köket och badrummet.

Min Vita Vän.

Jag är nöjd med mina framsteg, men jag tycker att det går långsamt och jag är inte bara en gnällig patient, jag är en otålig konvalescent också.

För tillfället försöker jag spara ner Sista natten med gänget (American Graffiti) på DVD. Tyvärr gick det inte att snabb-bränna, så det hela tar över två timmar. Visserligen sköter det sig självt, men ändå.

Sista natten med gänget – American Graffiti – har jag redan på CD.

Anna och jag har spelat Wordfeud som galningar idag. Mellan varven har vi läst. Jag har nyligen påbörjat en av mina julklappsböcker, Sara Lövestams Tillbaka till henne, som jag fick av Anna. Problemet är att boken i sig är på nästan 600 sidor och väldigt tung, så jag orkar inte läsa så långa stunder i taget.

Eftersom vi har större delen av Västerbottenpajen från nyårssupén kvar samt även Alséns röra och Annapannacotta blir detta vad huset serverar till middag. Men idag blir det nog ett rött vin till. Vi har nämligen goda ostar, kex och druvor också till lite senare. Jag undrar hur mycket jag har gått upp i vikt sen Anna kom hit… Det är alltid mycket lättare och godare att äta med sällskap!

Vad har du haft för dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

I morgon klockan 17 har jag en klipptid. Jag ska försöka palla att ta mig till ett apotek och plocka ut lite smärtstillande – det är en manlig familjemedlem som har väldigt jobbiga smärtor just nu.

Livet är kort.

Read Full Post »

Svisch, typ…

Jorå, nog sa den 

svisch, typ,

förmiddagen… Den bara försvann. Till och med molnen på himlen försvann – eller nästan, i alla fall. Det har blivit soligt och varmt. Nu sitter jag vid datorn med vegetarisk ärtsoppa, pannkakor, sylt och grädde i magen och ska klura på kommunikationsfrågor.

Före lunch satt jag i ett intressant möte om popplar, du vet, de där i Sverige ovanliga träden – här finns bara 1 000 hektar poplar, har jag lärt mig. Vidare är det ett snabbväxande träd – växer svisch, typ –  och därför synnerligen ekonomiskt. Om man nu vill använde det till det som våra forskare är inne på. Lite extra lustigt i sammanhanget är att Metropolen Byhålan i vissa sammanhang har kallats Poppelstaden. När jag var barn fanns där ganska många poppelträd på vissa av de stora gatorna i centrala stan. Nu är det inte många popplar kvar. En rest av det hela är självaste Poppelgatan, DEN finns kvar! Och så finns det en assistansverksamhet som heter just Poppelstaden…

Svartpoppel. (BIlden är lånad från Wikipedia.)

Jag har annars fipplat med lite webberier internt och externt. I eftermiddag ska jag lära ut hur man gör sin personliga hemsida. Jag har även fått två roliga uppdrag den här veckan – och det tredje är ju att vara med och planera och arrangera institutionsdagen i slutet av september. Pratade lite med M om den i morse och nu får vi hoppas att jag inte ligger på obduktionsbordet operationsbordet eller är konvalescent just då. För det här vill jag vara med om!!!

 

Livet är kort.

Read Full Post »