Sött, gött och vitt

Ett inlägg om godsaker, bland annat.

---

 

I helgen kan en säga att jag unnade mig rätt bra. Alltså unnade mig både att köpa böcker och att äta gott. Fika, framför allt. Idag är det måndag och jag hade siktet inställt på att återgå till normala vanor, det vill säga fikabröd en gång i veckan på fredagar i samband med socialfika på jobbet. HA! Där bedrog jag mig! Måndagen inleddes med… TÅRTA klockan nio. Jag trodde nästan att jag hamnat på SLU där det var spikningstårtor var och varannan dag. Och det var visserligen bland annat på grund av en före detta SLU:are – med flera – som det var tårtkalas i morse. Ett gäng vattumänniskor hade nämligen flyttat in i huset, till exempel i mitt gamla kontor, under helgen. Sånt ska firas, tycker de på mitt jobb, så det gjorde vi. Med tårtor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen jobbade jag lite. Eller rätt mycket. Jag har fortsatt ner i vattnet och arbetade om två beskrivningar som jag skickade ut på korrektur. Det känns väldigt bra att tre av sex såna texter är på rullning. Det är inga svåra texter egentligen. Det som gör att det gäller att vara koncentrerad, fokuserad och ha tungan rätt i mun är att en tre, fyra texter från lika många filer ska klippas och klistras ihop till en. Ett pusslande, kan en säga.

Plötsligt var det eftermiddag och dags för nästa sötchock: Maskil. Maskil dök upp med sin mamma och en kan säga att det är Maskils mamma jag jobbar i stället för. På sätt och vis. Jag känner inte Maskils mamma, men spontant gillar jag henne. Fast jag blev väldigt chockad – och inte bara av söta skäl – när Maskils mamma helt sonika placerade sin son i mitt knä och stack iväg i huset på några ”ärenden”. Jaha. Där satt jag med en två månader ung pojke som bara hade en napp till tröst. Men faktiskt pep Maskil inte särskilt mycket. Han nästan somnade hos mig… Och jag som inte är nån barnmänniska…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag är det den sista november. När jag hade lämnat tillbaka Maskil till hans mamma och jobbat färdigt fyllde jag i min tidrapport för november och låste den så att jag får lön i december. Så halkade jag ut till bilen. Det hade snöat i natt och var vitt ute, men jag älskar mina gympadojor och har inte så mycket att välja på när det gäller skodon. Därför fortsätter jag använda gympadojorna tills det blir för mycket snö. Under dan blev det mildgrader och slask, men till kvällen frös det på igen. Jag är glad att Clark Kent* har nya vintertofflor** i alla fall. Jag själv får komma i andra hand.

Den första snön den här säsongen kom i natt och det var vitt ute.

Min hemmakväll har jag hittills ägnat åt tvätt och skrivjobb. Igår kväll nätshoppade jag linser till mig själv och julklappar till en och annan familjemedlem. Det blir nog mer shopping fast inte via nätet i veckan. Men nu är det nog bäst att jag sätter punkt så jag inte avslöjar för mycket…

*Clark Kent = min lille bilman
**vintertofflor = vinterdäck

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fikakultur och kultur …och inte har jag börjat nåt bättre liv…

Alltså det fikas väldigt… voluminöst där jag befinner mig om vardagarna. Inte bara det där att man går ifrån, tar en kopp kaffe och sätter sig ner en stund och pratar personligt med kollegorna. Nej då! Det började ju redan igår med de fantastiska cupcakesen (försvenskad pluralis). Jag tänkte att fredagsfikat, som jag hört om, tillfälligt hade bytt dag. Det hade det inte. I morse serverades kanelkrans och äppellängd från Fågelsången…

Jag jobbade på bra idag och faktum är att jag är nöjd med mina insatser. Telefonintervjun blev gjord och avlöpte bra och jag skrev en artikel som jag hoppas både uppdragsgivare och den intervjuade är nöjda med. Jag blev ganska nöjd med resultatet – ovanligt nog… Förslaget till inbjudan behövde ändras en hel del, men det kändes ändå som om jag hade åstadkommit en bra grund. Och så vet jag, när det gäller text och form, att även de som inte är informatörer har… bestämda åsikter. Jag böjde mig. Samtidigt som jag är nöjd och glad att ha lyckats samarbeta med två för mig helt nya personer vars kompetenser jag verkligen inser!..

På eftermiddagen jobbade jag så intensivt att jag missade socialfika och fick ta en kopp i min ensamhet. Passade då på att ta några avslöjande bilder. För gissa vad som stod på fikabordet som varsågod när jag kom ner..?

En Aladdinask! Jag tog två bitar…

                                                                                                                                                                 Och i soptunnan i köket hittade jag denna avslöjande… rest…

En megastor Merciask låg tömd i soptunnnan.

                                                                                                                                                                Vid morgonkaffet fick jag för övrigt veta att herr Si och Så gick upp tio – TIO! – kilo när han började jobba här. Herreminje! Det låter inte bra för min del…

Fikarummet är ljust och trevligt, trots att det är inrymt i en källarlokal. De som jobbar i huset är rädda om möbler och inredning och köket är rent. Idag installerades en ny diskmaskin.

Jätteglad blev jag när jag fick se ett litet minibibliotek bestående av pocketböcker av blandade genrer, men samtliga tämligen nya. Så himla praktiskt!

Hylla nummer ett fungerar också som dagstidningshylla för lokalblaskan och Svenska Dagbladet.

                                                                                                                                                             Och… en applåd, till, för det finns ytterligare en bokhylla!

Bokhylla nummer två!

                                                                                                                                                                 Men bäst av allt gillar jag den här apparaten. Kaffeautomaten. Den jag får mitt svarta livselixir från. Jag kramar den ömt! Den har ju till och med en Väck mig-knapp… Bara det…

Den kloka kaffeautomaten har till och med en Väck mig-knapp… Ursäkta bildkvaliteten, men ljuset är dåligt där automaten står och med blixt syns inte texterna.

                                                                                                                                                                   Vet du, jag tror bestämt att jag kommer att trivas här. Bestämt tror jag det!

Åter igen, stort TACK till dig som tror på mig och som peppar mig via bloggen och per sms! Idag har jag till och med fått hälsningar från både London och Turkiet! Vilka vänner ni är, alla snälla!!!

Read Full Post »