Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘wi-fi’

Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar att hon både har fått doppa och remmat idag. Och sett en ståbas!


 

Bläck och bläckpenna

Riktigt fint svart bläck finns nu i min penna.

Äntligen fick jag doppa i dag! (Detta trots att det inte var Dopparedagen.) Som vanligt handlar det inte om snusk – jag är ju rätt pryd. Det handlar om att jag fick doppa min fina Scheaffer Triumph-penna i härligt bläck. NK* var nämligen tillbaka på jobbet och h*n hade inte glömt bläcket. H*n tog en liten stund med mig för att visa hur jag drar upp bläcket genom en tillsats som jag sätter i pennan. Tillsatsen funkar som en pipett. Sen är det bara att skruva på överdelen… och skriva… Jag har fått låna hem bläcket i ett par dar för att… öva. Fast jag tror inte att det hjälper så mycket – se själv min signatur nedan!

Bläck bläckpenna och Tofflans signatur

Jag kunde i alla fall skriva Tofflan med min bläckpenna.

Problemet är att jag verkligen skriver som en kråka. Eller fulare. Det sägs att kråkorna flyger uppochner när de flyger över Tierp för att där är så fult. Jag kan avslöja att de blundar när de ser min skrift. Men en kan ju alltid drömma om en vacker piktur och att signera sin egen bok till köpglada läsare…

 

 

Gårdagens lilla bakslag i jobbet gav vissa av oss mer att göra idag. Eller… att göra om, rättare sagt. Jag har annars mest suttit med två rapporter. Den ena är så pass klar att jag kan börja lay outa den i morgon, medan den andra är ute som korrektur hos författaren.

Vidare har jag konstaterat att min kollega E som köpte ny mobil häromdan nog gjorde ett misstag. Vi spelar nämligen riktigt tuffa matcher Wordfeud. Sen hon köpte mobilen har hon förlorat varenda gång. Dessutom hänger sig appen och spelet går trögt framåt. Själv startade jag en uppdatering av systemprogrammet till iOS 9.2 på lunchen. Det tog sin lilla tid, för jobbets wi-fi är söligare än mitt här hemma, tro det eller ej! Igår var förresten mobiltelefonin mellan New Village och Himlen mer än sölig. Eller sms:en. Mina nådde inte mottagaren förrän klockan var nånstans mellan 23 och 23.30 på kvällen och då hade jag somnat och kunde inte läsa svaren. I kväll kanske jag somnar ännu tidigare, för det är skit på TV, boken jag läser är astråkig och jag är för trött för att ta mig för nåt som har med julen att göra. Sparar städning och pynt till helgen.

Gudinna

Gudinnan fick en ny rem stucken genom sig i kväll.

Men jag har i vart fall lagt på en rem när jag kom hem. I morse gick nämligen läderremmen till gudinnan jag har haft runt halsen sen 1992 av. Jag brukar få byta rem då och då, men eftersom gudinnan är något av en maskot för mig sker det under närmast rituella former. Varje gång en rem till gudinnan går av står jag inför stora förändringar i livet. Det behöver inte vara dåliga förändringar. Men… som sagt… stora. Nåt som är säkert i det sammanhanget är nog att det inte har att göra med annonsen jag såg idag. Den som gav mig lite att tänka på inför framtiden. Fast nu är nu och det håller jag på att lära mig leva lite mer efter. Sen kan det komma överraskningar.

Överraskningarnas tid på jobbet är långt ifrån över. Dels har både den stora buren, som låg i en korridor, och tomkartongerna, som låg vid vårt fikaställe, försvunnit. Och som grädde på moset kan en då och då få se somliga traska omkring i korridorerna med en ståbas efter sig…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och vad har hänt på DITT jobb eller i DITT liv idag, dårå? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Eller har du fått en BLÄCKout, kanske en ståbas i huvet eller en rem för hårt runt halsen???


NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett verkligt inlägg om mer assistans, obegripligheter i tillvaron och… andra bullar.


 

WiFi

Jag behöver ingen wi-fi-assistans.

Det var väl inte det allra smartaste av mig att starta en uppdatering av min mobil i morse innan jag skulle åka och jobba. iOS 9.1 aviserades redo att installeras och jag tryckte OK. Sen tog det sin lilla tid. Men jag hann! Jag tycker att batteriet till min iPhone 5 börjar ladda ur lite väl snabbt den senaste tiden. Kanske har det att göra med att mobilen börjar bli gammal. Närmaste kollegan på jobbet tipsade mig om att kolla om jag kunde stänga av vissa inställningar. Det har jag gjort, utan att det blev nån större förändring. I morse hann jag läsa på DN om en annan funktion som drar ur batteriet och som känns ganska onödig. Det handlar om wi-fi-assistans. Den kan vara bra för en del, sämre för andra och går ut på att växla från wi-fi till mobilnät om wi-fi-signalen/kontakten med det trådlösa nätverket är svag. Inställningen kom med uppdateringen iOS9 och den är förinställd i på-läge. Så jag har dragit av den nu så får vi se om det gör nån skillnad på batteriladdningen. Klickar du på länken ovan hittar du instruktioner för hur du stänger av funktionen. För övrigt är Apple stämt för funktionen. De som har stämt Apple menar att företaget inte har varnat för att funktionen kan vara kostsam. En liknande funktion finns på Samsungmobiler, för övrigt. Oavsett utgången kan funktionen säkert vara bra för några och inte lika bra för andra. Jag har, som sagt, stängt av den.

Kollegans förklaring

Du fattar skissen, va’?

Jag vaknade till en rosa soluppgång i morse, men kunde inte ta några fina bilder – det är för många flerfamiljshus i vägen. Jaa, jag drömmer fortfarande om mitt lilla hus i skogen, fritt från grillande, gullande och nattvättande personer. Trots mobiluppdateringen var jag på jobbet två minuter i åtta. Min kollega har haft lektion med mig både igår eftermiddag en stund och idag kring formgivning av de texter vi granskar. Jag är nog inte så utvecklingsbar som jag trodde mig vara, för jag känner ett stort motstånd inför att lära mig detta. Det är som om jag blev färdig med trycksaksproduktion på 1990-talet. På 2000-talet har jag jobbat mer med webb, intranät och sociala medier. Men, jag biter ihop och förhoppningsvis fastnar nånting. En del kommer jag faktiskt dessutom ihåg, tro det eller ej, för allt har inte ändrats sen 1999 i mjukvaran. Kollegan är mycket tålmodig och snäll, trots att jag vet att h*n har massor att göra för egen del. Det funkar i alla fall att h*n instruerar mig via en trycksak som h*n ändå ska göra, så helt bortkastat är det ju inte. Men långsamt… För att hjälpa mig lite på traven ritade h*n den oerhört tydliga och förklarande illustrationen här till höger. Eh hum jaaa… Du får berätta i en kommentar till det här inlägget om du fattar! (Skissen är ett internt skämt oss emellan som illustrerar hur icke pedagogiska människor förklarar ett visst element.)

Bullar

Många bullar små behövs för en go-fika.

Efter jobbet svischade jag först och tankade och sen in och ut i Tokerian. Det roligaste jag handlade var fikabröd till i morgon. Jag äter ju numera endast fikabröd en gång i veckan, vanligen på fredagseftermiddagar på jobbet. Men på fredag blir det ingen go-fika på jobbet, för då är restaurangen stängd. Vilken tur att jag får besök av Elliott och hans mormor i morgon! Det legitimerar go-fika fast på hemmafronten. Dagens shopping höll emellertid på att sluta i katastrof. När jag kom fram till kassan hittade jag inte mitt Willys-kort som jag dragit för att kunna scanna. Maj gadd, vimsmajan orsakade kö när hon sökte igenom alla fickor. Sen sprang hon bort till apoteket, där hon först varit in ett ärende. Men som i de flesta Saga Norén länskrim Malmö sagor slutade även denna lyckligt. Kortet återfanns – om än på fel plats i plånboken…

Nä. Den här tisdagen lär inte gå till världshistorien – eller till nån sorts historia överhuvudtaget – som nu superbra dag. Jag har varken gjort storverk eller underverk, bara varit dum och vimsig. Frågan är om det bästa verk jag har gjort idag var uppdateringen av mobilen och avstängningen av wi-fi-assistansen. Huvudvärk har jag däremot fått under eftermiddagen. Hjärncellen har antagligen fått jobba för hårt idag. Kanske blir det för mycket för den om jag tittar på Veckans brott klockan 21..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mobilt inlägg.


 

Ritad smiley

En handgjord emoji…

När jag skaffade min första iPhone för ett par år sen skaffade jag också ganska snart emojis. Alltså de där smileysarna som utgör ett helt alternativt tangentbord. En del människor tycker att de är larviga, andra överanvänder dem. Själv vill jag tro att jag använder dem med måtta, men där de, enligt min mening, behövs för att förstärka mitt budskap.

Företaget Swiftkey har kollat vilka emojis vi använder mest. Det finns klara skillnader mellan användare i olika länder. Svenskar, till exempel, använder mest symbolerna för bröd, tomten, två små hjärtan och smileyn som blinkar med ena ögat 😉 . De populäraste kategorierna bland oss svenskar är gester, alkohol och hjärtan, enligt IDG, som har skrivit om Swiftkeys undersökning. De två ölbägarna är väldigt populära. Men… störst av allt är faktiskt kärleken. Den mest använda emojin här i Sverige är det röda hjärtat ❤

Är jag typisk svensk, dårå? Tja, jag använder nog mest av allt smileyn som blinkar med ena ögat. I kontakterna med Fästmön använder jag smileyn som pussar ut ett hjärta och den som tittar med hjärtögon. Och rätt ofta när jag chattar med Agneta och andra MOTspelerskor i Wordfeud använder jag den arga smileyn som är orange

Men durå? Använder DU emojis och smileysar när du chattar och messar???

smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga smiley m tunga


En annan skojig nyhet,
som jag hittade hos Metro, är den att vi snart kan ladda våra mobiler via wi-fi. Amerikanska forskare håller nämligen på att kolla om vi kan använda den energi som redan finns i våra routrar. Genom en sensor ska det gå att ta in de radiofrekvenser som routern sänder ut och göra om den till elström. Detta vore inte helt fel eftersom Apple uppenbarligen inte gör nåt för att förbättra de korta batteritiderna på iPhone!!!  👿

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hurrande inlägg.


 

WifiÄntligen har det blivit fritt att surfa trådlöst inne i centrala Uppsala! Det är Uppsala Citysamverkan som åtminstone testar att erbjuda detta just nu, enligt lokalblaskan. I hela stan finns det inte wi-fi, utan det är vid Stora torget, gågatan, Svartbäcksgatan och Gamla torget som det går att surfa trådlöst och gratis upp mot 300 Mbit/sekunden sen i torsdags.

För att använda gratisnätet i centrum behöver man ingen kod eller så. Man söker helt enkelt

!Uppsala WiFi

och ansluter sig enkelt genom att godkänna användarvillkoren. Ett tips är förstås att LÄSA dessa villkor först… Man kan också ansluta sig via Uppsala wifiportalen(Där finns instruktioner på engelska, svenska är visst inte förstaspråket när IP Only och Wermeland lanserar gratis surf i Uppsala.)

Syftet med det hela är förstås att handeln ska öka. För Uppsala Citysamverkan består ju av representanter från handeln och fastighetsägare. Uppsala kommun är med på ett hörn också. (Synd att man inte ordnade lite fler parkeringsplatser strax utanför stadskärnan när man ändå höll på att förbättra saker inne i stan. Jag åker nämligen fortfarande helst bil till stan, men försöker ta bussen ibland när jag kan. Och det kostar mig 25 spänn eller mer i timmen att parkera bilen på vissa ställen.)

Nåja, man kan inte få allt på sin önskelista. Gratis surf på vissa ställen i centrala Uppsala är en bra början, även om det är en Betaversion. Jag har ett ärende inne i stan i morgon, tisdag, och tänker testa funktionaliteten då!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en krånglande Twitterapp.


 

Uppdaterat inlägg: Jag gjorde en smärre uppdatering av iOS på iPhonen till version 8.1.3. Då funkar Twitterappen som den ska igen. Märkligt att ingen bredbandsexpert ”tipsade” mig om detta…

 

 

Bredbandsexperten loggaJag kokar. Kinderna är högröda och blodet bubblar. Det har uppstått ett tekniskt fel och jag hittar ingen lösning. Just att jag inte hittar nån lösning är det som irriterar mig mest. Inte ens Bredbandsexperten kunde hitta nån lösning… Så nej, Bredbandsexperten, ni får det INTE att funka – trots att det står så på er webbplats. Men 19 spänn i minuten tog ni. Jag bävar för räkningen.

Twitter loggaDet började med att jag gjorde en helt vanlig uppdatering igår förmiddag av min Twitterapp. Inget konstigt med det. Jo – den slutade fungera. När jag kör trådlöst via min router. Om jag stänger av kontakten med mitt wi-fi på mobilen funkar appen. Jag har provat omstarter av såväl router som mobil, men inget hjälpte. Så idag på seneftermiddagen tog jag mig i kragen och ringde efter hjälp. Man ska ju ta hjälp när man inte kan själv, har jag hört… (<== viss självinsikt)

Bredbandsbolaget loggaI ungefär trekvart satt jag i telefonkö till min bredbandsleverantör Bredbandsbolaget, för det är liksom där problemet ligger. Appen funkar nämligen hur bra som helst när jag kör trådlöst – via andra bredbandsleverantörer… Det har jag nämligen provat idag. Till sist kom jag fram och fick prata med en pöjk. Han testade alla möjliga saker och jorå, han kunde se att det var lite dålig signal i mitt trådlösa nät. (Ibland får jag ingen kontakt när jag till exempel spelar eller så.) Jag fick

reseta routern,

det vill säga

återställa och starta om modemet,

som man sa förr. På baksidan finns ett litet jävla hål och det skulle jag peta i. Med ett gem i tio till femton sekunder. Om det hjälpte? Nej.

Twitter

”Glad såsom fågeln i morgonstunden…” är jag INTE!

 

Till sist gav pöjken upp och hänvisade mig till svindyra Bredbandsexperten. Och det enda den experten kunde be mig testa var att ominstallera Twitterappen alternativt hela mobilen. Jag ominstallerade appen. Då fungerade den via wi-fin. I tre sekunder. Nu är den likadan igen, det vill säga den fungerar om jag stänger av wi-fi-kontakten på iPhonen.

I tre sekunder jublade jag. Då dök min mejlleverantörs server, så jag kunde varken skicka eller läsa e-post heller. Men tack och lov har jag varit med förr och vet en bakväg in. Det där med att ta hjälp… det gäller bara i vissa sammanhang, korrigerar jag mig nu…

Vilket påminner mig om att det är dags att laga mat. Koka potatis och steka fiskpinnar kan jag nog utan vare sig gem eller att reseta. Tur att spisen inte är trådlös.


PS
Bredbandsbolagets webbplats fungerar inte i alla webbläsare. Bra och förtroendeingivande, va..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om problem med hårdvara och mjukvara.


 

Teknikens under!

säger vi ofta och himlar med ögonen när datorer, skrivare och annat inte fungerar som det ska. Igår var det ramaskri i både gammelmedia och sociala medier när Facebook och Instagram låg nere. Detta toppade till och med nyheten om Förintelsens minnesdag och att det var 70 år sen Röda armén nådde fram till Auschwitz. Skrämmande! 

Jag bloggade om det absurda i situationen. Sen satt jag själv senare på dan och svor över fallerande teknik i stället för att fokusera på vettigare saker och saker jag kan göra nåt åt. Mitt tekniska problem bestod i att jag hade uppdaterat min Twitterapp på mobilen under förmiddagen. Detta fick till följd att den inte funkar via min wi-fi hemma, utan jag måste stänga av och surfa på iPhonen, helt enkelt. Irriterande, men hallå! Fokus, Tofflan!..

Snö

Mycket snö var det igår, men jag kunde ta mig ut och handla – utan färdtjänst, tack och lov!

Det finns viktigare saker i samhället att snöa in på. Saker som borde fungera. Färdtjänsten, till exempel. I Metropolen Byhålan är det sen länge samåkning som gäller och ett visst antal kassar och hjälpmedel som får följa med den resande. Väntetiden kan vara plus minus 30 minuter och resor ska beställas en viss tid i förväg. Jag gick i taket sommaren 2013 när man införde nya regler och inte informerade om det. Ansvariga på såväl politisk nivå som tjänstemannanivå var på semester och jag kände att man skyllde och la över ansvaret på både webbredaktör (gör bara det h*n blir tillsagd att göra) och externt bolag (vill enbart tjäna pengar; kör inte ideellt). Men mamma har en bra färdtjänst-handläggare och så småningom fick vi kontakt och kunde reda ut saker och ting. I samband med mammas riksfärdtjänstresa hit och hem vid vinterns storhelger 2014/2015 mejlade jag handläggaren med ett par synpunkter. Hon ringde senare upp både mig och mamma och det blev bland annat bestämt att synpunkterna skulle föras vidare och vissa förändringar till det bättre genomföras. Gott!

Men här i Uppsala då? Den 12 januari införde kommunen nya färdtjänstregler. Och genast började folk att klaga, för samåkning var man inte van vid. Dessutom fick man börja ringa en beställningscentral i stället för valfritt, till färdtjänsten anslutet, taxibolag. Den som vill åka ensam får betala mer för resan. Men samåkning skapar problem för vissa som har svårt att dela bil. Det dröjde inte länge förrän det blev riktigt stora problem. En kvinna tvingades åka runt i två och en halv timme, en resa som tidigare tog en halvtimme. Kvinnan skulle till ett läkarbesök och färdtjänst var beställd två dar i förväg. Ändå kom chauffören inte i tid. För det kommunen uppenbarligen inte tänkt på och räknat med är den extra tid det tar med samåkning: det är flera personer som ska hjälpas i och ur bilen, flera hjälpmedel som ska fällas ihop och läggas i bagageutrymmet eller lyftas fram och fällas ut etc.

Nog tror jag att färdtjänstresenärerna i Uppsala måste vänja sig vid samåkning i möjligaste mån. Samtidigt tycker jag inte att man ska straffas genom högre avgifter om man nån gång måste åka ensam. Vidare borde kommunen ha sneglat på andra kommuner som redan har samåkning för att kunna räkna på och med den extra tid detta tar. Det är nämligen inte friska människor som har färdtjänst. Eller de har åtminstone nåt funktionshinder/nån funktionsnedsättning. Man kan inte bara fälla ihop dem som en rollator och slänga dem i skuffen, liksom. Människor är mjukvara.

Jag är glad att jag kan hasa över till Tokerian utan färdtjänst. Som jag gjorde igår eftersom jag behövde mjölk, fil och toapapper. Men jag är inte glad åt system, vars enda syfte är att spara pengar – när grundsyftet borde vara att hjälpa dem som har det lite svårare i tillvaron än andra…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hyfsat grinigt inlägg – med viss självinsikt, dock.


 

Citroner sv v

Så sur att till och med citronerna är svartvita…

Alltså, jag är rätt trött på det mesta just nu. Allting känns… surt. Hela jag är sur. Rakt igenom. Jag orkar inte ens försöka låtsas vara positiv och glad. Varför ska jag låtsas, förresten? För övrigt spelar det ju ingen roll, egentligen, om jag är sur eller glättig. Det finns så många människor som har så fasta och bestämda åsikter om min person. Det intressanta är att människor som aldrig har träffat mig vet bäst vem jag är – i verkliga livet.

Det finns en frustration just nu som gäller en viss situation. Jag kan liksom inte göra nåt åt den, bara vänta ut, låta tiden gå. Sen hamnar jag i nästa läge, som egentligen inte är mycket bättre det: jag blir utlämnad åt människors godtycke. Inte heller det kan jag göra nåt åt.

Flera gånger i veckan blir jag uppringd av folk som vill pracka på mig nånting. Är det inte prenumerationer (en dagstidning, ett glassigt magasin, en veckotidning), så är det nån som låtsas erbjuda gratis saker (en fri värdering av min lägenhet – jag tänker inte flytta. Än. Eller provköra en bil, teckna mig för telecompaket eller testa nån ny…) Nej jag orkar inte. För allt handlar om att skapa behov och sälja. Jag får betala – med pengar jag snart inte har. NIX har de uppringande inte hört talas om. Eller så finns det de som tjafsar emot när jag upplyser dem om NIX. Tror de att jag blir mer positivt inställd till deras produkt eller tjänst då..? (<== retorisk fråga)

Citroner. Nu fick de lite färg...

Citroner. Nu fick de lite färg…

För övrigt är jag sur på att jag är så sur. Tro inte att jag gillar att gå omkring och sura. Men det är inte mycket som kan få mig på bra humör just nu. Krånglande wi-fi, stopp i golvbrunnar, säljare som stör mig, människor som tror att jag har lyckats (!), skitigt hem, trött rygg, trött själ, eksem i ansiktet… Jag vet inte om jag vill kliva ur sängen i morgon bitti…

Nu ska jag ringa min mamma och lyssna på hennes gnäll i trekvart. Det är så våra samtal funkar. Mamma gnäller, jag lyssnar. Själv skriver jag av mig i bloggen. Och då tror en del att de känner mig – bara för att de läser om en bråk(!)del av mina tankar och känslor… Jösses…

Jag orkar inte vara tolerant – jag är en sur tant. Just nu. (Tack, Pinglan, det känns som om du fattar!)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »