Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tecken’

Ett inlägg om en bok.


 

MarinaDen lilla boken Marina av Carlos Ruiz Zafón har stått på ett av mina hyllplan med olästa böcker i över ett års tid. Jag fick boken av vännen FEM den 9 maj 2015 när hon tillbringade en helg här hos mig i Uppsala. TACK! Samma dag fast ett år senare började jag mitt nya jobb (du har väl inte missat det..?). Jag tog det som ett tecken och grabbade tag i boken för att läsa den.

Óscar går på internatskola i Barcelona. Ett märkligt hus lockar honom. Han går dit – och kommer därifrån med en klocka. Klockstölden leder snart till att han återvänder och träffar den underbara Marina och hennes far. De börjar umgås och Óscar blir som en son i huset och en bästa vän till Marina, som han naturligtvis är förälskad i. De unga tu beger sig till en kyrkogård där de ser en mystisk kvinna. En dag bestämmer de sig för att följa efter kvinnan. Det skulle de nog inte ha gjort…

Det är svårt att genrebestämma den här boken. Den har en del kärlekshistoria, en del thriller, nära steampunk, faktiskt. Men mest av allt är den en fantastisk saga, full av märkliga sidoberättelser och framför allt hemligheter. Författaren har återigen lyckats fånga mig med en av sina otroliga berättelser. Det är en helt annan berättarstil än den jag är van vid – och den är sååå vacker och… bra.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Hon som serEtt av mina litterära mål för 2016 är att läsa fler böcker som inte är deckare. Eftersom jag tycker att det är svårt att hitta skönlitterära romaner som intresserar mig, läser jag gärna biografier. Inte vet jag om Eva Wiklunds bok Hon som ser är en biografi direkt, men den berättar om Anna-Lena Vikström som är medium. Jag fick den i julklapp av vännen Jerrytusen tack för en häftig läsupplevelse! (Detta var för övrigt den sista julklappsboken. Vilken tur att jag har ett gäng olästa böcker här hemma – allt från loppisfynd till det nyinköpta pocketbokpaketet – och Sivs böcker.)

I den här boken berättar författaren om Anna-Lena Vikströms liv, men också om hennes arbete som medium. Det är en väldigt öppen bok där Anna-Lena Vikström har berättat för Eva Wiklund, som sen skrivit boken. Två år har det tagit. Vi läsare får följa Anna-Lena från späd ålder upp till nutid som småbarnsförälder som längtar efter vuxen kärlek.

Anna-Lena Vikströms berättelse är väldigt rak. Trots att den handlar om ett ämne som upplevs som kontroversiellt av vissa människor känns boken inte flummig. Jag kan inte säga att jag är övertygad, men jag låter mina sinnen vara öppna. Och på titelbladet har jag gjort några blyerstanteckningar av det jämförande slaget. Där står…

  • synestesi
  • värmehänder
  • svårt att känna igen ansikten
  • hitta försvunna saker
  • drömmar
  • tecken och ”bus” från döda närstående
  • ögon-/synproblem
  • intuition

Den här boken är väldigt annorlunda och väldigt läsvärd. Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett obegripligt inlägg.


 

Regn på fönster och lampor utanför i mörkret

En mörk värld utanför.

Nog är det fler än jag som konstaterar idag att det är mycket vi inte begriper. Jag skrev om laglöst land och hemskt våld i ett inlägg igår. Jag skrev om människor som aldrig mer får sjunga, dansa eller drömma. Inte en käft kommenterade det, men jag ser i statistiken att det är en och annan som har läst. Kanske orkar folk inte bry sig. Eller så skriver jag bara dåligt och ointressant. Hur som helst tror jag att det finns en gräns för hur mycket vi orkar med. Det känns märkligt när det är sån bevakning av detta i media – och så sitter jag och grottar ner mig i mina rapporter och översättningar om dagarna, borta från världen och all ondska.

Jag försöker komma ikapp med nyheterna, men det kan inte bli som tidigare. Det finns varken tid eller ork till det och dessutom sjunger ju bloggen på sista versen. I måndags noterade jag att regeringen vill höja pensionsåldern och det helst före valet 2018. I ett första steg kan det bli att lägsta pensionsåldern höjs ett eller ett par år, men sen är nog tanken att höja den övre gränsen också. Eller det som kallas

rätten att fortsätta ha kvar sin anställning.

Sol mot blå himmel

Det är svårt att se nån ljusning ibland.

Det går inte att låta bli att undra om folk orkar jobba tills de är 70. Många har långa arbetsliv bakom sig och förtjänar att få njuta av ledighet sina sista år. Det finns också många som har blivit utslitna efter många års arbete i till exempel vården. Men visst finns det andra som vill och kan jobba längre än 67. Jag tror att vi ska se det som en möjlighet, samtidigt som regeringen nog både en och två gånger bör tänka på alla som inte har nåt jobb också. Eller hellre, enligt min mening. Ska de drabbas av ännu sämre ekonomi – och samvete! – för detta? Att vara arbetslös innebär så mycket mer än att inte ha en inkomst, för övrigt. Det innebär skamkänslor och isolering för en del, hopplöshet och depression för några. Och det finns människor som avslutar sina arbetslösa liv för att de inte längre orka kämpa utan att få rätt hjälp och stöd från statliga myndigheter som Arbetsförmedlingen och a-kassan. Det är svårt att se nån ljusning ibland…

Caps lock

Caps lock – onödig tangent (?) med en egen dag för att få bort den.

Bland de mer harmlösa nyheterna i veckan hittade jag den om att det var CAPS LOCK-dagen igår. Du vet, den där knappen på tangentbordet som är så lätt att komma åt och som åstadkommer stora bokstäver, som om en skriker. Och sen blir andra tecken fel också. Hur som helst, igår var det den internationella dagen för att avskaffa knappen ifråga. Stackars lilla knapp…

 


På det personliga planet
undrar jag mycket över varför mitt antal Twitterföljare ökar. Jag är minimalt aktiv på Twitter, för jag tycker att det är en plats där så många konstiga och elaka människor hänger. Det jag har Twitter till är för att hänga med i nyhetsflödet hjälpligt och för att hitta intressanta lediga jobb. Sen puffar jag för mina bilder på Instagram och för mina blogginlägg via Twitter, men jag har knappt några vänner som är aktiva på Twitter längre heller. Nä, jag funderar på att avsluta mitt Twitterkonto, helt enkelt, för jag ser inte nån större nytta med det.

För att runda av det här inlägget lämnar jag dig med några bilder från jobbet. Det var uppenbarligen Randiga dagen idag. Och dagens go-fika var äppelkaka. Mums!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Ha nu en riktigt go helg!
 
Jag ska bland annat hälsa på en konvalescent och träffa en kompis, städa och lassa in däck i bilen för på måndag ska mina fälgar till Clark Kents* vintertofflor få nya gummin för vintern.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min sista hela dag i Metropolen Byhålan den här sommaren. Tror jag.


 

Låt inte den här stan plåga livet ur dig Mona

Kul titel på en bok jag såg idag. Jag tog det som ett tecken att det är dags att fara hem nu.

Mina dagar i Metropolen Byhålan är snart slut. I morgon åker Clark Kent* och jag hem till oss igen. Den här gången har jag haft väldigt fina dagar här. Jag har umgåtts med lilla mamma, men jag har också träffat goda vänner och varit en tur ner till Småland. Samtidigt känner jag förstås att det är skönt att komma hem. Min hemvaktare förvarnades igår, så jag gissar att h*n har städat idag efter alla vilda fester i mitt hem. Närå, jag är övertygad om att hemmet är i samma skick som när jag lämnade det, att alla mina krukväxter lever och att jag har fått nån roligare post än bara fönsterkuvert. Hemma är alltid bäst och hemma är sen 1982 Uppsala.

Det blev en tur på stan på eftermiddagen. Jag gjorde några ärenden åt mamma. Innan jag träffade vännen FEM hann jag med att botanisera i stans bokhandel. Den är fortfarande lika välsorterad som förr, men ack så trist Nilssons bokhandel blev när den först transformerades till Bokia och nu senast till Akademibokhandeln. Men… ryktet säger att ägarna längtar tillbaka till sina gamla lokaler. Jag hoppas att de återvänder. Då ska jag handla där så mycket jag kan när jag är här. Idag tittade jag bara.

 Tofflan och FEM

Tofflan och FEM. Fast den här we-fien är inte ny utan togs i maj. När jag tittar närmare på oss ser det ut som om vi är på väg att göra pirayaminen båda två…

FEM och jag gick till Ubbes för att fika. Eftersom ingen av oss rollar kunde vi ta oss ner till den bekväma avdelningen, den med skinnfåtöljer. Där fick jag veta det mesta om FEM:s kommande äventyr i höst. Jag är så glad för hennes skull och håller tummarna för att det blir bra!

Det verkar emellertid som om jag aldrig lämnade stan, för jag såg två huvuden som lutades mot varandra och två personer som kuckilurade inne på Ubbes. Ett av huvudena visade sig tillhöra en gammal bekant som jag för det mesta träffar på under Pride. I år blir det inget Pride i Stockholm för min del, men AS ska dit och jag vet att det nog är årets höjdpunkt för AS. För övrigt såg jag att det anordnas Pride i Metropolen också, nu på lördag. Det hade nästan varit lite roligt att delta, men se det hade nog inte lilla mamma accepterat!..

En liten tur tog FEM och jag till Återvinningen. Där luktade det väldigt illa när man klev in, men bokavdelningen var i fint skick och böckerna i bra ordning. Detta till trots fick alla stå kvar där. Nu måste jag försöka hålla i mina sekiner.

Mamma hade som vanligt skickat med fikapengar och en slant till en flaska vin. Vi hade nämligen tänkt äta ostarna vi köpte från Skafferiet till dessert i kväll, men vi orkade faktiskt inte. Jag hämtade mat från Ming och vi blev proppade. Den här gången tog vi inte vår vanliga rätt utan friterade jätteräkor. Såsen var lika stark och god som vanligt.

I kväll ägnade jag mig lite åt min bok på gång medan mamma såg sjuhundrafyrtioelva väderprognoser, nittiotre nyhetssändningar och femtiosjutton sportnytt på TV. Men vi pratade däremellan. Och så tog vi en skön promenad längs med sjön medan solen och maten sjönk.

Snart har den här måndagen i Metropolen blivit tisdag i Uppsala. Dagarna har gått fort och jag har haft det väldigt bra. Mamma är nöjd också och det är väldigt viktigt för mig. Jag kör försiktigt hem i morgon, jag lovar. Det är bara ”alla andra” som inte kör lika bra som jag.

Här är några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett somrigt inlägg.


 

Hashtagskugga

Hashtag sommar och sol.

Jaha. Så kom den då, sommaren. Äntligen, tycker en del, Joråvars, tycker jag. Jag tål inte solen så bra och vad den medför i form av överhettning, soleksem, svårt att andas av grillrök etc. Nä, jag är en typisk höstmänniska som älskar regn och höstens vackra färger. Under sommaren lider jag mest. Kanske vore det skillnad om jag fortfarande bodde vid vatten som när jag var barn. Fyrisfloden räknar jag inte som nåt vatten och ska jag ta mig till Mälaren får jag åka bil. I Metropolen Byhålan är det alltid typ tio minuter till Vättern.

Men det har varit skönt att sitta på Fästmöns balle* uppe i Himlen. Lite höjd medför friska vindar i kombination med sol och då blir det uthärdligt. Och även om ”alla” grillade var det ingen som gjorde det precis under vår balkong utan på avstånd. Vi kunde eftermiddagsfika där ute igår med kaffe, jordgubbar och glass. Anna var så söt och skötte hela middagsarbetet själv så jag kunde bara sitta och njuta av en kall öl och en god bok – och grannens musik, tyvärr. Jag tror inte att folk inser hur väl det hörs när musiken ekar mellan husväggarna. Eller också gör de det och struntar i att andra blir medhörande. Det var ju inte riktigt min musiksmak, men tack och lov var det inte dansbandsmusik i alla fall.

Solar benen

Jag grillade mina blekfeta ben också.

Vi grillade också på kvällen, men Anna har en elgrill och den lilla rök som blir från elgrillar tål jag bra. Middagen fick vi inta inomhus, för fem personer får inte riktigt plats på Annas balle. Efteråt blev det soffhäng och Indian summers, prat och softning.

En rejäl sovmorgon tog vi idag. Jag sover alltid mycket bättre hos Anna, trots att jag vaknade av hundskall och lekande barn. Vi intog en sen frukost på ballen, med jordgubbar och ägg och starkt, gott kaffe. Sen hade barnen på gården vattenkrig och då var det inte så rofyllt. Det blev en liten tur till ICA Solen innan jag for hem till mitt.

Här hemma blir det bara jag ett tag framöver. Ganska länge, faktiskt. Jag och min dator och mobilen… Jag har i alla fall torkat av mina ballemöbler** och svabbat balltrallegolvet***. Kanske kan jag sitta där och läsa en stund, möjligen äta om det inte blir för hett och ingen röker eller grillar nedanför. Sånt vet man aldrig. Behöver DU nåt bra att läsa kan du delta i min utlottning av sommarläsning i form av en deckare!

Ett annat tecken på att det är sommar är att den årliga Almedalsveckan kör igång. Då får man lust att avfölja somliga på Twitter, mest för att man inte är DÄR där det händer utan HÄR där typ inget händer… Får väl hålla kontakten med några lokalpolitrucker om jag vill uppdatera mig. Dessa är i Almedalen, enligt SvT Uppsala.

Jag hoppas att du har haft en bra helg. Det har jag. Det är så skönt att bara få vara. Det enda irriterande som har skett är att jag har fått en gigantisk finne i nacken, som ett skitstort, rött stoppljus… Och nej. Du får inte se nån bild på den, du får se några trevliga bilder i stället:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och vad har DU gjort, dårå??? Skriv gärna några rader och berätta!


*Fästmöns balle = Annas balkong
**mina ballemöbler = mina balkongmöbler
***balltrallegolvet = trätrallen på balkonggolvet

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trolleri trollera-inlägg.


 

Troll

Typiskt troll.

I torsdags läste jag en intressant artikel i Metro på nätet. Artikeln handlar om internettroll och det är sociala medier-experterna Brit Stakston och Fredrik Wass som Metro har pratat med. Att Brit Stakston är expert på sociala medier vittnar bland annat det faktum om att hon så sent som för några dar sen blev prisad med 100 000 kronor för sin kunskap av Borås stad och Högskolan i Borås. Fredrik Wass är senior rådgivare vid Intellecta Corporate. Två synnerligen kunniga på området, alltså.

Jag läser och tar in och tänker efter… För kanske som de allra flesta tänker jag, när jag hör ordet

internettroll/nättroll

på folk som är extrema på ett eller annat sätt. Typ generella näthatare, rasister, sexister och såna. Men faktum är att Metroartikeln redan i början fastställer att internettroll kan vara

[…] en person som skriver på sociala medier bara för att vara jobbig, för att irritera folk […] Den gemensamma nämnaren är att de är otroligt jobbiga att ha att göra med. […]

Visst är det så! Men frågan är hur man drar sig ur en eventuell diskussion med troll. Brit Stakston och Fredrik Wass levererar nio tecken på ett typiskt internettroll, men inte så många råd hur man hanterar troll. Nåja, låt oss gå igenom punkterna:

  1. Troll

    Troll lite von oben.

    Trollet söker aldrig konsensus.
    Nej, inga relevanta motargument. Syftet är ju enbart att sabba diskussionen, göra den ointressant. Att plötsligt byta åsikt kan få vem som helst både konfunderad och frustrerad.

  2. Trollet kan byta åsikt ofta.
    Jajamens, sånt känner vi igen! Ett annat syfte med trollets intervention är ju att aktivt skapa konflikter. Ungefär som en tonåring som försöker spela ut föräldrarna mot varandra för att få sin vilja igenom…
  3. Trollet är ofta anonymt – men behöver inte vara det.
    Jag känner till både ett och två trollnamn, fast jag känner ingen av dem, har inte träffat dem i verkliga livet. Enligt Fredrik Wass hänger detta ihop med att vara ett troll mer handlar om beteende, ett sätt att vara, oavsett om man använder sitt eget namn eller är anonym.
  4. Lyckotroll

    Internettroll låtsas ofta vara flera olika personer.

    Trollet framställer sig ofta som att hen är flera personer.
    Känns igen! Jag har fått de mest fantasifulla namn som besökare. Syftet med detta är förstås att få det att se ut som om trollets åsikt är vanlig – alltså att flera/många tycker likadant fast det bara är en enda person.

  5. Du kan inte ”vinna” en diskussion mot ett troll.
    Nej, det är sant. Syftet från trollets sida är ju att skapa en frustration, inte att diskutera. Mitt sätt att hantera det är tystnad.
  6. Att ”mata” trollet hjälper inte.
    Nej för 17! Jag håller med Fredrik Wall när han säger att trollen ska tigas ihjäl. Brit Stakston föreslår att man kan göra en mer övergripande kommentar. Men trollen är tidstjuvar och de skrämmer och vill tysta – gärna med hänvisning till yttrandefriheten, lägger jag till.
  7. Stentroll

    Internettrollen försöker få ner dig på sin nivå.

    Trollen försöker få ner dig på sin nivå.
    Ja – och jag erkänner att de troll jag har råkat ut för lyckades med det en gång i tiden – för så där en fem år sen. Så länge har nämligen jag haft sällskap med ett internettroll, en person jag aldrig har träffat men som har lagt mig till sin dagliga agenda. Snacka om fixering… Brit Stakston säger att trollen vill dra ner mig i gyttjan och dunka mig i huvudet för att jag tänker fel. Precis så är det!

  8. Trollen har ofta nystartade konton.
    Så kan det naturligtvis vara. Men som bloggare har jag råkat ut för åsiktsmaskiner som inte själva har bloggar där det finns all plats i världen att lufta sina egna åsikter. Fast det är ju inte det trollen vill, de vill ju, som sagt, bara frustrera och irritera. Däremot är det vanligt att de ser ut som ägg i profilbilden på Twitter.
  9. webbtroll

    Internettrollen för en kamp mot etablerade medier.

    De för ofta en kamp mot etablerade medier.
    OK, allt som står i tidningen är inte sant. Men… att traditionella medier inte är att lita på tycker internettrollen, inte jag. Alla texter är skrivna av människor och hur noga en journalist är med att verifiera sanningshalten i saker och ting, kolla källor etc varierar. I det stora hela måste vi nog ändå lita på att de allra flesta inte fabulerar.

Tyvärr är det nog så att internettroll alltid lär finnas. Inte blir de snällare heller. De är bara otroligt jobbiga. Men man kan vägra ge dem utrymme. Det är mitt enda råd!

 

PS Även Jerry har läst artikeln och bloggat om den!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett synnerligen divergerande inlägg.


 

Dammsugare

Jag städar idag.

Ja jag städar idag. Och bäddar rent. Och tvättar. Det är därför jag sitter framför datorn och förvärrar min gamnacke. Närå, jag ska ta tag i hushållsgöromålen. Eller jag har i alla fall börjat genom att riva ur sängkläder, slänga dem i tvättmaskinen, hälla på tvättmedel och trycka på en knapp. Nu tumlar lakan och örngott runt i maskinen. Under tiden kan jag blogga lite eftersom dagens övriga administration i princip är avklarad. Ett och annat mejl av seriöst slag ska iväg, bara.

Igår började jag packa inför min påskresa. Träffade Lucilles utelåsta dotter på eftermiddagen som meddelade att de inte heller är hemma i påsk. Plan B trädde i kraft. Fräck som jag är kontaktade jag en annan granne, C. Inte visste jag att C hade varit svårt sjuk. Vi brukar träffas vid garagen innan vi åker till våra jobb eller efteråt. Men nu har ju ingen av oss åkt varken till eller från nåt jobb på ett tag. Tänk så lite man vet om varandra, trots att vi bor så nära… Snälla C lovade i alla fall att ta hand om mitt hem. Det är skönt att ha nån som gör det även om jag bara ska vara borta i några dar.

På kvällen igår fick jag via SvT:s webbplats veta att Antikrundan ska spelas in här i Uppsala den 22 augusti. Själva rundan hålls inne i Uppsala Konsert & Kongress, men eftersom inspelningsdagen är en lördag misstänker jag starkt att man även besöker loppisstånden på Vaksala torg vid vilket Uppsala Konsert & Kongress ligger. Jag funderar starkt på att ta mig dit med en gammal bok eller en gammal tidning

Doktorsväska

Tacka vet jag doktor Britt-Maries doktorsväska. Där får man garanterat svar på ALLT.

Medan tvättmaskinen jobbar åt mig passar jag på att läsa lite nyheter på webben. Jag läser bland annat i UppsalaNyheter att patienter från och med igår kan kommentera det som står i de egna journalerna om de är anslutna till e-tjänsten. Fast vårdpersonalen är inte på nåt sätt skyldig att leta efter kommentarer, än mindre besvara dem ifall de är frågor eller påståenden. Sån jäkla meningslös tjänst! Varför ska man kommentera om man inte är säker på att nån ens läser? 

I världen utanför min bubbla sker det som vanligt otäcka saker. Jag vågar knappt gå ut längre, men när jag har gjort det har jag inte hittills varit rädd för att bli utelåst som grannflickan. Men flygolyckan i alperna berodde kanske på att piloten blev utelåst från cockpit. Fy så hemskt! Nästan 150 personer dog. Dörren till cockpit kan bara öppnas inifrån. Det är en säkerhetsåtgärd efter den 11 september-dåden.

Från Svenska Dagbladets webbplats är jag emellertid utestängd. Jag testade en gratisprenumeration i vintras och det var ju roligt och OK. Nu kommer jag inte ens in och kan läsa artiklar på nätet. Tidigare räckte det med att tömma cacheminnet på datorn så fick man en ny läsperiod. Nä, nu åker SvD bort från min dagliga surflista!

Jag hör att tvättmaskinen har jobbat färdigt. Dags för mig att göra ett handtag också, det vill säga hänga tvätt. Sen ska jag läsa en riktig papperstidning. Idag är det ju torsdag. Förutom Antikrundan i kväll betyder torsdag att UppsalaTidningen har avlämnats i postboxen.

TSP LexDu som inte får UppsalaTidningen kanske vill roa dig med att lära dig lite teckenspråk. Jag satt igår kväll och sökte på några tecken i min teckenspråksapp och hittade då självtester som man kan göra i appen. Man får se tio tecken spelas upp samt fyra förslag på vad varje tecken betyder. Första gången fick jag åtta rätt av tio, andra och tredje gångerna fick jag nio rätt vardera gång. Kul och lärorikt!

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »