Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘äcklig’

Ett diskutabelt inlägg.


 

Twitter

Häromdan läste jag Mårten Schultz krönika om Herreyfallet. Fallet i sig handlar om Richard Herreys mål mot kulturjournalisten Martin Aagård på Aftonbladet. Herrey blev kallad rasist av Aagård på Twitter. Då stämde han såväl journalist som kvällsblaska. Jag har inte alls noterat tweeten, men är intresserad av förtalsfrågan och sociala medier.

Mårten Schultz sätter i sin krönika fingret på flera intressanta aspekter i det hela. En är till exempel ansvarsfrågan när det gäller tweets av journalister. Han skriver:

[…] För det fall en journalists utpekande av någon som rasist på sociala medier utgör förtal – vem svarar då? Det är klart att det inte faller inom, i detta fall, Aftonbladets utgivares ansvar. Vanligtvis kan journalister på tidningar och i andra medier vara säkra på att de är trygga från ansvarsutkrävande från personer som varit föremål för deras behandling genom ett särskilt grundlagsskydd.
Men detta gäller (ofta) inte när journalister skriver på Twitter eller andra sociala medier. I dessa situationer kan arbetstagaren själv, journalisten vara exponerad för ansvarsrisker. […]

Ansvarsfrågan blev inte alls klarlagd under rättegången, menar Mårten Schultz. Tingsrätten ansåg inte heller att Richard Herrey hade blivit utsatt för förtal.

Vad är då förtal och vad är inte förtal? Mårten Schultz ger exempel:

[…] Det är förtal att peka ut någon som brottslig eller klandervärd. Men det är inte förtal med utpekanden som utgör, som det brukar sägas, rena värdeomdömen. Det är förtal att kalla någon för barnmisshandlare, terrorist eller tjuv. (Sådana omdömen kan dock vara försvarliga och därmed tillåtna trots att de i teknisk mening är förtalande.) Det är däremot inte förtal att säga att någon är ful, vidrig eller äcklig.
Förtalande omdömen är med andra ord omdömen som kan vara sanna eller falska. […]

klubba och lagbokMårten Schultz tolkar att det kan vara förtal i vissa fall när det gäller rasiststämpeln, anser tingsrätten. Att säga att nån är rasist är inte ett värdeomdöme liknande ”du är äcklig”. Men i Herreyfallet ansåg tingsrätten att Aagårds tweets inte var förtal. Mårten Schultz skriver:

[…] Aagård skrev nämligen inte bara att Herrey var rasist. Han skrev närmare bestämt ”din gamle rasist” […]

Och det är det där lilla tillägget som rätten anser gör så att mottagaren förstår att det inte är ett sakpåstående utan ett värdeomdöme.

megafon

Kommunikation är svårt.

Kommunikation är svårt. Ibland tycker vi alla att vi är jättetydliga med vad vi menar och ändå missuppfattas vi. Jag tycker att det är märkligt att tingsrätten kan påstå att mottagaren förstår vilken typ av påstående tweeten är. Richard Herrey har sin uppfattning om tweetens betydelse. Om övriga som har läst tweeten förstår den eller inte, tolkar den rätt eller fel, vet ju inte tingsrätten. Richard Herrey menar att tweeten har haft stor påverkan på hans varumärke. Förutom att betala rättegångskostnaderna på 100 000 kronor funderar Richard Herrey på om han ska gå vidare och överklaga. Han kanske inte kan det av ekonomiska skäl. Skadade varumärken kan ju, som bekant, påverka ekonomin.

Jag undrar hur det är med fula människor* (värdeomdöme; icke namngivna) som skriver i sociala medier att vissa människor (namngivna inklusive foto på personen) har alkoholproblem och är psykiskt sjuka… Är de att anse som förtalare eller är sjukdomar, tillskrivna personer (oavsett om det är sant eller falskt) att se som värdeomdömen?

Lyckotroll Återbruket

Troll kan, precis som människor, vara både söta och harmlösa, men också fula och elaka. Här några sötingar. I verkligheten finns ju inga levande troll.


*fula människor = i mina ögon blir elaka människor fula

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Min kamp 1I början på sommaren kastade Återbruket här i Uppsala böcker alldeles gratis på sina kunder. En av dem jag ryckte åt mig var första delen av Karl Ove Knausgårds Min kamp. Det har pratats och tyckts en hel del om Min kamp-böckerna, men som vanligt ville jag läsa själv först och tycka sen, oberoende av vad andra har för åsikter. Jag reagerade naturligtvis direkt på bokens titel och kände ett ganska stort obehag. Varför väljer man att kalla en serie självbiografiska böcker för detta som ju associerar till ett visst annat litterärt verk (som jag aldrig skulle ta i mina händer, för övrigt)?

Det är en liten tegelsten jag har läst. Författaren beskriver här sin barn- och ungdomstid och sin familj, med en del fokus på fadern. I bokens andra hälft berättar han om faderns död och hur han och brodern Yngve städar upp efter sin pappa. Pappan har då tillbringat sina sista år i livet hos sin mamma, sönernas farmor. Där har han i princip ägnat sig åt att dricka ihjäl sig.

Ja det är ingen munter historia, detta. En kan störa sig på detaljrikedomen i berättelsen bitvis, men samtidigt inser jag att detta gör en stor del av boken. Läsaren får liksom veta ”allt” – författaren väjer inte för det obehagliga eller äckliga, såsom avföring, blod med mera. Jag berörs av boken, framför allt dess andra hälft. Det är rörande att läsa hur de vuxna sönerna städar efter sin pappa och hur de hanterar farmodern som blivit lite… märklig. Faktum är att jag troligtvis läser ytterligare en del i serien om jag kan komma över den till ett rimligt pris.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett axelklappande inlägg.


 

Pappas cigarrettask.

Inga cigarretter här i längre. Detta var min pappas cigarrettask.

Idag är det måndag och den 7 september. Ingen märkvärdig dag för de flesta, bara en vanlig måndag när alla stackars (?!) arbetande står inför en ny vecka. För mig spelar måndag eller lördag ingen roll. Utan ett arbete blir dagarna väldigt enformiga och lika varandra. Men just den 7 september är en mycket speciell dag för mig. Det är min rökfria dag.

Det är nu elva år sen jag slutade röka. Elva år… Det känns som om det var igår. Då hade jag rökt i nästan 30 år. Det tog ett år, ungefär, för mig att bestämma mig ordentligt. Jag kollade in hur det gick för mamma, som rökt i 50 år. Kunde hon, så kunde jag… Och mamma kunde. Hon slutade röka i oktober 2003 och jag den 7 september 2004.

För det är just det att en måste bestämma sig. Det är det som är det avgörande. En måste bestämma sig för om en vill fortsätta dra i sig en massa skit och bli sjuk på kuppen, eller sluta med dumheterna och må bättre. Dessutom har en kanske människor i sin närhet som en inte vill göra sjuka. År 2004 hade jag en särbo med två ganska små barn. Visserligen rökte jag inte inomhus, men jag rökte utomhus när barnen var med.

Det är tio år sen det blev förbjudet att röka inne på restauranger och kaféer. Det var också nåt som vägde tungt när jag bestämde mig. Jag hade ingen lust att ta cigarretten efter en god måltid på lokal utanför stället. Stå där, omgiven av ett moln, och se dum ut. För det ser rätt dumt ut att stoppa en brinnande, vit pinne i käften, dra i sig röken från den och släppa ut den i luften som jag själv och andra andas in.

Grillrök

Storrökare som INTE visar hänsyn finns överallt, till och med där en bor.

I våras kom ett förslag om att utöka förbudet till att omfatta även uteserveringar. Jag hoppas att det går igenom. För det finns inget bra med rökning. Jag vill gärna slippa få i mig skit från andra när jag befinner mig i offentliga miljöer såsom en tågperrong eller en busshållplats. Många rökare är lite hänsynsfulla och går bort en bit, men det räcker inte för mig. Deras rök är inte bara äcklig, den gör mig sjuk. Jag slutade röka när jag stod på gränsen till astma. Idag får jag svårt att andas om jag befinner mig nära nån som röker. Det känns som om jag har glasbitar i luftrören. Varje andetag gör fruktansvärt ont. Kanske har jag astma, kanske har jag även KOL. Men mina dumheter i form av röken från en cigarrett drabbar i alla fall inte nån annan längre.

I Metro sa Roger Henriksson, som är professor och överläkare samt chef för Regionalt Cancercentrum Stockholm Gotland, häromdan att passiv rökning är farligt för hälsan och att passiv rökning även har klassats som arbetsskada:

[…] Man kan bland annat drabbas av lungcancer, KOL, hjärtsjukdomar och blod- och kärlsjukdomar. Ju mer rök du får i dig desto skadligare är det […] Jag tycker definitivt att samhället borde skydda dem som utsätts för tobaksrök mot sin vilja med tanke på de risker som röken för med sig. 

Har en sett nån med KOL är det ganska lätt att bestämma sig för att sluta röka. Den som tror att den förblir evigt ung och opåverkad lever i en fantasivärld. Det går ganska fort att få missfärgade och sämre tänder när en röker. En får sämre blodgenomströmning i hela kroppen och även i tandköttet, till exempel. Huden blir snabbare rynkig, men en rökare ser också ofta rätt glåmig ut i hyn. Sen är det lukten. Det luktar riktigt illa om den som röker. Men värst av allt är nog att inte kunna andas.

Idag är det den 7 september, min rökfria dag. Jag klappar mig på axeln.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ytterligare ett matigt inlägg.


 

Det är fortfarande jag som är friskast. Därmed ligger kökstjänsten kvar på mig helt och hållet. Men det är baske mig inte lätt att trolla när matfantasin är som den här. Jag fick helt enkelt fråga Sjuklingen igår. Hon önskade… fiskbullar. Det brukade hon nämligen tigga till sig som barn av sin fader. Och man blir ju lite som ett barn igen när man är sjuk och det är synd om en. Hum… ja…

Jag inhandlade två burkar fiskbullar med hummersås och hällde i en kastrull. Det var i alla fall ljust orange och snyggt.

Fiskbullar i hummersås

Fiskbullar i hummersås i är i alla fall lite orange.


I en annan kastrull hällde jag 
en deciliter jasminris och två deciliter vatten samt lite salt. Det fick koka upp och sen stå på avstängd platta i 20 minuter. Det är så jag kokar ris.

Jasminris

Jasminris låter jag koka upp och sen får det stå på avstängd platta i 20 minuter.


I en tredje kastrull
– ja här finns resurser (<== arvegods, bäst att tillägga, så ingen tror att jag skryter) – hällde jag rätt mycket frysta grönsaker i form av broccoli, blomkål och morötter. Nej, jag gillar INTE morötter, men de har snygg färg. Dessutom äter Anna inte ris och grönsaker behöver vi äta båda två. Broccoli och blomkål går bra för den som äter LCHF (typ Anna). Morötter är som sagt äckliga, men nyttiga för mina ögon. Vad gör man inte för syns skull?!

Grönsaker

Grönsaker i form av broccoli, blomkål och morötter.


Och faktiskt… 
Det smakade bra med middag idag också! Dessutom blev den lite färggrann, det vill säga mycket orange.

Fiskbullar i hummersås ris o grönsaker

Fiskbullar i hummersås med jasminris och grönsaker.


Sen kunde solen gå ner i New Village 
och Mästerkockan luta sig tillbaka i bästefåtöljen.

Solnedgång

Solnedgång i New Village den 28 april 2015.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fortfarande sjukt inlägg.


 

Sovrumsfönstret med fördragna gardiner

Fåglarna hörs utanför och solen noteras.

Nej jag mår inte särskilt mycket bättre, men jag lever. Jag har mest legat i sängen med fördragna gardiner idag. Lyssnat på fåglarna utanför och noterat att det är soligt de stunder jag har varit vaken. Men så kände jag mig så svettig och äcklig att jag masade mig upp och tog en dusch. Kallsvetten återkom direkt efteråt. Fast jag är en seg typ, så jag stegade över till Tokerian. Ja, det var skitdumt, men jag ville handla nåt till middag eftersom Fästmön jobbar lång dag idag. Hon har per sms deklarerat att hon vill gå hem och då blir det alldeles för tungt och långt att bära matkassar från ICA Heidan, som hon passerar på hemvägen. Och så ville jag köpa ett födelsedagskort till vännen M som fyller år dan för mig.

Det känns fortfarande som om nåt hårt har kört över mig. Jag hostar lite mer och luftrören rasslar. Huvudvärken och värken i muskler och leder är påtagliga. Jag mår väldigt illa och har inte fått i mig nånting att äta idag, bara vatten. Kanske att jag provar med lite fil sen när Anna äter.

Trixigt Sally

En barnbok att recensera.

I min postbox hittade jag en rolig barnbok för recension. Den ska jag ta tag i när jag piggnar till. Och så har jag sett sista avsnittet av Jordskott. Det var riktigt bra. Nu sinar krafterna och jag ska ta en Ipren och krypa ner igen. Och… ja just det… Jag fick per sms veta att det har ringts på referenser på mig. (Det är inget skryt, bara ett konstaterande – om än ett pirrigt och glatt sånt!)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett semmelfritt inlägg.


 

 Kanelbulle

Jag äter kanelbullar idag, kanske.

Nä se semlor gillar jag INTE! Därför blir denna fettisdag garanterat semmelfri. Därmed inte sagt att jag inte kan svulla på annat än bullar med vispgrädde och äcklig, söt mandelmassa. Bullar, till exempel, duger gott som de är. Varför förstöra dem med att göra ett hål, stoppa i grejs och lägga locket på? Nej, kanelbullar ska det vara – helst. Det går bra med semmelbullar också – utan grejs, dock.

Bakom alla antipatier finns förstås en historia. Min semmellusta tog slut för ungefär 40 år sen, det vill säga på yngre stenåldern. Precis som nu var det sportlov. Jag hade rest till Tranås för att hälsa på Lena Kling-Kling, ett av barnen på gården där jag lekte mellan två och sju års ålder. Lena Kling-Kling och jag var ett par av barnen som då hade vuxit upp till tonåringar. Det gjorde inte alla, men det är en annan historia. Hur som helst, det var sportlov och vi var 14 år och hade svårt att hitta gemensamma intressen. Våra vägar hade ju skilts åt när jag som sjuåring flyttade tillbaka till Metropolen Byhålan. Men så kom vi på att vi skulle baka semlor. Det var säkert Lena Kling-Klings idé, för hennes pappa hade varit bagare, om jag inte minns fel. Jag tror att vi bakade lika många semlor som vi var år, det vill säga 14. Sen åt vi upp dem. Allihop. Och efter den gången äter jag aldrig mer semlor. Inte så svårt att förstå, va..?

Pojken Per, jag och Lena Kling Kling

Pojken Per, jag och Lena Kling Kling i juli 1967. Lena och jag är fem år. Foto: Pojken Pers mamma.


Fettisdag utan semlor… 
Kanske inhandlar jag ett par kanelbullar på min utflykt till Tokerian idag. Eller så blir det nåt annat. Jag menar är det fettisdag så är det. Igår kväll försökte jag hjälpa Fästmön genom att äta upp tre av hennes kakor. Kakorna blev belöningen för att jag klarat av ett besök på Stormarknaden med äldste bonussonen. Tyvärr kan man konstatera att butikerna i köpcentrumet enbart säljer kläder för spinkiga pygméer – inte resliga, stadiga vikingar som Johan och mig. Nuff said! Jag tror att jag ska inventera mina skåp här hemma innan jag skenar över och köper en massa bullar och gotta som jag blir än mer reslig och stadig av…

Sittmöbel utanför Gränby centrum

Pygmébostad utanför köpcentrumet? Na, mer troligt ett tillhåll för bolmare.


En utflykt blir det för min del idag
alltså för att köpa mjölk, mat och bröd. Vädret är inte så lockande. Det är grått och trist igen. Jag ska ta en dusch innan jag sticker ut. I eftermiddag ska jag titta ikapp på lite saker jag har spelat in på DVD-hårddisken från TV:n. Och läsa min sista julklappsbok från 2014. Och kanske svulla lite så här på fettisdagen – men garanterat semmelfritt blir det här hemma!

Nu vill jag ju förstås veta om DU ska äta semla idag – eller semlOR, kanske? Skriv några rader och berätta i en kommentar, så jag får ha lite koll på dig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jagat inlägg.


 

Idag råkade vi ut för det faktum att bröna vi behövde ha till middag var slut. På ICA Solen fanns bara äckliga med koriander och jag vägrar koriander. Bilburen som jag är erbjöd jag Fästmön att åka till Coop för att köpa bröd. Väl på plats rusade jag runt bland hyllorna. Anna messade oroligt om än det ena, än det andra. Till sist skickade hon en bild på vad jag inte skulle köpa:

Nan välling

Nä! Sånt här Nan ska vi inte ha till middag. Detta är välling.

 

Nä, det var ju inte nan vi skulle ha utan naan. Med två a:

Naan

Naan skulle vi ha, inte nan.


Jag klarade min uppgift!
Slutet gott, allting gott. Belöningen blev pepparkakor med ädelost.

Pepparkakshjärta med A i ädelost

A i mitt hjärta.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en hjärtegod människa och ett regn.


 

Igår var det sannerligen blandat väder! Jag kunde sitta en stund på ballen* och läsa under eftermiddagen, när solen hade kommit runt huset. Tålde röken ganska bra där ute, men jag satt inte mer än nån timme. Tvätten fick trängas i badrummet. Rök på båda sidor om huset och jag vill inte ha det i min rena tvätt. Jag tvättade tre maskiner igår och ändå finns det smutstvätt kvar i tvättkorgen. Jag undrar om det är många som går dit när vi sover och fyller den..? Den här veckan är vi två (2) personer här. All tvätt kan rimligen inte komma från oss. Eller..?

ryska små gummor brosch

En brosch som tillhör Den Hjärtegoda.

Framåt seneftermiddagen fick jag en väldigt stark känsla att det var dags att ringa Den Hjärtegoda. Jag har varit dålig på att höra av mig och skyller på jobb och pendling som tog mycket tid. Den Hjärtegoda, fick jag veta, har dessutom jobbat extra på jobbet, så ingen av oss har väl haft tid, egentligen. Men nu ringde jag och hon svarade! Det var som om vi pratades vid igår, fast jag insåg ju att saker och ting har förändrats och ska förändras. Den 30 september jobbar Den Hjärtegoda sin sista dag. Och jag blev så glad när jag fick en inbjudan till Öppet hus på kvällen samma dag – på en av mina tidigare arbetsplatser, ett ställe där jag trivdes bra. Därför blir det extra roligt att få återse gamla bekanta – för självklart ska jag gå dit! (Om inget kommer emellan såsom arbete, förstås.)

Elefant Var stark

Var stark-elefanten fick jag av Den Hjärtegoda våren 2013. Den står vid min dator sen dess.

För dig som inte följde mig 2011 eller som kanske missade, kan jag berätta att Den Hjärtegoda verkligen är just hjärtegod. En fredag när det var dags att åka hem för helgen hade jag varken pengar eller mat hemma. Då fick jag en hel kasse med bröd av olika slag av Den Hjärtegoda. Det var allt från matbröd till cup cakes, om jag inte minns fel. Och så överlevde jag den helgen också. Jag hade inga pengar för att jag hade varit arbetslös en längre tid. Därefter hade jag fått en praktikplats i två månader, vilket i princip innebar att jag jobbade heltid – fast gratis… Brödpåsen var mycket välkommen och jag glömmer aldrig Den Hjärtegodas generositet. Sen dess har Den Hjärtegoda varit ytterligare generös. I november 2012 bjöd hon mig och Fästmön på en flerrättersmiddag (inklusive dryck) som hon själv tillagat – för att hon tyckte att vi skulle fira vår fjärde förlovningsdag ordentligt. Och till denna enastående människa ska jag nu försöka hitta nån present som blir ett minne från mig, lika tydligt som alla fina minnen hon har gett mig. Den lilla elefanten, till exempel, har, sen jag fick den av Den Hjärtegoda, stått vid min dator som en påminnelse om att inte ge upp.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Anna och jag hann precis hem igår kväll när himlen mörknade. Det började blixtra och mullra och sen kom ett härligt regn! Jag älskar regnet när jag får höra det smattra mot taket. Det är trygghet och väldigt sövande för mig… Jag tror att jag somnade före Anna, trots att hon hade jobbat mellan 13 och 20.

Vatten på tennisbanan

Delar av tennisbanan utanför blev nästan som en pool.


Jag glodde på Whitechapel 
på TV. Det var äckligare än nånsin och jag förstår att de varnar i förtexterna för obehagliga scener… Men bra är det. Fy te rackarns! Fast det tyckte jag inte efter säsongens första avsnitt. Och nu återstår bara ett avsnitt för den här gången. Tänk att man kan ändra sig så… Ändra åsikt… Efter Whitechapel tittade vi på Uppvaknanden, en märklig film, baserad på verkliga händelser, med nyss bortgångne Robin Williams i huvudrollen som doktor på dårhuset. En stark film, som vi båda sett förut, men som är fascinerande. Och lång. Till sist fick vi stänga av TV:n i sovrummet eftersom Anna ju skulle börja jobba klockan sju idag.

I morse var jag trött. Anna också. Men hon klev upp först, jag klev upp sen och så skjutsade jag henne till jobbet. Vädret är väldigt instabilt och det är ju inte så roligt att komma fram genomblöt till jobbet för Anna. För nä. Hon har inget busskort just nu, så hon hade fått promenera annars. Och nu regnar det igen… Jag bara älskar det…

I eftermiddag åker vi ut till Himlen för att lämna och hämta grejor och ta en fika med Storbarnen. Anna slutar redan klockan 14. Jag har tagit hand om delar av gårdagens tvätt, de delar som var torra. I övrigt händer det inget spännande alls här just nu. Vad händer hos dig???


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lådor. Och om a-kassan. Igen.


 

Idag är det jättevarmt. Då gör man inte mer än man måste. Jag satt mellan sju och halv elva i morse och skrev. Mest jobbansökningar. Det är drygt, men jag är ändå glad att det faktiskt finns intressanta tjänster att söka. Tyvärr är det inte så många av jobben som finns här i Uppsala.

Vi har hållit till på ballen* större delen av dan. Fram till klockan 16 är där hyfsat svalt. Sen kommer solen och då åker markisen ner. Min granne var uppenbarligen väldigt munter idag. Det både poppades och knäpptes med fingrar och frampå eftermiddagen kom vattenpipan fram. Det röktes och snörvlades. Det var vattenpipan som snörvlade. Dagens tobak var tack och lov inte inköpt på nån parfymeria som den brukar vara. Det gick att sitta kvar för mig, trots röken.

Men vi traskade i vart fall iväg till affärerna i rondellen. Vi behövde till apoteket båda två och till Tokerian. och så till MM-affären där Fästmön skulle titta på lådor. Lådor att ha under sängen för den i familjen som inte får plats med garderober på sitt rum. Två stycken följde med hem, med såväl hjul som lock. Anna själv var mest intresserad av att hålla låda av annat slag:

Anna o elefantlåda

Anna är elefantfetischist och ville helst köpa denna.


Jag då?  
Ja jag köpte en ny hårborste, för min har blivit så äcklig. Sen blev det en liten grej till den person i familjen som står närmast i tur för att fylla år. Jag såg jättefina fönsterlampor på fot som jag tror att min mamma skulle gilla, men eftersom hon inte kläckte ur sig det förrän jag var på väg att åka därifrån (att hon ville ha en ny lampa till fönstret i TV-rummet), så hann vi inte införskaffa nån. Jag får helt enkelt kolla med henne om detta kan vara nåt. Men inte idag. Jag ringde henne innan vi gick iväg och mitt öra började nästan koka.

Nu är jag lägenhetsvakt, så jag kollade två postboxar. Inte ska jag berätta vad mina vänner fick för post, men jag kan inte hålla käften om vad jag fick… Det låg ett fönsterkuvert från a-kassan i min postbox. Självklart trodde jag att det var beslutet gällande min ansökan om a-kassa. Det är ju nu 17 dagar sen jag postade den och jag har inget hört. Men inte då! Trots att a-kassan har ett uppdrag med myndighetsansvar tycker a-kassan uppenbarligen att det är viktigare att skicka ut sina räkningar och ytterligare en gång skryta med att man har sänkt månadsavgiften. I april.

Brev fr a-kassan

 

 

Bästa a-kassan, jag kan berätta att jag snart inte har råd att betala min avgift till er. Jag har nämligen inte fått nån ersättning från er än. (Det är väl ingen läsare som tror att man blir befriad från a-kasseavgiften bara för att man har ansökt om eller får ersättning från a-kassan? Nä, nä, nä!)


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mat, bland annat.


 

Midsommartallrik

Midsommartallrik med tillbehör.

Som de flesta andra åt vi gott igår. För det är väl knappast nån som äter nåt äckligt? Det vore ju bara dumt, eller hur? Framåt kvällningen dukade vi med gemensamma krafter fram vår midsommar-middag. Fästmön ansvarade för potatiskoket, jag för sillframtagningen. Så här mat gillar jag av flera skäl. Ett är att den inte kräver några större insatser, bara handla hem, koka potatis och plocka fram.

Sillar gräddfil midsommarstång

Sillar och gräddfil. I bakgrunden lyser vår midsommarstång.

Det ska vara matjessill med gräddfil och gräslök, färskpotatis och ett antal sillar i klar inläggning till. Vi hade inlagd sill, fransk löksill och brännvinssill. På knäckemackan vill jag ha fet och salt ädelost, i snapsglaset Östgöta sädes och en öl därtill. Var sitt kokt ägg och så de goda rörorna vi tillagat kompletterade det hela. Anna konstaterade att det var mycket från spannmåls-sektorn på våra tallrikar. Och en del grönsaker, kontrade jag, och tänkte på gräslöken och dillen till potatisen.

Ädelost och Baby-Bel

Ädelost och Baby-Bel var de enda ostarna vi åt.

Vi hade också tänkt på mejeri-producenterna och köpt ett antal goda ostar. Men vi glömde ta fram de två godaste – och stinkigaste! För de blir ju så att ögat ofta vill ha mer än magen ibland. I alla fall mitt öga. Men då har vi å andra sidan nåt extra gott till i kväll!

Anna var söt och tog disken. Hon vet hur jag avskyr att diska, att fylla på kaffe och att öppna en ny, inplastad hårdost. Men det senare gjorde jag i alla fall, för en hårdost av prästkaraktär hade vi också på bordet.

Om du trodde att vi glömde jordgubbarna så har du fel. Men dessa intog vi inte förrän närmare sängdags. För min del blev det jordgubbar i mjölk med några droppar ovispad grädde i. Det är så jag helst äter bubbar. Anna tyckte att jag 1) var barnslig som sa bubbar och 2) åtminstone kunde ha piskat krämen styv. Men jag är en Toffla som för det mesta vet vad jag säger (bubbar om jordgubbar) och vill ha (opiskad och ostyv kräm).

Deckarspelet

Jag blev hängd i Deckarspelet. Notera att jag har gömt en chokladbit under spelasken. Nåt måste man ju trösta sig med.

Häromkvällen spillde Anna ju ut kaffe över heeela vardagsrumsbordet. Duken som låg på bordet blev helt indränkt. Som straff  för detta illdåd utmättes tre omgångar Deckarspelet. Vi orkade en omgång igår och den slutade med vinst för Anna. Hon tog minst ett rätt svar i varje kategori samt 15 poäng. För mig saknades en kategori och så fick jag bara 14 poäng. Ja, ja, man kan inte vinna jämt. Därför avlutades vår midsommarafton med att jag blev (ut)hängd. Men hämnden är ljuv och helgen är inte slut än. Det ska ju bli minst två omgångar till.

Idag fortsätter vi med de sju dödssynderna, framför allt frosseriet. Till middag kan vi tänka oss lax, så vi ska ge oss ut på en fisketur efter sådan. Vädret är mycket bättre idag och om fot och eländig rygg tillåter blir det också en promenad. Kanske kan vi avnjuta både eftermiddagskaffe med glass och middag på ballen* – om solen fortsätter att hålla sig framme och somliga inte grillar. Väckta av gapande grannar har vi redan blivit.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »