Posted in Böcker, Film, HBTQ, Personligt, tagged alkohol, barn, destruktiv, droger, Erikshjälpen, förälskelse, författare, första meningen, förstå, fel, fru, fult, gnälla, irritera, juni, kapitel, kurskompis, litteratur, medelålders, omdöme, poäng, pocketbok, rörig, rubrik, second hand, skriva, Som om, student, tunnhårig, tycka om, tycke och smak, Ulrika Kärnborg, underlig, undervisa, universitetslärare, Uppsala on 10 december 2015|
Ett inlägg om en bok.
En dag i början av juni fyndade jag böcker på second hand-ställen lite här och var i Uppsala. En av böckerna som fick följa med hem från Erikshjälpen var Ulrika Kärnborgs roman Som om. Jag betalade 15 spänn för en pocketutgåva och det är väl inget att gnälla om. Eller?
I bokens centrum står universitetsläraren Johan, en tunnhårig, medelålders man med fru och barn. Han undervisar i film. Icke helt oväntat drabbas han av nån sorts förälskelse i en av sina studenter, Nadine. Boken handlar också om Nadines förhållande till kurskompisen Amanda samt hennes kompis Peter… och… Ja jisses… en hel del om droger och alkohol också.
Jag förstår inte den här boken. Det är lika bra jag erkänner. Jag tycker att den är rörig, att dess HBTQ-teman är underliga, den är destruktiv och jag förstår inte poängen med den. Det är inget fel på författarens sätt att skriva – mer än att jag retar mig på att kapitelrubrikerna samtidigt är början på första meningen i respektive kapitel. Jag tycker att det är irriterande och fult. Därmed inte sagt att det är fel, det handlar om tycke och smak. Och jag tycker inte om den här boken totalt sett.
Toffelomdömet blir det lägsta.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Trams, TV, tagged 1992, annons, app, astråkig, öva, överraskning, bakslag, blackout, bläck, blunda, bur, doppa, Dopparedag, drömma, för hårt runt halsen, förändringar, författare, förlora, försvinna, flyga uppochner, framtid, ful, fulare, göra om, gudinna, humor, huvet, iOS 9.2, jobb, jul, köpglada läsare, konstatera, korrektur, korridor, lay out, läderrem, lägga på en rem, låna hem, leva, litteratur, maskot, misstag, mobiltelefoni, nu, piktur, pipett, pryd, pynt, rapport, REM, rituella former, runt halsen, Scheaffer Triumph-penna, signatur, signera sin egen bok, skit på TV, skriva, skriva som en kråka, sms, snusk, solig, som grädde på moset, Som om, somna, städning, ståbas, systemprogram, Tierp, tomkartonger, traska omkring, tuffa matcher, uppdatera, vacker, wi-fi, Wordfeud on 09 december 2015|
10 Comments »
Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar att hon både har fått doppa och remmat idag. Och sett en ståbas!
Riktigt fint svart bläck finns nu i min penna.
Äntligen fick jag doppa i dag! (Detta trots att det inte var Dopparedagen.) Som vanligt handlar det inte om snusk – jag är ju rätt pryd. Det handlar om att jag fick doppa min fina Scheaffer Triumph-penna i härligt bläck. NK* var nämligen tillbaka på jobbet och h*n hade inte glömt bläcket. H*n tog en liten stund med mig för att visa hur jag drar upp bläcket genom en tillsats som jag sätter i pennan. Tillsatsen funkar som en pipett. Sen är det bara att skruva på överdelen… och skriva… Jag har fått låna hem bläcket i ett par dar för att… öva. Fast jag tror inte att det hjälper så mycket – se själv min signatur nedan!
Jag kunde i alla fall skriva Tofflan med min bläckpenna.
Problemet är att jag verkligen skriver som en kråka. Eller fulare. Det sägs att kråkorna flyger uppochner när de flyger över Tierp för att där är så fult. Jag kan avslöja att de blundar när de ser min skrift. Men en kan ju alltid drömma om en vacker piktur och att signera sin egen bok till köpglada läsare…
Gårdagens lilla bakslag i jobbet gav vissa av oss mer att göra idag. Eller… att göra om, rättare sagt. Jag har annars mest suttit med två rapporter. Den ena är så pass klar att jag kan börja lay outa den i morgon, medan den andra är ute som korrektur hos författaren.
Vidare har jag konstaterat att min kollega E som köpte ny mobil häromdan nog gjorde ett misstag. Vi spelar nämligen riktigt tuffa matcher Wordfeud. Sen hon köpte mobilen har hon förlorat varenda gång. Dessutom hänger sig appen och spelet går trögt framåt. Själv startade jag en uppdatering av systemprogrammet till iOS 9.2 på lunchen. Det tog sin lilla tid, för jobbets wi-fi är söligare än mitt här hemma, tro det eller ej! Igår var förresten mobiltelefonin mellan New Village och Himlen mer än sölig. Eller sms:en. Mina nådde inte mottagaren förrän klockan var nånstans mellan 23 och 23.30 på kvällen och då hade jag somnat och kunde inte läsa svaren. I kväll kanske jag somnar ännu tidigare, för det är skit på TV, boken jag läser är astråkig och jag är för trött för att ta mig för nåt som har med julen att göra. Sparar städning och pynt till helgen.
Gudinnan fick en ny rem stucken genom sig i kväll.
Men jag har i vart fall lagt på en rem när jag kom hem. I morse gick nämligen läderremmen till gudinnan jag har haft runt halsen sen 1992 av. Jag brukar få byta rem då och då, men eftersom gudinnan är något av en maskot för mig sker det under närmast rituella former. Varje gång en rem till gudinnan går av står jag inför stora förändringar i livet. Det behöver inte vara dåliga förändringar. Men… som sagt… stora. Nåt som är säkert i det sammanhanget är nog att det inte har att göra med annonsen jag såg idag. Den som gav mig lite att tänka på inför framtiden. Fast nu är nu och det håller jag på att lära mig leva lite mer efter. Sen kan det komma överraskningar.
Överraskningarnas tid på jobbet är långt ifrån över. Dels har både den stora buren, som låg i en korridor, och tomkartongerna, som låg vid vårt fikaställe, försvunnit. Och som grädde på moset kan en då och då få se somliga traska omkring i korridorerna med en ståbas efter sig…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Och vad har hänt på DITT jobb eller i DITT liv idag, dårå? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Eller har du fått en BLÄCKout, kanske en ståbas i huvet eller en rem för hårt runt halsen???
NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, TV, Vänner, tagged aftnar, arbetsdag, ägg, äta i dagarna tre, betald semester, bilaga, eftermiddag, färskvaror, födelsdagspresent, förmiddag, fel, gå troll i, göra om och göra nytt, glädja, granska, I skymningen sjunger koltrasten, inte korrekt, jobb, julklappar, julmat, kalkon, kollega, korrektur, lax, läsa, lördag, lördagar, ledigt, lista, mamma, material, matkasse, möte, middag, minns inte, mjölk, nöjd, njuta, pricka av, produkt, projekt, röda dagar, Rocky road, rostat bröd, sammanfattning, söndagar, shopping, sill, skinka, skratta eller gråta, slut, småsten i huvet, Som om, stenar, tisdag, tjäna ihop, torsdag, tradig bok, trist, Veckans brott, veckohandla, Willys on 08 december 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om min dag.
Rocky road idag…
Sammanfattningen av den här dagen gör jag i rubriken: rocky road. Det började redan i morse med att NK* messade för att berätta att h*n inte kunde jobba idag. Då blir arbetsdagen lite trist, det vet jag på förhand, men anledningen till att NK inte kunde jobba var förstås tristare. På torsdag hoppas jag att vi ses igen.
Under ett möte på förmiddagen fick jag veta att ett material vi fått att jobba med inte är korrekt. Frågan är om det gäller sex produkter eller två… Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Just det här projektet har det gått lite troll i, så egentligen var det inte oväntat. Skönt att veta är emellertid att varken NK eller jag är de som har felat. Men felet finns och innebär kanske att vi måste göra om och göra nytt.
Eftersom jag inte kunde fortsätta som tänkt fick jag i stället annat att göra. Det visade sig ta resten av förmiddagen och nästan hela eftermiddagen. Vidare kom ett korrektur åter och så granskade jag en bilaga och så… HEPP! var arbetsdagen slut.
Julmat är godast i sällskap.
På hemvägen stannade jag vid Tokerian för min sedvanliga veckohandling. Några varor till jul slank ner i kassarna också. Jag får inte glömma att pricka av på julmatslistan! Så här i efterhand är jag väldigt nöjd att jag handlade så mycket som jag gjorde i lördags i julmatsväg. Det som är kvar nu är en del färskvaror, ägg och lax, i princip. Det ska bli roligt att ha nån att äta julmaten med också, annars hade jag nog kanske mest köpt sill. Mamma och jag njuter av vårt julbord som vi äter i dagarna tre. Sen brukar det mesta vara slut utom kalkonen som vi har i stället för grismuskel skinka. Jag måste framöver också se till att det finns lite mat till mamma i mellandagarna när jag jobbar. Eftersom jag ännu inte har tjänat ihop till betald semester tänker jag jobba alla dar som inte är aftnar, röda, lördagar eller söndagar. Men det blir faktiskt ganska mycket ledigt ändå. Eftersom jag dessutom älskar att jobba gör det mig inget att jag får jobba.
Till middag i kväll blir det varken stenar eller julmat utan ett par rostade mackor och ett glas mjölk. Jag ska höra av mig till Fästmön senare för att kolla läget på julklappsfronten lite närmare. I övrigt blir det läsning av tradig bok och, eftersom det är tisdag, Veckans brott klockan 21. Det gläder mig i vart fall att vännen FEM, som idag blir ett år äldre, blev glad för sin bok hon fick av mig i morse i födelsdagspresent! (Men eftersom inte riktigt minns vilken bok det var, vågar jag inte länka här… Har visst småsten i huvet… Nu har jag blivit påmind av mottagaren vilken bok det var och det var Koltrasten!)
Rostat bröd blir det till middag här.
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, Puckon, Trams, Vänner, tagged alkohol, andra advent, avsky, ärtor, barn- och ungdomslitteratur, bädda rent, ben, besvärlig, bil, billigt, blackout, blå, bråk, BRF-styrelsen, Campos de Luz, dåligt samvete, dusch, element, ensam, författare, förkyld, fest, fika, fikonmarmelad, fot, frukost, glad och tacksam, goda ostar, godis, grönsaker, greja, halka, hals, hälsporre, höft, höger, helg, hjälp, humor, inte godkänt, irriterande nyheter, iskall, italienskt, Jag grejar alltså finns jag, jobba, jul, julklapp, julpynt, kallt, kasse, kattsand, knä, koka, kollega, kropp, kycklingfilé, kyla, läcka, läpp, läsa, leta, litteratur, mage, mamma, mat, matkassar, matlagning, må illa, muskelsträckningar, näsa, nöjd, nybliven änka, oätligt, omlindat ben, ostbricka, pepprigt, pommes frites, port, potatisklyftor, promenad, puss, rödvin, riksfärdtjänst, rumstemperatur, säng. riva ur, sås, söndagsmiddag, shopping, skriva, skrota omkring, slänga mat, slinka ner, sms, Som om, sovmorgon, spanskt, spis, städa, steka, stjärt, strict, surkärring, svällande bakdel, svenska, ta i trä, tack över huvude, tanka, telefoni, tofflor, torr, träffas, träningsvärk, tunt, tvätta lakan, ugn, Ulrika Kärnborg, utan kvardröjande eftersmak, vakna, varm, väninna, vänste, värk, vila, Wordfeud on 06 december 2015|
2 Comments »
Ett surkärringinlägg.
Nä, BLÄ är inte nåt godkänt ord i Wordfeud svenska strict (ja, det stavas på engelska) spelplan och borde inte vara det i mitt liv heller.
Så sant som det är sagt i rubriken: nöjd blir en visst aldrig. Bland annat tänker jag då på den förlorade sovmorgonen igår. Jag vaknade före sju och det var totalt omöjligt att somna om. Och så tänker jag på idag när jag vaknade och klockan var närmare tio… Tog visst igen sovmorgonen med besked! Dessutom värker hela kroppen utom vänster ben, fot, halsen, näsan och stjärten. Att släpa med fyra matkassar och minst lika många kassar med julklappar ger träningsvärk och muskelsträckningar. Dessutom har hälsporren i höger fot vaknat till liv och benet värker från knäet upp till höften. Så fint då – NOT! Samtidigt är allting relativt och jag tänker på vännen som halkade och nu ligger med omlindat ben och vilar det så mycket hon bara kan i helgen – för att hon ska kunna jobba. Då tänker jag att jag nog kan stå ut med värken, att magen visserligen är besvärlig men inte såsom den kan vara och dessutom är jag inte förkyld – ta i trä…
Men det är många saker jag inte är nöjd med. Julklappsinköpen igår var väl OK, men det är onekligen… luckor. Inte bra! Jag vet inte vad jag ska handla och jag vet inte när. Nästa helg är vikt för julstädning och julpyntning och helgen därpå kommer ju mamma med riksfärdtjänst.
Efter en shoppingresa som gårdagens hade jag bestämt mig för att slå på stort och laga mat. Jag brukar laga mat en eller två gånger i veckan. Det får räcka. Jag avskyr verkligen matlagning. En kycklingfilé skulle stekas, potatisklyftor med inslag av pommes värmas i ugn och ärtor kokas. <== Ja titta! Grönsaker till maten! Till detta korkade jag upp en flaska vin och så tog jag fram goda ostar och fikonmarmelad, en ostbricka lagom för en person att ha till senare. HA! Kycklingfilén kändes inte OK och potatisportionen var för stor, så hälften av maten åkte i sophinken. Tyvärr. Jag brukar aldrig slänga mat, men det här var oätligt. Sås (köpt färdig) och ärtor var det enda som slank ner utan att jag mådde illa. Vidare hade köpt lite lösgodis. Det var inte gott, det heller. I vart fall inte igår. Men kanske i kväll? Den lilla ostbrickan för en får bli söndagsmiddag, för nåt nytt försök vid spisen orkar jag inte med idag.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Inte ens vinet kunde jag trösta mig med, för det visade sig vara ett spanskt, billigt vin och jag köper bara italienska viner. Jag måste ha fått en total blackout när jag inhandlade detta! Vinet var pepprigt, tunt och utan kvardröjande eftersmak. Det enda som hände var att jag blev lite varm. Det var ju bra i sig, för här i hemmet är det kyligt. Elementen är iskalla och rumstemperaturen varierar mellan 18 och 19 grader. Igår satt en lapp på porten att BRF-styrelsen letar efter läckande element och kunde vi kolla. Jag kollade, mina var torra, men kalla. Tänkte nästan messa ordföranden om det att här minsann finns vatten i radiatorerna men ingen värme. Fast jag orkar inte bråka igen. Jag blev påmind om just bråk igår när jag observerade ett och annat pucko som skulle handla på samma ställe som jag. Men… jag är glad och tacksam för att jag har tak över huvudet – ett tag till vet jag att jag kan ha det, i alla fall.
Söndagen den andra advent är lika grå, regnig och blåsig som gårdagen. Inte ens vädret är bra… Jag har rivit ur sängen och tvättar nu lakan och ska bädda rent innan det blir frukost, om jag nu får ner nåt. Därefter slänger jag in mig i duschen. Jag hade tänkt skrota omkring här hemma idag och greja med diverse, men jag måste ut en tur på seneftermiddagen. Bilen måste tankas och Fästmön behövde hjälp med att få hem kattsand. Förhoppningsvis får jag en puss eller två och det ser jag fram emot, i alla fall.
Mamma fick ett samtal igår och ska få ett även idag. Det blir lite längre samtal på helgerna och kortare i veckorna och jag vet att hon sitter mycket ensam. Det gladde mig i alla fall att hon har tagit kontakt med en gammal väninna som nyligen blivit änka och som bor i samma område. Förhoppningsvis kan de två träffas då och då, kanske fika och eventuellt promenera om det är väder för det. Själv träffade jag också en kompis igår och fick lite irriterande nyheter. Jag träffade också en kollega som skulle inhandla nåt drickbart till en fest h*n skulle till på kvällen. Hoppas han inte valde Campos de Luz, bara…
Jag läste nåt kapitel i min bok på gång i sängen innan jag rusade upp med mitt dåliga samvete. Tänk att ”alla” tycks skriva om tofflor… Ulrika Kärnborg är inget undantag, alltså… Hon skriver dessutom om tofflor i kombo med svällande bakdel… Vad menas???
”[…] Eller är det tofflor? […]”
Ha en fin andra advent! Jag hoppas att den inte är lika sur som jag.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged Amanda Hellberg, Östeuropa, barn, bilolycka, Brighton, buss, Christiania, Danmark, Döden på en blek häst, De ensamma, deckare, droger, En gåtfull vänskap, försvunnen, filmdoktorand, Håkan Nesser, hemhjälp, hjärnskada, järnridån, läslampa, litteratur, Lund, mamma, matematik, matematikprofessor, Månpocket, mord, mys, nyhetsbrev, oktober, Oxford, pocketbok, polis, soffa, Som om, Storbritannien, student, Ulrika Kärnborg, universitet, Uppsala, vänskap, Yoko Ogawa on 17 september 2011|
Månpockets månatliga nyhetsbrev damp ner i inboxen igår kväll. Här är några av titlarna som släpps i pocket nästa månad. Urvalet har jag gjort, förstås:
Döden på en blek häst av Amanda Hellberg
När Maja Grå kommer till Storbritannien är det inte bara för att studera vid den anrika konstakademin i Oxford. I Brighton står polisutredarna handfallna efter det ohyggliga mordet på Majas sedan länge försvunna mamma, och de behöver hjälp.
Maja Grå har förmågan att se mer än andra och inspektör King vid Brighton-polisen håller kontakten med den unga svenskan. Trots sin skeptiska inställning inser han att det är något speciellt med Maja. Men kan han verkligen sätta sin tilltro till en känslig och ganska skör ung tjej?
De ensamma av Håkan Nesser
De ensamma är till att börja med ett gäng nykläckta Uppsalastudenter, tre jämna par i tjugoårsåldern, som skaffar sig en buss och med den tar sig genom järnridån och in i Östeuropa en sommar på sjuttiotalet. Upplevelserna där ska märka dem för livet. Hur står dock klart först trettiofem år senare när de inte längre är tjugo och inte heller jämna par utan fem desto ensammare personer. Kriminalinspektör Gunnar Barbarotti tar sig an ett fall som illavarslande nog upprepat sig.
Som om av Ulrika Kärnborg
Filmdoktoranden Johan närmar sig fyrtio och har på ytan allt man kan önska sig: en framgångsrik hustru, två välartade barn och ett tillfredställande arbete på institutionen i Lund. Han har dessutom blivit inbjuden att hålla en serie föreläsningar om brittisk film vid ett av Danmarks toppuniversitet.
Tjugoåriga Amanda med det svartfärgade håret håller på att lämna sitt gamla liv med droger i Christiania, och har till slut bestämt sig för att ge universitetet en chans och gå en kurs i filmvetenskap. När så den unga och gåtfulla Nadine stiger in i Johans och Amandas liv förändras de för gott.
En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa
En ung kvinna börjar arbeta som hemhjälp åt en matematikprofessor, som råkat ut för en bilolycka och drabbats av en hjärnskada. För honom stannade tiden 1975 och nu klarar han bara av att minnas saker 80 minuter åt gången. Varje morgon måste hon på nytt tala om för honom vem hon är. Men allteftersom dagarna går växer en varm och egenartad vänskap fram mellan de båda – och mellan professorn och kvinnans tioårige son. Matematiken blir snart deras gemensamma språk, steg för steg avtäcker professorn dess mysterier för dem. Han får dem att upptäcka en ny, tidigare okänd värld och vad det innebär att fullt ut leva i nuet.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 